No more pain, no more tears, no more messing with my mind

Jag träffade en vän för några dagar sedan. Hon blev singel för några månader sen och vi satt och pratade mycket om hur det är att gå vidare och hur patetisk man är under tiden. För om det är något man är som nybliven singel så är det patetisk. Dom där jävla tårarna, hur man ligger vaken hela nätterna för att han inte ligger bredvid. Hur man vissa dagar skulle göra allt, verkligen allt för att få tillbaka den där personen och hur man sitter gråtandes i telefon och säger det, trots att du vet att personen inte vill ha dig. Det är så en del fungerar och då är det så man måste få hantera det, hur patetiskt det än är.

Den här vännen hade iaf pratat med sitt ex om att dom eventuellt skulle ses den kvällen men när hon ringde honom så sa han att han inte orkade. Jag hade suttit hela kvällen med en glad person vars ögon lös av styrka. Hon som suttit och pratat om hur awsome hon är utan honom, jag såg hur blicken i hennes ögon förändrades.

Jag såg hur ont hans ord gjorde i henne, såg hur ledsen hon blev trots att hon gjorde allt för att inte visa det. Många skulle säga att man får skylla sig själv om man ringer, att man inte ska vänta sig annat. Dom som säger så har inte stått där själva, dom har inte känt hur man måste träffa honom. Man ringer/skickar sms ändå för man hoppas att något ska ha förändrats hos honom. Man hoppas att han har ångrat sig och vill tillbaka och om han inte har ångrat sig så hoppas man ändå att han ska vilja träffa dig, att han saknar dig lite iaf. Man hoppas att han tänker på dig lika mycket som du tänker på honom. Och även fast du vissa stunder känner att du har gått vidare så vet du innerst inne att du inte har det, du vet hur mycket du skulle ge för att få kyssa honom igen, få känna hans armar om dig när du ska sova igen. Prata och skratta med honom, höra honom kalla dig för dom gulliga smeknamnen han hade, älska med honom igen...

Jag kände igen smärtan i hennes blick för jag har stått där så många gånger själv. Stått med telefonen i handen, med ännu en diss, känt smärtan. Jag som trodde jag var så stark innan har också stått där med tårarna brännande i ögonen och vetat att hur mycket jag än hoppas och vill så saknar han inte mig lika mycket som jag saknar honom. Jag betyder inte lika mycket för honom som han betyder för mig. Så många gånger som jag stått där, fy fan vad ont det gör.

Men sen kommer det en dag när man slutar fråga honom, när man tänker på honom utan att sakna. När världen slutar kretsa kring honom, när du på riktigt inser att det var han som förlorade när han lät dig gå. Då har du klivit ur det starkare än du var innan.




Den här låten har hjälpt mig så många gånger. Sitter och skrattar bara
jag tänker på hur många gånger jag skrikit med till den här och tänkt på senaste exet!
Mariska & Pahat Sudet - Painu helvettiin

Muistatko vielä kun sä kerroit et oot erilainen,
Että mä olen sun kuningatar ja ainoo nainen.
Etkä sä halua mua satuttaa,
Niimpä niin nyt hieman vituttaa.

Koska hölmö olin todeks uskoin joka sanan,

Ja kuvittelin meille tulevaisuuden ihanan.
Sä pyydit luottamaan,
Ja vielä vähän aikaa oottamaan.

Painu helvettiin ja pysy siellä,

Näillä kulmilla oot ainoastaan tiellä.
Painu helvettiin ja takas älä tuu,
Niin että painajainen nopeammin unohtuu.
Painu helvettiin ja pysy siellä,
Näillä kulmilla oot ainoastaan tiellä.
Painu helvettiin ja takas älä tuu.

The best part of me was always you

I'm still alive but I'm barely breathing,
Just prayed to a god that I don't believe in
'Coz I got time while she got freedom
'Coz when a heart breaks
no it don't break even.

Her best days will be some of my worst,

She finally met a man that's gonna put her first
While I'm wide awake, she's no trouble sleeping
'Coz when a heart breaks
no it don't break even

What am I supposed to do when the best part of me was always you
What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok
I'm falling to pieces


They say bad things happen for a reason
But no wise words gonna stop the bleeding
'Coz she's moved on while I'm still grieving
And when a heart breaks
no it don't break even

What am I gonna do when the best part of me was always you

What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok
I'm falling to pieces
One still in love while the other one's leaving

What am I gonna do when the best part of me was always you
What am I supposed to say when I'm all choked up and you're ok




Konversation mellan två blondiner #3

J; Det landade en helikopter och typ 2 ambulanser och 3 brandbilar utanför mig!
R; Vad har hänt? Spionera!
J; Jag tror det brinner.
R; Med sånt pådrag förväntar jag mig en explosion!
J; Jag också! Nu åker dom... Och jag fick inte ens ligga med en brandman :(
R; Stoppa dom genast! Vad hände med helikoptern?
J; Den flög iväg. Fick inte ligga med någon därifrån heller.
R; Men herregud, ring 112 och berätta om din akuta kåthet. Personalen har ju helt klart begått ett misstag som inte erbjöd dig hjälp och stöd när dom var på plats! Dom ska Lex-Maria anmälas på stört. Sitter i telefonkö till FBI nu för att tala ut.
J; Funderar på att stämma dom, eller funkar det bara i USA?
R; Jag skickar röksignaler till landshövdingen för att informera och Veckorevyn vill träffa dig imorgon, dom ska göra ett repotage om din upplevelse.
J; Jag vill ha Aftonbladet också!
R; Aftonbladet har stoppat tidningspressarna för att skriva om hela tidningen angående denna händelse utifrån ditt perspektiv. Det hålls en presskonferans om detta kl. 16.30 på SVT. Det finns nu även en facebook-grupp där man kan skriva under protestlistor. TV4 sänder live från dig om 20 minuter.
Göran Persson har startat en ekonomisk hjälpfond till din ära och det råder en spänningsfylld tystnad i Bregott fabriken. Korna på Arla strejkar för att se presskonferansen och Arne Weise strejkar på Sergels torg.


