You would look perfect next to me

Du är fin
 
Fint leende, fina ögon, mjuka läppar.
Det är du det.

Jag kommer alltid vara den...

"Jag kom inte in på krogen för att jag är utlänning"
"Hon vill inte ha mig för att jag är utlänning"
"Jag får inte jobb för att jag är utlänning"
"Jag är singel för att jag är utlänning"
"Jag blev utslängd från krogen för att jag är utlänning"
"Jag blev kuggad på uppkörningen för att jag är utlänning"
 
Jag fullkomligt avskyr såna människor. Alla vet någon sån där, en sån där person som skyller ALLT som går fel på att den inte är svensk. Ja, jag är fullt medveten om att folk diskrimineras dagligen, speciellt personer med utländsk bakgrund, det vet jag. MEN, allt som går "fel" i ditt liv beror inte på att du inte är svensk!
 
Jag blev för ett tag sen beskylld för att dissa en kille för att han inte är svensk. Detta var en person jag aldrig träffat, någon jag inte var intresserad av och som jag sagt till att jag inte ville något. Och sedan kom det, han var förbannad på mig för att jag inte ville ha honom bara för att han inte är svensk, och jag fick också skit för att jag minnsann inte ska tro att jag är svensk. För jag är finsk och lika mycket utlänning som han!
 
Ja, jo. Jag vet det. Tänk om han bara lyssnat till förklaringen att jag inte var intresserad av något, vilket var sanningen? Istället för att tycka synd om sig själv för sin utländska bakgrund, för jag tycker inte ett skit mer synd om någon bara för att den inte är svensk. Och tänk om han vetat att dom flesta killar jag träffat faktiskt varit av annan än svensk bakgrund?
 
Ditt liv blir vad du gör det till, så sluta tyck så jävla synd om dig. Sluta låt det faktum att du inte är svensk förstöra för dig själv, för det är ingen annan som förstör för dig som utlänning utom du själv om du lever hela ditt liv med inställningen att allt kommer gå åt helvete.

Du får förlåta mina tårar

Håller andan en stund,
tiden står still.
Jag vill va här i tystnaden
innan dagen blir till.
 
Och du ligger bredvid...

"It´s my party and I´ll cry if I want to.."

Älskade, älskade du, du ska veta att du är bland det bästa jag har i mitt liv. Vi håller inte alltid med varandra, vi kan skälla men det är som vi alltid säger - jag behöver inte hålla med i det du gör, men jag kommer alltid stötta dig. Och så är det, jag kommer alltid stå bakom dig, jag kommer alltid göra mitt bästa för att hålla dig uppe, för att du ska må bra. Och jag finns här, dygnet runt, jämt.
 
Jag är så glad att vi har blivit så nära vänner som vi nu har, du vet allt och lite till och du dömer aldrig, du finns alltid här, dag som natt. Du har slutat bli chockad av saker jag säger och saker jag gör, du låter alltid mig vara mig själv och du stöttar när andra inte förstår och för det är jag dig tacksam. Det finns inte många som du här i världen, och jag hoppas att vi aldrig glider ifrån varandra.
 
Tack för alla samtal, alla peppande sms, alla fina ord. Tack för att du är en av världens finaste vänner och alltid ställer upp, tack för all tequila, alla dansgolv och onda fötter, tack för alla "ett par glas" när vi behövt prata. Tack för att jag fått älta, gråta, skratta och vara mig själv fullt ut. Tack för att du inte lämnat, för att du orkade Barca med mig och för dom snedfyllor som du tagit mig genom. Vi kommer aldrig glömma Garbos. Tack för att du låter mig ta mina egna beslut varesig du gillar dom eller inte. Tack för att du ställer upp och är en äkta vän genom allt, lämna mig aldrig och jag lovar att aldrig lämna dig ♥
 
   
Grattis på födelsedagen fina Sarah,
jag vet inte vad jag hade gjort utan dig

Let me love you until you learn to love yourself

Perfekt dag, leenden, skratt, lycka, händer. Perfekt helg, familj, vänner, skratt, dans och pussar. Perfekt allting och jag var verkligen lycklig.
 
Och ångesten kommer ändå krypande, plötsligt och utan anledning. Jag ville bryta ihop, kände för att ge upp, som att inget spelade någon roll längre. Fanns ingen ork, ingen vilja. Men jag såg till att orka, någonstans ifrån fick jag styrka. För ångesten ska inte få förstöra mer, den ska inte få komma åt min perfekta helg med alldeles perfekta människor. För jag var lycklig, fan vad jag var lycklig.
 
Jag är lycklig

I´m gonna pick up the pieces and build a legohouse

Det var det där telefonsamtalet den där natten, då när vi pratade sådär länge, så som vi aldrig gör längre. Om allt. Skrattade, skämtade, var allvarliga för att sedan hacka på varandra. Sådär som det alltid varit mellan oss.
 
Och jag la på luren när du somnat och blev sittandes framför tvn, framför något program jag inte ens minns. Jag kände igen känslan i bröstet precis innan tårarna bröt fram och tog över och för en stund lät jag dom göra det. Igen. Jag kände ångesten komma krypande, den jag inte hade ork att handskas med just då och jag kröp ihop till en liten boll, skickade ett sms till en vän med vad jag kände, hur hopplöst allt kändes just då.
 
Och det blir så när jag pratar med dig ibland för det finns så många minnen samtidigt som dom inte alls är många. Och det finns så många blandade känslor när det kommer till en vän som dig, någon som jag haft så otroligt kul med, någon som får mig att känna mig tryggare än jag någonsin gjort med någon annan, någon som gör mig lite lyckligare. Men som samtidigt är någon som sårat mig så förbannat jävla hårt.

Det där med sex

Satt en kväll och tittade på "How I met your mother", dom pratade om olika anledningar till att ha sex. Och såklart måste jag hänga på... Någon som kommer på nått mer skäl?
 
