Till alla er...

- Till alla som hatar mig...
- Ni gör mig starkare

Tack till alla som älskar mig...
- Ni får mitt hjärta att slå lite snabbare

Tack till alla er som bryr er...
- Ni får mig att känna mig älskad

Tack till alla er som kommit in i mitt liv...
- Ni har skapat den jag är idag

Tack till alla er som lämnat mitt liv...
- Ni visade mig att ingenting varar för evigt

Ännu mer tack till alla er som stannar i mitt liv...
- Ni visar mig äkta vänskap

Och sist men inte minst, tack till alla er som lyssnar på mig...
- Ni får mig att känna att jag är värd det


Du är där när jag lägger mig, du är där när jag vaknar, du är där när jag vänder mig om...

Det var som ett slag i ansiktet, det gjorde ont. Och varje gång jag ser det känns det i mig. Det känns för att det inte är så för mig, det känns för att det är fel och det gör ont för att det är inte så det ska vara. Jävla, jävla skitstövel! Jag vill be dig dra åt helvete, fara åt skogen och aldrig komma tillbaka, för att i nästa stund ta tillbaka det.

Det var inte okej att göra så, det är inte okej nånstans för mig. Och jag är så förbannad, så förbannad att jag skulle vilja slå, sparka och gå bärsarka gång som en jävla psykopat. Just nu skiter jag faktiskt i, för jag var inte där. Jag var inte med på det. Det var du som gjorde det, alldeles själv och lämnade mig utanför...

Sådär som vi jagar lyckan

Jag vill krypa tätt intill dig på natten, hålla om din varma kropp, jag vill vakna bredvid dig. Jag vill att du ska kyssa mig sådär som du gjorde sist och jag vill ha kärlek. Jag vill prata om framtiden och jag vill få bebisfeber en gång i månaden och jag vill att du ska lugna ner mig då. Jag vill ringa dig om allt sånt där onödigt som ingen annan vill lyssna på och jag vill ringa dig när jag är arg eller irriterad på något för att jag vet att du förstår, jag vill prata i telefon med dig flera timmar i sträck när jag jobbar natt och bli sådär sjukt frånvarande när det är något bra på tvn.

Jag vill paddla kanot i 2 dagar, åka till Eskilstuna bara för att äta glass eller trycka en kebab. Jag vill åka till Malmö och hälsa på vänner. Jag vill åka till Thailand och bara slappa och få massage i ett par veckor. Jag vill gå till gymmet och klaga och vara på dåligt humör för att jag hatar när du säger åt mig vad jag ska göra. Jag vill vakna till av att du sitter och pillar mig på ryggen och jag vill ligga i soffan och få massage framför tvn. Och jag vill aldrig ta dig förgivet.


Så jagar vi lyckan och jag vill att du ska ta allt det där perfekta och kasta det i ansiktet på mig, slå det i huvudet på mig så är jag snart tillbaka. Tillbaka i verkligheten. Hemma.

Because you loved me...

For all those times you stood by me
For all the truth that you made me see
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you
I'll be forever thankful baby
You're the one who held me up
Never let me fall
You're the one who saw me through through it all

You were my strength when I was weak
You were my voice when I couldn't speak
You were my eyes when I couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed
I'm everything I am
Because you loved me

You gave me wings and made me fly
You touched my hand I could touch the sky
I lost my faith, you gave it back to me
You said no star was out of reach
You stood by me and I stood tall
I had your love I had it all
I'm grateful for each day you gave me
Maybe I don't know that much
But I know this much is true
I was blessed because I was loved by you

You were my strength when I was weak
You were my voice when I couldn't speak
You were my eyes when I couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed
I'm everything I am
Because you loved me

You were always there for me
The tender wind that carried me
A light in the dark shining your love into my life
You've been my inspiration
Through the lies you were the truth
My world is a better place because of you

I'm everything I am
Because you loved me


Mia Sarah Clara Sarah Jim Linda Rebecka ♦ Juan

Som om livet blivit fel

Ögon som glittrar, leenden i solskenet, ögon som tittar upp från marken, shorts, solbrillor och blickar som möts. Spring i benen och skratt. Lycka i ögonen och brunbränd hy. Händer som möts, blyga sms och allt det där man önskat.  Ett leende, ett pirr, ett hjärta som tar ett skutt. Fjärilar i magen och målade naglar. Sommar och värme. Kanske kan det även kallas lycka.


Och alla vill ha lycka som om livet blivit fel... ♥

Av allt man kan utsätta sin kära för...

Alltså jag känner en del som eventuellt kommer gå i taket nu (typ syrran), så om du är överdrivet pryd - sluta läs typ här.

Vill ni veta något sjukt?! Jag ska lasra min punani! Har bokat tid för såna där IPL behandlingar, där man med hjälp av laser avlägsnar hår. Inte alls långt kvar tills det är dags och det känns så jäkla bra. Nej, håret försvinner inte helt och hållet så man ser inte ut som en baby för alltid. Hårproduktionen reduceras bara och man slipper raka/vaxa/whatever lika mycket.

Som dom flesta vet så avskyr jag kroppshår, både på mig själv och på andra. Och speciellt nu inför sommaren när man badar och springer runt i bikini var och varannan dag så kommer det ju vara enormt skönt att slippa raka så ofta! Tyvärr hinner jag inte bli klar med behandlingarna innan sommarens slut, men skönt i framtiden att ha det gjort. Har funderat på det länge och så googlade jag runt lite, hittade en klinik som verkar bra, pratade med en sjukt trevlig kvinna och så var det fixat! Hon berättade snällt att det alltid kommer vara samma person som utför behandlingarna (Man gör normalt 4-8 st), vilket faktiskt kan vara ganska skönt. Hade inte brytt mig om det var benen man skulle göra men punanin kanske man inte vill ligga och blotta hur som helst för en massa olika...

Så vad tycks? Smart? Dum i huvudet? Skulle ni själva kunna tänka er att göra det?
Är ni håriga eller håller ni "rent hus" så att säga? Tell me!

Den 24:e

Jag har lyckats pricka in årsdagen av båda mina tidigare förhållanden den 24e. Inte med flit utan det bara råkade bli så. Den 24e förknippas alltså med kärlek och minnen för mig. Det är inte varje månad jag tänker på det men ibland så hajar jag till och minns tillbaka... Idag öppnade jag kalendern för att kolla morgondagen och där stod det "Jag och Daniel 1 år" idag och så slungades jag tillbaka. Slungades tillbaka genom massor av minnen, både helt underbara och minnen som får det att göra ont i hjärtat.

Hade jag fortfarande varit med Juan så hade vi firat 5 år och 9 månader tillsammans idag, nästan 6 år... Helt sjukt. Han mindes alltid detta datum, det gör han fortfarande och det är vackert tycker jag. Hade det varit jag och Daniel så hade vi firat vårat första år tillsammans, jag undrar vad vi hade hittat på. Om vi ens hade gjort något tillsammans. Istället tillbringar jag den här dagen med en grillkväll och ett par glas vin. Och jag minns tillbaka, både på dom bra och dom dåliga minnena. Jag minns kärleken, leendena, kyssarna, händerna som höll i mina och dom perfekta famnarna jag låg i, och jag minns bråken, smärtan och tårarna. Och sen ska jag aldrig mer fira en årsdag den 24e.