Ja, jag har full förståelse för att folk uppfattar oss som två grovt störda individer. Och som Rebecka sa "Lika bra att vi sparar dom här smsen utifall vi någon gång begår ett brott. Då är det ingen tvekan om att vi hamnar på rättspsykiatrisk vård istället för fängelse"

Maybe one day you´ll wake up

Going Back to the corner where I first saw you
Gonna camp in my sleeping bag I'm not gonna move
Got some words on cardboard, got your picture in my hand
Saying, "If you see this girl can you tell her where I am?"

Some try to hand me money, they don't understand

I'm not broke I'm just a broken hearted man
I know it makes no sense but what else can I do
How can I move on when I'm still in love with you


'cause if one day you wake up and find that you're missing me

And your heart starts to wonder where on this earth I could be
Thinkin maybe you'll come back here to the place that we'd meet
And you'll see me waiting for you on the corner of the street
So I'm not moving



I wanna have your babies

Idag blev en av mina kusiner mamma igen, den här gången till en liten dotter. Grattis! :)
Jag sitter tårögd som en liten mes här och undrar vad som händer med mig. Ännu en dag då jag går och ler helt utan anledning and I like it! Kanske jag håller på att vända till den gamla Hanna igen, hon den glada och spralliga.

Såg Svinalängorna med en kompis igår och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller säga om den. Jag känner många som känner igen sig i den filmen och det är helt sjukt. Önskar det fanns något jag kunde göra för dom..
Det enda jag kände igen mig i var fyllescenen där hon i princip fick släpa sin fulla pappa som bara ramlade och hade sig. Det har varit en vanlig syn på semestrarna i Finland när jag var liten. Inte just att pappa har behövt tas om hand, men andra i släkten.

En helt normal semester blev vi barn bjudna på ren sprit utanför systemet (självklart visste inte föräldrarna något) och så åkte vi till systemet med folk som körde rattfulla och vi hade inga bälten på oss, det fanns alltid någon som behövde hjälp att basta/duscha eller ramlade och behövde tas om hand. Det jag kommer ihåg mest är rädslan, rädslan över att något allvarligt skulle hända.
Vi brukade dra igång musik och dansa på gårdssplanen och även fast "dansen" mest gick ut på att vi barn höll upp dom vuxna till något som skulle föreställa en vals så hade vi riktigt kul. Jag älskar att åka till Finland och jag är väldigt glad över hur mycket som har förändrats där och att fylleminnena från barndomen bara är minnen, att det inte längre är så illa.

Jag kan inte ens tänka mig hur det är att växa upp så, att varje dag känna den rädslan. Att inte veta i vilket skick ens föräldrar är idag, att få ta hand om dom som egentligen ska ta hand om dig...



(Btw, drömde att jag hade fått barn och var och handlade på Willys. Jag var singel-mamma i drömmen men jag kommer ihåg lyckan när jag tittade på min dotter. Så nu vet jag det iaf, jag kommer få typ världshistoriens sötaste barn!)

Du rubbar min värld

Jag har förlorat en tävling
men vunnit ett val
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.

Och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra.
Jag saknar dig mindre och mindre,
jag har glömt dig en vacker dag.

Men jag behöver dig, kom hit och rör om,
jag behöver nått att skriva om.

Hur ska det gå?

Jag skrattar idag kanske gråter jag sen
Jag vill leva i nuet inte ångra mig sen
Så jag lever idag


Idag känner jag mig... glad? Det går inte att förklara men jag känner mig sprallig, glad och går med ett konstant leende. Jag har mår illa som bara den, men det gör inget för jag är glad. Jag vill hoppa runt och ge världen en kram eller nått (nej jag är inte hög). Vaknade av ett gulligt mess från wifey och sen kom Marit över med lunch och jag färgade hennes hår. Och nu sitter jag här och bara ler.

Om jag hade ett jobb så tror jag att allt hade varit perfekt just exakt nu. Meeeen jag ska faktiskt på intervju nästa vecka. På en tidning (!!) Längtar tills jag får ett jobb och bara kan slappna av och njuta.

Idag mår jag bra. Idag mår jag riktigt bra!


Dina händer ber mig sova över, som ett sätt att säga tack för ikväll

Om du letar efter nån som går att ändra på
Om du letar efter nån som alltid är glad
Om du letar efter nån som aldrig kommer skrika åt dig
Om du letar efter nån som alltid har maten färdig när du kommer hem
Om du letar efter nån som alltid är rättvis
Om du letar efter nån som aldrig är svartsjuk
Om du letar efter nån som inte vill gifta sig och skaffa barn
Om du letar efter nån som vet exakt vad den vill med sitt liv

...Då ska du inte välja mig


Om du letar efter nån som ställer upp för dig
Om du letar efter nån som visar dig kärlek
Om du letar efter nån som kan ligga i sängen en hel dag och gosa
Om du letar efter nån som har humörsvängningar
Om du letar efter nån som avskyr att diska, men gärna tvättar åt dig
Om du letar efter nån att hitta på bus med
Om du letar efter nån som ger dig hela sig
Om du letar efter nån som inte är perfekt

...Då kanske jag är rätt för dig

Dom där jävla blondinerna

Konversation mellan två blondiner #2;

R; Jag vaknade nyss och det första jag tänkte var typ "Svarade Hanna på mina sms igår eller har hon försvunnit från jordens yta?" Men jag kom på att du gjorde det precis innan jag skulle efterlysa dig. Vad gör du?

J; Jo jag lever. Du kan avboka dom där poliserna som är ute på spaning efter mig. Gör inte så mycket, tänkte hälsa på familjen som vägrar svara när jag ringer. Du?

R; Då sitter vi i samma sits. Våra familjer kanske har hemligt krismöte om oss och våran Fredag! Paranoid deluxxx.

J; Har du sett den där sol, fest och oroliga föräldrar? Tänk om dom filmade oss sådär fast på krogen.

