Let go of the past if you wanna be in the future

Vi har pratat om det här med att träffa någon som haft långa förhållanden och att träffa någon som bara haft korta förhållanden eller inga alls tidigare och vad skillnaderna är. Vilket man egentligen föredrar.

Att träffa någon som varit i långa förhållanden;
+ Det är förmodligen en person som kan vara seriös i ett förhållande och drar antagligen inte för minsta lilla.
+ Man vet i alla fall att personen fixar ett förhållande.
+ Personen har antagligen ingen lång lista med sexpartners dragandes efter sig.

- Man kanske inte har hunnit "leka av sig" ordentligt och skulle behöva det.
- Man upplever mer i ett förhållande, man testar olika saker, man älskar verkligen varandra, man har planer för framtid och väldigt många minnen som aldrig kommer suddas ut. Antagligen finns exet där i bakhuvudet i form av minnen och kommer oftare upp när man pratar om resor m.m som man gjort.
- Om partnerns familj gillar exet så har man det att jobba lite hårdare på också.


Att träffa någon som bara haft väldigt korta förhållanden;
+ Man kan vara den första att uppleva alla "större" saker med den personen.
+ Håller det så kan man verkligen känna sig speciell och som "den rätta".

- Man har antagligen en längre sexlista att handskas med.
- Fixar den personen ett seriöst förhållande eller varför har det inte tidigare funkat?

Kan ni komma på några fler för och nackdelar? Och vad föredrar ni - att träffa en förhållandetyp eller singeltypen?


People are gonna be talking

Jag vet hur självkär jag kommer låta nu, men i mina tidigare förhållanden så har jag varit den "bättre halvan". Jag har varit medveten om att om det tar slut så är det han som går miste om något bra medans jag kan hitta något bättre. Betyder inte att jag älskat dom mindre för det, men jag har ändå vetat att jag är den "bättre" av oss, om inte annat så har jag förstått det när det tagit slut. Hur sjukt det än låter.

Nu har jag för första gången träffat någon som jag vet är den bättre av oss. För första gången så vet jag att om det tar slut mellan oss så är det jag som går miste om något riktigt bra, en helt otrolig kille. Den bästa. Medans han skulle kunna få något bättre, någon så mycket bättre än mig.

Men av någon anledning väljer han att vara med mig, med mig av alla tjejer. Han älskar mig, av alla så har han valt just mig. Trots att han är den bättre av oss. Och jag vet att jag borde ta vara på det, jag borde uppskatta det så mycket mer än vad jag visar. Fast.. Så var det ju när jag var "den bättre halvan" också, inte fan uppskattade dom mer att dom hade mig. Men jag vill inte vara sån...


Älskling, tack för allt. Jag är verkligen så glad att du är min. Du är bäst och jag menar det... Bara din ♥

You´re the only one who knows me, better than I know myself

Jag har hört alla dåliga ursäkter, jag hade räknat ut dom långt innan ni kom med det och jag köper det inte. Det är synd att man blir lämnad utanför utan anledning, det sårar faktiskt. När man vet att man inte gjort något fel, när man själv aldrig skulle ha gjort sådär. Och så skylls det på en person som inte har med detta att göra ens, en person som inte har gjort annat än ställt upp för mig den senaste tiden. Henne skyller ni på för att jag inte längre räknas som en av er.

Jag har tagit så många gånger att jag inte blivit tillfrågad, jag har tagit förklaringen att ni vill vara ifred, jag har köpt det. Den här gången gör jag inte det, inte när alla är välkomna utom just jag...

Ja, det känns när "vänner" går vidare utan anledning, när dom helt plötsligt slutar räkna med dig. Bara pga att du har en vän någon inte funkar ihop med. Men vet ni vad, efter allt hon gjort för mig så ångrar jag inte en sekund jag har tillbringat med henne. Jag skulle göra om det tusen gånger om, för om ni ignorerar mig pga en sån sak så är uppenbarligen inte jag lika viktig för er som ni varit för mig... Jag byter inte bort 1 äkta vän för 3-4 personer som kanske kommer ihåg mig ibland. Riktiga vänner ska man inte behöva prata med varenda dag, dom ska finnas där och komma ihåg i alla fall.

Oh but that one night..

Han säger att han aldrig känt såhär förut, han har aldrig varit med om något sånt här. Det är första gången för honom och det känns bra att höra. Det känns bra att veta att jag på det sättet inte är en i mängden. Och jag vet att han talar sanning, jag vet det för annars hade han inte stannat.

Men samtidigt känns det fel för jag kan inte säga detsamma tillbaka, jag kan inte säga att jag aldrig känt såhär. Det har jag. Jag har känt starkare än det här, jag har känt mer. Fast det är väl klart, efter flera år tillsammans med någon så är det såklart starkare än några månader tillsammans.

Jag hade blivit sårad om jag hört samma ord från honom, men samtidigt kan jag inte ljuga. Jag har känt det här, jag har känt starkare än såhär. Och jag tror att han förstår. Men så är det väl när man träffar någon med ett förflutet som verkligen satt spår, ett förflutet där man älskat och ett förflutet som faktiskt betytt något.

Those fake ass bitches

Det kommer dagar då man inser vilka som verkligen är ens vänner och vilka som inte är det. Dagar då man ser vilka man får klara sig utan, dom vars snack bara varit bullshit. Det finns alltid dom som du kallar dina vänner men som egentligen inte ens förtjänar att bli kallade kompisar. Såna som du litat på, som du trott på och som du anförtrott dig åt. Dom som du trodde tycker om dig och ställer upp för dig så som du skulle ha gjort för dom. Dom som du ibland känt som längst, som du alltid trott skulle finnas vid din sida men som sedan vänder dig ryggen utan att se sig om. Utan anledning, utan förvarning.

Och så finns det dom vänner som verkligen visar att dom är dina vänner, om och om igen. Dom där som ställer upp, dom där som är ärliga och verkligen menar det dom säger. Dom som du inte ska blanda ihop med dom där andra, för dom här vännerna är dom du ska hålla hårt i.

Ja, det kommer dagar när man inser vilka av ens "vänner" egentligen bara är ett gäng fake-ass-bitches som du borde rensa ut ur ditt liv. Och då vet du det i alla fall, du vet att dom inte är att lita på, inte ens när dom hör av sig när du väl duger. Men jag ler, jag kommer le när jag träffar er, jag kommer vara trevlig. Men det kommer vara lika jävla falskt som ni är. Jag vet inte vad som hänt, men tack, nu vet jag i alla fall ert sanna jag...

Confessions

När jag började arbeta med handikappade så kändes det jättekonstigt att man skulle prata med folk som inte svarar tillbaka. När jag gick intro så var jag lite fundersam på om det här var något för mig eller inte. Jag såg hur resten av personalen förde samtal med sig själva i princip eftersom man inte fick svar tillbaka och jag kom på mig själv med att inte ha något alls att säga till dom jag faktiskt skulle ta hand om.

