Lever genom minnena än, igen och igen...

Jag skrattar, jag ler, jag umgås med dom, pratar med dom andra, skämtar och har kul. Leendet är alltid i närheten. Samtidigt går jag som med en film på repeat på näthinnan, om och om igen snurrar den. Samma sak om och om igen genom hela mina dagar.
 
Rättegången är snart här och jag som ville dit kan inte, den har prickat dom enda två dagarna under den här månaden som jag inte kan vara ledig och det känns som att dom kommer undan så enkelt, dom kan dra sina lögner, ingen anhörig som sitter i samma rum och lyssnar, tittar. Kanske hade dom inte brytt sig i alla fall men det här blir för enkelt för dom. Dom som har gjort det så svårt för oss andra.
 
För dag ut och dag in spelas den där filmen upp på repeat på min näthinna, jag ser honom hugga om och om igen. Trots att jag inte var där, trots att jag inte såg det, trots att jag inte vet så har min hjärna byggt ihop sin egen lilla biograf, sin egen lilla film. En film jag inte vill se men som jag alltid bär med mig. Och jag tänker att den kanske ska försvinna om jag inte pratar om den, om jag låtsas inte se, låtsas inte känna. Men den verkar inte göra det. Den är där hela tiden, genom allt.

Roses don´t make up for punches and breakdowns

Facing floors, slamming doors
you know that you’re sick of
what you’ve felt so many times before
don’t know what it’s for, can’t take anymore,
feel fed up but yet insecure
so you say it’s ok, that it'll all change,
but you’ve got to face that he doesn’t
even taste the blame

Roses don’t make up for punches
and breakdowns
lies and excuses and verbal abuse
shut up, shut up
he tells you to quiet down
shut up, shut up
screaming why’d you have to make me do it

His eyes say he’ll do it again
don’t try to deny what they’re saying
you’ve seen it before
leave him be, set yourself free.
 

Hälften av dom som kämpar går under, hälften av dom som älskar exploderar

Så många gånger som jag bestämt träffar i förväg till efter en utenatt, inga konstigheter. Det oseriösa skrämmer mig inte, dom oseriösa är en trygghet. Sen kom den där kvällen när jag skulle ut och han skulle hämta mig efteråt. Plötsligt kom paniken smygande, skulle jag lämna eventuella alternativ för att ha något bestämt efteråt? Alternativ jag ändå visste att jag inte skulle ta. Skulle jag ge upp det jag älskar, att faktiskt få sova helt ensam i min säng och istället bestämma att han skulle hämta mig efteråt? Det som andra ser som lyx, det skrämde plötsligt skiten ur mig för det var inte längre en oseriös trygghet. Det var en seriös trygghet.
 
Jag tänkte igenom det hela vägen till och från affären, varför skrämde det mig? Det skrämde mig för att jag har någon som lagar middag, någon som gör i ordning matlådor till mig. Någon som köper blommor, någon jag skrattar med och plötsligt är det mer regel än undantag att dela min säng med någon annan än datorn och fjärrkontrollerna. Plötsligt pussar jag någon hejdå på morgonen och önskar honom en bra dag på jobbet.
 
Jag vet inte hur man gör det här för jag har inte velat göra det på så länge. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer försvann paniken. Om jag kan ge upp andra alternativ för något oseriöst som planerats kvällen innan en utgång, varför skulle jag inte kunna ge upp dom för något seriöst som planerats kvällen innan? Sen slog det mig, kanske har jag redan gett upp andra alternativ.
 
Det skrämmer mig och jag vill leta fel.

Att erbjudas pengar för sex

Så många gånger som det hänt mig att främmande killar skrivit till mig på olika sociala medier på internet och både direkt och indirekt frågat om dom fått köpa mig. Jag erbjuds Thailandsresor, pengar, smycken, "att bli bortskämd" mot att träffa dom. Och så förstår dom inte ett nej för det är självklart för dom att jag borde gå med på det, enligt dom är dom ju bara generösa. Jag ser det som prostutition och jag tjänar helst mina pengar på andra sätt än så.
 
