Hur är man en bra feminist?

Jag hamnade i en diskussion om feminism och om man får "fixa till" sitt utseende med att t.ex raka sig och fixa naglarna när man kallar sig feminist. För tydligen kan man inte fixa i ordning sig för sin egen skull, utan det måste vara för någon annan, en man. Enligt vissa i alla fall. 

Jag är feminist. För mig är feminism att kämpa för jämställdhet och vilja bli av med machokulturen vi lever i idag. För att män ska få gråta öppet utan att skämmas. För att kvinnor inte ska vara rädda när dom går ute. För att den farligaste platsen för kvinnor inte ska vara i deras eget hem. För att män ska tillbringa lika mycket tid med sina barn som kvinnor gör. För att kvinnodominerade yrken inte ska ha sämre lön än mansdominerade yrken. För att kvinnor inte ska tjäna mindre än män för samma arbete. För att kvinnor inte ska dalta med sina män och serva dom i hemmet. För att män inte ska komma undan med att trakassera, misshandla och trycka ner kvinnor. 

För att män ska ses som lika bra föräldrar till sina barn som kvinnor är. För att kvinnor och män ska få göra och se ut exakt som dom själva vill utan att få höra om hur dom borde vara. För att det ska ses som självklart att män är föräldralediga och vabbar. För att ingen flicka ska få höra "han slår dig för att han tycker om dig".  Allt det där och mycket mer är feminsm för mig. 

Vad feminism inte är är att skamma andra kvinnor för att dom väljer att sminka sig. Det är inte att skamma andra och påstå att dom inte alls ser ut på ett visst sätt för sin egen skull utan för att göra män nöjda. 

Hade Anders fått bestämma så hade jag inte fixat mina naglar. Jag hade heller inte fixat mina fransar eller köpt dyra krämer som jag tycker är bra mot min hud, för han tycker att allt det där är onödigt. Jag däremot tycker inte det, jag tycker om att känna mig fin och fixade naglar är fint enligt mig. Jag känner mig fin i smink men har varken ork eller lust att sminka mig varje dag, därför fixar jag fransarna. Och vissa dagar vill jag bara se förjävlig ut för jag inte orkar annat och då gör jag det! Oavsett är det ingen man som bestämmer hur jag ska se ut. Jag förstår inte vad det har med feminism att göra? Det är inte så att jag anser att alla andra kvinnor också ska se ut som jag gör. 

Och rakning. Kan vi snacka hår eller? Jag skrev att jag rakar mina armhålor och mitt kön för att jag tycker att det känns ofräscht med hår, speciellt mellan benen, med tanke på alla olika kroppsvätskor som passerar där. Alltså JAG KÄNNER MIG ofräsch. Jag tycker inte att det är ofräscht med hår, oavsett kroppsdel, men jag måste väl få välja att inte vara hårig på vissa ställen? Och armhålorna vill jag raka bara, jag trivs bäst så. Alltså JAG. Det är aldrig någon som sagt att jag borde raka mig (snarare tvärtom) och jag har faktiskt ingen aning om vad min man anser om kroppshår. 

Och så kommer "varför rakar inte män sig då?" Okej, jag vet inte vad just du har träffat för män men jag kan säga så mycket som att majoriteten av killarna jag har träffat har rakat både bröst, armhålor och kön. Och nej, Anders kanske inte fixar fransarna, däremot gör han annat som t.ex att fixa håret varje dag. Jag fixar istället aldrig håret och jag ser ingen skillnad i att fixa fransar eller hår, båda är ju ett sätt att ta hand om sitt utseende. 

Då är inte det rätt sorts feminism. Då är jag tydligen ett dåligt föredöme för unga tjejer. Då säger jag att något så naturligt som hår är ofräscht. Då borde jag raka även mitt huvud (?!?). 

Alltså jag vet inte ens vad jag ska säga. Enligt mig är den enda som är en dålig feminist någon som faktiskt skammar kvinnor för deras utseende. Någon som får kvinnor att känna att det fan inte är värt att säga att man är feminist för att man möter kritik över sitt liv och sitt utseende då. Det är för mig den enda sortens dåliga feminist. 