För att fira födelsedag/årsdag/annan viktig dag
För att det var längesen
För att man alltid velat ha det med en person och äntligen får chansen
För att man har tråkigt
För att man är kåt
För att man vill skjuta upp något annat tråkigt som ex städning
För att man hört talas om en ny ställning
Som utpressning för att få som man vill
För att man är nyfiken på någons "storlek"
För att man köpt något nytt, typ ny möbel och den ska testas
Försonings-sex
Argt sex
Tycka-synd-om sex
Man ska vara ifrån varandra-sex
Man är på en ny plats-sex
Fyllesex
Kryssnings-sex
Jag har aldrig gjort det förut-sex
Tack-sex (Tack för presenten, blommorna, whatever)
Utomlands-sex
För att någon annan sagt att jag inte får-sex
Kan inte säga nej-sex
Jag älskar dig-sex
Bara för din skull då-sex
Jag har klantat mig-sex
Tränings-sex
Förlåt-sex
Livet är underbart-sex
För att man mår dåligt
För att man inte kan sova
Let´s make a baby-sex
Jag måste få en orgasm-sex
Break-up sex
Ex-sex
För att återuppleva gamla minnen
Man vill ha nånstans att sova för natten
Jag tycker om dig-sex
Pengarsex
Innan partnern ska ut på krogen-sex (Då man kör så slut på sin partner att han/hon inte ens orkar titta åt andra)
Fetisch-sex
 
 
 
Säg att ni känner igen er!

I´ve got 99 options and failure ain´t one

Jag fortsätter kämpa, jag tar varje dag som den är. Vissa är en kamp medan andra dagar är bra. Men jag är tacksam, tacksam för allt jag har, tacksam för det jag är. Och jag tänker fortsätta kämpa, för varje dag som går så blir jag lyckligare och lyckligare. Jag mår bra och jag har inte råd att ge upp nu. Jag kan inte, det alternativet finns inte.
 
Så jag går och pratar för att jobba med mitt inre. För att förstå, för att kunna vara öppen. För att få berätta. Och jag tränar för att jobba både med det yttre och det inre. För att få ur mig alla känslor som inte kan ta sig ut på andra sätt, för att köra slut på kroppen. För att vara frisk och för att känna mig stark och vacker. Jag vill ha något att kämpa för. För som det är nu så kan jag inte ge upp, det alternativet finns inte hur mycket jag än vill. För det finns inget kvar av mig om jag ger upp kampen om mig själv, så jag fortsätter framåt. Har ingen aning om vad jag gör eller vart jag är på väg, det enda jag vet är att jag mår bättre och bättre, på alla plan.
 
Men det slutar inte vara en kamp för det. För ibland vill jag bara lägga mig ner och dö, men det är då jag får ler. Le åt allt bra här i livet.

They´re all just ordinary people

Det var den där natten jag jobbade, det var helg och nästan alla var ute och festade. Vilket betyder att jag hade sällskap. Jag var den där nyktra kompisen man ringde för att man visste att hon var vaken ändå, för att man visste att jag skulle svara och antagligen också för att man visste att jag var nykter och tänkte klart.
 
Och jag kunde inte låta bli att skratta åt alla som ville ha min hjälp, det var allt från "Ska jag ligga med honom eller inte" och "vad ska jag svara på det smset?" till "jag kommer vara otrogen mot min partner, vad tycker du att jag ska göra?". Och där satt jag, Hanna, nattpsykologen till din undsättning när du är full som ett svin och vill ha ärliga svar och råd.
 
Och det var faktiskt en riktigt underhållande natt.

A lady in the streets, a freak in the sheets

En vän träffade en gammal killkompis och återupplevde gamla minnen i sängkammaren. När han frågade vad hon ville göra så sa hon "Surprise me".
2 sekunder senare hade hon hans penis upp i chokladträsket.
 
Hennes enda kommentar om den händelsen var "Säg aldrig surprise me till någon under sex!"

I´ve got some issues that nobody can see

On Christmas time, my mom Christmas grind
Got me most of what I wanted, how'd you do it mom, huh?
She copped the toys I would play with in my room by myself
Why she by herself?
She got two older brothers, one hood, one good
An independent older sister got me fly when she could
But they all didn't see
The little bit of sadness in me, 
 
I've got some issues that nobody can see
And all of these emotions are pouring out of me
I bring them to the light for you, it's only right
This is the soundtrack to my life, the soundtrack to my life
 
I'm super paranoid, like a 6th sense
Since my father died,
I ain't been writin' since

If your past calls, don´t answer it. It has nothing new to say.

Vi pratade om när man träffar någon ny. Och hon frågade vad man kan man prata om och vad ska man inte prata om? När kommer man in på det förflutna, gamla förhållanden och sådant man varit med om? Är det okej att prata om sånt överhuvudtaget?
 
Jag vill i alla fall veta om personen haft något förhållande innan, hur långt det längsta varit och så. Sånt man frågar för att lära känna personen. Men så kommer vi till det här med sexpartners... Ska man prata antal? Ska man fråga. För ja, i alla fall för mig så spelar det roll. Kanske inte jättemycket men jag vill gärna veta om det är 10 pers eller 100 pers vi pratar om. Så ska man prata om det och hur uppfattas man då? Vill man att den andra ska veta ens eget antal?
 
Så vad kan man prata om, ska man prata om och hur kan man prata med varandra. Hur mycket vill man egentligen veta om den andres liv och vad är det bättre att hålla hemligt. Kanske vore det bäst att inte röra dom samtalsämnena som rör det förflutna överhuvudtaget, men då lär man väl aldrig känna varandra på riktigt. Det är ju det förflutna som format oss till det vi är idag. För vi har väl älskat, blivit sårade och kanske även sårat själva. Vi har levt tidigare, vi har träffat andra och sex är inget nytt. Men frågan är hur viktigt det förflutna ska få vara egentligen.

En mänsklig tusenfoting

Jag och Han skulle kolla film, han fick välja och det blev "Human Centipide". I början blev jag orolig för att han eventuellt skulle kunna mörda mig vid filmens slut men sen kunde jag inte längre hålla mig för skratt. Och en ny tanke slog mig, jag vill ha en mänsklig tusenfoting...
 
