One more night

Det hade varit lugnt i ganska många nätter men nu började det igen. Han jagade mig i drömmarna hela natten, trots att jag mötte honom och dödade honom gång på gång så fortsatte han jaga mig, blodig. Och jag sprang för mitt liv tills jag inte orkade mer, tog mod till mig och attackerade honom, jag trodde jag dödat honom igen men ännu en gång ställde han sig bara upp och fortsatte efter mig och jag sprang. Hela natten sprang jag för mitt liv.
 
Skillnaden denna gång var att jag vaknade inte i panik, jag dog inte i drömmen. Nu kämpade jag, om och om igen kämpade jag.

På jobbet...

En morgon när chefen kliver in på jobbet;
"Vad har hänt med dig? Du ser ju helt förstörd ut!"
 
Ett par dagar senare när jag duschat och bytt kläder till "normala kläder" eftersom jag skulle iväg efter jobbet så kläcker kollegan glatt;
"Vad fin du är!"
 
 
Och jag inser att jag verkligen måste se ut som skit på jobbet. Vet inte riktigt hur jag ska förändra det nu när jag börjar kl 07 på mornarna med nya schemat. Fortsätta se ut som skit och glatt överaska kollegorna dom få dagar jag ser normal ut eller kliva upp tidigare varje morgon?
 
Äh, who am I kidding? Det är ändå bara ett gäng brudar på mitt jobb så jag fortsätter nog att chocka med mitt hemska jag. Sorry

Is anybody out there?

Vad är det första du tänker på när du vaknar på morgonen? Vad är det du ser när du blundar och vad är det sista du tänker på innan du somnar? Snurrar dina tankar eller somnar du lugn. Jag undrar om du är lycklig och vilken period i ditt liv som har varit den bästa. Finns det någon du saknar? Någon du tänker på dag ut och dag in? På vilket sätt har den personen påverkat dig så mycket? Tror du att någon annan kommer kunna betyda mer? Och jag undrar om du är en modig och öppen person eller någon som backar, som inte gärna säger vad den tycker och sen så undrar jag om du tänker på mig nån gång, vad du i så fall tänker. Känner du saknad?
 
Ler du ofta och är dina skratt äkta? Lever du ett bekymmersfritt liv?

Life is short but this time it was bigger than the strength she had to get up off her knees

She finally drank her pain away, a little at a time
but she never could get drunk enough to get him of her mind
until the night she put that bottle to her head
and pulled the trigger
and finally drank away his memory.
 
Life is short but this time it was bigger
than the strength she had to get up off her knees.
We found her with her face down in the pillow,
clinging to his picture for dear life.
 
We laid her next to him beneath the willow,
while the angels sang a whiskey lullaby...

Money, money, money...

Jag blir lika fashinerad varje gång jag ser lyxfällan. Vad är det med folk egentligen? Jag förstår att man kan ha strul med pengar, man kanske blir arbetslös, bilen pajar totalt eller något annat plötsligt händer. Det förstår jag verkligen. Men något jag inte förstår är folk som sitter hos kronofogden eller inkasso samtidigt som dom har 3 tv apparater, hemmabiosystem, 2 datorer, 2 bilar m.m hemma. Jag förstår inte folk som länsar sina barns sparkonton för att köpa en bok för 5000 spänn eller folk som tar lån för att kunna shoppa eller resa.
 
Jag skulle aldrig råda någon att skaffa kreditkort, och det är något jag själv aldrig kommer göra för att det är så jäkla lätt att göra av med pengar, fan vad snabbt det går. Men att tjäna in dom där pengarna är kanske inte lika enkelt. Jag är absolut inte den mest ekonomiska personen här i världen, jag slösar så jäkla mycket varje månad att jag skulle ha ordentligt med ångest om jag såg svart på vitt hur mycket skit jag egentligen lägger pengar på. Men det är pengar jag i alla fall har! Jag har aldrig tagit ett lån, och jag ser ingen anledning att ta ett lån på något annat än lägenhet/hus och eventuellt en bil, men helst inte ens det. Jag har aldrig missat en räkning, aldrig lånat pengar av någon.
 
Har du inte pengar så sluta shoppa! Sluta handla en massa skit om det innebär att du måste länsa dina barns sparade pengar. Det är hemskt. Vid varje lön skriver jag ner exakt vad jag får ut, sedan betalar jag räkningarna på en gång innan jag sätter mig och räknar ut ungefär vad jag lägger på bensin, mat, tågkort och nöjen innan resten åker in på mina sparkonton. Och finns det inte pengar på sparkontot så blir det inte mycket nöjen, då blir det inga resor. Då får jag helt enkelt vara utan.
 
Så kan folk bara klippa sina jävla kreditkort, sluta ta lån på skitsaker, sluta vara rädda för att arbeta och istället räkna lite på er ekonomi så skulle ni ha det mycket lättare, ni skulle slippa länsa konton och ni skulle kunna ha det så jävla mycket roligare med pengar som faktiskt är ERA och inte bankens eller någon annans.

Here inside these walls, breaking each others hearts and we don´t care ´cuz we´re in too deep, can´t think about giving it up

Jag vaknade till nån gång där på natten och upptäckte att vi låg sådär som vi hade gjort förut, för längesen. När det var du och jag. Med din ena hand över min, min arm över dig och du som håller om den, jag tryckt mot din kropp, hakan mot din axel och pannan mot ditt ansikte. Så nära och du doftade så gott. Sådär som du alltid gjort.
 
Min första reaktion var att flytta på mig, för vad gjorde vi egentligen? Och jag lyfte huvudet innan jag faktiskt insåg hur skönt det var med den där gamla tryggheten och närheten och så la jag ner huvudet och du la dig mot mig igen. Och det var så skönt att ligga där, skita allt annat, skita i att vi bara ska vara vänner nu, utan bara ligga där i närheten igen. Precis som förr, när vi var nått bra.

När du visade mig vägen... Kommer du ihåg det?

Tankar...
 
När jag blev av med oskulden;
"Är det det här folk snackar om? Varför gör folk detta frivillig?"
 
Andra gången jag hade sex;
"Okej han verkar gilla det så en gång till för hans skull då. Måtte det gå fort"
 
Tredje gången;
"Vänta nu... Var det där njutning jag precis kände?"
 
