Sluta med mjölkprodukter

Eftersom min kropp har kapsejsat totalt så har jag insett att jag måste göra något radikalt. Läkarna varken kan eller vill hjälpa mig. Jag äter laktosfritt sedan några månader tillbaka så det är inte problemet. 

Ett par veckor varje månad tillbringar jag med att kräkas, ha världens magkramper, jag sväller upp som en ballong och ser höggravid ut och mår extremt illa. Trött blir jag också. Såhär ser halva mitt liv ut just nu och det tar knäcken på mig. Om 2 veckor har jag nästa läkartid. Jag har bytt läkare flera gånger och även bytt vårdcentral och fortfarande finns det ingen som är intresserad av vad det kan vara för fel. 

Nu ska jag i alla fall prova att köra på helt mjölkfri kost så gott det går. Vi kör ju ganska mycket mjölkfritt redan då Ebba är mjölkproteinintollerant men nu blir det att dra i en extra växel för mig också. Inte nog med det så tror jag att jag kommer få köra glutenfritt också men jag väntar ett tag med det... jag blir rätt ledsen över hur mitt liv ska begränsas och hur lite vården bryr sig om mitt mående. Efter min senaste attack i söndags kväll som jag fortfarande inte hämtat mig från så sa Anders att han ska följa med på nästa läkarbesök och även han sätta press på läkaren. Han är ju den som ser hur jag lider, trots att han egentligen inte har en aning om vilket smärta det faktiskt är och hur handikappande det är att må såhär och samtidigt orka rodda med hus, barn och jobb.

Men i alla fall! Jag brukar dricka en pro pud på jobbet på natten (vill inte äta nattetid men det är lite väl mycket att gå 13 timmar utan att få något i magen) men nu testar jag att byta ut det mot denna men alltså... nej... ingen favorit direkt 🙄

(null)


 Har ni något annat förslag? Helst inte frukt heller då jag inte vill tugga på något nattetid utan helst bara dricka det. Usch det här är så svårt! Vad ska jag göra när mensen kommer liksom, det kan ju inte vara så att jag ska klara mig utan min marabou?! 😭

Osteopat, har någon av er testat på det? Kan det hjälpa? 


Jag saknar

Ebba har ju barnvakt titt som tätt. Vi har väldigt sociala liv vilket gör att det händer grejer runt oss titt som tätt och vi är ofta iväg och gör saker där det inte passar sig att barn är med. Vi har nog barnvakt i någon form nästan varje månad (ibland bara ett par timmar och ibland ett par dygn) och är bortskämda med det, det vet jag. Men något jag saknar är folk som ber om att få ha Ebba. 

Förutom att mina systerdöttrar då och då frågar om inte Ebba kan komma till dom eller om dom får hämta från dagis så finns det ingen annan som gör det. Det har aldrig hänt att någon i vår närhet hört av sig och sagt "vill Ebba hänga med mig på lekland på söndag" eller "kan inte Ebba sova hos oss ett par nätter nu i september. Vi saknar henne". Det händer aldrig. Och det är så jävla tråkigt. För jag inser ju att skulle det inte vara så att vi faktiskt bad om barnvakt så skulle vi aldrig ha möjlighet att umgås på tu man hand. Och även om vi är duktiga på att be om barnvakt så är det ju alltid vi som ska iväg på något då. Det händer ju aldrig att jag och Anders bara kan ha en dag och kväll för oss själva på hemmaplan. Ändå säger alla som någonsin suttit minsta lilla barnvakt till henne att hon är så enkel att ha och göra med. 

Jag vet inte... som sagt, vi har turen att ha folk som gärna ställer upp när vi frågar. Det tråkiga är ju bara att man alltid känner sig till besvär då. Vi har alltid liiite dåligt samvete när vi ordnat barnvakt och det hade vi inte behövt om det var någon som frivilligt frågat oss någon gång. En gång om året eller vad som helst liksom, bara vi slipper vara dom som alltid måste fråga och ha det där dåliga samvetet. Vad handlar det om? Vill dom inte? 

Hur har ni andra barnfamiljer det? 