Vad är felet i att bry sig om sitt utseende? Jag gör massor för mig själv som inte syns i mitt utseende som ändå får mig att må bra men det diskuteras inte för att det spelar ingen roll. Det är bara mitt utseende som spelar roll i den frågan tydligen. Och att andra talar om för mig hur jag borde se ut och tycka är så fel. Fel, fel, fel! 

JAG bestämmer över mitt liv, mina val och mitt utseende. JAG och endast jag. DET är feminism. 

Vad tycker du? Kan man vara feminist och raka sina armhålor på samma gång? Är det okej att "fixa till" sitt utseende för sig själv eller gör alla kvinnor till sig för män enbart? 

-

- Jag har aldrig nyårslöften. Jag tror inte på nyårslöften och bestämde mig för många år sedan för att bara lägga ner sånt. Jag har mål med året, en tydlig bild av hur jag vill att det ska bli, men inga löften om förändring eller sådant.

- Jag är besatt av våran ekonomi. Jag kollar våra konton minst en gång om dagen, ibland upp till 3-4 gånger. Jag vill ha stenkoll. Förut hade jag hand om alla våra räkningar pga det kontrollbehovet men nu har Anders tagit över den uppgiften. 

- Det ENDA jag saknar med livet innan barn är att få vara sjuk på riktigt. Ni vet sådär så man ligger i sängen hela dagarna och sover eller plöjer serier och går som längst till toaletten. Nu är det förskolelämningar, hämtningar, lek, matlagning och dåligt samvete hur dåligt man än mår. Utöver det finns det faktiskt inte en enda grej jag saknar, jag lider fasen inte ens av den där sömnbristen som är så populär att snacka om bland föräldrar. 

- Anders enda dåliga sida enligt mig är hans konflikträdsla. Det roliga är att det ofta är hans konflikträdsla som leder till konflikter i slutändan 😉 Där är vi totalt olika! Jag är rak och kan upplevas som hård. Han är konflikträdd och man får dra ut grejer ur honom. 

- Det som gör mig mest irriterad och frustrerad för tillfället är hur vi inte kommit längre med jämställdhet här i Sverige. Jag kan bli tokig på alla "åååh har Anders varit pappaledig? Vad underbaaar han är! 😍" 
Jag längtar tills dagen han får kommentarer om hur underbar JAG är för att jag har varit mammaledig och vilken tur han har (som om det någonsin skulle hända). 

- Jag är superinne på feminsm nu och har varit sedan Ebba föddes egentligen. Jag har alltid varit feminist och kallat mig det men nu har det blivit mer att saker upprör mig på ett annat sätt. Jag vill kämpa! Och det har att göra med att jag inte vill att min dotter ska växa upp i ett ojämställt samhälle där män avbryter henne, slår henne, där hon måste jobba hårdare för att synas hälften så mycket som en man och där hon förväntas serva män. Aldrig att jag går med på något sånt! 

- Anders går alltid upp med Ebba på mornarna när han är ledig. Han vet att jag gillar och behöver sömn mer än honom och därför får jag sova. Älskar det! 

19 år sedan

Igår var det 19 år sedan jag såg min pappa vid liv senast. 19 år sedan jag pratade med honom. 19 år sedan jag inte kramade honom när han åkte till jobbet för att jag var upptagen med att leka med en kompis. 

Idag är det 19 år sedan jag hälsade på min pappa på bårhuset. 19 år sedan jag försökte värma hans kalla hand i min varma. 

Det känns som att jag samlar åren på hög nu. Det tar inte slut, det fylls bara på med fler och jag kan inte få tillbaka honom och få ett slut på sorgen. Inom mig har jag en jävla massa högar med sorg att släpa på för både mamma och pappa. Det blir en jävla massa saknad. 