Dom där brösten...

Vi pratade och kom in på det här med bröst och som alla vet så är det en stor grej för oss kvinnor... Hon berättade att hon förut velat ha större men efter 2 barn är överlycklig över hennes små som fortfarande ser bra ut och sitter där dom ska. Tidigare hade jag jättebröst och då klagade jag för jag ville ha ännu större och så tyckte jag inte om dom överhuvudtaget, jag hade verkligen komplex över dom och hade aldrig fått för mig att byta om hur som helst framför vännerna t.ex. Det var inte storleken jag hade komplex över utan jag vet inte vad det var, jag gillade bara inte dom. Överhuvudtaget.

För ungefär 1½ år sedan började jag rasa i vikt, många kilon försvann och där också mycket av mina bröst. I början tyckte jag att det var jobbigt för alla bh:ar var helt plötsligt för stora, jag hade helt plötsligt ingen jätteklyfta att visa upp i urringat och jag trodde att alla killar föredrog meloner framför mandariner.

Men det tog inte mer än ett par månader innan jag faktiskt upptäckte att killar älskar dom där mandarinerna också, förut fick jag "komplimanger" för hur stora bröst jag hade, nu får jag istället höra hur snygga dom är. Och det är väl ändå att föredra?! Nu har jag inga problem med att gå utan bh, dom sitter exakt där dom ska i alla fall. Och jag kan ha urringat utan att det är så vulgärt att jag ser ut att höra hemma i ett gatuhörn.

Visst har jag funderingar på att förstora brösten, det har jag alltid haft men nu har jag inte bråttom med det. Jag älskar mina mandariner, och helt ärligt är det faktiskt snyggare med små bröst i en trekantsbikini än världens bomber som flyger åt alla håll och tar upp all uppmärksamhet från resten av ens person. Kanske blir det en förstoring i framtiden men än så länge behåller jag mina som sitter där dom ska med eller utan bh, dom som faktiskt är snygga i bikini. Dom som jag inte nu längre döljer för allt och alla - dom jag nu t.o.m vågar visa upp topless på stranden, dom där som killarna snarare älskar än önskar att det vore mer i dom. Dom som faktiskt kan vara jävliga snygga istället för för mycket i något riktigt urringat.

Jag älskar mina boobies ♥

If you wanna know where your heart is, look where your mind wanders

Det där med förhållanden känns mycket mer pressat nu än vad det har gjort förut, det känns jobbigare på något sätt. När jag träffade exetkexet Juan så hade jag precis fyllt 16 år, mannen i mitt liv och bebisar fanns inte på kartan då så på något sätt kändes det så himla avslappnat. Jag kunde vara tillsammans med honom utan att tänka på ifall han kunde vara mannen i mitt liv eller inte, för det fanns så mycket tid kvar för sånt där. Jag skulle ju ändå inte ha barn än på flera år. Och med tiden växte allt det där fram, han kändes verkligen som mannen i mitt liv och jag ville inget hellre än att ha barn med honom. Då kom istället tanken - Ska jag leva resten av mitt liv och bara ha varit med en person..? Och så kom det ju en dag när det där förhållandet som många såg som perfekt tog slut, när jag fortfarande älskade honom men inte längre kände att han var den jag skulle leva med.

Allt är inte längre sådär lätt när jag träffar någon, för nu är jag i den åldern att jag faktiskt vill ha barn inom nått år. Jag vill inte sitta där som 30 årig singel och barnlös. Nu gäller det alltså att ta reda på om den jag träffar kan vara mannen i mitt liv, om han är någon jag skulle vilja gifta mig och skaffa barn med. Någon jag skulle kunna tillbringa resten av mitt liv med. Samtidigt känner jag att jag inte alls är redo att tänka sådär än...

Jag vet att allt inte var en dans på rosor när jag var 16 år och kär heller, det minns jag fortfarande. Men det var så himla lite press på kärleken då, jag behövde inte träffa pappan till mina barn redan då, jag var så ung. Jag var fortfarande ett barn själv. Ja, jag vet att jag fortfarande är ung, men jag är äldre än vad jag var då. Mycket äldre. Vilket också bär med sig att jag måste tänka mer vuxet, nu måste jag tänka på om det skulle kunna vara en bra framtida pappa och man jag träffar. Och som sagt, det sätter en press. En press på förhållandet som inte borde vara där.

...and all those fairytales are full of shit


I know it's hard to remember
The people we used to be
It's even harder to picture
That you're not here next to me
You say it's too late to make it
But is it too late to try?
And in our time that you wasted
All of our bridges burned down

I've wasted my nights
You turned out the lights
Now I'm paralyzed
Still stuck in that time when we called it love
But even the sun sets in paradise

I'm at a payphone trying to call home
All of my change I spent on you
Where have the times gone
Baby it's all wrong, where are the plans we made for two?

If happy ever after did exist
I would still be holding you like this
All those fairytales are full of shit

One more stupid love song I'll be sick

You turned your back on tomorrow
Cause you forgot yesterday
I gave you my love to borrow
But you just gave it away
You can't expect me to be fine
I don't expect you to care
I know I've said it before
But all of our bridges burned down
Baby it's all wrong, where are the plans we made for two?

If happy ever after did exist
I would still be holding you like this
All those fairytales are full of shit

Humorn i detta hushåll

Jag och Mia satt och gjorde visitkort en kväll. Vi beställde hem 250 st var, Mias enda kommentar på det "Tror du att 250 räcker?" I Turkiet ska vi dela ut minst 10 var. Vi beställde även stämplar med texten "The blonde girl you just met, facebook.com/hanna.hämäläinen, so poke me maybe?"Folk skall alltså även stämplas! Och inte bara i Turkiet, detta är ett uppdrag som varar för alltid.


Humor huh?

Förra året när jag var i Turkiet med Jennifer så fick vi med oss en lista med 10 punkter som vi skulle utföra under den veckan, bla. tatuera/pierca oss, rida kamel eller åsna baklänges, be en kille bjuda oss på en drink för att sedan hälla den över honom, få med minst 5 pers på kullerbytterace på stranden... Jo vi hade jävligt kul och vi lyckades med alla 10 punkter under dom 3 första dagarna!

Så jag tänkte såhär... Dela ut minst 10 visitkort var är något vi måste göra där nu när vi åker men jag tycker att jag och Mia också ska ha en lista med 10 punkter vi ska göra. Men vi kan ju inte skriva den själva, det är ju lame. Alltså får ni bestämma! Kommentera (Alltså.. Jag har ju läsare, varför är det ingen som kommenterar?!) vad vi ska göra så skriver vi en lista av det!