Sjuka barn och arg mamma

Något jag kan bli så arg på är dom där föräldrarna som lämnar sina sjuka ungar på dagis. Och trots att jag inte har kontakt med speciellt många av dom andra föräldrarna så ser man ju ändå vilka barn som alltid är där, året om, varje dag, oavsett om snoret är tjockt, grönt och rinner ner för hakan. Oavsett om dom ser hängiga ut. Ändå är samma barn där varje dag. Och jag vet ju att personalen står maktlösa, dom kan inte göra något. Dom kan inte tvinga en förälder att stanna hemma med sitt barn. Och jag vet att andra föräldrar lägger märke till exakt samma barn. 

Och det leder till att vi andra föräldrar, vi som stannar hemma med våra sjuka barn. Vi som håller stenhårt på 48 timmars regeln vid magsjuka. Vi som håller på en feberfri dag m.m, vi är ju dom som istället får vara hemma hela tiden med våra sjuka barn. Och så får jag ständiga kommentarer som "oj vad mycket Ebba är sjuk". Ja, eller snarare oj vad oansvariga dom andra som inte vabbar är, för det är deras ungar som smittar mitt barn. Det är pga dom som vi har vabbat 3 gånger på 5 veckor. Det är pga dom som jag ständigt är sjuk också. 

Ebba har dessutom astma så när hon blir sjuk så kan hon få enorma problem med sin astma och trots att hon blivit frisk annars så händer det ofta att vi får hålla henne hemma extra dagar pga astman. Det är det inga andra föräldrar som tar hänsyn till när dom lämnar sina sjuka barn på förskolan. 

Jag pratade med en bekant vars dotter fick diabetes när hon var i förskoleåldern. En magsjuka på henne betydde inläggning på sjukhus - varje gång. Det tänker inte föräldrarna på som inte följer 48 timmars regeln för att "jag har ett viktigt möte" eller "hon har tråkigt hemma" eller kanske "hon är ju inte sjuk och det är tråkigt för henne att vara hemma pga att syskonet är magsjukt". Precis, och så finns det en annan tjej på den förskolan som blir inlagd på sjukhus för det. 

Jag förstår inte hur det kan vara ett problem! Jag förstår inte hur man kan vilja lämna ifrån sig sitt sjuka barn som behöver sina föräldrar mest av allt då! Jag brukar tänka att jag hoppas att dom familjerna har en otroligt anstängd ekonomi och faktiskt inte har råd att vabba. Jag brukar tänka att jag hoppas att dom bor i en liten hyreslägenhet, en tvåa med 2 barn och sliter rövarna av sig för att kunna ge barnen mat på bordet och att om dom vabbar så svälter ungarna. Det är den enda okej ursäkt jag kan komma på. För egentligen finns det inga ursäkter i världen när vi har ett system att staten betalar oss föräldrar för att stanna hemma med våra sjuka barn. Vi får alltså pengar för att mysa med det viktigaste vi har, ändå verkar det vara för svårt för folk. Vi har även ett system i Sverige där andra anhöriga som mor/farföräldrar får vabba om det krisar för föräldrarna - för låt oss vara ärliga, ibland kommer den där vabben vid sjukt dåliga tillfällen när båda har svinviktiga saker på jobbet och då är det grymt att även andra familjemedlemmar kan hjälpa till. Ändå verkar det vara svårt för vissa. 

Och pga att vissa föräldrar har så jäkla svårt att utnyttja det fantastiska system som vi i Sverige har där du kan vabba hur mycket som helst utan att bli ifrågasatt (eh tro mig, jag har många gånger väntat på att bli uppringd av försäkringskassan och ifrågasatt för att det måste ses som omöjligt att vabba för ett febrigt barn 3 olika gånger på en månad men nej, dom ringer inte), så tvingas vi andra föräldrar, vi som vägrar utsätta våra sjuka barn för en förskolemiljö och vägrar utsätta dom andra barnen för smittor, vi får istället vabba hela jävla tiden. Konstant. Jämt. Det är 3 år sedan jag och Anders fick ut hela löner senast, sedan dess har vi varit föräldralediga eller under ständigt vabbande. På riktigt alltså, jag vet inte ens vad min lön är på om jag jobbar en hel månad utan varesig sjukt barn eller vara sjuk själv. Och ändå är det oftast Anders som vabbar. Är inte det rätt sjukt att vi är hemma så mycket att jag inte vet vad varken jag eller Anders egentligen tjänar? 


