Whatever happened over this past year, be thankful for where it brought you. Where you are is where you´re meant to be

Och som vanligt blir det en årsresumé av år 2013. Precis som jag och bästis sa vid vår lilla nyårspuss vid 12 slaget för ett år sedan, detta skulle bli vårat år. Och det blev det!
 
Januari;
Året 2013 började inte bra, jag var på botten och mådde skit, minst sagt. Jag såg inget ljus alls i min tunnel och det gick så långt att min bästa vän ringde mig varje dag för att se att jag fortfarande levde och för att höra hur jag mådde. Men nånstans i månadsskiftet Januari-Februari så vände det helt plötsligt, nånstans när jag gett upp så såg jag mitt ljus i tunneln och sakta men säkert började jag må bättre och bättre.
 
I Januari åkte jag dessutom på en helt galen kryssning med Sofie, minnena av den får fortfarande mig att skratta, vissa saker känns helt overkliga! Där träffade jag också en kille som jag fortsatte träffa i ett par månader.
 
 
Februari;
Februari var lugnt, jag och en vän hade ett vad där vi inte skulle äta eller dricka något som helst socker eller sötningsmedel under en hel vecka. Jag var förstörd som människa den veckan, drömde om smågodis och sötsuget lämnade inte mig under en enda sekund. Vadet skulle sluta på en Söndag kl 00.00, kl 00.05 hade jag tryckt i mig en halv flaska cola zero och en halv B&J glass.
 
Jag och Sarah bokade vår New York resa till Juli och lyckan var stor! Då var det bara att jobba hårdare med extrapass och övertid för att spara ihop en bra budget till en av våra drömmar. En dröm vi fortfarande pratar om att återvända till, men denna gång kanske på ett annat sätt...
 
 
Mars;
Trots att jag nu mådde bra så valde jag att börja med stämningsutjämnande som det så fint heter, jag ville helt enkelt inte hamna i mina upp och ner episoder igen. Här nånstans slutade jag också dejta den där killen jag träffade i Januari och i samma veva började jag lite smått prata med en annan och vi klickade direkt...
 
April;
Brorsans dotter fyllde år i Mars och det blev en heldag på Leos lekland i April och fy fan vad kul jag hade! Jag älskar lekland och har alltid roligare än vad barnen har så detta var ett perfekt kalas för mig. Frågade till och med om vuxna får ha kalas där, det får dom tydligen inte.

 
Jag träffade även den där killen Jonas, jag smsat lite med fram och tillbaka och vi klickade ännu mer när vi väl sågs och allt kändes så självklart mellan oss.
 
I slutet av April öppnade 24/7 ett pluscenter i Kista och jag och Sarah började gå på pass och jag fick lite mer inspiration till träningen då bara gymma började kännas smått uttjatat. Genom alla månader har boxpasset blivit en klar favorit men vi går även på andra! Har även hunnit med att träffa den snygga boxinstruktören några gånger efter sommaren, haha.
 
 
 
 
Maj;
Jag tatuerade mig för 3e gången, min fina text för pappa "With every heartbeat" för att jag kommer bära honom med mig i varje hjärtslag. Tatuerade även på en till stjärna på foten för min yngsta brorson, jag har en stjärna för varje syskonbarn på vänster fot. Ett tips, tatuera aldrig foten, det är en smärta som inte går att förklara i ord.
 
 
 
Juni;
Juni minns jag som ganska lugnt, jag jobbade mina sista sköna veckor innan semestern började där vid Midsommar, solen sken och det blev vinkvällar med fina vänner och mys med Jonas.
        
 
Juli;
I månadsskiftet Juni/Juli tog det slut med Jonas och ett par veckor efter det kom det fram att han haft kontakt med någon annan under vår tid. Det var otroligt svårt men samtidigt ganska skönt att få veta hur sjukt det än låter, jag blev så förbannad vilket gjorde det förhållandevis lätt att gå vidare.
 
Slutet kom vid en ganska perfekt tidpunkt för strax efter det åkte jag och Sarah äntligen till New York! En veckas boende mitt på Manhattan, värme, shopping, mat, strippklubb, killar, nattklubbar fulla av halvnakna människor som skrek hur mycket dom älskar weed och där man måste gå igenom en metalldetektor och bli kroppsvisiterad innan man fick gå in. Ground zero med alla dess intryck, top of the rock med en vacker utsikt, Victorias secret med flera timmars shopping... Vi levde livet med allt vad det innebär och jag har även blivit erbjuden ett nytt liv där borta nu i efterhand.
 