Nytt beroende

Hallå spelar ni hayday (mobilspel)? 
En av mina vänner har spelat det i några år och jag tyckte hon var sååå töntig. Och så i förra veckan hade jag inget att göra en natt på jobbet och jag spelade slut på ett annat spel jag hade så jag sökte runt lite och såg hayday. Tänkte att jag kan väl testa... ooooch nu är jag fast 🙄

Efter att Anders sett mig spela i 1,5 dygn så laddade han också ner ooooooch vad tror ni? Han är fast. Även Ebba har fått eget hayday på en platta (för att hon också vill spela ibland men vi inte vill att hon ska fiffla i våra spel 😂). 

Så spelar ni hayday? Om inte så ladda ner och bli beroende 😬 Och glöm inte att skicka vad ni heter där så lägger jag till er som vänner! 

Mitt 2018

För ett år sedan önskade jag mig ett 2018 i resans tecken. Och det blev det hörni! 

I februari var vi i Kenya på en fantastisk bröllopsresa. Vi solade, badade, drack drinkar, shoppade, åkte på safari och såg vilda, helt magiska djur och jag överkom en av mina största rädslor - vatten och fisk, genom att dyka i 30 minuter på 12 meters djup bland fiskstim och stora sköldpaddor! Det var verkligen en wow-resa. 


(null)

(null)


I april åkte jag, min syster och 5 av mina syskonbarn (alla i tonåren) till London! Resan började inte så bra när vi upptäckte kackerlackor och vägglöss i lägenheten och stod ute på gatan utan boende vid midnatt första kvällen. MEN när boendedelen ordnat sig så blev det en regnig men väldigt rolig resa. Vi shoppade, promenerade runt i hela stan och spanade in sevärdheter. Vi bestämde redan då att vi ska göra en resa per år ihop, vi 7 tjejer ❤️ 

I maj var vi i Finland på bröllop. Min kusin fick äntligen sin drömprins och jag hoppas att dom lever lyckliga i alla sina dar! Det var en mysig resa och väldigt kul att träffa släkt jag inte sett på länge. 

I juli var vi i Estland, Tallinn. Tyvärr förstördes resan en del av att Ebba var totalt rabiat varje kväll och skrek flera timmar i sträck pga övertrött. Utöver det så var det dock en bra resa! Vi hade superfint väder och tog en natt på hotell också så vi hann med att promenera runt i stan i lugn och ro och njuta (och nästan avlida i värmen). 

I augusti överraskade Anders mig med en resa till Katowice! Jag fick reda på att vi skulle åka dagen innan bara, haha. Det var en bröllopspresent på vår första bröllopsdag/födelsedagspresent till mig. Verkligen en mysig och fin liten stad och jag fick uppleva ännu en av mina drömmar - att besöka auschwitz! (Sedan jag träffade Anders för snart 5 år sedan har han alltså uppfyllt ALLA mina stora drömmar. Rätt bra jobbat!) Det var hårt och hjärtskärande, samtidigt som det var nyttigt och vackert. 

(null)


I september åkte vi på min årliga födelsedagskryssning vilket också var väldigt kul! Det är sååå kul att mina vänner uppskattar den traditionen så mycket att dom redan nu pratar om nästa års resa, trots att kryssningarna har förändrats väldigt mycket. Från att typ alla var singlar och söp och spydde till att nästan alla har sina partners med sig och festar bra mer städat 😄

Vi har även semestrat här hemma i Sverige samt njutit till fullo denna varma sommar av vår pool! Som vi älskar den! Och Ebba lärde sig simma innan sin 3 års dag. Vem hade kunnat tro det?! 

Jag har även börjat på ett nytt jobb inom psykiatrin där jag trivs super. Nya kollegor (och även gamla kollegor som hittat dit), nya arbetsuppgifter och nya människor. Jag har utvecklats så mycket det här året och njuter av det trots att det även varit otroligt tufft i perioder. Men jag tänker att dom tuffa perioderna enbart stärker mig, både personligt men även yrkesmässigt. 

