Hanna tipsar

Nu kommer ett nytt tips från mig! Jag har ju börjat tipsa om grejer här lite titt som tätt, skillnaden mot dom flesta andra är väl att jag ALDRIG är sponsrad så man vet att jag inte får ett öre för att skriva mina tips 😄 Däremot så tänker jag att om jag hittar något fantastiskt så är det väl super om andra också får ta del av det fantastiska. 


(null)


Har ni torr hårbotten? Kliar det och ser ut som mjäll? 

När jag var och fixade håret hos Beauty by Spanowsky så frågade jag henne vad jag ska göra åt min torra hårbotten. Jag har frågat frisörer förut men bara fått tips om schampon som dom säljer, aldrig om ett faktiskt fungerande tips. Sofie tipsade om den här oljan (nej hon säljer inte den på salongen!).  Man tar på i hårbotten 10 minuter innan man går och duschar. I duschen sköljs det bort som vanligt och håret blir inte fett efteråt! 

Jag provade för första gången i måndags. Holy Moses alltså när jag vaknade på tisdagen... hela håret var fullt av stora, vita "mjäll"-flagor ni vet? Jag fick stå med en luskam och kamma bort dom värsta innan jag skulle på utbildning. Såg hemskt ut! 
Så på kvällen gjorde jag om behandlingen eftersom jag förstod att det är allt det torra som släpper. På tisdagen så gjorde vi så att Anders gojsade in oljan i min hårbotten, lät den verka någon minut och sen "kliade" han på dom värsta delarna med luskam. Sen duschade jag och tvättade håret som vanligt och sedan dess har jag inte haft några torra flagor eller "mjäll"-flis i håret! Det kliar fortfarande ibland men inget lossnar när jag kliar, vilket det gjort i ett år. 

I ett år har jag haft såhär torr hårbotten och det var löst på 2 dagar! Helt sjukt. Jag ska såklart fortsätta med oljan kanske en kväll i veckan, i alla fall under vintern som är den värsta "torr" årstiden för mig överhuvudtaget. Jag har som sagt bett andra frisörer om råd, jag har haft olivolja i håret (som sedan får håret att vara fettigt i flera dagar!) och jag har till och med bytt till ett svindyrt schampo och balsammärke men inget har hjälpt förrän nu. 

Köpte min olja på Lyko men den finns nog lite överallt. Svindyr är den också men värd pengarna om man störs av torr hårbotten/kli. Är inte sponsrad. Varsågoda! 

Livet som mamma

Det spelar ingen roll om du är inne på dag 9 som sjuk i någon form av förkylning/influensa. Eller om du har kräkts och haft ont i magen i helgen. Eller om du har mens. 

Har din dotter simskola så är du där. Med bikini på, i poolen och är glad. Så är det bara. 

Nya tider

Hösten och vintern har alltid varit jobbig för mig sedan pappa dog. November-Januari har varit en enda lång påminnelse på att just jag inte haft min pappa här. Alla Helgona, farsdag, julafton (som jag älskar!! Men fortfarande innebär ju den dagen en saknad efter dom som fattas mig) och till sist pappas dödsdag. Dom här månaderna har alltid varit tuffa att ta sig igenom, det har varit månader av sorg. En sorg jag fått bära inom mig för när det gått ett tag efter ett dödsfall så är det inte längre socialt accepterat att gråta av saknad. Även om man ju fortfarande gör det, men i smyg. När mamma dog hade sorgens månader kunnat förlängas till mammas födelsedag i Februari. 

Nu är hösten och vintern plötsligt inte lika jobbig. Kanske var det det som var meningen med att Ebba föddes just på hösten. Kanske var det slumpen, eller faktiskt meningen att jag träffade en man som fyller år i November. Och farsdag är inte längre tung och jobbig. Jag är inte längre avundsjuk på alla andra som får fira sina pappor, nu firar ju jag också. Jag firar ju min dotters pappa för den fantastiska människa han är! Nu ser jag fram emot farsdag istället. Jag går ju fortfarande till graven men det är inte enbart sorg längre. 