R; Har sett reklamen och fattar konceptet. Stackars oss i så fall. Dom har krismöte och har kallat in psykologer till våra mammor. Filmteamet har sagt upp sig och psykos-gungar i ett hörn. Han som skulle klippa ihop programmet har redan tagit livet av sig.

J; När programmet visas så måste dom lägga ner hela tv3 efter det och tågen slutar gå för att halva Sverige riskerar att hoppa.

R;
Forskare står och räknar allt vi har druckit och kan inte förstå hur vi fortfarande kan vara vid liv. Guiness rekordbok är redan kontaktade och sitter på ett akutflyg till Sverige för att se bevisen.
Hjärnorna bakom filmen "Baksmällan" har sett oss på nyheterna och försöker nu få tag på rättigheterna till våra liv eftersom nästa uppföljare ska handla om oss. Din roll spelas av Angelina Jolie och min av Adam Sandler.


Hahaha! Jag tycker att jag och Rebecka borde få en egen serie som typ South Park. Det skulle vara humor på högsta nivå. Och det viktigaste av allt, vi skulle bli rika!

If you ever find yourself stuck in the middle of the dark and you can´t see, I´ll be the light to guide you

Det här året har jag verkligen insett hur viktigt det är att prioritera rätt. Familjen kommer alltid först, sedan vännerna och sist kommer pojkvänner. Så många gånger har jag tagit pojkvän före vännerna, vilket jag idag ångrar.

Jag har lärt mig en läxa. Familjen är nummer ett för mig, alltid. Det finns ingenting jag inte skulle göra för dom, men det har jag alltid vetat.

Vännerna kommer alltid före en pojkvän och jag hoppas att jag aldrig glömmer det igen. Mina vänner har ställt upp för mig genom allt. Dom har torkat tårar, skällt med mig, skällt åt mig, skällt på mig. Stöttat mig, lyssnat på mig, skrattat med mig och skrattat åt mig. Dom har varit ärliga och sagt till när jag gått för långt, dom har stoppat mig från att göra korkade saker men dom har också gjort korkade saker tillsammans med mig.

Jag vet att dom svarar när jag ringer och jag vet att dom kommer när jag ber om hjälp. Och jag finns här för dom också, genom allt - alltid! Jag tror inte dom vet hur mycket jag uppskattar dom och är tacksam över att jag har dom. Dom har verkligen visat att dom är äkta vänner. Det var något jag inte hade insett tidigare. Så tack tjejer, tack för att ni finns och tack för allt ni gör för mig.
Och till Linda, min wifey - jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft dig! Du är den som står mig närmast, du vet allt om mig, både det bra och det dåliga. Tack för att du står kvar ändå.


Sist kommer pojkvänner. Ingen kille förtjänar att prioriteras framför en vän, en vän som är där genom gamla minnen som gör ont, genom jobbiga dagar, genom dumma saker, genom lyckorus, genom kärlek. Det är dom stackarna som plockar upp skiten killarna lämnar efter sig. Och det är dom som är lyckliga med mig när jag är lycklig.

Jag tänker inte säga vilka jag tänker på när jag skriver det här, men jag hoppas att ni tar åt er av varenda ord ändå tjejer. Om inte rätt personer tar åt sig av detta så är det mitt fel, jag borde visat det bättre. Jag älskar er och jag vill att ni ska veta att jag alltid finns här för er också - genom lyckorus och genom dåliga dagar!


"En vän är någon som bär dig
när du själv inte orkar gå"


I should´ve kissed you

Jag saknar den där känslan när man träffar någon ny,
någon man verkligen tycker om.
När man är sådär blyg, man vill vara perfekt, vilka kläder ska jag ha på mig, vilken parfym ska jag välja?
Hur man vill sträcka sig fram och kyssa,
men hur man inte riktigt vågar.
Hur man går bredvid och händer snuddar vid varandra,
hur man inte vill annat än hålla hans hand,
men man är för blyg så man låter dom snudda lite försiktigt vid honom och hoppas att han ska ta första steget.

Känslan när han tar handen dom första gångerna,
hur man bara vill skrika rakt ut.
Men hur man istället går med ett fånigt leende.

Den där första fasen när man lär känna varandra.
När allting är nytt.
När man är kär, men knappt vet om det själv.
Leendet man får varje gång Han skickar ett sms, pirret i magen när man ringer honom.
Den där första kyssen, när allt känns rätt.

Jag saknar känslan av att träffa någon som man verkligen tycker om,
jag älskar den nykära känslan när man går på moln.
Men jag väntar tills dess att jag träffar någon som får det att kännas rätt redan vid första kyssen,
jag har inte bråttom.
Det får ta den tid det tar, och tills dess ska jag njuta av livet som det är just precis nu.



Hate is easy, love takes courage

Om du spelar nån roll så förstår jag dig bättre nu
Jag har känt mig precis lika hård och kall som du
Du är rädd för stora ord jag är rädd för allt

Men följ med mig hem så kan vi prata eller inte alls

Jag vägrar gå där vägen är för lång

För jag hittar varken fram eller tillbaks
Jag är så mycket bättre i fantasin
fast jag vet att den får man inte leva i

Jag låser en dörr, försvinner på resande fot

Jag älskar mitt hem men det är nåt som tar emot
Du är den enda som aldrig ställt nåt krav
när dom andra ringer och ser det jag stänger av

Det har sagts att jag förtjänar någonting mer

Men jag undrar vilken del av mig dom ser
ibland glömmer jag bort att jag är fri
att det inte va såhär det skulle bli


Det finns en plats där framme jag ser den svagt

där allt är annorlunda och jag är jag
Jag känner tiden gå men ingen stress
men jag lovar att jag lämnat dig tills dess
ja jag lovar att jag lämnat dig tills dess

Borde veta bättre, borde lugna ner mig, borde ta en taxi hem.. Men kanske inte riktigt än!

Två blondiner försöker kommunicera:
Rebecka; Går båten vid bussarna?
Jag; Nej båten går vid vattnet
R; Neej du ljuger? Trodde den gick vid bergen. Men jag ska ner till bussarna va?
J; Nej gå upp
R; Men vadå? Vattnet är väl ändå på marknivå?
J; Gör bara som jag säger och gå upp!


