Don't tell Anders

I fredags fick jag plötsligt för mig att göra om lite här hemma, speciellt vårat sovrum. Det går i grått och guld och jag tycker det är så jäkla fint men vi har haft för få gulddetaljer där inne så det har mest varit grått (vilket faktiskt är en jättefin färg att inreda med!). 


Så hela helgen har jag beställt nya grejer. Tavlor och ramar är beställda och nu sitter jag och kikar på prydnadskuddar och nya sängkläder. Dessutom kom typ alla försäkringar på en gång den här månaden så vi har haft räkningar på närmare 20 tusen. Man kan väl säga att det blir en dyr månad... tur det är jag som betalar räkningarna så kanske att jag kan dölja vad vissa grejer kostat, jag sköter oftast att det finns pengar på våra kort också så det är inte ofta Anders är inne på våra konton och tittar haha! Får man göra så? Det får man väl? Det har ju typ aldrig hänt förut. Och vi har sparat den vanliga minimisumman på 10 tusen till bröllopet också så då gör det ju inget va? Vi behöver inte mat denna månad, vi åt ju förra månaden och vi måste ändå gå ner i vikt. 


Fel människor på rätt ställe

I torsdags ringde jag närakuten efter att Ebba haft hög feber i 5 dagar samt vägrat äta och dricka. Nu kissade hon knappt vilket är ett tecken på uttorkning hos barn och då var det dags att kontakta sjukvården. 


Jag ringde och hann komma till feberbiten och att hon varken äter eller dricker innan jag blir avbruten med en utskällning. Jag blev totalt nertrampad och utskälld för att vätska är det allra viktigaste vid feber och det är mitt fel om hon är uttorkad. Man ska minsann ge dom dryck oavsett vad det är. Jag försökte förgäves förklara för henne att jag gjort ALLT för att få i henne mat och dryck. Jag erbjöd bara hennes favoriter i matväg och när hon vägrade så fick hon vissa dagar glass till middag bara för att få i sig något. Jag provade mjölkersättning, välling, vatten, bubbelvatten, juice... allt! Och så får jag höra att jag är en dålig mamma för att hon inte fått i sig vätska. Det gick så långt att jag köpte världens onyttigaste chokladmjölk för att hon skulle dricka nånting i alla fall. 

Jag förstår inte att såna människor väljer ett sådant arbete. Jag förstår inte att personal inom sjukvården inte lyssnar på sina patienter och anhöriga. Jag förstår inte att man väljer att trycka ner någon i skorna och ta förgivet att man är en oansvarig förälder. Jag vill inte ens veta vad hon skrev om mig för även läkaren var sedan väldigt tydlig med att det är mitt jobb att se till att hon får i sig vätska. Efter telefonsamtalet ringde jag Anders och bara grät. Jag kände mig som världens sämsta mamma samtidigt som jag visste att jag försökt allt. Jag kände mig så nertryckt och värdelös som människa. För en persons ord, en person som medvetet valde att avbryta mig och inte lyssna något mer. En person som valde att döma mig utan att ha träffat mig eller ens lyssnat på vad jag har att säga.  

Ibland behöver man bara tänka sig för. Speciellt när man arbetar inom vården och har kontakt med människor som ber om hjälp. 


Wow!

Alltså wow! Det här med förskolebaciller var inget skämt! Ebba har generellt sett ett ganska bra immunförsvar och är sällan sjuk för att vara ett litet barn som ofta hängt på öppna förskolan och lekland. 


Och sen började hon på dagis... inskolning i 4 dagar sedan sjuk 3 dagar. Dagis 2 dagar och sedan sjuk igen. Hon fick hög feber i söndags och har varit riktigt dålig sedan dess så vem vet hur länge hon blir hemma den här vändan. Hon är sämre nu än förra veckan när hon var sjuk och sover varken natt eller dag, mammas och pappas famn är det enda som funkar och så är hon ledsen mest hela tiden. Tycker riktigt synd om henne! Och så jag då, jag har varit dålig enda sedan inskolningen. Hur är det ens möjligt? Det var inte så att jag slickade på barnen där. 

