You had me at hello

Den första lärde mig hur det är att älska någon, hur det känns när någon går från att vara en främling till att räknas som familj. Hur det är att se hela sin framtid i någon annans ögon.
 
Den andra lärde mig hur det känns när man går vidare, hur man släpper sin trygga zon och blir kär igen. Han lärde mig hur man sårar någon annan och hur lång tid det kan ta att komma över en annan person på riktigt.
 
Den tredje lärde mig att jag också kan såra, vara elak och ångra mig. Han lärde mig också att alla killar faktiskt inte behöver vara likadana. Han lärde mig vad jag vill ha här i livet.
 
Den fjärde lärde mig att dom flesta faktiskt är likadana. Han lärde mig lite mer om självrespekt och hur mycket lättare det blir att gå vidare för varje gång.
 
Så ja, alla har dom lärt mig massor både om mig själv men även om andra. Och ja, det blir lättare för varje gång, nästan lekande lätt och det skrämmer mig lite. Fast det är skönt, otroligt skönt. Men den finns en sak alla dom ovanför har gemensamt, "You had me at hello..."
 

If we walk down this road well be lovers for sure

 
Tonight, take me to the other side
Sparks fly like the Fourth of July
Just take me to the other side
I see that sexy look in your eyes
and I know, we aint friends anymore
If we walk down this road we´ll be lovers for sure
So tonight kiss me like it´s do or die
And take me to the other side
 

Never mistake my silence for weakness, no one plans a murder out loud

Det här med hämnd, det låter så elakt. Inget man ska hålla på med, inget man ska göra. Det är fel att hämnas, även om någon gjort dig illa. Men visst är det skönt?
 
Det var den där dagen för ganska längesen sen då jag fick min hämnd. Trots att du inget vet så vet jag om det och det är det viktigaste. Eller så ser man det från det andra hållet, kanske var det du som fick din hämnd, kanske var det jag som fick tillbaka, egentligen bryr jag mig faktiskt inte. Hur det än var så spelar det faktiskt ingen roll för mig.
 
För hur fel det än kan vara att tänka så, så är det skönt att se tillbaka och kunna le. Le åt allt det där, allt det där du aldrig kommer få veta. För det handlar inte alltid om att slå tillbaka så det känns, så det märks. Ibland är det bara så skönt att slå tillbaka i tysthet, för sig själv. Med ett leende...

Det där med att kunna byta problem med varandra

X; Jag kanske är gravid...
Y; Och jag kanske har gonorré i svalget.
 
(Båda sitter tysta en stund)
 
Y; Du hade hellre haft gonorrén i munnen va?
X; Ja. Och du hade hellre varit gravid va?
Y; Ja...
 
Helt normalt samtal i mitt kompisgäng.
 

Och ni kan spika upp mig, spika upp mig här och nu

Jag har bestämt mig, det är klart, nu är det bara nästa och det sista steget klart och det känns bra. Det känns okej samtidigt som jag vet att allt skulle kunna rasa nu och då vet jag inte vad jag gör.
 
När som helst skulle allt kunna rasa...

She´ll make you go insane

"She´ll make you take your clothes off and go dancing in the rain,
she´ll make you live her crazy life but she´ll take away your pain..."
 

How could we quit something we never even tried?

För en stund, en liten, liten stund så levde jag i en drömvärld. Jag drömde om hur det skulle kunna gå, hur det skulle kunna bli. En riktig saga, sånt som inte händer alla. Något som skulle få alla andra att med tårar i ögonen säga "åååh vad gulligt..." En riktig saga. Och ja, för en liten stund levde jag faktiskt i den tanken, drömmen. Hur dumt jag än visste att det var.
 
Och sen upptäckte jag en till lögn. Och allt var precis som förut igen.
Och jag valde att spräcka den sagan själv, fort som fan.

Happy dreams

Det var den där natten för nån vecka sen, den jag delade med honom. Och jag kom på mig själv med att vakna flera gånger där på natten av mitt eget skratt, jag skrattade högt i sömnen. Jag hade riktiga happy dreams. Han har inte nämnt det men jag vet att han vaknade, att han hörde. Att han förmodligen tyckte att jag var lite konstig. Men det gör inget.
 
