Alltså killar... Kom igen!

Lite råd från mig till er. Och ni killar som snackar om att tjejer är så svåra att förstå och blablabla, that´s not true! Ni är hjärndöda, ni leker lekar och har ingen aning om hur man är ärlig. Så svårt är det faktiskt inte.
 
♦ Om du är intresserad av en tjej seriöst - säg det. Är du bara ute efter att ligga med henne så säg det också. Vi är inga tankeläsare och vill ni inte hamna i "the friendzone" eller att hon får känslor ni inte kan besvara så får ni faktiskt ta och vara jävligt tydliga med vad ni vill och känner.
 
♦ Håller ni på och träffar en tjej men inte vill ha ett förhållande - tala om det för henne. Helst innan hon börjar få några känslor. Sen är det upp till henne om hon vill fortsätta ses eller inte när hon vet att ni antagligen inte har någon framtid.
 
♦ Om hon ALDRIG smsar dig först - inte intresserad.
 
♦ Om hon inte kan smsa/ringa/ses för att hennes katts kusins mormor precis ringde  - inte intresserad.
 
♦ Om du är osäker på ifall hon är intresserad, bara ser dig som en vän eller bara tycker att du är jävligt irriterande - fråga. Är det en smart brud så är hon ärlig.
 
Ärlighet! Jämt, inga ursäkter. Får ni en rak fråga - svara. Hur svårt kan det vara?
 
♦ Säg inte att du tycker om henne och är intresserad av mer än ett knull om du bara hör av dig Lördagnätter kl. 03.32. Vi är inte dumma i huvudet.
 
♦ Vill du inte veta svaret på en fråga - fråga inte. Kan du inte hantera svaret på en fråga - fråga inte. Och är du dum nog att ställa en fråga du inte gillar svaret på så prata med henne om det, säg ärligt vad som stör dig. Allt är inte svart eller vitt, det finns en hel del gråskalor där emellan.
 
♦ Lyssnar du på dina vänners och andras skitsnack om henne så förtjänar du inte henne.
 
♦ Det spelar ingen roll om ni är vänner, tillsammans, ex, kk´s eller whatever, det finns inga ursäkter att bete sig som ett svin.
 
♦ Är du intresserad av henne så hör av dig, ge henne uppmärksamhet och komplimanger - är hon dock uppenbarligen inte intresserad av dig så ge upp för fan. Du blir bara irriterande. Och då menar jag inte att om du inte får svar på ett sms så ska du ge upp, men har du inte fått svar på 4 sms, du har ringt henne 5 gånger utan att hon ringer upp igen och hon aldrig hör av sig till dig, då är det dags att gå vidare med sitt liv.
 
♦ Om ni har känslor för en tjej och hon inte känner likadant, bli inte så konstiga med det och gör det till en stor grej. Samma gäller om hon har känslor för dig men du inte har det för henne, ignorerar inte och bli ett svin om ni tidigare har kunnat prata och umgås. Man kanske kan vara vänner eller i alla fall kunna höras nån gång då och då ändå? Fixar du däremot inte att bara vara vänner så tala om det för henne.
 
♦ Om en tjej gillar dig och det tar dig 3 minuter att svara på ett sms, så ska du vara väl medveten om att dom 3 minutrarna känns som 3 år för henne. Hon hinner alltså under dom 3 minutrarna gå igenom alla känslor och tankar man hinner gå igenom under 3 år.
 
♦ Skippa alla spel och spelregler. Tycker du om henne så finns det ingen idé att vänta 3 dagar med att höra av dig. Kör med öppna kort, du kommer komma längst med det.
 

Swedish house mafia

Det var den där konserten som var som en enda stor nattklubb. Bra musik, väldigt bra musik och insmugglad alkohol. Denna kväll var det ombytta roller, Rebecka full som ett svin och jag var den tråkiga hönsmamman som sprang efter och såg till att hon inte gjorde bort sig allt för mycket. Och jag kunde inte placera om folk såg på mig med medlidande i blicken eller vad det var, men uppmärksamhet drog vi till oss i alla fall.
 
Vi blev insmugglade till vipavdelningen av en av vakterna, Rodney DaSilva hälsade på mig och för ca 5 sekunder var jag totalt starstucked av den där killen jag egentligen inte ens gillar. Jag förvarnade i förväg vakterna om hur kalas fröken Rebecka var och så tillbringade jag resten av tiden med att få bort hennes händer från deras skrev och kände mig lite som Jesus - deras räddare.
 
Det var den där konserten när vi till slut lämnade vipen för toabesök och dansa loss bland dom vanliga dödliga. Och om vi dansade! Vi skrattade, sjöng med, med händerna i luften. Folk raggade, gav komplimanger och alla var glada. När det sedan närmade sig slutet så åkte vi hem, Rebecka för full för att ens minnas kvällen och jag för slut i huvudet för att orka festa vidare någon annanstans.
 
Men fan så kul vi hade och fan så bra dom var.
 

My vagina makes me a lady, not my proper fucking language, dickface!

I´m jealous of every girl thats ever hugged you,
because for that short second,
she held my entire world
Sometimes on the way to one dream,
you get lost and find a better one
If your dreams don´t scare you
- they arent big enough
Every saint has a past, every sinner has a future
 
 

Lost in your eyes, I´m a fool and I know it

Jag har funderat på det här med otrohet. För mig är det det värsta den jag är tillsammans med skulle kunna göra. Men det finns en av alla gråskalor inom otrohet som jag inte kan bestämma mig om för vad jag ska tycka.
 
Tänk dig att du och din partner är tillsammans, har varit det i flera år och är superkära och lyckliga tillsammans. Kanske har ni även barn, är gifta, eller bara har planer på sådant. Ingen av er ser någon annan än varandra att leva tillsammans med i resten av livet. Och så går din partner på nån fest och gör ett "misstag". Efteråt ångrar han verkligen sig och vet att han aldrig kommer göra om det igen, han älskar dig och vill inte ha någon annan och har nu grov ångest för det han gjort.
 
