Like a prince and a princess


 

Vi var på slottet där bröllopsfesten ska vara och hade ett möte. Allt känns verkligen perfekt! Omgivningarna är så vackra, rummen i slottet är fantastiska, personalen trevliga och vår kontaktperson där är väldigt bra, snäll och tillmötesgående. Känns bra att vi valde det stället! Det är verkligen underbart där.

 

Om ni bara kunde se allt... visar ett litet smakprov bara, Anders har förbjudit mig att visa allting haha. Så ni gäster får helt enkelt vänta några månader och se allt då. Ett tips är att ni bokar rum så ni slipper ta er hem mitt i natten. Det finns inte jättemånga av "finrummen" kvar så passa på om ni vill bo lite lyxigare ;) Dom kostar ca 1300 kr/natten och dom andra rummen kostar ca 900 kr/natten har jag för mig att han sa.
 
 
 
Visst är det fiiint?! Önskar att jag kunde visa allt, är helt kär i stället!
 
Anders och hans bestman ska sova över där natten mot bröllopet och jag är såå avundsjuk efter mötet idag när jag såg allt man kan göra där att jag funderar på att kasta ut honom och sova där med min tärna istället ;) Fasen också att jag inte visste det innan! Jag och min tärna Sarah (som även är en av Ebbas gudmödrar) ska sova hemma hos oss istället.
 
 
 
 
 

 

 
 
 

I can´t believe it´s happening to me

Some people wait a lifetime for a moment like this
Some people search  forever for that one special kiss
Oh, I can't believe it's happening to  me
Some people wait a lifetime for a moment like this
Could this be the  greatest love of all?
I want to know that you will catch me when I fall
So let me tell you this...
some people wait a lifetime for a moment like this ♥
 
 
Nu hörrni ska jag dela med mig av en hemlighet! Detta blir förhoppningsvis låten som kommer att sjungas när jag går upp för altargången. Finns det någon mer perfekt låt för ett sådant ögonblick? Jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir så. Jag kan se det framför mig, låten börjar sjungas, dörrarna öppnas, klänningen, jag kliver in med mina bröder vid min sida, jag och Anders får äntligen se varandra och så börjar jag sakta gå mot altaret och min stora kärlek...
 
 

Förskolebaciller

Jag tjatar om dom där jäkla dagisbacillerna på instagram och nu tänker jag ta tjatet hit också. På riktigt alltså, detta är heeelt sjukt! Har ni dagisbarn? Jag tycker att Ebba har haft rätt bra immunförsvar förut, hon kunde bli förkyld och så men det var sällan hon hade feber eller var riktigt sjuk. Nu har hon tamejfan feber minst ett par dagar varje vecka! Jag skulle tro att hon snittat 2 dagar i veckan på förskolan sedan hon började för snart 2 månader sedan. Och det betalar vi närmare 1400 kr i månaden för.
 
Jag har börjat fundera lite över varför det är så. Varför blir alla ungar så jäkla sjuka på dagis när dom inte blir det på t.ex öppna förskolan? Varför är alla jäkla ungar snoriga där HELA tiden?
En teori är ju såklart att föräldrar inte håller sina sjuka barn hemma utan chansar och skickar iväg dom även fast dom kanske inte borde befinna sig på en förskola och att det är därför bacillerna sprids. Men alltså hur många föräldrar gör så? Är det 70%, 50% eller 20% det handlar om? Jag har minst en förskolelärare (som skulle hugga huvudet av mig och jag råkade kalla henne dagisfröken) bland mina läsare. Berätta nu, hur många föräldrar lämnar sina sjuka barn?
 
En annan teori är att barn dreglar, stoppar saker i munnen, pillar på allt m.m. och att det leder till att alla sjukdomar sprids. Men varför gör dom då inte det på öppna förskolan? Ebba har hängt på öppna förskolan sedan hon var 3 månader, hon har haft alla möjliga leksaker i munnen, legat på mattor som andra har kräkts på m.m. men aldrig blivit sjuk av att gå dit.
 
Eller så är det bara en sån årstid att allt bara går runt, runt. Men kan sånt verkligen bero på vädret? Jag börjar på riktigt fascinerad över hur mycket ett barn kan vara sjukt. Alltså Ebba var hemma onsdag, torsdag och Fredag pga halsfluss. Sen kom ju helgen, då var hon ju självklart också hemma och under alla dom här dagarna åt hon penicillin. Måndagen gick hon till dagis och natten mot Tisdag väckte hon oss med 40 graders feber och fick vara hemma resten av förra veckan. Hur är det möjligt när ett barn går på penicillin att ens få feber?!
 