 
 
Min vän Jennifer som bor på en helt annan del av Sverige (vilket suger) kom och hälsade på och vi tillbringade nästan en hel vecka tillsammans, det var restaurangbesök, drinkar, strandhäng och en kryssning och jag kan inte annat än tycka att det är synd att vi träffas så sällan som vi gör.
 
 
Augusti;
 Jag fyllde 23 år och vi var ett gäng som åkte på kryssning för att fira. Jag hade riktigt kul och hoppas att vi kan dra ihop nått liknande snart igen. Ett perfekt sätt att fira sin födelsedag!
  
 

 
Syrran fyllde 40 år så en av presenterna från oss i familjen var att hon skulle få gå och köra MMA och jag följde med. Det är bland det roligaste jag gjort! Slag, sparkar, brottning och strypgrepp är min grej, funderar starkt på att börja med MMA faktiskt. Även syrran tyckte det var skitkul!    
 
September;
I September blev papprena klara för en lägenhet jag tittat på tidigare och jag flyttade ifrån min trygga lilla ort nära familjen och jobbet men trots det har jag inte ångrat mig en sekund. Trivs som fisken i vattnet, det enda jag saknar är min fina tvättmaskin. Men här var det i princip bara packa ner, handla, packa upp och städa som gällde.
 
Oktober;
Jag kände en knöl i höger bröst vilket fick mig att känna igenom vänster också där jag hittade en ännu större knöl. 6x8 cm och här började läkarbesöken och undersökningarna som jag inte ens idag ännu är klar med... I samband med detta hamnade jag i en låg period igen för första gången sedan början av året, min andra läkare märkte dock tecknen på detta innan jag själv knappt hann göra det och vi tog tag i det i tid. Jag får fortfarande hjälp för att inte hamna tillbaka.
 
November;
Min mormor gick bort vilket var väntat och för hennes skull kändes det bra, men det blev inte en mindre sorg för det. Den krutgumman kommer för alltid vara saknad av så många.
 
Sjukhusbesöken fortsatte för mig med nålar, ultraljud, smärta och allt vad det innebär men i slutet på November fick jag i alla fall höra orden "det är ingen tumör" rakt ut för första gången och det var en stor tyngd som lyfte och det kändes som att allt kaos den senaste tiden faktiskt skulle ordna upp sig.
 
December;
 Vi åkte till Finland på begravning (det var en ortodox begravning vilket är en helt egen historia för sig, har inte skrivit om den av respekt för släkten, men en dag kanske jag berättar om den väldigt speciella upplevelsen...). Trots att vi var där av en tråkig anledning så var detta precis vad jag behövde, lugnet, snön, inga måsten och släkten.
 
 
Och sen kom julen, den firades med hela familjen och som vanligt började vi med att mötas upp vid pappas grav och tända ljus innan vi alla åkte hem till mamma där häften tittade på Kalle Anka medans andra halvan fixade i ordning maten. Sen var det äta, vänta på jultomten och spela monopol fram till midnatt som gällde. Jag och ena brorsans familj sov kvar hos mamma och på juldagen kom resten av familjen dit igen och åt upp resterna, precis som varje år. Detta år tillbringades dock min juldag med ansiktet över toastolen med julmaten ute, inte lika kul.
 
Jag fick också veta att jag kommit in på en yrkeshögskoleutbildning så från och med Februari börjar jag plugga till specialistundersköterska inom psykiatri!
 
Nyårsafton ska tillbringas med en heldag på jobbet för att sedan fortsätta på en hemmafest tillsammans med fina vänner och ett gäng främlingar ♥ Ser fram emot kvällen.
 
 
2013 har haft sina upp och nedgångar men när jag ser tillbaka så ser jag ingenting annat än hur bra det varit. Alla lyckliga stunder, alla fina människor, dom positiva förändringarna jag gjort i mig själv. Jag har fått nya vänner, jag har kommit närmare vissa vänner men också glidit ifrån andra. Jag har verkligen levt och uppskattat livet, varit lycklig.
 
Så 2014, hit me with a even better year! ♥
Och gott nytt år hörrni!

Förvirrad

Det här är en hjärta/hjärna situation, men inte av det vanliga slaget. Inte som det brukar vara. Den här gången är båda lika förvirrade. Båda ångrar sig från en sekund till en annan. Båda får höra olika åsikter från olika håll.
 
Båda är osams, inte med varandra den här gången. Dom är osams med sig själva. Hela.Jävla.Tiden.

Anywhere I would´ve followed you

And I am feeling so small.
It was over my head
I know nothing at all.

And I will stumble and fall.
I'm still learning to love
Just starting to crawl.

Say something, I'm giving up on you.
I'm sorry that I couldn't get to you.
Anywhere, I would've followed you.
Say something, I'm giving up on you.
 