(null)


Rädd

Jag är rädd för hur mitt Sverige kommer se ut på måndag morgon. På riktigt. Jag har haft sådan ångest inför detta val och nyss när jag var inne och läste på Magdalena Graafs blogg där dom flesta skrev att dom röstade på SD så blev tyngden i hjärtat lite tyngre. 

Jag tror att "topp 3" kommer bli 
S
SD
i den ordningen. Och i min kommun blir jag tyvärr inte förvånad om SD skulle vinna. 

Vad tror ni? 
Och till er som skrev hur ni tänkt rösta - tack, det är väldigt intressant! :) 

När telefonförsäljare ringer

"Hej jag heter X och undrar om ni har några privatlån?"

- Nej. Vi har huslån och that's it, inget annat. 

"Va? Inga blancolån eller något?"

- Inga billån, blancolån, kreditkort eller något annat. Endast ett huslån. Vill vi ha något så sparar vi till det.

"Eeh Aa det är ju bra. Men... skulle ni vilja ta ett privatlån då?"

- Eh nej som sagt, vill vi ha något så sparar vi först och köper sen. Vi är inte intresserade av att ta några lån! Till skillnad mot dom andra ni ringer så sköter vi vår ekonomi. 


Alltså... Är det inte sjukt att man bli uppringd idag och erbjuden ett lån hur som helst? Inte konstigt att folk hamnar i ekonomiska fällor när telefonförsäljarna till och med tycker att det är konstigt att man INTE är intresserad av ett lån. Det är galet att det tas så lätt på pengar och lån. 

När kroppen kaikar ur

Med jämna mellanrum får jag världens kräk-attacker. Det kan komma när som helst och var som helst. Helt plötsligt mår jag bara skitilla och kräks rakt ut. Får samtidigt sjukt ont i magen och den sväller upp så jag ser höggravid ut. I söndags var det dags för en sån här najs mag- och kräkattack igen och svullnaden och smärtan sitter fortfarande i, söndag och måndag var jag sängliggandes i princip. Illamåendet också trots att jag inte spyr längre, men det är bra nära ibland. Jag tror att detta beror på min sköldkörtelsjukdom för innan jag började med mediciner mot sköldkörteln så hade jag såna här attacker väldigt ofta och förra året var jag ofta sjukskriven från jobbet och var till och med en vända på akuten. Jag har gjort ultraljud av buken, koloskopi och gastroskopi men läkarna kan inte förklara vad som är fel. Men sedan jag började med levaxin mot sköldkörteln (jag äter dock för låg dos) så har attackerna minskat till kanske en gång i månaden. 

På det har jag mensvärk som inte bara känns som om livmodern försöker gräva sig ut, utan värken har även satt sig i ryggslutet. 

Aaah underbart. Och här sitter jag på jobbet också. Ingen lust att sjukskriva mig igen efter vab och nyss varit sjuk några pass, dessutom har vi vikariebrist så man vill inte sätta kollegorna i skiten hur som helst. Just ja, just nu har jag fan inte råd att vara sjuk heller. Aja, ett lugnt arbetspass i alla fall, alltid något! 

Livet ibland alltså... 

Skincity

Jag har ju skrivit både här och även lagt upp på instagram att jag beställt produkter från Skincity samt gjort deras hudtest först. Ni var ett par stycken som ville veta fortsättningen och om jag är nöjd så jag tänkte skriva om det nu ☺️

Jag har till och med för första gången någonsin mailat ett företag (alltså Skincity) och frågat om ett samarbete då jag är så nöjd att jag hade velat ge ut nån form av rabattkod till er MEN är man ingen storbloggare så är det inte så intressant för företag... Detta är alltså exakt vad jag tycker och inget samarbete! 

