Valborg

Glad Valborg förresten! Säger man så? Låter lite konstigt men kan samtidigt inte komma på något bättre. 


Och precis som jag brukar vädja inför jul, vi kan väl tänka på barnen och att dom ska ha kul? Ingen fylla, inga bråk, inget röj. Snälla? Tänk på att barnen är viktigast av allt. Själv kommer jag hålla mig till citronvatten!

Jag ringde syrran för några dagar sedan och meddelade att jag och mina bröder med familjer tänkte komma hem till syrran och fira Valborg och äta mat. Haha skönt när man kan ha den relationen! 
- "Hej, vad ska ni göra på Valborg?
"Jag vet inte riktigt. Vi går väl fackeltåg ner till brasan i alla fall"
- "Vad bra. Jag, Kai och Kari har pratat och vi alla kommer hem till er och äter innan och sen går vi alla ner till brasan. Ska vi ta med oss något till middagen?"

Hahah! 


Skräddare

Om en vecka ska jag hämta ut min bröllopsklänning och lämna in den hos skräddare. Den behöver sys in lite kring brösten och förkortas lite på vissa ställen... sen är den helt klar! Jag vet bara inte vart den ska förvaras så att Anders inte ser den. Kanske lämnar den hos syrran eller tärnan eller nått sånt :) 


Det var ju tur att jag tog tag i att ringa skräddaren för jag har hela tiden skjutit upp det. Nu när jag ringde så sa hon att jag måste lämna in den nu i maj för att dom ska hinna göra i ordning den nu eftersom dom har så mycket jobb under sommaren samt har stängt hela juli! Uuups... visst finns det fler skräddare men just den här rekommenderades av bröllopsbutiken och så ligger den där nära så det är bara att gå över med klänningen. 

1 par kvar som ska osa, SEN kan jag äntligen börja med bordsplaceringen på riktigt! Det kommer ju krävas några försök innan det kommer kännas perfekt. Som tur är finns det redan några som jag är säker på kommer hamna bredvid varandra pga gemensamma intressen och så. 

Igår träffade vi även vår sångerska (hon är fantastisk och sjöng även på Ebbas dop) och spelade upp låtarna som hon ska sjunga. Hon blev helt lyrisk så nu känns det ännu bättre! Jag tror verkligen på ett fantastiskt bröllop fyllt av kärlek. Men som sagt, bara Anders säger ja vid altaret så är dagen redan perfekt för mig. 


Mitt team

Det här är mitt team. Tillsammans med dom här kan jag övervinna allt.

Tillsammans med dom här mår jag som bäst, detta är mina stora kärlekar.

Jag och Anders har egentligen inte varit tillsammans i speciellt många år, men ändå känns det som evigheter. På ett positivt sätt! Det känns som att det alltid varit han och jag, som att vi verkligen hör ihop och livet innan honom är numera bara ett overkligt blurr. Det är med Anders jag hör hemma. Jag känner mig fortfarande nykär, det pirrar liksom lite extra i kroppen när jag tänker på honom och hela jag blir varm av kärlek när han tar min hand. Vi hör ihop bara, så enkelt är det. Det är han eller ingen.

Ebba min Ebba... Jag har älskat henne varenda minut från strecket på graviditetstestet. Första gången jag såg henne så tyckte jag verkligen att hon var vackrast i hela världen och det är hon fortfarande. Hon är en glädjespridare som får oss att skratta varje dag. Hon är så hjälpsam, omtänksam och uppmärksam. Hon gör

(oftast)

det vi ber henne om och så applåderar vi tillsammans. Hon är... det finns inte ord nog att beskriva vad hon är för mig. Hon är den mest fantastiska människa jag någonsin mött och jag har äran att få tillbringa varje dag tillsammans med henne. Hon är mitt liv, mina andetag tar jag för henne och mitt hjärta slår för henne.

