Alltså män..

Eller kanske inte alla män men Anders i alla fall... Ibland kan jag bli tokig på dom där småsakerna! Typ som att Anders aldrig tömt brevlådan på eget initiativ förutom några få gånger när han väntat på paket och till och med då brukar han oftast fråga mig om han fått någon avi/paket. Jag tror att han tror att brevbäraren levererar posten direkt till vårt köksbord faktiskt.

 
Och härom dagen så skulle han städa Ebbas lekrum. Ett helvete ja, för det är ett ständigt kaos i det där rummet, men oavsett måste vi ju plocka undan ibland i alla fall. Jag har i alla fall en hyfsat ordning i lådorna där inne, alla träleksaker i en låda, lego i en, ritgrejer i en, plast i egen... ja ni fattar. Dagen efter hans "städning" så ropar Ebba på mig och undrar vart alla hennes köksleksaker är (som självklart alltid ska ligga i köket...), jag öppnar en av leksakslådorna och får en halv panikattack, stänger den igen och lämnar rummet. Man kan väl säga att det ser städat ut men letar man efter något speciellt så kan man få leta ett bra jävla tag. 

Och jag har ju skrivit förut att tvätten är min uppgift och disken är Anders uppgift. Bara det att han väldigt ofta missar stekpannorna vilket innebär att jag då måste diska stekpannorna innan jag kan börja laga mat (oftast jag som lagar mat eftersom jag är hemma på dagarna). Jag sa dock till för en vecka sedan att jag funderar på att tvätta allt utom kalsonger. Jag tror att budskapet gick fram för den senaste veckan har vi haft rena stekpannor. 

Och är han den enda pappan som får panik av att ta med sitt barn nånstans? Alltså missförstå nu inte allt för mycket, han umgås massor med Ebba, är en fantastisk pappa och blablabla men jag t.ex tar med mig Ebba när jag träffar mina vänner ungefär lika ofta som jag inte tar med henne. Klart hon också ska få hänga med ut och äta på restaurang m.m. Jag brukar även fråga om hon vill följa med till affären eller så om jag ska iväg även om Anders är hemma. 
Anders då? Han träffar aldrig sina vänner om inte jag är hemma med Ebba, tanken slår nog inte ens honom att han kan ta med henne. Samma med att åka till affären eller så, han blir sjukt stressad av att handla tillsammans med Ebba trots att hon är en dröm att ha med sig. Oftast när vi handlar så går hon själv, hon hjälper till att plocka varor m.m. Hon är 2 år och har väl fått typ 4 utbrott i affären totalt. Inte alls illa om man frågar mig. Men han blir stressad av bara tanken på att hon skulle kunna få ett utbrott. Vad är grejen liksom, vi har ju ett sjukt väluppfostrat barn?!? Och nej, inte bara enligt mig hon är väluppfostrad. Hört det från flera håll. 

Märks det att jag har en dålig vecka? Kanske lite. Om det inte var för att jag hade barn och min monstervecka på jobbet så hade jag flyttat ner i källaren i min ensamhet och vägrat komma upp. Jag hade levt på godis, gråtit dag ut och dag in och kissat i en hink. 


Men jag kan ju avsluta med något positivt! Ebba blev så glad när hon märkte att Anders hade städat hennes lekrum så när han dagen efter kom hem från jobbet så bad hon honom att följa med till lekrummet, visade att det var städat och sen kastade hon sig i hans famn och gav honom en jättekram och sa "tack tack pappa". Skitgulligt. Man kan väl säga att jag tjatat på henne om städningen i ett par veckor. 



Jinxat

Japp, jag jinxade det där med blöjfri på 1 natt. Efter att jag skrivit inlägget så åkte vi till landet och där började Ebba kissa i sängen. Så 4 nätter i rad nu har hon kissat i sängen 😴😓 MEN! Jag tycker att hon är sjukt duktig ändå som fortfarande vill sova utan blöja, det är ju endast pga hennes egen ovilja till blöja som vi fortsätter. Och hon är noga med att kissa precis innan läggdags samt om vi väcker henne på natten och sätter henne på pottan. Att hon kissade i sängen igår var egentligen mitt och Anders fel helt och hållet för hon fick dricka strax innan läggdags och sen tog vi inte upp henne på pottan tid. Jaja, får hoppas att det vänder snart. Hon totalvägrar ju blöja nu, förutom om vi åker långt. Blir intressant att höra hur det har gått på förskolan sen, hon har ju alltid vägrat potta där men vi har pratat mycket om det dom senaste dagarna att hon måste börja använda pottan på förskolan också eftersom hon inte vill ha blöja på sig där heller. 