Hoppas dock att det vänder ordentligt redan ikväll (men det kan jag glömma..) så att hon skulle kunna gå torsdag och fredag i alla fall. Jag gillar inte att ha henne hemma såhär mycket nu i början, är så rädd att hon ska sluta känna sig trygg på förskolan och att det ska bli jobbiga lämningar. Hittills har det verkligen gått jättebra. 

Som sagt, inget skämt! Tycker synd om dom stackars föräldrar som inte har ekonomin att vabba eller som är ensamstående och måste ta all vab själva. Hittills har Anders tagit all vab men imorgon är det min tur. 


När mamma fyller år

Idag är det min mammas födelsedag. Om hon levt så hade jag och Ebba kanske gått hem till henne direkt efter dagis. Kanske hade vi köpt med oss tårta eller annan fika, eller så hade mamma bakat. Hon hade förmodligen bjudit på middag. Vi hade haft en present med oss samt blommor. Eller så hade vi kanske haft kalas för henne i helgen. 


Nu är det inte så. Det händer rätt ofta att jag försöker minnas mammas röst, jag spelar upp en bild av att jag pratat med mamma i telefon igår, eller i förrgår. Bara för att inte sakna för mycket. Bara för att tårarna inte ska rinna varje dag. Men jag minns faktiskt inte längre hennes röst. Men jag minns varenda millimeter av henne ansikte. 

Jag drömmer om mamma rätt ofta. Varje dröm är olika men går ut på samma sak, hon lever och är i fara och jag gör allt för att rädda henne. Jag riskerar mitt liv om och om igen för att rädda henne för annars vet jag att hon dör. Drömmarna tar alltid slut med att mamma försvinner. Jag hinner aldrig rädda henne. 

Ibland hör jag steg hemma hos oss. Ibland sätter sig Ebba plötsligt upp i sin säng, pekar mot något i rummet och börjar prata, precis som om någon var där. Jag brukar titta på henne i babymonitorn och tänka och hoppas på att mamma och pappa kanske är där. Att det kanske är dom som leker med henne. Ibland när jag nattar henne så känner jag en närvaro i hennes rum och varje gång tänker jag samma sak, jag hoppas att det kanske är dom. 

Och jag undviker att tänka på att jag är föräldralös. Jag är för ung för att vara det och det känns som att jag ska gå sönder om jag låter dom tankarna ta över. Jag är föräldralös. Jag har ingen mamma eller pappa att ringa. Att hälsa på. Som hälsar på. Som sitter barnvakt åt min dotter. I perioder rinner tårarna varje kväll innan läggdags. När Anders somnat och det är tyst i rummet. När jag har tid att tänka, att sakna. Då rinner tårarna av saknad. Nästan varje kväll. Ikväll ska jag hälsa på mamma och pappa, ikväll ska jag gratta mamma och tända ett ljus för henne. Idag rinner tårarna mitt på dagen så kanske kommer dom inte ikväll. 

Jag fick ändå 9 år tillsammans med pappa och nästan 25 år tillsammans med mamma och jag är tacksam för varenda dag av dom åren. Jag hade inte valt bort dom för nånting. 



Plötsligt händer det

Och dääär kom dagen då Anders kläcker ur sig att han vill ha fler barn NU! 


Vi har enda sedan Ebba föddes bara pratat om att hon självklart ska få syskon men att ingen av oss faktiskt känner att vi vill ha fler barn. I alla fall inte än på ett tag, vi har ju andra planer! 

Det är ju tur att min livmoder håller sig i styr fortfarande i alla fall. Jag missade ett piller härom dagen när jag fick för mig i sista stund att dom var slut här hemma så nu jäklar gäller det att knipa ihop benen i några dagar när Anders säger såna saker! 


En sån där lista

Bara för att jag tycker att det är kul och för att det var längesen! :)



🚻 HUR GAMMAL ÄR DU ? 
     26. Har jag för mig. Kan man verkligen glömma sin ålder? 