Och julen... den får jag ju fira med min dotter. Jag saknar fortfarande mina föräldrar på julafton, men nu är ju fokus på Ebbas glädje. På hur hon ska reagera på tomten. Alla paket. Det här året känns det faktiskt inte ens jobbigt att fira med Anders familj, sist hade jag ju världens ångest. Jag hade ju inte ens hunnit vänja mig vid att vara utan mamma och så skulle jag plötsligt vara utan mina syskon också. Nu ser jag fram emot jul hos Anders föräldrar, det blir annorlunda men bra ändå. 

Ja, kanske var det meningen att höstbarnen Anders och Ebba skulle kliva in i mitt liv och göra min allra mörkaste del på året lite ljusare. 

Alla braiga pappors dag

Japp, idag ska alla bra pappor firas! Och varför jag skriver alla bra pappor är för att det är dom enda som förtjänar att fira farsdag. 

Jag ska till min pappas grav. Jag ska tända ett ljus och prata med honom och mamma en stund. Jag tänker att ljuset är min årliga present, det lilla, lilla jag fortfarande kan ge dom nu när dom dött ifrån mig, min kärlek, alla kramar och presenter jag hade velat ge dom. 

Jag ska hjälpa Ebba att fira hennes pappa också. Oj som han förtjänar att firas den där fantastiska Anders! Jag frågade Ebba härom dagen vad hon tyckte var bäst med pappa, hon svarade "han är rolig att leka med och bra på kurragömma. Och det är kul när han kittlar mig". Det gjorde mig varm i hjärtat och lite tårögd. Så enkelt men ack så fint. För ja, han är så bra på att leka med henne. Han är så bra på att ge henne kärlek, beröm och fina ord. Hon får så ofta höra att han är stolt över henne. Och när hon den senaste tiden haft det jobbigt med kompisar som sagt dumma saker har han pratat med henne, älskat henne och stärkt henne. Han hittar alltid på roliga saker med henne när jag inte är hemma. 

Vissa nätter smyger han in henne i våran säng bara för att han älskar att sova bredvid henne. Och hon sover alltid med huvudet hos honom medans fötterna sparkar på mig. Hon längtar efter dagarna när han ska hämta från förskolan och hon springer emot honom med öppna armar. 

Dom där två avgudar varandra och har gjort det från första sekund. Jag tror att Anders föll för henne dom där sekundrarna som för mig kändes som timmar, när hon kladdig och alldeles nyfödd låg på mitt bröst och han plötsligt backade ett steg och bara stod och tittade på henne. Tyst, han svarade inte när jag försökte få kontakt. Han bara stod där tyst och tog inte ögonen från henne. Jag hann tänka att han fått panik och ångrade sig men nu i efterhand tror jag att det var då han föll, sådär handlöst som jag redan hade gjort. Sedan dess har hans hjärta varit i hennes händer. Redan på BB var han den enda pappan som ensam vandrade i korridorerna med sitt alldeles nyfödda knyte i timmar medans jag låg och sov. Han som knappt hållit i en bebis tidigare matade, bytte blöjor och hade bestämt sig för att han skulle lära sig allt. 

Vi är tacksamma över Ebbas pappa, både jag och hon. Hon fick den bästa av pappor man kan önska någon. Och jag fick den bästa av män man kan få. Ibland har man tur sådär. Och jag tänker att detta formar henne för resten av livet. Jag tänker att det är bra för nu kommer hon aldrig nöja sig med en man som älskar henne mindre än vad hennes pappa gör. Eller en kvinna som älskar henne mindre än vad hennes mamma gör. Och som vi älskar henne! Och som jag och Ebba älskar Anders! Vissa saker är obeskrivliga, kärleken vi känner för varandra i vår familj är precis en sån sak. 

Vem firar du idag? 

Umgås tillsammans när man lever tillsammans

Jag och Anders diskuterade framtiden och då kom Anders in på hur mycket vi egentligen umgås tillsammans. Något jag inte har tänkt på. 

Vi umgås ju varje ledig stund ihop i princip. Det är om nån av oss går till gymmet som vi inte är med varandra, ungefär. Vi hittar ständigt på saker som familj. Oftast åker vi båda två på Ebbas dans på lördagar - för att vi kan. Vi kompromissar om serier för att kunna titta på allt tillsammans. Det händer aldrig att han sitter på sitt håll och spelar tv-spel och jag gör mitt på mitt håll på kvällarna utan vi umgås alltid med varandra och kollar serier eller spelar spel. Vi går alltid och lägger oss tillsammans, varesig båda är jättetrötta eller inte. Vill den ena sova så kompromissar den andra genom att också gå och lägga sig. Innan vi fick barn gick vi oftast ut och festade tillsammans och det är väl en av grejerna jag saknar med livet innan barn. 