Jaja, idag är Ebbas första dag på förskolan på 3 veckor och jag är ledig så jag ska sova  ett par timmar nu mitt på dagen och sedan ta itu med alla måsten som hamnat efter här hemma. Både jag och Anders har ju jobbat mellandagarna så jag är rätt mör eftersom jag inte fått samma vila som jag får när Ebba annars går på förskolan. Inte lätt att jobba nätter OCH vara hemma med barn samtidigt, det blir liksom inte tillräckligt med ensam- och återhämtningstid. 

Nu - Natti natti för mig! Kan säga att Ebba som vaknat vid 9-10 nu under ledigheten inte var så nöjd när jag kl 7 sa att det var dags att kliva upp haha. 


Bröllopsresa

Alltså wow, resan är nu bokad! Vi åker till Kenya om 6 veckor, bara jag och Anders. Ebba får stanna här hemma med sin farmor och farfar. Jag vill helst inte tänka på det faktiskt, att hon ska stanna hemma för jag får ångest direkt. 10 dagar utan min skrutt, jag kommer antagligen gråta dom sista 7 dagarna haha. Eller så gör vi som Anders sa "om vi är fulla och sover hela tiden så går tiden snabbt". Bra plan för bröllopsresan haha. 


I alla fall... stort, enormt tack till alla bröllopsgäster som bidrog till denna bröllopsresa! Det är tack vare er som vi faktiskt kommer iväg. Vi hade aldrig haft råd att åka annars nu såhär tätt efter flytt och allt men vi la undan alla presentpengar vi fick på ett annat sparkonto så att vi verkligen inte skulle röra dom till något annat. Och vi har betalt både flyg och hotell med dom pengarna samt har några tusen över fortfarande. Så jäkla underbart! Om 6 veckor är vi framme i Mombasa 👏🏻🙌🏻 Där väntar sol, bad, värme, njuta av varandra samt safari på havet och safari på land. 

Stort tack till er som betalt denna resa, känns faktiskt riktigt lyxigt att åka på en resa som andra bjudit på ☺️❤️ 




Blöjfri på 1 natt?

Ebba är sedan några månader tillbaka blöjfri på hemmaplan. När vi åker iväg så tar vi fortfarande på henne blöja, förutom om vi bara ska till min syster där Ebba känner sig som hemma. Ebba har i alla fall tjatat i några veckor om att hon vill sova med trosor så för 1 vecka sedan så testade vi att hon fick sova utan blöja. Första natten kom det kiss i sängen så vi klev upp, duschade av henne jättesnabbt, på med blöjan och så sov vi alla vidare i våran säng. Men sedan dess har det inte hänt några fler kissolyckor nattetid. Jättekonstigt enligt mig haha. Självklart kommer det hända kissolyckor på nätterna dom närmaste åren misstänker jag men jag var helt säker på att vi skulle få kliva upp varje natt och duscha kissigt barn. Det enda vi gör är att vi numera ser till att hon dricker sin kvällsmjölk direkt efter middagen så hon inte dricker den så sent, samt att hon inte får lika mycket mjölk på kvällarna nu. Sedan ser vi till att hon kissar precis innan nattningen. Men kan det vara såhär enkelt? Eller har vi haft tur och jag har jinxat detta nu så vi alla kommer vara totalt nerkissade varje natt framöver 😄


Oavsett är jag sjukt imponerad! Vi måste bara komma på en lösning på att hon vägrar potta och toalett på förskolan. Hon vill inte ha blöja på sig där heller men har ändå nån låsning så hon får panik när det kommer till pottan där. Tror ni det skulle hjälpa att ta med pottan hemifrån till förskolan? 
Sen är hon helt blöjfri 😮 Mitt stora, lilla barn ❤️ 



Livet med småbarn

Du tänker "åh vad mysigt, vi plockar fram dom där pärlorna hon fick i julklapp och lägger lite pärlplattor. Det ser så mysigt ut när andra pysslar med sina barn, vi gör det alldeles för sällan."


