Halsbandet

Äntligen har jag fått halsbandet som är gjort på mammas och pappas ringar! Måste dock vänta på min vigselring till nästa vecka, den är inte riktigt klar än 😫 Men han lovade att den skulle vara klar innan bröllopet i alla fall och det hoppas jag verkligen haha. 


Älskar förresten halsbandet! Är superfint men det är svårt att fånga på bild tycker jag. Syrran ska få ett exakt likadant, hoppas hon också tycker om det 😊



Alla är inte lika

Sedan jag själv fick barn har jag blivit mer medveten om andras barn och vad dom får och inte får. Och inte bara i saker utan även i kärlek, upplevelser m.m. Vi är lyckligt lottade. Ebba är lyckligt lottad. Hon får så otroligt mycket kärlek, uppmärksamhet och tid från alla olika personer, håll och kanter. Och när det kommer till saker och upplevelser så har hon också tur. Vi är lyckligt lottade på alla plan för även om vi absolut inte har några ofantliga mängder pengar så har vi tillräckligt för att ha råd att resa. Vi har tillräckligt för att spontant boka hotell och åka till Kolmården dagen efter. Vi har tillräckligt för att direkt kunna byta ut allt i skåp och kyl till mjölkfritt när vi fick veta om hennes allergi. Vi har tillräckligt för att göra så otroligt mycket. Och ge mycket.
 
Våran tripp till Kolmården fick mig att ännu en gång tänka till. Bara hotell och inträde kostade 2000 kr. Sen mat, bensin m.m. på det. Det blir en hel del och en del av mig gör ont av tanken på hur otroligt många familjer, hur otroligt många barn det är som bara kan drömma om en sak som Kolmården, en sak som för oss är spontan och enkel. Något vi gör för att vi tänker att Ebba kommer att uppskatta det trots att vi vet att hon inte kommer ihåg det om ett halvår.
 
Det finns så många familjer som kämpar för att ge sina barn sådant som för andra är en självklarhet. I det kämpandet går dom dock miste om annat viktigt med sina barn, så som tid. Jag pratar inte om dom  klassiska lyxfällan-familjerna nu. Jag pratar inte om dom föräldrar som röker, snusar, inte arbetar, äter massa skräpmat och lånar pengar till nya tv-spel. Där tycker jag enbart synd om barnen som blir lidande, där är det inte ett dugg synd om dom vuxna i det hela. Jag menar dom föräldrar som arbetar, som kämpar, dom som själva går hungriga för att deras barn ska vara mätta. Jag menar dom som ger sitt allt men ändå inte kan ge sina barn Kolmården, en utlandsresa, eller ens ett besök i simhallen.
 
Mitt hjärta känner för dom barnen. Dom som inte har matsäck på skolutflykterna, dom som inte har roliga historier om resor att berätta efter sommarlovet, dom som inte har en cykel. Och så dom, dom som inte kan gå till simhallen för att det kostar för mycket. Jag känner med dom barnen och jag känner med dom föräldrarna. Och varje dag är jag tacksam över livet jag lever. Över livet min dotter lever. Och jag hoppas att hon och att vi alltid får behålla det liv vi lever idag.
 
 

Semestern

Nu äntligen känns det som semester! Och som att vi njuter av den också. Vi har varit på stranden, på Kolmården med en natt på hotell i Norrköping. Vi har varit i Riga och vi kommer åka en sväng till landet också nu innan bröllopet. Känns otroligt skönt faktiskt att vara klar med alla bröllopsdetaljer så att vi bara har kunnat njuta nu! Jag hade inte alls tyckt att det var roligt om vi stressade oss igenom semestern och allt vi gjorde bara handlade om bröllopet. Självklart är det vad som pågår mest i skallen nu men vi njuter ändå som familj och ser till att även Ebba får känna av att hon har semester. 


Vi (läs; jag) har checkat av med vår DJ, fotograf, toastmadame m.m och alla verkar vara på banan :) skönt! 

Kolmården då... Ebba älskade det! Hon fick åka karuseller för första gången och tyckte att det var skitkul, till och med när det snurrade rätt så fort. Hon var jätteduktig och gick massor, stod fint i kö m.m. Hon har verkligen blivit så stor! Jag blir ständigt imponerad och stolt över henne. Det är endast när hon är trött som det blir tjafs, annars så lyssnar hon och vet hur man gör och hur man beter sig i olika sammanhang ☺️ Min stolthet! 
Men vet ni vad jag ska göra när hon börjat förskolan igen? Vila! Hahah det är då min "semester" börjar, när jag börjar jobba igen. Semestra med barn är inte som att semestra utan barn kan man väl säga. Även om barnet sköter sig haha. 