Det gör inget för under den natten var det något som hände. Jag har ingen aning om vad, ingen aning om vad jag drömde eller varför jag skrattade. Jag minns bara att jag var så glad. Och sedan dess har dom varit borta, dom som jagade mig hela nätterna, varje natt. Mardrömmarna. Dom är borta nu. Förhoppningsvis kommer dom inte tillbaka heller, inte igen.

Boys vs. Girls

När killar pratar med varandra;
- Vad gjorde du igår?
- Inte mycket. X kom över och vi hade sex.
- Var det bra?
- Ja.
 
När tjejer pratar med varandra;
- Vad gjorde du igår?
- Jag smsade med X och han skrev blablabla och jag svarade blabla och så skrev han blablabla och så jag blablabla och sen bestämde vi att han skulle komma över, han kom vid typ 18 tiden och det första jag tänkte var hur fula skor han hade på sig. Sen pratade vi om lite random saker och det enda jag tänkte på var hur länge han hade tänkt sitta där och babbla, jag vågade ju inte kyssa honom först. Efter ett tag kysste han i alla fall mig och det var en sån där mysig kyss. Sen höll vi på lite i soffan i typ 10 minuter innan vi ställde oss upp och gick in i sovrummet där han tryckte upp mig mot väggen och kysste mig igen. Och shit vilken snygg kropp han har! Vi gjorde så och sen så gjorde han sådär, sen var han bara konstig när han gjorde det där och då vart jag irriterad men han räddade det med blablabla... (Fortsätter dra varenda detalj)
- Var det bra? Storlek? Värt att träffa igen? Vad hände sen?
- Det var bra, storleken sådär men kan va värt att testa igen, det var ju bra i alla fall och han var duktig på att kyssas och grym på blablabla... (En kvart senare) Sen när han skulle gå så gick vi tillsammans till dörren där vi kramades och så pussades vi och det kändes bra, inte sådär awkward och blablablabla...
(10 minuter senare) Vad gjorde du igår då?
 
Ja precis grabbar, vi tjejer går igenom exakt varenda detalj med er. Allt ifrån dom fula skorna till åt vilket håll kuken var böjd. Kanske inte så konstigt att vi kan prata i flera timmar om dagen. (Och nej, detta är inget riktigt samtal jag skrev ner utan detta är bara ett exempel)
 

Kreativa sätt att dumpa någon

En vän bad om råd för att göra slut med sin pojkvän. Vet dock inte om det var rätt personer att be om råd...
 
X; Jag tänkte att Hanna kan ringa honom och säga att jag dött. Eller försvunnit i alla fall, men att han inte behöver leta efter mig, att jag säkert har det bra trots att jag är spårlöst försvunnen.
Y; Skicka ett sms istället, det går snabbt och smidigt.
Jag; "Hej, det är Hanna. Tänkte bara ringa för att tala om att X dumpar dig." Hahah
Y; Skicka ett blombud med lite choklad så har han något att tröstäta när han blir ledsen, då är du ju till och med snäll mot han.
Jag; Ja, jag har ju blivit dumpad med en ros så varför inte? Lägg till nån fin text, typ "Älskling.. Tänkte bara tala om att jag gör slut med dig." Tänk dig stackaren i blombutiken som får skriva det kortet.
X; Hahaha, och lägga till "men jag kommer alltid att älska dig"
Jag; Eller det klassiska "Det är inte mig det är fel på, det är dig."
 
 
Kan eventuellt inte ha varit dom smartaste eller snällaste råden men kul hade vi i alla fall. Vi kom dock överens om att blombud var det roligaste. Tänk er den stackars kraken som hade fått skriva kortet och överlämna blommorna.

Imorgon kommer aldrig bli som igår

Det var dalarna som påminde mig om hur sköna topparna var och topparna som påminde mig om hur djupa dalarna var.
 
Nu är jag bara. Bara sådär. Inga toppar eller dalar som påminner, bara jag som är mig själv. Den jag egentligen är, hon den glada jäveln som pratar lite för mycket. Inga sköna toppar, inga djupa dalar. Bara en alldeles normal, härlig vardag.