Ja, vi gör typ allt tillsammans. Hälsar på folk, åker och handlar (när det görs på helgen)... och Anders sa att det nog är få som lever så och att det beror ju på att vi vill vara med varandra hela tiden. Vi vill umgås med varandra, lägga oss tillsammans och allt det där. Det är ingen som tvingar den andre, men den tiden som vi har tillsammans vill vi vara tillsammans. Spela tv-spel kan Anders göra när jag jobbar. Och mina saker kan jag göra när Anders jobbar, det är väl fördelen med att arbeta olika tider, båda får sin dos av egentid vilket leder till att vi vill umgås med varandra när vi väl har chansen. 

Ja, jag vet inte. Jag har aldrig diskuterat med mina vänner hur mycket dom faktiskt umgås med sina sambos, men det är en ganska intressant tanke när man väl tänker efter. Kanske är vi ovanliga på det sättet, kanske gör par inte allt tillsammans varje kväll precis som Anders sa. Jag vet inte. Jag vet bara att dom få kvällar vi gör något på varsitt håll, som härom kvällen när Anders faktiskt ville kolla på fotboll och jag gick och la mig, då låg jag i sängen och saknade honom tills han kom och la sig. Sådär töntigt oförmögen att somna utan honom. 

Uppdatering om järnet

I fredags fick jag järninjektion på vårdcentralen. Enligt sköterskan en ganska rejäl dos (hoppas!), men jag vet inte vad järnet ligger på nu då jag inte tagit nya prover än. 

Det tog ca en timme i alla fall, jag fick järnet i dropp. Jag var supertrött när jag var där och höll på att somna, sköterskan sa att många känner skillnad direkt men att det kan ta upp till 2 dygn innan man känner skillnad. Direkt efteråt när jag ställde mig upp så märkte jag att min hjärndimma var borta. Jag har länge känt som om jag skulle ha en genomskinlig filt över huvudet hela tiden, men den var plötsligt borta. 

I övrigt är jag fortfarande trött av mig men känner mig iaf lite piggare och att hjärndimman är borta har gjort mycket för mig! Otroligt skönt att känna sig klar i huvudet igen. 

Jag får se efter blodproverna om det behövs mer järn men det tror jag inte. Jag har iaf mer här hemma om det skulle behövas (man hämtar ut på apoteket och tar med till vc). Idag orkade jag med ett gympass till och med! Första gången på typ 2 månader. Otroligt skönt! 


Herrejesus

Har ni läst inlägget om att jag inte är på topp? Och så trillar man in på ett sånt här inlägg. Kan ju förklara en del... om man tror på sånt vill säga. 

(null)


Tror ni på sådant? Jag tycker iaf att energierna i universum kan rätta till sig nu. 

Förövrigt så ligger jag i skrivandets stund på en bår och får järn i dropp. Nu håller vi tummarna för att detta funkar! Herrejesus vad dom fyllt mitt blod med svart sörja. 

Bortskämda barn

Ebba älskar Samir och Viktors låt Shuffla och har i månader tjatat om att få åka och se dom och shuffla på riktigt. Vi har lyckats missa dom jämt när dom uppträtt här i krokarna så nu när vi såg att dom ska uppträda på viking line bokade Anders en resa för hela familjen (vi har snittat ungefär en resa i månaden det här året. Nu får vi lugna oss 🙈). 
Så Anders bokar resan och överraskar Ebba med det en kväll när han kommer hem från jobbet. Och vad säger hon? Hon vill inte längre se dom på riktigt Hahah. Bortskämda unge liksom 😄 Så jaaa, vi har betalat 2000 kr för en kryssning där vi ska lyssna på shuffla-låten och nu är det plötsligt ingen som tycker om den längre. Haha får väl hoppas att hon ändrar sig på resan och shufflar loss på dansgolvet i alla fall. 