Förresten, någon annan än jag och Mia som garvat sönder sig till visitkorten, eller är det vi som har värdelös humor? Behöver jag tillägga att vi beställde express leverans också?

Före och efter

Jag har fått jättemånga frågor om vad jag har gjort för att se ut som jag gör nu och det ärliga svaret är - absolut ingenting! Jag började rasa i vikt när exetkexet flyttade ut, då slutade helgmyset och läskdrickandet helt. På det mådde jag skit, jag grät mer än jag skrattade och det kändes som att allt gick åt helvete och den känslan hade jag under hela förra året. Kan i och för sig vara för att allt verkligen gick åt helvete då... Samtidigt åt jag sämre än någonsin. Jag lagade nästan aldrig mat utan levde på nudlar, sallad och pan pizza, ibland när jag mådde riktigt dåligt så slog jag till på stort och beställde hemkörning av pizza. På det festade jag mer än någonsin så det jag drack var i princip vatten och alkohol.

Som mest gick jag faktiskt ner 18 kg, men som sagt så var jag långt ifrån lycklig. Nu har jag gått upp lite så nu brukar vågen ligga på 50-51 kg. Nu mår jag bra och för det mesta är jag faktiskt lycklig och det är då jag brukar gå upp i vikt så nu har jag faktiskt tagit tag i mig själv lite för att hålla mig här. Jag är väldigt nöjd med min kropp och hur jag ser ut nu, det enda jag vill är att få lite mer muskler för att underlätta i vardagslivet och bli mer "fit".

För ett par månader sen började jag med lchf, vilket betyder i princip inga kolhydrater och socker men mycket fett. Jag har inte hållt benhårt på det, vilket jag inte känner att jag behöver heller eftersom jag inte har några kilon att gå ner. Det jag slarvar med är sockret, är en sucker för socker så jag mår riktigt dåligt dom gånger jag slutat med det, har fått riktig abstinens och legat i sängen och gråtit och helt seriöst trott att jag ska dö för att både kropp och hjärna bara lägger av. Däremot har jag hållt bra på att inte äta någon pasta, potatis, bröd m.m.

Samtidigt har jag börjat träna, jag försöker gå till gymmet 2-3 gånger i veckan och nu ska jag försöka jogga ute också minst 1 gång i veckan. Jag hoppas att jag verkligen kommer hålla på det också och inte lägga av som jag tidigare har gjort.

Vill ni se bilder på hur jag sett ut före och efter viktnedgången?

Före;



Efter;



Och min mage när jag i förra veckan för första gången på 2 månader åt bröd;

(Förstår ni nu hur hemskt kolhydrater är?! Eller är jag bara väldigt gravid?)




Så till er som har ställt frågor och undrat hur jag gjort, sanningen är att jag mådde skit för att hela mitt liv gick åt helvete, jag åt onyttigt och drack en jäkla massa alkohol. Nu äter jag nyttigare, tränar och dricker betydligt mindre alkohol för att försöka hålla mig där jag är. För första gången på flera år (om någonsin?) är jag riktigt nöjd med min kropp och det går fan inte att beskriva vilken skön känsla det faktiskt är. Självklart har jag dåliga dagar då jag tycker att jag är tjock och ful, dagar då jag vill tappa 10 kg till, men då vet jag också att dagen efter mår jag antagligen bättre, dagen efter kommer jag kolla mig i spegeln och le för att jag är så jävla snygg ändå!

(Humorn i detta inlägg är dock att jag under tiden jag skrev det åt en halv chokladkaka, som sagt sockerholic!)

Not all people are meant to stay in your life forever, some are just there long enough to teach you a lesson you needed to learn

Ni visste om min rädsla, mina tankar jag alltid haft på att alla kommer att lämna mig. Ni visste det. Jag har alltid tänkt att alla runt omkring mig kommer lämna mig, att jag inte duger, att alla är med mig bara för stunden tills dom hittar något bättre, något roligare. Men med tiden har jag kommit över det där ganska mycket, jag tänker inte längre så i lika grova drag. Självklart finns rädslan fortfarande där men inte så att jag varje dag går och väntar på att bli lämnad av någon.

Och så kom den där dagen när ni lämnade mig, hur helt plötsligt min rädsla blev verklighet, hur jag inte dög till längre. Idag har jag arbetat upp min självkänsla tillräckligt för att inte bli knäckt av det, för att inte direkt tycka att allt är mitt fel och att jag är värdelös. Men visst finns det en del av mig som känner sig otillräcklig, som att "det är klart att ni drog, precis som alla andra kommer att göra..".

Och det är upp till mig att än en gång jobba med mig själv, att inte låta det gå ut över andra som finns i mitt liv. Det är ju bara så det är, alla är inte i ditt liv för att stanna för alltid. Vissa hälsar bara på en stund, andra hamnar på villovägar innan dom hittar tillbaka till dig och så finns det dom få som alltid finns där hos dig. Jag hoppas att ni bara är på villovägar, men jag har en känsla av att ni är borta för alltid...

How to break a heart...

Fina, fina du, du gör inte annat än ger och ger hela tiden, utan att få någonting tillbaka. Du som förtjänar det bästa, får den sämsta behandlingen istället och det är så orättvist. Så jävla orättvist. Du förtjänar så mycket bättre, när ska du inse det själv och faktiskt göra någonting åt saken?

Någon som dig ska inte nöja sig med det näst bästa, och verkligen inte det sämsta... Du förtjänar att få allt det där du önskar, för såna som dig kryllar det inte av här i världen direkt. Kom ihåg det.. Alltid!

Wait what?!

Något jag hade glömt bort under vintern var myggen, flugorna, spindlarna, bananflugorna och myrorna. Våren har knappt börjat men nog fan är dom här, allihopa! Inte en enda vår har dom sovit sig förbi, utan jämt ska dom jävlarna fram.

Värst var ju dom förbannade spindlarna, varifrån kommer dom alla egentligen? Jag vet inte hur många panikartade tårar jag fällt på jobbet pga spindlar, och så kommer man hem, möter en spindel i taket och fäller ett par tårar till samtidigt som kroppen stelnar till i panik och man faktiskt funderar på att ringa polisen och be dom eskortera ut den jäveln ur mitt hem.

Jag önskar litegrann att spindlar var det värsta jag råkade ut för den här våren också men neeeej, såklart inte. På jobbet har vi råttor. RÅTTOR! I plural. Jag har inte stått öga mot öga med någon av dom än, men har redan fällt tårar över dom asen också. Först levde jag i hopp om att det bara var en stackare som gått vilse och hamnat här, tills jag lite fint blev informerad om att det där ljudet man hör på nätterna är råttOR som springer runt i taket och i väggarna. Jo men precis.

Alltså please.. Jag sover här, äter här - jag gör allt jag gör hemma här också! Detta är det stället jag tillbringar mest tid på förutom i mitt eget hem och det finns fullt av både spindlar och råttor! Varför tänker man aldrig på sånt här när man längtar efter våren? Är det som folk säger med barnafödande, man glömmer bort smärtan när ungen ligger på bröstet - man glömmer bort krypen när man sitter i en bil i 20 minusgrader och kör i 30 km/h på motorvägen pga snö?