Så ja, verkligen resans år. Precis som jag önskade! Men även renoveringens år. Vi har fixat i ordning vårt sovrum, Ebbas sovrum, vardagsrum, matsal och trappen upp till övervåningen. Samtidigt som vi har inrett och köpt möbler till våra 2 gästrum. Hur har vi ens hunnit med allt? 

Detta år har varit både upp och ner men till stora delar fantastiskt. Jag har gråtit och känt mig uppgiven men även känt mig så lyckligt lottad, älskad och tacksam under det här året.

För 2019 önskar jag att jag själv, min familj och mina nära och kära får vara friska, leva och må bra. Jag önskar ett lyckligt år, ett pengasparandets år och ett friskt år. Och kanske, kanske en graviditet någon gång under året?  

Jag önskar också något betydligt tråkigare. Jag tänker mycket på en man som vi känner som är sjuk i cancer. Jag hoppas att han snart får sin vila, jag hoppas att han får frid och jag hoppas att hans stora kärlek lär sig leva med sorgen och känner lycka igen. 


Gott nytt år! ❤️



Jul, jul, strålande jul

Nu är julen över och den blev precis sådär som det ska vara, lugn och ro i myskläder tillsammans med familj. I år firade vi på landet med Anders familj och kom hem idag och här sitter jag nu på jobbet. Egentligen skulle jag jobba både jul och nyår men tog föräldraledigt, bestämde mig dock för att jobba nu i mellandagarna vilket jag ångrar nu. Hade hellre varit hemma och myst 😊 Men det gäller bara ett par nätter, sen är jag föräldraledig i över 1 vecka, så det blir så bra så. 

(null)



Jag har i alla fall ätit massor av god julmat och mumsat i godis och fika. Jag bestämde mig för att skippa dietistens order just vid jul och det har gått förvånansvärt bra! Hade ont i magen på natten mot juldagen samt på juldagen, men inte så ont som jag brukar ha. Och äntliiiigen fick jag dricka massa julmust också, som jag längtat!

Och självklart kom tomten på besök också! Ebba var så hjälpsam och delade ut paket trots att hon tyckte att han var lite läskig 😄

(null)

(null)


Dom första dagarna var det -15 grader ute så då stannade vi bara inne och tog det lugnt. På juldagen var det dock lite mildare så vi tog med Ebba ut till en pulkabacke. Kolla den utsikten! 

(null)

(null)


Nu ska vi ladda för nyårsafton. Kan man ha mjukisar på sig på nyår? Funderar starkt på det, har ingen som helst lust att klä upp mig. Vill bara ta det lugnt och slappna av. Vi ska fira även nyår tillsammans med Anders föräldrar, syster och systers pojkvän. Det ska bli kul! Jag är lite besviken över att Anders ska jobba nästa vecka dock... det känns inte jättekul. Först var vår plan att vi skulle ha hela nästa vecka med lite familjetid, men Anders blev tvungen att jobba. Så tråkigt! Jag har frågat Ebba om hon vill gå och se Pippi på dom sju haven på cirkus med mig men hon sa nej 🙄 Hon är pappas flicka och säger nej till allt jag frågar om vi två ska göra utan Anders, sen säger hon "vi kan gå allihopa, pappa också". Jäkla unge haha! Så jag vet faktiskt inte vad jag och Ebba ska hitta på nästa vecka, jag vill dock inte sitta hemma hela veckan så får väl se. Förslag någon? 



God jul!

Jag tänkte bara hoppa in här lite snabbt och önska er alla en riktigt god jul! Jag hoppas att alla som firar med barn tar det väldigt lugnt med alkoholen och kommer ihåg att detta är barnens högtid, barnen ska få känna enbart lycka och trygghet denna fina dag. Ska dom ha ont i magen så ska det vara pga för mycket sötsaker, inte oro och rädsla. 

Jag hoppas ni får en mysig dag med nära och kära och massor av mat och kärlek ❤️
God jul! 