Min dröm, deras verklighet

Det finns en av alla mina drömmar som är den största, den jag vill allra mest. Det har jag alltid vetat och jag har tidigare kämpat för att den ska gå i uppfyllelse men sedan lagt det på is och det är där den sedan har legat. På is.
 
Och så står jag här vid sidan om och ser fler och fler personer runt mig göra den drömmen till deras verklighet, jag ser hur lätt det är för dom. Och varje gång slås jag av hur svårt det är för mig. Och varje gång frågar jag mig själv varför min dröm inte gick i uppfyllelse då, då när jag verkligen försökte?
 
Och jag vet inte längre vad jag känner när min dröm blir deras verklighet, glädje för dom. Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Men vad har det blivit för mig? Tidigare var det hopp, nu är det nog bara likgiltighet. För min högsta dröm blir så enkelt deras verklighet och kanske kan jag inte längre bry mig. För om jag ska vara ärlig så gör det lite ont i hjärtat varje gång jag gör det.

Pest eller kolera, sex eller känslor

Vi är några som pratat om det här med otrohet och vad som är värst, är det fysisk otrohet, att faktiskt kyssa/pilla/ligga med någon annan? Eller är det värre att prata med någon, att tillåta sig själv att få känslor för och falla för någon annan?
 
Alla vi har varit överens om att det sistnämna är värst. Ändå finns det så många som inte räknar det som otrohet för att dom inte legat med någon annan. Men att prata med någon annan på ett sätt du bara borde prata med din partner på då? Att prata med någon på ett sätt du känner att du behöver dölja för din partner för att du innerst inne förmodligen vet att det inte är okej. Att få känslor för någon annan, att tillåta sig själv att ens hamna i en situation där du riskerar att få känslor för någon annan. Det är inte något som "bara händer", du kan inte skylla på att du var full, arg, inte tänkte, fick en blackout, att du fortfarande älskar din partner eller whatever. Nej, det finns absolut ingenting att skylla på för allt du gjort, allt du sagt har du medveten gjort och det har varit under en längre tid, det är inget som händer under en kväll.
 
Enligt mig kan man vara fysiskt otrogen trots att man älskar sin partner, det tror jag verkligen, men det är fortfarande fel att ligga med någon annan, såklart! Men här finns det faktiskt ett men... Man ska aldrig, aldrig skylla på att man varit full för man ska kunna kontrollera sig själv så pass mycket trots alkohol i kroppen, MEN alla har vi på ett eller annat sätt någon gång gjort jävligt korkade saker på fyllan, man tänker inte alltid rätt. Det räcker med att stänga av och göra fel beslut i 10 minuter och så har man en otrohet där och det kan man ångra i resten av sitt liv om det är så men den fysiska sortens otrohet behöver inte vara planerad, den behöver inte innehålla några som helst känslor, den behöver inte betyda att du inte älskar din partner. Man kan bli flyförbannad även som nykter, känna att "Nu jävlar räcker det, jag tar inte den här skiten längre" och göra något ogenomtänkt.
 
Att vid sidan om ha ett "vi har bara pratat ett tag och...", det är planerat, det innehåller känslor för någon annan och nej, du älskar inte din partner då. Jag har hört alla möjliga ursäkter för otrohet, "det är inte otrohet om man inte har penetrerat". Jo, det finns hundra olika sätt att vara otrogen på, men en av dom värsta är att "bara prata" med någon, för där, där finns det känslor. Trots att all form av otrohet är fel så är det ju faktiskt så att det i sex inte behöver finnas någon som helst form av känslor. Jag är trött på folks bortförklaringar, att komma på tusen orsaker till att det inte var en otrohet egentligen eftersom det är så fult. Det låter finare att kunna säga "jag har aldrig varit otrogen". Men kom igen... Stå för det du gjort, kalla det för vad det är. En otrohet är en otrohet oavsett hur fint du lindar in det, oavsett hur många andra ord du hittar på för dina handlingar, så varför inte stå för dom? Stå för sina handlingar är bland det största man kan göra, att erkänna att man kan göra fel och att man inte är perfekt, det är så mycket större än lögner och bortförklaringar.