Dom är mitt team. Vi mot världen. Det känns som att våran kärlek är störst i hela världen och jag har svårt att ta in att fler känner såhär för sina familjer. För sina partners. Tänk vilken tur dom har! Tänk vilken tur jag har. Jag är väldigt lyckligt lottad för att det blev just Anders och Ebba och jag tror att det var meningen att det skulle bli vi. Utan dom, inget jag. 

Vi ♥


Hur mycket bridezilla ska man vara?

När jag och Anders bestämde datumet för bröllopet så var det flera som sa att jag skulle bli en riktig bridezilla. Nu är det ju faktiskt inte speciellt lång tid kvar innan vi gifter oss och jag är inte alls bridezilla. Jag känner mig mer avslappnad med allt än jag trodde att jag skulle göra. Vi är i fas med allting men det är inget som har stressats fram, vi har inte bråkat om något och jag har inte kört över folk i mitt bestämmande. Vi har tagit allting tillsammans och i lugn och ro. Om en månad ska vi prova ut bröllopsmenyn och vi har knappt läst igenom våra alternativ än. Tårtan ska också bestämmas och har vi gjort det än trots att vi haft ett tag på oss? Nej haha. 


Så hur bridezilla "borde" man bli? Jag kanske blir galen veckan innan bröllopet, jag kanske skäller på allt och alla. Vem vet. Just nu känner jag att vi faktiskt gjort allt för att det ska bli vårt drömbröllop, vi har en fin kyrka, dom viktigaste i vår närhet och ett helt underbart slott att ha festen på. Resten löser sig. Jag ska gifta mig med Anders ju, mannen i mitt liv. Så länge han står där framme vid altaret när jag kommer gående och så länge han säger "ja" när prästen frågar om han vill ha mig som sin fru så är dagen perfekt. Då kommer jag vara världens lyckligaste.



Ajajaj

Har gjort en sista undersökning av min onda mage och idag efter undersökningen har den gjort ännu ondare. Jäklar alltså... Läkaren har blåst mina tarmar fulla med luft för att kunna kolla dom. Ja ni kan ju tänka er. Sådär kul faktiskt. 


Inget fel hittades i magen vilket känns både bra och dåligt. Bra för det betyder att jag inte har något allvarligt i alla fall för nu har allting i hela magen kollats, allt ifrån njurar till livmoder till tarmar och allting där emellan. Det känns även dåligt för att jag fortfarande inte vet varför det gör ont. Men jag hoppas att det onda ger med sig nu, bara jag slipper kramperna är jag nöjd! 

Såå att... jag har ett väldigt intressant dygn bakom mig. Anders var med hos läkaren och har varit hemma hela dagen vilket är skönt för han har fixat medans jag har sovit, eller ja han har också sovit rätt mycket i och för sig så Ebba kommer ha två utvilade föräldrar när hon kommer hem från dagis haha. 

Och om någon nu tycker att vi är dåliga föräldrar för att vi har Ebba på dagis medans vi båda varit hemma så är det här första gången det sker. Jag hade tid på sjukhuset tidigt imorse så vi kom hem vid 9.30 och då är dom i full gång på dagis så det var inte läge att hämta då. Hon har tid på BVC kl 15.20 idag så därav hämtar Anders henne kl 15 så tar dom BVC på vägen hem. Okej? :) (Sjukt egentligen att ens behöva förklara sig men folk är tyvärr snabba med att döma). 


När man bara känner att "fy fan"

Dom senaste månaderna så har mitt sötsug och ätande eskalerat. Jag har ätit skit varje dag och köpt alldeles för många chokladkakor i veckan. Jag som typ aldrig ätit smågodis har börjat handla det ett par gånger i månaden och när stressen hinner ikapp i hemmet så blir pizza den snabba utvägen. Tyvärr.
 
