Pappas flicka

Tidigt imorse vaknade Ebba och var ledsen så jag bar in henne till oss. Och jag vaknade imorse av att hon skakade om mig och frågade var pappa var. Han är den hon tänker på mest, den hon pratar om mest. Typ hela tiden faktiskt. Hon gråter efter honom på dagarna, hon frågar när han kommer hem, vart han är m.m. Om hon sover mellan oss nån gång så ligger hon och håller om honom, nära, nära. Hela hon får ett lyckorus över sig när hon hör dörren öppnas och han kommer hem. När telefonen ringer så frågar hon alltid om det är pappa. 


Dom två har en fantastiskt relation. En relation som är häftig att följa! Deras band till varandra är så starkt, dom är varandras allra viktigaste personer. Många skulle nog bli svartsjuka på den relationen men nej, inte ett dugg. Jag älskar deras relation till varandra och kanske är det för att jag själv var pappas flicka. Jag minns hur mycket jag saknade min pappa när han var på jobbet, hur viktiga mina små, helt vanliga stunder tillsammans med honom var. Och nu har Ebba det med sin pappa! 

Det gör ont i mitt hjärta när hon gråter efter honom och jag vet att jag inte kan trösta. Men nu! Efter idag har Anders 4 veckors semester och jag är så jäkla glad. Dels för att vi ska få umgås som familj och jag saknar honom på dagarna men såklart mest för Ebbas skull, äntligen ska hon få tillbringa varje dag tillsammans med "mannen i sitt liv". 

Äntligen känns det som semester på riktigt! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0