Skulle du vilja att han berättade för dig? Att han raserade alla era framtidsplaner och kanske även ditt förtroende för alltid ifall du inte skulle kunna förlåta. Allt skulle förändras oavsett om ni skulle välja att fortsätta tillsammans eller på varsitt håll. Eller skulle han hellre vara tyst om det? Inte berätta något och ni fortsätter vara lyckliga samtidigt som han får leva med sin ånger och ångest och förhoppningsvis gör allt i fortsättningen som ett sätt att be om ursäkt, trots att du inte vet något.
 
Jag är kluven där, riktigt kluven. Ångrar han sig inte, skulle han kunna göra om det, har han haft ett "förhållande" vid sidan om eller varit otrogen eller varit nära ett flertal gånger så är det självklart - berätta för mig så jag kan ha självrespekt nog att kasta ut dig. MEN om han verkligen ångrar sig och vi har hela framtiden i våra händer... Är han då tyst om det så är det han som lider, inte jag. Vilket han förtjänar då det är han som gjort fel. Och om han då skulle veta i sig själv att det aldrig skulle hända igen, att det inte är värt risken att förlora mig - då vet jag inte om jag hade velat veta. För jag tror inte att jag hade kunnat förlåta, och då hade han inte bara raserat sitt liv, utan även mitt.
 
Och då dyker frågan också upp, skulle du berättat om du var partnern som gjort fel och sedan insett vilket misstag det faktiskt var?

Gaykille sökes!

Jag söker dig, gaykille som kan bli min nya BFF. Jag tänker mig myskvällar i soffan, galna festnätter, shoppingturer och långa telefonsamtal om allt och inget. Du ska ha humor, vara öppen och social, du ska också kunna vara seriös när det gäller.
 
Jag tänkte mig en vän av det manliga könet som jag kan vara full med, sova tillsammans med och visa mig halvnaken för med vetskapen om att du varken kommer få känslor för mig eller kommer vilja ligga med mig. Bara renodlade vänner!
 
Känner du dig träffad? Skriv på fb eller nått.
Jag behöver något kvinnligt manligt i mitt liv.
 

You´re from the 70´s but I´m a 90´s bitch

Jag berättade för henne och hennes reaktion var inte som hans, hon förstod och hon kunde på ett sätt sätta sig in i det. Hon dömde inte, det var inte fel och det var heller inget hemskt. Inget att hitta på ursäkter till, hon tog det för vad det är och hon förstod. Lyssnade, pratade och berättade. Fick det inte att låta som att livet är över, som att jag förlorat.
 
Sådär som jag önskar att alla kunde göra. Förstå och lägga förutfattade meningar åt sidan. Ibland är hon bra, den där systern jag har. Hon brukar förstå sånt som andra inte gör, hon är en av dom där personerna med ett öppet sinne.
 
 

Konversation mellan två blondiner #Epic

Nattligt telefonsamtal med Rebecka -
 
Vi nynnar på en dramatisk domedagsmelodi i kano samt lägger stämmor. Gör detta i ca 40 minuter innan vi sakta men säkert börjar slänga in ord som "Bomba säpo, kungahuset, vapen, självmordsbombare, självmordsuppdrag, Arlanda, Bromma flygplats, 9/11, Bin Laden" m.m. för att försäkra oss om att nån stackare kommer få sitta och lyssna av hela samtalet.
 
Lägger sedan till lite reklam för oss själva med "Har både twitter och instagram där vi heter GatansMonroe och MyLifeMyMeaning, hashtag followforfollow, hashtag dubbeltapforlikes, hashtag likesforlikes." Och avslutar med "Detta samtal sponsras av Gevalia kaffe - när du får oväntat besök"
 
Natteunderhållning när den är som bäst! Varsågod.

Konversation i en finsk familj #12

Jag; Men sluta vara så jävla äcklig! Vad i helvete är problemet, usch. Fy faaan. Mamma, X måste ju vara adopterad?! Jag skulle fan aldrig bete mig sådär.
 
Mamma; I så fall är det väl du som är adopterad, resten av oss är ju likadana.
 
Och hela familjen brister ut i ett asgarv. X = ett av mina syskon.

Den perfekta beskrivningen

Just nu är det sådär uppåt, sådär bra att jag ler åt allt och ingenting. Utan anledning och i min ensamhet. Sådär bra, den där känslan av lycka som man älskar men som man samtidigt lärt sig att hata. Och det är precis som hon beskrev det;
 
"Det är inte att må dåligt stundtals som är jobbigt. Det är topparna och dalarna. Att ena timmen vara så glad och full av energi att jag inte vet vart jag ska ta vägen och nästa timme bara vilja sova bort resten av dygnet. Att kastas mellan det är så fruktansvärt påfrestande att jag ibland undrar om det inte hade varit bättre att jämt må dåligt."  -  www.petite.nu
 
Den där perfekta beskrivningen. Men just nu är jag uppåt, jag är glad. Lycklig till och med. Så nu njuter jag, jag firar med att le i min ensamhet. Jag är lycklig.

PTSD

Det där han sa att jag lider av, det där som förklarar en del av allt. Jag fick diagnos nr 1 och jag förstod ingenting. Posttraumatisk stressyndrom är ju sånt som drabbar dom som varit med i krig, dom som sett sina familjer utplånas, dom som varit utsatta för tortyr och fått fly sitt land, sitt hem. Dom som inte har haft någon trygghet, det är sånt som drabbar dom. Trodde jag.
 
Men enligt honom drabbar det även oss normala människor, födda här i Sverige, uppväxta i bra familjer. Tydligen kan vi också få PTSD efter flera år av både fysisk och psykisk misshandel, efter våldtäkt, otrygghet och rädsla. Och när det sjönk in, vad han sagt, så blev jag förbannad. Jag blev förbannad på den där mannen som kom in i våra liv när jag var 10 år och gjorde dom närmaste åren till ett helvete för mig. Han som gjorde att jag aldrig visste vad som skulle hända när jag var på väg hem från skolan, han som gjorde att jag aldrig visste vad som skulle hända bara jag lämnade mitt rum. Och han som ibland kom in i mitt rum och gjorde att även min trygghet kändes skrämmande.
 
