Psykiska sjukdomar, siffror och fördomar

32% anser inte att psykisk sjukdom är som vilken annan sjukdom som helst
 
26% anser att psykiatriska verksamheter inte bör förläggas till bostadsområden
 
33% anser att utlokalisering av psykiatrisk verksamhet utgör en fara för lokalbefolkningen
 
25% kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom
 
20% skulle inte bjuda in någon till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom
 
36% anser att människor med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt
 
61% anser att dom flesta personer som en gång varit patienter på en psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter
 
70% anser att dom flesta människor med psykiska problem inte får professionell hjälp inom sjukvården
 
 
Jag anser att detta är helt sjuka siffror och jag förstår varför många med psykiska problem är tysta om det, det är inte alls konstigt med tanke på folks fördomar. 25% kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon med en psykisk sjukdom, hur sjukt är inte det? En psykisk sjukdom betyder inte att man är aggressiv, korkad eller att man inte kan leva ett normalt liv. En psykisk sjukdom behöver inte betyda psykoser, att man hör rösten eller ser syner. Forskning visar dessutom att till och med dom flesta personer som lider av något så allvarligt som schizofreni återhämtar sig helt från sjukdomen, något jag faktiskt tidigare inte visste. Ingen psykisk sjukdom är bestående så att man lider av det i resten av sitt liv.
 
Jag har börjat läsa till specialistundersköterska inom psykiatri och reaktionen jag fått av många är att jag kommer bli ihjälslagen om jag börjar arbeta med "såna där". Vad dom inte tänker på är att trots att jag aldrig legat på psyk, varit opålitlig eller aggressiv så är jag faktiskt en av dom där. Det är mig ni inte skulle bjuda hem till er, det är mig ni inte skulle vilja arbeta med eller ha som barnvakt trots att jag aldrig någonsin skadat någon, trots att jag sköter mitt jobb mer än väl och aldrig har tagit ut en enda sjukdag pga något psykiskt och trots att jag älskar barn och har suttit barnvakt till syskonbarnen i snart 12 års tid.
 
Vad anser du? Är du en av dom där % antalen och varför?
Skulle du inte kunna bjuda hem någon med nån form av psykisk sjukdom och varför i så fall? Rädsla? Eller bara det faktum att dom inte är som du? Hur många av er "friska" skulle fixa 2 jobb + skola utan problem?
 
 
...och vem vet, kanske detta inlägg skrämmer iväg någon vän eller bekant som tidigare missat detta lilla faktum att jag också är en av "dom där" som fått kämpa lite extra här i livet. Ändå ser jag mig själv och upplevs utåt som precis lika normal (eller icke normal) som dom flesta andra "friska" människor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0