And I will swallow my pride.
You're the one that I love
And I'm saying goodbye.

Blondinkommentar of the year!

Rebecka; Men tänk dig, om din mens kommer en dag för tidigt sen så betyder det att du haft ägglossning en dag tidigare än beräknat och därför har du säkert blivit gravid.
 
 
Jag finner inga ord.

You´re back for my heart...

-"Vad har vi gjort i 1,5 år...?"
 
Jag ville svara "varit med helt fel personer" men det gjorde jag inte, jag visste att vi förmodligen inte tänkte på samma sak, inte i den stunden, inte den situationen.
 
Och allt jag önskade var att du hade tänkt på samma sak som jag.

Året var 2013... I bilder

Det gångna året i en kaosartad bildbomb
 
 
 
 Jag håller på att skriva på världens längsta inlägg om 2013, men kunde inte låta bli att slänga in en bildbomd på alla underbara minnen från hela året. Bilderna fyller hela min kropp med en enda känsla, lycka

Livets färger

Det började med en blandning av gröna och gula markeringar och det kändes okej. Det kändes bra. Nu är det rött, hela tiden rött. Nån enstaka gång när det blir gult så blir jag glad, glad för att det för ett par timmar inte är rött.
 
Och jag kommer på mig själv att känna allt mindre när det kommer till det röda. Likgiltighet. Det som skrämde henne mest.

God jul!

God jul!
 
Jag hoppas verkligen att ni alla får en fin julafton. Och precis som förra året ber jag er alla om en vit jul och då menar jag inte snön, på väderpunkten är det bara att glömma den vita julen, jag menar alkoholen. Jag ber er att tänka på era familjemedlemmar, jag ber er att tänka på barnen.
 
Själv firar jag julen hos mamma tillsammans med hela, stora familjen. Massa mat, jultomte och paket, precis sådär som det ska vara. Och jag hoppas att det blir precis lika perfekt som det i mitt huvud är, sådär som det brukar vara.
 
Det brukar vara dagar som denna som påminner mig om vilken tur jag har som har min fina familj ♥ Jag vet också att många inte har det så, det finns så mycket hemlöshet, ensamhet, slagsmål och fyllor. Ni som har turen att ha en familj att fira med, ta vara på den och gör denna dag så fin som möjligt.
 

The good ones screw you, the bad ones screw you, and the rest don´t know how to screw you

"And we were dressed from head to toe in love...
 
the only label that never goes out of style."
 
-Carrie

While you were looking for yourself out there

Apropå föregående inlägg... Orden "Jag skulle aldrig vilja se ut som dig", det sas med avsikt att såra, det var ca 2 år sedan och det sitter fortfarande kvar. Jag vet av olika anledningar att personen inte menade det men orden sitter fortfarande kvar och poppar upp med jämna mellanrum.
 
Var det för att hon faktiskt ville trycka ner mig? Varför ville hon trycka ner och såra mig, jag som aldrig någonsin sagt något negativt till henne om hennes utseende? Var det för att få sig själv att må bättre? Var det för att övertyga sig själv om att det faktiskt är så?
 
"Jag skulle aldrig vilja se ut som dig"
För att vara ärlig så skulle jag aldrig vilja se ut som henne heller, jag trivs väldigt bra i min egen kropp. Ändå minns jag det så väl, jag minns hur paff jag blev. Och jag ångrar att jag inte frågade henne direkt varför hon kände sig tvungen att säga något sådant.

Du är så fakkin fin

"Du är tjock"
 
"Du är för smal, det är inte fint"
 
"Jag skulle inte vilja se ut som dig"
 
"Korkad"
 
"Dina ögon är för små, det hade varit finare om dom var större"
 
 
Det där är några saker som andra sagt till mig, kallat mig. Det där är saker mina kompisar sagt till mig, det är inte ens främlingar. Det där är dessutom saker dom sagt i förbifarten, inte ens något dom slängt ur sig i ett bråk. Det där är alltså kommentarer folk som känner mig och borde tycka om mig har sagt till mig.
 
Hur kan man själv tycka att det är okej att säga såna saker till andra? När jag tänker efter kan jag inte komma på att jag någonsin skulle sagt såna saker till mina vänner och jag hoppas verkligen att jag inte gjort det heller.
 
Så många gånger jag hört orden "du är för smal", till slut ville jag bara svara tillbaka "och du är för tjock", men av någon anledning är det helt okej att på ett negativt sätt säga att någon är för smal än att säga att någon är för tjock. I tonåren tog jag åt mig av allt negativt jag fick höra, jag sög åt mig allt och såg mig själv som värdelös, idag har jag som tur är kommit tillräckligt långt för att inte ta åt mig allt för mycket men det finns så otroligt många där ute som redan har en självkänsla som är i botten och så kommer någon och lägger kommentarer som dessa.
 