Blev utgång igår med Rebecka och Tomas. Det är nog den konstigaste natten typ.. någonsin? Ingen av oss minns speciellt mycket, men kul hade vi tydligen!
T fixade taxi hem men det enda jag kommer ihåg från taxiresan är att jag sitter i gräset någonstans längs vägen och skrattar? Jag har fortfarande inte fått ett svar på vad jag gjorde i gräset och var jag va?
Nu blir det lugnt för mig ett tag framöver, Rebecka konstaterade att nykteristerna verkar va ett gäng kloka människor!


Halv 10 imorse ringde Mia och väckte mig. Jag hade lovat henne att följa med och shoppa så vi har hängt i stan i några timmar. Jag hittade också lite kläder. Rea på hm - me like! Stackars Mia måste ångrat att hon bad mig följa med. Det enda jag bidrog med var grymtande och gnäll.

Mia;
Jag har gått jättelänge och undrat vad fan det är som luktar. Det är ju du! Du stinker ju sprit. Har du inte duschat?
Jag; Joo
Mia; Men ta på dig parfym i alla fall
Jag; Det har jag ju gjort..

Typ där kände jag mig verkligen på topp... Verkligen!

Drog med mig lite sällskap hem en stund här på dagen som lagade mat och diskade åt mig. Yeeey det var snällt!
Man ska ha pli på karlarna ;)
Snart iväg till stan igen för en dejt med Sarah!

Puss hej!

Marvins room

Talk to me please, don’t have much to believe in
I need you right now, are you down to listen to me?
Too many drinks have been given to me



Om ett par timmar ska jag hämta Annikas tjejer från dagis och skola :)
Sen kanske dra till grönan, om jag får med mig någon dit. Hörde att Veronica Maggio ska va där! Så någon som också ska dit, hör av er.


En kvinnlig version av en av mina favoritlåtar, dock inte lika bra som originalet




I’ma send a sexy picture
To remind you what you’ve given up

Fuck that new girl that you like so bad
She’s not crazy like me I bet you like that
I said fuck that new girl that’s been in your bed
And when you’re in her I know I’m in your head

I mean, I’m just saying you can do better
Always turned you out every time we were together
Once you had the best boy, you can’t do better
Baby I’m the best so you can’t do better



Hora som alla andra?

Tidigare i veckan hade jag och en vän en diskussion om prostutition. För några år sedan var hon med i ett test där det ställdes frågor om bl.a sex, t.ex om man någon gång har haft sex i utbyte mot något/för att få sin vilja igenom. Nu finns det papper på att hon är prostutierad. Är inte det sjukt?

Vem kan helt ärligt säga att den aldrig använt sex för att muta sig till något eller få som den vill? Och nu pratar jag inte om att få en tusenlapp för ett ligg av en främling. Nu talar jag om att man vill att pojkvännen ska städa hela lägenheten eller att flickvännen inte ska klaga för att man ska ut på krogen igen med vännerna.

Man kan tycka vad man vill om det men det är det snabbaste och enklaste sättet att få som man vill! Gör det mig till hora för att jag har gett pojkvännen något han gillar i utbyte mot att jag slipper tömma kattlådan på ett tag? Det skulle betyda att 95% av alla som har/har haft ett sexliv är prostituerade.

Hur kan man ställa såna frågor till folk och sen skriva i papper om dom att dom har sålt sig själva? Sånt kan ju skada dom ordentligt. Vart går gränsen för prostutition egentligen?

- Om jag vill ha en ny väska och vill fjäska för pojkvännen?
- Om jag har varit på bortamatch hos en främling och får taxipengar hem?
- Om jag ska iväg nånstans, killen gnäller och jag vill göra honom glad?
- Om jag tappar bort mina vänner på krogen och träffar en snygging och bara vill ha nånstans att sova?
- Han som är olycklig med sin fru, men hon tjänar mer än honom och han vill inte vara ifrån sina barn - därför fortsätter han vara gift och ligger regelbundet med frun. Är han prosituerad?

Sen kan jag väl lägga till att det där är bara exempel, det är inte vad jag har gjort!


Jag och min vän var överens om att man kan göra allt för pengar, det beror bara på summan. Folk säljer för fan sina egna barn! Jag undrar vart min gräns går för när jag skulle kunna sälja mig själv? För att ge mina barn mat på bordet, ha någonstans att bo, få min drömbil, få mitt drömhem...? Det vet man inte förrän man skulle stå i en sån sitation och förhoppningsvis behöver man aldrig det.

Så, vart tror du att din gräns går? Och kan du helt ärligt säga att du aldrig använt sex som ett sätt att få som du vill? Och om du har gjort det, skulle du säga att du är en hora?

På väg hem mitt i natten blev jag stoppad ...

På väg hem mitt i natten blev jag stoppad av något som berättade att den precis varit ute och sålt sex och om jag hade varit kille hade den våldtagit mig direkt. Sen började den klä av sig och ville att jag skulle titta... Trodde aldrig att det faktum att jag är tjej skulle rädda mig från en våldtäkt! Och jag kan inte komma på sist jag var så rädd. Hade den psykopaten varit på dåligt humör så vet jag inte vart jag hade varit nu...


You took my love, it feels like you did it for fun

Hur kommer det sig att dom som lovat att finnas där för dig, 
dom som sagt att du kan höra av dig när som helst, oavsett vad som hänt,
att dom alltid kommer finnas där om du behöver det.
Dom finns inte där sen när du väl hör av dig. När du faktiskt behöver dom mer än allt och tar mod till dig att höra av dig så får du bara ett nej. För att det inte funkar för dom just nu.

Jag hatar att be om hjälp, hatar att känna att jag är till besvär för någon annan.
Ändå gör jag det, trots att jag vet att jag inte borde be dig.
Trots att jag visste vad ditt svar skulle bli.
Jag behöver bara någon här, det var inte mer än så. Jag behöver bara någon att prata med, någon som finns här så jag känner mig trygg. Så jag för en dag slipper känna mig så jävla vilsen.