Fjärde gången;
"Herreminjesus, det är detta folk snackar om!!"

#Gym motivation 2

Linda, detta är till dig eftersom du söker motivation. Detta är något jag aldrig, aldrig någonsin trodde jag skulle våga göra, aldrig. Men nu kör vi, blir du inte ens lite motiverad efter detta så kan du bara ge upp totalt redan nu! Jag kommer då antagligen aldrig få till det med någon kille som har kikat in på min blogg och sett detta...
 
Italien 2008...
Mage, armar, celluliter.
(Bilderna är tagna från en datorskärm därav dålig kvalité)
 
   
Jag i Torsdags...
Ser ni min arm/axel? Är det inte muskler så säg?
 
 
 
Det negativa med att ha en blogg -
man får allt för många tillfällen att skämma ut sig totalt.
 
 
 
 
 
 

Who says I´m not worth it?

Och jag kan ännu en gång inte låta bli att skratta när jag får höra "Du har aldrig haft det bättre än såhär och det var du som gick miste om något" och annat blahablaha till skitsnack. För uppenbarligen var det inte så jävla bra, och det är ganska tydligt att jag inte alls gått miste om någonting alls när man ser den riktiga du, nu.
 
För du finns inte här för mig, du fanns när det passade dig men inte sen när jag faktiskt behövde dig. När allting slog lite för hårt på mig och jag föll. När jag behövde någon vid min sida för att bara orka upp på morgonen så dömde du mig och tryckte ner mig ännu mer. Då är det andra som ställt upp och funnits här, det är andra som fått mig att orka le igen. Så kom inte med orden om att jag gick miste om något, för jag har några av dom finaste vid min sida. Dom som lyfter mig när du försöker trycka mig längre ner än vad jag redan är.

Talk to me please, don´t have much to believe in

Hon frågade om jag har svårt att gråta och när jag svarade ja så sa hon bara enkelt att det är det hon tror att jag behöver. Gråta ut riktigt ordentligt, få bryta ihop, falla för att få ur mig allt som laddats inom mig. Och kanske är det så, ja så är det nog. Det hade varit skönt att bryta ihop ordentligt en gång för alla. Det hade varit riktigt skönt. Men det går inte just nu, det kan inte tvingas fram.
 
Och sen frågade hon hur jag mår nu jämfört med innan jag började gå dit, om jag mår ännu sämre nu efter att jag berättat om dom där dagarna här då det kändes som att jag verkligen inte fixar mer. Då jag inte såg någon mening. Och jag tänkte noga efter innan jag svarade. För jag mår faktiskt bättre nu än då, och ändå har det inte gått lång tid alls. Mina dåliga dagar är fortfarande lika dåliga, jag känner mig precis lika meningslös som jag gjorde då. Men dom riktigt dåliga dagarna har inte förekommit lika ofta den senaste tiden. Nu mår jag faktiskt ganska bra en del dagar trots tomheten i mig. Men nu handlar det i alla fall oftast om tomhet och inte ångestattacker. Och kanske föredrar jag tomhet då. Trots att hon tror att det betyder att jag håller något inom mig.
 
Så ja, det går framåt. Sakta men säkert och det kommer ta tid att bearbeta allt gammalt, men det får det göra. För det hjälper i alla fall. Och ja, jag skulle behöva bryta ihop och falla och jag vet att det kommer en dag. Jag vet inte när men förmodligen ganska så snart, och kanske mår jag ännu bättre efter det. Hur sjukt det än låter.

Konversation mellan två blondiner #nånting 3

Rebecka; Åh, du måste se X, han är så jävla snygg! Eller ganska så i alla fall. Funkar om man är desperat, eller nej han är snygg. Fast inte så jätte ändå. Alltså han är fulsnygg, fast ganska så ful. Eller nej, han är snygg. Fast ändå inte, men alltså det funkar att ligga med. Om man inte har något annat. Okej, han är ful.
 
En annan dag...
Sarah; Han är ett jävla as! Fast han fick pluspoäng av mig sist så han är ett bra as. Men han är ändå ett jävla as för att han är en idiot mot dig ibland, men ett gulligt as. Ibland som sagt. Jag gillar honom ibland när han är snäll mot dig. Men han är ändå ett as. En jävla idiot.
 
Jo alltså, det är inte alltid lätt att bestämma sig...

Brinner lågan för svagt?

Jag låg på sängen, du var bredvid mig
vissa saker är lätta att ta förgivet
speciellt det man har, människor man älskar
och det som är bra i livet.
Det är lätt att man glömmer varandra,
det är lätt att man drömmer om annat.
Och stunder då allting känns skit är det lätt att man glömmer att stanna
och tänka efter, frågor och svar,
finns det någonting kvar?
Brinner lågan för svagt?

Man sökes!

Ikväll är en sån kväll då jag känner mig ensam och saknar förhållandelivet något enormt så här kommer det. En kontaktannons!
 
Jag söker någon av det manliga könet som ser bra ut. Du behöver inte vara super-vältränad men jag vill inte ha en tjock soffpotatis heller, det vore kul om vi kunde gå och träna ihop ibland. Du får gärna vara 170-175 kort så slipper jag se ut som en dvärg bredvid dig. Du ska också vara väldigt bra i sängen och detta är ett krav! Du ska kunna prioritera mig framför fest och vänner ibland, jag vill inte ha någon som är ute Fredag och Lördag varje helg. Och jag vill inte att du har långt hår. Och absolut inget kroppshår nån annanstans än på benen. Det är viktigt att du har humor och kan leva med det faktum att jag inte är perfekt. Disken ska du sköta också, detta är också jätteviktigt! Och jag ser helst att du inte knullat med halva Sverige...
 
Till det får du en tjej som inte är speciellt normal, men jag älskar att pussas, kramas och hålla hand så jag är ganska mysig av mig. Jag är inte speciellt duktig på att laga mat men lagar gärna tillsammans. Jag vill ha 3-5 barn och gifta mig och jag diskar aldrig, och då menar jag verkligen aldrig. Men jag tvättar och viker gärna dina kläder! Jag jobbar också ganska gärna på knä... Min familj och mina vänner är väldigt viktiga för mig så det får du ta och där vill jag inte ha nått tjaffs. Finns det någonting som får mig på dåligt humör så är det när jag inte får sova ordentligt. Men jag har humörsvängningar annars också så du är beredd på det, men brukar nog inte vara en riktig häxa i alla fall. Tror jag är ganska snäll, men har elak humor.
 
