Andra kanske glömmer

Det är sällan jag yttrar dom orden högt. Jag låter bli för jag vet att jag inte kan hålla tillbaka tårarna då, jag vet att det kommer göra extra ont. Efter snart 2 år så har jag blivit expert på att hålla tillbaka tårarna, mest för andras skull. Mest för att dom ska slippa se, för att dom ska slippa bli obekväma. För att jag ska slippa skämmas. 


Efter snart 2 år gör det fortfarande ont. Jätteont. Varenda dag. Men jag har lärt mig leva med det, jag har lärt mig att bära smärtan med mig som en del av mig och jag vet att hur lycklig jag än är och blir så kommer jag alltid ha den där biten i mitt hjärta där jag sparat dom och den biten kommer alltid vara full av smärta och sorg. Tar jag fram den biten så rinner tårarna. Varje gång. Jag tittar fortfarande på min dotter och det smärtar mig att veta vad hon går miste om. 

Det är väldigt sällan jag yttrar orden högt och ibland är jag rädd att andra ska glömma. Att folk ska tro att det är bra nu. Att folk ska tro att sorgen är lättare nu när jag endast pratar om henne med glädje. När jag endast pratar om dom med glädje. Nu när jag kan träffa hennes vänner, se hur dom alla får tårar i ögonen varje gång dom ser mig, varje gång vi pratar. Varje gång dom ser på mig. Varje gång dom ser på min dotter. Jag ser tårarna i deras ögon. Och jag är stark, jag möter deras tårar med ett leende. Ett förstående, ett försök till ett varmt leende. Men kanske är det så att folk tror att det slutat göra ont, att jag slutat sakna. Att jag slutat gråta. Att jag gått vidare. Jag kommer aldrig kunna gå vidare från denna smärta, den är för påtaglig. Den är alltid här. 

Jag saknar min mamma. Det är orden jag sällan yttrar högt. Det är orden jag vissa dagar inte vågar tänka. Orden jag vissa dagar inte kan yttra ens för mig själv för då brister det. Då kan inga murar hålla mig uppe. Jag saknar min mamma. Och jag saknar min pappa. 


Efterlängtad semester

Igår gick Ebba sista dagen på förskolan så nu väntar 7 veckors semester för henne. Hon har firat in den genom att sova hos sin kära moster och favoritkusiner. Man är inte mycket värd när kusinerna är i närheten haha. 


Jag hade tagit ett extrapass idag och skulle jobba min sista dag innan 5 veckors semester men i onsdags när jag kom hem från jobbet så hade jag hög feber och sedan dess har jag i princip legat här i sängen och sovit. Inte nog med febern så har jag även ont i huvudet, halsen, öronen och munnen är full av blåsor... inte jättekul att vara jag så jag kände att ett 7-15 jobbpass hade tagit alldeles för mycket på krafterna! 

Senare idag ska jag och Anders iväg och träffa mannen som ska göra min vigselring. Åh vill bara att den ska bli klar samtidigt som det kommer vara sjukt jobbigt när den är klar men jag inte får använda den än :) idag ska guldet lämnas in till honom i alla fall. 

Meeen vi kan väl alla hoppas på att jag är helt frisk imorgon va? Jag har ju asroliga planer i helgen. Dessutom längtar jag tills Anders semester börjar också, han har dock ett par veckor kvar på jobbet. 


Gårdagen på förskolan

Igår eftermiddag när jag hämtade Ebba så fanns det bara 2 ordinarie på plats samt vikarier annars och wooow vad det märktes. Jag förstår kaoset och blev inte alls sur över det eller så eftersom det var första gången jag såg att det varit totalt kaos där. Men det var verkligen galet! Hallen full av barn varav mer än hälften låg på golvet och gallskrek. Jag och en pappa fick springa runt i 10 minuter för att hitta kläder, filtar och annat som skulle med hem, inget låg där det skulle. Det är som sagt första gången men det räckte för att jag skulle bli säker på att Ebba aldrig ska gå på sommarförskola. Någonsin haha.  Stackars dom barn som måste och dom föräldrar som måste jobba (och vem vet, en dag kanske vi själva står där trots att jag nu säger aldrig. Det räcker ju faktiskt med att bara bli nekad semester under rätt veckor) 


All cred för tålamodet sa jag till en av dom fasta medans jag tog Ebba i handen, öppnade dörren, gick ut och njöt av tystnaden efter att ha lyssnat på gallskrik i 10 minuter. 