Ja ni hör ju, detta är vad som snurrar i mitt huvud dagligen. Kan även tilläggas att jag och Anders känner oss konstant risiga också. Jag skulle börja träna igen så fort Ebba började på dagis men det har varit omöjligt för när hon varit frisk så har jag varit sjuk och tvärtom. Efter 7 veckor kom jag iväg till gymmet. Jag tröttnade på väntandet så trots huvudvärk och munnen full av förkylningsblåsor så gick jag dit och körde ett lugnt pass.
Anders borde träna inför Tough Viking som han ska köra i maj. Istället ligger han och hostar, snorar och tar tempen på sig själv dag ut och dag in. Det går bra nu. Enda fördelen är väl att man slipper karensdagen när man vabbar och kurerar sig själv samtidigt haha.

- Checklista

Hindersprövning -
 
Byte av efternamn -
 
Bröllopsklänning - Check
 
Inbjudningskort skickade - Check
 
Nästan alla har osat - Check
 
Anders kläder -
 
Ebbas kläder -
 
Bokat kyrka - Check
 
Bokat slottet - Check
 
Träffat prästen -
 
Bokat provning av meny - Check
 
Bokat planering av lokalen med bröllopsplaneraren - Check
 
Bokat fotograf - Check
 
Bokat DJ - Check
 
Tärna, bestman och toastmadame klart - Check
 
Bokat hår och smink - Check
 
Vigselringen -
 
 
Jag har absolut inte skrivit med allt i listan, jag har en lista i min bröllopsbok hemma där jag checkar av allt eftersom saker blir gjorda. Men det blir mer och mer verkligt för varje sak vi checkar av samtidigt som det fortfarande känns väldigt overkligt för oss båda! Vi håller med varandra om att det kommer bli jättekonstigt att kalla varandra för man och fru. Men snart är det bara att vänja sig.
 
Snart är det bara 4 löner kvar till den stora dagen! Hahah, jag räknar alltid allting roligt i hur många löner det är kvar, känns som mycket kortare tid då. Japp, det är okej att tycka att jag är jättekonstig, Anders tycker också det. Men t.ex ska jag åka på en resa den 20e Maj så är det roligare att säga att det nästan bara är 1 lön kvar än att säga att det är 2 månader kvar haha.
 
 
 

Bra nyheter!

Jaaaaa, vi har äntligen fått svar på vad min vigselring kommer att kosta att göra och jag kan säga som så att det blir långt billigare än vad vi väntat oss. Så glad! Jag ska verkligen få bära mammas och pappas ringar på mitt finger!
 
Det är rätt mycket guld det handlar om så det kommer räcka till flera saker. Jag har bestämt mig för att inte lämna något guld som betalning, dom ringarna har alldeles för stort emotionellt värde för mig. Jag ska istället låta honom göra en halskedja och ett hjärta att sätta på halskedjan åt både mig och min syster. Jag tyckte att han sa att guldet ska räcka till det också och jag tror syrran kommer att uppskatta det. En bit av mammas och pappas kärlek även runt hennes hals :)
 
Känns som att alla kostnader bara drar iväg för tillfället. Pengarna bara rinner mellan fingrarna just nu. Förra månaden kom alla våra försäkringar så vi hade räkningar på över 20 tusen, alltså bara det är ju helt sjukt! Men detta gjorde mig glad, goda nyheter om något som är så viktigt för mig. Och att det dessutom blir "billigt"! Yeey!
 

Bröllop och barn

Jag såg en frågeställning på fb om det är okej eller inte att kräva barnfritt på sitt bröllop. Många tyckte att det var upp till brudparet medans en del andra inte alls tyckte att det var okej. 


Jag har ju skrivit det innan men vi ska ha barnfritt bröllop och finns det på riktigt gäster som blir upprörda över det så ger vi blanka fan i det! Inte ens Ebba får vara med på middagen och festen efteråt. Sen finns det dom som kanske tackar nej för att dom inte får ta med barnen och det är helt okej, betyder inte min bröllopsdag tillräckligt mycket för dig för att du ska kunna lämna barnen hemma en kväll så vill jag faktiskt inte ens ha dig på plats längre. Svårare än så är det faktiskt inte. Vill man verkligen komma så ordnar man barnvakt. Punkt. 

Våra anledningar till att det var självklart med barnfritt bröllop (vilket vi varit väldigt noga med på inbjudan också):
- Vi betalar närmare 2000 kr per person. Barn skulle kosta 1500 kr och jag vägrar betala 1500 kr för några som petar i maten och springer runt och leker och skriker. 