Hon

Det är snart dags för min tredje jul utan mamma. Tredje julen utan henne vid middagsbordet. Tredje julen utan att hon sitter i tomtens knä och skrattar och skojar. Tredje julen utan hennes mat. Tredje julen utan hennes kram. Tredje julen utan hennes skratt. Tredje julen utan henne. 

Julen närmar sig med stormsteg och för varje dag blir saknaden större och större, jag som inte ens trodde den kunde bli det. Jag tänker på henne hela tiden och saknar så det gör ont i hjärtat. 

Just nu vet jag inte ens om jag kommer kunna hålla ihop mig själv då. Och samtidigt vet jag att detta bara är början. Början på resten av hela mitt liv med jular utan henne. 

Jag saknar henne. Allt med henne. 

Varför kvinnor är bättre än män

När jag var gravid så pluggade jag 50% och jobbade nästan 100% samtidigt. Jag födde barn efter att ha varit vaken i typ 5 dygn. Med ett crp (alltså sänkan. Ska ligga under 5 när man är frisk) på 300 så gick jag fortfarande hemma utan att ha sökt läkarvård, jag ammade, satt uppe med bebis på nätterna och skötte hem och barn. 

Jag missade inte en dag i skolan trots att jag var gravid och födde barn. Jag födde barn i 4,5 dygn, låg inlagd på sjukhus i totalt 7 dygn efter det, köpte båt och hade visning på lägenheten - men jag var i skolbänken i tid trots det. Jag blödde i typ 6 veckor i streck efter förlossningen. Mitt kön sprack. 

Vi kvinnor blir nedtryckta, misshandlade, dumförklarade, våldtagna och förminskade men går ändå igenom livet med huvudet i behåll. Vi tar generellt sett störst ansvar för hem och barn samtidigt som vi arbetar heltid. 

Jag sover allt emellan 1,5 till 5 timmar på dygn mellan mina jobbpass. Ändå går jag till jobbet, gör det jag ska, är vaken hela nätterna, räddar liv. Sedan hämtar jag på förskolan, går till simskolan, lagar middag, bokar ny termin på dansen och allt detta medans jag själv är sjuk, har mens och bär på dåligt samvete för att jag inte kan gå till gymmet. 

Jag går till och från jobbet i mörkret. Ser mig alltid om, är alltid lite orolig att något ska hända, att jag ska bli misshandlad, rånad och våldtagen. Ser alltid till att ha pepparsprayen nära till hands. 

Jag är rädd när jag är ensam hemma. Rädd för inbrott. Rädd att någon ska skada mig eller min familj. Rädd. 

Jag får ständigt höra att jag borde skaffa fler barn. Frågor om min kropp. Kommentarer om min vikt. Kommentarer om mitt utseende. 


Alltså jag vet inte vad ni tycker men själv skulle jag vilja prova om det finns någon man som faktiskt skulle klara en månad i mitt liv. I en kvinnas liv. Och då jobbar jag ändå bara deltid samt har en hyfsat jämställd man. 
Är det bara jag som på riktigt tror att en man skulle gå under av att leva som kvinna i en månad? Alltså kom igen, tänk bara på mensvärken. Och vill vi verkligen knäcka dom så kastar vi in barnafödande i leken Hahah. 
Jag tror att vi hade knäckt min man vid nattjobb med för lite sömn och mens på det, det hade nog räckt. Vad hade knäckt din man? 😄

Att leva ihop med Anders

Okej så Anders åker iväg på en liten tripp och berättar kvällen innan att han tankat och satt sin bil på laddning så jag inte behöver tänka på sådant när jag och Ebba ska ta bilen nånstans. Han har även fyllt på spolarvätska. Skitbra och jag är nöjd och glad! 

Morgonen efter har Anders åkt och jag ska ta hans bil. Och HITTAR INGEN NYCKEL! Då har han fixat i ordning bilen åt mig men tagit med sig bilnycklarna på resan!! Vem gör ens så?
Kan ju säga att det flög en del svordomar ur mig just då. 