För några dagar sedan vägde jag och mätte mig och kände bara "fy faaan!". Jag äcklades plötsligt av mitt frossande och jag som redan var överviktig innan har gått upp ännu mer i vikt. Men det var nog den pushen jag behöver. Jag vet ju att jag inte kommer bli pinnsmal igen, tro mig, jag har försökt efter graviditeten och det är därifrån mitt frossande kommer. Jag ledsnade helt enkelt på att försöka utan resultat och så vände det åt andra hållet istället.
 
Dom senaste kvällarna har suget efter choklad, läsk, chips, godis, kladdkaka eller vad fan som helst som är onyttigt varit förjävligt men jag har fixat det! Jag ska på en magundersökning i veckan som gör att jag inte får äta vad som helst nu innan så det kanske är bra att allt det här faller in samtidigt. Jag hoppas bara att jag lyckas hålla det här sen också. Anders har gömt allt godis vi har i huset och jag har förbjudit honom att "köpa ut" något åt mig. Det är ju typ alltid honom jag skickar till affären på kvällen när suget sätter in haha! Om jag MÅSTE ha något nån kväll (och då ska det fan handla om liv och död nästan) så får jag pallra mig till affären och jag får inte ta bilen. Jag har satt upp ordentliga regler för mig själv. Gym och flera powerwalks varje vecka också. Min kropp förtjänar det för som det är nu så mår den inte alls bra, på flera olika plan.
 
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag fixar detta. Den här första veckan kommer vara värst eftersom jag pga magundersökningen redan är begränsad i vad jag får och inte får äta så det kommer bli väldigt enformigt när jag dessutom ska hitta enbart nyttiga alternativ. Det känns i alla fall som att jag bestämt mig nu, jag blev så äcklad vid mätningen att jag tänker på det varje gång suget faller på. Jag vill aldrig behöva känna så igen av tanken på min egen kropp. Den förtjänar bättre efter vad den gjort för mig.
 

15 igen

Jag var hos frisören för ett par veckor sedan, en man som jag inte tidigare varit hos. Jag sa nånting om min dotter och han sa då förvånat "Du är väldigt ung för att vara mamma."
Jag svarade lite osäkert och förvånat att det skulle jag väl inte påstå. Jag trodde nästan att han drev och då säger han att jag ser så ung ut att jag måste ju fortfarande vara i tonåren. Jag och hans 15 åriga dotter såg tydligen ut att vara i samma ålder...
 
Osminkad och allt. Alltså... antingen behöver han bättre glasögon pronto eller så har jag den senaste månaden förvandlats till ett babyface för för typ ett år sedan behövde jag inte ens visa leg på systemet. Ett stort tack ska han ha i alla fall, både för håret och den kassa bedömningen av min ålder.

Kaoset nu

Resultatet av 1,5 veckas sjukstuga. Det är kaos hos oss! Vi har en nästan lika stor tvätthög på övervåningen också som väntar på att bli vikt. Detta skulle bli dagens projekt för mig då jag är ledig och Ebba äntligen skulle tillbaka till dagis efter 2 veckors frånvaro men... så gick jag som vanligt in till hennes rum och tittade till henne innan jag och Anders gick och la oss igår och Ebba var kokhet! Feber igen och ingen av oss har sovit speciellt mycket inatt, milt sagt. Igår var jag dessutom på akuten men henne och trodde att hon äntligen skulle bli bra men nej. Är hon fortfarande risig på lördag så åker Anders in med henne igen och så dår dom göra en grundligare undersökning med blodprover och rubbet! Vårdcentralen och närakuten vill ju inte ta i ett så litet barn som varit dålig så länge. Jag tycker så otroligt synd om henne!


Kan säga så mycket som att vi kommer få ca 10 000 kr i vabpengar från försäkringskassan. Förstår ni mängden dagar vi har vabbat då? Och jag som dessutom är ledig mycket anmäler ju inte vab alla dagar som jag är hemma med henne när hon är sjuk. Tacka försäkringskassan för att vi inte är totalt ruinerade! 