Sen finns dom personerna som aldrig sagt att dom alltid finns där för dig.
Dom som aldrig sagt dom orden högt, men ändå finns dom.
Och du vet att dom alltid finns där. Skillnaden är att dom inte säger dom orden högt, men det betyder också att dom inte kommer med några löften som dom sen bryter när det inte längre passar dom.
Dom har aldrig sagt det - men jag vet att dom finns.

Jag önskar att det var en av dom personerna jag behövde hos mig just nu,
inte en av dom som gett löften, löften som är så lätta för dom att bryta.


You haven´t seen the last of me

Feeling broken
Barely holding on
But there’s just something so strong
Somewhere
inside me
And I am down but I’ll get up again
Don’t count me out just yet

I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I’ll be back
Back on my feet
This is far from over
You haven’t seen the last of me


Mamma ska ta min bil till Finland på Söndag så idag var jag och lämnade in den för att kolla bromsarna som tjöt. 1500 kr blev det och jag är sådär glad.. Det är ju för fan mat för en månad, min elräkning, 2-3 nätter på krogen eller en sista minuten till ett land där det inte regnar på mig!

Jag drog på mig kläderna och gick till bankomaten, satte hörlurarna i öronen utan nån musik och sen gick jag till verkstan. Orkade inte ens ta med mig paraply så jag gick som en jävla mupp och var helt blöt, för ärligt talat, att det regnar på mig är mitt sista problem just nu.

Min höstjacka håller på att falla isär och mina skor är sönder men jag skiter i! Jag orkar inte bry mig och jag kan inte köpa nytt just nu. Hyran och räkningarna är nummer ett och bara dom blir betalda så är jag nöjd. Har slipat lite på mitt CV så nu ska jag fan ha ett jävla jobb, och tills jag har det kan jag sitta här med mina blöta fötter och vara förbannad.


Hade tänkt ta en tur till Tallkrogen idag men Rebecka vägrar ju svara i telefonen så ser ut att bli en lugn hemmakväll iaf :) Så Becka om du läser det här - du, jag och 2 pizzor ikväll? Svära över livet och skratta åt fler dumma ko-skämt?


You better die young

Nu har jag hittat några jobb som låter väldigt intressanta!

"Sälj dig själv"
-(Får man verkligen lägga upp sånt på AMS?)
Farsitalande etableringslots -(Jag talar vilket språk du än vill att jag ska tala..)
VD -(Jag styr gärna ditt företag)
Thaimassör -(Hur svårt kan det va?)
Kock -(Jag gör grymma nudlar och jag vet exakt hur länge en pan pizza ska vara i mikron för att bli perfekt)


Jag hoppas verkligen att jag får något av dom! Tyvärr var det ju bara dom 5 jobben som verkar passa mig, men men kanske hittar fler imorgon.

Puss hej!

Mistreated, misplaced, misunderstood

Sitter och planerar en kryssning till nästa helg med Linda. Hoppas wifey också kan följa med, blir kul att komma bort lite och bara ha kul med tjejerna!

Fick inte jobbet där jag va på intervju i Onsdags så planen för imorgon är att sitta och söka hela dagen. Känns ju sådär, men det var lite för långt att pendla iaf så kanske var bäst i längden att jag inte fick det..? Men nu vill jag verkligen jobba!



Gårdagen var bra, idag inte lika bra... När jag vände ryggen emot dig i sängen och du la dig tätt intill, du la armen om mig och jag tog din hand. När jag kände dina läppar mot min axel - det var perfektion. Önskar att vi hade kunnat stanna i det ögonblicket för alltid. Bara du och jag och dina läppar mot mig. Precis som förr.
Pirret i bröstet och lyckan jag kände när jag vaknade med dig bredvid mig. Varma du med nyvakna ögon. Precis som förr. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, men idag är jag i verkligheten igen. Verkligheten där du sover hos dig och jag sover ensam i min säng. I min säng som för tillfället doftar dig, en doft jag inte kan låta bli att älska. Verkligheten där jag antagligen har träffat dig för sista gången, verkligheten där kyssen innan vi skildes åt antagligen var sista gången jag kände dina läppar mot mina..


You became mine on the first night
We became lovers at first sight
Funny how a blink of an eye can turn your life around
Wanna spend every tomorrow
with you baby nothing is impossible
Fly you to the moon at the front row
there's no limit, let's go
Sometimes we simply fall out
but that don't change the fact
i'm tied to your love like heaven's chains, always




Förlåt för igår

Ett dygn senare är jag hemma igen sliten, med trasiga skor och en morgon som började med "förlåt för igår..". Och jag uppskattar och älskar mina vänner mer idag än vad jag gjorde igår ;)

Vi hade grymt kul iaf och precis som utlovat så fixade wifey ett bord på gyllene måsen åt oss! Men vid tunnelbanan på väg hem så stöter vi på Honom, vilket slutade i tårar för mig. Inte lika roligt slut på natten menmen..

Nu; En välbehövlig dusch!
Daniel ska komma hit lite senare och han har beställt spagetti och köttfärssås så det blir nog att gå förbi affären också.

Puss heeej

Utgång med tjejerna ikväll, kan ju inte bl...

img_5186 (MMS)

Utgång med tjejerna ikväll, kan ju inte bli annat än awsome! Efteråt har min wifey bokat bord åt oss på gyllene måsen. This is gonna be a great night ;D


Dreaming is beliveing

Haha huuur länge kan man skjuta upp städning egentligen? Hela lägenheten är en enda stor hårboll men så fort jag sätter igång och ska städa så kommer annat i vägen (skönt att ha ett skäl att skita i det). Idag ringde mamma och bjöd mig på lunch! Hur kommer det sig att mammas mat alltid är godast? :)

Dom flesta verkar kommentera min vikt nu för tiden så jag kan väl ta det här i bloggen då så blir det offentligt och bra ;)  Ja, jag har tappat i vikt och det verkar som att jag fortfarande går ner. Nej jag spyr inte upp maten och mitt BMI är fortfarande på det normala. Jag mår bra och jag blåser inte bort när jag är ute på promenad. Och till sist, jag väger inte bara 45 kilo eller vad det är ni säger (men det är trevligt att det ser ut så).
Men ni får jättegärna fortsätta bjuda över mig på lunch även fast jag väger normalt ;D
Några frågor på det?