It´s like you´re my mirror, my mirror starring back at me

Det är 4e gången jag raderat texten för att börja skriva om på nytt om exakt samma sak. Så mycket känslor som skulle behöva skrivas ner i ord men det går inte. För första gången sen jag vet inte när så finns det inga ord. Inte för den här känslan. Det är en bra känsla, en känsla för bra för att det ska kunna sluta på ett bra sätt. En känsla... Som det inte finns några ord för.
 
Det var bara du och din välbekanta röst i telefon.
 

Du sa att jag skulle hålla det hemligt, inte berätta för någon.
Men hur fan ska jag kunna vara tyst om något sånt här?

Sex is the most fun you can have without laughing

Happy birthday to me!
 
Är numera alltså 23 år gammal, detta firades med familjefika igår och ikväll blir det ett par glas och middag med ett par av dom finaste. Det blir även lite birthdaysex! Och på Lördag är det all in på kryssning med ett gäng kompisar. 
Det känns helt okej att fylla år ändå.
 
  
Och pappas lilla flicka har nu blivit stor...
 
 

If I lose myself tonight, it will be by your side

Det här med USA...
♦ 9 av 10 killar stötte på Sarah, jag däremot fick "weed, ecstasy, cocain?"  viskat i mitt öra flera gånger per kväll när vi var ute och gick. Jag ignorerade eller sa snällt "no thank you" och gick vidare, ingen erbjöd Sarah droger. Ingen!
 
♦ Vi var ute på en nattklubb, DJn skrek med jämna mellanrum ut "Everybody who loves weed, screaaaam" och 90% av klubben jublade. Det var dessutom kroppsvisitering på vägen in, en brud som såg ut som en man körde fint ner handen mellan våra bröst för att sen fortsätta ner mellan låren. Och ja just ja, 85% av alla killar på klubben gick utan tröja, av besökarna alltså. Det var heller inget konstigt med att en tjej knallade runt i bara trosor. Vad skulle hända om man körde den här i Sverige nån gång?
 
♦ Tänk er en cola, häll i 10 sockerbitar och drick! Där har ni vad en cola zero smakade.
 
♦ Vad du än skulle äta, vart du än skulle äta så stog det hur många kalorier det innehöll. HUR kan folk i USA vara så feta?!
 
♦ ...Antagligen pga allt fett. Det droppade om maten, man skulle ha sirap och smör på pannkakor som bara smakade socker och blåbär och vad du än ville ha så kunde du hitta det friterat. Min kropp återhämtade sig inte från den matchocken förrän typ 2 veckor efter att jag kommit hem.
 
♦ Ni vet chicken wings in a bucket som man ser på tv? FALSK MARKNADSFÖRING! Vi letade igenom hela Manhattan efter skiten, vi frågade folk, en taxichaufför tyckte till och med synd om oss och stängde av taxametern för att köra oss till ett ställe mitt i natten och fråga dom. Fanns ingenstans.
 
♦ Det kan inte sägas ofta nog men Sarah har värdelöst lokalsinne! Ge mig en karta, låt mig titta på den i 5 minuter och så är den memorerad. Gå exakt samma raka väg med Sarah flera dagar i sträck och hon hittar ändå inte.
 
♦ Dom har hund-gym.
 
♦ Det var rena sex and the city-känslan att ställa sig ute på gatan, vinka in en taxi, sätta sig i den och säga "250 on 77th street and broadway" Jag fick en mini orgasm varenda gång. Ja, ni kan kalla mig töntig.
 
♦ Storlekarna är större där vilket innebar att jag hade xs i allt, i vissa plagg var till och med xs för stort. Det positiva med det är att trots att jag var konstant svullen efter all skit jag stoppade i mig så var s fortfarande för stort, wohooo! Det negativa var, hur mycket kläder tror ni finns i storlek xs i USA?
 
       

And if your trying to fuck with me then I shall fuck you too!

You find it offensive?
 
Well I find it funny, that´s why I´m happier than you
 

I know I´ll never be me without the security

För ca ett år sedan skrev jag en krönika, den publicerades på en väldigt känd sida här på internet men det är bara ett par av mina vänner som vet om att jag skrivit den. För ja, det händer saker i mitt liv som inte hamnar här på bloggen, den där krönikan är en av alla saker jag aldrig nämnt här.
 