(null)

Jag började med att göra ett hudtest på Skincity.se där jag svarade på en del frågor. Ett par dagar senare fick jag ett mail med vad deras hudterapeuter rekommenderar åt mig. Jag fick 8-10 produkter som dom rekommenderade men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrig kommer använda 10 olika produkter i mitt ansikte, jag skulle tröttna på ett par dagar, dessutom är det svindyrt. Jag valde ut dom här 4 produkterna som jag kände passade mitt behov. 
1. En rengöring som jag använder i duschen. 
2. En ögonkräm med anti-aging effekt samt ska minska mörka ringar. 
3. En dagkräm med solskyddsfaktor 30 som ska minska glansighet. 
4. En kräm jag smörjer in ansiktet med en gång i veckan ungefär, som en ansiktsmask som man lämnar kvar. 

Min favorit av dom här är dagkrämen! Mitt hudproblem var att jag är väldigt fet i t-zonen men torr i övrigt vilket ledde till att jag är otroligt glansig i ansiktet. Nu kommenterar faktiskt andra i min närhet också att jag är mindre glansig och mer "fin" och pigg i ansiktet!  Det är kul att höra för jag själv ser en otrolig skillnad från dagar jag använder krämen och dagar jag inte använder den. 

(null)

Dom här bilderna är tagna med bara några minuters mellanrum. Innan jag smorde in mig en morgon - ett par minuter efter att jag smörjt in mig med både ögonkrämen och dagkrämen. 

(null)

Dom här produkterna hängde med utan extra kostnad. Lilla krämen är samma som min ögonkräm. Och lilla flaskan är en rengöring som man tar på en pad och sedan drar i ansiktet. Det behöver inte sköljas bort. Den ska jag absolut beställa nästa gång och nedan ska jag visa en bild på varför. Den är grym! 
Jag sminkar mig typ aldrig och jag duschar och tvättar ansiktet varje kväll - ändå kan jag få loss sjukt mycket skit från ansiktet när jag tar med denna efter en dusch! 

(null)
 
Rätt äckligt va?! 😂 Mitt ansikte som inte haft smink på typ 4 veckor liksom! 

Efter ungefär en vecka med produkterna så blev jag jättefinnig kring näsan och fick även min allra första pormask 😄 men eftersom jag förut hört att det är skit som trycks ut från huden när man använder bra produkter så fortsatte jag som vanligt och efter några dagar försvann finnarna. 

Som sagt, gör hudtestet gratis på deras hemsida i första hand ☺️ Alla har olika hudtyper och det är inte säkert att du får samma rekommendationer som jag fick (jag valde prisklass mellan i testet). Men nu har ni i alla fall fått en genomgång över vad jag i dagsläget använder och tips på vad som är värt att beställa om ni har samma hudtyp som jag. I julklapp tänkte jag faktiskt önska mig deras nattkräm som jag blev rekommenderad. Dagkrämen har liiiite foundation i sig så den vill jag inte använda nattetid också. 

Vad säger ni? Har ni/ska ni göra hudtestet? 😊

Livet

Nej nu jäklar ska ni få höra. Ebbas första vecka i början av augusti så hann hon gå 1 dag på förskolan innan hon var sjuk och fick vara hemma resten av veckan. Det är alltså 3 veckor sedan. 

Ebba smittade mig och jag var sjukare än sjukast och höll typ på att avlida innan jag fick en antibiotikakur till slut. Det var 1 vecka sedan jag blev frisk ungefär. 

I söndags fick Ebba plötsligt feber och var hemma måndag och tisdag från förskolan. 

Igår kväll var jag sjukligt trött men tänkte att det var för att jag jobbat 2 nätter. Inatt låg jag typ medvetslös och jag som brukar vakna nån gång per natt och springa och kissa och kolla klockan har som sagt varit medvetslös. Jag skulle till gymmet kl 8 imorse men bestämde mig för att gå hem och sova efter dagislämningen och ta gymmet efter lunch istället. Somnar i soffan och vaknar när klockan ringer med ont i halsen och lungorna samt hosta. 

Livet. 

Hur valde jag?

Kul att en del av er velat dela med er av hur ni tänker inför valet! Jag tycker att det är väldigt intressant för det är ju så att olika saker är olika viktigt för folk. Fortsätt gärna berätta hur ni kommer rösta, det går att vara anonym. 

Jag var och röstade igår faktiskt då jag jobbar nästa helg. Och jag röstade på sossarna, som jag faktiskt alltid röstat på. Jag är väldigt nöjd med deras arbete dom här 4 åren! Inget parti är perfekt såklart men jag tycker att dom har uppfyllt allt jag tycker är viktigt. 