När Anders är på jobbet

Dom mornar när Anders är på jobbet så ingår det i Ebbas morgonrutin att plocka fram alla hans parfymer ur hans låda och sen lukta på alla. När han är hemma gör hon aldrig det och vill inte ens göra det. Lite roligt tycker jag!


PS. Idag sa Ebba sitt första finska ord. Yey! 



-

Jag avskyr magsjuka. Alltså avskyr. Tar vilken bihåleinflammation, förkylning, rännskita eller vad fan som helst bara jag slipper må illa och/eller kräkas. Hatar det och får ångest av bara tanken. 


Så förra tisdagen fick Ebba magsjuka. I fredags var hon okej och vi åkte till landet då Anders föräldrar tyckte det var okej att vi kom och firade med dom då jag och Anders inte kände av något då. 
I lördags började Anders spy. Natten mot söndag var det hans föräldrar och hans syster som satte igång. Jag skulle jobbat igår men kunde inte åka ifrån landet för att ingen var frisk nog att ta hand om Ebba så det blev vab (precis som hela förra veckan). 

Jag har druckit whiskey och käkat vitpepparkorn för glatta livet och imorse när jag vaknade och mådde prima kände jag mig safe. Vi packade för att åka hemåt och jag skulle jobba inatt istället. Jag hann precis smsa syrran och berätta att jag mår bra innan illamåendet drog igång. Bilresan hem var ett halvt helvete för mig och det är inte bättre nu, gissar istället på att det blir ännu sämre faktiskt. 

Jag som varit så taggad på alla extrapengar jag skulle få genom att jobba i påsk och så blir det inte ett piss av det. Och Anders måste vabba imorgon då man inte ska lämna på dagis när det går magsjuka hemma... Sååå vi har haft en spännande påsk. Hur var eran? 

Och det där med extrapengar för att kunna åka på bröllopsresa i höst verkar skita sig totalt när man har småbarn. 


När dom flesta har osat...

...Så kan jag äntligen börja med bordsplaceringen på allvar! Jag skulle kunna möblera om folk och fundera i evigheter för att jag tycker att det är kul medans Anders skiter i så detta får jag göra helt själv. Yeey! 


Enda regeln egentligen är att endast förlovade par får sitta bredvid varandra. Alla andra kommer vi splittra. Samma sak med folk som känner varandra. Jag försöker sätta alla bredvid eller mittemot någon dom känner sedan innan men i övrigt med främlingar som jag tror att dom skulle komma bra överens med. Tråkigt för dom som inte känner någon annan än sin partner kanske men förhoppningsvis skaffar dom nya bekantskaper istället. Vi vill att alla ska kunna mingla, umgås och prata med alla, inte bara sina vänner och dom man träffat tidigare. Det blir nog roligare för alla :) 
Men det är ändå mycket som ska klaffa. Det är personligheter, åldrar, intressen... Och blanda kön också. Det ska ju inte bara vara grabbgäng och tjejgäng för att dom kanske har mest gemensamt med varandra. Vi vill ju inte att någon ska ha tråkigt vid middagen för den håller ju på i några timmar. 

Nu gäller det bara att ha koll på vilka som är förlovade också, haha! 


Påsk

Vi är iväg och firar påsk. Alltså påsk! På riktigt, så här såg inte ens julen ut. I måndags frågade jag Anders som jag skulle våga låta Ebba gå till dagis utan termobyxor på tisdagen då det var så milt väder. Nu lever vi i vinterland igen. Ser ut som att vädergudarna missade både vår och sommar. 


Men glad påsk på er! 


Och där kom den!

Japp, magsjukan äntrade vårat hus igår. Stackars Ebba bara grät, kräktes och klagade på ont i magen hela kvällen. Slutade med att hon däckade i soffan så hon och jag sov på soffan inatt. 