Ni borde se den filmen! Den är ganska dålig.
 

Are your excuses more important than your dreams?

Varje helg gör jag ett val, jag sätter mig med kalendern och kollar hur kommande vecka ser ut och skriver ner vilka dagar jag ska gå till gymmet. Jag gör det för att jag vet att har jag inte bestämt det och gjort plats för det i förväg så kommer jag skjuta upp det, garanterat. När jag vaknar där på morgonen på min lediga dag så kommer jag sätta mig i soffan och fastna där istället för att direkt ta på mig gymkläderna och åka och träna.
 
När jag började så planerade jag in 2-3 besök i veckan, nu försöker jag boka in 3-4 istället. Visst händer det att saker dyker upp, men jag försöker verkligen komma iväg alla dom dagarna, trots att jag t.ex haft en jobbig dag på jobbet eller har träningsvärk från dagen innan.
 
Och för första gången någonsin är motivationen på topp. Jag tittar på fitnessbilder, jag försöker få i mig okej med mat under mina träningsdagar och jag tar ut mig på gymmet, trots att jag egentligen hade velat vara hemma den dagen. Jag har bilden av min drömkropp i huvudet och jag är inte alls långt ifrån den. Jag vill bara bli lite mer markerad, ha synliga magmuskler och en squatrumpa, och jag hoppas att det är tillräckligt med motivation för mig att fortsätta med träningen, att jag inte lägger av så som jag tidigare gjort.
 
För när jag väl kommer till gymmet så ångrar jag mig aldrig, när jag kommer hem och tar en varm dusch och äntligen får sätta mig utslagen i soffan så ångrar jag inte det där passet. Däremot ångrar jag dom dagar jag bestämt mig för att träna, men inte kommit iväg av olika anledningar. För då är jag ett steg längre ifrån mina mål. Jag ska inte bara ha en grymt snygg kropp, utan jag ska ha en frisk och stark kropp också.
 
     

I know you´re gonna win

Some people bring out the worst in you,
others bring out the best,
and then there are those remarkably rare,
addictive ones who just bring out the most.
Of everything.
They make you feel so alive that you’d
follow them straight into hell,
just to keep getting your happiness.
 
 

All I want, all I need, everything

Jag är ju en ganska rastlös person, det ska hända grejer annars tröttnar jag. Jag tröttnar till och med ofta på människor, har inte tålamod, orkar inte. Och nu har jag haft en tid då jag varit nöjd med att allt stått stilla, att det inte hänt några höjdargrejer i mitt liv, jag har behövt lugnet.
 
Men nu kommer rastlösheten smygande igen, nu är det rastlösheten över var jag bor, vad jag gör med mitt liv. Och jag vill iväg, jag vill rymma. Rymma från mitt eget liv, precis som jag kunde göra under sommaren, levde som att ingenting spelade någon roll under några få veckor. Turkiet med värmen, skvallret, bardiskarna, bodyshotsen och killarna. Skratten och lyckan. Och jag är glad att Sarah överlevde Barcelona traumat jag utsatte henne för (har inte skrivit om det här..) för nu är jag redo igen. Jag vill iväg, jag vill till New York som hon pratat så mycket om, jag vill festa, se storstaden, träffa nya människor och shoppa. Jag vill till Victorias secret. Jag vill också till Thailand i Januari, jag vill till värmen, solen. Jag vill ha energi, lata strand-dagar och fest, flipflops och bara ben. Jag vill fly från verkligheten, livet och mig själv. Men så inser jag också att det inte är en chans i skogen att jag har råd med några resor just nu, så nu ska det sparas istället för slösas på lönen.
 
Men Sarah, vi tar väl NY i vår? Vi åker dit och gör något galet, vi gör om något i stil med sängscenariot, mc´donalds, bilarna och röken. Vi kissar stående och har kortkort på oss, vi får hotellgrannarna att hata oss. Vi får mig att glömma, vi lever i något annat än verkligheten för ett par dagar. För kanske är jag inte skapt för att leva livet såhär.
 
I owe you one ♥

And I´m a different kind of girl

Hon frågade vad som var bra med mig, hon bad mig räkna upp mina positiva egenskaper. Och jag blev tyst. Det tog ett par minuter innan jag kunde komma på 2-3 bra saker med mig själv och det var också då jag insåg hur skev min bild av mig själv är. Och ändå säger jag att jag har bra självkänsla. Men det blev ganska uppenbart att så kan det ju inte riktigt vara?
 
Och det är svårt. Svårt att se det goda i sig själv, det fina. Ber man däremot mig att räkna upp mina negativa sidor så skulle jag kunna skriva en bok. Mitt mål nu handlar alltså inte om utseende, pengar eller berömmelse. Mitt nya mål är att kunna räkna upp fler bra saker med mig själv, än dåliga. För man kan faktiskt öppna upp sig för sina bra sidor, utan att bli självgod.

Do you really wanna know the truth?

http://fuckedbylife.blogg.se/2012/october/mr-right-or-mr-right-now.html#comment
Detta är en fortsättning på det här inlägget...
 

Min vän träffar fortfarande den här killen, och nej, dom har fortfarande inte kommit till skott. Jag har försökt peppa henne med att det säkert beror på att han är en one-minute-man, har könsvårtor eller en abnormt sned penis. Det är säkert inte hennes fel. Jag vet dock inte hur mycket det hjälper...
 
Hon har tappat tron på livet, vill inte längre kliva upp ur sängen på morgnarna och har glömt allt vad smink, god hygien och snygga kläder är. Jag förstår henne.

Bryter mönster

Hon gjorde mig uppmärksam på att jag nu upprepar gamla mönster, skillnaden från då och nu är att jag är medveten om vad det är jag gör. Och jag vet också hur det i slutändan blir, det lönar sig ändå inte. Blir inget bra av det, i alla fall inte för mig.
 