Jag skrev om ett ämne som väcker mycket känslor hos folk, ett ämne som så många inte förstår. Något som folk gärna missförstår, något man kanske dömer utan att lägga en tanke på att förstå, att sätta sig in i det. Det är ett ämne jag endast nämnt i förbifarten här på bloggen, det är inget jag skrivit ett inlägg om. Det har aldrig funnits en tanke på att skriva om det här, det är bara ett ord som snabbt skrivits ner i samband med ett par andra inlägg. Kanske inget nån lagt märke till, förhoppningsvis inget folk lagt märke till.
 
Nu har jag blivit kontaktad av en journalist som skriver för Veckorevyn, dom vill skriva ett repotage med mig i. Hon har läst krönikan och det känns bra, folk har faktiskt lagt märke till den, läst den och minns den. Samtidigt är det ett ämne jag vet lätt missförstås och det vill jag inte, jag vill inte missförstås som person, inte på det sättet. Det är något som för mig är känsligt, direkt från hjärtat. Inget farligt, utan bara mitt innersta jag i så fall skulle blotta.
 
Och på något sätt känns det okej om jag visste att det bara var främlingar som skulle läsa, men när det kommer till folk jag känner så vill jag inte missförstås. Jag som i normala fall fullkomligt skiter i vad andra tycker och tänker, jag vill plötsligt inte missförstås, inte av er som faktiskt betyder något. Men när jag nu gick tillbaka och läste krönikan jag skrivit igen så läste jag också kommentarerna. Det var en negativ, resten var positiva.
 
Jag vill, jag vill göra det. Varför vet jag inte, kanske för dom som faktiskt förstår. Kanske för att försöka visa en annan sida för dom som inte förstår. Det var väl anledningen till krönikan jag skrev från första början, att visa en annan sida. Eller för att bara skriva av mig, vilket av det vet jag faktiskt inte nu när jag tänker efter.
 
Men jag vet inte, för sen finns dom andra. Dom jag faktiskt känner.

Så kommer jag ihåg det vi var

För 16 månader sen begick jag ett misstag. En del av mig är glad att jag gjorde det, annars hade jag förmodligen inte varit den jag är idag, jag hade kanske inte varit där jag är idag.
 
En annan del av mig ångrar mig, det har jag gjort varje dag sen dess. Dagen då jag begick det där misstaget, det som då kändes rätt även om jag så väl visste hur fel det egentligen var. Och idag skulle jag göra så mycket för att backa bandet, inte till den jag var då, inte till den tidpunkten, jag vill aldrig mer tillbaka till den jag var då. Men jag skulle göra mycket för att ta tillbaka det jag gjorde, få ångra mitt beslut. Få en ny chans att göra det rätta.
 
Men det funkar inte så här i livet. Det finns dom som har turen att få rätta till sina misstag, jag är inte en av dom. Kommer aldrig bli. Men varje dag tänker jag tillbaka med tankar som slåss med varandra för åh så rätt jag gjorde för att vara den jag är idag. Men åh så fel jag gjorde. Åh vad jag önskar att jag fick göra om det, då hade jag gjort helt annorlunda. Jag hade inte gjort ett misstag, det där jag fortfarande tänker på, varenda dag.
 
Dagens sanning - Jag väntar fortfarande på ett mirakel, varje dag. Men kanske borde jag sluta nu. För nej, jag är inte en av dom som får en andra chans att rätta till sina misstag, jag är en sån som lever med dom.
 
Such a beautiful disaster...
 

All this time I was finding myself and I did´nt know I was lost

För ett tag sen fick jag höra "Jag vet att jag borde göra slut men vad då, ska jag va ensam eller vad?! Det kan jag ju inte."
 
Och jag visste inte vad jag skulle tänka eller tycka om den kommentaren. Jag blev ledsen över att folk själva väljer ett olyckligt förhållande framför ett singelliv, för att slippa vara ensam. Jag blev ledsen för att det finns så många ovetande partners där ute som bara är partners just för att det inte dykt upp någon annan längs vägen, för att man inte vill vara singel. Eller ensam som vissa anser att man då är.
 