😢 NÄR GRÄT DU SENAST?
Minns inte

📝 SKICKAR DU HANDSKRIVNA BREV? 
    Nej

🐔 DET GODASTE KÖTTET?
     Fläskfilé

🎤 HAR DU BRA SÅNGRÖST? 
    Nope

👥 DITT LÄNGSTA FÖRHÅLLANDE? 
    4,5 år

🏁 VAD ÄR DU RIKTIGT BRA PÅ?
    Oj... planera? 

📈 VILL DU HOPPA BUNGYJUMP? 
      Absolut inte. Skulle vägra om jag blev satt i den sitsen. 

🎭 DIN sämsta egenskap 
      Långsint 

👞 KNYTER DU UPP SKORNA? 
      Aldrig

❤ NÄR OCH TILL VEM SA DU SENAST "JAG ÄLSKAR DIG"? 
      Till Ebba imorse när jag lämnade på dagis (okej då Linda om du läser, fööörskooolan) 

💪 ÄR DU STARK?
      Inte alls faktiskt

✂ KAN DU STICKA ELLER VIRKA?
      Nej

😎 SVÄR DU OFTA?
      Japp, "fan" används så ofta att det inte ens är en svordom längre

🐞 VILKET DJUR LIKNAR DU MEST? 
       Nån rund sak. Flodhäst? 
    
📚 NÄR LÄSTE DU EN BOK SENAST?
     I somras kanske

 📷 ANVÄNDER DU EN VANLIG KAMERA IDAG, ELLER BARA DEN PÅ MOBILEN?
    Bara mobilen

🕷 SLÅR DU IHJÄL SPINDLAR?
      Nej, jag gråter tills någon annan kommer och hjälper mig

📍 KAN DU SY ALLA SÖMMAR  PÅ EN SYMASKIN? 
      Nope

⚠ JOBBAR DU FÖR MYCKET? 
      Nej, inte nu längre sedan jag fick barn

🛏 SOVER DU I PYJAMAS?
      Nej, naken
       
🎬 SENASTE FILMEN DU SÅG ? 
      Minns inte, kollar i princip bara serier numera. Filmer kan jag se på nätterna på jobbet om det går någon. 

☄ ÖNSKAR DU NÅT VID STJÄRNFALL? 
      Ja

🕎 DIN FAVORITHÖGTID?
      Julen

🍷ÖL ELLER VIN? 
     Vin och knappt det

⛪ TROR DU PÅ ETT LIV EFTER DÖDEN 
      Ja, jag måste

 🎸 SPELAR DU NÅT INSTRUMENT? 
       Nej

💍 GIFT ELLER SINGEL ? 
      Vad är det för konstig fråga? Nånting mitt emellan, förlovad och sambo. 

🏍 TRAMPCYKEL ELLER MOTORCYKEL?
      Trampcykel, det går lagom fort. Har blivit rädd för döden sedan jag fick barn. 

❤ ÄR DU LYCKLIG?
      Ja 


När Hanna och Anders gifter sig



Alla hjärtans dag

Idag passade vi på att skicka iväg våra bröllopsinbjudningar! Lika bra att göra det innan dom blir liggandes i en låda och glöms bort 😁 Åh nu ser jag fram emot allt ännu mer! Jag ser fram emot att alla får sina inbjudningar, jag ser fram emot att dom kollar in hemsidan, osar, att få göra bordsplaceringar, prova mat... aaaah jag vill gifta mig nu! På en gång! 


Jag satt helt seriöst idag och skissade på bordsplaceringar. Och då vet vi inte ens vilka som kommer, haha! Jag satt helt inne i det och diskuterade fram och tillbaka medans Anders tyckte jag var rätt konstig som börjat redan nu. Upptäckte samtidigt att vissa människor är lite lättare att placera ut än vad andra är...