Jag jämför mycket med hur mitt arbete inom vården var när moderaterna styrde och hur det varit när sossarna styrt. När moderaterna styrde så fanns det aldrig pengar inom LSS som jag arbetar inom. Det hände att jag fick jobba helt ensam med 5 brukare som behövde hjälp med allt. Matbudgeten för brukarna var pinsamt liten. 8000 kr i månaden skulle vi hålla oss till för 8 vuxna och då var det för frukost, lunch och middag 7 dagar i veckan. Helt galet! När sossarna kom tillbaka så talades det inte längre om någon matbudget och plötsligt fick vi tillräckligt med personal igen. 

Min mamma fick även en stroke när moderaterna styrde och efter 6 veckor - samma vecka som hon precis fått komma hem från sjukhus, så ringde försäkringskassan och konstaterade att det var dags för mamma att börja jobba. Hon var då fortfarande för svag för att hålla ett glas eller äta med höger hand och hon kunde inte skriva. Mamma arbetade inom äldreomsorgen. 

Ändå var jag faktiskt i centrum och pratade lite med bl.a moderaterna härom dagen och dom berättade om fler poliser, väktare och kortare köer inom sjukvården med sänkt skatt. Men när jag frågade varifrån dom skulle få dom pengarna så ville dom inte svara. Efter 20 minuters tjat fick jag ur dom att det är dom som får socbidrag och sjukpenning från fk som blir lidande och personligen betalar jag hellre 150 kr mer i skatt varje månad och vet att dom som är sjuka får vara sjuka. Min livskvalité påverkas inte alls om jag får 150 kr mer i plånboken varje månad, däremot påverkas min livskvalité om vi går på knäna på jobbet pga personalbrist och att vi inte får beordra in personal. Eller om min dotter inte har personal och bra mat på förskolan. Eller om något händer någon i min familj men den tvingas tillbaka till arbetet alldeles för snabbt med risk för sitt eget liv. 
Jag frågade även moderaterna om hur dom skulle jobba för ökad jämställdhet och där hade dom inget att säga, däremot har dom punkter som skulle minska jämställdheten i sitt program. 

Nu vet jag att det finns fler partier än bara moderaterna och sossarna men jag har snöat in mig mer på att läsa mer om dom samt SD då det är dom största partierna. Och moderaterna och sossarna kan jag enkelt ställa emot varandra då båda styrt i Sverige under mitt vuxna liv ☺️

Nu ska ni få veta vad jag tycker att sossarna gjort bra för er som också är intresserade av hur andra tänker kring valet! 
- Ökat barnbidraget med 200 kr
- ökat studiebidraget med 200 kr
- gratis receptbelagda mediciner för barn
- billigare glasögon till barn
- avgiftsfri kollektivtrafik för skolelever på sommarloven
(Viktigt för att barn ska slippa lida för föräldrars eventuella dåliga ekonomi)

- samtyckeslagen
- höjt studiemedel för högskolestudenter
- avgiftsfri tandvård upp till 23 år
- dubblat tandvårdsbidrag för unga upp till 29 år
- lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år
- 200 miljoner mer per år på elevhälsan
- 250 miljoner mer per år till barn- och ungdomsvården
- 10 000 fler sommarjobb
- 50 miljoner till kvinnojourer efter #metoo
- 50 miljoner för bättre sex och samlevnadsundervisning i skolan efter #metoo
- infört barnkonventionen som svensk lag


Det där är dom punkter som jag tycker är viktigast. Sen har dom gjort massa mer också!
Sådär, jag är inte så pjoskig med vad jag röstar på och ser ingen anledning att hålla det hemligt :) Nu har ni fått er en titt in i min hjärna. 
 

Glömde fråga!

Apropå valet. Ska ni rösta? Vill ni tala om vad och varför ni röstar på dom? Jag är nyfiken på hur andra tänker :) 

Val

Jag sitter på jobbet. Sviiintrött då jag fick jobba över i 3 timmar igår morse så det blev ett 14 timmars nattpass för mig. Inatt unnar jag mig faktiskt att ta det lite lugnt, jag gör inte många knop och så får det faktiskt vara ibland. Och just nu tycker jag att jag förtjänar det. Blir lite tråkigare men är man helt slut så är man. Längtar enormt mycket hem till sängen! 