Ikväll ska jag iväg och spela biljard. Det ska bli kul, var ju där jämt i somras men nu har det inte blivit av på ett tag. Det är faktiskt första Fredagen på länge som jag inte alls är sugen på utgång så ett par cider och biljard passar perfekt!

Men först ska jag åka iväg och hälsa på syrran, snacka skit och krama på hennes söta tjejer <3

Puss hej!


Måste ju testa att mobilblogga också :) Da...

img_2247 (MMS)

Måste ju testa att mobilblogga också :) Dagens humör; Glaaad!  Har lunchat med en av dom bästa vännerna, träffat en del av familjen och fått mysa med 2 bebisar idag, kan det bli bättre?!


Det där med kärlek

Jag har älskat 2 killar under mitt 21 åriga lilla liv. Den första heter Juan. Jag hade varit småkär i honom sen jag var 12 år och helt plötsligt ringer han och vill träffas. Det var dagen innan jag skulle fylla 16. Jag var snabb med att förklara att jag inte var intresserad, att jag visste att han bara var ute efter sex men han fortsatte tjata i 3 timmar tills jag gav efter och gick med på att ta en promenad med honom. Sen den dagen var det vi och det visade sig att jag hade helt fel. Den här killen var inte bara ute efter sex.

Han är absolut inte perfekt, inte ens i närheten. Men han fanns alltid där för mig. Jag kunde ringa honom och skrika på han mitt i natten när jag mådde skit och han kom direkt. Han gjorde allt för mig, det spelar ingen roll vad jag bad om så fixade han. Vi kände varandra innan och utantill tillslut, vi visste exakt hur den andra mådde bara genom att höra varandras röster och hade jag haft en hård dag på jobbet så kom jag hem till ett upptappat varmt bad, tända ljus, en bukett röda rosor och middagen färdig. Han vet hur man skämmer bort en tjej, när han vill! Vi förlovade oss den 24 Augusti 2009 med hopp om att det skulle vara vi för alltid.

Vi var ett sånt par som det slog fyrverkerier om så fort vi var i närheten av varandra, men det negativa är ju att det också flög bomber när vi bråkade! För jaa, vi visste verkligen hur man bråkade. Vi var tillsammans i över 4 år och hann bo ihop i 1 år innan det tog slut. Vi båda kände nog att det var dags att gå vidare men det gjorde inte mindre ont för det. Från att ha bott med kille, hund och katt så var det nu bara jag och katten. Fan vad jag kände mig ensam, men jag lärde mig också att klara mig själv.

Idag är vi vänner. Det tog lång tid innan vi ens kunde prata i telefon utan att bråka, men nu är det inga problem och det händer t.o.m att vi träffas. Vi har inte längre några känslor för varandra och jag hoppas att han snart träffar en ny tjej. En som är kärleksfull men som vet hur man ryter till när han är på väg att klanta sig och den dagen han träffar någon så kommer jag bli glad för hans skull. Så till alla som fortfarande frågar om jag och Juan ska försöka igen; Nej, det kommer inte hända. Han kommer alltid ha en liten plats i mitt hjärta, men kärleken är borta för oss båda.                 



Min andra kärlek heter Daniel. Underbara, fina Daniel. Eller "den-där-jävla-Daniel" som han också kallas av mina vänner.
Vi träffades på krogen en kväll i Februari och jag kunde inte ta blicken från honom när jag såg honom på dansgolvet. Han såg så töntig ut när han och hans vänner stog och hoppade i en grupp, den snyggaste tönten jag någonsin sett. Linda fick för sig att hon skulle skämma ut mig så hon gick fram till hans kompis och sa "Min kompis, hon den blonda vill ligga med din kompis ikväll.." Hahaha! Och när Daniel kom fram till mig så ville jag sjunka genom golvet eller dö eller vad fan som helst för att försvinna. Det slutade med att vi pratade och dansade hela natten och så följde han med till donken där han äntligen bad om mitt nummer. Och nej, han följde inte med mig hem den natten... Hans kompis berättade aldrig för honom vad Linda hade sagt.

Från första stund visste jag att det var något speciellt med den här killen. Jag som annars aldrig ger ut mitt nummer till killar på krogen tvekade inte en sekund när han frågade och jag som aldrig hör av mig till någon okänd kille gjorde det... Och jag som aldrig tar hem främmande killar, jag bjöd hem honom till mig...

Jag har aldrig känt sån trygghet som jag gjorde med honom, han som alltid kallade mig för sitt hjärta, sa att han aldrig ville vara utan mig. Han med dom varmaste kramarna, han som räddade hela dagar genom att bara skicka ett sms. Jag visste att jag ville vara med honom redan efter första gången vi sågs hemma hos mig. Daniel med dom vackra ögonen, världens mjukaste läppar och hobbit-fötter. Han som bryr sig mer om sitt hår och sin iphone än om något annat. Den typen av kille som jag aldrig trodde jag skulle våga falla för, den snygga partyprissen, han tog mitt hjärta med storm och jag lät honom göra det.

Vi träffades lite mindre än ett halvår innan det tog slut och jag saknar honom. Det var ett bråk, vårat första bråk, som gick för långt. Det gör fortfarande ont i hjärtat, men inte lika ont som i början. Men jag älskar honom fortfarande och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kan få det att fungera igen.



