I´m building you a castle that you refuse to see

Jag gjorde det och hörde kylan i rösten, precis sådär som jag visste att det skulle låta. Mitt hjärta dunkade så hårt att jag själv kunde höra det där jag låg. Jag visste att det skulle bli ett kallt bemötande, jag känner dig tillräckligt väl för att veta det redan i förhand, kanske var det jag som gjorde dig så. Jag vet faktiskt inte. Men riktigt sådär kallt, sådär iskallt hade jag inte väntat mig.
 
Och kanske är det här du vill ha mig, ombytta roller och du kan göra vad du vill. Eller så är det inte så men oavsett vad så vet jag inte vad du tänker. Jag har ingen aning. Vad försigår i din hjärna? Är du iskall nu eller är det bara en fasad för att hålla mig borta? Jag vet inte. Jag hade förväntat mig ett nej, jag fick tystnad. Och när jag låg där visste jag inte längre vilket av det som hade varit bäst. Kanske det hade varit ett nej i alla fall.  För tystnaden får mig att tänka.
 
 
"Jobbigt"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0