Jag har alltid haft världens kräkfobi. Alltså det är hemskt på riktigt. Ser jag en spya ute på marken så får jag kväljningar. Spyr någon på tvn så håller jag för öronen och blundar tills det är över. Säger Anders att han mår illa så får han inte ens vara på samma våningsplan i huset för jag börjar må så psykiskt dåligt. Tidigare har jag alltid sagt att Anders får vabba alla magsjukor och jag tar in på hotell. Och jag har menat allvar! 

Igår så var jag ensam med Ebba när hon kräktes ner hela sig, köksgolvet och mina fötter och det var lugnt. Sen fortsatte det i duschen, vardagsrumsgolvet, soffan... och det var lugnt, jag tyckte bara så otroligt synd om henne medans jag kramade, torkade, tvättade och duschade. Inte en enda gång blev jag ens lite äcklad. Jag sov till och med ansikte mot ansikte med henne. 

När Anders kom hem så skyndade han sig till henne och satte sig i soffan och höll om henne och det tog inte lång tid innan hon kräktes ner honom också men han bara fortsatte sitta där och krama och prata lugnande med henne. Och jag är så imponerad av oss. Speciellt mig själv! Vilka föräldrainstinkter man har. När det krisar så fixar man det bara, oavsett hur rädd man är för saker i "vanliga livet". Sjukt och häftigt på en och samma gång! Och detta är ju verkligen ett bevis på att inget, absolut ingenting är äckligt med ens egna barn. 

Nu håller vi tummarna för att jag och Anders slipper detta i alla fall! 


Weekend i Gdansk

Sådär, nu är våran lilla weekend i Gdansk över och vardagen är här igen. Skönt dock att Anders och Ebba får en riktig långhelg igen om bara ett par dagar! Själv så jobbar jag haha. Men bra extrapengar att arbeta under påsken så jag klagar verkligen inte. 


Vi var 5 vuxna och Ebba som åkte. Och jag är väldigt glad över det med tanke på hur busig Ebba är. Släpper man henne lös så springer hon bara iväg utan att se sig om så det var väldigt skönt att vara 5 som passar henne, annars hade jag och Anders verkligen haft fullt upp! Vi bodde i en jättefin lägenhet där alla lätt fick plats och egna sovrum, utom 1 som sov i bäddsoffa i vardagsrummet. 

I fredags när vi kom dit vid 12 tiden så gick vi runt i stan och bara tittade och åt en massa mat. Sen på kvällen så gick dom andra ut och partade medans jag gick och la mig med Ebba. Så skönt efter den långa dagen!

I lördags gick vi direkt till Hilton hotell och tillbringade dagen där med varsin lång massage och bad i poolen. Efteråt fick jag och Anders lite tid för oss själva och gå och äta lite tillsammans. Sen blev det tidig kväll för oss alla. 

I söndags tog vi en shoppingdag. Köpte nya vårskor och lite sommarkläder till Ebba. :) På kvällen gick Anders och nattade Ebba medans jag och dom andra grabbarna gick ut och tog några glas. Efter ett par timmar slöt Anders upp med oss (hans syster var i lägenheten och sov med Ebba). Slutade med att vi hamnade på strippklubb allihopa (mitt initiativ också hahah). Det var skitkul! Vi hängde med ett gäng strippor och bad dom göra en massa tricks på stången, fasen så grymma dom är! Alla, inklusive jag fick lapdances och strax innan vi skulle därifrån så tog en tjej med mig till ett privatrum och dansade för mig där. Haha helt sjukt! Men hon hade aldrig dansat för en tjej förut så hon ville prova så jag fick det gratis. Grabbarna fick självklart betala, utom Anders som inte alls är intresserad av strippor så han valde att avstå allt sånt där. Men han hade som tur var kul på klubben i alla fall. Vi kom "hem" vid 5 tiden trots att jag planterat att lägga mig vid midnatt. Kände mig inte som en ansvarsfull förälder just då trots att jag absolut inte var full. 