På torsdag är det Ebbas sista dag innan hon går på 6 veckors semester (nästa vecka börjar sommarförskolan när barngrupper från dom olika förskolorna slås ihop). Jag och Anders jobbar på fredag, sen går jag också på semester, så Ebba firar sin första semesterdag genom att sova hos och tillbringa en heldag hos sin moster och favoritkusinerna! Tror att hon kommer vara typ världens lyckligaste barn på fredag! 

Bjuder på en bild från midsommar. Min älskade, älskade familj. Vad var jag innan jag fick er två? 


Det är han

Nu när bröllopet närmar sig så får både jag och Anders mycket frågor om hur det känns och om vi börjar få kalla fötter. Ingen av oss har faktiskt kalla fötter, än i alla fall. Vem vet om nån av oss rymmer från kyrkan mitt i löftena 😄


Jag har samma svar till alla som frågar. Jag har inga kalla fötter, jag är så säker på att jag vill gifta mig med Anders. Så otroligt säker. Han är den. Han är min person. Min stora kärlek. Jag vill vara med honom resten av mitt liv och det känns bra att bli äldre så länge jag har honom vid min sida. Han är den. 


Så funkar det hos oss

Syrran ringer.

- "Hej, vad ska ni göra på midsommar?"
Jag: Vi ska vara hos er. Först midsommarstången på dagen och sedan middag hemma hos er. Har jag missat att tala om det? 

Japp, så funkar det hos oss. Varenda gång. Syrran bara skrattade och så var det bestämt, midsommar blir hos dom! Haha. Att prata med folk och okeja planer innan man bestämmer dom själv är överskattat. 


Dom senaste veckornas mantra

Idag är det måndag och dags för ett nytt mantra. 

"Bara två veckor kvar till semester, bara två veckor kvar till semester, bara två veckor kvar till semester, bara två veckor kvar till semester..."

Jag vet inte vad som hände men det är tydligen midsommar på fredag. Det var ju i typ förrgår som det var början av maj. 

Och vet ni vad det betyder? Att det är augusti om typ 3 dagar och då blir jag fru. 


Lämning på förskolan

Lämnar på förskolan. 

Ebba springer fram till grinden och när jag öppnar den så springer hon fram till sin favoritgunga och hoppar upp på den, precis som vanligt och jag låter henne gunga en stund innan jag tjatar med henne till den andra gården där hennes avdelning är. 
När vi kommer runt hörnet och ett av barnen ser mig så skriker han glatt och högt "Ebba är här" och springer fram och kramar henne. Strax efter kommer nästa barn och kramar henne och smeker henne på kinden med ett stort leende på läpparna. När vi kommer in på gården så ropar alla pedagoger glatt "Heej Ebba, vad kul att se dig!" och Ebbas bästis kommer springandes och börjar prata med henne direkt. Ebba ser sig omkring och går iväg och leker med något, jag följer efter och ber om en puss och en kram. Hon ger mig nån halvhjärtad puss medans hon tittar åt ett annat håll, sedan knuffar hon bort mig och sätter sig och leker. Hon ignorerar mina ord "mamma hämtar dig efter mellis. Jag älskar dig mest i hela världen. Hejdå älskling". 

Jag går därifrån med ett leende på läpparna. För även om jag saknar den där ordentliga kramen och pussen så älskar jag dom glada ropen från hennes kompisar när dom ser oss. Jag älskar att hon inte är ledsen. Jag älskar att hon sätter igång och leker på en gång. Jag älskar pedagogernas glada hälsningar när vi kommer. Jag älskar Ebbas glädje och entusiasm. Jag älskar att hon är omtyckt. Jag älskar att hon har skaffat kompisar som hon även pratar om hemma och som pratar om henne hemma. Jag älskar Ebba. Min Ebba. 


Max

En av dom som arbetar där vår bröllopsmiddag ska vara var med och ordnade med maten inför prinsessan Viktorias och Daniels bröllop (japp! Coolt). Men det var inte det jag skulle säga, det jag skulle komma fram till var vad dom hade som vickning/nattmat på deras bröllopsfest. 

Gissa! 
Hamburgare från Max! Jag tycker att det är så jäkla kul haha. När kungligheter har fest så väljer dom helst av allt hamburgare från Max 😂 underbart ju! Så Max fick ordna med en foodtruck och hade folk som stod och stekte burgare till gästerna mitt i natten. 

Varsågoda för informationen. 