Och där kommer vi till en till punkt på listan på vad som skrämmer mig när det kommer till killar och kärlek, den där listan som bara fylls på med otroheter, lögner och allt annat skit man ständigt får höra om. Tänk om jag träffar någon som får mig att falla och bakom sig har han en historia av att ha köpt sig tjejer. Det där som jag tycker är äckligt. Hur många män är det som gör så? Hur många är det som kör upp på Malmskillnadsgatan och plockar med sig en tjej på en biltur? Hur många män är det som skriver till främmande tjejer på internet och säger att hon får vad hon vill bara hon träffar honom?
 
Samtidigt slår det mig att det lär vara en hel del tjejer som faktiskt går med på det där, som passar på att ta för sig av den "lyxen". Jag undrar varför dom gör det, är dom i ekonomisk knipa? Ser dom sig själva som så lite värda att dom skiter i? Eller är dom helt enkelt för lata för att tjäna ihop sina pengar och sina Thailandsresor på andra sätt så att dom tar den "lätta" utvägen och träffar nån man som fixar det åt dom.
 
Och jag blir bara mer och mer påmind om varför, varför jag inte viljat ha någon. Varför jag vill klara mig bra ensam. Alla har vi något i vårt förflutna som vi vill dölja, något vi inte vill att andra ska veta, men det finns gränser för vad jag skulle kunna leva med att min man hade i sin bakgrund. Och det värsta är att dom här männen inte ens ser det som fel, dom har pengarna och vill ha tjejen och det är okej att göra så.

Med lite vilja kan jag leva med mig själv

Vi var några stycken som pratade om träning, om hälsa, om mat, om våra kroppar, om vikt. Två av oss tränar, en vill komma igång med träningen och en tränar inte alls, vill inte träna vilket är helt okej. Inget konstigt med det.
 
Hon som inte tränar blev dock efter ett tag nästan lite sur, hon ifrågasatte varför vi gör det. Vad poängen med det är och om vi anser att man måste vara smal för att vara snygg. Hon tyckte vi hade en skev syn på utseende. Och det slutade med att vi andra fick försvara oss.
 
Jag förklarade hur det är för henne, jag sa att jag tränar för min skull. För min kropps skull, för att må bra och för att den ska hålla längre. Jag tränar även för mitt utseende vilket jag inte skäms över, jag vill vara snygg naken. Vem vill inte det? Och jag känner mig snygg vid en viss vikt, en sund vikt. Jag känner mig snygg när man ser lite muskler, när jag inte känner mig sladdrig, jag vill inte dallra men det betyder heller inte att jag är ute efter att vara stenhård.
 
Jag bryr mig faktiskt inte om ifall andra tränar eller inte, det är helt och hållet upp till var och en. Jag känner många som jag tycker är vackrast med några extra kilon. Att vara vacker handlar inte alltid om att vara smal. Jag dömer inte henne för att hon väljer att inte träna om hon trivs med sin vikt. Jag tycker istället att det är jättebra för hon är fortfarande hälsosam vilket jag tycker är det viktiga!
 
Men varför döms vi andra? Vi som vill träna, vi som har mål som vi vill nå. Vi som behöver det för att vara det bästa av oss själva, för att må bäst med oss själva? Varför undviker så många att prata med oss när sådant kommer på tal? Varför inte bara acceptera att alla vill olika saker här i livet?

En evighet till snart

Ett lätt men ändå så svårt beslut. Vissa förstår, andra förstår inte alls men det är ändå mitt val, ingen annan som behöver leva med det. Tänk om något går fel? Tänk om det blir fel, om det i efterhand går fel igen? Det är så lätt men samtidigt svårt för riskerna är större för mig.
 