Det slutar med att du 15 minuter senare håller på att tappa tålamodet för att barnet hällt ut 1 miljon pärlor på golvet. Och trots att barnet har sin egen platta så ska hon prompt pilla på din så att din fina bil du håller på med faller sönder. Inte nog med det så är det du som i slutändan får plocka undan allt från golvet då barnet tröttnar, vägrar och går därifrån.

Pyssla inte. Just don't do it. It's a trap! 



Så lite blir så stort

När mamma fick sin hjärnblödning och vi var på sjukhuset så var jag gravid. Alla tjatade om att jag skulle äta och blablabla. Jag förstår dom men jag hade varken ork, lust eller vilja att äta. Mat fanns inte ens i mina tankar. Vi hade precis fått reda på att mamma var hjärndöd, att hon aldrig skulle vakna igen och jag ville ta vara på varenda sekund jag kunde få tillsammans med henne. Tillsammans med hennes kropp, för jag kände direkt när jag kom in i rummet första gången att mamma inte var där trots att hennes kropp låg där. 


Jag fick panik av bara tanken på att lämna henne ensam i det där kala, vita rummet med alla maskiner. Hon skulle inte behöva tillbringa sin sista tid i livet i ensamhet, inte när jag kunde sitta där. Vid ett tillfälle så var det några som kom in i rummet när jag satt ensam med mamma och sa åt mig att jag måste komma och äta, nu! Jag fick då, mitt i sorgen ur mig att jag inte ville lämna henne ensam. Då sa hon, en släkting till oss, att hon kunde sitta med mamma så att hon slapp vara ensam. Det kändes som att hon förstod. Jag tänker på det tillfället ofta, orden "jag kan sitta med henne". Hon vet nog inte hur mycket det faktiskt betydde, att hon satt där. Mamma fick sällskap och jag kunde gå och äta för första gången på nästan ett dygn. 

Hon minns det nog inte ens längre. Men jag tänker fortfarande på dom orden och det värmer. Jag slapp lämna mamma ensam. För det finns nog ingen som förstår hur svårt det var att bara lämna mammas rum den dagen. 



Så mycket bättre

Så nu är det 7 veckor sedan jag började på nya jobbet. Ja jag räknar, det är lätt att göra det när man har 6 veckors schema haha. Det slog mig för några dagar sedan att jag mår så mycket bättre nu! Jag hade ångest innan varje arbetspass på förra jobbet och ofta började ångesten redan dagen innan. Jag ville inte vara där och mådde jättedåligt. Ville bara hem och gjorde endast "måstena" i slutet och struntade i allt det där lilla extra man annars gör bara för att det blir trevligt. 

Nu i efterhand har jag insett hur dåligt jag faktiskt mådde och jag är övertygad om att jag om bara några månader hade varit sjukskriven om jag varit kvar där. Det är så tydligt nu när jag går till jobbet med lätta fötter. Jag ser fram emot att träffa grabbarna och se vad detta arbetspass bjuder på. Det är med lätt hjärta och utan ångest jag sitter i bilen på väg dit. Och det känns så mycket bättre. Så otroligt skönt. Jag trivs verkligen och känner mig inte direkt saknad av mina gamla kollegor kan man väl säga...

Det är bara jobbigt att ha provanställning. Trots att det går bra så oroar jag mig för att dom ska göra sig av med mig av någon anledning och det är väl just för att jag trivs så bra. Jag är rädd att skickas tillbaka till mitt gamla jobb (är tjänstledig än så länge). Jag vill bara bli fastanställd så jag kan säga upp mig och vara lugn!

Men jag trivs. Ingen jobb-ångest. Inatt vabbar jag för första gången och det känns faktiskt tråkigt, jag önskar att Anders hade haft möjlighet att ta den här vabben också (han vabbar typ jämt haha). Jag undrar vad som händer på jobbet inatt. Ett ganska gott tecken va? 



Det där med fler barn

Ojdå, det var ett tag sedan jag skrev något men förra veckan hade jag min monstervecka på jobbet så sov och jobbade i princip bara. Och nu kan jag inte ha mobilen på mig på jobbet så blir inga förberedande inlägg på nätterna när jag är uttråkad heller, som förut. 