Och jag vet det, jag vet det mycket väl så nu slutar jag. Jag ger upp, jag bryter gamla mönster och gör det som är bäst för mig. I längden. Det är inte lätt, det kan jag verkligen inte påstå. Det tar emot och det kommer fortsätta ta emot men det får jag ta. För jag går inte tillbaka till att kämpa för ingenting.

Sorry slut

Sorry slut,
but there isn´t a "Clear history"
button for your vagina.
 
 

Det där berömda morgonhumöret och idioter

Det var 5 år sen sist, jag vaknade på morgonen, hemma hos exet. Gick upp och kissade och det gjorde så ont att tårarna steg i ögonen och så var det dags, urinvägsinfektion. Jag gick till vårdcentralen, fick lämna in kissprov och när resultatet kom fick jag gå in hos läkaren och hennes läkarpraktikant, två helt underbart korkade människor.
 
Det är Fredag, hon kollar på mig och fyrar av ett leende innan hon säger "Ja, du har urinvägsinfektion, men jag tänkte att du kan väl vänta till efter helgen och om det inte har gått över så kan du komma tillbaka så skriver vi ut antibiotika då". Jag såg på henne som det hon var, extremt jävla korkad! Vägrade gå därifrån utan mina piller, vägrade tillbringa en hel helg gråtandes på toastolen. Men så fick jag i alla fall som jag ville.
 
Nu var det dags igen. Jag kom hem igår kväll, hade varit ute med några kompisar, haft skitkul och livet var sådär bra. Duschar och lägger mig direkt i säng eftersom jag skulle upp tidigt på utbildning med jobbet idag, men jag hinner inte ens somna innan jag måste upp och kissa, igen och igen, och igen, och igen... Fryser, det gör ont, jag springer uppe var 5e minut och jag KISSAR BLOD!
 
Inser vid 5 tiden att jag inte alls går på någon utbildning idag, jag ska ha tabletter. NU! Ringer vårdcentralen direkt när dom öppnar och säger att jag har UVI och ber om ett recept på antibiotika, kärringen säger åt mig att jag måste komma dit, så jag går. Betalar 200 spänn, sätter mig i väntrummet och väntar tills jag får kissa i en burk innan jag sätter mig och väntar lite till. Får till slut komma in till läkaren, en man som frågar vad det är för fel på mig. Jag säger att jag har UVI men han vill veta alla symptom innan han säger "Ja, ditt prov visade ju på både vita och röda blodkroppar. Men har du provat tranbärssaft?"
 
Till att börja med ville jag gratta denna brilljanta man som med det där provet fick fram det jag redan vetat i 9 timmar och där och då lokaliserade jag också exakt var hans pung befann sig i rummet för att inte missa med min spark innan jag upprepar ATT JAG KISSAR BLOD och fan inte har funderat på nån jävla saft hur bra det än må vara. Jag har varit vaken i ett dygn och jag ska jobba i natt! Jag vill ha mina piller och sova, idiot. Om jag så hade bett om morfin i spruta så ska du ge mig det när jag fucking kissar bloood!
 
Jag tror att min budskap gick fram där för han börjar skriva på ett recept men 5 sekunder senare säger han att jag ska få dom starkaste tabletterna som går att få istället. Tack idiot, nyss tyckte du att det var en bra idé med tranbärssaft och nu skriver du ut dom starkaste pillrena åt mig så lite allvarligt var det kanske ändå?!
 
Därifrån raka vägen till apoteket där det tydligen är högtryck på tröga kärringar 50+ kl 09.10 på morgonen eftersom dom har 2 kassor öppna, det är 5 nummer framför mig men jag får vänta i 20 jävla minuter! Där stog jag och allvarligt funderade på vuxenblöja och halshuggning, och hade det inte varit för att jag behövde mina piller nu, nu, nu, så hade jag fan promenerat därifrån och aldrig mer gått tillbaka.
 
Varsågod för dagens-upprörande!
Hoppas ni satt och åt eller något när ni läste,
för i så fall kan jag även lägga till dagens-kräka när jag kom hem.
 
 
 
 

Det rätta behöver inte alltid vara det perfekta

Hon och jag satt och pratade när hon sa att hon aldrig förstått vad jag såg i ena exet, varför jag var tillsammans med honom. Men sen sa hon också att hon nog inte är rätt person att säga så för dom flesta undrar nog vad hon ser i han som varit hennes i 16 år nu.
 
Och jag skrattade och sa att jag många gånger undrat det, och det var då hon sa det "Oftast vill jag strypa eller slå ihjäl honom men när han håller om mig så känns allt så rätt. Det är verkligen med honom jag hör hemma och det känns i hela mig. Allt är så självklart då."
 
Och jag tänkte att då är det rätt, det är dom som hör ihop. Och jag tänkte att det är så jag också vill ha det, inte en snubbe jag vill strypa 25 gånger om dagen, utan jag vill ha han som får allt att falla på plats, han som får allt att kännas rätt bara genom att hålla om mig. Även efter 16 år tillsammans.

I need someone to put this weight on

Vi pratade om vad jag gör när jag försöker återta kontrollen över något som gått fel, eller i alla fall vad jag tidigare gjort. Det där jag vet är fel, men som just då funkar. Och vi kom ännu en gång in på den där gången i somras, han som låste in mig på krogtoaletten och höll fast mig, mot min vilja. Vi pratade om hur det kändes, vad jag tänkte, vad som hände. Om hur han då tog kontrollen över mig och mitt liv, utan min tillåtelse.
 
Och det var inte först då när jag satt där i stolen och pratade om det som det gick upp för mig, att det där jag gjorde strax efter att jag slitit mig loss och tagit mig ut, det gjorde jag som ett sätt att återta kontrollen igen. Det var mitt sätt att bestämma, att ta tillbaka det som är mitt och som han försökt ta ifrån mig.
Min kropp.
 
Jag gjorde aldrig det där efteråt för att jag ville, jag gjorde det för att någon precis innan tagit kontrollen över min kropp. Jag bara tog tillbaka den.
Det var i alla fall vad jag då trodde.
 