Jag tog beslutet redan innan jag träffat läkaren och jag hoppas jag inte ångrar mig efter besöket. Nervositeten innan samtalet går inte att förklara, inte heller lättnaden efteråt och nu kommer dom närmsta månaderna handla om bara det. Det är där tankarna kommer vara. Precis som dom senaste månaderna varit.
 
Men jag ska verkligen göra det och det känns helt sjukt. Modigt. Rätt. En känsla av "äntligen". Detta är för min skull, bara för min skull. Och jag inser att dom som inte förstår mig aldrig heller kommer göra det men för mig är detta viktigt, viktigt för att jag ska fortsätta tycka om mig själv.
 
Herregud, 1/3 del av processen är gjort och det är inte långt kvar, inte alls långt. Samtidigt som det känns som en evighet.

Min stora dröm

Jag har en massa drömmar här i livet men jag har en som slår allt. Exakt allt. Barn. Min största dröm är att få barn, jag har alltid velat ha det och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan. Det finns inte. Jag vet också att folk sviker, att det inte finns några som helst garantier för att någon ska stanna i ditt liv, för att någon alltid ska finnas där för dig, för att du ens ska finna någon du själv vill ha. Man kan inte lita på någon annan än sig själv, tyvärr. Och jag har bestämt mig för att mitt liv och mina drömmar aldrig ska hänga på någon annan. Det har dom heller inte gjort.
 
Så jag har bestämt mig för att spara till mitt eget lilla barn, min dröm som ingen ska få ta ifrån mig. En dröm ingen annan ska ha makten att förstöra. Det kommer ta flera år för mig, kanske hinner jag skaffa barn på naturlig väg innan dess. Förhoppningsvis blir det så att jag träffar någon som jag vill vara med, någon som vill vara med mig. Någon man funkar tillsammans med och någon som har samma drömmar och visioner. Men gör jag inte det så ska jag ändå se till att pengarna finns, pengarna till min egen lilla bebis, min dröm. En dröm ingen annan ska kunna ta ifrån mig även om det så skulle betyda att jag får uppfylla den helt ensam.
 
Och när jag berättar det för folk så blir dom flesta först chockade för att jag är så ung och tänker så men även för att jag ens tänker tanken på att göra det på egen hand, vem vill ha barn så gärna? Men när jag förklarat min syn på saken så finns det inte många som inte förstått, som inte tycker att jag tänker och gör rätt. För ja, det är jag som ska uppfylla mina drömmar, allt det där som gör mig lycklig, jag kan inte lita på att någon annan gör det åt mig.
 

Maybe our girlfriends are our soulmates and guys are just people to have fun with?

Något har ändrats på bara några få veckor, jag vet inte vad som hände. Jag tänker annorlunda, jag säger andra saker, jag vill andra saker. Jag gör annorlunda. Plötsligt finns det en del av mig som vill igen, vill det där jag inte alls velat ha på så länge. Det är som att en annan del av mig vaknat igen och det känns faktiskt bra. Samtidigt som det skrämmer mig.
 
Det kom så plötsligt och jag undrar vad som hände. Var det den här tiden jag behövde? Var det han, var det dom jag behövde för att ta mig hit? Och jag är lycklig, lycklig över att faktiskt känna att jag trivs med just precis det här. Det här är precis vad jag vill ha just nu, precis vad jag behöver.
 
Något förändrades. Mina tankegångar ändrades sådär lagom mycket, sådär att jag fortfarande känner igen mig själv. Men något har vaknat, kanske inte helt och kanske väljer jag att inte göra något åt saken, att inte agera, men jag har känt fjärilar i magen igen. Jag minns inte sist jag hade fjärilar i magen. Nu hände det.

Han vill komma in på krogen tillsammans med alla andra. Jag vill kunna gå ut i skor jag inte kan springa i.

Hon och jag satt och pratade och kom in på det här med krogar och hur dom ofta inte släpper in killar av väldigt dumma anledningar medans tjejer kan komma in hur som helst. Det var då hon sa det där som var så klokt, det som fick oss att komma in på feminism.
 