Idag får jag mycket komplimanger, dom är många fler än det negativa, förmodligen för att jag har allt mindre eller ingen kontakt alls med dom som varit väldigt duktiga på det negativa. Att trycka ner. Komplimangerna lyfter, dom värmer, att få höra att man är världens snällaste, bryr sig om andra, snygg, stark som person, snygg kropp, ärlig m.m, herregud jag får till och med höra att jag är perfekt vilket jag är långt ifrån, men komplimanger lyfter och så är det bara. Så varför är det så enkelt att tala om folks brister? Är det ren avundsjuka det handlar om eller skiter man bara totalt i andras känslor?
 
Nästa gång du träffar din vän kanske du spontant kan säga något snällt, något du verkligen menar. Det räcker faktiskt med dom enkla orden "Vad fin du är!". Det finns en enda regel jag har när det kommer till att jag ska ge komplimanger och det är att jag verkligen ska mena det, varenda ord.

When I'm nervous I have this thing yeah I talk too much, sometimes I just can't shut the hell up, It's like I need to tell someone, anyone who'll listen and that's where I seem to fuck up

Hon gav mig en uppgift, jag skulle skriva ner vad jag gör för mycket av, vad jag gör för lite av och hur jag vill att det ska vara och det är svårt. Det tog mig över en vecka att ens börja med det, att ens öppna pappret och när jag väl gjorde det så var det för att jag var tvungen, inte för att jag ville. För även om jag delvis vet det, även om jag måste veta för att kunna förändra så är det svårt att få ner på papper.
 
Och jag insåg att det förmodligen är som hon sa, det är hemuppgifterna som kommer vara svårast. Att faktiskt vara tvungen att öppna sig ännu en gång och tänka efter. Att analysera sig själv. Att lära sig ännu mer. Igen, som att det aldrig tar slut.

Maybe tonight I´ll call you after my blood turns into alcohol

Det där är en typisk hjärta/hjärna situation.
Antingen följer du hjärtat och slänger dig in i det du vill ha
eller så använder du hjärnan och håller dig borta från någonting du alltid kommer vilja ha men vet aldrig är bra.

I just can´t crack your code

You take the clothes off my back
And I'd let you
You'd steal the food right out my mouth
And I'd watch you eat it
I still don't know why,
why I love you so much...


What would you do?

Så perfekt. Men ändå inte. Så otroligt rätt men ändå så otroligt fel.
Såklart.
 
Och jag hatar det.

Att vara sladdisen i familjen - en förbannelse, del 2

Jag har nämnt det förut men detta tåls att nämnas igen, det här med att vara yngst i familjen. Speciellt en sladdis. Fan vilket helvete det kan vara! Jag har tillbringat dom 18 första åren av mitt liv med att sitta i folks knän i bilen, ihopkrupen, nacken uppressad i taket och kroppen gärna lite framåtlutad mot framsätet så att varenda ett av mina inre organ garanterat hade pressats sönder om vi krockat. Sen började syskonens kids bli för stora för bilbarnsstolar och jag var inte längre minst så då kom resten av familjen på att istället för att riskera andras liv sådär så är det ju bättre att åka i flera olika bilar så ingen behöver sitta i knät.
 
Nu är det andra, eller kanske till och med 3e året i rad någon i min familj kläcker den briljanta idén "Ja men alla kan ju fira jul i sina egna små familjer det här året så blir det inte så stort" och sedan tittar frågande på mig när jag som är den enda som är singel och utan några egna barn sitter och viftar lite fint med handen för att göra dom andra påminda om att jag fortfarande existerar innan det bestäms att jag sitter ensam på julafton.
 
När jag var i tonåren hade vi under ett par år som regel att vuxna inte skulle köpa julklappar till varandra (detta kom till när syskonbarnen började spridas som gurkfrön), detta bestämde jag att vi skulle slopa när jag plötsligt räknades som vuxen och varje år är det samma sak "men vi ska ju inte handla till dom vuxna. Det är bara för att du vill ha paket." EH JA! Annars så får syrran en julklapp från hennes ungar och minst en från hennes snubbe, samma sak med mina andra syskon, dom får och dom ger till sina egna partners och alla köper såklart något till mamma för att det är vår mamma. Jag skulle alltså vara den enda att inte få ett enda paket på julafton, förutom av mamma, hon skulle handla nått åt mig oavsett.
 
Vem som oftast får höra " kan du fixa det.. Hanna gör det... Hanna hämta det..."? Minstingen såklart! Och om jag vägrar, vilket jag oftast gör, så är det helt okej att tycka att jag bara är sjukt lat.
 