Jag ska förmodligen gå och rösta på torsdag. Jag har bestämt mig för vilket parti så det är väl bara att ta tag i det. Jag mår faktiskt dåligt över det här valet. Över samhället och hur korkade, hatiska och ignoranta människor är. Jag skiter annars i hur folk röstar då alla lever olika liv och prioriterar olika saker och det är inte mitt jobb att bestämma över någon annans röst, precis som ingen annan kan bestämma över hur jag vill att Sverige ska se ut. Men jag kan för mitt liv inte förstå folk som ska rösta på SD. Jag kan inte det. Jag blir ledsen över att man avskyr människor med en annan hudfärg så pass mycket att man vill rasera ett helt samhälle för att bli av med dom. Att man är beredd att ge upp jämställdhet, jämlikhet... att man är beredd att backa tiden 100 år bakåt. Det skrämmer mig och jag blir på riktigt ledsen. Jag vill säga upp kontakten med alla som röstar på SD, för uppenbarligen finns det ju ingen respekt för mig som kvinna då. Och vill jag ha såna i min närhet? Såna som tycker att Anders är mer värd än vad jag och Ebba är för att han är en vit, svensk man. 

Jag vet inte... jag vill inte att det här valet ska komma. På riktigt alltså, jag mår dåligt över vilka idioter som vandrar runt i vårat samhälle. Över att det finns människor som är så privilegiade men som ändå av någon anledning bär på så mycket hat. Hat mot andra människor som inte gjort dom någonting. Hat mot homosexuella. Mot kvinnor. Mot icke-svenskar. Mot transpersoner. Och jag tycker att det är tragiskt att vuxna människor inte kan läsa på bättre än så. 

Min åsikt är som sagt att rösta på vad fan som helst utom SD. Jag ger blanka fan i vilket annat parti som du vill se styra Sverige, bara det inte är SD. 

Ditt jobb som äkta vän

Det känns som att alla som får barn förlorar vänner, jag har i alla fall hört det till höger och vänster. I vissa fall kanske det kan vara att man som förälder isolerar sig och plötsligt har man inte träffat sina vänner på 3 år och dom har gått vidare med deras liv. 
I andra fall är det vännerna som inte kan acceptera att livet förändras med barn. 

Jag förlorade en vän som jag trodde jag var nära med när jag blev gravid. Hon berättade i efterhand att hon inte fixade att jag fick leva det liv hon egentligen ville ha. Och ibland saknar jag henne samtidigt som det faktiskt mest är hennes förlust, hon hade både kunnat ha mig kvar som vän men även fått två andra fantastiska människor med mig.  
Även Anders förlorade en vän när han blev pappa. Ingen av oss vet egentligen varför men jag har mina egna teorier till vad som hände. 
Oavsett så är det tragisk i båda fallen. Varken jag eller Anders har isolerat oss. Vi har absolut inte tid att träffa våra vänner på samma sätt men det är väl vad vänskap handlar om, att var man än är i livet och varesig man ses eller inte just då så ska man vara där för varandra. Eller? 

Jag vet inte om det är så att vissa inte kan acceptera att vännen förändras och får andra prioriteringar när den får barn. Är det nån sorts svartsjuka gentemot barnet? Är det svårt att acceptera att en 3e person numera ska hänga med på aktiviteterna? Vill man helt enkelt inte dela sin vän, inte ens med vännens eget barn?

Jag fortsätter höra samma saker från nyblivna föräldrar. Vänner försvinner. Vänner blir småsinta. Vänner slutar höra av sig. Vänner vill inte ha med barnet när man ses. Vänner slutar bjuda med en på saker. Så mycket olika situationer som uppstår och jag förstår det inte. Jag gör verkligen inte det och kanske beror det på att jag själv har barn nu. 

Om jag ska träffa en vän som har barn så är det för mig självklart att det barnet också ska följa med. Precis som det för mig är självklart att ta med Ebba om jag själv känner för det när jag ska träffa mina vänner. Det är självklart att man inte kan hitta på saker varje helg med en kompis som har barn. Och självklart att den kompisen kanske inte alltid vill eller kan supa och vara bakis dagen efter när man ska ta hand om sitt barn. 