Alldeles för många tror att feminism handlar om att vi kvinnor ska få det mycket bättre än männen, att det bara handlar om oss och det sjuka i det hela är att så många, både kvinnor och män vägrar kalla sig själva för feminister just av den anledningen, dom vet inte vad det egentligen betyder. Det betyder inte att man bränner bhar och odlar en egen regnskog i armhålorna.
 
Hon sa i alla fall att det är även där feminismen kommer in, varför ska vi kvinnor särbehandlas när det kommer till krogar? Varför ska inte vi behöva följa åldersgränserna, varför får vi se ut hur som helst och ändå komma in utan problem medans en fräsch kille i skjorta inte kommer in pga "fel skor"?
 
Varför är det okej för en kvinna att erkänna att hon blivit misshandlad av sin man utan att hon behöver skämmas över det, det är så självklart att det är mannen som är ett svin, att det är han som är störd. Men en man kan inte erkänna att han misshandlas av sin fru, då är han en mes, någon som inte kan säga ifrån, en svag människa.
 
Det pratas om män som nå sorts djur som inte kan kontrollera sig, det finns en våldtäktsman i dom alla. Eller gör det verkligen det? Skulle du vilja att en stor del av samhället uppfattar dig som ett monster eller ett potentiellt monster?
 
För ja det är ju så, feminism handlar om jämställdhet mellan könen, lika rättigheter, lika skyldigheter åt båda hållen. Och då undrar jag hur någon, man som kvinna, kan säga att den inte är feminist.

En tyst minut för hjärnceller som åkt på semester

Och så tar vi en tyst minut för min vän då krampanfall kom på tal trodde att man förde upp ett finger i analen på personen med anfallet för att distrahera den från att krampa, eller för att det eventuellt kanske kan finnas en punkt inne i analen som får folk att sluta krampa.
 
Tanken slog henne inte att det är medicin man för upp den vägen.

Sometimes the people with the worst pasts end up creating the best futures

Jag hade inte tänkt på det på riktigt länge. Kanske inte sedan jag satt där hos psykologen för första gången för 1,5 år sedan och skulle öppna mig, svara på en massa frågor. Nu kom det där minnet tillbaka från ingenstans, frågorna. Och det gjorde fortfarande lite ont i hjärtat att behöva undra.
 
Det kom från ingenstans, den där gången när han kom upp från källaren, han hade duschat och han var förbannad. Han slet tag i min nacke, kastade ner mig på golvet, han skrek. Jag skrek. Jag försökte slå tillbaka men varje gång jag tog mig upp på benen kastades jag ner på golvet igen. Om och om igen. Jag kommer ihåg hur jag vände mig om under det hela och såg mot hennes ryggtavla. Och nu när det minnet slog mig så undrade jag precis samma sak som jag gjorde då. Hur kunde hon inte se? Hur kunde hon inte höra?
 
Han var arg för att jag hade flyttat på hans schampoflaska. Och jag vet inte om jag någonsin känt mig så lite värd för någon som jag gjorde just då när jag låg där på golvet och inte längre orkade skrika, inte ta mig upp på benen. När jag såg mot ryggen och gav upp och bestämde mig för att ligga kvar där på golvet istället och låta tårarna rinna, därifrån kunde han i alla fall inte kasta ner mig nå mer. Och efter det såg jag alltid till att hans schampoflaska stod framme väl synlig innan jag klev ut ur duschen och gick för att klä på mig. Jag intalade mig själv att han då hade en anledning mindre att misshandla mig för.
 
Och kanske tar jag en dag mod till mig och frågar ryggtavlan om det, men mest av allt önskar jag fortfarande att jag en dag får ut min hämnd på honom. En hämnd som täcker allt han utsatte mig för under dom 7 åren av mitt liv, dom åren som förstörde även fler år efter det.