Maybe one day my dreams will come true...

En dröm som jag har är att en dag få adoptera ett barn. Såklart att jag vill ha egna också, jag vill ha egna barn först men sen vill jag adoptera. Jag vill ge någon ett bättre liv, ett liv med förutsättningarna att bli vad den än vill, att göra vad den vill och förutsättningarna att kunna uppfylla sina drömmar. Tak över huvudet, kärlek och mat på bordet. Jag vill ge någon en familj, en familj med en mamma, pappa och syskon som älskar den mer än allt annat på denna jord.

Men det är svårt att få adoptera, det tar tid och det kostar pengar. Jag har redan nu suttit och kollat lite info om priser och vad som krävs så en dag hoppas jag att jag ska få göra det. Jag hoppas att min man kommer vara på samma bana som jag, att få ge ett barn kärlek, även om det inte är ett biologiskt barn. Men det tar tid... Men det får ta den tid det tar och kosta dom pengarna det kostar. En dag hoppas jag kunna ge ett barn förutsättningarna för ett bättre liv, ett liv med oss...

Shawty got that super thing, Hotter than the sun in the south of Spain, Got me soon as I walked through the door

Jag saknar dig.
Jättemycket.

Jättejättemycket ♥

Mycket vill ha mer

Hur kommer det sig att man alltid vill ha mer? Hur bra och hur mycket man än har så vill man alltid ha det lite bättre, man vill alltid ha lite mer. Dom som har barn vill ha fler trots att det finns dom som inte kan få några alls, dom som tjänar bra gnäller och vill tjäna mer trots att det finns dom som inte ens har en lön, dom som har en underbar familj gnäller för att dom önskar att dom haft det lite bättre, dom som trivs med sina jobb hittar alltid något att gnälla över ändå, går man och köper en ny tröja så gnäller man för att man inte har råd att köpa en helt ny garderob.

Varför är vi människor så jävla missnöjda jämt? Jag tjänar bra, jag ser bra ut, jag har en underbar familj, en fin lägenhet, fina vänner och en helt underbar pojkvän. Ändå vill jag tjäna ännu mer, jobbar för att kunna förbättra mitt utseende ännu mer, gnäller över småsaker i familjen och klagar över att det är mycket att göra i hemmet. Jag önskar att jag hade fler vänner och att pojkvännen var snäppet bättre än perfekt. Och ändå tycker jag att jag är en person som är väldigt nöjd och tacksam över det jag har om man jämför med många andra.

Så vad är det i oss som gör att vi är så jävla giriga, mycket vill alltid ha mer. Jag är mest sån när det kommer till pengar, där vill jag alltid ha mer och jag är fan aldrig nöjd. Hur mycket jag än har jobbat så önskar jag att jag hade jobbat mer så jag hade fått mer vid löningen, hur bra lönen än är så gnäller jag lite över att den hade kunnat vara bättre.

Vi alla borde bli bättre på att vara tacksamma över det vi har, för jag tjänar tillräckligt för att inte behöva oroa mig för pengar, jag älskar mitt jobb, dom få vänner jag har finns verkligen där för mig, familjen är inte perfekt men dom är det bästa jag har och på det så har jag en pojkvän som gör allt för mig, för oss. Så vad har jag att klaga över? Varför ska jag hela tiden vilja ha mer? Så jo, jag är tacksam. Tacksam över att jag har allt.

"Jag började träna för 2 veckor sen, ser ni mina muskler?"

Jag känner att detta har gått lite för långt när jag på krogen glatt kläcker ur mig "Ser ni mina muskler?! Jag började träna för 2 veckor sen." åt alla jag stöter på. Inte nog med det så låter jag dom glatt klämma och känna på mina obefintliga biceps. Detta med träning har alltså stigit mig åt huvudet, jag lever helt plötsligt i en värld där jag är stark och har en kropp full med muskler. Jag inbillar mig att det inte tar mer än 2 veckor att bli fit, så nu är jag det!



Det har gått så långt att jag bryter arm med vuxna män på krogen och hånskrattar högt när jag vinner. Sedan tjoar jag när jag kör min vinnarpose innan jag tar ner armarna igen och spänner mina enorma biceps i triumf. Morgonen efter vaknar jag och undrar om jag verkligen var så stark...

Ja, det här med träningen har kanske stigit mig lite åt huvudet, men visst är jag stark nu? Visst ser ni vilka muskler jag har i armarna på bilden? Och där körde jag ändå med vänstern. Pojkvännen säger i alla fall att jag är jättestark!

I think I wanna marry you..

Jag vill bära en stor, fin klänning. Jag vill att den ska vara vit, hur lite oskuld jag än är. Jag vill promenera längs en mittgång som är full av rosenblad, jag vill se mannen som jag vill spendera resten av mitt liv med stå där framme och se på mig med tårar i ögonen när jag kommer gående. Jag vill ha stort! Jag vill ha långt släp och massa gäster. Jag vill lova att dela resten av mitt liv med honom framför alla mina nära och kära. Jag vill gå ut och mötas av en massa ris och rosenblad som kastas på oss, jag vill skratta högt och vara sådär sjukt lycklig. Jag vill ha något nytt, blått, gammalt och lånat på mig och jag vill ha en färgglad bukett i handen.

Jag vill äta fin middag, jag vill lyssna till en massa fina tal och jag vill dricka dyr champagne även fast jag inte gillar det egentligen. Jag vill lyssna på fin musik och dansa tillsammans med den jag älskar, jag vill vara tvungen att lära mig vals. Jag vill vara med på en massa bilder och jag vill skratta och dansa hela natten lång, i hopp om att vi ska skratta och dansa oss igenom resten av våra liv tillsammans. Jag vill åka till ett hotellrum, sådär trött och lycklig. Bara prata om hela den underbara dagen och sedan älska innan vi somnar i varandras armar. Jag vill åka på smekmånad, en smekmånad då det bara ska vara vi två som rår om varandra. En smekmånad då vi ska ha sex, sola, bada, få massage, skratta, bara slappna av och bara vara vi två tillsammans. Och sen vill jag att vi ska dela resten av våra liv tillsammans.

Jag vill också ha mitt drömbröllop...

I wanna grow old with you

Jag minns när vi pratade och hon berättade att hon varje morgon går upp och dricker kaffe tillsammans med sin flickvän innan flickvännen åker till jobbet. Det spelar ingen roll om hon är ledig eller hur mycket sovmorgon hon själv än har, hon förklarade enkelt det med att hon alltid har gjort det och hon vet inte vad hon skulle göra om hon någon morgon inte gjorde det och så händer det flickvännen något. Och jag minns att jag tänkte att det där är kärlek... Korkat för hennes egen stackars sömn, men ändå kärlek.

