Andra kanske glömmer

Det är sällan jag yttrar dom orden högt. Jag låter bli för jag vet att jag inte kan hålla tillbaka tårarna då, jag vet att det kommer göra extra ont. Efter snart 2 år så har jag blivit expert på att hålla tillbaka tårarna, mest för andras skull. Mest för att dom ska slippa se, för att dom ska slippa bli obekväma. För att jag ska slippa skämmas. 


Efter snart 2 år gör det fortfarande ont. Jätteont. Varenda dag. Men jag har lärt mig leva med det, jag har lärt mig att bära smärtan med mig som en del av mig och jag vet att hur lycklig jag än är och blir så kommer jag alltid ha den där biten i mitt hjärta där jag sparat dom och den biten kommer alltid vara full av smärta och sorg. Tar jag fram den biten så rinner tårarna. Varje gång. Jag tittar fortfarande på min dotter och det smärtar mig att veta vad hon går miste om. 

Det är väldigt sällan jag yttrar orden högt och ibland är jag rädd att andra ska glömma. Att folk ska tro att det är bra nu. Att folk ska tro att sorgen är lättare nu när jag endast pratar om henne med glädje. När jag endast pratar om dom med glädje. Nu när jag kan träffa hennes vänner, se hur dom alla får tårar i ögonen varje gång dom ser mig, varje gång vi pratar. Varje gång dom ser på mig. Varje gång dom ser på min dotter. Jag ser tårarna i deras ögon. Och jag är stark, jag möter deras tårar med ett leende. Ett förstående, ett försök till ett varmt leende. Men kanske är det så att folk tror att det slutat göra ont, att jag slutat sakna. Att jag slutat gråta. Att jag gått vidare. Jag kommer aldrig kunna gå vidare från denna smärta, den är för påtaglig. Den är alltid här. 

Jag saknar min mamma. Det är orden jag sällan yttrar högt. Det är orden jag vissa dagar inte vågar tänka. Orden jag vissa dagar inte kan yttra ens för mig själv för då brister det. Då kan inga murar hålla mig uppe. Jag saknar min mamma. Och jag saknar min pappa. 


Kommentarer
Postat av: Sofia norlund

Jag saknar min Pappa. Jag är också rädd att andra runt omkring ska tro att allt är bra nu. Om man inte gråter eller skriver eller pratar om Pappa varje dag. Men jag tänker och pratar med pappa varje dag. Men inte högt alla gånger. Det slutar aldrig göra ont och man slutar aldrig att sakna. Tårarna slutar inte att rinna. Jag önskar att du hade din Mamma och pappa här och jag önskar att min pappa var här. ❤

2017-06-30 @ 19:47:13
Postat av: Anonym

2017-07-01 @ 12:26:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0