Och det här med teckenspråk gjorde mig halvt panikslagen. Hur skulle jag någonsin lära mig att förstå vad människan säger?! Dom andra förstod ju honom så jag ville inte vara det där tröga miffot som aldrig skulle lära sig att prata med honom.

Det gick väldigt snabbt, på bara någon vecka så kunde jag hans tecken. Nu för jag samtal med någon som pratar teckenspråk tillbaka. Jag förstår faktiskt honom! Och numera är det inget konstigt alls att föra långa samtal med folk som inte alls svarar tillbaka. Med såna som inte ens svarar tillbaka på teckenspråk. Skulle någon annan bara höra mig så låter man ju totalt dum i huvudet som pratar med sig själv, men nu är det ju en självklarhet för mig. Nu är det helt normalt att prata på utan att få svar tillbaka. Nu helt plötsligt förstår jag vad någon som pratar med hjälp av tecken säger.

Ja det är konstigt vad snabbt man lär sig. Hur snabbt man vänjer sig och något som tidigare kändes nästan otänkbart är helt plötsligt ens vardag. Jag tror att dom gjort mig till en lite bättre människa, dom har fört bort väldigt många fördomar jag haft och det går inte en dag utan att dom lär mig något nytt, om inte om något praktiskt eller något ur hälsoperspektiv så om mig själv...

Can you be the one to make me settle down?

Då var ett årskort på gymmet köpt. Jag har alltså inga bortförklaringar till att inte gå dit, kan inte skylla på dåligt med pengar någon månad eller något annat lamt som ändå inte stämmer, för nu har jag kort för ett helt år. Jag kan inte skylla på att det inte funkar med jobbtiderna för jag kan träna när som helst på dygnet.
So let´s do this!
Jag tänkte skaffa mig lite muskler det här året.

Jag har också bestämt min nästa tatuering. Frågan är bara om jag ska göra den nu innan sommaren eller vänta tills efter..? Är så sjukt sugen så vill ha nu nu nu, men samtidigt kan det ju vara smart att spara pengar inför sommaren istället och slippa tänka på att alltid skydda tatueringen med solkräm. Så lutar åt att jag tar den efter sommaren, beror helt på hur jag kan stå emot suget.

Funderar fortfarande på om jag ska plugga vidare eller inte, nu är även beroendeterapeut ett alternativ.. Så det lär inte bli av det här året i alla fall, kanske till nästa vår om jag lyckas bestämma mig.

Jag är i en fas i livet där det måste hända grejer hela tiden, jag blir otålig annars, jag fixar det inte. Jag måste ha saker att se framemot, saker måste hända. Jag vill förändra något, mig själv, min kropp, allt! Jag mår bra i mig själv men känner att något måste hända innan jag kryper ur mitt eget skinn.

Så vi får väl se vad nästa konstiga idé som poppar upp i mitt huvud tycker jag ska göra. Men något måste hända, något bra, något måste hålla mig kvar på jorden innan jag svävar iväg...

Won´t you tell me how could it be any better than this?

Vi satt och pratade och jag berättade att jag redan för flera år sedan sa till mamma att om jag dör så ska Mia bestämma musiken på min begravning. Av den anledning att Mia vet vad jag gillar. Jag vill inte ha något finskt jävla Jesus-skit, är det min begravning så ska det också vara musik jag gillar. Mia frågade vad jag skulle vilja ha för musik då och det var självklart något med Melissa Horn, Kent eller Lars Winnerbäck. Som sista låt vill jag ha den låt som för tillfället har varit min favorit. Det spelar ingen roll om det är en partylåt - då får det vara det, men min favorit ska spelas som sista låt!

Om det är en begravning där alla går fram till kistan så ska det bjudas på en tequilashot till alla längst fram. För tequila, det är jag! Jag vill ha snygga kläder på mig. Och skor! Kläder som jag tycker är snyggt, om det så är en kort partyklänning så är det vad jag ska ha.

Jag vill att kistan ska vara öppen innan begravningen så att dom som vill har en möjlighet att ta farväl. Och efteråt vill jag att det ska vara glatt, man ska fira att jag levt istället för att sörja att jag dött. Och det ska bjudas på så mycket gott och onyttigt som möjligt! Sånt som är jag, sånt som jag gillar, som chokladbollar, kladdkaka, hallongrottor... Och alla som vill komma ska vara välkomna, men ingen ska känna sig tvungen att vara där. Och jag vill inte brännas. Få aldrig, aldrig, aldrig för er att bränna min kropp! Men donera gärna bort allt utom mitt hjärta, det vill jag ha med mig.

Ja, jag är 21 år men där satt jag och planerade min begravning, sådär som jag ofta gjorde förut. Men nu gjorde jag det inte för att jag hoppas på att dö, nu gjorde jag det för att jag vet att livet är skört och när det är över för mig, om det så är om en månad eller om 70 år, så vill jag ha min sista stund på mitt sätt. Jag vill inte ha psalmer, alla klädda i svart och allting strikt. Av den enkla anledningen att det inte är jag.

Och förhoppningsvis dröjer det en herrans massa år innan någon ska planera min begravning och tills dess hinner jag nog ändra mig om det mesta som har med den att göra. Men såhär skulle den vara nu, om jag fick bestämma.

Du är allt som jag har önskat mig

Håller andan en stund
Tiden står still
Jag vill va här i tystnaden innan dagen blir till
Och du ligger brevid
Men så långt härifrån
Jag är så rädd för att förlora dig

Du är allt som jag har önskat mig
Du är den som får mig att förstå vad kärlek är
Du får förlåta mina tårar
Hur ska jag göra för att kunna hålla kvar
En kärlek skör som glas

Som den tunnaste is
Mellan himmel och hav
När jag inser hur lätt vi kan förlora det vi har
Vill jag va här och nu
Våga ta varje chans
Och leva varje ögonblick med dig


Skör som glas...

Jag undrar om jag gör det här av rätt anledningar. Om jag finns här för att det är det rätta, eller för vad jag vill att det ska vara. Min hjärna spelar mig ett enormt spratt, alldeles för ofta gör den det. Och till slut vet jag inte vad det är jag egentligen vill.

Det är svårt det där, när man inte vet av vilken anledning man gör det. Jag vet vad jag vill, jag vet exakt vad det är jag vill med det här, men det betyder tyvärr inte att det är det rätta...

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin

 

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

 

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

 

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

 

 

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj


Pack my bags and watch your shadow fade

Jag står i valet och kvalet och det är fan inte lätt. Jag har ett tag gått och funderat på att plugga vidare, kruxet är att jag vill plugga på distans och gärna deltid så att jag kan jobba samtidigt. Jag har ingen lust att ta nå lån och plugga på heltid, jag älskar att jobba! Sen ska det såklart vara något jag verkligen vill arbeta som senare.

För ungefär en vecka sen hittade jag DET. Det där som fick mig att hajja till, som fångade mitt intresse och som jag sedan dess tänkt på. Alkohol- och drogterapeut! Deltid, 6 terminer. Jag kan alltså jobba mina 100% samtidigt utan problem. Det finns bara lite små grejer kvar att kolla upp, små grejer som betyder mycket. Lönen, utbud och efterfrågan på jobb..