Förutom det så har vi haft en lugn alla hjärtans dag. Egentligen skulle Anders jobba över så att vi bara skulle mötas i dörren egentligen innan jag skulle åka till mitt jobb så planen var att jag och Ebba skulle mysa till det med smörgåstårta till middag. Istället har Anders vabbat idag så när jag vaknade på dagen så gick vi en promenad tillsammans, sen åt vi smörgåstårta allihopa och Anders och Ebba badade tillsammans innan det var dags för mig att åka till jobbet igen. Anders vabbar imorgon också men sen hoppas vi att Ebba orkar med förskolan på torsdag! Vill inte ha henne hemma för mycket nu i början, vill att hon kommer in i rutinerna där först och känner sig trygg och säker där. 



En inspobild till

Vi har en rätt tråkig och liten hall på övervåningen. Den är svår att utnyttja till fullo men vi har satt in stora garderober, 2 sköna fotöljer och tv där. Tanken är att det ska vara Anders tv-spels rum men han spelar inte så mycket längre. Det är mest när jag är på jobbet och då spelar han oftast på stora tvn i vardagsrummet istället. 


På en av väggarna i den hallen har vi satt upp tavlor med olika ramar och lite huller och buller. Alla tavlor har speciella betydelser för oss och jag tycker att det har blivit riktigt bra och en vägg som lyser värme för oss.

 Det är mina och Anders föräldrars bröllopsfoton, mina föräldrars dödsannonser, en tavla som vi fick i förlovningspresent, ett gammalt foto på min pappa och så Ebbas fot och handavtryck. En personlig vägg helt enkelt! Får se om vi allt eftersom fyller på med fler tavlor eller om det bara blir dom här. Kanske fyller på med vårat bröllopsfoto sen också :) 




Ebbas rum

Tänkte visa ett par bilder från Ebbas rum :) Igår satte vi upp 6 stycken enkla A4 ramar där vi ska ha hennes konstverk. Det blir ett bra sätt att göra något roligt av hennes teckningar och målningar och så är det enkelt att byta ut dom allt eftersom. Annars blir det ju lätt att det kastas eller blir liggande i någon låda. 


Vi har vita väggar i alla rum men jag känner ändå att vi gjort något bra av det. Det känns inte kalt och opersonligt. Jag tycker att det är viktigt att barnrum är färgglada och visar på att det är just det, ett barnrum. Och det tycker jag att vi har lyckats med. 



PS. Det krävdes alltså 4 dagar på dagis för mig för att bli sjuk. 4 dagar. Ebba mår bra än så länge och jag hoppas att hon klarar sig minst en vecka till så att hon hinner vänja sig och komma in i dagisrutinerna ordentligt innan hon ska vara hemma i flera dagar. 



Inskolning del 2

I det stora hela är jag nöjd med förskolan efter att ha varit med under 4 dagar. Slitna och lite tråkiga lokaler men Ebba verkar trivas bra ändå. Dåliga rutiner kring vilan och jag har svårt att tro att Ebba kommer kunna sova med mycket störande moment men det har jag tagit upp med personalen och dom sa att vi får se hur det går när dom ska natta henne, funkar det inte så får dom ändra sina rutiner. Annars är jag garanterat den där föräldern som ringer chefen. 


Personalen verkar bra och dom har bra rutiner för barnen. Dom verkar gå på ganska många korta utflykter och rutinerna ser likadana ut varje dag vilket jag tror är viktigt för barnen. Och så är dom ute 1-2 gånger per dag (beroende på vädret men dom börjar alltid dagen med att vara ute oavsett väder). 

Jag är typ kär i en i personalen. Kan man bli det? Hon verkar verkligen älska sitt jobb och det är så underbart att se. Jag känner mig trygg om hon är på samma avdelning som Ebba. Hon ser alla barnen, hon tröstar, är alltid glad, uppmärksammar alla barnen, dansar med dom, uppmärksammar alla föräldrar och verkar som sagt älska sitt jobb! 