Varje morgon när min pojkvän åker och jobbar så kliver han upp en kvart tidigare för att sitta och pilla mig på ryggen. Jag älskar att han gör det och för mig är det en av dagens höjdpunkter, även om jag vid den tiden på morgonen praktiskt taget är medvetslös. Samtidigt känns det korkat för jag skulle aldrig offra en kvarts sömn för att pilla på någon annan, jag älskar min sömn alldeles för mycket för det.

Vi pratade om det en kväll och han förklarade det lika enkelt som hon tidigare hade gjort. Att han inte vill gå en morgon utan att pilla på mig, för tänk om det just den dagen skulle hända någon av oss någonting och han aldrig skulle kunna få tillbaka det där igen. Han sa att han vet hur mycket jag älskar att sova och hur morgontrött jag är, därför har han inga problem med att kliva upp lite tidigare för att pilla på mig eller för att fixa i ordning matlåda åt mig. För den halvtimmen extra sömn betyder mer för mig, än för honom. Därför gör han det för mig, han ger mig den halvtimmen.

Och jag kan inte låta bli att tycka att jag har världens finaste pojkvän. Och det där... Det är kärlek...

I hope that one day, people will show you what real love is...

Jag har som så många andra också sett det där klippet som cirkulerar på nätet nu, ett klipp där en mamma slår och sparkar sin 8 månaders bebis som ligger och skriker. Det var en kille som när han hade lagt upp klippet hade skrivit något i stil med att "Hur kan folk blunda för det här? Sprid den här filmen för det här är ingenting som ska få hända. Mamman är sjuk i huvudet."

En annan kille hade då kommenterat som svar "Bara ännu ett bevis på hur störda dom är i dom där länderna. Vi behöver inte bry oss här i Sverige för det där är inte vår ensak! Det är inte vårat fel att dom är störda så varför skulle vi lägga oss i?"

Och jag kunde inget annat än att känna maktlöshet... Och jag blev förbannad, för fattar inte det där jävla aset att det spelar ingen roll om det där klippet har spelats in i Sverige eller i något annat land, klart som fan att det är allas jävla ansvar att sånt inte ska få hända! Och jo... Det händer i Sverige också, detta underbara land där allt är guld och gröna skogar hela jävla tiden, där ingen svälter och alla har trygga hem att gå till vid dagens slut? Ja precis, barn misshandlas fanimig här också, precis lika jävla grovt som i andra länder. Barn far illa, barn får ta stryk och en del barn föds in i familjer med världens största jävla skitföräldrar rent ut sagt. Ja, här i Sverige också!

Så jo det är vår ensak att en liten bebis blir misshandlad, varesig det är här i Sverige eller på andra sidan jorden. Jag kände sån maktlöshet, fick ont i hjärtat och allt jag ville var bara att åka dit och hämta hit lillen. Jag ville krama den, hålla om den och trösta den så som ett barn ska bli tröstat. Jag ville skydda den mot slag, sparkar och elaka ord för alltid, jag ville att den lilla krabaten skulle få känna riktig kärlek. Fan alltså vad världen är orättvis...

Pojkvän till salu!

Pojkvännen säger åt mig att göra 100 hindusquats och hur jag än säger att jag snart svimmar så säger han åt mig att köra klart.

Samtalet efteråt...
Pojkvännen; Joe Rogan gör 200 st.
Jag; Hur många gör du då?
Pojkvännen; Jag har aldrig testat.

Aset tvingar alltså mig att köra 100 stycken av något han aldrig ens har testat! Och som hämnd för min förjävliga träningsvärk jag haft i 2 dagar nu så lägger jag ut den här annonsen..


Pojkvän säljes till högstbjudande!
Han lagar helt okej mat och du får massage dagligen. Säger ofta att du är fin och vacker och sådär och gnäller du tillräckligt eller ler ett stort leende så får du garanterat som du vill. Han tar hand om sin kropp och är ganska snygg. Och så har han en förmåga att få alla dina vänner att älska honom från första stund.
Han vet helt klart vad man ska använda fingrarna till och så kramas och pussas han mycket. Låter som ett kap va?

Men självklart har han sina negativa sidor också. Han har alldeles för bra koll på allt sånt där skit som dom flesta inte alls bryr sig om och du kan förvänta dig träningsvärk som sagt om ni går till gymmet tillsammans (Dock brukar han massera extra mycket vid träningsvärk).

Jag tar emot bud både på telefon och här genom bloggen. Dock inga skambud med tanke på att han är i ganska bra skick.

Fucked by life

Jag kan tänka mig att en del undrar över mitt namn, varför jag valde att döpa bloggen till Fucked by life? När jag bestämde mig för att börja blogga så satt jag och Rebecka och bollade med typ en miljon olika namn men alla var upptagna. En del seriösa men dom flesta oseriösa. Sen föreslog hon fuckedbylife och sa att det var ledigt, och jag funderade lite på det tills hon sa att hon råkat trycka på okej och startat en blogg med det namnet, så det fick det vara!

Under den korta stunden jag satt och funderade så tänkte jag att det faktiskt är så, jag är ganska "fucked". Jag är allt annat än normal på alla möjliga vis, jag är skadad på insidan på så många olika sätt och det är livet som har gjort mig så. Det är livet som har fuckat mig. Nu låter det där jävligt illa och det är inte meningen, för jag är nöjd med mitt liv, jag är lycklig och precis där i livet där jag vill vara. Och jag skulle inte vara den jag är idag utan alla gropar jag snubblat i längs vägen. Det är livet som har fuckat mig på både bra och dåliga sätt och det är livet som tagit mig hit, alltså handlar den här bloggen om mig, som är "fucked by life".

Kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll?

Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll
Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp

Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata på och höll sig vaken

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll

Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"


Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut

Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus

Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"

Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit'samma om nån skräms

om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"


Nu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken Svår

Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår
Du har din egen väg att gå, skitsamma vilket håll
Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll
Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va
Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta


She can fuck you good, but I can fuck you better...

Det är det där dilemmat som jag tror alla har när dom träffar någon ny, man är i den där dejtingfasen, man gillar varandra och hoppas på en framtid men det har gått alldeles för kort tid för att man ska kunna säga något om hur det blir. Och så dyker frågan om den andres tidigare sexliv upp... Ska man fråga? Vill man veta? Hur illa är för illa? Hur stor betydelse har det för framtiden? Och är man beredd på att svara på samma frågor om sitt eget sexliv?

Ja, jag har också stått där, med alla mina killar har jag stått i valet och kvalet om jag ska fråga eller inte. Och jag har frågat, mest för att det jag föreställt mig i mitt eget huvud är sånt jag hellre tar död på med sanningen. Och jag har svarat på alla frågor jag fått om mitt sexliv. Stör det dom så gör det, men det är den jag är, den jag har varit. Och vill man vara med mig så får man också ta den biten med att jag haft ett liv tidigare.

Ja, jag vet en hel del om pojkvännens tidigare sexliv. Jag vet antalet, jag vet vad han gjort, vad han inte gjort och vad han velat göra. Och nej, helt ärligt så är det ingenting jag vill veta. Jag har frågat och då får jag också ta det, men det betyder inte att jag måste gilla det.