Sååå, vad skriver man nu? Typ.. kontakta mig?

Den där brorsdottern

Den där varma känslan i bröstet när man har tagit med några av syskonbarnen till Gröna lund och ena brorsdottern 8 år efter en stund säger; "Jag är jätte, jätte tacksam att jag fick följa med idag. Jag har jätteroligt och jag hoppas verkligen att vi kan göra det igen någon gång."
 
Och det var samma brorsdotter som senare kom på mig med att försöka smygäta en glass medan dom åkte karusell och istället för att be om glass, sockervadd, mer spel, klubbor och gudvetvad vi gick förbi så sa hon bara enkelt; "Hanna, kan jag få smaka lite glass av dig? Jag skulle också vilja ha en glass men jag struntar i den eftersom du sa att vi ska köpa klubbor sen innan vi åker hem."
 
Där snackar vi ett väluppfostrat barn! (Tänk om hon bara vetat att det var en sån dag då dom hade fått allt dom pekat på, speciellt eftersom dom var så grymt snälla och skötsamma allihopa.)

En sexlista!

Jag och en vän har skrivit ihop en liten sexlista som jag tänkte dela med mig av med olika saker man måste vara med om innan man dör!
 
Platser man måste ha sex på annan man dör;
På arbetsplatsen  x
Ett flygplan
Biosalong  x
Pool  x
Mitt på stan  x
På en konsert
På en klubb  x
På någon av exets ägodelar
På balkongen  x
Utomlands  x
På buss
På tåg
 
Personer man måste ha sex med innan man dör;
En kollega x
En kändis
Någon äldre  x
Någon yngre  x
En vän till familjen  x
Någon man aldrig trodde man hade en chans med  x
Ett ex  x
En kompis  x
En överordnad  x
En underordnad  x
Någon omyndig  x
Milf/Dilf
Okänt one night stand  x
 
Saker man måste uppleva under sex;
Äta alternativt dricka alkohol under själva akten
Röka
Säga fel namn
Säga något för stunden totalt olämpligt  x
Prata i telefon  x
Facebooka
Posta låten "I just had sex..." på t.ex fb direkt efteråt  x
Ha trekant
Ge/Få bitmärken  x
Ge/Få sugmärken  x
Dra på sig någon ordentlig sexskada  x
Ha sex fullt påklädd  x
Ha sex inför publik  x
Ha knäpptyst sex  x
Fejka orgasm
Fejka stön  x
Ta sönder en säng/något annat under akten  x
Prova viagra
Ligga med någon för att hämnas på någon annan  x

I only forgive people because I know people can make mistakes

Jag blir så arg när jag ser riktiga as bli förlåtna om och om igen, vad dom än gör, hur dom än förstör för flickvänner/pojkvänner/andra familjemedlemmar så får dom nya chanser. Och man står vid sidan om och vet att dom aldrig kommer att förändras men man kan inte göra annat än se på när dom förstör igen. Och det är alltid dom som får en ny chans, alltid.
 
Sen finns det dom som har förstört och verkligen ångrar sig. Dom som aldrig vill göra om det, dom som inte vill såra igen. Som gör allt för att försöka reparera. Och det är dom som faktiskt förtjänar en andra chans, som aldrig får den. Det är dom som gör ett misstag och aldrig får chansen att göra om och göra rätt, hur gärna dom än vill. Hur dom än skulle försöka. Och det gör mig arg att svinen kommer undan gång på gång, medans du får leva med ditt misstag.

...

Livet och döden knackar på och jag ska inte vara här. Jag vill åka till henne, se henne, finnas där för dom. Visa att jag faktiskt bryr mig. Jag önskar att det bara var att ta ledigt från allt för då skulle jag åka på en gång. Och när det hemska knackar på dörren hos någon i ens närhet, när man inser att det faktiskt inte är långt kvar så kommer också känslan av total maktlöshet.
 
Och jag måste åka dit, jag måste finnas där. Men jag är så rädd att bryta ihop. Jag är rädd för att se och för att förstå hur illa det egentligen är. Men jag vill inte vara här i mitt vanliga liv med jobb, fester och vänner. Jag vill vara där, där alla mina tankar för tillfället befinner sig.

Du, du är för fin...

Se ditt värde, nöj dig inte med något mindre än det som är viktigt för dig. Nöj dig inte med något sämre än det du faktiskt förtjänar för att du tror att det inte finns bättre där ute. Det finns det. Behandlar han dig inte rätt så finns det alltid någon bättre. Glöm aldrig bort det. Och se aldrig dig själv som mindre värd än vad du faktiskt är, för vilken kille som helst borde vara lycklig över att ha funnit en tjej som dig, ser han inte det och uppskattar han inte det så var han kanske bara menad att vara i ditt liv en kort stund för att faktiskt lära dig ditt värde. Lära dig vad som är viktigt för dig i ditt liv. Bara för att han är här nu med dig så betyder det inte att han är menad att vara vid din sida för alltid.
 
Glöm aldrig hur värdefull, hur fin du är. Och om han inte uppskattar det så finns det andra som garanterat gör det, du måste bara ge dom en chans...

Snart 30 för fan!

   
 
Det var ett par dagar som jag för en vecka sen tänkte ställa in och skita i totalt. I Onsdags när jag fyllde år så jobbade jag dygn så vart inte mycket till firande utom lite tårtfrukost på jobbet, ena exet kom däremot över i Tisdags så jag slapp vara helt ensam. Till det hade bästa Sarah bytt pass på jobbet för att kunna umgås med mig ifall exet skulle smita undan. 
 