Och så finns det såklart ett ganska stort MEN i det också...  Tyvärr. Utbildningen skulle kosta mig totalt 100 000 kr. Det betyder alltså att det är väldigt slut med att resa, det är väldigt mycket slut med att slösa pengar på skit. Och det betyder att det skulle vara väldigt mycket spara pengar. Vilket inte är jag, inte alls jag.

Ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte...?

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig

You never really stop loving someone,
you just learn to live without them

Jag läste dom orden igår och fastnade... Jag tror att det stämmer, i alla fall för mig. Jag har inte slutat älska någon av er, kärleken finns kvar och jag har svårt att tänka mig att den kommer att försvinna helt. Däremot förändras kärleken, det är inte längre det där himlastormande "Jag vill leva resten av mitt liv med dig". Det betyder inte att du vill vara med personen, att du saknar en framtid tillsammans med honom. Men kärlek finns där.

På mitt egna sätt älskar jag fortfarande båda mina ex, jag vet att vi inte har någon framtid och jag önskar inte en framtid med dom. Men dom betydde någonting för mig, dom förändrade mig och hjälpte till att göra mig till den jag är idag. Både på negativa och positiva sätt. Dom gav mig lycka den tid jag var med dom och jag var sådär himlastormande kär. Sådär så att ingenting annat spelade någon roll.

Ja, jag älskar er fortfarande. På mitt egna sätt älskar jag er båda två fortfarande. Kärleken jag känner för er är olika, helt olika. Inte så konstigt med tanke på att det jag upplevde med er var helt olika. Men den finns där, kärleken finns fortfarande kvar... ♥

Är det här det bästa livet har att ge?

På parkeringen utanför mig så finns det en gammal gubbe som hänger där hela dagarna. Vad jag har sett så har han 2 parkeringsplatser och 1 garage. Han har 2 bilar. Han sitter i sitt garage hela dagarna helt ensam, han håller koll på folk och det händer att en del grannar går fram och pratar med honom ibland där han sitter. Ibland sitter han i någon av sina bilar men jag har aldrig sett honom åka iväg nånstans.

För ett par dagar sen så kom jag hem från jobbet en morgon runt 10 tiden, samtidigt gick han och satte sig i en av sina bilar. Jag gick hem och duschade och så 2 timmar senare när jag skulle åka iväg så satt han kvar där i sin bil och bara glodde. Jag har hört att han ska ha en fru hemma men jag har aldrig sett honom med någon. Och om han nu har en fru så undrar jag vad fan han gör där ute på parkeringen hela dagarna.

Jag stör mig något enormt på honom för jag vet att han sitter och håller koll på människor, jag vet det bl.a för att han har lagt sig i mitt liv förut. Jag blir irriterad på att alltid bli uttittad när jag går till och från bilen och det stör mig att han har koll på alla och varenda jävla bil på den där parkeringen. Jag har dessutom fönster mot parkeringen så jag vet ju att han enkelt kan sitta där och glo in till mig också.

Samtidigt tycker jag synd om honom. Har han ingen där hemma i alla fall? Han måste vara en väldigt ensam människa om han går ut på parkeringen och sitter i sin bil i flera timmar och bara tittar på folk. Hans enda sociala liv kanske är där på parkeringen med resten av gamlingarna som kommer och pratar med honom nån gång. Det värsta är ju att han sitter där ute igenom alla väder, från tidig morgon till sen kväll. Dom kalla dagarna och under vintern sitter han inne i garaget med garageporten öppen, annars tar han ut sin pall och sitter utanför. Jag undrar om det finns någon som faktiskt känner honom på riktigt...

Look what you´ve done

Varje år finns det i alla fall två dagar som jag bryter ihop helt på. Årsdagen av pappas död och på fars dag. Om inte på dagen så vet jag att det kommer ett par dagar senare, jag vet inte exakt när utan det slår bara till helt plötsligt. Så har det varit i alla år.

Det här året bröt jag inte ihop speciellt mycket i samband med hans årsdag. Jag fällde några tårar, jag var ledsen, men det brukar vara värre. I ett par veckor gick jag och väntade på att smällen skulle komma, den dagen då jag kanske inte ens kan ta mig upp ur sängen. Den dagen kom aldrig och jag tänkte inte mer på det.

Idag kom smällen, ikväll känns det som att min själ slits itu. Idag undrar jag hur jag klarat alla år utan honom, idag gör det ont. Det tog en stund innan jag kopplade, innan det gick upp för mig vad det var. Varför jag är ledsen. Och det svåra är att jag vet att jag måste vara stark imorgon, imorgon bitti måste jag ta mig upp ur sängen och åka och jobba. Jag kan inte bryta ihop så som jag skulle behöva, det får inte göra så ont.

Imorgon är det pappas födelsedag. En födelsedag som firas med ett ljus vid graven istället för tårta och presenter. Jag kämpar för att vara stark just nu, jag gör allt för att hålla tårarna tillbaka. I år kom inte smällen vid hans årsdag, i år var det pappas födelsedag.

Åh, jag saknar dig... Jag saknar dig med hela mitt hjärta, med hela min själ. Med allt jag har så saknar jag dig.

Det gör så ont

Lika sorgset som förut

Jag får ofta höra att jag bryr mig för lite om saker, att jag ofta rycker på axlarna åt saker som andra tycker att jag borde bry mig om och kanske är det så. Jag har alltid varit en tänkare, det är mycket som snurrar i mitt huvud och när jag verkligen bryr mig om något och är engagerad i något så är jag det på riktigt, då lägger jag ner väldigt mycket av mig själv i det. Men det är sällan jag blir så engagerad i saker.

Ja, jag skulle kunna bli upprörd över skitsaker, klaga över sånt som i det stora hela egentligen inte spelar någon roll. Jag skulle kunna bli upprörd över dålig service ute på restaurang eller klaga på det ena med det andra, men jag bryr mig faktiskt inte om sånt skit.

Jag har så mycket som jag faktiskt bryr mig om som hela tiden snurrar i mitt huvud så jag kommer fortsätta rycka på axlarna åt skit som jag inte tycker spelar någon större roll. Och kanske betyder det att jag är oengagerad som person och jag vet att det stör en del, men det är sån jag är. Jag har saker jag bryr mig om och då gör jag det helhjärtat, men jag har inte orken eller styrkan att lägga ner mitt allt i struntsaker. Jag behöver få rycka på axlarna, jag behöver få skita i vissa saker - för det är bara sån jag är.

Jag tar ju hand om det viktigaste som min ekonomi, mina jobb m.m. Jag rycker inte på axlarna åt sånt, så låt mig rycka på axlarna åt vilken kyckling som har bäst näringsvärde och blablabla, för helt ärligt, sånt intresserar inte mig. Jag lägger hellre ner min tid och mina tankar på annat. Om det då visar på att jag är omogen som person så tänker jag fortsätta med det, för det är den jag är.