You can walk straight through hell with a smile

Live your life without regrets,
forgive and forget, then move on.
Open up your heart to trust people
because even though you take a risk
in getting hurt by them
the memories you´ve created will last a lifetime.
 
And the happiness is just too precious to pass up.

Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå

Vi satt och diskuterade det där ordet "störd". Vad innebär det att vara störd? Hur är man då? Och så frågade hon mig om jag ser mig själv som skadad och jag svarade ja och hon höll med. Hon höll med om att jag är skadad i själen och hjärtat. Mitt inre har fått ta stryk och jag har tagit skada av det i längden.
 
Och så nämnde hon ordet "traumatiserad" och jag kunde inte låta bli att rycka till för det låter ju så traumatiskt. Det är traumatiskt. Jag är inte sån. Så illa kan det väl inte vara? Och så sa hon att det, jag är inte störd, det är inget sånt fel på mig. Jag är traumatiserad.
 
Och det låter så traumatiskt att säga, det låter alldeles "för mycket". Men tydligen är jag traumatiserad, och det är inte konstigare än så.

Konversation mellan två blondiner #23

 
 
Vår humor leder ofta till att våra mammor blir oroliga. Denna gång var det Rebeckas mammas tur...
 
 
Till Rebeckas mamma;
Jag ser helst att du tycker om mig eftersom jag tänkte vara vän med din dotter ett tag till så jag tänkte förtydliga detta. Varken din dotter eller jag har klamydia!
 
 
 
Laugh bitches, laugh!
 

Årets bästa roomie

Sambolina skickar sms, hon är på väg hem och hon är bajsnödig. Akut!
Hade jag skickat ett sånt sms till henne så hade hon låst alla lås på ytterdörren, tagit alla toarullar och gömt dom medan hon själv låst in sig på toaletten för att borsta håret eller något annat för stunden jätteviktigt. Så då är det ju tur för mig att jag inte gör något så okvinnligt som att bajsa, som vi alla vet.
 
Jag däremot låser upp ytterdörren åt henne, röjer alla hinder som skulle kunna vara i hennes väg, öppnar toalettdörren lagom mycket, sådär så att hon snabbt kan slinka in men inte springer in i dörren när hon kommer inspringandes. Och så fäller jag upp toalocket åt henne och ser till att det finns gott om toalettpapper. Ready to go babe!
 
Jag borde få pris för årets bästa roomie. Och den man som får gifta sig med mig ska skatta sig jävligt lycklig.

En henkeä saa

Sinä olet niin kaunis en henkeä saa
 
 

Fool

Du får hata mig, du får tala om mig med avsky i rösten och du får ångra. Du får tänka tillbaka och förtränga det fina, du får överdriva, lägga till elaka minnen. Du får faktiskt det för mig, det gör inte mig någonting längre. Jag bryr mig faktiskt inte.
 
Det är helt okej för mig nu att vara hon den elaka, det är okej att aldrig ha betytt något. För jag insåg det också, att jag inte längre bryr mig. Jag vet inte var längs vägen jag slutade göra det, jag vet bara att jag inte känner längre.
 
Så hata mig, gör det. Det är helt okej.

I´m putting all my fears down

Det händer att jag kollar på mina vänner, hur fina dom är, och inser hur glad jag är att dom finns här för mig. Och hur jag kommer finnas här för dom, genom allt. Sen öppnar dom munnen och börjar prata och då undrar jag hur fan jag träffat dom där efterblivna asen, hur det kommer sig att jag orkar med dom över huvudtaget. Samtidigt som jag blir imponerad över mitt eget tålamod.
 
Sen tänker jag på hur jag är och jag inser att jag ska vara glad över att dom fortfarande vill vistas offentligt tillsammans med mig. För jag är nog värst av oss alla och skulle folk höra hur jag och mina vänner är när vi är ensamma så skulle vi nog sitta på mentalsjukhus hela bunten. Lägg till ett par glas vin också så borde vi ligga fastspända på någon bår starkt medicinerade istället för flänga ute i stan.
 
Jag älskar er, era psykfall och ska jag bo
på mentalsjukhus, så är det tillsammans med er ♥

Vi gör något åt det idag, vi vänder blad

Det kryper i skinnet, benen skakar i takt med paniken. Hjärtat fladdrar och bankar snabbare än vanligt och du vill inte annat än att krypa ur ditt eget skinn, försvinna från din egen kropp. Andningen blir jobbig och du orkar inte möta andra människor, det tar för mycket av din kraft att hålla fasaden uppe. Så mycket att du bara bryter ihop när du är ensam igen. Du vill inget hellre än att sova bort allt, men det går inte. Kroppen får ingen ro. Du vill ligga i sängen, täcket över huvudet och slippa prata, slippa verkligheten. Samtidigt som rastlösheten tar över din kropp och du vet inte var du ska ta vägen. Andra ser inget, det går att dölja utåt och du önskar att du lika bra kunde dölja det för dig själv istället för att behöva leva med det.

Det är känslan av att du ska dö, här och nu. Och du har varken viljan eller orken att göra något åt saken. Samtidigt som du dör bort så vill du ut och springa, du vill få ur dig energi du inte har, du vill prata med folk utan att  ha orken, du vill vara ensam men paniken tar över ditt liv då och du vill sova trots att du inte kan. På samma sätt vill man dö för att slippa känna, jag gör inget för att skada mig själv, absolut inte. Jag bara väntar in döden som att den ska komma nu och ta allt det här ifrån mig, samtidigt som jag vet att det inte händer något. Jag kommer leva, den här gången också, precis som jag alltid gör. Istället skriver jag. Helt osammanhängande, men det är ord som får mig att överleva några minuter till, dom håller mig sysselsatt en stund till.
 
Panikångest

Ett av mina blondin moments

Jag har varit anställd på mitt jobb i 8 månader. Häromdagen blev jag informerad om att jag har en jobbmail. Bra Hanna! Man kan säga att senare den dagen när jag satte mig vid datorn och hittade jobbmailen så hade jag lite att läsa...
 