Och så gårdagen... Sarah hade tagit ledigt hela helgen från jobbet och kom dessutom med tårta som jag, Sarah, Linda och Rebecka åt innan alla andra kom. Vi var typ 10 pers som käkade lite mat och körde alla möjliga sorters drinkspel. Jag fick fina paket och många skratt. Vi åkte sedan in till stan för vidare fest och fan vad kul jag hade! Förutom ett par jobbiga samtal... Men det vart så mycket dans att jag har tårna fulla av skavsår idag. Blev hämtad redan vid 03 och åkte hem till honom och där har vi legat i soffan hela dagen idag och dött ikapp. Mycket film, konstiga grymtanden och "tyck-synd-om-mig" kommentarer. Detta är nog bland mina topp 5 värsta baksmällor jag haft, jag orkade inte ens klä på mig förrän vid 17 tiden. Men det var det värt.
 
På telefon idag...
Sarah; Jag trodde det skulle gå illa när ni började örfila varandra men det verkade ju lugnt sen i alla fall.
Jag; Vem har örfilat vem?
Sarah; Du sa något och Rebecka örfilade dig, då örfilade du tillbaka 2 gånger, hårt. Då var jag beredd på bråk men sen var ni vänner igen konstigt nog.
 
Jag minns alltså inte det där. Och jag kan inte annat än konstatera att min och Rebeckas vänskap kan vara lite smått konstig i perioder.
 
Men tack alla som kom och firade mig igår, det värmde! Ni gjorde gårdagen så jäkla bra ♥

Konversation mellan två blondiner #nånting 2

På väg in till stan för ett par glas där jag snällt ställer upp och ska vara det tredje hjulet medan Rebecka försöker få till det med nån snubbe hon känner.
 
R; Vad du än gör så flirta INTE med honom!
Jag; Men.. eh.. Nej! Varför skulle jag göra det?
R; Jag ser hellre att du är otrevlig än att du ens pratar med han.
Jag; ...Men va?!
 
Jo men.. Eh?
Kan förövrigt informera om att jag gjorde ett
utmärkt jobb utan att vara det minsta otrevlig.
Som tur var fick jag med mig ett fjärde hjul som höll mig sällskap!

Vi sluter ögonen och lyssnar

Han sa att det var svårt att förstå att det är samma tjej som skriver den här bloggen som den tjejen han träffat. Hon som alltid ler och är glad. Verkar må bra. Och det är inte första gången jag hör någon säga det.
 
Men jo, det är exakt samma person. Hon som egentligen är en glad person, som skrattar bland folk. Men just nu har kommit in i en period då hon inte är lycklig, alls. En period då hon behöver vara ensam med sig själv och sina tankar, en period då hon kämpar med sig själv varje minut, varje dag. Då det är jobbigt att kliva upp ur sängen på morgonen för att möta en ny dag. Men jo, i normala fall är det hon som oftast är glad, men just nu fixar hon bara inte det. Men det kommer, en dag blir hon sig själv igen. En dag kommer hon vara lycklig igen och hennes liv kommer inte kantas av ångestattacker och känslan av gå sönder inombords. Och om ni tycker att hon alltid skrattar och är glad nu, tänk hur det då kommer bli, när det är äkta också.
 
Hon är jag. Och ja, det är precis samma person som den du träffat.
Hon som alltid är glad.
Sometimes it´s easier to smile
even if you´re hurting inside, than to explain
to the whole world why you´re sad

It´s like all the good things fall apart

I can be selfish, so impatient.
Sometimes I feel like Marilyn Monroe.
I´m insecure yeah I make mistakes,
sometimes I feel like I´m at the end of the road.
 
I can get low, I can get low
don´t know which way is up.
Yeah I can get high, I can get high
like I could never come down.
 
Call it a curse or just call me blessed
If you can´t handle my worst,
you ain´t getting my best!

Vänner är dom som bär dig när du själv inte orkar gå

Kan inte säga annat än att jag har några av världens finaste vänner,
och ni visar det dag efter dag.
Tack för att ni finns här.
Gamla som nya...♥
 

 

När verkligheten kommer ikapp som en smäll på käften

Och med det beskedet slås jag ännu en gång av hur orättvist livet faktiskt är och hur helt fel människor råkar ut för något av det värsta. Något dom inte förtjänar och jag förvånas över hur stark hon orkar vara mitt i alltihopa. Detta gjorde det hela så verkligt, det där jag tidigare inte riktigt tagit in blev helt plötsligt verklighet och hon förtjänar bättre. Men jag håller tillbaka tårarna och är stark för dom andra och jag vill att tiden ska sakta ner lite nu, ge oss en chans. Ge dom en chans. Ge henne en chans.

I want you to be able to fight the world for me

Nej men det var väl bara det som fattades. Åldernojan och bebisfebern har båda slagit till på stort hos mig! Jag har alltid sagt att 20 är den perfekta åldern, man är vuxen nog att skaffa barn men fortfarande ung nog att vara ute och festa, resa och leva livet. Man får göra allt men är fortfarande ung och fräsch och rynkor och pensionssparanden är långt borta.
 
Nu har det slagit mig att jag är 2 år från den perfekta åldern. Jag måste vara lite vuxnare, lite mognare och rynkorna börjar närma sig. Det går alltså bara utför från och med nu. Lägg på därtill att jag alltid velat ha barn innan jag fyller 25, helst hade jag velat ha barn redan som 20 åring. Jag fyller 25 om 3 år och jag har inte ens en pappa-kandidat ännu! Jag har alltså redan spräckt min bebisgräns med 2 år, och på det har jag bara 3 år kvar att hitta mannen i mitt liv, bli på smällen, vänta 9 månader och klämma ut ungjeflen också. Ja, sa jag att jag inte har en tanke på något förhållande just nu också?
 
Och sådär slår åldersnojan till och påminner mig om att jag håller på att bli gammal och att jag inte har ett barn i sikte ens. Och bebisfebern slår till så hårt att jag går till min mamma och gnäller för att jag inte kan få den där bebisen just nu. Jag vill inte bli gammal! Och jag vill ha barn. Helst typ igår. Samtidigt vill jag bara fortsätta leva mitt liv precis som jag gör just nu, där jag inte behöver ta hänsyn till någon annan. Där jag inte behöver ta så mycket ansvar och där jag kan ta dagen som den kommer.
Jahapp. Hur var det nu man både åt kakan och fick ha den kvar samtidigt?

#Gym motivation

   
Och alla dagar jag hellre vill bli skjuten i foten än gå till gymmet
ska jag jämföra dom här bilderna med bikinibilder från typ 2009.
 