Det gjorde mig förbannad att veta att jag nu, flera år senare lider pga hur han behandlade mig när jag var som skörast, när jag precis förlorat min pappa samtidigt som jag var på väg in i tonåren med allt vad det innebär för oss tjejer. Han förstörde inte bara dom åren utan han förstör även nu, han förstör genom PTSD.
 
Och ja, det var en av diagnoserna. Posttraumatisk stressyndrom, sånt som tydligen inte alls bara drabbar krigsdrabbade. Så då vet ni det också. Och en dag kanske jag talar om hela sanningen, även för er. Men inte än, ni ska inte få dömma ut mig än.

The painful things you did to me, I´ll do them all to someone else

I’ve emptied out the minibar
Did it all by myself
About to go and key his car
I’m what you call a mess
 
I can’t remember what went wrong
I started talking to myself
I even hate my favourite song
What would a damsel in distress?
And if you ask me where
I’m gonna be tonight
Ask me if I’m gonna be alright,
I’ll be crying out your name
Drink through all this pain tonight
I don’t even wanna fight
I know when the battle’s lost
 
I’ll be crying out your name
Drink through all this pain tonight
You and I were never right
I know when the battle’s lost
 
The painful things you did to me
I’ll do them all to someone else
And that is how it’s gonna be
It takes a lot of self defense
So don’t you ask me where
I’m gonna be tonight
Don’t ask me if I’m gonna be alright,
I’ll be crying out your name
Drink through all this pain tonight

Det där med äckliga människor

Nej det är inte okej att hosta rakt ut när man lagar mat åt flera andra som ska äta, det är heller aldrig okej att bara nysa rakt ut utan att sätta en arm i vägen. En nysning kan flyga upp mot 15 meter. Och man hostar/nyser inte sig själv i handen om man inte tänkt tvätta dom inom dom närmsta 7 sekundrarna.
 
Jobbar du dessutom inom vården så SKA du tvätta och sprita dina händer konstant. Alltså hela tiden. Det är heller inte okej att gräva sig i näsan bland andra, och man droppar inte snorkråkor på golvet. Gräva i näsan gör man i sin ensamhet och med hjälp av papper, eller så tvättar man händerna direkt efteråt. Och det är aldrig okej att sitta på t.ex en restaurang och snyta sig. Man pruttar heller inte när andra människor befinner sig i samma rum, det är inte roligt hur mycket du än skrattar åt det.
 
När man går på offentliga toaletter så sätter man pappar på toaringen innan man sätter sig, man sitter inte rakt på toaringen eller på sina egna händer. Finns det ingen toaring så står man helt enkelt upp och kissar, och ja, detta gäller även oss tjejer! Och blir det bajsränder i toaletten så har man själv ansvar att ta bort dom, man lämnar inte dom på nästa stackare som ska in där. Äckel.
 
Det är heller aldrig okej att använda någon annans tandborste. Helst inte ens borste, och handduk är bara okej att dela i akuta fall och med någon du delar kroppsvätskor med. Och ni som låter hundar slicka er i ansiktet, tänk på att dom äter sitt eget bajs och slickar sig i röven.
 
Jag blir äcklad bara jag tänker på det.

This has nothing to do with you

 
Winter storms have come
And darkened my sun
After all that I've been through
Who on earth can I turn to?
About to lose my breath
There's no more fighting left
Sinking to rise no more
 

Blinded by the sun

Jag berättade om han och hans reaktion på det hela, hur jag "överdriver, är bara negativ som person och går runt och tror att jag haft ett skitliv trots att jag haft det så jäkla enkelt. Om jag bara såg saker och ting positivt så skulle jag inte må som jag gör. Dags att jag slutar tycka synd om mig själv."
 
Det om något stämmer väl inte, jag gör mitt bästa för att se allt positivt. Jag har aldrig någonsin sagt att jag haft ett skitliv, för det har jag inte. Jag har haft ett väldigt bra liv trots jobbiga perioder. Jag tycker inte mer synd om mig själv än någon annan. Och när jag berättade om hans reaktion så blev hon arg, och det var så skönt att höra henne. När hon sa att jag är en stark person, att hennes syn på mig inte alls har förändrats, hon kommer vara här. Jag behöver inte vara orolig för att förlora henne för hon vet precis hur jag är, ingenting har förändrats i och med allt detta. Att jag är en positiv person, att jag försöker, att jag kämpar hur jag än mår. Hon, en av mina bästa vänner som jag är så otroligt glad att jag har, hon stöttar mig, även genom såna kommentarer.
 
Och hans reaktion var precis det jag var rädd för, den jag är rädd att få från alla. Men ingenting med mig har ju förändrats, jag är den jag varit hela tiden. Jag kanske låter negativ här i bloggen i perioder men det är för att detta är en del av min terapi, mitt sätt att skriva av mig och mår jag dåligt så skriver jag det också. Men jag är ingen negativ person, då hade jag aldrig orkat ta mig såhär långt. Jag tycker heller inte synd om mig själv och jag har inte haft något skitliv, det har jag verkligen inte nu heller. Allt i mitt liv är på plats för tillfället. Men för alla människor betyder inte det att man mår bra, inte när man bär på sådant man kommer få leva med resten av sitt liv. Och i och med det jag fått veta den senaste tiden så är det något jag med säkerhet vet - att jag kommer få leva med detta i hela mitt liv, på ett eller annat sätt.
 
Det finns så mycket du inte vet om mig.