Du ska veta att jag älskar dig, always and forever

Vi pratade om det här kalla sättet vi finnar har, man ska inte visa sig sårbar, inte prata om problem och verkligen inte berätta för någon om man mår dåligt. Det ses som ett tecken på svaghet eller något. Känslor ska inte visas, utom möjligtvis ilska. Ilska får visas medans alla andra känslor ska gömmas undan någonstans djupt i ditt inre.

Vi kom in på det här med kärlek till sina barn, hur den generationen som våra föräldrar är inte säger att dom älskar sina barn. Pappa har sagt att han älskar mig, han sa det jämt när han var full. Däremot kan jag inte minnas att han sagt det nykter, men jag har hört av andra att han sagt att han var stolt över mig, hur mycket han älskade mig. Det har han sagt till andra, men inte till mig, inte nykter. Mamma har aldrig sagt till mig att hon älskar mig, men henne har jag aldrig sett full heller, så där har vi antagligen förklaringen till det. Jag har heller inte hört henne säga att hon älskar mina syskon.

Jag skulle aldrig gå ett helt liv utan att säga till mina barn (När jag nu får några..) att jag älskar dom, jag skulle inte vilja gå en dag utan att tala om hur mycket dom betyder för mig. Jag har inga problem att skriva av mig mina känslor här bakom datorskärmen, men jag får ofta höra att jag är dålig på att prata om mina känslor. Jag avskyr att gråta inför andra, att visa mig svag. Trots att jag står för att jag i perioder är svag, att jag i perioder mår dåligt, att mitt liv inte har varit perfekt. Jag står för allt det där, men jag tycker ändå inte om att visa det.

Så vad är det i oss finnar som gör att vi är så jävla kalla? Kommer jag någonsin höra mamma säga att hon älskar mig, och hur skulle min reaktion vara då? Jag vet att hon gör det, det är handlar inte om det, men någon gång i sitt liv vill man höra det också. Jag minns första gången jag skulle säga "Jag älskar dig" till någon, det var till Juan och det kändes så konstigt, så fel på något sätt, det tog emot. Inte för att jag inte menade det utan för att jag aldrig hört dom orden själv från någon annan än honom innan, och för att jag aldrig yttrat dom orden på 16 år. Men nu går det bra till andra, men familjen har jag svårt att säga det till (utom syskonbarnen). Familjen som oftast borde få höra det, har aldrig fått höra det - för att jag aldrig hört det från någon av dom.

En dag kanske jag tar mod till mig och säger till någon i familjen att jag älskar den. Eller så går vi hela våra liv utan att någonsin få höra det från varandra.

From Miami to Ibiza

Och så var en resa bokad till solen. Jag ser fram emot värme, goda drinkar på stranden, shopping och bargatorna. Jag ska bli brun! Tänk att ligga på stranden flera timmar per dag och njuta av kalla drinkar, gå och doppa sig i havet när värmen blir för mycket, springa snabbt över sanden innan man bränner fötterna.

Bara packa ner sommarkläder, inte behöva tänka på vädret, träffa nytt folk och umgås extra mycket med dom jag känner. Bikiniränder på kroppen som ett bevis för att man fått färg, ledighet och sovmorgon, sena, varma kvällar utan en massa måsten...

Shorts, brunbrända ben, bikini, iskalla drinkar...
Jag längtar!

But understand nothing was done for me

Jag skulle kunna riva dig med mina läppar, få dig att blöda. Få ditt hjärta att blöda lika mycket som mitt har gjort. Jag skulle kunna älska dig, skulle kunna få ditt allt att snurra. Hela din värld att gunga. Jag skulle kunna såra dig med mina ord, jag skulle kunna skada dig, ta sönder dig. Förändra dig för alltid. Och jag skulle kunna ge dig mitt allt, låta dig vara mitt allt. Släppa dig nära. Jag skulle kunna ge dig lycka, min namn skulle kunna vara definitionen av lycka för dig.

Jag skulle kunna få dig att skratta, dina ögon att glittra av lycka, men också av tårar. Jag kan ta sönder dig, riva din själ i bitar och stampa på ditt hjärta. Men också ge dig evig kärlek, ett liv fyllt av allt du kan önska. En framtid.

Jag skulle kunna sparka, stampa, hoppa. Jag skulle kunna le, skratta, älska. Jag skulle kunna vara ditt allt eller den du tänker på när du hör orden "hat" och "svek".

Ja, jag skulle kunna ta ifrån dig allt. Förändra det liv du känner till just nu, få dig att känna hat. Men jag skulle också kunna lära dig kärlek. Hur ett skratt låter när det är äkta och hur mycket ett leende kan värma. Jag skulle kunna ge dig trygghet när det blåser. Ge dig någon att hålla om på nätterna, en lite kallare kropp tätt intill din varma. Eller låta dig somna ensam i en kall säng, med mig någon annanstans. I min egen värld, det finns fler varma famnar.

Det är en fin linje mellan hat och kärlek.

Så som himlen ser ut

Jag älskar den där stunden på morgonen när jag vaknar till lite, ser att du fortfarande ligger bredvid, sträcker mig efter dig. Lägger mig nära så jag känner din varma kropp mot min. Ser hur du andas och vet att du fortfarande sover tungt. Ibland händer det att du vaknar till och tittar på mig innan vi båda somnar om igen. I varandras famnar.

Hur vi vaknar nästan samtidigt, ligger kvar i sängen och pratar med mina ben inlindade i dina. Hur vi kan ligga sådär hur länge som helst. Små pussar och händer som håller varandra. Dom där mornarna när vi kan ligga sådär, helt utan stress. Hur det ibland känns som att det är bara vi i hela världen då. Hur vi i min säng sparkar bort täcket för att det blir för varmt och hur vi i din säng drar i täcket åt alla håll för att det är för litet.

När vi pratar om allt och ingenting, dom där skratten. Vet du hur vackra dina nyvakna ögon är för mig? Jag älskar dom där mornarna när vi vaknar upp tillsammans, när inget stör, när ingen har bråttom iväg. Det är dom där stunderna som ingen annan ser, dom som tvivlar, dom ser inte det där.

Jag älskar att vakna upp med dig bredvid mig.. ♥

Remember the first time we met?

Har skaffat mig en twitter också, skulle ni kunna vara gulliga
och se till att jag har några fans där också?

@NowICanFly


And I think to myself, what a wonderful world

Tack för att ni orkar, för att ni lyssnar på mitt ältande. För att ni ställer upp när jag har problem och behöver prata. För att ni skrattar med mig och för att ni låter mig gråta. Tack för att ni under dåliga dagar påminner mig om hur bra jag egentligen är och för att ni under bra dagar gläds med mig. För att jag får vara mitt dryga och knasiga jag, för att ni ser den riktiga Hanna.

Mia, jag uppskattar hur du ligger och håller om mig när jag är ledsen. Hur du pratar på om dina egna grejer som till slut får mig att skratta. Jag uppskattar hur du kan vara ärlig mot mig och att jag kan prata om allt med dig, att jag aldrig behöver skämmas över något.