Skulle vilja visa skillnaderna men skäms för jävla mycket.
Så nu ska det bara skaffas muskler till denna taniga kropp.

What not to do!

En kompis följde med en kille hem för nån kväll sen för lite vuxenaktiviteter. Ett par dagar efter det så smsar dom med varandra och hon tycker att det vore kul att skoja till det hela med att skriva "Shut up! I wear heels bigger than your dick." till honom.
 
Mina vänner, don´t do that! Det uppskattas inte av män.
Men jag skrattade 8 timmar i sträck åt det.

It kind of hit me yesterday, that you´ll grow up like me some day

Älskade kids, jag hoppas att ni vet och att ni alltid kommer veta att jag älskar er till månen, 22 varv runt jorden och tillbaka. Jag skulle ta mig an hela världen för er. Så här kommer några enkla råd från mig till er;
 
Det spelar ingen roll vad era föräldrar eller lärare säger, om nån dum unge i skolan slår er så SKA ni slå tillbaka. Annars blir moster/faster Hanna arg och det ser inte så bra ut i polisregistret om jag måste klappa till nån 8 åring. Så det är bäst om ni sköter det själva, men jag kommer alltid backa upp er.
 
Tjejer, en dag kommer ni antagligen få era hjärtan krossade och då vill jag att ni ska komma ihåg att jag är ganska bra på att skjuta med luftgevär. Killar, samma sak kommer antagligen hända er och då ser det inte så bra ut om faster får komma och sköta jobbet åt er (om jag inte gör det jävligt snyggt) och jag vill ju inte att ni ska bli retade så gråt era tårar och sköt avslutet snyggt. Men det är okej att vara ledsen och ha ett brustet hjärta, även fast man är pojke.
 
När era kompisar om några år kommer prata om onani och säga att ingen gör sånt för det är äckligt och ni blir skiträdda för att vara äckliga och annorlunda, så kan jag tala om att ALLA gör det. Och dom som säger att det är äckligt är antingen värst eller så är det dom som aldrig kommer ha ett ordentligt sexliv.
 
Tjejer, när någon kille försöker ta sig innan för trosorna på er, snälla se till att det är någon ni har ett hyfsat seriöst förhållande med och var helst över 15 år. Och använd kondom. Killar, samma sak gäller er. Och om ni tar nån stackares oskuld och sen dumpar henne så kan ni ge er fan på att jag kommer och lappar till er. Behöver ni någonsin hjälp med kondomer eller andra preventivmedel så fixar jag, hellre det än att ni drar på er sjukdomar eller bebisar i allt för tidig ålder.
 
Killar, skaffa aldrig moppemusche och se till att duscha minst 1 gång om dagen, till och med under puberteten. Det är aldrig okej att vara äcklig. Och prutta inte hejvilt bara för att ni är män, okej? Samma regler gäller för killar och tjejer där and you don´t want that!
 
Jag älskar att umgås med er och vara barnvakt och allt det där, det gör jag verkligen men jag vill ändå att ni ska vara medvetna om att jag passat er alla så många gånger att ni är skyldiga mig barnvaktshjälp till mina barn för resten av era liv. Och nej, jag kommer inte betala er.
 
Och sist men inte minst, glöm aldrig bort mig. Kom till mig när som helst med vad som helst. Tänk aldrig på mig som den där gamla tanten som ändå inte fattar nånting. Tro mig, jag förstår. Det spelar ingen roll om ni är 14 år och ni ringer kl 02.48 aspackade medan era föräldrar tror att ni ligger och sover. Och låt aldrig någon tala om för er att ni är värdelösa eller att ni inte klarar något. Ni kan göra och uppnå vad ni vill så länge ni kämpar för det. Gör alltid era läxor, sköt skolan för det kommer att underlätta för er senare i livet. Var snälla mot andra människor, var alltid ödmjuka och ha empati, men var inte dum-snälla och låt andra trampa på er. Ta alltid hand om er och var försiktiga, för ni är det bästa jag har och ingenting får någonsin hända er.

 
 I´ve got nothing without you.

Maybe heaven´s got a plan for me

Jag är
ur funktion
för tillfället
 
Jag ber om ursäkt till mina vänner för att jag inte svarar på samtal eller sms just nu. Jag vet att jag är en usel vän men jag hör av mig när jag orkar igen för just nu tänkte jag bara checka ut ur mitt eget liv för ett dygn eller två och bara låtsas som att jag inte finns längre.

Och jag står redo för att gå, med alla känslor utanpå

Det var när hon ställde den där enkla frågan som allt plötsligt föll på plats och jag förstod mig själv. Jag förstod varför jag gjort som jag gjort. Och jag förstod också hur fel det beslutet var och plötsligt gjorde det som tidigare känts befriande, ont i mig istället när jag ställdes inför det och såg det framför mig svart på vitt. Och det var precis vad jag behövde för att inse hur fel det verkligen var, tyvärr kom det också alldeles för sent och jag har inte gjort annat än att skjuta upp smärtan. Och nu finns ingen återvändo, inget ta tillbaka hur mycket till misstag det än var. Jag förstod det för sent, alldeles för sent. Hon visade vägen men nu gör det istället ont. Det gör jävligt ont.
 
Head over heels...

And I want you to know that you´re far from usual

Det handlar inte om att se sig själv som mindre värd, det är inget självhat, inget sätt att skada sig själv. Det handlar inte om att ha dålig självkänsla eller ett dåligt självförtroende. Om att se alla andra som mycket bättre, mycket roligare och mycket snyggare än sig själv och det är heller inget sätt att visa upp sig själv. Att göra det bara för att man kan.
 
Det handlar helt enkelt om att man har svårt att se sitt fulla värde efter att allt för många gånger fått höra hur värdelös man är. Det handlar om att veta att man är älskad, en bra person och har ett helt okej utseende men att ändå använda sig av det för att fly undan, ett sätt att ta tillbaka den kontrollen man tidigare i livet inte haft. Om att vara den som styr för en gångs skull. Det är det det handlar om.
Men när det kommer till ett beroende så är det inte längre om att ha kontrollen, det handlar om att man förlorat den.