Jag har aldrig varit ensam som singel, aldrig. Visst finns det stunder man känner sig ensam, men dom stunderna är korta och kommer sällan. Jag ser mig absolut inte som ensam, jag har så mycket. Min familj, mina vänner, alla nya personer som kliver in i mitt liv, jobbet och jag gör så mycket! Jag lever, jag mår bra, jag är lycklig. Jag må vara singel men jag är inte ensam. Jag har alltid någon att prata med, någon som vill träffas, någon att skratta med. Jag frågade en singelvän hur hon känner, hennes svar var att hon var mer ensam i sitt senaste förhållande än nu.
 
Och jag började undra, är det så personen ser mig? Som ensam. Finns det andra som ser mig så? Som ensam. Och det gjorde mig irriterad för vad har andra för rätt att dömma ut mig som ensam för, precis som att man inte kan vara lycklig om man inte har en partner. Precis som att man inte är lika mycket värd för att man inte har en kärlek vid sin sida.
 
För ja, jag må vara singel men jag är inte ensam. Och ja, jag är faktiskt hellre lyckligt singel än olycklig i fel förhållande, för det om något är att vara ensam.

Letting go

Då var det klart, jag lämnar. Jag lämnar tryggheten i den lilla förorten jag bott i i hela mitt liv, jag lämnar den enkla tryggheten i att veta exakt var allting ligger, att känna varenda vrå innan och utantill, att veta var allt står i mataffärerna och vilka vägar som är bäst för långpromenader. Jag lämnar mitt vanliga joggingspår och den välbekanta vägen hem från stationen. Till och med närheten till jobbet. Jag lämnar tryggheten i min lägenhet, min fina, stora lägenhet. Den med så många minnen, mest bra sådana. Den där lägenheten jag älskar att bo i.
 
Mest av allt lämnar jag tryggheten med att ha den mesta delen av min familj så nära. Att när som helst kunna åka iväg och mysa med syskonbarnen. Jag lämnar tryggheten att veta att om det är något så kan jag ringa mamma med vetskapen om att hon är här 10 minuter senare. Jag lämnar också tryggheten i att veta att jag är nära mamma, att finnas här om något skulle hända, om hon behöver hjälp med vad som helst.
 
Ja, nu är det klart. Jag flyttar. Jag flyttar ifrån all min trygghet för att prova något nytt, se nya människor, nya miljöer. Jag ska prova på något för mig helt nytt, något närmare storstan, något mindre. Ett helt annat område. Om jag ska vara ärlig så känns det läskigt, det var kul tills det blev klart och bestämt, då blev det bara läskigt. Men jag behöver det, något annat, något jag väntat länge på.
 
Snart så, så fort pappersarbetet är klart så är jag inte längre i min trygghet. Med min familj, nära min älskade, älskade familj. Snart är jag ensam i en helt annan del av Stockholm. Och det känns förbannat läskigt. Men bra. Det känns bra.

Just like that

Actually, I just woke up one day and decided
I did´nt want to feel like that anymore, or ever again.
 
So I changed. Just like that.

A postcard marked better place...

Jag drömmer så mycket nu för tiden, hela nätterna, varje natt. Om saker jag inte vill drömma om. Det är ångestfyllda önskedrömmar, mardrömmar, drömmar om en framtid jag vet inte kommer och om det förflutna.
 
Jag var hos den där spådamen för inte så länge sen, jag avfärdade allt hon sagt eftersom hennes ögon sa mig att hon var väldigt påverkad av något illegalt. Men en sak som hon sa var att jag sover dåligt, drömmer konstiga drömmar. Hon sa att jag har en stor man bakom mig, en som följer mig var jag än går och det är han som gör det. Så länge han är med mig så kommer jag inte sova ordentligt, jag kommer vara med om negativa saker för att han är efter mig och inte låter mig lyckas.
 
Och jag trodde inte henne, jag avfärdade hennes ord. Men när jag natt efter natt vaknar så slår den tanken faktiskt mig ibland, att kanske det är så. Speciellt alla nätter någon är i mitt rum, någon som vill mig illa. Det har blivit bättre, det är inte som i början. Eller så är det bara jag som vant mig, jag vet faktiskt inte.
 