Trots att jag fått 8 syskonbarn på 11 år och suttit barnvakt jagvetintehurmångagånger så är det som att jag förväntas vara den oansvarige barnvakten för att jag är yngst i familjen. Ett av syskonbarnen berättade för mig för ett tag sen att "när jag kommer hem kommer pappa fråga mig om allt vi har gjort, om du suttit mycket med din mobil, vad vi har pratat om, ifall du har sagt något dumt..." Som sagt, 8 syskonbarn i åldrarna 2-11 och som jag suttit barnvakt åt ensam sedan jag var 11 år. Men nej för fan, jag ställer fram en flaska sprit (gärna på golvet så dom minsta inte behöver anstränga sig för att nå den) och ett paket cigg till kidsen medan jag går in i köket och har högt telefonsex med mitt senaste kk som jag mer än gärna sedan berättar för barnen om.
 
Och berättar jag om något jag har varit med om så är allt automatiskt mitt fel och jag är oansvarig, jag skulle kunna säga "Jag satt hemma i soffan och tittade på tv när ett flygande tefat flög in genom mitt fönster och landade på mig så att jag nu är amputerad från halsen och nedåt" och hade som svar förmodligen fått "Jag sa ju att du var korkad som flyttade dit, klart som fan det finns något som flygande tefat där, det borde du fattat! Du får fan skylla dig själv när du inte lyssnar."
 
Och så har vi favoriten som ALLA drar, sladdisar är så bortskämda, föräldrarna har mycket mer tid över och blablabla... Jag ärvde i princip allt fram tills jag kom på att jag hade egna pengar på banken och kunde gå och shoppa mina egna saker. Och vadå föräldrarna har så mycket mer tid för en? 3 andra ungar hade ju varit där och tröttat ut mina föräldrar lagom tills jag föddes och lagom till jag blev tonåring så hade 3 andra tonåringar precis hunnit slita ut mamma och bli vuxna och dessutom skaffa en massa barnbarn åt henne.
 
 
Folk säger att jag är högljudd och inte låter andra sätta sig på mig hur som helst, men vad har jag haft för alternativ? Hade förmodligen blivit kvarglömd på Ica vid 3 års ålder och fortfarande stått kvar där och väntat om jag varit en tyst liten tjej som inte tar plats. För tyst är det sista jag har varit, jag tycker till och med lite synd om mamma som snällt stått ut.

I wear bodily fluids that aren´t mine, I work weekends & holidays, I get screamed at & have my hands in other peoples orifices. Now tell me again how hard you work?

Lämnar in bilen på koll på verkstan, när jag ska hämta ut den lite senare på dagen samlas 4 grabbar runt mig varav 2 berättar vad dom gjort och 2 tittar på. Jättetrevliga var dom faktiskt! Dom har gjort en felsökning inne på verkstan (vilket tar typ 5 min, dom kopplar bara på en liten apparat nånstans som sen talar om vad det är för fel), sen har dom fyllt på olja och kört runt i en halvtimme.
 
Detta skulle kosta mig 1700 kr. Snubben i kassan sa dock ganska snabbt "det är jobbigt att ta betalt av tjejer" och så fick jag 700 kr rabatt utan att ens be om det, men ändå, 1000 spänn. Fatta den timlönen! Herrejävlar.
 
Och när jag körde därifrån kunde jag inte låta bli att bli besviken över att jag är noll intresserad av bilar eller teknik (datanördar tjänar också alldeles för bra för det dom gör om dagarna). Varför ska jag trivas bäst med att arbeta inom vården, fixa naglarna och ha fina ögonfransar för?! Jag får ju garanterat ligga mer än Britta butch, småfet och händerna och kläderna fulla av olja jämt och med en lätt doft av avgaser i håret, men det hade varit najs att tillbringa dagen med att fylla på med olja och köra runt bilar i 30 minuter och sen få stå i kassan och se på när folk betalar multum för det.
 
Jävla vårdyrken att ha en skitlön för jobbet man gör. Kanske borde man skola om sig till nått annat tråkigt och sen leva med skiten 5 dagar i veckan i resten av sitt liv.
 
1000 jävla kronor...

-

Så många steg tillbaka.
Becksvart. Tomt. Känslolöst. Ont. Plant. Svårt. Fejkat.
 
 
Jag försökte le, det gick inte.
 

I don´t wanna know the price I´m gonna pay for dreaming

Mina drömmar förändrades. Mina framtidsdrömmar är dom samma men min dröm om hur det ska vara nu, hur jag vill att mitt liv ska se ut nu och vilka jag vill ha i det, den drömmen förändrades. Men det är bara drömmar, verkligheten är inte likadan trots att även den får mig att le. Men drömmen är så fin, så perfekt.
 