And somedays I wish I would have put a knife in you

Det var den där välbekanta sängen jag låg i, den som stod i mitten av rummet, precis vid fönstret. Där jag varje kväll gick och lade mig, det var där jag låg och tänkte på dagen, drömde om morgondagen. Det var där jag låg och funderade på nya kärlekar och hur jag snabbast skulle ta mig ut ifall det började brinna, det var den gamla, välbekanta sängen. Min säng.
 
Och hon var inte hemma inatt heller, hon var på jobbet. Jag höll precis på att somna, hör steg i trappan. På väg upp, stannar vid min dörr och rädslan sätter in. "Snälla låt mig vara. Låt mig få sova i fred. Blunda, slappna av, andas tungt. Då tror han att du sover". Det är hur jag hör att han står där utanför min dörr, jag nästan hör tankarna som går i hans huvud, hur han förhandlar med sig själv. Och jag hör dörren öppnas samtidigt som jag blundar, andas tungt medan hjärtat håller på att fly ur kroppen. Och det är hur han står där och tittar på mig innan han till slut stänger dörren och går och lägger sig.
 
Och paniken lägger sig för denna kväll, hjärtat flyr inte längre ur kroppen men jag ligger vaken tills jag är helt säker på att han somnat.

Har du kommit nånstans, har du sumpat din sista chans?

Jag drömde att det stod folk omkring mig och tittade på när jag tog mig om halsen och föll till marken. Jag fick en av dom stora astmaattackerna och fick ingen luft. Kunde inte be om hjälp, kunde inte andas. Såg bara deras blickar på mig när det sakta mörknade för ögonen och jag dog.
 
Det var där jag vaknade och jag trodde för några sekunder att jag var död på riktigt innan det sjönk in att jag faktiskt bara drömt. Och det var också då när jag vaknade i ett mörkt rum som jag hann tänka "Det här kan inte vara himlen? Fan jag hamnade i helvetet!"  Då var det inte så jävla roligt att vakna upp och tro att man efter bara 22 år på jorden levt så illa att man hamnat i helvetet av alla ställen, nu däremot är det skitkul att minnas tillbaka på paniken när man vaknar upp "död" och upptäcker att man inte är i himlen. Grej nr 2 som störde mig var att jag var ensam i helvetet också. Det var ungefär där jag kom på att jag faktiskt bara var ensam i mitt eget sovrum.

Confused, used to fight for herself. Don´t know what to think.

Jag hade förväntat mig ett vitt rum med ett par fotöljer och ett litet runt bord. En lång och smal, prydligt klädd kvinna och ett stelt samtal med "Och hur känner du för det?" efter varje mening. Men så blev det inte.
 
Det var lugnt, det var så självklart, så lätt. Hon ställde frågor och det var så skönt att prata, få berätta. Och det där jag alltid hållt inom mig, allt det där jag inte vågat berätta för någon ramlade ur mig. Det var så skönt att få en bekräftelse på att jag inte är galen, att jag har all rätt att må som jag gör, det är normalt. Hon förstod.
 
Ja, jag kommer fortsätta. Jag måste fortsätta, för min egen skull. Jag skiter i om det uppfattas som att man är knäpp i huvudet. För det var så skönt att få slänga ur sig det där förbjudna, det jag inte vill berätta för andra om. Det var så skönt att hon lyssnade och det var fokus på mig och bara mig. Att veta att jag kan berätta allt, det kommer inte vidare till någon annan, hon känner inte någon i min närhet. Det är lugnt, jag kan berätta allt det där som ingen annan vet. Och jag är inte galen. Det är inte konstigt att känna som jag gör.

Gå ut och låta pengarna ta slut igen, jag vill ut ikväll

Jag är en väldigt öppen människa, skäms inte över speciellt mycket vilket betyder att jag inte har några problem att dela med mig av saker till folk som andra skulle tycka var pinsamt eller jobbigt. Ge mig ett par glas vin på det så finns det inga gränser för vad jag säger.
 
Många som träffar mig har svårt för det och tror att jag är helt galen som person och gör allt möjligt knäppt. Så är det inte, jag gör inte mer än någon annan, enda skillnaden är väl att jag inte ser någon anledning till att hålla tyst om saker jag gjort. Mina närmsta vänner höjer inte längre på ögonbrynen för dom vet hur jag är och dom vet att det jag säger inte alltid är den jag är som person. En del killar jag träffat däremot har haft problem med det, frågar man mig något så får man ett ärligt svar, trots att det kanske är något du inte vill höra egentligen. Jag ser ingen anledning till att ha hemligheter, antingen tar du mig för den jag är eller så går du vidare med ditt liv. Simple as that.
 
Jag är inte galen men jag kan släppa loss, jag har inga problem med att bjuda på mig själv och säga och göra galna saker, men egentligen är jag en väldigt lugn person. Andra ser mig som en partyprisse som ligger runt och det är långt ifrån sanningen. Jag älskar att bara ligga hemma i soffan antingen själv eller bara ligga och mysa med någon. Jag älskar att bara sova bredvid någon för närheten, där är faktiskt inte sex nummer ett för mig. Jag vill bara ha armar som håller om mig ibland.
 
Men vill man ha en vän som bara vill fika jämt och prata om vädret och jobbet, som aldrig skulle göra något galet och som aldrig skulle dela med sig av det personligaste så ska man nog inte vara med mig. Och vill man ha en soff-sittar tjej som aldrig går ut, som aldrig festar loss eller dansar. En som alltid säger det du vill höra. En som sitter hemma varje dag med middagen på bordet och ett leende på läpparna, så ska man inte vara med mig.
 
Dagens sanning

Lessons learned, bridges burned to the ground

Vi har båda träffat och blivit sårade av killar som inte fixar att ha förhållanden, som kanske vill men som av någon anledning får panik och flyr. Och i sin flykt så sårar dom. Sen kommer dom tillbaka innan paniken slår till och dom flyr igen. Och man lämnas med tårarna.
 
Och efter att ha blivit sårad så insåg jag att jag själv också hamnade där, jag kanske vill, men jag blir rädd och flyr. Och jag vill inte fly längre, jag vill inte såra någon annan. Jag vill inte få någon annan att må lika dåligt som jag mått. Det är svårt, men jag vill inte fly längre. Jag vill inte bli som dom.
 