Foodoholic

Vi var och testade bröllopsmenyn igår och wow säger jag bara! Jag var helt säker på att det skulle vara något vi ville byta ut men allt som vi valt var fantastiskt och vi gick därifrån mätta och nöjda. Efterrätten består till viss del av blommor som går att äta. Jag åt alltså blommor igår. En speciell upplevelse men gott :) Och trots att vi redan hade valt en tårta så fick vi ändå smaka på alla 4 alternativ och det slutade med att vi valde den tårtan som vi tidigare hade ratat! 


Blir bara mer och mer imponerad av lejondals slott och kan rekommendera alla att ha sina bröllopsfester där! Vår bröllopsplanerare satt med hela tiden (kan man kalla honom det? Han är vår kontakt på slottet och ser till att allt blir som vi vill ha det), all personal kom och hälsade på oss och vi satt i ett privat rum och åt middagen, samma rum där tårtan kommer skäras upp sen. 
Jag och Anders var lite oense om vi skulle ha rött eller vitt vin till huvudrätten och då kom deras vinspecialist ut, kollade menyn och tog fram ett perfekt vitt vin som vi båda tyckte var gott. 
Dom frågar tydligt om några ska ha specialkost och när vi sa att en av gästerna är gravid så skulle dom dubbelkolla att hon kan äta allt och annars skulle dom anpassa en egen meny till henne. Hur fantastiska är dom inte?! Bröllopsplaneraren säger hela tiden att dom löser allt, vi ska bara dyka upp och njuta och ha kul. Kanske därför vi faktiskt är så avslappnade. 

Vi känner ett annat par som gifter sig i sommar och dom verkar ha jättemycket att göra och känner världens stress nu i slutet och verkar inte riktigt hinna njuta så jag och Anders undrar om vi har missat något jätteviktigt eftersom vi är så lugna och känner att allt är klart förutom några småsaker som inte behöver vara klart förrän några dagar innan bröllopet. 



Så overkligt som det kan bli?

Okej kan vi diskutera det här med reklamer för bindor och tamponger? Det är alltid en kvinna som är suuuuperglad, springer runt i vita kläder, skrattar och umgås med sina vänner. Livet är bättre än någonsin för kvinnorna i mensreklamerna. 

När ska dom göra en sanningsenlig reklam? En där en kvinna ligger i soffan, kvider av mensvärk, frossar i choklad med bröst och mage som är så uppsvällda att hon knappt får på sig kläderna. Och glöm inte humöret, ha med en kvinna som ber folk dra åt helvete. Och mörka kläder. Jag känner ingen som glatt springer runt i helvita kläder under mensen. 

Och vill ni höra det värsta av allt? I alla reklamer säger dom "upp till 100% skydd". UPP TILL 100% SKYDD! Läs det igen. Vadå upp till? Det är väl klart som fan, hur bra mensskydd hade det varit om dom hade hållit upp till 60% skydd? På riktigt. Sånt här gör mig upprörd. 

Kan vara så att jag lider av lite pms för tillfället. Jag säger inte att så är fallet, jag säger bara att det kan vara så. 


Bröllopsförberedelser

Nu har alla osat och jag tror till och med att jag fått ihop en bra bordsplacering, det är eventuellt nånstans det ska flyttas. Vi får se när jag kikar på det igen lite längre fram :) 

Min klänning är uthämtad och hos skräddaren, limousinen är bokad, hotellrummet bokat, nästa vecka ska menyn provas. Tårtan är beställd, alla blommor beställda. Vi har träffat prästen och gått igenom vigseln. Fotograf och DJ är bokat, hindersprövningen klar, tyget till Ebbas klänning är köpt, tärnans klänning är klar, nästan alla smådetaljer är inhandlade... Vi är i fas med allt tror jag. Skönt! Har tagit allt i lugn och ro allt eftersom, vi vill inte känna att vi stressar.

Eller ja, JAG vill inte känna att vi stressar. Anders enda uppgift som han behövt göra på helt egen hand har varit hans och bestmannens kläder. Har han/dom fixat det? Nej! Helt galet! Dom båda ska alltså iväg och skräddarsy sina kläder, det är mindre än 2 månader kvar till bröllopet och dom har inte ens börjat. Det är inte mitt problem egentligen men nu börjar till och med jag bli stressad. Ja det visar sig helt enkelt vad dom två har på sig på bröllopet. Kallingar? Nakna? T-shirt och jeans? Shorts och linne? Nån gammal studentkavaj? Who knows. 


Mår dåligt

Usch jag mår otroligt dåligt över detta med Ebbas allergi. Hon avskyr ersättningen jag testade igår. Avskydde även vällingen trots att jag gjorde en flaska med vatten och en med havredryck. Jag själv tyckte vällingen smakade okej (ersättning är bland det värsta jag fått i mig) men Ebba ville inte alls ha. Bara havremjölk var inte heller någon hit. 

