Heart beats faster, don´t forget to breath

Dom dagar då motivationen tryter, dom veckor den inte alls finns där. Och dom då tiden bara inte räcker till. Hur jobbar man 65 timmar, skriver ett skolarbete och hinner träna på en och samma vecka? Svaret är att man tar sig tiden, om självdiciplinen finns så kan man, vilket den i perioder inte gör.
 
Men jag har mitt mål, jag har varit i mitt mål, jag ska dit igen men den här gången ännu bättre, ännu starkare. Den här gången måste det hålla. Den här gången måste jag jobba ännu hårdare för att stå emot ursäkterna. Jag måste lära mig att koppla bort hjärnan på gymmet. Det är alltid hjärnan som ger upp först när man vet att kroppen skulle orka lite till, några extra steg, några extra sekunder, lite tyngre vikter, ett extra set. Hur vet man vilket det är som egentligen ger upp? Hur gör man? Hur gör man när man vill nå perfektion men hjärnan inte vill sammarbeta, när sängen och kladdkakan ofta känns mer lockande än vikterna, svetten och smärtan.
 
  
 
 
 
 Nu
 
Fokus. Målet. Hälsan. Styrkan. Perfektion.
Kroppen. Min kropp. Drömmen. Må bra. Glädje. Stolthet.
Är det jag eller ursäkterna som vinner den här fighten?
 
Hold strong - Rob Bailey & the hustle standard
Låten som pushar mig mest just nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0