Och fina, fina vän, lova mig att inte bli som oss. Det går över, du kommer må bra igen, men bli inte rädd för kärleken. Jag hoppas att du aldrig blir sårad igen, men oavsett vad så finns jag alltid här och plockar upp spillrorna tills du är hel igen ♥

Det var den där gången, igen

Det var en av dom där roliga kvällarna. Jag hade vaknat med ett leende den morgonen och hela dagen hade fortsatt så, med lycka i kroppen och ett leende på läpparna. Jag hade skrattat så mycket att jag hade ont i både magen och kinderna. Och så var det dags att säga hejdå till alla och jag satte mig ensam på tåget. Jag kände ångesten komma över mig, en panikattack var nära och ögonen fylldes med tårar. Ingen aning om varför. Ingen anledning till det. Och det blev svårt att andas.
 
Sen klev jag av tåget, fortfarande stark, fortfarande orkade jag hålla ihop trots att allt jag ville var att falla. Jag mötte honom och han frågade hur jag mår, egentligen. Den första på riktigt länge som faktiskt frågade hur jag mår på riktigt, han sa att hans sambo fått bilden av att jag inte mår så bra. Och allt jag ännu en gång ville var att falla ihop, gråta, vara svag och helt ärligt säga att jag inte orkar mer. Men jag log och svarade att det går väl upp och ner och vi fortsatte småprata innan vi gick hem åt varsitt håll. Jag med svaga ben och en känsla av att kroppen ger upp.
 
Och hemma kom tårarna, där fick jag bryta ihop och vara mitt svaga jag. Där jag fick vara i min ensamhet och bara vara mig själv. Och jag orkar inte mer, det finns nog inget mer att ge. Och jag förstår om ni försvinner, ni också. Precis som dom andra gjort. Jag förstår om ni inte vill längre, om ni inte vill vara en del av den jag är. Jag förstår, för jag orkar inte heller. Ni får gå, ni får lämna och jag ska inte döma er, jag förstår. För jag hade också lämnat mig, om jag bara kunde.

Sexy nerd... Eller bara dåliga jävla gener.

En sak som jag bävat för hela mitt liv, något som jag alltid vetat att en dag kommer det slå till på mig också är det här med glasögon. Jag är den enda i min familj som inte är halvblind än men jag har ändå nått synfel så som typ 15 åring fick jag glasögon som jag använde i ungefär exakt 1 vecka. För ett par år sedan skaffade jag istället linser, dom sa att jag fick sova ett par nätter med dom men jag tog lite väl hårt på dom orden och sov med dom månader i sträck vilket ledde till att mina stackars ögon inte mådde så bra. Och jag orkar inte ta ur dom varje kväll eftersom det betyder att jag måste vakna 1 minut tidigare på morgonen för att hinna pilla i dom och jag älskar min sömn alldeles för mycket för det. Dessutom var jag halvblind med linser i mörkret.
 
Har dom senaste åren känt hur min syn försämrats och jag har gått omvägar runt det oundvikliga tills jag till slut tröttnade på mig själv och stövlade in hos optikern. Fördelen med mitt synfel är dock att jag inte borde bli halvblind som resten av familjen är, utan mina ögon kompenserar upp det själva på något sett (min kropp är väldigt high-tech) så jag får bara ont i huvudet utan brills. Okej då, jag ser väl ganska kasst i mörkret. När jag kör bil. Att kolla min styrka i alla fall tog väl 10 minuter, välja bågar tog 1 timme. Sen tröttnade jag på mitt eget tjaffs och mina frågor som "Är jag snygg nu?" och "Är jag nördig eller snygg-nördig i dom här?" och så tog jag ett par av dom det stod mellan. Dom dyraste också, jag hoppades att det skulle göra snygg-faktorn lite större.
 
Nu när jag betalat ett X antal tusenlappar för dom själv (När jag var 15 var det ju mamsi som halade fram plånboken) så får vi väl se om dom används i mer än 1 vecka. Men om folk säger att jag är ful i dom så kastar jag dom direkt så var snälla okej? Mitt självförtroende är inte det bästa som nybliven glasögonorm.
 
   
Kom ihåg... Var snälla!

Walk with me Daddy

Walk alongside me, Daddy
and hold my little hand.
I have so many things to learn
that I don´t yet understand.
Teach me things to keep me safe
from dangers every day.
 
So walk alongside me, Daddy.
We have a long way to go
and I need you...

I wanna see you go down on one knee, marry me today

Tänkte komma med lite raggningstips till er singlar där ute. Jag känner i alla fall ett par stycken som borde ta till sig detta...
  
Motorvägen - Har provat E4:an och nu senast även E18. Japp, mitt i farten! Det är bara att byta nr och allt. E4:an och jag träffades faktiskt i ett par veckor efter det. E18 ville ta med mig till stranden, göra upp en lägereld och spela gitarr för mig, och det är väl bra för tjejer som gillar sånt. Jag fick mest seriemördar-vibbar. Men som sagt, motorvägen is the shit när det kommer till raggning!
 
Gymmet - Svettigt, äckligt och i mjukiskläder, värre än så kan det inte bli så kör bara! Det finns en del snygga muskelpaket där... Och så vet man ju att man får nån som bryr sig om sitt utseende och fysik och tycker om att hålla sig i form.
 
Vänners vänner - Ta dom bara! Nått ska väl vännerna ändå hjälpa till med och det är ju perfekt, då kan man redan innan genom sin vän ta reda på om det är ett svin eller inte.
  
Facebook - Du puffar en gång, så fixar han resten! (Om du är tjej förstås)
 
Ett annat tips är att verkligen inte vilja träffa någon, att verkligen försöka hålla sig borta från allt sånt. Att trivas med sitt singel-liv. För jävlar vad dom flockas runt dig just då.
 
 

Men du ser ner på nån som jag

Jag vet att du ser bra ut
men tittar nära och ser att inget annat har du.
Stoltserar med fina vänner
men kan du svara på hur dom verkligen känner?
Vet du vad dom säger om dig?
Vet du vad dom säger om dig till mig?
Så sorgligt. Jag får beklaga.
Och med ditt låtsaslim blir det så svårt att laga.
 