Beauty by Spanowsky

En av mina vänner har hyrt en liten salong i ett år men nu, från och med denna vecka så öppnar hon en helt egen salong! I lördags var jag där på öppningsevent och det är såå fint. Sofie är frisör och hud- och spaterapeut så man kan göra allt möjligt hos henne (kolla bokadirekt. Alla hennes behandlingar finns där). Jag längtar tills måndag när hon äntligen ska fixa mitt hår! Det var några månader sedan jag var hos frisören. 

Så tips från mig! Boka tid hos Sofie, hon kommer ta väl hand om er. Går också bra att köpa presentkort, perfekt inför julen 😉
Hälsa från mig! 

(null)


Och ännu ett tips från mig, Sofie säljer produkter från bl.a Balmain och jag äääälskar speciellt deras spraybalsam. Jag använder den på mig och Ebba varje morgon, så bra och doftar riktigt gott! Och doften sitter ofta i hela dagen dessutom. Är rätt sugen på att testa fler av deras produkter, men vetefasen om jag skulle använda så mycket mer i håret. Har deras silkspray också som också doftar sååå gott men blir inte av att jag använder den så ofta. Får fundera lite mer på det. Bra priser är det på Balmains produkter också! 

Bällstavägen 64 i Bromma, Stockholm hörni! Lägg det på minnet! 

(null)


Sänkt

Jag har varit rätt sänkt i ett par veckor. Livet känns inte speciellt kul, jag har lätt till tårar och trivs bäst ensam i tysthet. Då slipper jag behaga någon annan, vara trevlig eller rolig. Då kan jag sitta tyst och bara vara. Helst av allt skulle jag vilja ta in på hotell helt ensam i typ 4 dagar. Inte kliva upp ur sängen utan bara sova, kolla på tv, gråta och beställa room service. 

Vet inte riktigt vad det är. Kanske är det hösten och mörkret som gör det. Kanske säger kroppen till att jag gått omedicinerad för länge. Kanske har alla problem med hälsan faktiskt tagit ut sin rätt nu. Kanske var det pga läkaren som ännu en gång vägrade lyssna och som ännu en gång fick mig att känna mig nertryckt i skorna.  Kanske har min enorma trötthet som jag kämpat med i 2 års tid tagit över mitt liv totalt. Kanske är detta en höstdepp på några veckor, eller så kanske jag är deprimerad på riktigt? Kanske är det bara järnvärdet och jag mår bättre på fredag när jag fått mina injektioner. Jag hoppas det, jag hoppas verkligen att det är järnet som är den stora orsaken till både min trötthet och deppighet. Jag somnade vid 23 igår, vaknade 7 imorse och lämnade på förskolan. Somnade om kl. 9 och sov till 14.30. Är fortfarande så trött att det svider i ögonen. Inatt ska jag jobba så dom dagarna gör det ju inget att jag sover bort, önskar bara att inte varje dag såg ut såhär. 

Dietist

Minns ni att läkaren skickade mig till dietist med orden "så kan ni diskutera din vikt" fast jag sökte för mina smärtor och kräkningar...

Nu har jag i alla fall varit hos dietisten. Betalade 200 kr och fick 3 papper med mat jag inte får äta. Alltså... jag får inte ens äta frukt (förutom gröna bananer). Inget gluten, inget som innehåller laktos, kryddor, socker/sötningsmedel, kolsyra (brukar ju dricka bubbelvatten), ingen alkohol... och jag som annars dricker alkohol väldigt sällan ska på fest i helgen och nästa helg ska en av mina vänner firas på restaurang och krogen. Och så ska vi på familjekryssning med buffé. Ni förstår mitt problem? Vad ska jag äta på en båt som inte innehåller gluten, mjölk eller kryddor t.ex? Och på restaurang? Spiknykter på krogen när det är första gången jag går ut på krogen på hela året? Kul. 

Just nu vill jag bara gråta. På det har jag sjukt låga järnvärden (under normala trots järntabletter) och läkaren bryr sig inte så jag ser dubbelt av trötthet. Varje dag. Vissa dagar vet jag inte längre vad jag ska göra. Hela vardagen är en kamp om att försöka orka en dag till. En dag till med trötthet, smärtor och nedstämdhet. En dag till utan någon läkare som försöker hjälpa mig. En dag till när ingen förstår mig, ingen. Hur ska Anders någonsin kunna fatta hur mycket jag faktiskt kämpar för att ens kliva upp ur sängen varje dag? Hur länge ska jag orka jobba när jag inte ens orkar vika tvätten här hemma? 