Det där med kärlek är konstigt, för även om man vet hur ont det kan göra så blir man kär igen. Skulle någon hugga mig i magen med en kniv så skulle jag ju inte va så dum så att jag låter personen hugga mig igen efter ett år. Men med kärlek så tar man den risken, man ger bort sig själv till någon annan och hoppas att det är rätt, att det inte ska göra ont den här gången. Men är det värt risken? Jag tycker att det är det, för den lyckan man känner och det man får bara genom att umgås med någon man älskar, det väger upp det faktum att det kanske kommer göra ont i framtiden. För det kanske inte alls gör ont, man kanske har träffat rätt den här gången, om man bara vågar satsa.

Jag hoppas att det kommer en dag när Daniel är villig att försöka igen och jag hoppas att den dagen kommer snart. Men jag undrar också, kommer det någonsin komma en dag då jag känner att jag är glad för hans skull om han träffar någon annan?
För skulle jag idag få höra att han har träffat någon så skulle jag först åka till Bauhaus och köpa ett par krokar, sen skulle jag åka hem till henne och hänga upp henne i taket genom hennes bröstvårtor. Typ så glad skulle jag va för hans skull.

Så vad tycker ni, är det värt att bli kär? Att riskera att det kommer göra ont?
Är det värt att försöka på nytt med en person som det har gjort ont med redan innan?

(Och neej, inte skulle väl jag uppmana till tortyr ;P )

Intervju och piller

Hellooow!
Idag va jag på anställningsintervju för ett jobb som bemanningsassistent. Låter faktiskt som en roligt jobb, synd bara att det är på andra sidan stan så kommer få pendla flera timmar varje dag. Dom skulle iaf höra av sig på Fredag med besked om jag ska få komma på en andra intervju och träffa själva företaget (träffade deras rekryteringsföretag idag) så får väl vänta tills dess och se :)


Annars då? Jag har knappt sovit på över 1 vecka. Trodde först att det var för att jag har vänt på dygnet men det spelar ingen roll om jag bara sovit ett par timmar natten innan och är hur trött som helst, jag ligger vaken hela natten iaf. I Tisdags tröttnade jag på det när klockan än en gång var 5 på morgonen och jag fortfarande låg vaken i sängen så jag gick upp och tog en tablett.
Ska jag va helt ärlig har jag ingen aning om vad dom tabletterna egentligen är till för, har bara hört att man sover gott... Men damn vilken baksmälla jag hade igår! Kan man verkligen få det av tabletter?
Jag somnade ju och sov tills telefonen väckte mig, men det är inga piller jag orkar ta regelbundet, jag har druckit en halv flaska vodka och mått bättre dagen efter än vad jag gjorde igår. Hahaa!


Nu till lite positivare grejer, min favoritlåt för tillfället.
Man kan inte bli annat än glad när man hör den här!


The truth

"You may not be her first, her last or her only.
She´s loved before, she may love again.
But if she loves you now, what else matters?"
-
Bob Marley



"Never give up on something

you can´t go a day without thinking about"

Min största sorg

Den 4 Januari år 2000 hände det värsta jag hittills varit med om. Min pappa dog. Jag var 9 år då.

Pappa hade jobbat natt och vid 06.30 på morgonen kommer min brorsa och väcker mig. Jag undrade vad han ville och allt han sa var att jag måste komma ner. Där stog det 2 poliser och mamma grät. Jag förstog ingenting och det tog ett tag innan mamma ens såg att jag stog där. När hon vände sig om och såg mig så höll hon om mig och det enda hon sa var "pappa är död". Det kändes som att marken försvann under mina fötter, för inte kunde väl det hända oss?

Vi åkte till bårhuset där vi mötte upp syrran och hennes man. Jag kommer ihåg att vi blev runt-slussade ett tag innan vi kom rätt. Där låg han, min fina pappa, helt kall på en bår. Han hade blåa läppar och jag höll honom i handen och smekte den. Hans hand blev varmare då och jag kommer ihåg hur jag tänkte att han kanske skulle vakna till liv om jag bara fick honom varm, jag kanske kunde rädda honom. Men så fort jag tog bort min hand från hans så var han lika kall som innan...

Det gjorde så ont och jag trodde helt seriöst att jag också skulle dö. För hur lever man vidare utan sin pappa, jag kunde inte se ett liv utan honom. Det fanns inte i min värld att jag kunde finnas när han var borta, och många gånger har jag önskat att det var jag istället för han som skulle ha dött. För det kändes som att det hade varit det bästa för familjen. För han måste väl ha betytt mer för dom än jag?

Jag väntade i flera år på att han skulle komma hem. För mig var chansen större att han blivit kidnappad av någon och att kroppen vi såg på bårhuset var en dubbelgångare, än att han skulle vara borta för alltid. Det var klart att han skulle komma hem, han är ju min pappa. Men han kom aldrig mer hem och jag trodde att det var mitt fel att han dog. Jag var ju yngst av mina syskon, det måste ha varit jag som var jobbig. Jag skulle ju alltid sitta på hans axlar innan han skulle till jobbet, jag skulle ha tänkt på att han hade problem med hjärtat. Jag skulle inte ha skrikit och bråkat så mycket, för då hade han fortfarande varit här.

Jag var nog 17 år innan jag faktiskt förstog att det inte var mitt fel. Fram tills dess hatade jag mig själv för det. Det var ju mitt fel att mamma förlorade sin man, att mina syskon förlorade sin pappa och att mina syskonbarn aldrig fick träffa sin morfar/farfar. Jag kommer ihåg en dag när jag bara grät och grät och mitt ex frågade vad det var. Jag skrek att det var mitt fel att pappa var död. Han kollade förvånat på mig när jag började förklara för han kunde inte förstå det. Han kunde inte förstå att jag hade gått med dom tankarna i så många år.

Jag tänker på pappa varje dag och jag saknar honom massor. Men jag är glad över att jag fick ha honom i 9 år av mitt liv. Jag hade inte velat ha någon annan pappa, även om den personen hade funnits där tills jag fyllde 40. För min pappa är världens bästa! Jag får inte längre för mig att han ska kliva in genom dörren, nu vet jag att han är borta. Men jag tror han finns här ändå, och när jag behöver så åker jag till graven och pratar med honom.