Fucked up minds think alike

Och där satt vi, två främlingar på så många sätt och öppnade oss för varandra. Berättade jobbiga saker, hur vi går vidare, hur ont det kan göra. Han berättade saker, delade med sig och jag berättade saker inte ens mina närmsta vänner vet om. Något jag aldrig vågat avslöja, inte ens för dom.
 
Och vi är nog lika rubbade båda två, men det var skönt på ett sätt för jag förstod honom. Och jag tror att han förstod mig också. Sådär som folk oftast inte gör, speciellt inte främlingar.

Come on you, take my hand ´cuz it´s not worth it

Jag stod i Sollentuna och väntade på taxin, förbi mig går flera små gäng med 13-15 åringar som antagligen precis slutat skolan, jag hör små delar av deras samtal och blir fundersam. Dom pratar om olika droger och hur dom reagerar på dom. Det röks cigaretter och berättas om vilka droger som är bäst att ta när. Och utifrån det kan jag bara anta att det även sexas loss bland dom.
 
Och jag kan inte låta bli att undra om det är så det är nu? När jag var 13 så vågade jag knappt nämna killen jag var kär i, droger var med andra ord inte ens i närheten av ett hett samtalsämne bland mig och mina vänner, och det var absolut ingenting någon av oss varit i kontakt med.
 
Och jag hade sån lust att springa i kapp dom, tala dom tillrätta. Be dom hålla sig ifrån skiten som jag sett så många falla under. Jag ville ge dom annat att prata om, något som inte riskerar deras liv. Något som inte är farligt. Jag ville att dom skulle falla tillbaka till det oskyldiga då dom inte visste vad droger var.
 
Sedan skrämdes jag över att mina syskonbarn om bara ett par år är i deras ålder. Jag vill inte att dom ska höra något sånt, inte veta vad det är. Verkligen inte röra skiten. Fan, barn växer upp alldeles för fort, alldeles för fort. Fortsätt vara barn ett tag till, några år till. Livet är så mycket lättare som barn, om ni bara visste.

Stars can´t shine without darkness

Och så plötsligt känns det som att stenen lyft från mitt bröst. Tyngden på mina axlar har försvunnit som om den aldrig fanns där. Som att allting var en dröm och det alltid varit såhär och jag vet att någonting är fel. Men då får det vara det då, för nu är tyngden borta. Och helt plötsligt är jag lycklig igen, i mig själv, med mig själv. Över mig själv. Och det är jag, bara jag som åstadkommit denna lycka, det är jag själv som sätter leendet på mina läppar, ingen annan.
 
Jag vill le för alltid. Jämt, hela tiden och bara för att det är fint.
För alltid.

There ain´t no help, it´s every women for herself

Om jag berättade sanningen om min dag för er, om jag med ärlighet sa hur min morgon började. Om jag berättade om besöket jag var på och vilka besked jag fick, hur hårt skulle ni döma mig då?
 
 
Det var den där morgonen, den som inte började som alla andra mornar...
 

Every end is a new beginning

Det var den där kvällen efter jobbet, jag satt i min nystädade lägenhet och bara njöt av lugnet. Jag hade precis fotat hela lägenheten för att lägga ut den för eventuellt byte lite närmare stan samtidigt som jag satt och tänkte tillbaka på det där mötet på banken tidigare i veckan. Det där mötet där jag fått lånelöfte på mer än vad jag vågat hoppas på.
 
Och jag gick igenom lägenheten och fick kalla fötter. Ska jag göra det? Jag har ju verkligen bott in mig, allt är mitt, jag har köpt och inrett helt på mitt sätt. Det är stort, luftigt och ljust. Men det ligger i en förort jag tröttnat på, jag har tröttnat på dom värdelösa förbindelserna till storstan. Men det är mitt hem och om jag får säga det själv så är det ganska fint också.
 
Men jag har funderat på det så länge att det är dags nu. Kanske hittar jag inget bättre än detta och då stannar jag här, men förhoppningsvis blir detta ett steg åt ett annat håll för mig. Ett bättre håll.

Och dom som säger att tiden läker alla sår, dom ljuger

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder
du och jag haft så länge nu
och det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig
som följer mig vart jag än går.
 
Och jag älskar dig men fan vad vi håller på
Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger
 

"Tell someone how much they mean to you"

Och jag inser att jag fortfarande lever på hoppet. Fortfarande hoppas jag. Önskar, drömmer... Om allt det där, allt det där som är allt jag vill ha.
 
 
Jag slutade aldrig hoppas.

After all, you did know better

Nej, helvetet har inte frusit till is än, det är fortfarande dom som borde stå dig närmast som sviker, som inte bryr sig och som bara tänker på sig själva i alla stunder. Oavsett vad det gör med dom som ställt upp, som hela tiden funnits där. Men det spelar ingen roll, nej det bryr sig dom "närmaste" inte om.
 
Så nej, inget nytt händer här i världen, allt är precis som vanligt och dom du trodde alltid skulle vara där för dig, dom brydde sig aldrig. Allt är precis som det alltid har varit.
 

Du skapar ett zoo

Jag går här, jag går med dig och låtsas som att jag inte berörs. Som att det inte känns alls, samtidigt som det där lilla, lilla hoppet finns kvar. Det där hoppet om att allt ska sluta annorlunda. Men jag går vidare, som att du inte berör. Som att det inte längre känns.
 
Som att det inte känns alls. Trots att det känns, det bränns, det pirrar, det sprakar, jag ler. Jag vill ha en beröring, jag vill våga lägga en hand på dig, mina läppar mot dina. Ingen matlust, det går inte ner när du är i närheten. Dom där fjärilarna i magen kan dra åt helvete, du skapar ett helt zoo.

Love was when I loved you

Det finns många som inte vågar prata om sina pappor med mig, vissa säger det ärligt till mig medans det märks på andra. Det känns fel att berätta om den där pappan som inte varit bra, som inte betett sig som en pappa ska göra. Det känns fel att berätta om det där bråket med pappa, eller om uppväxten där han inte varit perfekt men han ändå varit bra. Och det känns fel att berätta om roliga saker ni gjort tillsammans, om hur mysigt det var med farsdag.
 