Nu fungerar jag på ren envishet. Utan envisheten hade jag slutat fungera för längesen. Jag går upp för att jag måste medans kroppen går sönder av utmattning. Jag gråter ofta, men aldrig så nån annan ser. 

Men nu ska jag leva på groddar och havremjölk i ett par månader. Kul! 

Nånstans slutade jag bry mig

Jag har alltid haft kroppskomplex. Alltid. Till och med när jag vägde 50 kg och hade rutor på magen, men då var det låren som jag skämdes för minsann för celluliterna blev jag ju ändå inte av med helt.  Och det har inte blivit bättre dom senaste åren när jag vägt mer och kroppen förändrats totalt. I perioder har jag mått riktigt dåligt över  mitt utseende och till och med tyckt synd om Anders som måste vara gift med nån som ser ut som mig. Sjukt va? 

För några månader sedan började jag följa lite kroppspositiva människor på instagram. Och det är då inte folk som säger "man ska vara tjock för det är det enda som är fint" utan det är folk, både tjocka och smala som inte skäms för det som inte anses vara perfekt hos dom oavsett om det gäller extra fett, ärr efter kejsarsnitt eller celluliter. Dom visar upp det och visar att alla är okej. Jag har mått bättre av det, blivit lite mer pepp på att sluta plåga mig själv med olika dieter. Blivit mer pepp på att älska den nya kroppen som nu tillhör mig, för den funkar ju rätt bra i övrigt liksom. 

Så var vi där i simhallen jag och Ebba. Det var hennes allra första simskolelektion och vi satt ombytta och redo och väntade. Jag satt hukad framåt och pratade med Ebba, sådär så kroppen ser riktigt oskön ut med mag-korvarna som kläms ihop, brösten pressade mot knäna och celluliterna helt synliga och jag insåg efter en stund att jag inte brydde mig. Inga tankar om "vad ska dom andra föräldrarna tänka om mig", "jag borde skämmas" eller något annat elakt. Jag gav faktiskt för första gången i mitt liv blanka fan i vad någon annan tänkte eller inte tänkte om mig. Jag var bara där tillsammans med mitt barn, min stora stolthet som ska lära sig simma ännu bättre. Jag skiter väl i alla andra. 

Coolt ändå. Då slog det också mig att jag för första gången i mitt liv har stått helt naken och duschat i en offentlig dusch. Efter lektionen gick vi in i duschen igen. Jag klädde av mig och helt naken ställer jag mig på huk och tvättar av Ebba. Fläsket kläms ännu en gång ihop, duscharna fulla av mammor och barn som kan se, brösten hänger en våning ner men jag brydde mig inte då heller. Inte ett dugg. 

Coolt. Alla coola kvinnor jag följer, dom gör faktiskt något speciellt för mig, bara genom att inte skämmas över sig själva. Tack. 

Sketna samhälle

(null)

Ebba har börjat kommentera om folk är tjocka. Hon säger även att hon själv är tjock, att kompisar på förskolan säger det till henne. 

Härom morgonen så körde jag henne till förskolan när hon plötsligt säger "jag är nästan som en pojke nu". När jag frågade vad hon menade fick jag till svar att pojkar har såna byxor som hon har. Vanliga jeans. Det har någon sagt till henne. Och med sorg i hjärtat försökte jag förklara för henne att flickor kan ha alla kläder och pojkar kan ha alla kläder. Det finns inga pojk och flickkläder. Tror ni att den är lätt att förklara för en 3 åring vars kompisar säger annat? 

Hon är 3 år. Hon har nyss fyllt 3 år och andra barn fyller henne med samhällets dynga om hur man borde vara. Smal - för annars är du inget värd (och kom igen, Ebba har inte ett uns av för mycket babyhull och även om hon hade det ska andra bara vara tysta). Ha rosa klänningar för du är tjej. 

Hon är 3 år och vi kämpar med att pedagogiskt förklara för henne att man inte får säga att andra är tjocka. Och att det är okej att vara tjock! Det är inte fel, fult eller något man ska bli retad för. 