Ibland tillåter jag mig själv att blunda och drömma mig bort till det jag vill ha men ofta får jag tvinga mig själv till att sluta tänka på det för det är ju så att det är jag som får betala priset för mina drömmar. Priset för både dom som går i uppfyllelse och dom som inte gör det.
 
Så jag försöker att inte tänka för mycket men innerst inne så hoppas jag, jag drömmer, jag drömmer om det jag vill ha nu men också om det jag vill ha i min framtid. Jag fortsätter.

For you this is just a good time but for me this is what I call life

Saturday night was at this real wild party
There was liquor overflowin' the cup,
About 5 or 6 strippers trying to work for a buck.
So I took one girl outside with me,
Her name was Londy, she went to Junior High with me,
I said, "Why you up in there dancing for cash?
I guess a whole lot's changed since I seen you last."
She said...

What would you do if your son was at home
Crying all alone
On the bedroom floor,
Cause he's hungry and the only way to feed him is to
Sleep with a man for a little bit of money?
And his daddy's gone in and out of lock down,
I ain't got a job now,
He's just smokin' rock now,
So for you this is just a good time
But for me this is what I call life

Girl, you ain't the only one to have a baby,
That's no excuse to be living all crazy
So she stared me right square in the eye
And said, "Everyday I wake up, hoping to die"
She said, "They're gonna know about pain
'Cause me and my sister ran away,
So our daddy couldn't rape us,
Before I was a teenager
I done been through more shit
You can't even relate to"

 
Jag tänker på strippornas blickar, tomma, uttryckslösa, döda när dom gick runt där på scen. Olyckliga ögon hos nästan alla. Ja när jag lyssnar på låten kan jag inte låta bli att undra, hade dom också en son där hemma, gråtandes på sovrumsgolvet för att han är hungrig?

Samtal två blondiner emellan #15 eller nått

Telefonsamtal två blondiner emellan...
 
Hon; Hej! Vad gör du och vad har du på dig?
Jag; Slår in julklappar och har ett linne och strumpor på mig.
Hon; Jag har hittat ett ragg åt dig!
Jag; Eeh jaha... Och det är?
Hon; Min chef. Jag visade en bild på dig i trosor och en annan på dig i din nitbh, han gillade vad han såg.
Jag; Hahah, du valde ju bra bilder att visa. Och ålder på din chef?
Hon; 42, men han ser inte ut att vara en dag över 28! Btw, jag hade högtalartelefon på förut så han har även hört din röst nu.
Jag; När jag sa att jag bara hade ett linne och strumpor på mig...?
Hon; Ja precis, han gillade även det svaret.
 
 
Jag måste byta vänner.

We´ve been through rough water

...Och så kysste vi varandra och jag hade saknat dina läppar mot mina. Ja, jag hade helt enkelt kunnat pussa sönder dig, jag höll mig själv tillbaka och det var med en blandning av total lycka och osäkerhet jag låg där i dina armar med dina läppar mot mina.
 
Och just då kändes det som att jag hade kunnat ligga där bredvid dig för alltid.

Now laugh!

Det finns en del gamla minnen som fortfarande får mig att asgarva när jag tänker på dom. Med asgarva menar jag alltså inte att jag ler lite för mig själv utan jag brister verkligen ut i ett asgarv även om det så är mitt i rusningen på  t-centralen eller mataffären och jag är ensam. Riktigt jävla pinsamt, minst sagt! Så jag tänkte dela med mig lite medans jag sitter och skrattar mig till tårar helt ensam här hemma i soffan.
 
♠ Jag var 18 år och hade precis tagit körkort och jag och en vän skulle "fira" detta genom att åka till donken, självklart skulle vi åka igenom drive-thrun. När jag bott hemma så har det varit väldigt viktigt för mamma att vi skulle äta riktig mat, vi åt alltså inte skräpmat speciellt ofta (förmodligen därför jag avskyr föräldrar som ger sina ungar skitmat), så jag hade i princip aldrig åkt igenom en drive-thru tidigare. När vi kommer fram till lilla apparaten där man ska beställa så fattar inte jag att dom ser mig och vet när någon kund kört dit så jag börjar skrika "Hallåå, hallååå jag vill beställa! Hallåååå!"... Min vän som satt bredvid höll på att dö.
 