Det känns fel för att jag inte har nån pappa vid liv. Men jag kräver inte att alla andra ska sluta fira farsdag för det. Såklart det gör lite ont i hjärtat av avundsjuka och saknad för att jag önskar att jag också kunde vara med min pappa, men det togs ifrån oss och så är det bara. Det finns inget jag kan göra åt saken.
 
Och den där pappan som inte varit bra, som inte funnits där för dig som en pappa ska. Det är klart att du får berätta om honom, det är klart att du får klaga. Du får vara arg. Jag är medveten om att alla pappor inte är bra. Även om ni bara har bråkat så får du berätta, jag lyssnar. För man kan bråka med sina föräldrar, jag vet det. Du får bråka med din pappa även fast jag aldrig mer kommer kunna göra det med min.
 
Ni får berätta för mig, ni får klaga, för jag vet att ni har pappor. Och har ni bra pappor så är jag glad för er skull för det, ni behöver inte känna er skyldiga, ni behöver inte skämmas över att säga saker högt. Jag önskar inte er samma som hänt mig. Får jag bara be er om en tjänst, ni som har era pappor kvar i livet? Dom som har varit bra, dom som ställer upp, ge honom en extra kram nästa gång ni ses. Gör det för oss som önskar att vi kunde en sista gång. Glöm inte era mammor heller, dom förtjänar också kramar för allt dom gör för oss.

You lie and say you´re better now than ever and your life´s okay, well it´s not

 
You've read the books,
You've watched the shows,
What's the best way no one knows,
Meditated, yeah, hypnotized.
Anything to take from your mind.
But it won't, no
You're doing all these things out of desperation,
You're going through six degrees of separation.
You head the drinking, take a toll
Watch the past go up in smoke.
Fake a smile, yeah, lie and say that,
You're better now than ever, and your life's okay
Well it's not, no.
You're doing all these things out of desperation,
You're going through six degrees of seperation.
 
First, you think the worst is a broken heart
What's gonna kill you is the second part
And the third, is when your world splits down the middle
And fourth, you're gonna think that you fixed yourself
Fifth, you see them out with someone else
And the sixth, is when you admit that you may have fucked up a little

You kissed me like you meant it, and I know that you meant it

Jag påminner mig själv om att det är värt det, sådär som jag får göra ibland. Vissa dagar. Det är värt det, att fortsätta, att gå vidare. Att vandra den vägen. Det är absolut värt det, sådär som du gjort så många gånger förr. Det minns du väl, hur det är värt det sedan när du vandrat klart?
 
Jag får påminna om att jag orkar, att det finns där, att styrkan finns där. Det är bara att fortsätta framåt. För nånstans är det värt det, kanske är det värt det. Jag hoppas i alla fall det. Är det värt att fortsätta?

När man vet att det är dags att göra lite fler situps

Pratar med en vän i telefon när jag i underkläder går förbi en helkroppspegel och hajjar till, tar en bild och skickar till vännen varpå hon tvingar mig att köpa ett gravtest. Utmärkt, alldeles jävla utmärkt när magen putar så vännerna tror man gått och blitt på smällen.
 
Dags att dra på med fler magövningar på gymmet!

Något jag älskar

Nån som håller om mig hela natten, hans armar om mig som att han ska skydda mig mot allt. En som när han vänder ryggen emot mig, drar med mig för att han vill att jag ska hålla om honom då. Nån som ligger sådär nära att man kan känna hans andning, bröstkorgen sakta höjas och sänkas.
 
Nån som håller om sådär hårt men ändå löst, nån som pussas. På munnen, axeln, nacken, pannan, överallt och mycket. Nån som på morgonen kryper tätt intill när båda är sådär morgonvarma, en kram, hans händer som smeker över ryggen, över magen innan han kysser min axel och håller om mig igen. Sådär så att ingenting annat finns i hela världen.
 
En som lägger sig på rygg eller mage men aldrig släpper mig helt i alla fall, alltid en hand över min, mina ben över hans, en hand på mitt lår eller en arm under min nacke. En sån där som ger mig all den där närheten jag älskar att få. Den där närheten som får allt annat att försvinna, som får mig att vilja ligga stilla för att inte förstöra det där ögonblicket. Han som vill att jag håller om honom lika mycket som han håller om mig...

Tell me, are you just getting by?

Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
 
You've gotta get up and try try try
Gotta get up and try try try
You gotta get up and try try try
Funny how the heart can be deceiving
More than just a couple times
Why do we fall in love so easy
Even when it's not right?

Think of everything you´ve got ´cuz you will still be here tomorrow but your dreams will not

Jag känner att det blir allt svårare att hålla sig flytande. Orkar inte hålla mig uppe längre och det känns som att jag faller, drunkar, försvinner. Önskar att jag kunde försvinna när jag känner att det tar över. Orkar inte.
 
Med vetskapen om att jag har planer, jag har saker att göra idag. Saker som innefattar ett leende, som innebär att jag ska vara social. Orka leva, orka hålla mig vid liv bland andra människor. Planer där jag inte kan slå i saker, där jag inte kan bryta ihop och vara mitt svaga jag. Där jag inte kan låta panikångesten ta över. Där jag måste kunna andas, där jag inte kan visa för dom andra hur nära döden jag är just nu. Hur han är min bästa vän idag. Hur ångesten tar allt jag har medan jag sitter här och kvävs. Hur jag och mitt leende sakta kvävs till döds.