Sarah tack för att du ställer upp dygnet runt, hur du alltid finns och rycker ut när jag som mest behöver det. Hur du är sådär ärlig mot mig och hur du kan samla mina tankar och ibland förklara mina känslor och handlingar åt mig när jag själv är i kaos. För att du orkar lyssna och ställa upp. Tack..


Tjejer, ni ska veta att jag finns här för er, alltid! Jag är verkligen lyckligt lottad som får ha två som er i mitt liv, som finns där i vått och torrt. Oavsett om det är för att skratta, gråta, festa eller ligga och pilla navelludd. Ni är bäst, tvivla aldrig på det.

http://www.youtube.com/watch?v=L9Ckh47pmXQ

Mä annan sut pois...


Mä annan sut pois
Mä päästän sut pois
Vaikka sattuu
Sä annat mut pois
Sä päästät mut pois
Kaikkeen tottuu
Hymyillään vaan
Ei oo muutakaan enää antaa
Luovutaan toisistamme hiljaa

Luulin meistä aina liikaa
Lupasin, mä korjaan kaiken
Yhä vain uudestaan
Liukuu sun ote käsistäni
Vaihtuu viikot huomaamatta
Äänet kuuluu koko ajan hiljempaa

Mä annan sut pois...

Men ska jag falla ska det finnas tid att falla fritt

People were created to be loved.
Things were created to be used.

The reason the world is in chaos is because things
are being loved and people are being used.

What I feel when I´m with you

Have I told you lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness
Ease my troubles, that's what you do

For the morning sun and all its glory
Meets the day with hope and comfort too
You fill my life with laughter, somehow you make it better
Ease my troubles, that's what you do

There's a love that's defined
And it's yours and it's mine like the sun
And at the end of the day
We should give thanks and pray to the one

Don´t say you miss me when it´s your fault that I´m gone

If you start to miss me,
remember -
I didn´t walk away,
you let me go

Selfish

Jag har alltid sagt att du är egoistisk som person, kommer du ihåg att du sa emot mig och undrade varför jag tyckte det? Du förstod inte och höll verkligen inte med.

Du har alltid sagt och säger fortfarande att du vill mitt bästa. Att du bryr dig om hur jag mår och du ville aldrig göra illa mig, aldrig såra mig. Jag är en fin person som förtjänar det bästa, du vill mitt bästa. Fortfarande.

Jag har bett dig om en sak, inget stort alls. Jag förklarade hur viktigt det skulle vara för mig och att det skulle betyda mycket för mig. Det skulle vara för mitt bästa, precis det du påstår dig vilja.

För dig var det blankt nej, du sket fullständigt i hur mycket det skulle hjälpa mig. Du tänkte bara på vad du vill och då blev det nej, som alltid. Allting har alltid varit på dina villkor och där kan du inte säga emot mig. Så när du säger att du vill mitt bästa och inte vill förstöra för mig, och till svar får du att jag skriver exakt vad som är mitt bästa och att du förstör för mig genom det du gör nu, och ändå är det nej. Blankt nej. Bara för att du inte känner för det.

Du undrade varför jag alltid tyckt att du är ego, där har du svaret. För dig finns det ingenting viktigare än din telefon och ditt hår. Inte ens personer du säger ska betyda mycket för dig. Som du "bryr dig om". Så ja, om inte annat så påminde du mig om något jag glömt, men något som alltid stört mig. Att jag tror att du är den mest egoistiska person jag någonsin träffat. Men jag hoppas du vet att du ändå är fin på många sätt, det är du verkligen. Men du kan inte gå hela livet och bara tänka på dig själv jämt, bara tänka på vad du vill här och nu och på så sätt köra över andra människor. Ibland måste man sätta andra före sig själv, snälla tänk på det i framtiden. Det kommer hjälpa dig...

Och dina ord, om att du fortfarande saknar mig, att det är svårt. Ursäkten du gav mig. Minns du att det var du som sa till mig "Det spelar ingen roll vad man säger, det viktiga är vad man visar". Förstår du varför jag blir arg?

Äkta lycka syns i ögonen...

I början sa han att han inte ville ha barn än på 10 år, vi pratade om det och jag sa att om det håller mellan oss så väntar inte jag i 10 år på barn. Jag älskar barn och skulle vilja ha det snart men väntar såklart tills vi har varit tillsammans i ett par år iaf, men inte 10!

Med tiden har han ångrat sig, han sa att det började första gången han såg mig med min brorson, och han har blivit ännu mer säker alla gånger han sett mig tillsammans med resten av mina syskonbarn. Han vill ha barn med mig och ett par år låter som en bra tidsplan nu, nu är det inte längre tal om att vänta tills han är 30+.

"Jag blir bara mer och mer säker på att det här är rätt, det syns på dig att du kommer bli världens bästa mamma. Jag vill ha dig som mamma till mina barn.."
Han som inte gillar barn speciellt mycket ser faktiskt fram emot att tillbringa tid med mina syskonbarn och när jag skrattande frågade varför så sa han bara enkelt att jag ser så lycklig ut tillsammans med dom. Han sa att det syns på mig hur bra jag mår och hur lyckliga dom gör mig. Och han älskar att se mig lycklig. Dessutom ser han vår framtid, han ser hur vi skulle kunna ha det.

Och jag undrar om lyckan verkligen syns så tydligt på mig? Så tydligt att han som mer än allt annat vill se mig lycklig nu vill umgås tillsammans med barn för att han vet hur bra jag mår då. Och det är bara bra om lyckan syns på mig, för det finns ingenting i hela världen som gör mig så lycklig som dom... Han sa också att jag blir jävligt barnslig när jag är med dom men det gör inget, jag är gärna barnslig för deras skull, alla dagar på året. Och jag kommer vara barnslig med mina barn också, dom där barnen som jag inte längre behöver vänta i 10 år på, i alla fall inte om vi får som vi vill...


Fly baby, fly


Jag ska köpa vingar för pengarna, och flyga ut över ängarna

 

 

The best revenge of all; Happiness.

Nothing drives people crazier than seeing someone have a good fucking life


Now you´re just somebody that I used to know

Vad gör du nu för tiden?
Varför hör du aldrig av dig?
Det var alldeles för längesen vi sågs..

Det var dem första ord hon sa

när vi sprang på varann
ute på stan tidigare idag

Bor du kvar i samma 2:a?

Vad jobbar du med?
Hon bubblade av frågor,
jag svarade
sen avbröt hon mig
med sitt underbara leende

Du ska veta att jag saknar dig

det finns känslor som aldrig tar slut
Du ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att du sov här med mig
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig

Jag lovade att ringa

det skulle bli rätt snart,
fick mitt nummer och min nya adress
sen rusa hon iväg
hon hade bråtton förstås
för bråttom för att hinna se
att jag följde hennes gång med en förundrad blick
det fanns mycket kvar att säga
men hon bara gick

Du ska veta att jag saknar dig

det finns känslor som aldrig tar slut
Du ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har suttit med vänner
på en stökig resturang
och kommit på mig själv vara nån annanstans
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig

Jag förstod aldrig riktigt
vad som hände den där gången
förutom att allt blev fel
Det fanns så mycket kvar att ge
Det fanns kärlek mellan oss
Varför packa du din väska istället för att slåss?