Den nya människan

Vi diskuterade tvångssterilisering och kom in på en ordentlig gråzon som jag långt efter att diskussionen dött ut fortfarande tänkte på, ett ämne jag hade väldigt svårt att bestämma mig för var i det hela jag står. Tvångssterilisering är ett stort övergrepp mot en person och när man ser filmer, när man hör om verkligheten om vad som pågick för inte alls många år sedan här i Sverige så går det äckel-rysningar över hela min kropp, jag vill kräkas. Visste ni att kvinnor tvångssteriliserats pga att dom har epilepsi? Att dom kommit från fattiga familjer med många barn?
 
Det är ett övergrepp så stort att sådant inte ska få pågå, ingen ska ha den makten över någon annans liv.
 
Samtidigt finns det många fall av personer som absolut inte borde skaffa barn, fall där det från början är klart att barnet kommer omhändertas redan från födseln, där det inte bara är föräldrarna som påverkas negativt utan även ett oskyldigt barn som hamnar i kläm. Då pratar jag inte om tvångssterilisering av t.ex narkomaner som kan förbättra sina liv utan jag pratar om människor som av olika anledningar aldrig kommer kunna leva ett självständigt liv där dom skulle kunna ta hand om sig själva, ännu mindre då ett barn. Vart står man då på den punkten? Det är ju fortfarande ett övergrepp mot personen men samtidigt skyddar man ju ett eventuellt barn.
 
Jag är fortfarande emot tvångssterilisering men det finns så många gråzoner inom vården och det var verkligen ett intressant samtalsämne där man fick tänka till själv också och ändra åsikt ett par gånger om.
 
"Den nya människan" - Se den filmen!
 

Will you still love me when I´m no longer young and beautiful?

"And then all of a sudden she changed,
she came back a completely different person with a new mindset,
a new outlook, a new soul.
 
The girl that once cared way too much
about everyone and everything no longer cared at all."

I´m alright and I don´t mind if you don´t mind

Jag saknar dig. Jag saknar den du var innan allt det här, jag saknar den du var när du mådde bra. Jag saknar den du var innan honom. Jag saknar oss, den du var när det var vi. Precis som du vet att jag saknat den andra där det gick fel.
 
Och du förstår inte, du skulle aldrig förstå. Inte märka skillnaden, inte se. Så jag står här bredvid, jag väntar. Jag kommer alltid att vänta vid sidan om. Vänta och se om du blir den du var igen. Den du var då.

You keep me safe, I´ll keep you wild

Jag har en dröm som kan bli sann,
om jag bara väntar lite grann.
Får inte verka desperat,
år inte verka som om jag vill ha dig nu.
Men jag vill ha dig nu.
 
Jag skäms när våra blickar möts,
jag tittar ner, du är för söt.
Får inte vara uppenbar,
får inte verka som om jag vill ha dig nu.
Men jag vill ha dig nu.
 
Klockan är två allting har stängt.
Sitter på tunnelbanan hem
men platsen bredvid mig är tom.
Och du vet inte om att jag vill ha dig nu.
 
Men jag vill ha dig nu.
 
 

I hate it when guys say "you are so beautiful, why are you still single?" Because I´m crazy, okay? I´m a fucking lunatic!

Jag är så trött, så trött... Det finns få saker som får mig att tröttna på livet lika mycket som folk som inte lärt sig hur man beter sig.
 
♣ Planera inte mitt liv och mina dagar åt mig, försök inte ens. Det finns ingenting som får mig att vilja be någon dra åt helvete mer än när någon som inte ens känner mig säger typ "Ja men måste du träffa din kompis efter jobbet, om du skiter i det så ses vi istället. Jag kan komma hem till dig så kollar vi på en film." Nej ditt iq-befriade jävla rövhål, säger jag att jag ska träffa min vän så gör jag det och om jag hellre vill träffa dig så säger jag väl det själv! Vi har även "Men kan du inte ta ledigt från jobbet så kan vi ses?" Nej ditt jävla grottmongo det VILL jag inte.
 