Och ja, jag har en egen bil som jag kan köra men när möjligheten finns så föredrar jag Anders bil av många orsaker som t.ex bättre bilbarnstol som går att vinkla så Ebba kan sova, värme som sätts igång via en app i telefonen, större och känns säkrare, mer "lull-lull", bekvämare och roligare att köra än min bil samt billigare att köra då den går på el. Så bajs på Anders. Hoppas han äter för mycket julmat och får ont i magen! 

Julen är här. Typ.

Alltså tiden går så snabbt! Tänk att det är mitten av december redan. Galet! 

Vi var iaf klara med julklapparna i slutet av november, otroligt skönt. Jag har bakat allt jag ska och nu är det bara lite julmatsförberedelser samt köpa gran kvar att göra men det lämnar jag över till Anders. Får väl bli helgens projekt kanske ☺️
Jag ska bara koncentrera mig på att ha fina naglar och fransar till jul haha! 

Och! Jag har bara 1 arbetspass kvar innan jul också! Nu är jag ledig i lite mer än en vecka, sen jobbar jag en natt innan jag går på föräldraledigt. Jag skulle jobba både jul och nyår i år men har tagit föräldraledigt. Det räcker med att jag har jobbat alla andra storhelger och viktiga födelsedagar detta år. Så ja, resten av det här året ska jag bara passa på att njuta. Småfixa med det som ska, träffa vänner, ta hand om mig själv, umgås med Ebba... ja varva ner helt enkelt. 

Hur ska ni fira jul? 

Massa nya läsare

Såg att en massa nya läsare har kikat in här under det senaste dygnet. Kul! :) 

Varifrån kommer ni? Är det någon rolig/tråkig/töntig kommentar jag skrivit någonstans som fått er att hitta hit? Stannar ni? 😄

Jag kör en liten snabbpresentation bara för att då! 
Hanna, 28 år. Mamma till Ebba född 2015. Gift med Anders sedan 2017. Bor i villa i en förort till Stockholm. 

I värsta fall har jag varit lycklig i onödan

Tänk er en klinik dit du kan maila en hel radda med frågor OCH får svar på en gång! Ett utförligt svar på alla frågor, exakta priser och förklaringar på exakt hur det går till både på första besöket men även inför framtiden. 
Tänk sen också att du har problem att nå dom via telefon och dom då utan att du bett om det ringer upp dig SAMMA DAG och är supertrevliga även i telefon!

Norge är bokat. Trots att det dröjer ett tag till innan jag ska dit så känns det lättare att andas och tyngden på axlarna har lättat. Jag har på riktigt en chans att få hjälp nu och jag har höga förväntningar. Så höga att Anders är rädd att jag kraschar om jag inte blir hjälpt där heller, medans jag tänker att det värsta som kan hända är att jag har varit glad i onödan. 

Kanske är det svårt att förstå hypotyreos så jag tänkte dra mina symtom för er. Då kanske ni också förstår tjatet kring detta. 

Jag är ständigt sjuk, har världens sämsta immunförsvar. 
Övervikt och extremt svårt att gå ner nånting. 
Svullnad i ben. Jag måste ha stödstrumpor när jag jobbar natt, annars gör det ont att gå dagen efter och jag sover dåligt pga smärta. 
Ont i knäna. 
Extrem trötthet, jag skulle kunna sova dygnet runt. Om ingen väcker mig så vaknar jag helt enkelt inte av mig själv oavsett hur många timmar jag sovit, och jag kan när som helst lägga mig ner och somna om. 
Finnar på överarmarna. Dom försvann i samband med att jag började med levaxin, men kom tillbaka ett par månader senare. Därav att jag vet att dom beror på sköldkörteln. 
Huvudvärk. 
Magsmärtor och kräkningar. Är ganska säker på att det beror på sköldkörteln då majoriteten av alla som har problem med sköldkörteln även har problem med magen och smärtor. 
Svårigheter (eller i värsta fall omöjligt) att bli gravid eller att kunna gå en fullgången graviditet utan att få missfall. 
Svårt att kontrollera humöret. Det kan vända snabbt för mig och jag har väldigt kort tålamod jämfört med för några år sedan. 
Allergier. Utan rätt mediciner så börjar kroppen bryta ner sig själv och det börjar med olika former av födoämnesallergier. I början av året fick jag konstaterat laktosintollerans, vilket jag aldrig känt av förut i mitt liv. Nu känner jag även av att jag börjat bli känslig mot gluten...
Torr hud. Vissa delar av kroppen flagnar jag på hur mycket jag än smörjer. Jag har även fått utslag som kliar pga torr hud. 