Ja, jag är oteknisk.

I don´t wanna care right now

Det är läskigt att erkänna, det tar emot, det känns konstigt samtidigt som man inte kan hålla emot. Samtidigt som man vill berätta. Berätta för allt och alla. Men det är svårt att släppa efter, svårt att veta. Svårt att följa. Svårt att dölja.
 
Och jag bygger upp egna bilder, egna händelser i huvudet. Jag bygger ihop min egen framtid. Och som vanligt är jag för glad. Och som vanligt blir jag för ledsen.

Jag andas in ditt nikotin

Vi satt i bilen och brorsan visade nån liten pipa, lika stor som en penna som man kan röka istället för cigaretter. Den innehåller nikotin men inte dom andra gifterna som cigaretter innehåller, som jag förstod det. Jag som inte ens röker kläcker ur mig att jag vill testa, med nästan hela familjen i bilen. Förväntade mig en utskällning av hela bunten, men vem tror ni var den första att uppmuntra?
- Mamma. Hon tog den från brorsan, förklarade hur jag skulle göra och sa åt mig att dra in röken ordentligt. And I did. Två gånger, sen höll jag på att dö i en hostattack medans dom skrattade åt mig.
 
En stund senare sitter vi fortfarande i bilen, snart ska vi på båten mot Finland. Mamma säger då helt överlyckligt "Ska vi gå direkt till tax freen och köpa gin som vi kan dricka i hytten?".
Min mamma alltså. Hon som annars är så ordentlig och delar ut stränga blickar till höger och vänster när det pratas om alkohol och fester och jag insåg då att detta skulle bli en konstig resa.
 
Som övrig onödig info kan jag ju lägga till att jag är den enda i min familj som aldrig varit rökare. Jag väntar fortfarande på mina stående ovationer och presenter för att jag inte var lika korkad som syskonen i tonåren och började med sånt. När jag nämnde detta för mamma så fick jag en klapp på kinden och en trisslott, men lever på hoppet att hon lämnar syskonen arvslösa eller något sådant för deras misstag och ger allt till hennes skötsamma och icke rökande dotter. Alltså mig, för att göra det tydligt.

Han den där okända

Det var den där killen som jag aldrig har träffat, aldrig pratat med, alltså vet vi ingenting om varandra. Och så hör jag att han går och säger att jag har legat med halva Sverige och "man märker ju hur hon beter sig" till andra. Att det inte är upp till honom att döma någon, men att han vet hur jag är.
 
Och jag undrar då hur en person som aldrig träffat mig kan säga en sådan sak och tycka att det är okej? Han har ingen aning om vilka jag har och inte har legat med, han känner inte någon av dom. Jag hade lika gärna kunnat vara oskuld, vad vet han?
 
Så vad är det som gör att folk har såna förutfattade meningar om andra? Och vad är det som gör att en del känner att dom har rätten att "berätta" om saker dom inte har att göra med, om personer och händelser dom inte känner till? För ja, jag blev sårad. Sårad över att en för mig okänd person säger till fler än en person att jag knullat halva Sverige. Samtidigt blev jag förbannad, förbannad för att ingen, ingen alls har någon som helst rätt att säga något sådant om mig. Skit samma om det vore sant eller inte. Ingen har rätt att lägga sig i mitt sexliv och vad jag gör och inte gör. Och det kändes bara sjukt att försvara sig mot det.

Sånt där onödigt skit

Senaste...
 
Låt du hörde; Chris Rene - Young homie
Film du såg; The sitter
Mat; Kycklingfilé, pommes och bea
Kram; Någon av systerdöttrarna
Puss; Valentin om inte mina syskonbarn räknas som jag pussat sönder ett par gånger sen dess.
Känsla; Glädje
Bråk; Det var längesen jag bråkade med någon
Resa; Barcelona i Juli
Glädje; Mina nya rosa fälgar
Dröm; Att jag träffade idioten igen och hela släkten var med och ställde sig på hans sida...
Personen du träffade; Mia om hon räknas, annars Jessica?
Personen du pratade i telefon med; Rebecka
Personen du fick sms av; Markus
Gången du var utomhus; Shoppingrunda på ikea och rusta typ nyss
Gången hela din familj åt middag tillsammans; Oj... Någon födelsedag, eller julafton/juldagen kanske.
Klubb du var på; Entourage
Gången du var full; På entourage...
Stog det i senaste smset du skickade; "Nej jag tycker dom är så äckliga :( Men en rosa snöskyffel och snöborste!"
Senaste smset du fick; Ok, snyggt! xD
Senaste du sa högt; Hahaha men jag råkade tvätta den
Senaste du sjöng; "It´s been nine months now, havent had a drink and I´m starting to see clear now"
 
 
Sova med eller utan kläder; Utan
Favorit klädesplagg; Raggsockor
Hålla hand eller kramas; Hålla hand
Shoppa eller spara; Shoppa
Sova ensam eller med sällskap; Beror på vem sällskapet är
 
 
 
 
 

-

Jag vill ha dig här på riktigt i natt.

Din trygga punkt

Både du och jag vet att så länge vi har känt varandra så har jag ställt upp. När du hört av dig, när du velat träffas, när du mått dåligt, när du legat på sjukhus, då är det jag som varit där. Det är mig du hört av dig till och jag har alltid svarat, alltid kommit. Kanske är det dumt, men jag vägrar sjunka till din nivå och köra ego-stilen.
 
Och som alltid är du ledsen för hur du behandlat mig, som alltid är jag din trygghet, den som känner dig bäst, den som vet mest - men den du behandlar lika bra som en påse skit.
 
Men jag ger dig chanser, jag svarar på samtalen för att jag vill ha kvar dig som vän, trots allt. Och kanske du en dag uppskattar även mig som vän lite bättre men jag tvivlar på det. Du har ännu en gång bett om ursäkt, ännu en gång kommit med fina ord och dåliga bortförklaringar, skillnaden är att jag inte köper dom längre. Ja, jag kommer svara igen nästa gång du hör av dig, men nej, jag litar inte på dina ord. För en "vänskap" ska inte vara såhär. Inte ens den komplicerade, konstiga sortens vänskap vi har.
 