Och ibland tänker jag tillbaka på nätterna tillsammans med honom, han jag var sådär sjukt kär i. Inte en enda mardröm, jag vaknade aldrig rädd, aldrig någon som störde mina nätter. Inte ens när jag sov ensam. Och jag trodde dom var borta, men nej. Dom kom tillbaka redan samma natt han lämnat mig och tar mina nätter ifrån mig. Kanske har jag något elakt efter mig, kanske är det mina mediciner eller bara mina hjärnspöken. Vad det än är så vill jag bara ha tillbaka nätterna med honom. Jag vill ha det trygga. Jag behöver inte ha honom, jag vill bara sova igen. Utan drömmar.

Hur man bondar med främmande snubbe på gymmet

Måndagmorgon kl 08.00, vi är 4 personer på gymmet varav en av dom, kille 25 år kommer fram och börjar prata med mig. Efter en stund kommer vi fram till det viktigaste ämnet, det som får två personer att bonda. Typ.
 
Han; Vad gör du här såhär tidigt förresten?
Jag; Jag har jobbat i natt så har inte gått och lagt mig än. Du då?
Han; Jag har också jobbat hela natten.
Jag; Åh herregud vilken tur! Jag har alltid undrat vad fan det är för fel på alla som hänger här såhär tidigt på morgonen.
Han; Jag veeet!! Det är fan inte normalt!
 
Och sen fortsatte vi trash-talka alla hurtiga morgonpersoner. Gubben som hänger där varje morgon vid den tiden och som alltid hälsar trevligt gav mig the evil-look resten av det passet. Jag måste sluta prata så högt.
 
(För övrigt är det lite bra för självförtroendet när man varit vaken i nästan 24 timmar, är osminkad och ofixad, svettig och i träningskläder och någon frågar om man vill ta en fika någon dag)

Nystart i träningen

Jag har latat mig för mycket den här sommaren, egentligen hela våren också, så nu är det dags att ännu en gång ta tag i mig själv. Jag mådde så dåligt och kände mig riktigt misslyckad när jag för några dagar sen var på gymmet och upptäckte hur mycket mindre jag nu tar i flera övningar. Det var riktigt pinsamt att sitta på den där bänken bland dom andra och så har jag inte känt på länge. Så misslyckad.
 
Träningen denna vecka blir alltså;
Måndag; Gym + springa
Tisdag; Springa
Onsdag; Vila
Torsdag; Box
Fredag; Gym
Lördag; Gym
Söndag; Springa
 
Lär chocka kroppen men är så trött på att känna mig svullen och svag, jag vill trivas i min egen kropp igen, jag vill kunna ha på mig tajta kläder igen utan att skämmas, jag vill ha mina 4 magrutor jag hade ett tag (JA! "Bara 4", ni som skrattar åt mig kan hålla käft för det är ni som inte har några alls). Det blir att dricka proteinshakes och försöööka hålla koll på vad jag stoppar i mig, vilket brukar gå värdelöst. Men försöka är väl bättre än inte alls.
 
För nu är jag trött på detta! Under sommaren har jag bara varit och gymmat en handfull gånger, jag har sprungit i snitt en gång i veckan och varit på några boxpass, jag måste skärpa till mig när det kommer till allt. Jag får inte lägga av, sådär som jag vill vid varje svacka, när allting känns 1000 gånger tyngre och tråkigare än annars. Jag lär ångra mig något grovt om ett par dagar, jag lär komma på alla miljoner ursäkter man har till att strunta i träningen, det är det där skavsåret, den där tån som gör ont, den där träningsvärken och den där tröttheten eftersom jag jobbar 5 nätter den här veckan också. 5 vakna nätter.
 
Jag lär ha ångrat mig många gånger om innan den här veckan är slut men jag ska göra det! 3-4 gånger i veckan är det från och med nu. Jag ska vara starkare än mina ursäkter.

Och jag följde dig längs vägen den natten

Jag har tappat hoppet om det äkta, precis som jag skrev. Jag vill inte längre, vill inte ha falsk kärlek och falska ord som ändå kommer försvinna. Tyna bort. Jag trivs bra just nu, jag trivs med att bara ha mig själv att tänka på.
 
