Det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid

När allt är i kaos, när grej efter grej dyker upp så finns det en sak mitt i allt som är positivt. Familjen. Vi har kommit närmare varandra, plötsligt avslutas telefonsamtalen med mina bröder med att man går från samtalsämnet man först ringde om till att prata om allt och inget. Sådär som vi inte riktigt gjort förut.
 
Jag pratar allt oftare med mamma i telefon och vi pratar om allt. Sådär som vi inte alltid har gjort. Jag sover hos henne ibland och tycker faktiskt att det är riktigt skönt. Det är henne jag ringer nu om det är något.
 
Och så är det syrran, hon som delar samma oro som jag. Det är henne jag ringer eller smsar direkt när oron slår till och hon förstår, hon avfärdar aldrig, hon struntar aldrig i det. Och jag vet att hon blir precis lika glad och lättad som jag när allt visar sig vara lugnt.
 
Ja när jag tänker efter så har vi nog aldrig varit så nära som vi just nu är. Vissa är närmare varandra än andra men det känns ändå som att hela stämningen har ändrats. Vissa visar mer omtanke nu än vad som någonsin visats. Det finns en massa kansken om vad det kan bero på men jag vet inte. Kanske är det bara en ren tillfällighet. Kanske har vi alla insett att man måste finnas där för varandra, hur viktigt det är. Att det en dag faktiskt kommer vara för sent annars. Kanske är det bara en period just nu, kanske kommer det vara för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0