Jag var och storhandlade idag och köpte upp hela Willys vegansortiment för det verkar vara det enda som inte innehåller nån som helst mjölk. Nu hoppas jag att vi hittar något hon gillar! Köpte till och med havremjölk med chokladsmak som jag ska prova spä ut vällingen med om inget annat funkar haha. Men allt blir ju nytt, pålägg, smör, margarin, något att göra såser med... visste ni att till och med chips och vissa tandkrämer och solkrämer innehåller mjölk?

Vi har beställt en sandlåda till Ebba som kommer ikväll så imorgon när hon kommer hem från förskolan så kommer hon få sig en riktig överraskning! Mitt dåliga samvete köpte även en jäkla massa olika sandleksaker till henne idag trots att hon redan hade litegrann. Shit vad mitt onda hjärta försöker kompensera detta 😕 Jag vet ju att allergier och astma kommer från min sida och mina skitgener. Anders familj har aldrig ens råkat nysa under pollensäsongen medans min sida av familjen ligger döende 6 månader om året. Typ. Tänk dig alla sjukdomar du kan komma på nu. I min släkt har vi dom alla. Det enda Ebba kan få från Anders släkt är att hon blir senil när hon blir gammal. 

Förstår ni det dåliga samvetet nu? 3 av mina syskonbarn har haft samma allergi sååå ja... precis. 


Hummer

Nu är min drömbil bokad inför bröllopet! Säg wow, säg bara wow! Vad ska grannarna tänka när den rullar in på gatan haha. Längtar bara mer och mer hela tiden nu (längtar alltså till bröllopet, inte bara bilen haha). 




Mjölkallergi

Vi var hos barnläkaren på återbesök angående Ebbas astma idag. Astman är bättre men hon behöver fortfarande medicin ibland så läkaren berättade hur vi ska göra från och med nu. Men efter att vi pratat en stund och jag berättade att Ebbas mage strular till och från så sa han att det med stor sannolikhet är mjölkproteinallergi. Alltså inte laktos utan mjölkprotein. Och det finns fan i allt så nu blir det att googla, fråga på föräldrasidor, ringa förskolan m.m och imorgon ska jag åka och handla på oss allt man behöver för att göra egen välling och så. Ersättningen som vi fick av läkaren ratade hon totalt så vi får komma på en annan lösning, hon älskar ju sin ersättning så den känns värst att ta bort faktiskt för hon förstår ju inte varför 😕


Men nu så... vi får ta en bakdag och baka mjölkfri fika och så för hon vill ju också smaka när vi har folk över på fika. Jaja... 8 veckor utan mjölkprotein och sedan en utvärdering. Vi får väl hoppas att magen ordnar upp sig nu! 


PS. Hur fina är inte hennes kläder?! Love them. 


En ängel här hos mig

"Jag trodde änglarna fanns bara,
bara i himmelen men det var innan jag mötte dig.
Nu har jag en ängel här hos mig..."
 

2 månader till drömmen

Idag, idag är det exakt 2 månader till vår stora dag!
Tiden bara rusar iväg...
 
 

Drömmar

När jag var gravid så drömde jag jätteofta att Anders var otrogen mot mig och att han lämnade mig. Jag brukade väcka honom och vara jätteledsen och så fick han be om ursäkt för att han hade varit elak i drömmen (hahah!). Ibland kunde jag vara ledsen en hel dag för att jag levde mig in i drömmarna så mycket att det satt fast i mitt huvud att vi bråkat fast vi inte gjort det eller att han varit otrogen fast han inte varit det. Det var som att hjärnan spelade mig ett spratt för att den visste i vilken utsatt situation man är i som gravid, fy fan vilken pärs om ens partner var otrogen då! Dessutom är man ju alltid extra känslig under en graviditet. Jag läste mycket om det här i mammagrupper och dom här drömmarna verkar vara jättevanliga. Jag drömde ju även att jag glömde bebisen på tåget eller hade glömt mata bebisen i flera dagar så den svalt ihjäl... Ja ni hör ju. Jag är än idag livrädd för att glömma Ebba på tåget.
 
Nu under dom senaste veckorna så har jag istället börjat drömma att jag är otrogen mot Anders. Ibland är det ett par drömmar på samma natt och ibland är det helt ologiska drömmar men om samma sak. Jag har även drömt en del om att vi gjort slut/skiljt oss. Antar att det är bröllopsnerverna som jag annars inte känner av men som spelar mig ett spratt i sömnen istället. Nu är det istället jag som nästan ber om ursäkt "jag drömde att jag stod och hånglade med en 15 åring utanför Ebbas dagis och hoppades att du inte skulle se det."
 