Hur mycket jag än önskar att han skulle varit oskuld när vi träffades så var han inte det. Hur gärna vi båda än hade önskat att vi var varandras första i någonting i alla fall, så är det inte så. Hur gärna jag än hade önskat att antalet sexpartners hade varit en tredjedel av vad det egentligen är så är det inte så. Och hur han än önskar att jag inte skulle ha älskat sådär himlastormande, hårt, intensivt och lyckligt tidigare så har jag det.

Tyvärr så kan man inte förändra det förflutna, så man får helt enkelt leva med det faktum att han har varit med andra tjejer, att han har sett andra nakna och att andra har gjort typ samma saker med honom som jag gör. Tyvärr är det bara så det är...

Har du tagit det snacket med dina partners? Hur mycket vet ni egentligen om den andres tidigare sexliv och är det där sån onödig nyfikenhet som försvinner med åldern om man är lite äldre när man träffas? Och hur öppen är du med ditt tidigare liv?

(Kan lägga till vilka siffror jag varit av dom jag pratat om det med. Och nej alla har inte varit seriösa killar, så snabbt jobbar jag mig inte igenom dom. Men jag har varit nr 2, nr 3, nr 10, nr 18, nr 27, nr 31 och den värsta av alla, nr 68! Lite synd att jag inte föll för killen där jag bara var nr 2..)

Confessions part 2

Tidigare har jag alltid varit rädd för att bli bedragen. Det värsta man skulle kunna göra mot mig i ett förhållande är att vara otrogen, det skulle krossa mig totalt. Det är det värsta man kan göra mot den man är tillsammans med, enligt mig. Så jag har alltså alltid varit rädd för det, har alltid haft en liten del som varit orolig, en klump i bröstet som kommit fram vid minsta lilla. En del av mig har aldrig litat på mina killar fullt ut och jag har alltid tänkt det värsta om dom t.ex inte svarat i telefon när dom "borde", jag var alltid orolig för det där samtalet dagen efter när exet Daniel varit ute på krogen (Juan var aldrig ute utan mig). Och den där oron har tagit ner mig så många gånger.

Nu har jag för första gången ingen sån oro i mig. Han går väldigt sällan ut utan mig men när han gör det så finns det ingenting i mig som tror att han skulle kunna vara otrogen. Det finns en oro att han skulle kunna lämna mig, men inte för någon annan, inte att han skulle vara otrogen mot mig.

Och jag undrar varför... Har jag mognat från sånt? Är jag mindre svartsjuk nu för tiden? Älskar jag inte honom tillräckligt mycket? Eller kanske är det bara så att han aldrig visat några tendenser alls att han skulle vara ens det minsta lilla intresserad av andra, kanske är det bara den där tryggheten han utstrålar, den som faktiskt får mig att tro att jag är den enda för honom? För ja, jag kan känna svartsjuka, det kan jag. Men det är skillnad på att vara normalt svartsjuk när killen är ute och ränner med vännerna och att ofta ha en klump i bröstet pga rädslan att bli lämnad för någon annan eller rädslan att den man älskar för kvällen ska välja någon annan framför dig... Men tänk om det är så att jag är för säker på honom då? Tänk om han skulle göra en sån sak mot mig bara för att det är bland det sista jag tror om honom?

I will survive!

Okej jag har åkt på någon jävla blandning av förkylning och pollenallergi. Jag mår skit rent ut sagt. Hade jag varit en man så hade jag vid det här laget varit långtidssjukskriven och tillbringat all min tid i en sjukhussäng, men eftersom att jag är kvinna så går livet vidare med jobb och allt det där andra som får världen att snurra.

Pojkvännen som aldrig varit allergisk tidigare sa en kväll; "Det kliar i ögonen och halsen hela tiden, det är skitjobbigt!"
Kunde inte låta bli att sarkastiskt svara "Vad jobbigt det måste vara för dig som upplever allt det där för första gången. Inte lika lätt som för mig som levt med det där + 1000 andra allergier och astma i hela mitt liv."
Kunde inte låta bli.. Sorry!

Men just ja, det var en fundering jag haft som jag skulle komma till. Hur mycket snor kan en människa producera åt gången egentligen? Finns det någon gräns för när det inte finns mer att producera eller går jag bara och väntar på att sakta självdö i drunkning av mitt eget snor?

911, It´s me to the rescue

Folk brukar beskylla mig för att vara omogen när detta kommer fram, vilket jag inte alls håller med om! Men jag hatar att köpa toalettpapper... Jag köper aldrig det om jag är och handlar ensam, bara när jag handlar tillsammans med någon annan för då behöver det ju inte vara mitt toapapper. Och helst försöker jag få den där andra att betala också. På den tiden när jag och exetkexet bodde tillsammans så köptes toalettpapper bara när han betalade i affären. Jag är alltså en person som seriöst skulle kunna anställa någon för att regelbundet leverera toapapper till mig.

Så kom jag hem från jobbet i förra veckan.. Jag skulle bara snabbt in och hämta en avi för att kunna hämta ut min skinnjacka på Ica. Tidigare den dagen hade jag bett Mia att hämta ut paketet åt mig ifall hon skulle ha vägarna förbi affären. När jag kliver in genom dörren ser jag att sambolinan Mia är i full gång med att storstäda toaletten vilket gjorde mig lite lycklig sådär, tills hon ler mot mig och kläcker ur sig det otänkbara... "Toapappret är slut, så du måste köpa med dig nu när du ska till Ica." DEN JÄVELN SATTE DIT MIG MED FLIT!

Hon städade toaletten bara för att jag inte skulle kunna säga nej! Hon visste att ingenting skulle hindra mig från att gå raka vägen till Ica för att hämta ut paketet och hon utnyttjade det fullt ut! Jag pratade med en fin vän i telefon och hon lugnade mig med att köpa toapapper inte betyder att jag bajsar (vilket jag absolut inte gör!), utan det betyder bara att jag är renlig och torkar mig efter att ha kissat. Ångesten kom ändå... Jag funderade ut hur jag skulle "glömma" att köpa det där sketna toapappret och hur jag sedan kunde be pojkvännen smuggla med sig en rulle till mig som jag kunde gömma på rummet tills Mia gav upp och själv gick och handlade.

Men hennes städning av toaletthelvetet gjorde att jag föll... Jag gick förbi toapappret i affären men var tvungen att vända tillbaka och ta ett paket. Jag ser att det är extrapris om man köper två, jag faller för det gamla säljtricket och köper två paket. Pulsen går upp och när jag ser en annan kund närma sig så gör jag mig beredd att slänga mig ner på golvet bakom en hylla likt en ninja. Jag går mot kassan och försöker hitta så mycket onödigt skit som möjligt för att ta bort fokusen från toapappret. Ska jag köpa 100 pack kondomer bara för att alla hellre skulle tro att jag ligger som en kanin på viagra än att jag bajsar? Tamponger i 1000-pack finns det? Rakgel. Ge mig vad fan som helst!