♣ Mitt ex började träffa en ny tjej (som btw sen förbjöd honom att ha någon som helst kontakt med mig, tänk om hon vetat att jag fucking hjälpte dom att bli tillsammans) och bad mig om råd, bl.a fattade han inte varför hon ibland hade jättebråttom hem och bara drog för att 5 minuter senare smsa att hon saknar honom. För hennes skulle valde jag att inte tala om för honom att hon gick hem för att bajsa. Dagens sanning grabbar.
 
♣ Smsa inte h.e.l.a tiden. Om jag inte svarar på 4 timmar så är jag sjukt trött på dig så låt mig va för fan. Svarar jag direkt och är gullig och glad, då kan du fortsätta.
 
♣ Känner du inte mig? Skicka då inga jävla hjärtan! Hjärtan skickar man till folk man bryr sig om.
 
♣ Detta gäller då båda könen då dom flesta inte verkar kunna denna enkla regel - Om du har varit på bortamatch så åker du direkt när du vaknar. Om inte den andra personen uttryckligen ber dig att stanna lite längre så gör du inte det, du ska inte be om frukost, ni ska inte prata med varandra och inte kolla på film, du ska inte vara kvar i den andras hem mer än max en halvtimme-timme efter att ni vaknat. Detta gäller även en dejt, om personen själv inte ber dig stanna så dra därifrån för fan.
 
♣ När du skriver till en främling för första gången så ska du inte skriva en hel novell. Ingen orkar läsa "Hej, jag heter XXX och är 25 år gammal. Jag jobbar som blablabla och har gjort det sedan 2009. På fritiden spelar jag banjo och pillar mig i naveln. Du ser trevlig ut och det vore kul att få lära känna dig blablabla..." Det räcker med nått kort, nått som får dig att sticka ut ur mängden. Om du inte är riktigt snygg, då räcker det med ett tråkigt hej.
 
♣ Nej du får inte mig i säng med frågan "Är du bra i sängen då?" och första gången jag ser en bild på dig så vill jag faktiskt hellre se ditt ansikte, inte din kuk.
 
♣ Om du frågar om jag vill ses och jag bara svarar "Jag har inte tid", då börjar du inte fråga ut mig om när exakt jag kan ses, är jag så kort så vill jag inte träffa dig. Vill jag verkligen träffa dig så föreslår jag någon annan dag eller tid, ex. "Har planer då, men kan i början på nästa vecka om det funkar" Svårare än så är det inte, dumbass.
 
♣ Om du skriver till mig, ser att jag läst det men inte svarat, skriv för i helvete inte igen då.
 
♣ Jag kan inte tala för exakt alla tjejer men jag kan säga att väldigt många, inklusive jag, går igång mer på en kille med lite hjärna som går att föra ett normalt, intelligent samtal med än någon som bara ställer frågor om vad man tycker om i sängen och ber om nakenbilder.
 
Jag skulle kunna skriva en bok i dom här ämnena.

Och så slutar vi fråga om detta nu, okej?

Nu reder vi ut det här en gång för alla -
 
Att arbeta med utvecklingsstörda och på ett äldreboende är INTE samma sak. Alla utvecklingsstörda är inte gamla eftersom dom flesta är det under hela deras liv. Precis som att man inte automatiskt blir utvecklingsstörd när man blir pensionär.
 
Okej?!

She built up a world of magic because her real life was tragic

"I belive that everything happens for a reason,
people change so you can learn to let them go.
Things go wrong so that you can appreciate them when they´re right.
 
You belive lies so you eventually learn to trust no-one but yourself.
And sometimes good things fall apart so that better things can fall together."
- Marilyn Monroe
 
 
Vi har alla hört den förr, men den är alltid värd att höras igen.

RSS 2.0