Så nu är vi där, i diskussionerna om fler barn. Det är inte dags än! Men vi börjar känna att det dags att ta upp ämnet seriöst i alla fall. Ibland känner jag att jag verkligen vill nununu medans ofta känner jag mig fortfarande inte redo. Jag har nog blivit för bekväm. Jag älskade perioden när Ebba var bebis men då var det bara hon. Det var vi. Hade jag varit vaken halva natten så sov jag på dagen när hon sov. När vi skulle pallra oss ut så var det bara henne jag behövde ta hänsyn till. Med fler barn så blir det ju 2 stycken som ska kläs på m.m varje morgon. Om jag varit vaken en hel natt så kan jag inte sova hejvilt dagtid för Ebba kanske är hemma ledig med oss eller ska lämnas/hämtas på förskolan. Och jag vetefan hur det blir att börja om med någon som ska bäras konstant i 1 års tid nu när jag är van vid att Ebba går och sköter mycket själv. När vi handlar går Ebba och plockar varor tillsammans med oss, hon går ofta hem från dagis. Ska vi snabbt in och köpa något så behöver jag inte konka vagn m.m ur bilen utan hon går själv. Ja, jag har blivit bekväm med att ha ett "stort" barn. 

Anders känner också att det är dags. Han vill inte ha jättestort spann mellan barnen och vi vet ju faktiskt inte när eller ens om jag blir gravid. Samtidigt känner han också att ett till barn kanske försvårar vardagen och gör ju automatiskt att Ebba får mindre uppmärksamhet och att vår ensamtid på kvällarna automatiskt försvinner. Ja det är svårt detta, när är det dags? Är det verkligen så stor skillnad mellan 1 och 2 barn? Hur påverkas familjelivet? Vi är ju jättelyckliga och nöjda i dagsläget men vi vill ju samtidigt inte att Ebba ska vara ett ensambarn. Åååh det är lite jobbigt faktiskt. Men tankarna finns där seriöst nu, vi får bara se när vi faktiskt känner oss redo på riktigt. 

Och jag var hon som skulle ha 5 barn! Haha. Gärna direkt efter varandra också. Och nu skulle jag "klara mig" på "bara" Ebba ☺️ Hon gjorde helt enkelt oss komplett. Hon kom och vi blev hela. 



Hejåhå

Ebba blev sjuk i söndags och i tisdags var jag helt säker på att hon skulle kunna gå till förskolan på onsdagen, tills både hon och jag fick feber igen på eftermiddagen! Alltså kom igeeeen! Anders har fått vabba hela veckan och hon blir hemma även imorgon. Anders var i alla fall på vc med henne idag och det är inget allvarligt :) 

Och så läste jag i veckan att det går vinterkräksjuka på förskolan... alltså jippiii, nu räknar både jag och Anders med att vi alla ligger kräksjuka i slutet av nästa vecka 🙄😑 Jaja... nog med sjukdomar! Dags för mig att bege mig mot jobbet igen, har jag sagt att jag trivs skitbra?! 


Sådärja

Jag och Anders har inte kunnat enas om stolar till köket så därför har vi inte kunnat köpa matbord och stolar dit sedan vi flyttade in. Som vi har tittat och diskuterat! Men äntliiiigen! Äntligen kunde vi enas om detta och äntligen har vi möbler även i köket haha. Även om vi vant oss vid att äta i matsalen så gör det ju ganska mycket att ha möbler även i köket. 


Vårt kök ser annars inte superfint ut. Det är inget fel på det förutom att trä inte riktigt är vår smak men det får vara för ett tag. Sen när vi har råd så kommer vi ta tag i att göra om köket men det kommer dröja ett par år i alla fall. Vi har andra projekt vi prioriterar innan :) 
Bordet och stolarna kommer från Mio och heter Hanna, det var som om dom talade till oss haha! 

Förövrigt så gick nån propp igår och jag har inte fått något element att funka sedan dess, vilket jag upptäckte inatt när det var typ minusgrader i sovrummen. Jag håller på att frysa till is för tillfället och fötterna är som kylklampar. När källaren är den varmaste våningen i huset, då är det fan riktigt illa! Tydligen är det värmepannan som inte gått igång efter strömavbrottet och jag har varit där nere och flipprat på knappar. Fick den att låta till slut men har ingen aning om ifall den är på eller om den låter för att jag har förstört den för alltid. Det visar sig. 