En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig



Just one of those memories of you... And your shit.

Det var alla dom där gångerna när vi åkte bil. Jag satt i baksätet och jag såg att du alltid höll koll på mig i backspegeln. Radion var på som vanligt och det kom en bra låt, jag mimade med, du såg det i spegeln och böt radiokanal direkt. Du fortsatte byta tills du såg på mig att det var dålig musik, tills jag såg besviken ut och slutade sjunga med.

Sådär var det jämt, varenda gång vi satt i den där förbannade bilen. Det var en del av din psykiska misshandel. Dina små sätt att trycka ner, såna som andra aldrig skulle märkt av och sånt som inte låter så farligt när man bara hör om det. Men sånt tillsammans med allt det där andra fick mig att överväga döden istället för livet.

Till slut lärde jag mig att sjunga med i alla dåliga låtar, då visste jag att du böt radiokanal. Jag sjöng aldrig med i det jag tyckte var bra, jag lärde mig att se besviken ut samtidigt som jag hade party i mitt eget huvud. Och dom små sakerna gjorde ont, att inte kunna visa vad man tycker om för då vet man att det tas ifrån än direkt.

Det händer att jag tänker på dom där små detaljerna i allt du utsatte mig för, dom som egentligen inte borde betyda något i det stora hela - för det stora hela var så mycket värre. Idag avskyr jag om någon byter radiokanal när jag kör bil, det finns ingenting som stör mig mer än dålig musik när jag sitter i en bil och sånt kan göra mig riktigt förbannad, sånt kan t.o.m göra mig ledsen, jag kan bubbla av ilska och ögonen kan fyllas av tårar, sånt som ingen annan skulle förstå. Lite dålig musik i en bil kan få mig att må skit. Men jag ser alltid till att njuta ordentligt av den musik som är bra, jag ser alltid till att sjunga med högt, för nu är det ingen som tar det där ifrån mig... Nu är det jag som bestämmer.


Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil,

saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så för det bara blev så,
vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann, hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.
Värme som sätter mig i brand och jag känner hur du glöder min vän,
passionen och kärleken de växer med den.
Kan vara mörkret där ljuset kommer sen.
Svårt att ta farväl, svårt att va isär.
Önskar mitt hjärta, önskar du vore här.
Jag önskar du vore här.

Försöker förklara, jag försöker berätta hur du lyfter mig,

får en tung man att lätta.
Försöker sätta ihop fast det inte riktigt går.
Värmen och kärleken läker mina sår.
Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står.
Känner du förstår vad jag genomgår.

Tills vi möts igen sitter jag och räknar dar.
Du är speciell, för mig helt underbar.
Jag står kvar, to my insperation and my shining star.
To my insperation and my shining star.

Skin, skin som den sol du är.

Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.

Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig


Tack min fina vän, tack för att du står ut,
för att du orkar och för alla gånger du lyft upp mig.
Skin, skin som den sol du är, låt hela världen se ditt vackra leende.


And if all our love was wasted, then who the hell am I?

När allt är perfekt, allt utom den där tomheten i dig. När du lever exakt det liv du vill leva och det inte finns något du vill ändra på förutom en del i det förflutna. Det är då jag letar fel, det är då rädslan att något ska gå fel kommer. För det kan inte vara såhär bra resten av mitt liv, någon gång händer det något som kommer att slå ner mig.

Och jag vet att det är så, det är bara så livet är. Alla har sina upp och nedgångar. Men varför kan jag inte njuta av mina uppgångar fullt ut? Varför skrämmer det mig att det inte för alltid kommer vara såhär bra? Och jag undrar vad min nästa nergång kommer att vara, och när jag tänker på mina tidigare nergångar och vad dom har berott på så skrämmer det mig ännu mer. Jag vill inte vara med om något sådant igen.

Men varför njuter jag inte av livet här och nu? Varför tar jag inte bara allt det perfekta med ett leende och njuter av det fullt ut? Jag vet ju hur snabbt det kan ändras och i nergångarna måste man minnas sina uppgångar med glädje, annars orkar man inte. Jag vill bara att allt bra ska fortsätta så, jag vill alltid ha det såhär, jag vill aldrig ha det svårt igen.

Jag vill kunna njuta av mitt liv här och nu, sådär bra som det är.

Det finns ingen ursäkt för hur jag beter mig ibland

Baby jag kan se hur du gråter fast dina ögon är torra
Jag ber till Gud och jag tackar han för han gör så du orkar.
Och jag kan se hur själen din lider i tvivel försöker att upprätthålla det
vi har och i det livet du söker, och varje morgon vaknar du med rädsla
i magen, den rädslan för att inte ha mig kvar i slutet av dagen

så du ringer mig oavbrutet för du tycker min röst ger lite plåster
på såren men inte mycket till tröst
när jag är stressad i telefonen, helt ointresserad, av vad du har
att berätta och säger nog inte mera än att jag måste gå, hinner inte, har inte tid
och ger dig inga tecken på att jag vill ha dig kvar i mitt liv
men älskling lyssna nu och lita på mig, har aldrig velat släppa dig sen
första dagen jag såg dig, jo vi ska kämpa tillsammans för meningen
Du är mitt allt så snälla låt mig se dig le igen

Jag vill se dig le igen

Jag vill se dig le igen
för jag ser gråten i din själ
som väntar på att brista ut
men snälla låt mig se dig le baby
åh jag älskar dig så mycket
ta min hand och lita på
att det ordnar sig


Det finns ingen ursäkt för hur jag beter mig ibland

jag är så självisk jag vet det
men älskling ge mig din hand
låt mig mej se dig le litegrann jag lovar och menar det här
har börjat förstå vad ja gör och vill inte leva så här
Du förtjänar så mycket mer efter allt du gjort för mig
i vått och torrt när jag vart nere har du trott på mig
under alla nätter jag gråtit mig genom ångestattacker
så har du torkat mina tårar och sagt att det kommer ordna sig
och det kändes bättre då men en natt fick du ändå slå 112
och följde med mig in till akuten och vänta i timmar
du är värd hela världen för hur du kämpat i dimman
alltid stått vid min sida funnits där när jag behöver
men ändå glömmer jag bort det sedan när det går över
och sviker dig om igen och det är på mig det är fel men det finns
bara en och det är med dig jag blir hel

Du måste tro vad jag säger nu

jag är ärlig jag vet jag kan bete mej som skit
det är förjävligt o det måste få ett slut
fort innan du bryter ihop jag vill försöka
förändra för jag har hört dina rop

som jag tidigare bara skitit i
och tystat ner då mina svar har varit
pallar inte lyssna mer
men baby du vet
ja du vet hur jag mår o du vet också vad jag gått igenom
nu under ett år

fram o tillbaka till psyket för att få prata ut
om att jag inte känt nån mening nu när allt snart är slut
men det börjar bli bättre nu och du är den att tacka
som fått mig upp på fötter igen för att tända facklan
det var därför jag aldrig rörde tabletterna som dom gav mig
Jag visste jag kunde klara vad som helst bara jag har dig
så förlåt mig som all skit som du fått ta

Kom ihåg så länge du älskar mig så är det du och jag


I will tell our story to our children, if we ever have some. If we ever have some...