Det är vad jag kan komma på nu på rak arm... Detta är något som påverkar mig massor, speciellt tröttheten, den är hemsk. Anders låter mig alltid sova till 10-11 när han är ledig, ändå räcker inte det och jag är redo att sova igen kl 14. Det jag tänker på mest varje dag är när jag får sova nästa gång. 

Hypotyreos kallas även för skilsmässosjukan pga vad den gör med en människa och hela dens familj. Alla drabbas verkligen av denna och det skrämmer mig. Vi är kära och lyckliga nu men vad händer om tröttheten knockar mig totalt? Vad händer om jag blir sjukskriven och bara sover bort varenda dag? Vad händer om jag blir elak, deprimerad, aldrig har lust till något? Hur skulle Anders orka det. Hur fan skulle jag orka? Det är inte ett liv för mig. Jag är otroligt rädd för den här sjukdomen och vad den kan göra. Men nu tar jag upp en ny fight med nya krafter! Inte längre med läkarna i Sverige, jag lämnar dom nu och håller tummarna på att jag äntligen ska få känna mig frisk igen! 



Det blir Norge

Jag har funderat ett tag och vi har diskuterat fram och tillbaka här hemma och vägt för och nackdelar men kommit fram till att det nästan bara finns fördelar med Norgebeslutet. 

Vi ska alltså inte flytta 😄 Däremot ska jag söka hjälp i Norge för min hypotyreos. Jag har kämpat här i Sverige i 3 års tid och får inte hjälp. Läkare vet inte ens vad jag pratar om på besöken. Dom bortförklarar och dumförklarar för sanningen är att dom har absolut ingen koll. Var 10e kvinna (och massor av män) lider av denna sjukdom och läkare får inte lära sig om den i skolan. Och här finns vi människor som blivit drabbade som får lida för det. 

I Norge finns en klinik där dom har experter på detta. I Norge får dom dessutom skriva ut andra mediciner som det här i Sverige behövs licenser för. Så jag lägger min lycka där nu. Jag hoppas, hoppas verkligen på resultat för detta känns som sista utvägen för att få känna mig som en normal 28 åring. 

Enda nackdelen är att det kommer kosta mycket pengar, men min hälsa är viktigare den här gången. Annars går jag kanske under. 

Fördelarna är att detta är min chans att få prata med läkare som verkligen kan. Att jag kanske får tillgång till annan medicin. Att jag kanske får livet tillbaka. Att jag kanske kommer orka leka igen. Att jag förhoppningsvis slipper bli sämre i alla fall. 

Anders ska följa med och stötta. Jag vet inte än exakt när vi åker men herregud som jag ser fram emot det. Nu håller jag tummarna för mig själv! 2019 ska bli året då jag får känna mig frisk! 

Suck

Och så folk som ba "man kan faktiskt vara genusmedveten men tycka att flickor ska vara flickor och pojkar ska vara pojkar, det ska vara traditionellt!"

Min enda tanke då är att okej... fine. Du är alltså medveten om hur viktigt genus faktiskt är men du skiter i det? Du är alltså ett ignorant rövhål. Det hade varit bättre att helt enkelt inte vara medveten om hur viktigt det är istället och stå för det. Men det är bara min åsikt... 🙄 

Om

Min profilbild

RSS 2.0