För jag vet nått som inte du vet,
tror gärna att du hör det
men du ser ner på nån som jag.
Jag vet nåt som inte du vet,
du tror du sitter säkert.
Du försvinner, jag finns kvar.
 
Din status är svår att undgå, du är störst.
Vad tror du själv att det beror på?
Spenderar mer än du klarar,
får tacka pappa för att han snällt betalar.
Vet du vad dom säger om dig?
Vet du vad dom säger om dig till mig?
 
Så modigt, får gratulera.
I dina skor skulle jag lätt kapitulera.
Jag ser hur dina händer skakar där du står.
Ögonen flackar som om du äntligen förstår
att du är inget mer än en sån som tittar ner
på dom som skulle ta emot i fallet.
Nu lär du få ont.
 
 

I wait for silence, it takes a lot not to answer

Den äldre mannen kom fram till oss och frågade "Är någon av er tjejer öppna för äktenskap?"
 
När vi alla i kör sa nej så vände han på klacken och gick därifrån. Det var då skratten kom, tillsammans med skämten. Och gud vad man kan vara efterklok ibland. Men det hela slutade med att jo, vi alla tre är öppna för äktenskap. Så öppna att vi hade gift oss imorgon om det bara hade varit rätt person som frågat. Eller fel person för i alla fall ett par stycken av oss. För ja, även för mig finns det någon som hade fått mig att svara ja om han gått ner på ett knä. Även för mig...

Jag bryter dig på mitten

Det var mycket bråk, det var det... Och denna gång tog du tag i mig och knuffade iväg mig, hårt. Jag var van vid det här laget men det skrämde mig ändå, tårarna trängde fram i alla fall, fast inte lika ofta längre. För nu hade jag varit med om det så många gånger.
 
Jag knuffas framåt, hinner inte ta emot och huvudet slår rakt in i väggen, en betongvägg. Smärtan får mig att krypa ihop och du ber om ursäkt, säger att det inte var meningen att det skulle bli så hårt och när jag tar på mig skorna så försöker du stoppa mig. När jag ändå går ut så säger du lätt att jag får skylla mig själv, jag skulle inte ha provocerat dig. Jag överdriver, det var inte ens hårt.
 
Och så går jag ut på promenad med smärtan i huvudet och längs vägen kräks jag. Sedan går jag tillbaka, som vanligt. Och jag var tyst om det, som vanligt.

Du är precis som alla andra, du är värd nått mer

Snart är det dags för sambolina att flytta hem igen tycker jag! Även fast det har funnits en del fördelar med att hon varit borta...
↑ Ingen att ha kvällsmys med vilket betyder att det inte blivit speciellt mycket sött att äta.
↑ Jag har kunnat återuppta några gamla vanor som att kissa med toadörren öppen. Samma sak med att duscha med öppen dörr utan att någon ser min nude-show.
↑ Jag kan faktiskt hålla vissa saker privat, det är ingen som vet allt som händer i mitt liv redan innan det har hänt.
↑ Jag vaknar inte av fotsteg tidigt på morgonen. (Mia har en vana av att gå väldigt högt. Låter galet, men så är det. Klumpfot?)
 
Men såklart är det en del negativt med att hon åkte också...
↓ Ingen som automatiskt vet allt som händer.
↓ Ingen att laga middag tillsammans med (Mitt kylskåp är tomt och antalet gånger jag har lagat mat sedan hon åkte går att räkna på en hand, och det är bara när jag bjudit andra på middag)
Ingen som kryper ner i min säng på Söndagmornar med det senaste skvallret och berättelser om galna upptåg...
↓ Ingen som håller ordning på mig!
↓ Ingen att skeda med i soffan när jag är ledsen.
 
 
Så kom hem nu, som dig själv. Jag vill ha den Mia som åkte till Turkiet.
Ps. Du kommer älska nya tvättmaskinen jag köpte! Den är så underbar att jag vill para mig med den typ hela tiden. Och just ja, katten saknar dig. Och jag orkar inte med honom längre, han är skitjobbig!
I miss you babyboo...

The stars in the sky told me nothing

Och så föll jag igen och det här går det inte längre. Jag ger mig själv en smäll på käften innan jag går vidare, jag hamnar inte där igen. Jag vägrar utsätta mig själv och min omgivning för det där igen, jag vägrar. Jag vet ju bättre.
 
Så jag börjar om igen fast denna gång är det inte på botten. Jag börjar om och jag börjar med att le och du ska inte få förstöra mer. Jag tar kontrollen nu och det räcker.
 
Jag är inte samma person som jag var då.

..Och ingen jävel når mig nånsin mera

Jag som alltid har sett mig själv som förhållandetypen ser faktiskt fram emot att vara singel den här gången. Det är absolut inget jag vill vara i flera år, men för ett litet tag framöver i alla fall. Jag behöver det, jag behöver bara mig själv just nu. Bara mig själv att ta hand om och tänka på, jag är inte redo för något annat, det var därför det inte funkade, jag fixade inte det nu. Jag behöver min egen tid för mycket.
 
Jag ser fram emot att växa som människa, jag ser fram emot att leva mitt liv för bara mig, att läka. Och nästa gång jag går in i något seriöst så hoppas jag att jag är en annan person, jag hoppas att jag är redo då. Jag hoppas att det då varar för resten av livet, men som det är just nu så vill jag inte ha det där. Resten av livet får gärna vänta några månader. Klart att singel-livet har sina nackdelar, och den största är ju ensamheten. Att inte ha någon att sova med, jag som älskar att ha någon nära. Men det känns faktiskt bra, det känns rätt. Kan hända att jag ångrat mig till imorgon redan men då är det ensamheten som talar, för just nu ska jag bara tänka på mig själv. Och kanske blir det bra, trots allt.

How I used to be

All day staring at the ceiling making friends
with shadows on my wall.
All night hearing voices telling me that I should get some sleep
because tomorrow might be good for something.
 
Hold on,
feeling like i´m headed for a breakdown
and I don´t know why,
but i´m not crazy, i´m just a little unwell.
I know right now you can´t tell
but stay a while and maybe then you´ll see
a different side of me...
 
I´m not crazy, i´m just a little impaired.
I know, right now you don´t care
but soon enough you´re gonna think of me
and how I used to be, me.

RSS 2.0