♠ Jag hade ett litet problem "down there" för ett tag sen och eftersom jag inte köper nått sånt själv på apoteket så var min vän snäll och gick och gjorde det åt mig, jag gick med henne som "sällskap" medans hon handlade. Hon plockade på sig ALLT man kan tänka sig, vi snackar svampkrämer, vagetorier, intimtvålar, ph-balans grejs m.m, hon shoppade loss! När vi kommer fram till kassan och hon ska betala så står jag en bit ifrån och ser hur hon har världens kö bakom sig och jag brister ut i världens skratt så hela apoteket vänder sig om och kollar på mig, jag bryter ihop totalt av tanken på att alla andra i kön + tjejen i kassan måste trott att min vän hade grova problem med hennes punani. När vi kommer ut så berättar jag varför jag skrattar och så lägger jag till "det kliar ju bara litegrann". Hon blev inte så glad när jag berättade att det egentligen inte var något speciellt. Hon är fortfarande lite bitter på mig på den punkten och det är förmodligen sista gången hon gått på apoteket åt mig.
 
♠ När jag hade min inflyttningsfest så körde vi pekleken (nån säger typ "vem här kommer troligast bli skiljd?" och sen så ska alla peka på den man tror och så ska alla dricka så många klunkar som fingrar man får på sig. Skitrolig då man verkligen får utgå efter sina egna fördomar), någon säger "vem här har haft sex med flest tjejer" och alla pekar på en av tjejerna som är med då hon är bi. Saken är att hon bara haft sex med typ 2-3 tjejer och alla missade att det satt 2 hetrokillar med oss... Alltså skratten när en av tjejerna kom på det efter en stund..!
 
♠ Jag och en vän var på väg ut på krogen och sitter på tunnelbanan och pratar och upptäcker inte förrän när dörrarna varit öppna ett tag att vi var vid t-centralen där vi skulle kliva av så vi får bråttom och min vän ställer sig upp och springer ut och jag efter henne såklart. Bara att jag halkar på något blött på golvet och flyger ner på rygg med världens duns, två tanter hjälper mig upp och jag hinner precis springa ut genom dörrarna innan dom stängs medan resten av tunnelbanevagnen skrattar åt mig. Tänk er situationen om dörrarna hade stängts och jag hade stått kvar där på tuben ensam!
Det blir inte mer äkta än såhär
  

The soundtrack 2 my life

Tänk er att man har suttit i en bil tillsammans med mamma och 2 av sina syskon i över 6 timmar i sträck, man är trött och börjar få ont i kroppen. Då är det dags att åka igenom Helsingfors och hitta till båten vilket är uselt skyltat i den stan... Vi har då brorsan som kör bilen, han sitter och skriker åt vägskyltarna. Sen har vi mamma som sitter i baksätet och kör sin berömda "kör ditåt" och pekar utan att ha en tanke på att chauffören där framför henne inte har en aning om åt vilket håll "ditåt" är och vilket håll hennes finger pekar åt. Och till det har hon ticks så hon smålåter ibland, när hon är stressad så blir ibland istället hela tiden.
 
Sen har vi syrran som också sitter i baksätet och försöker läsa sin bok när brorsan säger åt henne att hjälpa till att läsa skyltarna så hon också med jämna mellanrum piper fram nån åsikt om hur vi borde åka, hur brorsan då tänkte där eftersom att hon sitter i baksätet, är halvblind OCH bredvid honom i framsätet sitter då jag, lillasystern. Jag sitter med en gps i handen och säger lugnt och sansat när han ska svänga och vart och det tar väldigt mycket energi att försöka vara trevlig (tror dock jag misslyckades lite) när alla andra skriker om annat och ignorerar dina vägbeskrivningar trots att du har en talande karta i dina händer. Till det är ljudet på i gps:en så vi har ännu en kärring som med jämna mellanrum säger "efter 500 m sväng vänster... efter 250 m sväng vänster..." som ingen lyssnar på.
 
Det var strax innan mina nerver skulle fått sig ett riktigt sammanbrott och jag hade slängt ut hela gpshelvetet genom fönstret och själv klivit ut ur bilen och promenerat hela vägen till Sverige som jag istället fick ur mig ett "men det är ju bra att ni tjaffsar om vilken väg vi ska åka istället för att bara hålla käft och lyssna på hon som håller i gps:en"... Förvånande nog blev dom tysta och vi kom fram till slut. I god tid och vid liv.
 
Det var det där med att vara sladdisen i familjen, man blir automatiskt klassad som lite efterbliven.

"Nejnej, smink är till för att pojkarna ska vilja leka med dina privata delar. Men kärlek? Det vetefan hur man hittar"

Jag och ett av syskonbarnen var och shoppade när vi på nått sätt kommer in på spel och jag skrattande säger att man brukar ju säga att man antingen har tur i spel men otur i kärlek eller tvärtom men att jag har otur i både spel och kärlek, varpå hon förvånat säger "men du brukar ju sminka dig, hur kan du ha otur i kärlek om du sminkar dig? Gillar inte killar smink?"
 