Det känns som att folk som själva inte har barn inte förstår. Det spelar liksom ingen roll hur mycket du har suttit barnvakt, hur många småkusiner/syskonbarn/småsyskon du har eller om du har en fancy examen i något som har med barn att göra - har du inte egna barn så förstår du inte. Du förstår inte kärleken till den där lilla människan. Du förstår inte att man VILL umgås med och ta med sitt barn till ställen. Du förstår inte att man kan vara trött och förbannad och svära över sitt barn men egentligen menar man inte ett ord av vad man säger för imorgon, eller kanske om bara en timme så är allt glömt och du tittar på ditt barn med ett stort leende igen och det känns som om hjärtat ska spricka av kärlek. 
Du förstår inte att det ibland tar 3 minuter och ibland 3 timmar att natta ett barn. Eller att barnet ibland sitter fint och äter med bestick och tackar för maten för att nästa gång äta med händerna, kasta mat och gråta hysteriskt för att den fick vanligt vatten istället för bubbelvatten i glaset - det handlar inte om uppfostran eller hur barnet är i sin personlighet, det handlar om att det är ett barn. På dom punkterna är alla barn likadana och det spelar ingen roll vad du har för relation till andras barn för du kan inte såna här saker förrän du tar hand om ett barn själv dygnet runt 365 dagar per år. Därför ska du heller inte sitta och dra egna slutsatser utifrån olika situationer där du bara är med en kort stund. 

Som vän behöver man finnas där. Man behöver finnas där medans magen växer, man mår skit och det enda man pratar om är barn. Man behöver finnas där genom matkastning, utbrott på restauranger, stora kramar och kaotiska nattningar. Man behöver finnas där som vän utan att döma. Utan att dra egna slutsatser om hur vardagen är. Om hur barnet är. 

Min bästa vän Sarah är värd guld. Jag brukar prata om henne när skitvänner som inte förstår kommer på tal. 
Jag har ringt Sarah och fulgråtit och gett henne panik när jag inte fått fram ett ord på flera minuter - bara för att sedan få ut att det blivit två streck på graviditetstestet. I slutet av graviditeten så var jag ständigt så arg och bitter att jag nästan skrek i telefon varje gång vi pratade, och hon tog det. Jag fick skälla av mig om hur ont det gjorde och hur trött jag var och det var okej. 
Sarah vet att prata i telefon inte längre kommer på frågan, tyvärr. Vi kommunicerar genom sms för allt annat är lönlöst om man inte vill bli störd 18 miljoner gånger mitt i samtalet. Sarah frågar ALLTID hur Ebba mår, hur det går på förskolan m.m. Jag vet att Ebba alltid är välkommen att följa med på mina och sarahs dejter och Sarah anpassar sig själv också genom att automatiskt föreslå barnvänliga platser att ses på. Hon kommer på barnkalas, köper presenter, gör sitt bästa för att ställa upp som barnvakt mitt i sitt eget hektiska liv och hon vet att om vi träffas och jag kokar av ilska och skäller om "den där jäkla ungen som vägrar att somna på kvällarna nu och jag blir fan tokig och vad är problemet" så vet hon att det är min känsla just nu. För tillfället. Hon förstår att jag behöver få ur mig detta nu men att sen är det bra. Jag behöver aldrig skämmas eller dölja mina känslor inför Sarah för oavsett vad så bekräftar hon mig nästan alltid när vi ses genom att säga vilket bra jobb vi gör med Ebba eller något annat som påminner mig om vilken kickass mamma jag faktiskt är. Alla föräldrar behöver en Sarah. 