Året var 2010 och jag hade slutat med mina p-piller ett år tidigare. Under det året hade jag inte blivit gravid och jag hade haft mens totalt 3 gånger så vi bokade en tid hos gyn. Det togs en massa prover och ultraljud och läkaren konstaterade att jag hade nästan alla tecken på något som heter pcos, vilket gör att jag har svårt att få barn.

Hon sa att jag borde få det lättare i 30-40 års åldern men vill jag ha barn som yngre så kommer jag antagligen behöva ta till hjälp. Det är 10-20 år tills dess och alla som känner mig vet att jag inte väntar så länge, jag älskar barn och vill ha det snart. När jag fick det beskedet visste jag inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. Juan var också ledsen för han hade ju räknat med att jag skulle varit gravid vid det laget.

Ett år senare, alltså i slutet på förra sommaren åkte jag tillbaka på ultraljud. Hon sa att det såg bättre ut, att jag hade större chans att kunna få barn nu än vad jag hade året innan. Men har det vänt till det bättre så betyder det också att det skulle kunna vända till det sämre.

Det är en stor rädsla i mig, att inte kunna få barn den dagen jag slutar med mina piller igen, och det skulle vara en enorm sorg. För i min plan jag hade tidigare, när jag trodde man kunde göra planer för sitt liv, så skulle jag ha en liten knodd vid det här laget. Och det som skrämmer mig ännu mer är att jag aldrig har varit duktig på att ta mina piller i tid, det är inte ovanligt att det går ett par dagar utan att jag tar något, och dom senaste 6 åren har jag haft ett regelbundet sexliv om man säger så... Jag har varit gravid, men det skrämmer mig ändå. För tänk om jag inte kan nu i alla fall... Tänk om det inte går. För jag vet inte vad jag skulle göra utan barn, det finns inte i min värld.

Där har ni en av mina största rädslor.

Looking out on the rest of our lives

Say you've seen too many things
That turned out to be too good to be true
Against your better judgement
Opened up your heart
'Til you found the joke was on you
Looking out on the rest of our lives
If we're gonna be together or apart
About the only way that I know how to come
Is right straight from my heart

I want you now, I'll show you how
I can be the man you need me to be
I've been around, but now I've found
That you're the only one for me

Say you'll never fall again
You won't subject yourself to such pain
If you give me half a chance I'll win
I'll never leave you standing out in the rain
But if you think that I can look in the face
And lie right through my teeth
Then turn around and walk away
But cross my heart girl I care for you
When I look into your eyes and I say


I want you now, I'll show you how
I can be the man you need me to be
I've been around, but now I've found
That you're the only one for me
I need you so, I can't let go
Gonna be all that I can be
I want you still, I always will
'Cause you're the only one for me

Älskling, det stämde på pricken.
Jag älskar dig

What if you knew what was going on in my head

Tänk om du visste att allt handlade om dig. Att allt var för dig. Alla önskningar, alla ögonfransar jag blåst iväg. Alla bilder jag spelat upp i mitt huvud, allt handlade om dig. Allt det där som skrämmer mig och allt det där jag inte vill vilja. Allt det där jag önskar att jag inte ville ha och där jag vet att det inte finns någonting att hämta. Det är det jag önskar mig. Varje gång är det vad jag ser framför mig. Och jag vet att det inte spelar någon roll, du slutade bry dig för längesen. Du önskar inte längre.

Allt det där jag inte vill ha,
men som är allt det där jag önskar mig.
Dig..

Kröka, röka, slicka, föröka

Det där fnisset och den konstiga stämningen som uppstår när min kusin talar om för mig att min kille har rappat. Det här kan inte stämma. Får inte stämma.

Herregud...

Jag måste skriva om dom där sista orden

Jag ska ge dig ett val som du enkelt kan välja bort
Det kommer svida till men jag behöver det
Jag måste ändra historien
jag måste skriva om dom där sista orden

Sen kan vi låtsas att det va du som sa
Jag vill aldrig se dig mer
Låtsas att det va du som sa
Jag vill aldrig se dig mer

Jag hör ditt namn och det känns fortfarande
inte lika tungt och inte lika mycket
Oroa dig inte
oroa dig inte för mig

Jag brukade låtsas att det var jag som utnyttjade dig
Jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig

Ingen av oss drömmer inatt
Jag sitter och skriver
du gör annat
Jag vet att du lyssnar
jag vet att du lyssnar på mig
Hon vet ingenting om oss
hon vet inte ens att jag funnits
och hon håller dig om natten
så hårt att du inte kan fly

Jag brukar låtsas att det e du som träffat nån ny
jag brukar låtsas att det e du som träffat nån ny


För allt som var på riktigt känns på låtsas nu
ja allt som var på riktigt känns på låtsas nu



Mina tankar och minnen står mig upp i halsen, men mycket vill ha mera

Det var en sån där morgon då jag vaknade och bara grät, helt utan anledning. Han undrade vad det var och jag visste inte vad jag skulle säga, jag vände bara honom ryggen, ryckte på axlarna och lät tårarna rinna. Till slut frågade han vad det är jag vill ha i mitt liv. Jag svarade snabbt, min familj, lycka, kärlek, pengar så jag kan göra saker och barn. Det är det jag vill ha. Då frågade han vad av det som fattas och det enda jag kunde säga var barn...

Och det är just det jävliga, att må dåligt utan anledning. Att gråta trots att jag har allt! Jag har allt jag kan önska för tillfället (barn får vänta), så varför känns det som att det är något som fattas? Oftast är jag lycklig för jag vet att jag har allt, jag har verkligen allt jag kan önska, så varför känner jag ibland en känsla av tomhet, en känsla av att det fattas mig något stort?

För ja, det var en sån där morgon då jag drömde konstiga drömmar och vaknade och grät. Grät för att jag är dum och vill ha mer, trots att jag har allt. Förbannade jävla tomhet...

Jag kan tänka tills det knappt finns något kvar, jag har känslor utan förbehåll

Förlåt.
Jag som lovade mig själv att aldrig behandla någon annan på det sättet
har nu gjort det, fast ännu värre.
Jag önskar att jag inte gjort allt det där, sagt allt det där,
känt allt det där.
Oavsett vad du tror så var det inte med meningen,
du förtjänar det inte. Du är för bra för det.

Det var inte meningen.
Förlåt mig.
Förlåt mig.

När hjärna och hjärta talar olika språk

När inget blev som det var tänkt, som det borde ha blivit. Sådär som du ville ha det och allt det där du drömde om. Och när allt som är så rätt ändå känns så fel. När du vet att du vill, men du kan inte. Något i dig säger att du bara inte kan, att det där rätta är fel.