Möhippa

Jag fick min möhippa! Fast med mina vänner behövde jag inte vara speciellt orolig 😄 I onsdags gick jag/vi hemma och väntade på Anders kompis, Jonas. Han skulle komma och hänga med Ebba medans jag och Anders skulle fixa med förrådet. Plötsligt plingade det på dörren om och om igen och då förstod jag att det var något skumt på gång haha. 


Vi åkte iväg med bil, på med ögonbindel, musik och skratt. Sen fortsatte det med olika uppdrag, 5-kamp, spa och typ världens godaste middag! Vi åt tapas och jag måste kolla vart stället låg för dit ska jag igen :)

Hade superkul och det är lite tråkigt att det är enda möhippan jag kommer ha 😄 Kom hem rätt tidigt men däckade direkt och sov som en tok. Har bombat alla sociala medier med bilder så bjuder bara på några få här då 😄



Jappjapp

Skriv inläggstext 


Livet som småbarnsföräldrar

Man sitter och dricker vin tillsammans, pratar och har det mysigt och hinner precis tänka "nu jävlar blir det åka av ikväll!" innan barnet vaknar, är rädd och vill sova i mammas och pappas säng. 


...och rätt som det är hamnar ni i säng med ett barn och en pingvin mellan er och inser att nej, inte idag heller. 


Pappas flicka

Tidigt imorse vaknade Ebba och var ledsen så jag bar in henne till oss. Och jag vaknade imorse av att hon skakade om mig och frågade var pappa var. Han är den hon tänker på mest, den hon pratar om mest. Typ hela tiden faktiskt. Hon gråter efter honom på dagarna, hon frågar när han kommer hem, vart han är m.m. Om hon sover mellan oss nån gång så ligger hon och håller om honom, nära, nära. Hela hon får ett lyckorus över sig när hon hör dörren öppnas och han kommer hem. När telefonen ringer så frågar hon alltid om det är pappa. 


Dom två har en fantastiskt relation. En relation som är häftig att följa! Deras band till varandra är så starkt, dom är varandras allra viktigaste personer. Många skulle nog bli svartsjuka på den relationen men nej, inte ett dugg. Jag älskar deras relation till varandra och kanske är det för att jag själv var pappas flicka. Jag minns hur mycket jag saknade min pappa när han var på jobbet, hur viktiga mina små, helt vanliga stunder tillsammans med honom var. Och nu har Ebba det med sin pappa! 

Det gör ont i mitt hjärta när hon gråter efter honom och jag vet att jag inte kan trösta. Men nu! Efter idag har Anders 4 veckors semester och jag är så jäkla glad. Dels för att vi ska få umgås som familj och jag saknar honom på dagarna men såklart mest för Ebbas skull, äntligen ska hon få tillbringa varje dag tillsammans med "mannen i sitt liv". 

Äntligen känns det som semester på riktigt! 



Checklista

Mina kläder - Check
Anders kläder - Delvis check (skor och skjorta fattas samt att kostymen är specialbeställd men inte färdigsydd)
Ebbas kläder - Delvis check (Hennes farmor håller på att sy Ebbas klänning. Skorna är köpta)
Tärnans kläder - Check
Bestmans kläder - Delvis check (som Anders, inte färdigsydda än)
 
Kyrka bokat - Check
Slott bokat - Check
Betalt - Check
Bordsplacering - Check
Provat mat och dryck - Check
Bokat hotellrum på slottet - Check
Bokat limousine - Check
Smink och hår - Check
 
Byte av efternamn inskickat - Check
Hindersprövning - Check
Hindersprövning lämnad till prästen - 
Tidsplan för bröllopsmorgonen - Check
Toastmadame - Check
Bröllopsresa - 
 
 
Fattiga - Check
Hahah
 

Gravid?

Jag har i några månaders tid hört från flera håll att jag skulle vara gravid och när jag förnekar det så tror man inte på mig och graviditetsryktena fortsätter att spridas. Haha jag känner mig nästan som en kändis så mycket som det verkar pratas om mig för tillfället 😄


Så en gång för alla, NEJ jag är absolut inte gravid! Jag har druckit alkohol (finns dessutom bildbevis på det på sociala medier men jag får ändå höra att jag är gravid), jag har mens just exakt nu, äter minipiller och har inga som helst planer på att bli gravid heller! Okej? Ingen bebis på g, jag lovar. Jag kämpar snarare för att gå ner nått kilo till inför bröllopet.  