Åh det ljuva livet i ett äldre hus! 



Sjuk 🤧

Jag har varit jättesjuk i 1 vecka nu! Att jag är småsjuk är inte alls konstigt men nu har jag varit riktigt risig i en hel vecka och det känns liksom inte som att det går åt det friskare hållet heller. Jättekonstigt. I tisdags skulle jag åkt hem till en vän som fick barn för några veckor sedan men fick ställa in det (igen!) och igår skulle jag på bio och middag med en annan vän men fick ställa in det också. Så jäkla surt. Nu hoppas jag verkligen att jag mår bättre till helgen nu, jag ska i alla fall vila massor idag och imorgon och hålla tummarna. 

Till och med Anders har varit hemma sjuk den här veckan, han som typ aldrig är sjuk annars. Han är fortfarande inte frisk men kände att han har för mycket att göra så han åkte till jobbet idag i alla fall. Själv så har jag lämnat Ebba på förskolan och ska hoppa i säng igen. 


Dagens fundering

Vi har en ismaskin på frysen och igår fick jag veta att den tydligen gör isen själv. Nu undrar jag hur? Igår kväll var den halvfull, imorse var den full. Hur gör den? Vart gör den isen? Hur funkar det? Varifrån kommer vattnet som gör isen? Vart blir iskuberna till? Jag kan inte släppa tanken. 


Nejnejnej

Det har hunnit bli kaos här hemma. Grejer överallt, diskbänken belamrad med massa småsaker som vi inte än bestämt plats åt, en hel säck med mina kläder är borta så jag har bara 1 par jeans nu och ouppackade badrumskartonger. Jag och Anders hade bestämt att vi skulle ta ett ryck igår kväll och fixa till allt men så vaknade jag igår efter mitt nattpass och mådde skit, ont i öron, hals och kropp. Hoppades att det skulle vara trötthet men när Anders kom hem så mådde han lika dåligt han så fixandet här hemma blev uppskjutet och vi la oss 20.00 haha. 

Visar sig nu när jag vaknade att nej, det är inte bara trötthet för jag mår fortfarande bajs, så fick avboka dagens planer och nu ligger jag här i sängen. Ångest inför morgondagen när jag går på pass 1 av 3. Har liksom varken tid eller lust att vara sjuk och med nytt jobb så är det ju bara att gilla läget och jobba hårt ändå. Men hoppas att det blir bättre! Nästa vecka är jag ledig och har ett par roliga planer som jag är taggad på! Idag måste jag dessutom ta tag i plockandet och tvätten här hemma. Men jag gör det senare, nu fortsätter jag krama min kudde ett tag till... 


-

Här ska jag bjuda på något jag avskyr. Känner ni igen detta? 

"Nej men tänk om man skulle gå till gymmet innan man börjar jobba imorgon. Jag tycker ju om att träna men man går inte dit så ofta som man skulle vilja. Och så känns det som att man inte har tid."

Man! Man! VADÅ "MAN", DET HETER JAAAG!!! 
JAG funderar på ifall JAG ska gå till gymmet innan jobbet och JAG går inte dit så ofta som JAG skulle vilja. JAG!! 

Jag blir tokig på alla som hela tiden använder sig av man istället för jag. Vad är problemet? Var är era svenskakunskaper? Tillbaka till skolbänken för fasen. 


Ebbas sovrum

Ebba har lyxen att ha ett sovrum och ett separat lekrum. Sovrummet är alltså helt fritt från leksaker förutom lite nallar och böcker. Sååå skönt! Jag är dock avundsjuk på hennes garderober som är enorma 😄 Hennes kläder fyller inte ens en tredje del. Jag vill ha!! Jag ville till och med byta till hennes lilla sovrum men Anders sa nej haha. 


Vi ska sätta tapet i hennes rum men vi gör allt sånt allt eftersom vi har tid. Vi har fokus på dom allmänna utrymmena först och matsalen och vardagsrummet är klart när alla lister kommit upp, sen blir det nog dags för Ebbas sovrum. Hon har även fått en stor säng nu som hon är så jäkla stolt över. Hon har somnat direkt och sovit utan några uppvaknande dom 3 nätter hon sovit här. När vi pratar om huset säger hon alltid "Ebba stor säng" haha. 



Om

Min profilbild

RSS 2.0