När du börjar känna igen dig i det du förut fick höra och du börjar förstå, men det skrämmer dig också. För man vill att det som är så rätt också ska kännas rätt. Gör det inte det så betyder det ju att det är fel för dig, och jag vill inget hellre än att det ska vara rätt.

Sådär rätt så att allt är självklart. Sådär så att det inte finns ett moln på din himmel trots att det är en regnig dag. Sådär att allt i dig, allt i din kropp skriker av glädje för att det är så rätt.

Det är så jag vill ha det.
Och jag önskar mer än allt att det bara var så...


And that´s what kills me, wish it was the same for you as well...

It may seem as the hardest thing to do.
But you have to forget about
the people who forgot about you.


Someone who wants to make love when I wanna fight. Someone like you.

One day someone will walk into your life
and make you see why it never
worked out with anyone else

We gonna do it all..

Han sa att han tyckte det var svårt när andra hittade på saker med sina familjer, sådär som familjer ska göra. För han har aldrig haft det så, han har knappt någon kontakt med sin släkt och familjemiddagar är bara riktigt gamla barndomsminnen. Det är svårt att se det man själv alltid velat ha, när det är så självklart för andra.

Jag tänkte att det måste vara ungefär som jag känner när andra hittar på saker med sina pappor. Den där avundsjukan för att man själv inte kan det, hur man blir nedstämd men samtidigt unnar man ju såklart andra det. Det är en konstig känsla det där, att bli ledsen eller nedstämd utan en riktig anledning, bara för att man inte kan få det någon annan får. Men man är samtidigt glad att dom får uppleva allt det där.

Och samtidigt kände jag sån lycka över familjen jag har. Vi hittar på saker tillsammans, vi firar ordentliga födelsedagar, vi firar oftast jul ihop allihopa, vi semestrar tillsammans, vi pratar och vi har släktträffar även fast vi har enorm släkt. På Lördag t.ex så ska jag, ena brorsans och syrrans familj äta påskmiddag ihop eftersom mamma och andra brorsan är i Finland.

Ja, jag är lyckligt lottad för även om jag kan känna viss avundsjuka vid t.ex fars dag så har jag ändå haft en pappa hos mig som var världens bästa. Och jag har en underbar familj. Vi är absolut inte perfekta någon av oss, men jag älskar dom mer än vad det finns ord att förklara med, och jag är fanimig lyckligt lottad...! Samma sak vill jag ge mina barn, en sammanhållen familj, där det är självklart att leka med sina kusiner och käka middag tillsammans. En stor släkt där man får gå på släktträffar där alla pratar med alla, släktträffar som man faktiskt ser fram emot. Allt det där vill jag att mina barn också ska ha, och jag hoppas att dom kommer att uppskatta det lika mycket som jag gör.

Have you ever been so sad you can hardly stand?

Have you ever done something you can't change
Something you can never rearange?
I have, I have
Have you ever been so sad you can hardly stand
Lying on the ground, head in your hands
I have, I have

I can feel it all down deep inside
But oh, I wanna let these feelings rise

Have you ever tried smile and hide your pain
Even though you're really not okay
I have, I have

Have you ever been caught in the pouring rain
Wondering if anything can ever feel the same again
You try to be proud of who you are
But still, you've gotta let those teardrops fall

I can take you to places you´ve never been before

Imorgon ska jag åka på kryssning, vi är ett stort gäng på 15-20 pers som ska åka och jag ser verkligen framemot det. Älskling ska också med och vi har bokat en egen hytt med dubbelsäng så vi slipper trängas med en massa andra. Det känns som att det kommer bli en sjukt rolig kryssning med en perfekt blandning av party och mys.

Det är så skönt med kryssningar för man fixar i ordning sig, festar, chillar och sover på samma ställe. Man kan verkligen festa loss i sina obekvämaste skor till stängning för det är aldrig långt att gå och lägga sig. Och det bästa måste vara en sån här kryssning där man får festa loss med ett helt gäng och sedan gå och lägga sig med den man älskar och ta en lååång sovmorgon.

Åh.. Jag längtar!

Ett litet steg för människan, ett stort steg för betongen

På 1 vecka har jag lyckats med att åka på nått influensa liknande,
vara halvfrisk i ca 1 dygn för att sedan bli magsjuk.

Ja, det var pinsamt när jag ringde jobbet i Söndags morse
och glatt sa att jag är frisk och kommer och jobbar imorgon.
Senare samma kväll kom magsjukan och Måndag morgon var det bara
att ringa tillbaka till jobbet och säga att jag inte alls kommer...



Det var ju bara 2 veckor sen jag spydde i 15 timmar efter en utekväll,
så nu undrar jag bara vad jag gjort för hemskt för att förtjäna detta?!

Och vem är den jäveln som tycker sig ha rätten att straffa mig såhär?

What am I supposed to say?

Jag gjorde ett misstag och jag berättade om det, trots att jag inte visste konsekvenserna så tog jag risken och berättade för att jag visste att det var fel av mig. Jag har bett om ursäkt och mer än så kan jag inte göra, jag tänker inte komma med några bortförklaringar om varför det blev som det blev för det blir inte mer rätt gjort för det.

Så varför förväntas det av mig att jag ska dra alla världens bortförklaringar? Varför räcker det inte bara med ett "Förlåt, jag gjorde fel" ? När jag ber om ursäkt så får jag höra att jag inte bryr mig tillräckligt, så helt ärligt har jag ingen aning om vad jag ska göra. Jag kan inte göra mer än att hoppas på att jag blir förlåten.

Men om inte ens en ärlig ursäkt räcker, om det känns som att jag inte bryr mig bara för att jag inte kör en massa bortförklaringar så vet jag inte vad jag ska göra. Jag gör det som känns ärligast, och bortförklaringar är inte ärligt. För det jag gjorde var fel.

Förlåt...

Every moment that is stolen, it can never be replaced

When two people truly love each other, they may fight & break up,
but they will always find a way back to eachother.
If it's meant to be

Konversation i en finsk familj #8

När man bor ihop så kommer man ju varandra väldigt nära och efter bara några veckor tillsammans så vet jag och Mia det mesta om varandra och vad som händer i den andres liv. Ganska mysigt faktiskt att ha den relationen till någon, att verkligen kunna prata om allt utan att behöva skämmas eller tycka att det är jobbigt!

En helt normal fråga vid frukostbordet hos oss..;

Mia; "Hur mår din punani idag då?"

Ett par veckor senare när vi stog och lagade middag..;

Jag; "Hur mår punanin nu då?"

Jag vet inte riktigt om det där betyder att man verkligen pratar om allt eller att man har pratat slut om allt annat så våra punanis och hur dom mår är det som finns kvar som dagligt samtalsämne? Det roliga är att ingen av oss reagerar konstigt på en sån fråga utan svarar helt normalt och ärligt på den precis som om man fått frågan om hur vädret är. Älskar detta sambolina liv! <3

RSS 2.0