Sen kom han. Han lovar mig allt jag någonsin velat ha här i livet, exakt allt. Giftemål, barn, frihet, resor, pengar, världen. Allt det där som bara funnits i mina vildaste fantasier. Och jag vet inte om det bara är fina ord, jag orkar faktiskt inte ens tänka på det. Men från att ha en plan över mitt liv en dag till att dagen efter erbjudas allt. Mina drömmar.
 
Beslutet är upp till mig. Giftemål, barn, frihet, resor, pengar och världen. Och jag erbjuds allt nu, så fort jag är redo. Så vad säger man? Vad säger man när man har en bild av hur ens närmaste framtid ska se ut och så står man plötsligt där med ens vildaste fantasier i händerna och allt är upp till en själv? Och jag som inte vill ha någon alls kan få allt.
 
Ett svar... Ja eller nej, ja eller nej, ja eller nej...
Det visar sig.

So wake me up when it´s all over, when I´m wiser and I´m older, all this time I was finding myself and I did´nt know I was lost

Den här månaden, den här semestern var precis vad jag behövde. För första gången har jag tagit ut mer än 2 veckors semester, det blev 4,5 vecka. Veckor av lycka, glädje, ledighet och vänner. Inte en enda dag av tristess. En alldeles perfekt kombination av allt.
 
Och jag fick en påminnelse om vad det är jag jobbar för, vad det är jag jobbat övertid och extra för, det var för dom här veckorna. Det var att få bränna nästan en hel månadslön i underbara New York, det var för alla vinkvällar, att kunna äta ute varje kväll. Det var för att spontant kunna kolla resor till Tropical Island. Vetskapen om att inte behöva snåla eller oroa sig för pengar. Det var för den där Finlandskryssningen vi istället åkte på, att bara göra, inte tänka. Det var för alla presenter till mig själv. Det var för dom till dom andra. Alla dagar med vännerna, även dom med familjen.
 
Ja, det är exakt detta jag jobbar för, alla extratimmar, dom gick till detta. Världens bästa semester, den där jag har kunnat vara spontan, inte behövt tänka, inte behövt oroa mig, den där jag bara levt. Varit mig själv och bara njutit. Och oj så det var värt det, och dom dagar och veckor som känns extra tunga ska jag tänka tillbaka och komma ihåg vad det är jag jobbar extra för, jag jobbar för att leva livet, att för några veckor bara vara.
 
Och jag vill att semestern ska fortsätta ett par veckor till, men det känns samtidigt skönt att komma tillbaka till verkligheten. Detta var en extra påminnelse om vad livet går ut på, lycka.

Sometimes I wish I could leave myself alone

Det var den där dagen då jag kom hem vid lunchtid, jag duschade innan jag lade mig i sängen. Egentligen var jag inte ens trött, inte alls. Men när jag låg där så upptäckte jag hur skönt det var, helt ensam, helt tyst, inga måsten, telefonen på ljudlöst. Att bara få ligga där, gå igenom allt i lugn och ro i huvudet, tänka på allt och inget. Sådär som jag annars inte har ro att göra.
 
Och där låg jag. I 7 timmar. Ensam med mina tankar låg jag där i sängen hela dagen, bara för att jag kunde. Och det var skönt, kanske var det ett sätt för mig att läka en del av mig. Den del som behövde läka. Så där låg jag i 7 timmar. Bara för att. Bara för att ge mig själv tid tillsammans med mig.

20 år och 4 dagar

Hennes ord på mina 4 senaste dagar då var "Hahah, alltså shit Hanna, jag har inte hunnit med det där på 20 år, du har gjort det på 4 dagar! Sånt där händer bara dig."
 
Och ja, jag njuter av livet just nu. Det händer saker hela tiden, jag har kul. Jag gör bara sånt jag mår bra av, bara roliga saker. Jag gör något bra av min tid. Jag skrattade åt hennes ord för sanningen i dom, för fan vad kul jag har för tillfället. Livet leker och jag väljer att leka med det.

And that old photograph of us


Och nånstans tillsammans med
rosen dog också kärleken

 

RSS 2.0