Ja, jag köpte det där jävla toapappret. Jävla, jävla Mia, hon blåste mig. Men nu har jag lärt mig så nu har jag en rulle i tryggt förvar i sovrummet så om pappret tar slut i fortsättningen så är det bäst för henne att hon rör sina stockar mot affären om hon någonsin vill bajsa igen!

(Det är min tur att handla mat den här veckan så tog handlingslistan hon satt upp på kylskåpsdörren. Vad tror ni hon har skrivit där? Toapapper. Glöm det!)

Om inte Fråga Olle fanns...

Varning - Detta inlägg kan uppfattas som stötande av känsliga läsare!


För några veckor sedan så kollade jag på "Fråga Olle" på tv, det handlade om armhålesex. Och det är också bland det sjukaste jag någonsin sett i sexväg! Vi snackar alltså folk som tänder på armhålor, gärna svettiga, illaluktande och håriga. Och så kommer vi till det sjukaste av allt  - alla som känner mig vet ju att det inte är mycket jag bangar på i sexväg... Jag är av den åsikten att allt ska testas minst 2 gånger. Den första gången är det så lätt att det blir helt fel för att det är så nytt så då är det bra att testa det en andra gång också.

Så också något så stört som armhålesex... Stackars pojkvän fick snällt ställa upp och pippa min armhåla härom kvällen! Detta är dock en grej som jag inte tror att vi behöver testa mer än 1 gång för jag minns inte sist jag skrattade så mycket. Jag gjorde mitt allra bästa för att vara seriös för att eventuellt förstå vad med det som folk kan gilla. Det gick inte så bra. Dom få sekunder det pågick så skrattade jag så att tårarna sprutade och det gjorde ont i magen. Och vad jag förstod det som på pojkvännen så var det inte något som han känner att vi jättegärna måste göra om för han kunde inte heller hålla sig för skratt speciellt länge. Näe men då har man testat på det också,  då kan vi pricka av armhålesex från listan på saker man aldrig skulle komma på att göra om inte Fråga Olle fanns.

Ps. Ville bara lägga till att det varken var svettigt eller speciellt hårigt i armhålan, riktigt så långt tog vi det inte!

I want you still

Att vara tillsammans med någon innebär att varje morgon göra ett val. Varje morgon vaknar jag och gör ett aktivt val att vara med den personen, och bara den. Varje morgon väljer jag vem jag ska ge mig själv till, den där personen jag ska släppa nära, han som jag ska ta hand om. Varje morgon gör jag ett val om vem jag älskar, vem som ska få min uppmärksamhet. Vem mina tankar ska gå till och vem jag ska vara trogen.

Ett förhållande tar slut den dagen man vaknar och man inte gör samma val man gjort alla andra mornar. Den dagen man väljer att inte längre gå till sängs med den man tidigare valt. Den dagen du hellre ger någon annan eller något annat din uppmärksamhet. Den dagen du vaknar och inte gör ett aktivt val att vara med din partner, det är den dagen som är slutet på erat förhållande.

Älskling, imorse valde jag dig... Igen.

Det finaste någon kan få

I veckan var jag och köpte en plattång och värmeskydd till håret till systerdottern. På det ska hon få ett par hundra som hon får köpa vad hon vill för. Ja, det märks på födelsedagspresenterna om inte annat att barnen har blivit stora.

Lilla, lilla, älskade Nora som föddes för snart 10 år sen. Jag minns hur vi väntade på henne men hon ville inte alls ut ur magens trygghet så hon blev 2 veckor sen, jag minns hur hon såg ut, hur liten hon var och hur jag hängde hos syrran hela det sommarlovet. Värmen som gjorde att hon (Nora alltså, inte syrran..) låg näck hela tiden. Den där lilla bebisen som gav sån lycka, en liten person som kan rädda liv.

Nu har hon växt upp till en helt underbar 10 åring, hon är världens snällaste och klokaste person med humörsvängningar redan nu. När man pratar med henne så märker man hur otroligt klok hon är, lite för bra för sitt eget bästa ibland. Funderar på sånt som hon inte borde göra i hennes ålder.
Jag minns förra året när hon fyllde 9 år, jag var och hämtade henne i skolan och när vi satt i bilen så sa hon "Hanna, visst dog Ukki när du var 9 år? Tänk om pappa också dör nu när jag är 9.." Det högg i bröstet på mig, för jag vill skydda dig mot allt, alltid finnas där, jag vill skydda dig mot såna läskiga tankar.

Fina, fina du... Jag är så lycklig att du finns! Och jag är så glad att du växt upp och blivit den stora, kloka och ansvarstagande tjejen du är. Helt sjukt att lilla du delar kläder med mig redan nu, att jag får skor som du vuxit ur! Tiden går snabbt... Det var inte längesen du fick barbies i födelsedagspresent, nu är det en plattång och pengar. Lova bara att aldrig bli för stor för att kramas och pussas med din moster!
Jag älskar dig ♥

En sista gång...

Kom och håll om mig
är det här bilden av vad vi va
men älskling vi kan aldrig bli kvar
en sista gång
håller jag om dig
håller jag av dig
håller jag avstånd
kom och håll om mig
håller jag om dig
håller jag av dig
håller jag avstånd

...Och Timbuktu har gjort det igen! ♥

En sista gång håller jag om dig, håller jag av dig, håller jag avstånd. Kom och håll om mig...

Imorse när jag åkte så var hela mitt inre i kaos, jag var rädd för att känna det som är fel, det där jag inte vill känna. Det som skulle göra mig tvungen att såra någon jag verkligen bryr mig om. Och så träffade jag dig... Det var så skönt, det var skönt att kunna skratta, kunna prata och kunna skoja med varandra. Att våga fråga allt det där jobbiga, det där vi inte riktigt kunnat prata om förut.

Det var inte en sekund som jag ville därifrån, jag ville inte lämna. Och när vi väl skildes åt så var det med ett leende, jag log hela vägen hem. För det där var precis vad jag behövde, jag vet nu vad jag känner. Det fanns inget där, din personlighet var densamma men jag kan inte längre minnas vad det var som var så speciellt med den. Din kropp hade förändrats och jag insåg att inte ens den längre är saknad.

Ja, det var en dag som hade kunnat sluta i kaos. Det var en dag jag länge väntat på, en dag jag behövt. En dag jag länge bett om. Tack för att du gav mig det... Det betydde mycket och äntligen ler jag åt oss. Jag ler åt det där pirret som inte finns, dom där känslorna som är borta och jag ler åt att jag fick exakt det svaret jag ville ha utav mig själv.

Jag hoppas att det kommer en dag då vi faktiskt kan vara vänner, en dag då du också kan höra av dig, när vi kan ses och när vi kan prata - som vänner. Jag hoppas att den dagen kommer snart, men jag tvivlar starkt på att det någonsin kommer att hända.