The truth is you´re gone

Varje år finns det några speciella dagar som jag åker till pappas grav. Jag missar aldrig, om jag inte blivit skjuten i lungan eller något tidigare den dagen. Annars åker jag alltid till graven. Dom dagarna är;
Alla helgonas dag
Farsdag
Julafton
Nyårsafton
Årsdagen av pappas död
Pappas födelsedag
 
Alla dessa dagar infaller under höst och vinter vilket suger eftersom i alla fall 3 av dagarna är riktigt tunga. Riktigt, riktigt tunga kan dom vara. En sak som får mig att föredra sommaren mer är alltså den anledningen att jag inte har en enda dag som jag vet redan i förväg kommer vara tung. Jag har ingen dag som jag vet att jag kommer sakna extra, ingen dag som jag redan i förväg vet kommer suga musten ur mig.
 
Inte nog med att höst och vinter är mörkt och segt överhuvudtaget, men så kommer alla dom här dagarna, på rad känns det som, dom dagarna som får mig att sakna dig sådär extra mycket. Dom där dagarna du finns i mina tankar sådär extra mycket.
 
Till dig, världens bästa pappa på farsdag - Jag älskar dig, jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ och det finns så mycket jag skulle göra för att få ett liv, en dag, en timme, en minut med dig igen. En kram, din doft, din röst. Din rödrutiga skjorta och gummistövlar. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Älskade, älskade du, jag saknar dig ♥

Vad vi tjejer tydligen borde veta om killar

Om du tycker att du är fet är du antagligen det. Fråga inte oss hela tiden!
 
Lär dig hela toalettlocksproceduren: Om det är uppfällt är det bara att fälla ner det. Hur enkelt som helst!
 
Födelsedagar, alla hjärtans dag och årsdagar är inte till för att se om vi kan hitta den perfekta presenten. En gång till.
 
Om du frågar en fråga som du inte vill ha svar på, var då beredd på ett svar som du heller inte vill höra.
 
Det finns tillfällen då jag inte tänker på dig. Acceptera det.
 
Hundar är bättre än katter. Punkt slut.
 
Shopping är inte en sport.
 
Du ser snygg ut i vilka kläder som helst. Jo, det är sant.
 
Att gråta är utpressning. Gråt om du måste, men var beredd på att vi inte tycker om det.
 
Din bror är en idiot, din förre pojkvän är en idiot, och med största sannolikhet är din pappa det också.
 
Be om det du vill ha. Subtila vinkar funkar inte.
 
Du har tillräckligt med kläder.
 
Du har för många skor.
 
Att stå upp och pinka är mycket svårare än att sitta. Det är totalt omöjligt att sikta rätt varenda gång.
 
”Ja” och ”Nej” är klart godkända svar.
 
Fejka inte. Vi är hellre ineffektiva än förda bakom ljuset.
 
Det som vi sa för sju eller åtta månader sedan är inte godtagbart i en diskussion idag. Allt vi säger blir ogiltigt efter sju dagar.
 
Om inte du tycker om flickorna i Café och Slitz, tro inte att vi tycker om såpoperakillarna.
 
Om något vi sagt kan tolkas på två sätt, och ett utav dessa två sätt kan få dig att bli ledsen, så kan du hoppa upp och sätta dig på att vi menade det andra.
 
Låt oss titta. Om vi inte får titta på andra kvinnor, hur ska vi då kunna veta hur snygg du är.
 
Du kan antingen be oss göra en sak. Du kan också berätta hur du vill att vi ska göra det, men du kan inte kombinera dessa två alternativ.
 
Christopher Columbus behövde inte stanna till och fråga efter vägen, och det behöver inte vi heller.
 
Klipp aldrig ditt hår. Långt hår är alltid mer attraktivt än kort hår. Ett av de främsta skälen till varför en kille är rädd för att gifta sig är att gifta kvinnor alltid klipper håret. Och då är det för sent, för man är redan fast.
 
Kom bara till oss med ett problem om du vill ha det löst. Det är nämligen vad vi killar gör. Sympatin får dina väninnor stå för.
 
Gnid inte lampan om du inte vill ha ut anden.
 
Om det är möjligt, kan du väl säga det du vill ha sagt under reklaminslagen.
 
Alla män ser endast 16 färger, ungefär som Windows standardinställning. Aprikos är en frukt och inte en färg.
 
Om det kliar måste vi klia.
 
Öl är lika spännande för oss som handväskor är för er.
 
Vi är inga tankeläsare och vi kommer aldrig att bli det heller. Vår oförmåga att läsa tankar är inte ett bevis på hur lite vi bryr oss om er.
 
Om vi frågar vad som är fel och du svarar ”ingenting”, kommer vi att bete oss som om allt är bra. Vi vet att du ljuger men det är inte värt besväret.
 
Vad fan ska man med tallriksunderlägg till?
 
Att läsa på toaletten är en mänsklig rättighet.
 
Sallad är inte mat.
 

Det där med att vara yngst i familjen #2

För ett tag sedan funderade mamma på att åka till Finland över jul så att mormor skulle slippa sitta ensam ännu en julafton. Jag protesterade och tyckte att mamma kan åka så att hon kommer hem strax innan jul, för annars blir ju hela julen förstörd. Inget kommer vara som det brukar, speciellt eftersom ena brorsans familj firar med hans sambos familj detta år. Och så har mormor ett gäng ungar som bor mycket närmare henne som kanske skulle kunna engagera sig litegrann ibland också.
 
Då kläcker mamma den briljanta idén att alla i vår familj kan fira jul själva, i sina egna små familjer istället för alla tillsammans. Och mina syskon verkade tycka att det lät som en bra idé. Klart det låter bra för dom som har sambos och barn och hela jävla faderullan. Mamma glömde däremot bort sin yngsta dotter. Hon den där som inte har någon egen familj än. Jag skulle enligt hennes förslag fira jul ensam det här året. Tack så mycket. Ännu en av "fördelarna" med att vara yngst.
 
Sådär som bara jag kan göra så ställde jag såklart till med ett jävla liv. Nog för att jag ska jobba på julafton med det lilla jag hinner fira tänker jag för i helvete inte sitta ensam! Mamma kommer nu hem till julafton, och jag förväntar mig dubbelt så mycket paket av ALLA i min familj efter att dom tänkt svika mig, dom asen.
 