En sista gång, ingen bebis påväg. Okej? 


Ensam hemma

3e dagen som barnfri. Ebba är på landet med sin farmor och farfar och njuter av bus och 100% uppmärksamhet. Jag är så otroligt glad att hon kommit upp i den åldern att hon kan börja åka iväg "själv", tänk vilken lyx att få några dagars ensamtid tillsammans med sina mor/farföräldrar! 


Tyvärr jobbar Anders och har ingen möjlighet att ta nån dag ledigt den här veckan så vi har inte kunnat hitta på något tillsammans. Han är dessutom helt slut efter sin 3 dagars svensexa så blir inga sena kvällar här inte som vi skulle kunna åka iväg på bio eller så. 

Jag har i alla fall hunnit sova ikapp, det är 2,5 år sedan som jag senast sov 12-13 timmar i sträck. Så inte bara Ebba som har det lyxigt haha. Och så har jag gjort en del nyttigt här också, bl.a hämtat min brudklänning... åååh vad jag vill visa upp den!! Dessutom har vi fått upp både vårat och grannens förråd. Hade som plan att igår höra av mig till nån vän och gå ut på dagen och käka lunch och pimpla lite vin men vi skulle jobba lite mer på grannens förråd igår kväll så det sket sig. Men nästa vecka går Anders på semester så då ska jag ta mig en vindag/kväll tillsammans med vänner och bara slappa och snacka skit! :) 

Imorgon kommer Ebba hem och då ska vi pussas! Om hon inte blir sur över att hon inte får fortsätta hänga med farmor och farfar haha. Första dagen tillsammans var dom i lekparken i 2 timmar. Två timmar! Wow säger jag bara, det kommer nog aldrig hända att jag orkar stå 2 timmar i en lekpark. 


Helt otroligt

Varenda.jävla.gång. 


Kommer ni ihåg att jag skrivit att varje gång jag är ensam hemma med Ebba på kvällarna så vägrar hon sova? 

Idag har jag haft oddsen på min sida. Ebba har bara sovit 50 minuter på dagen (sover annars 2 timmar) och så har hon haft kompisar på besök så hon har lekt ute hela dagen. Vi tog en promenad till centrum på kvällen och hon satt hela vägen och gnuggade sig i ögonen av trötthet. Hon satt bara och lekte med maten, precis som när hon är trött. Hon grät från duschen enda till sängen av trötthet. 

Detta var 2,5 timme sedan. Tror ni att hon sover? 
Nej. Och ja, jag är bitter. Riktigt jävla irriterad faktiskt. Alltid när jag ser fram emot en kväll för mig själv. 


Ännu mera bröllop!

För några dagar sedan var jag och testade brudhår och smink hos "min tjej". Jag har aldrig träffat henne förut men en vän rekommenderade henne då dom arbetat tillsammans förut. Och jag kan säga att efter bröllopet när jag kan visa bilder på allt så ska jag rekommendera s***en ur henne! En genuint snäll människa som är så mån om att allt ska bli perfekt på min dag. Hon ska fixa mina bryn (alltså tråda) dom ett par dagar innan, sen kommer hon hem till oss på bröllopsdagen och fixar mitt hår och smink till pangpris! 


Shilan heter hon. Shilan började med att kolla av hur jag vill ha det och sedan gjorde hon en sminkning utifrån det och utifrån min hudtyp. Hon sminkade halva ansiktet och sa att om jag inte blir nöjd så sminkar hon andra halvan på ett annat sätt så får jag välja på två sminkningar. Hon behövde inte sminka andra halvan kan jag ju säga. 

När det kom till håret så hade jag två små önskemål och utöver det hade jag inte riktigt kunnat bestämma mig exakt hur jag ville ha det så Shilan fick fria händer. Jag fick inte se mig själv i spegeln under tiden och jag måste säga att det kändes som att jag blev jätteful i håret haha. Och när jag vände mig mot spegeln så föll jag för mig själv! Herregud så vacker jag var! Hon lyckades göra mig finare än någon av bilderna med olika förslag jag visat henne och samtidigt så höll hon sig till mina två önskemål. 

Hon gör även andra sminkningar och håruppsättningar inför "vanliga" fester. Som sagt, efter bröllopet ska jag rekommendera henne för er! Och visa bilder såklart :) 
Jag är faktiskt lite inne på att tidsinställa några inlägg som kommer komma upp här på bloggen under bröllopsdagen. Efter vigseln kan jag ju visa upp min klänning, ringar, hår m.m... men då blir det ju bara bilder från dom olika provningarna och inte från själva bröllopsdagen. Kan ju inte sitta på internet då 😄 Vi får se. Vad skulle ni tycka om det? 