Idag är det första dagen Ebba ska gå själv utan mig och/eller Anders. Lämningen kunde inte ha gått bättre. Hon gick in med bestämda steg, hjälpte till att öppna dörren och mötte personalen med "Ebba is in the house" attityd 😄 Hon började prata högt och mycket på en gång och gick rakt till personalen. Hon var jätteglad. 
Jag pussade henne hejdå, sa att jag älskar henne, vinkade och gick. Hon var inte ledsen utan såg bara förvånad ut när jag vinkade. Ändå gjorde det så ont i mammahjärtat och tårarna steg i ögonen. Hela vägen hem tänkte jag varenda katastroftanke som finns och kände bara ångest. Jag smsade Anders som kände likadant, han tycker också att det är jobbigt att jag inte är där och skyddar henne. 

Nu ska jag försöka komma ikapp med sömn och tvätt här hemma och försöka skingra tankarna. Dom skulle ringa lite senare och berätta hur det går och jag bara hoppas att det går bra. Jag hoppas att dom säger att hon har jättekul och inte har varit ledsen alls. Det vore underbart. 

Herregud vad mesig man blir som förälder. 



Inskolning på förskolan del 1

Okej, jag, Anders och Ebba har nu tillbringat 2 dagar i förskolan. Jag har några tankar om det... och det lär komma fler senare misstänker jag. Meddelande till intresseklubben - Ha era pennor vässade och redo! 


- Det slog mig idag att dom lugna mornarna varje dag är över. Väckning 07.15 för att slippa stressa Ebba och sen iväg 8.40. Wow. Det är alltså såhär livet ska se ut dom närmaste typ.. 15 åren? Och jag som tyckte att det är tufft nog att kliva upp 8.30. 
Värre blir det för både Anders och Ebba när Anders ska lämna henne och Ebba ska väckas vid typ 06.

- Igår var vi där på infomöte i 1 timme. Alla andra barnen var ute så Ebba fick inte träffa dom mer än en snabbis ute på gården. Hon fick heller inte leka mer än under vårat samtal som handlade mest om sunt förnuft. Kunde man inte lagt den informationen idag istället när vi ändå skulle vara där i 5 timmar?

- Pedagogen som har hand om Ebbas inskolning vägrar prata med Anders. Han var med på mötet igår samt har varit med hela dagen idag och pedagogen har aldrig tilltalat honom eller ens tittat på honom när hon ställt frågor eller berättat om något. Nu undrar jag, är Anders osynlig? Är han någon form av osynlig pojkvän jag har som alla runt mig bara låtsas känna?

- Min dotter är aldrig äcklig. Jag har sett snor, bajs, kiss, spyor och allting annat som kan komma ur en människokropp. Hon är ändå aldrig äcklig för mig. Aldrig. 
Och så kommer man in på ett dagis med 10 snoriga barn, dreggel och bajslukt. All cred till personalen som jobbar där! Usch. 

- Personalen blev förvånade när vi igår på mötet frågade om vi båda fick vara med idag på inskolningen. Annars skulle Anders ha tagit idag ensam och så jag onsdag-torsdag. Pedagogen blev alltså förvånad och så fick jag (ja eftersom pedagogen vägrade titta på Anders) BERÖM för att vi båda föräldrar är så pass engagerade att båda vill träffa personalen och vara med vid inskolning. Nu undrar jag, vad är det för fel på andra föräldrar? Varför skulle man inte vilja vara med på sitt barn första dagar i förskolan? 

- Varje morgon är dom ute på gården och idag var vi självklart också med. Den timmen kan sammanfattas med att hälften av barnen grät, 2 barn vägrade släppa fröknarnas famnar, alla hade snor i hela ansiktet, 1 låg helt still på marken och typ lekte medvetslös. Och så hade vi Ebba, hon åt snö. 

Jag har 2 dagar till som jag ensam ska vara med på inskolningen, sedan ska Ebba gå där utan oss. Återkommer med fler observationer. 


Man vänjer sig

När Ebba var nyfödd så var hon vaken mellan kl 02 och 05 varje natt. Alltså varje natt! När Anders var hemma så tog jag nätterna och så tog han över från 06 och så fick jag sova hur länge jag ville, när han inte var hemma så skötte jag både nätter och dagar helt själv. Och det gick bra! Jag kände mig pigg och fick ofta höra att jag såg väldigt pigg och fräsch ut för att vara nyförlöst.   