Tacksåjävlamycket.

Berätta hur du gör

Den känsla som du lämnar när du vänder bort din blick, berätta hur du gör. Berätta vad det är, berätta. Det finns så mycket med dig jag förstår, som jag förstår bättre än dom flesta. Ändå kan jag inte det viktigaste, det jag önskar mest av allt att jag visste hur du gör.
 
Om du bara visste hur det känns när du snuddar vid mig. Berätta hur du gör när du får min kropp att fladdra iväg, i rädsla, lycka. Nått som inte är jag.
Berätta hur du gör.

Han den där som hjälpte

Jag gick till den där läkaren, förklarade, svarade på frågor, och han förstod faktiskt. Han förstod att jag inte orkar mer, han ville hjälpa. Och han skickade mig vidare till en KBT terapeut för att lära mig att arbeta bort det själv samtidigt som jag fick ett recept för att orka dom dåliga dagarna, dom värsta ångestattackerna. Dom där tabletterna jag hoppas att jag inte kommer behöva ta överhuvudtaget.
 
Och på kvällen var det inte panikångesten som kom, det var något annat, något som fick mig att än en gång känna att jag inte orkar mer, men jag tog mig igenom det. Utan tabletter avslutade jag ändå kvällen med en massa skratt. Och sen slog det också mig, det där som läkaren frågat mig om, vad det är som brukar utlösa dom värsta panikångest attackerna, som jag då inte kunnat svara på men som jag tänkt på hela dagen.
 
Oftast är det lycka som utlöst dom. Oftast kommer det strax efter att jag mått riktigt bra, när jag haft extra kul, umgåtts med människor jag älskar, dom gånger jag skrattat sådär extra mycket. Och då kan jag inte låta bli att undra varför, varför får jag panikångest av att må bra? Av att vara lycklig.
 
Men han förstod. Han hjälpte. Och han såg till att jag kanske inte behöver ha det såhär i resten av mitt liv.

För du har aldrig varit min

Jag kan inte förlora dig, för du har aldrig varit min
samt att vi ska bli två är omöjligt,
förstå, en av oss är så kall
 
Nu har jag kommit hem,
nu har jag, jag har tyglat mig,
jag har känt dig så, jag vill aldrig mer,
mera känna så
Men när ditt vilda hjärta slutat slå
då ska jag minnas den tiden när vi brann ihop,
jag släckte din eld som jag vann
 
Du är naken nu, du är naken här för mig
men jag ser inte dig
När allting är över,
när du funnit sans ska du hata mig innerligt,
önska att jag inte fanns
men jag hör av mig i natt, 
Jag ska få dig att hoppas,
jag ska få dig att tro,
jag ska krossa ditt hjärta, ta ifrån dig din sol,
leka med dina känslor, rasera din bro,
visionen av oss i min hand
 
 
Det är visionen av oss, i min hand...

I still remember how it all changed

There was a time,
I used to look into my fathers eyes
in a happy home,
I was a king I had a golden throne
those days are gone,
now the memories on the wall
I hear the songs,
from the places where I was born
 
Upon a hill across the blue lake
that’s where I had my first heartbreak
I still remember how it all changed
my father said
Don’t you worry, don’t you worry child
see heavens got a plan for you
don’t you worry, don’t you worry now
 
There was a time,
I met a girl of a different kind
we ruled the world,
I thought I’d never lose her out of sight
we were so young,
I think of her now and then I still hear the songs,
reminding me of a friend...

You´re just a daydream away

Fler och fler tjejer vallfärdar till mig, dom ber om råd och tips för att få killar på fall. Jag ställer upp, är världens bästa wingman på krogen, svarar på deras sms och ger dejting och sextips. Och det går bra för dom jävlarna. Det träffas, det hånglas, hålls händer, skrivs fina sms och sexas loss.
 
Och så står jag här vid sidan om och inser att jag verkar förbli singel med en massa upptagna och tråkiga vänner vid sidan om. Varsågod tjejer, jag önskar bara jag var lika bra på mitt eget kärleksliv som jag verkar va på era.
 
Jagvillhadig

Don´t count me out just yet

Och så kom den där svackan samtidigt som en av alla ångestattacker, den där som fick mig att förlora all motivation till att träna. Jag tänkte aldrig mer, jag ska aldrig mer sätta min fot på gymmet. Vad finns det för mening? Jag ser inga resultat så vad spelar det för roll. Jag orkar inte mer, har ingen lust, ingen kraft. Jag bryr mig inte längre. Aldrig mer sätter jag min fot där igen, jag ger upp nu.
 
Det var en Söndag och dags att planera kommande veckas träning och det tog emot att ta upp kalendern. Det tog emot när jag plitade ner träning 6 av 7 dagar på det där pappret. Det tog också emot att åka iväg, att kliva in på gymmet och möta dom andra människorna fick mig att vilja vända hem igen. Åh så nära jag var. Men jag körde det jag skulle, det gick inte alltid bra. Jag hade inte orken jag borde ha, men jag gjorde så gott jag kunde. Och jag var i alla fall där.
 
Och i slutet av den veckan kändes det bra igen. Inte så bra att motivationen var tillbaka, men tillräckligt för att jag skulle kunna tänka mig att åka dit igen. Tillräckligt för att jag skulle vilja göra mig av med all skit jag stoppat i mig under veckan. Och kanske lägger jag inte av den här gången heller. Eller så gör jag det. Vi får väl se vad tiden utvisar, men jag hoppas att jag orkar även utan motivation. Att jag fortsätter tills den kommer tillbaka, hur tungt det än är. Och jag önskar att jag hade någon där, någon att träna med, någon som peppar mig. Som ser till att jag gör allt fullt ut. Någon som peppar, som sporrar. Någon som ser till att det gör ont som satan i kroppen dagen efter.

Tack...