Okej let's do this! Nu kommer en arg Hanna.

Jag har hela tiden varit tydlig med varför vi bara bjudit dom 40 absolut närmaste på bröllopet. Men vi tar det igen och snart ska jag förklara varför. 


- Vi har inte råd att bjuda hela min släkt. Jag har enorm släkt. Alltså enorm. Min mamma hade 10 syskon och likaså min pappa. Dom syskonen har respektive och 2-3 barn var. Vi betalar närmare 2000 kr/ person för mat och dryck på bröllopsmiddagen. Om man räknar på det så borde man förstå ekvationen. Eller? 
- Inte nog med vad vi betalar för maten så har vi även alla andra kostnader på det som ex. blommor, mina kläder, Anders kläder, Ebbas kläder, bil, hotellrum och mycket mer. 
- Vi föll för Lejondals slott. Alltså föll för det! Och är det inte självklart att vi ska få fira vår dag där VI vill fira den? Det får inte plats 150-200 pers där hur mycket man än skulle försöka. Det skulle dessutom vara väldigt olagligt och farligt. Är ni med på det? 
- Helt ärligt, ska man vara tvungen att bjuda folk man ser 1 gång per år bara för att man är släkt? Folk vars telefonnummer vi inte ens har och personer som inte har mitt telefonnummer heller. Personer jag aldrig har pratat i telefon med och som inte ens varit hemma hos mig sedan jag bodde med mamma. Måste man bjuda dom? 
Vad händer med våra kollegor då som vi verkligen, verkligen tycker om och träffar nästan varje dag? Vad händer med våra grannar som är helt underbara och som vi träffar titt som tätt? Eller våra bekanta som är mer avlägsna men som vi ändå hörs med då och då? Ska inte dom personerna gå före personer man träffar på en släktfest 1-2 gånger per år? Och nej, ingen av dom jag nu räknat upp är bjudna dom heller. 


Så anledningen till att jag tar upp detta nu? För att det tydligen går skitsnack i släkten! Det finns alltså folk i min släkt som beter sig som missunnsamma och bittra 15 åringar. Det kommer så larviga ord som att vi minsann inte heller ska bli bjudna på något i fortsättningen m.m. Hur sjukt är inte detta? Det är min och Anders dag. Vi har planerat allt exakt som vi vill ha det, exakt som vi drömmer om. Det är vi som betalar ALLT. Vi har inte fått ett öre från något annat håll. Så varför i helvete skulle vi anpassa oss efter andra? Vi ska gifta oss en gång i livet, varför skulle vi inte få ha ett bröllop som vi drömmer om? Det är ju våran dag och ingen annans. 

Jag förstår verkligen inte hur man kan vara så otroligt missunnsam. Vi har haft bröllop och släktfester där jag inte har varit bjuden men där andra av mina syskon varit bjudna. Blev jag sur? Inte ett dugg faktiskt. Varför skulle jag? Det har varit folk jag inte har någon större kontakt med så varför skulle dom ha en skyldighet att bjuda mig på något om dom inte vill eller har möjlighet? 

Vi har bjudit totalt 3 pers från min mammas sida och totalt 3 pers från min pappas sida. Med min familj så är det alltså totalt 13 pers från min sida och då har jag inte räknat med mina vänner och deras respektive. Sen är det ju faktiskt så att det är lika mycket Anders bröllop och Anders har alltså samma rätt som jag att bjuda sin familj och sina vänner. Så jag förstår inte hur andra som rent krasst inte ens känner oss kan bli arga för att dom inte är bjudna. Jag skulle vilja ställa några frågor till er som är bittra och besvikna... vad heter min dotter? Vad arbetar jag med? Vad arbetar Anders med? Hur gammal är jag, Ebba och Anders? Kan ni verkligen svara på alla dom frågorna? Basic frågor som man borde kunna svaret på för att ens få ta illa upp. 

Så berätta gärna för mig. Hur tänker ni? Vad har ni för ursäkt till skitsnacket? Och vad har ni för argument för att jag och Anders inte ska få ha vårt drömbröllop för att alla ni ska kunna få en inbjudan? Snälla ni, få mig att förstå, berätta för mig hur ni tänker. Och kan ni inte göra det så tycker jag att skitsnacket och missunnsamheten slutar här. Ni är inte 15 år längre. 



RSS 2.0