Igår åkte vi hem. Pigg och glad fram till flygresan och där tog energin slut. Väldigt lyckad resa och skönt att komma hemifrån och alla måsten i några dagar och bara få slappna av och göra vad man känner för. Såna här små tripper måste vi unna oss lite oftare. Nu är dock siktet inställt på att förhoppningsvis ha råd med bröllopsresa redan i höst. 



Döende i bihåleinflammation

Efter att ha legat däckad sedan i onsdags i princip så är jag övertygad om att detta kommer bli min förtidiga död. Jag var på närakuten i fredags övertygad om att jag hade halsfluss och öroninflammation på en och samma gång men nej, inte det inte. Endast bihåleinflammation. Idag sov jag hela natten och fram till 11.30 typ, sen sov jag 13-15 också och efter det satte jag mig ute på framsidan inlindad i en filt och fick äntligen lite frisk luft och sol på mig och det känns som att det piggade upp lite. Nu har jag orkat hjälpa till med Ebbas kvällsrutiner i alla fall, den här helgen har Anders skött allt! Allt ifrån handling till nattning till blöjbyten och matlagning. Han är underbar han, min Anders. Själv så har jag legat ner, hög på citodon med iskalla handdukar över huvudet och sovit hela helgen. Charmigt.  Som tack för servicen i allt så får han titta på fotboll ikväll. 


Nu håller vi tummarna att det vänder och att jag blir frisk nu! Jag behöver verkligen känna mig normal igen och dessutom har jag anmält att Ebba ska vara ledig från förskolan på tisdag för att jag har planerat Junibacken för oss. Vill verkligen komma dit med henne! 


26 år på pappret, 20 år i huvudet och 55 år i kroppen

För ca 3 månader sedan började jag känna att jag hade ont på höger sida av magen när jag tryckte där, varje dag. Det var ett område på ca 5x10 cm. Då. Sedan dess har det bara eskalerat. Just nu är området som gör ont ca 7x15 cm stort och inte nog med att det gör ont vid beröring, nu har det gått så långt att jag oftare och oftare får riktigt ont där, nästan som kramper. Jag får svårt att prata, svårt att gå och kan inte ens röra högra sidan av magen lite försiktigt. Jag känner dessutom en knöl stor som en pingisboll när jag ligger på mage. Jag har mer än en gång varit nära att åka in till akuten. Men vem vill sitta där liksom?
 
Jag går självklart hos läkare för detta och hittills har inget fel hittats. Jag äter antiinflammatoriskt då läkaren nämnde att det skulle kunna vara en inflammation i magen, tabletterna har inte hjälpt alls. Jag har tagit blodprover som inte visat på annat än lite låga järnnivåer. Jag har varit på ultraljud av livmoder, äggledare, äggstockar, urinblåsa, njurar, pancreas, lever och galla. Ingenting. Jag antar att nästa steg är tarmkontroll (skitkul!) men får se vad läkaren säger när jag ska dit nästa vecka igen. Börjar kännas lite hopplöst samtidigt som jag är glad att dom inte hittat cancer i mig än i alla fall. Samtidigt blir det lite läskigt att planera för resor, semester och bröllop för tänk om detta eskalerar totalt. Vad gör jag om det blir outhärdligt när vi är utomlands nånstans? Tänk om detta bara fortsätter utan att dom hittar något fel. Dom kan ju inte undersöka mig hur länge som helst.
 
Ingen förstår vad detta beror på. Jag pratar cancer, Anders vägrar prata cancer. Har väl en del med min skräck för att någon hela tiden ska dö att göra kanske för just nu är jag halvt säker på att dom kommer hitta nått jättefel i mina tarmar om dom blir undersökta. Meeen positiva tankar nu!
 
Någon som har nån idé på vad detta kan bero på? Höger sida av magen är öm liksom. Inte ont som man brukar ha ont i magen utan hela området blir så ömt att det är handikappande, till och med huden gör ont när det är som värst.

RSS 2.0