Och du kallar mig din trygga punkt...
 

Mr right or mr right now?

En vän till mig har börjat träffa en kille. Dom har setts ett par gånger men ännu inte haft sex, han har inte ens försökt. För många är kanske inte detta fenomen något konstigt, men för henne är det. Hon har småpanik över det och undrar vad felet är medans jag har sagt till henne att det kanske bara är så att han är en gentleman som faktiskt tycker om och vill lära känna henne. Och såna killar är inte jättevanliga nu för tiden så hon borde ta vara på det och inte stressa fram något. Det händer när det händer, för han är ju uppenbarligen intresserad av henne.
 
 
Eller så har han bara liten kuk.
 
 

Livet

Jag kommer på mig själv med att vara positiv.
Igen.
 
 

Och livet är ganska bra ändå.

Every now and then I fall apart

Vi satt på den där baren, skulle "bara ta ett glas" som vanligt bara att nu hade vi mycket mindre än normalt att prata om. Vi som annars babblar i mun på varandra, alltid någonting att berätta. Vi satt istället tysta och tittade på varandra innan vi konstaterade att det fan inte hänt något nytt i våra liv, för en gångs skull var det lugnt.
 
Och så började karaoken och den där låten gick på, vi såg på varandra och log. Mer än så behövdes inte innan vi satt vid bordet och högt sjöng med, fulla i skratt emellanåt. Och vi båda visste om både vår egen och den andres smärta bakom orden och vi sket fullständigt i att folk tittade på oss, det var bara så skönt att hon och jag, lika skadade båda två förstår varandra. Ibland behöver man inte förklara, man behöver inte berätta, varken om det förflutna eller nuet.
 
Man bara ser på varandra, ler och sjunger med. Lyckliga över att det slutat göra ont nu. Men hur vi ändå minns. Och hur den låten som egentligen handlar om en sak, kan ha så många olika betydelser.
 
Westlife - Total eclipse of the heart

Böneutrop i Sverige?

Ja, nu tänkte jag lägga mig i även denna diskussion men nu kan jag faktiskt inte låta bli. Vad är det för idioter som vill ha skiten här? Det räcker med att jag måste vakna till ljudet av böneutrop om jag åker utomlands till ett muslimskt land men då är det något jag får räkna med.
 
Men vi bor i Sverige! Sverige är trots allt ett kristet land trots att vi har massor av folk med annan bakgrund boendes här. Det räcker med att kyrk-klockorna ringer då och då, men det kan jag också ta för att jag inte hör skiten dagligen och för att det hör till den svenska traditionen. Men kom igen, inga böneutrop hit till Sverige, det hör inte hit. Ska vi sluta sälja skinka i affären snart också?
 
Förra året stängdes skolorna i Sigtuna ner under Ramadam vilket ledde till att alla föräldrar, även dom som inte är muslimer fick ta ledigt från jobbet för att vara hemma med barnen, för att det var så många muslimer som ville vara lediga på ramadam. Alltså kom igen... Absolut, låt dom som vill vara lediga, låt dom fira! Men att stänga ner en hel jävla by i Sverige är väl ändå att ta i? Vi bor i Sverige, här firas alltså dom svenska traditionerna och högtiderna och flyttar man hit så får man faktiskt ta seden dit man kommer.
 
Jag har absolut ingenting emot folk av utländsk bakgrund, absolut inte. Men jag avskyr detta rädda Sverige. Det där Sverige där alla ska göras nöjda hela tiden och man ska inte gå emot, inte stå emot. Vända kappan efter vinden även om det så ska betyda att vi river ner kyrkorna och smäller upp moskéer och synagogor överallt.
 
Kan även lägga till att jag inte är troende alls, jag ser alltså inte mig själv tillhöra någon speciell religion eller gud, så detta handlar inte om något sådant. Detta handlar om att Sverige börjar gå för långt om vi ska behöva lyssna på böneutrop också hela dagarna långa. Då är det nästan så jag skulle fundera på att bränna ner skiten.
 
Och då väntar jag med spänning på den dagen den finska nationaldagen blir röd dag här i Sverige också. För tänk vad mycket finnar som bor här! Ska vi inte göra finska obligatoriskt att lära sig i skolan också?

Push me up against the wall and do dirty things to me

Jag har väldigt svårt att förstå en vuxen man som går med koppel runt sin flickväns hals ute bland folk. Väldigt svårt.
 
Men kanske är det bara jag som är överdrivet pryd?

Shape up!

Jag har laddat ner en app som heter shape up där man skriver ner allt man äter och dricker, sin vikt, sin målvikt, hur man rör på sig, man kan scanna sträckkoder m.m för att kolla antal kalorier i det man äter.
 
Man har sitt antal kalorier man får äta per dag, men såklart fylls det på ju mer du rör på dig. För många är det nog ett jättebra sätt att inse hur mycket man äter, hur många kalorier man stoppar i sig per dag. För mig har det varit precis tvärtom, jag har insett att jag äter på tok för lite. Jag kommer inte upp i så mycket kalorier jag borde äta varje dag, även om jag stoppar i mig skit som chips, dipp, bullar. Och vill jag ha min drömkropp så får jag helt enkelt lära mig det, att äta rätt, att äta mer men också nyttigare. (Sen skulle det vara en fördel om min kropp började sköta sig så jag kan börja träna igen. Svårt med drömkropp när man inte har kunnat ta sig till gymmet på flera veckor)
 
Så ett tips till er alla, även er som inte vill/behöver tappa vikt - ladda ner shape up och kör på den en vecka eller så, så får ni lite koll på vad ni egentligen stoppar i er och hur mycket eller hur lite det är.