Hon är 3 år och vi som alltid låtit henne ha alla sorters kläder och färger kämpar i motvind. Vi som låter henne leka med vad hon vill och själv bestämma vilken sportaktivitet hon vill gå på kämpar stenhårt i motvind. Och det som äcklar mig mest är att det kommer från andra vuxna. Från andra föräldrar. Det är dom som pratar om andras utseende inför sina barn. Det är dom som kommer med skit om att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat. 

Innan Ebbas födelsedag så önskade hon sig en skjorta och slips. Hon ville vara fin som pappa (hennes egna ord) och det gör mig ledsen att veta att den dagen hon har dom kläderna på någon annans kalas, eller kanske på förskolan, kan bli den sista gången. För kanske fäller tillräckligt många kommentarer om det för att hon, 3 år ska känna att hon är fel. För att hon ska känna att hon inte alls är fin och passar in som sin pappa. Det gör mig skitledsen! Hon ska ju vara hon. Hon ska ju få ha vilka kläder hon vill. Hon ska ju alltid få höra att hon är fin. 

Hon hade önskat sig fler slipsar i present. Hon fick inga fler. Däremot fick hon typ 4 klänningar (absolut inte henne emot. Hon ääääälskar klänningar och har helst på sig det dygnet runt) men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur ironiskt det ändå är att hennes garderob svämmar över av klänningar, men det hänger en ynka slips på en galge. 

Det gör mig ledsen och förbannad hur det här samhället ska stoppa småbarn i boxar och forma dom efter nå sketna normer som inte har någon vettig bakgrund eller orsak till att finnas. Låt mitt barn vara för fan! Håll inte på och gegga till och förstör henne. Och håll för faan inte på med att ge henne kroppskomplex redan nu! 


Stoppa ner i en burk

Anders och Ebba är hos farmor och farfar på landet. Jag är hemma. Igår kväll ringde dom så vi kunde FaceTimea och säga godnatt innan Ebba skulle sova. Vi pratade en kortis innan hon sprang iväg på viktigare saker (lek) och jag pratade en stund med Anders. 

Innan vi la på ropar jag i telefonen "jag älskar dig Ebba" och i bakgrunden hör jag ett "jag älskar dig också" och om jag hade kunnat ta den känslan jag kände precis då och stoppat ner i en burk och sparat. Och om jag när som helst hade kunnat ta fram den känslan ur burken, ja då hade jag varit varm i hjärtat och lycklig för evigt. 

Ebbas sovrum

Anders har trots vab lyckats fixa i ordning Ebbas sovrum den här veckan! Vi köpte tapeterna för typ ett år sedan och så har dom blivit liggande medans vi fixat med annat först men nu så! 
Är dock lister kvar som ska sättas men dom tar Anders senare i veckan och jag hade inte tålamod att vänta med att visa 😄

Före:
Ganska kalt och tråkigt. Inte så mycket barnrum över det hela. 
(null)

(null)

(null)



Efter:

(null)

(null)

(null)

Sååå fint! Vi har sovrummen på övervåningen och på mellanvåningen har Ebba ett lekrum, därav inga leksaker i sovrummet. På väggen som inte visas på bild är det inbyggda, vita garderober längs hela väggen. När listerna är satta så kommer det bli helt perfekt! ☺️
Tips: Sängen är från Ikea och det går att dra ut den till dubbelsäng. Klockrent för er som har barn eller gästrum! Perfekt när man har gäster över. 

Nu så är vi faktiskt klara med allt smårenoverande! Sedan vi flyttade hit för 11 månader sedan har vi fixat matsalen, vardagsrummet, vårt sovrum, trappen till övervåningen och nu Ebbas sovrum. Vi har möblerat och fixat ena gästrummet också så det är som en liten lägenhet nästan. Bara att spara pengar till dom större grejerna som badrummet på mellanplanet, hallen och köket nu då.  Hallen får vi se om vi gör om, beror på om det går att bygga ut badrummet som vi vill, i så fall måste vi nämligen stor-renovera hallen också. Men först - spara massa pengar 😄 Jag hoppas verkligen att vi har råd med badrummet nu år 2019, det behövs verkligen! 


Om

Min profilbild

RSS 2.0