När hon var 2 månader så sov hon hela nätter fram tills hon var 3,5 månad. Det var underbart! Tills hon vägrade somna på kvällarna och började vakna på nätterna och vilja ha mat igen. Kvällarna var värst, vi höll på att bli tokiga på gallskriket och att vi inte hade någon som helst egentid tillsammans. Nätterna var helt okej, ungefär 3 gånger per natt klev vi (oftast jag eftersom jag var föräldraledig) upp, sprang ner för trappan och blandade i ordning ersättning och så upp igen för att mata. Och det var inga problem. Jag var fortfarande hyfsat pigg på dagarna även om det tog lite på krafterna. Däremot sov hon till 10-11 på mornarna så jag fick alltid sovmorgon. Man vande sig vid det liksom. 

Vid 6-7 månader började Ebba sova hela nätter igen utan matpauser. Däremot vaknade hon klockan 7 varje morgon. Kl 07.30 räknades som sovmorgon hos oss. Och vi vande oss! 

Nu somnar hon ca 19 och sover fram till 8-8.30 ungefär. Hon sover hela nätter och nu är vi vana vid det. Ibland händer det att hon vaknar och inte hittar nappen på natten eller att nappen ramlat ner på golvet och då får vi gå in och stoppa in nappen i hennes mun. Det tar ca 20 sekunder. Händer detta mer än 1 gång per natt så är vi helt förstörda dagen efter. Det räknas som en hård natt. 

Det är konstigt det där hur man vänjer sig vid alla olika faser och perioder i livet. Och hur mycket mer anpassningsbar man blir när man får barn. Innan barn trodde jag aldrig någonsin att jag skulle vara okej med att kliva upp kl 7 varje morgon. Aldrig. Ändå kändes det okej när jag väl gjorde det. Jag gjorde ju det för min dotter, för att hon behövde mig där, för att hon var hungrig. Ja, det är mycket som händer när man blir förälder och att man automatiskt anpassar sig för en annan person är en av dom sakerna. 


Älskar kommentarer!

Det är inte ofta ni kommenterar här men jag älskar när kommentarer dimper in! 

Det här kom på inlägget om hur man fördelar hushållssysslorna. Intressant att höra hur andra gör! :) 

Fler som vill dela med sig? Alla hem funkar ju olika. 


Mediciner

Jag började med antidepressiva i november när jag kände att allt bara blev för mycket och jag mådde allt för dåligt. Psykiatrin höll med om att mina skov var tillbaka och satte in mig på mediciner. Efter bara några dagar märkte jag skillnad. Tålamodet var tillbaka, jag grät inte hela dagarna längre, jag orkade leka med Ebba igen, jag var glad över att hon var vaken och vi kunde umgås istället för att ha ångest över att jag inte fick vara ifred. 


Men den där medicinen gör mig så trött... det är en ständig trötthet som jag inte kunnat föreställa mig innan. Jag är helt slut. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag sover utan jag måste ändå lägga mig och sova på dagen när Ebba har somnat. 
Igår kväll gick jag och la mig kl 19. Jag somnade runt 20.30 och har alltså sovit ca 12 timmar inatt. Ändå är jag helt slut. Totalt överkörd. Utmattad. Jag gäspar hela tiden och får ständigt be folk om ursäkt för att jag gäspar mig igenom våra samtal. 

När vänder detta? Kommer jag aldrig att känna mig pigg igen? Jag väljer alltså mellan deprimerad eller ständigt trött. Yey! Haha 


Bordsplacering

Vi har inte börjat med bordsplaceringarna än men vi har bestämt oss för att göra det traditionellt. Alltså får endast förlovade par sitta bredvid varandra. Vi ska blanda folk från min och Anders sida för att få folk att våga prata med varandra, däremot kommer vi se till att alla har någon dom känner sedan innan nära sig. 


Vi hoppas även att vi kan ha små runda bord istället för långbord, det skulle kännas mer intimt och mysigt. 