Det var en helt perfekt dag... Tack

Du gör mig vacker

Jag känner ett starkt behov av att ta på dig hela tiden, kan inte hålla mina händer borta. Vill ha dig på mig dag ut och dag in för resten av mitt liv, vill sova med dig och vill spendera all min vakna tid tillsammans med dig. Det har gått så långt att jag vill para mig med dig. Typ hela tiden. Du gör mig vacker, du får mig att känna mig riktigt snygg och jag förstår inte att jag kunnat vara utan någon som dig såhär länge. Du är perfekt.

Jag vill aldrig, aldrig släppa dig.
Jag älskar dig min nya, snygga skinnjacka. Åh vad jag älskar dig!

Me against enemies, me against friends

I wish today it will rain all day
Maybe that will kinda make the pain go away
Trying to forgive you for abandoning me
Praying but I think I'm still an angel away
Angel away, yeah strange in a way
Maybe that is why I chase strangers away
They got their guns out aiming at me
But I become near when they aiming at me
Me, me, me against them
Me against enemies, me against friends
Somehow they both seem to become one
A sea full of sharks and they all see blood
They start coming and I start rising
Must be surprising, I'm just summising
Win, thrive, soar, higher, higher, higher
More fire

I came to win, to fight, to conquer, to thrive
I came to win, to survive, to prosper, to rise
To fly

Everybody wanna try to box me in
Suffocating everytime it locks me in
Paint they own pictures than they crop me in
But I will remain where the top begins
Cause I am not a word, I am not a line
I am not a girl that can every be defined
I am not fly, I am levitation
I represent an entire generation
I hear the criticism loud and clear
That is how I know that the time is near
So we become alive in a time of fear
And I ain't got no motherfucking time to spare
Cry my eyes out for days upon days
Such a heavy burden placed upon me

I don´t wanna be a murderer...

Jag har kommit in i en period där jag har tappat sugen på allt. Jag har helt enkelt inte ork till något även fast det känns som att jag hela tiden gör saker. Här hemma händer det ingenting, skulle behöva storstädas och mycket som ska fixas men det finns varken ork eller vilja. På jobbet har jag ingen ork och inget tålamod till något för tillfället. I mitt förhållande orkar jag inte ge allt, just nu följer jag bara med och tänker "det får bli som det blir".

Jag vet inte vad det är, trodde först att den var en sån där vårdepression som folk snackar om men jag är ju inte olycklig? Jag mår bra, jag är lycklig, jag ler utan anledning, jag har allt! Så varför känner jag mig helt tom? Helt uttömd på energi, som en ballong som luften har gått ur.

Sex your body

Jag skrev ju om den här träningen för ett par dagar sen men det jag inte skrev om är ännu en konsekvens som kommer ur det. Och jag undrar när älskling faktiskt tröttnar och säger åt mig att sluta träna för något som helt plötsligt blir värdelöst är sexlivet. I Söndags när det gjorde som mest ont i kroppen och det skulle sexas loss så fick pojkvännen stränga order om att snabbt ska det gå och jag tänker då inte hjälpa till! Och jag kan säga så mycket som att nu vet jag vad folk verkligen menar med död fisk sex...

Försökte lyfta benen lite men gav upp när dom satte igång och krampade efter ca 5 sekunder och jag var nära till tårarna så jag la ner dom igen. Minsta rörelse jag skulle göra så stånkade och stönade jag, och det var inte på ett bra sätt. Tror jag flyttade ena armen lite under hela akten, mer än så vart det inte från min sida. Förutom den där armen så låg jag blickstilla. Var i alla fall snäll och bad om ursäkt efteråt för vad som kan ha varit hans livs sämsta sex, men han verkade nöjd ändå för tydligen var inte benen det enda som krampade...

Skyller det helt på pojkvännen, han får ta på sig det. Inte är det mitt fel i alla fall. Fy fan för träning.

Du är nog den som jag borde vara hos

Jag har gått vidare, jag har slutat sakna och det har slutat göra ont för längesen. Jag har inte slutat tänka men varje dag som går så är jag ett steg längre bort från allt det där. Det tar tydligen tid men det går i alla fall framåt. Det finns i mina tankar, det finns där varenda dag hur gärna jag än vill ta bort det, hur gärna jag än önskar att det inte var där så finns det där. Det finns där med ett "Tänk om.." men nu har jag i alla fall slutat önska, slutat hoppas. Jag har gått vidare, jag har ett annat liv.

Men det du ber mig om, att glömma, det kan jag inte ge dig...

You set my heart on fire

Klänning mitt i veckan, Maj, lämna jackan hemma, vita converse, ballerinaskor, grillning och ett glas vitt, åka hem från krogen utan att frysa, öppna fönster, balkonghäng, öppna bilrutor och AC, shorts och linnen, leenden och sommarplaner...


Äntligen är den efterlängtade våren här på riktigt! Jag ler, åh vad jag ler...

Hellhole

Och så var jag igång med träningen.. Och helt ärligt så fattar jag inte varför folk går på gym frivilligt. Det är tråkigt, man svettas, man måste anstränga sig, det gör ont efteråt... Men men jag har tur som har älskling som följer med och visar mig allt.

Jag måste uppfattas som största bitchen mot honom för finns det ett ställe jag inte har tålamod på så är det gymmet. Han säger åt mig vad jag ska göra och jag svär åt honom. Han säger att jag är duktig och det går jättebra och jag skriker åt honom att hålla käften. Han pussar mig och jag säger åt honom att hålla sig borta från mig. Ja, jag är helt enkelt på skitdåligt humör varje gång jag är på det där stället och jag förstår att dom andra undrar varför han är tillsammans med mig över huvudtaget.

Däremot är det något som händer i mig efteråt för direkt när vi kommer ut från helveteshålet så blir jag som en ny person, lite gladare, lite gulligare och vill pussas lite mer. Men så kommer den där smärtan dagen efter.. Tränade ben i Lördags och Söndagen var ett rent helvete, jag ville gråta varje gång jag gick i trappor, varje gång jag stod upp för länge, varje gång jag skulle sätta mig ner och varje gång jag skulle ställa mig upp. Var på bio och fastnade lite fint på toaletten strax innan filmen, tog ett par minuters kämpande innan jag fick tag i toarullehållaren och kunde dra upp mig själv på skakiga ben. Älskling gick runt hela dagen och såg allmänt lycklig ut så vi såg ut som ett par där jag äntligen släppt till och låtit honom ta mig i andra hålet kvällen innan, han skitlycklig och jag gick som att jag har en stock fast i röven. Jag gick och gnällde högt om foglossning, antog att folk då tycker synd om mig istället för att mesa mig med träningsverk. För har man sån träningsverk så är man ju vek, vilket jag vägrar visa mig som.

Så ja, jag fortsätter väl dra mig till det där jävla gymmet, fortsätter skälla på min oskyldiga pojkvän för att han är gullig mot mig och jag fortsätter väl ha ont. Bäst att jag blir riktigt jävla fit och het nu, annars är det då någon som råkar illa ut... Fort som fan ska jag ha den där perfekta kroppen!

RSS 2.0