Det där med hösten

Och så var det höst, och för en gångs skull kan jag faktiskt tycka att det är ganska mysigt, höstdepressioner kan dra åt helvete detta år. Jag vill sitta inne och kramas och vara glad istället!
 
↑ Det är helt okej att sitta uppkrupen i soffan en hel dag/kväll i pyjamas, tända ljus och kolla på film.
↑ Ibland är det faktiskt mysigt att dra på sig tjocktröja, halsduk, vantar, jacka och rubbet och bara mysa i när man går ut.
↑ Tända ljus... Det säger väl allt?
↑ Alla bra serier börjar igen!
↑ Man börjar inte svettas när man måste springa till tåget.
↑ Det blir inte sådär satans varmt när man ligger och kramas med någon.
↑ Man behöver inte raka benen hela jävla tiden!
↑ En ursäkt till att fylla garderoben med något nytt.
 
 
↓ Det är förbannad kallt och regnar hela tiden.
↓ Och även dom få dagar solen skiner så är det förbannad kallt.
↓ Man blir ful i håret av regn.
 
 

När man skäms över att vara finsk.

Vi sitter på Viking Line och den finska artisten Frederic går på scen. Helt plötsligt står vuxna karlar upp och kramas med varandra samtidigt som dom skriker hans namn. Dom försöker även vråla med i hans låtar. Kvinnorna kastar av sig bh:arna och kan alla låtar utantill. Zigenarna blir som galna och det skriks och dricks massa alkohol.
 
Alkohol flyger till höger och vänster, kvinnor attackerar vuxna män som inte gör som dom säger, det skriks på varandra, det kramas, det vrålas och sjungs låtar som handlar om sex och sprit. Småungar springer runt aspackade och deras föräldrar skiter fullständigt i, baren är hela tiden fullproppad och spritvagnen som rullas ut hinner aldrig speciellt långt innan den är tom igen. Folk knuffas, dansar, ramlar och männen taffsar på unga tjejer medans frugan är på toaletten. Och medans barnen sitter bredvid. Och dom få svenskar som fanns på båten lär ha undrat vad det är för fel på det finska folket.
 
Och just där och då skämdes jag över att vara finsk, samtidigt som jag var otroligt glad över att den super-dreggiga finnegenen verkar ha missat just mig. Tackgodegud...

Det där med att vara yngst i familjen

♦ När man åker båt och delar hytt med mamma och syrran så får du snällt ligga kvar i överslafen och vänta tills dom både duschat och fixat i ordning sig för att ni alla inte får plats på golvet. Ni ska på begravning och mamma och syrran får 1 timme på sig att fixa sig, när dom äntligen går och äter frukost är jag välkommen ner. Jag ska fixa mig och vara nere vid bilen på 30 minuter.
 
♦ Är det någon som får sitta längst bak i bilen/i bakluckan/i knät/på golvet och utan bälte så är det garanterat du som är yngst.
 
♦ När mamma säger att du ska gå och lägga dig så är det bara att lyssna, annars blir hon arg. Det spelar ingen roll om du är 22 år gammal och klarar dig alldeles utmärkt själv.
 
♦ Det spelar ingen roll vad dina syskon gör, du som yngst måste alltid uppföra dig och klä dig perfekt, annars får du också höra det. Från alla! Och det spelar ingen roll hur skötsam du än är, mamma oroar sig alltid för dig, vad du än gör.
 
♦ Du får höra från dina syskon hur bortskämd du alltid varit och hur orättvist det är, trots att du betalat allt du har och fixat allt du har helt själv.
 
♦ Våga för i helvete inte berätta något för privat, eller kläcka ur dig fel saker. Då får du också skit för det, från alla!
 
♦ Som lillasyster får du ta risken att pojkvännen åker på spö när du presenterar honom för familjen.
 
 

Fucktard

Råkade kläcka ur mig ett för Mia nytt ord härom dagen...
"Fucktard"
 
Numera tar hon alla chanser hon får att kalla allt och alla för fucktards. Hon låter skit kaxig när hon väl gör det, sen kollar hon på mig med ett busigt leende och tycker att hon är så jävla rolig. Hon är störd.
 
Vadharjaggjort?

You´re beautiful...

Jag har dubbelmoral när det kommer till ganska mycket faktiskt, speciellt skönhetsingrepp. Jag är av den åsikten att alla borde lära sig att älska sig själva och sitt utseende. Det är viktigt med bra självförtroende och bra självkänsla. Och det är också viktigt att känna sig vacker i sig själv och gör man inte det så är det något man måste träna på.
 
Samtidigt finns en del av mig som velat operera och fixa mig. Den delen har dock minskat ju mer jag lärt mig att tycka om mig själv och mitt utseende. Men självklart finns det fortfarande en del jag funderar på att fixa till.
 
Vad är det med oss människor som gör att vi aldrig kan känna oss nöjda med oss själva eller något runt omkring oss? Varför är det så svårt att bara acceptera att man inte behöver vara perfekt. Man behöver varken ha perfekt personlighet eller perfekt utseende, för ingen är perfekt. Man kan ändå vara bra, man kan vara mer än bra. Vi måste sluta hacka på oss själva, skämmas, gömma oss och operera tills det är perfekt.
 
Det tar emot att säga att jag är vacker, jag vet inte ens om det är något jag kan säga överhuvudtaget. Men jag ser bra ut, jag är nöjd. Jag är långt ifrån perfekt och så får det vara, jag behöver inte vara perfekt heller. För det sitter väl i betraktarens ögon? Någon skulle döda för att se ut som mig, medans någon annan skulle döda för att aldrig se ut som mig.
 
Man ska älska sig själv, man ska kunna säga att man är vacker, man ska kunna räkna upp en massa saker som är bra med en själv. Men dom flesta av oss kan inte det, inte jag heller trots att jag mår ganska bra i mig själv. På så sätt är jag emot att fixa och trixa med sitt utseende. Ändå kan jag inte låta bli själv att vilja fixa, och att planera på att trixa. Som tur är så rinner dock det mesta ut i sanden.
 

RSS 2.0