Spännande hur hjärnan kan göra så, när man har något stort på gång så spelar den upp dom absolut värsta scenariorna för oss. Blir intressant ju närmare bröllopet vi kommer! Natten innan lär jag väl inte göra annat än att drömma om en massa andra män haha. Och när jag blir gravid med nästa barn. Blir det kanske likadant då?

Skulle kunna bli tokig

Varje dag ser jag barn cykla utan cykelhjälm. Varje dag ser jag vuxna cykla utan cykelhjälm. Varje dag ser jag barn skjutsa varandra på cykel utan att någon har hjälm. Nästan varje dag ser jag vuxna skjutsa sina barn på cykel och ingen av dom har hjälm.
 
Vad är problemet? Nej, hjälm är inte snyggt men det är precis lika viktigt som ett bilbälte! Eller är det coolare att riskera livet genom att inte bära hjälm kanske?
 
Jag har arbetat som personlig assistent till en man. Han var vuxen, hade barn och ett bra arbete. En dag råkade han köra mot en trottoarkant och ramlade med cykeln, han slog i fallet huvudet i samma trottoarkant. Sedan dess har han behövt personlig assistans dygnet runt. Han kan inte prata, inte gå själv, han är som ett barn i huvudet. Han kan heller inte bajsa utan hjälp och för att han ska kunna kissa så behövs det träs på en sak på hans könsorgan. Han kan inte duscha själv, inte handla själv, inte bestämma sin mat själv. Han gör ingenting själv. Främmande människor hjälper honom med allt det där dag ut och dag in och har gjort det i många år och kommer fortsätta göra det i många år till. Han har ingen möjlighet att vara pappa till sina barn och har missat hela deras väg mot vuxenlivet. Han kommer aldrig mer finna en livskamrat. Han kan säga ordet tuggummi. Allt detta för att han cyklade till jobbet utan hjälm.
 
Både jag och Anders har alltid hjälm på oss när vi cyklar (men jag ska erkänna att så har inte fallet alltid varit med mig!). Dels för att skydda oss själva men även för att hur ska vi annars kunna kräva att Ebba alltid har hjälm på sig om inte vi som föräldrar har det? Vi är ju dom hon ser och kommer att se upp till. Hon kommer göra som vi gör. Och jag kommer aldrig någonsin släppa iväg henne på en cykel utan hjälm medans på våran gård ser vi 3 åringar cykla utan hjälm, allt medans föräldrarna inte bryr sig.
 
Varför gör man så? Varför utsätter man sig själv och sina familjemedlemmar för såna risker? Tror ni att mannen jag jobbat för tycker att det var värt att förlora allt i sitt liv för att slippa ha hjälm på sig? Snälla ni, tänk efter. Det är så snabbt hänt, speciellt när det kommer till barn och ungdomar som cyklar alldeles för snabbt, inte har något konsekvenstänk och inte har full kontroll över sig själva. Ibland räcker det faktiskt med en trottoarkant för att livet ska gå åt helvete.
 

Mer bröllopssnack

Okej nu har jag även kontaktat företaget som förhoppningsvis kommer köra oss på vår stora dag. Det kommer bli min absoluta drömbil och den får mig att se fram emot bröllopet ännu mer haha! Kommer njuta av varenda sekund i den bilen. Kommer lägga upp en bild här så fort jag fått klartecken att den är ledig och bokad på oss :)
Det är inte en bil som Anders är jätteförtjust i men han fick välja mellan denna eller häst och vagn och han tycker inte om hästar haha.
 
 
Det där drömjobbet jag skrev om tidigare blev tyvärr inte mitt. Känns så jäkla tråkigt! Dels så  ville jag så gärna ha det och längtar efter en utmaning. Och dels så fick självförtroendet sig en törn för det är första gången jag gått på en intervju och inte fått jobbet. Surt! Men dom mailade och sa att det gått till någon med mer erfarenhet på det området. Jaja... Dyker förhoppningsvis upp fler såna jobb nån gång och tills dess har jag ju faktiskt ingen panik. Jag har ju ändå en otrolig tur som har fast anställning, bra kollegor, perfekt schema, 10 minuter till jobbet och alltså typ obefintliga bensinkostnader. Men... fortfarande väldigt, väldigt surt.

RSS 2.0