Jag får ganska ofta på omvägar höra att någon tycker att jag skriver bra, att något inlägg varit roligt/smart/korkat, whatever och oavsett vad jag får höra så brukar jag faktiskt uppskatta det. För det är inte många som kommenterar, men en del som läser. Och det är skönt att höra nån reaktion, få nånting på det jag skriver trots att jag skriver för min egen skull.
 
Det är kul att höra att något jag skrivit har berört någon annan även om det är till skratt, tårar eller andra känslor, så har jag ändå kunnat beröra, till och med folk jag inte känner. Och jag tycker om det, jag uppskattar när någon säger något om min blogg och det jag skriver, för även om jag skriver för mig själv så är det ju öppet och andra kan läsa det. Jag delar med mig av mina tankar och känslor, jag lämnar ut mig själv totalt och riskerar faktiskt att andra kan tycka att jag är helt dum i huvudet, att jag skrämmer bort personer jag vill ha i mitt liv eller att folk inte kan ta att jag har andra åsikter än dom.
 
Men jag fortsätter skriva, och jag blir fortfarande lika glad av bloggkommentarer oavsett om jag får dom i verkligheten, genom någon kommentar här eller på face.

It can get ugly before it gets beautiful

You're hearing rumors about me
And you can't stomach the thought
Of someone touching my body
When you're so close to my heart
 
I won't deny what they're saying
Because most of it is true
But it was all before I fell for you
So please babe
So please don't judge me
And I won't judge you
 

How can my heart possibly break when it wasn´t even whole to start with?

Det var den där alla helgons dagen, den som kändes som alla andra dagar tills jag åkte till den där graven jag inte besökt på länge. Den jag då insåg att jag undvikit. Den jag tidigare kunde sitta vid och prata hur länge som helst i min ensamhet men den jag nu bara åkte till, tände ett ljus, sa några små ord vid innan jag lämnade för att åka hem till ensamheten.
 
Och väl hemma i ensamheten tillät jag mig själv bryta ihop, sådär som jag inte gjort på länge. Dom där stora tårarna av saknad, dom höga snyftningarna och det onda hjärtat. Lite för mycket av allt, för att släppa det som hållits inom mig.
 
Och ensamheten kändes inte längre skön, den kändes instängd och allt jag ville var att ha en famn att krypa upp i, en famn där jag kan släppa fram dom där tårarna med vetskapen om att någon håller om mig, håller mig kvar här när det känns som att hela jag går sönder.
 
P.S, I will always love you

Det där med musik

Det är ganska häftigt hur en låt kan få en att slungas tillbaka till gamla minnen. Hur en låt för alltid kan påminna om en viss person eller en händelse. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är fint ändå. Och jag undrar om det är någon som slungas tillbaka till minnen av mig, sådär som jag kan göra.
 
Några låtar och personer/händelser som alltid kommer höra ihop..;
 
Mia; Drive by - Train, Call me maybe - Carly Rae Jepsen
 
Juan; Sagoland - Medina, I don´t belive you - Pink, Le igen - Danish
 
Daniel; All back - Chris Brown, Already taken - Trey Songz, My Kinda girl - Pitbull, Krossa alla fönster - Maskinen, Marvins room - Drake
 
Pappa; Äiti - Juha Metsäperä, Utan dina andetag - Kent, Daddy I miss you - Shyam Moses
 
Rebecka; Bullet - Hollywood Undead, Everything - Lifehouse, Warm kitty soft kitty - Play school
 
Turkiet 2012; Summer paradise - Simple plan
 
Jim; One last time - Agnes, Mä annan sut pois - Lauri Närhi
 
Barcelona 2012; Young homie - Chris Rene
 
Sarah; Total eclipse of the heart - Westlife
 
 
Och vilka låtar som påminner om vad och vem säger väl ganska mycket om vad som sagts och gjorts. Och det är det fina med musik, hur det finns där genom allt. Genom alla känslor och minnen. Och hur en del låtar bara kan få en att spricka upp i ett stort leende, samtidigt som en annan låt kan framkalla minnen du önskar du inte hade.

-

Aaw.. you don´t have a valentine on valentines day?
 
Some people don´t have a mother on mothersday or a father on fathersday.
So shut the fuck up!

If you could see me now

När folk hör att man tappat livslusten så blir dom direkt rädda. Det man då ser framför sig är någon som vill dö, någon som kommer ta livet av sig alternativt skada sig själv. Man ser något hemskt framför sig och folk blir rädda, backar. Orkar inte möta, vågar inte fråga.
 
Att förlora livslusten är inte samma som att vilja ta livet av sig, det är faktiskt en ganska stor skillnad. Jag har precis tagit mig ur en depression, jag är på väg ur hela tiden. Detta med min panikångest gör att jag vissa dagar totalt förlorar livslusten och motivationen till allt, men så har jag haft det i 10-12 år nu. Det är inget nytt. Det nya är att jag nu är öppen med det, jag ser ingen anledning att dölja och visa upp en perfekt fasad. Och bloggen är min terapi, mitt sätt att få ur mig sånt som är svårt att sätta ord på.
 
Att tappa livslusten är att inte se någon glädje i livet, inte förstå varför man finns till och vad man gör här. Man förlorar motivationen till att kliva upp ur sängen på mornarna, att jobba, gå till gymmet, umgås med människor. Man har svårt att känna glädje överhuvudtaget just för att man inte vill leva, man ser inte anledningen till att göra det.
 
Men jag vill inte ta livet av mig, jag tänker inte på att skada mig själv. För jag vet att livet är värt att leva trots att min gnista är borta för stunden. Jag vet att glädjen finns där och jag har så otroligt mycket att leva för att jag inte skulle vilja försvinna. Jag har så mycket kvar att göra!
 
Så bli inte rädda, ta inte saker förgivna och försvinn inte ur någons liv bara för att personen för tillfället inte mår bra. För det vänder, det gör det. Och att förlora livslusten betyder inte att man skadar varesig sig själv eller någon annan.
Så bli inte rädda, fråga hellre...

RSS 2.0