Bland det värsta jag vet är folk som inte vågar fråga om honom. Dom som frågar vart min pappa bor och så blir det pinsam tystnad eller så ber dom tusen gånger om ursäkt när jag berättar. Jag kan prata om honom utan att börja gråta och om jag känner att jag inte orkar prata så säger jag det. Jag har folk som jag känt i flera år som fortfarande inte har en aning om vad som hände för dom vågar inte fråga. Han har varit död i över 11 år nu, jag har levt mer än halva mitt liv utan honom. Men jag vill fortfarande kunna prata om honom, precis som jag pratar om vem som helst i min familj.

Den 4 Januari år 2000 fick jag växa upp för snabbt. Då blev jag medveten om döden och sedan dess har min största rädsla varit att det ska hända min familj något. Jag fick dåligt samvete om jag sov hos nån kompis för tänk om det hände mamma något och jag inte var där? Inget barn ska tänka så, inget barn ska behöva känna sån sorg.

Det där med livet

Det får bli ett till inlägg såhär mitt i natten när jag ändå inte kan sova och tankarna snurrar.
Har funderat en del på hur folk förändras, hade man frågat mig för ett par år sen så hade jag kunnat säga exakt hur jag ville ha det i livet. Jag skulle jobba som uska i några år och sen plugga vidare till narkossköterska eller barnmorska, jag skulle gifta mig och skaffa barn, skulle bo i villa och leva ett normalt svensson-liv med samma man i resten av mitt liv.

Sen hände nånting på vägen.. Och jag har aldrig känt mig så vilsen som jag gör nu. Jag har förlorat allt som gav mig stabilitet och nu vet jag ingenting. Jag vet inte vad jag gör om 2 veckor och jag har ingen aning om var jag står om 2 år. Jag vet inte vad jag vill jobba med eller vart jag vill bo.
I somras var det frihet för mig att känna så, jag hade världen framför mina fötter, jag kunde åstadkomma vad jag ville. Jag hade den bästa sommaren i mitt liv, ett jobb som väntade, bästa vännerna, jag festade och reste och jag hade min kärlek. Jag var lycklig helt enkelt! Och jag tillbringade många dagar på stranden med syrran och hennes barn. Livet lekte.

Sen kom hösten, det sket sig med jobbet och kärleken orkade inte med mig. Så nu står jag här. Nu är det inte längre frihet och världen framför mina fötter. Nu är det ångest. Jag har absolut ingen aning om vad jag vill längre. Jag gör ingenting på dagarna och försöker träffa vännerna dom kvällar dom har tid. På helgen vill jag inget hellre än att gå ut på krogen och glömma allt, även fast jag vet att när jag vaknar på Söndag morgon så är ångesten tillbaka och jag är lika vilsen som innan helgen.

Jag har förändrats, åh herregud vad jag har förändrats. Tänker ofta tanken att tänk om en del visste, om dom visste vad jag gör, vad jag har gjort och hur jag tänker. Mina vänner vet och jag är så otroligt tacksam över att jag har dom, dom känner hela mig.
Jag känner inte igen mig själv och jag har ingen aning om var på vägen jag försvann. Har det blivit för många svek, för många slag, för många människor som har lämnat mig, för krossat hjärta, för mycket av allt..?! Eller är jag för svag?

Jag känner mig som världens sämsta person, pratar om samma skit hela tiden och familjen har jag inte träffat på evigheter. Mina syskonbarn som är mitt allt, som jag älskar mer än vad som går att förklara i ord, dom som jag har lovat att alltid vara där för, alltid finnas där, jag har inte träffat dom på flera veckor. Jag är världens sämsta moster/faster och jag tror inte ens att dom saknar mig längre när vi inte ses. Men jag orkar inte, tar inte ens upp telefonen för att ringa. Jag tänker att jag ska - idag ska jag hälsa på dom. Men så blir det inte. Hur kan jag skita i dom som tar upp den största platsen i mitt hjärta?

Hur hittar man sig själv igen? Hur plockar jag upp spillrorna efter den gamla Hanna, hon som var lycklig, hon som såg en framtid?



"Jag börjar om varje dag, försöker vara det dom vill att jag ska va
Men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra

Och jag vet inte vart jag är
Jag är med men ändå inte riktigt där
Det är höst, kallt på balkongen och jag längtar efter något annat än det här"

Första inlägget dåå :)

Jaha, då har jag gjort något som att starta en blogg som jag ska lyckas underhålla. Kommer skriva allt möjligt om mitt just nu ganska händelselösa liv, det får helt enkelt bli ett ställe där jag kan skriva av mig lite :) För ja, jag har något emot traditionella, privata dagböcker sedan en person gick in och läste min förra dagbok (det var mååånga år sen) och så blev folk polisanmälda och grejer så neej, jag skippar det där privata nu för tiden ;D

Jag heter då Hanna, är 21 år, har ett krossat hjärta, är lite smått sjuk i huvudet, lite för ärlig och sådär härligt underbar, bor med min katt och är arbetslös. Det enda jag gör nu för tiden är att söka jobb och festa. Trivs ganska bra med det, förutom att alla andra jobbar vilket innebär att mina dagar är ganska tråkiga och ger mig för mycket tid att tänka. Och ja, den där delen med att jag inte får någon lön heller, det känns inte heller speciellt okej.


Och taaack Rebecka för att du har fixat här! Du är nu officiellt förlåten för alla helgens facerapes som jag blev utsatt för. Men se nu till att göra lite reklam för mig på din blogg också *pikar*

Puss hej!

BECKA WAS HERE

Hej! Kul att du har hittat till min vän Hannas blogg! Hon behövde en hjälpande hand med det här med blogg och bloggdesign.. Är ju inget proffs, men jag kan göra så man slipper standardmallen iaf, haha! Så såhär får det bli, tills någon annan kan hjälpa henne att göra den finare ;)

Jadu Hanna; LÅT BLOGGANDET BÖRJA!



/Becka http://rosarutig.blogg.se -PÅ ÅTERSEENDE! (kommer bryta mig in här och skriva ibland muahaha.)

 


RSS 2.0