Placeringskorten är från wish. 



Det där med olika hushållssysslor

Hos oss är det väldigt indelat i vem som gör vad. Det är inget vi har bestämt utan det har bara blivit så utifrån vad vi tycker är kul och inte alls kul att göra. 


Anders sköter disken hos oss. Alltid. Även när jag är hemma en hel dag så sparar jag all disk i diskhon och så tar han hand om det när han kommer hem. 
Han har även hand om bilen och ser till att den servas när den ska, har spolarvätska, byter däcken m.m. Det är dock jag som bestämmer vem som kör den 😁 Typ. Behöver jag bilen så har jag den i första hand. Behöver jag inte den så kan Anders ta den. Vet inte riktigt varför utan det har bara blivit så. Kanske för att jag varit föräldraledig mer och vi bestämde från början att den som är föräldraledig har bilen i första hand. 

Jag har hand om tvätten, jag tvättar, hänger och viker. Jag ser även till att sängkläderna och handdukarna byts regelbundet. 
Jag är även planeraren som håller koll på allt som ska hända, påminner om vilka telefonsamtal som ska ringas, som ser till att allt finns i skötväskan och att allt är med när vi ska någonstans. Jag är även den som alltid tänder brasan, helt enkelt för att jag är den enda som får fyr på den. 

Båda tar lika ansvar för Ebba och det som har med henne att göra. Oftast storhandlar vi tillsammans men när det inte har funnits tid till det så är det Anders som åker och storhandlar själv. 

Städaren städar så vi har inget med städning att göra förutom en snabb dammsugning per dag på nedre planet. Det är oftast jag som gör det eftersom jag är hemma mer. 

Det har liksom bara blivit såhär konstigt nog. Eller det kanske är så i alla hushåll att man bara automatiskt "hittar sina roller"? Hur gör ni? Vem gör vad? Delar ni 50/50? 


Liten är stor nu

Imorse efter frukosten så kom Ebba med sina skor, jag sa att vi går ut i eftermiddag istället och så började jag städa undan i köket. Rätt som det var så kom hon med skorna på! Ebba 15 månader tog alltså på sig skorna helt själv. Hur??


Sen kom hon med sin vante och ville att jag skulle ta på den på henne och då gick det inte att motstå längre. Hann precis få på mig byxorna och så ut! Jag hann inte borsta håret eller tänderna och Ebba hann inte få på sig termobrallor då jag inte hade hjärta att låta henne vänta när hon stod vid ytterdörren och väntade. 

Helt sjukt! När hann hon bli såhär stor? Nästa vecka är det dessutom dags för förskola för henne. Galet. Som tur är så är jag ledig hela den här veckan så vi har massa tid tillsammans, tråkigare för Anders som jobbar hela veckan istället... (Båda jobbar deltid nu så vi går om varandra så att någon alltid är ledig med Ebba)

Liten har blivit stor. Min stora lilla älskling... Varje dag imponeras jag av henne. Varje dag förvånar hon. Hon städar efter sig. Hon plockar in sina egna kläder i tvättmaskinen eller tvättkorgen vid dagens slut. Hon visar själv när det är tv-tid och när hon vill gå ut. Hon visar själv när hon vill ha nappflaska med mjölk. Hon leker och busar. Hon sjunger och hon pratar. Hon går frivilligt och lägger sig både på dagen och på kvällen. Hon nattar sig själv i sin säng. När hon ätit klart plockar hon ihop mugg och tallrik och ger till oss. Hon hjälper mig med att tända brasan genom att ge mig ved. Hon fyller på med ljus i våra ljushållare... och så mycket mer. Allt detta av att se hur vi gör, vi har inte aktivt lärt henne något av detta. Hon är så klok och uppmärksam. Så perfekt och fantastisk. Oj vad jag kommer sakna henne på dagarna när hon är i förskolan. Oj vad det kommer göra ont i mammahjärtat vissa dagar. Och åh vad jag älskar denna perfekta lilla människa! ❤️



RSS 2.0