Jag ville klappa henne på hennes oskyldiga lilla huvud och förklara att hitta en kille som tycker att du är snygg och som bara är intresserad av att ligga är jävligt enkelt. Att det som tjej faktiskt inte alls är svårt att få lite sex, beroende på hur höga krav du har. Att hitta en bra, trogen kärlek med liknande värderingar och framtidsplaner som man faktiskt funkar ihop med också, det är mycket svårare och att det inte har med utseendet att göra. Att många killar förväxlar kåthet med kärlek, alternativt skiter i sin kärlek där hemma för att vifta med sin kåthet nån annanstans och att hon därför ska hålla sig långt borta från killar i några år till.
 
Istället log jag mot henne och sa "Ja det är konstigt det där... Även fast man sminkar sig kan man ha otur i kärlek, så lika bra att du skippar sminket ett tag till."
 
Jag måste ju vara perfekt när det kommer till barnuppfostran.

Jag ska sluta åka taxi utan skyltar

Ifrån första början var jag säker
Jag kan göra vad som helst för dig i världen
Det har aldrig varit mer uppenbart,
sen den dagen är det du och jag
 
Jag ska sluta åka taxi utan skyltar
Sluta leta efter kaos eller fylla
Jag ska lägga mig i tid för dig
Börja gå i terapi för dig
Hädanefter ska jag vara bra
Ska jag vara bra för dig
 
Hädanefter tänker jag efter
Jag ska vara bra för dig
Ska vara bra för dig
Jag vill inte glömma hur det kändes
Men jag orkar inte minnas allt som hände
Allt jag gjorde innan vi blev två
Jobbar jag för att bli bättre på
Vad du än kan tänkas göra som är dåligt
Kan det aldrig vara oförlåtligt
Du kan skrika eller hata mig
Tänker ändå alltid välja dig
 
Hädanefter ska jag vara bra
Ska jag vara bra för dig

Nu får du vila i frid

Fina mormor
nu tar vi farväl. Jag älskar dig ♥

It´s all coming back to me

Jag vaknade mitt i den där drömmen, en av dom där drömmarna jag trodde var borta. Det jag inte brytt mig om på länge. Det jag inte ens vill ha.
 
Men jag vaknade mitt i den där drömmen, drömmen om dom andra. Och någonstans blev jag nedstämd. Ledsen. Och även fast jag inte förstår det själv, även fast jag inte vill ha det där. Även fast jag har allt jag vill och lite till just nu. Även om jag inte skulle vilja vrida tillbaka tiden till det där gamla för någonting i världen. Trots det blev jag ledsen av den drömmen. Ledsen av minnet av vad vi skulle ha haft.

I hope she smells my perfume

Jag står där bredvid hans flickvän ibland och det är då det dåliga samvetet kommer krypandes. Jag skulle aldrig vilja stå där själv, i hennes situation. Stå där helt ovetandes om vad hennes pojkvän vill, vad hennes pojkvän gör med tjejen som står bredvid henne. Och jag kan inte längre koncentrera mig, mina tankar är inte hos honom, dom är hos henne. När jag gör dåligt ifrån mig dom dagarna hon är där, i samma rum, så är det inte pga honom. Det är pga henne. Det är det dåliga samvetet som gör sig påmind.
 
Jag bävar för dagen då jag faktiskt måste prata med henne. Och jag tror inte han ens vet att jag vet att det är hon, han som aldrig pratar med eller ens tar i henne där. Han som aldrig visat minsta tecken på att han skulle känna henne, i alla fall inte när jag varit med. Men hur han struntat i ifall dom andra ser oss tillsammans.
 
Och jag önskar att hon visste, inte att det varit just jag, för han är ingen jag vill ha. Men jag önskar att hon visste hur han vill att jag ska stanna efter varje gång hon inte är med där, jag önskar att hon fick veta om smsen som kommer när jag lämnat rummet. Och jag önskar att hon visste om vad han gjort. Vad vi gjort. Vad han vill göra men som inte kommer hända igen. Jag vet också att jag inte kommer vara den att berätta. Jag önskar att hon visste om att jag bröt, blev tyst, men hur jag fick ännu ett sms efter att jag ännu en gång lämnat rummet. Och jag tänker inte låtsas som att jag är perfekt men jag önskar att hon visste om dig. Jag önskar att hon visste om dina lögner. Och jag hoppas för hennes skull att hon är precis likadan.
 
-"Det gör det komplicerat att jag har flickvän..."
För att 1 minut senare dra mig intill dig och kyssa mig. Igen.
 
 
 

RSS 2.0