Men alla föräldrar har inte sådana vänner. Dom flesta föräldrar förlorar istället vänner. Hur galet är inte det? Hur svårt ska det vara att älska och acceptera sin väns nya liv och sin väns barn? För så är det ju faktiskt att livet går vidare för oss allihopa. Man byter jobb, börjar plugga, skaffar sambo, får barn, flyttar, separerar, skaffar fler ungar, städar och bara existerar i detta ekorrhjul vi kallar livet. Och när man kommer upp i en viss ålder så är det bara att acceptera att ens vänner kommer ha andra viktigare prioriteringar nu i resten av deras liv. Och ditt jobb som äkta vän är att älska dom förändringarna. För en gångs skull, lägg dig själv åt sidan. När frågade du senast din vän om hur barnen mår? Hur vännen mår? Hur familjelivet är? Vad barnen tycker om nu för tiden? När föreslog du senast till din vän som har barn att ni kan ta nästa dejt på lekland eller i lekparken? 

Black mirror

Vill ni ha ett serietips? 
Jag och Anders har börjat kolla på black mirror. Avsnitten hänger inte alls ihop och handlar om helt olika saker. Alla avsnitt är om framtiden och mycket om hur samhället kan se ut med teknologin längre fram och vad det kan göra med oss människor. 

En rätt sjuk serie och vissa avsnitt är jättedåliga medans andra är jättebra. Kolla upp det om ni är serietorskar som vi! Man får lite att tänka på... 
PS. Första avsnittet är heeeelt sjukt! Både jag och Anders satt bara och gapade ett tag och visste inte vad vi skulle säga  😉

Måndag

Det är måndag. Jag har precis varit sjuk i typ 11 dagar utan en lugn stund. Jag har proppat mig full av piller och rest, fixat med vardagen och allt det där andra som man gör. I helgen har jag varit sjukskriven från jobbet och sovit väldigt mycket men att vara sjuk när man är förälder är ju inte som att vara sjuk innan man fick barn. Det spelar ingen roll om du inte har någon röst eller hur dåligt du än mår, du måste ändå kliva upp ur sängen, prata och serva den där lilla miniversionen av dig själv. Det spelar ingen roll att hennes pappa är hemma för ligger du i sängen för länge pockar det dåliga samvetet på och familjen står snart och knackar bakom dörren och frågar när du ska kliva upp. 

Men nu är det måndag. Jag har lämnat på förskolan och tvättat en maskin. Nu ligger jag i sängen, vaken men jag ligger mest och blundar. Jag njuter av ljudet av städaren som dammsuger på nedervåningen. Systerdottern ville hämta Ebba från förskolan idag så jag kan ligga här tills dom kommer hem, har inga måsten. En underbar måndag innan vardagen pockar på igen. Sen är det middag som ska lagas, barn ska duschas och nattas och handlingslista skrivas för morgondagen. Imorgon ska Ebba vara hemma från förskolan och hon och jag ska iväg på roligheter. Onsdag-fredag är det jobb och i helgen kommer hela Anders företag och sover över hos oss och vi ska ha kräftskiva. Inte en lugn stund alltså. Det gör dom här timmarna som jag får ligga här i sängen och bara blunda lite extra värdefulla. 

Om ett par timmar är det vardag igen. 

Minnen från tonåren

Kom att tänka på detta då jag, syrran och min brorsas tjej asgarvade åt den här historien för några dagar sedan. 

Okej tänk er att jag är 16-17 år gammal. Det har varit nån släktfest och hemma hos min brorsa så sover min kusin med hans fru och deras barn. Eftersom jag ska lämna festen tidigt så passar min brorsa på att pracka på mig att åka hem till dom och passa deras dotter samt min kusins barn. Okej säger jag, snäll som jag är. 

Sen tänker ni er att barnen går och lägger sig och jag lägger mig på soffan och kollar på film. Klockan är väl kanske 23 och jag drar igång tv1000. Sen somnar jag... Nästa sak som händer är att jag flyger upp i panik när jag hör dörren öppnas. Min brorsa, hans tjej, min kusin och kusinens fru kommer in och jag möter dom i hallen. Där står jag och pratar om hur bra det gått och att barnen sover m.m. Har sett att kusinen har kollat mot tvn och gått därifrån och när jag vänder blicken mot tvn så är det full on action. Jag har somnat till min film och tv1000 har startat porr under tiden! Jag trodde jag skulle dö. Barnvakten som tittar på porr när ungarna sover liksom. 

Minns det fortfarande. Skrattar fortfarande åt det tillsammans med familjen. Hoppas innerligt att kusinen och hans fru glömt bort det för längesen. 

Om

Min profilbild

RSS 2.0