- Ska vi budgetera för allas barn så skulle vi inte ha råd att bjuda fler än typ min familj på bröllopet. Så om någon gnäller över att barnen inte får följa med så kan jag enkelt säga att "om barn fick följa med så hade inte du varit bjuden" 😁

- Barn ska få leka och låta. Dom tycker inte att det är roligt att sitta still i flera timmar och lyssna på tal. Och det är inte schysst att tvinga dom till det heller. 

- Barn hör inte hemma i alkoholsammanhang och på bröllop serveras det alkohol. Det är för barnens skull, inte för dom vuxna! 

- Vi vill inte ha lekande och skrikande barn där. Det är en middag och fest för vuxna. 


Jag förstår inte ens hur detta kan vara ett problem för folk. Blir folk upprörda över att dom inte får ha med sig barnen på bröllop? Vi är bjudna på ett bröllop i sommar och det finns inte i våran värld att Ebba ska följa med! Får vi inte barnvakt så stannar jag hellre hemma med henne (Anders kompis gifter sig). 

Jag skulle vilja höra folks argument till varför deras barn ska få följa med. Någon som har ett argument för det? Eller som hört något argument för det? Jag skulle vilja höra om det är något jag skulle kunna köpa 😄 Vad tycker ni, är det okej att förbjuda barn på sitt eget bröllop? 


När man kommer på viktiga saker mitt i natten

Jag (väcker Anders); Sover du?


A; Mm...

Jag; Innan vi åker till Polen så får du fixa nån av våra plattor och ladda ner Bolibompa eller nått sånt så Ebba kan titta på flyget. Glöm inte det. Vi vill inte ha ett rastlöst och uttråkat barn på ett flyg. 


Tilläggas bör att det är några veckor kvar tills vi ens åker 😁


We hold on tight to these memories that never dies

Vi hade dansparty hemma i vardagsrummet, jag, Anders och Ebba. Varje dag ber Ebba om musik och så dansar vi loss, hon älskar verkligen att dansa!
Vi 3 stod där, skrattade, sjöng och dansade och jag frågade Anders om han kunde ändra vad som helst i våra liv just nu, vad skulle han ändra? Han svarade mer pengar på banken så att vi kunde hitta på mer saker. Mitt svar blev ingenting. Om jag kunde ändra något just här och nu, av det som pågår i våra liv nu, så skulle jag inte ändra någonting.
 
Det slog mig när vi stod där och dansade loss, jag såg på Ebba och lyckan i hennes ansikte. Jag såg på Anders, min fina, fina Anders som jag älskar så mycket. Han dansade så fånigt, sådär som vi båda gör när vi har våra familjepartyn. Och jag såg mig omkring i vardagsrummet och tänkte att vi har ett helt perfekt hem. Vi är en helt perfekt familj. Jag är lycklig.
 
Det här är exakt det liv jag drömt om sedan jag var liten. Jag har drömt om hus, barn och man. Gärna ett perfekt och fantastiskt barn, vilket är exakt det jag har. Och gärna en jämställd, otroligt snäll, trogen och fantastisk man. Vilket är precis det jag har. Jag drömde om hus, en egen liten trädgård. Jag drömde om en vardag full av kärlek. En kärlek jag inte riktigt trodde jag skulle få eftersom jag känt mig ganska oälskad större delen av mitt liv.
 
Men just allt det där har jag idag. Det vissa andra kanske ser som ett tråkigt familjeliv är för mig perfekt. Det är allt jag någonsin drömt om. Så nej, om jag hade fått ändra en enda sak just där och då så hade jag inte ändra någonting. Inte ens när Ebba 5 minuter senare hällde ut ett halvt bulgurpaket på köksgolvet hade jag ändrat något. Inte ens nu när jag skriver det här skulle jag ändra någonting, ingenting alls.
 
 
 
 

Händig man sökes

Har ni sett det programmet? För er egen skull hoppas jag att ni inte gjort det. Jag har tyvärr sett ett par avsnitt (grejen med nattjobb är att man inte är speciellt kräsen när det kommer till tv-program mitt i natten) så jag tänkte berätta lite för er som inte sett det vad det går ut på. 


Det är ett gäng killar. Dom flesta ser riktigt bra ut så jag tvivlar på att dom har svårt att hitta ligg utanför tv. Dom här killarna går alltså med på att totalrenovera en främmande kvinnas hus utan att få betalt för det. Inte nog med att dom renoverar den här kvinnans hus så ska dom även titta på när denna kvinna dejtar ett gäng andra. Tror ni att det räcker med detta? Nej. Dom här kvinnorna får göra vad dom vill med dom här stackars männen, t.ex så fick en kvinna alla männen att renovera hennes kök utan tröja på sig. I tv. 
Räcker det? Nej hörni, tyvärr inte. Dom här männen trånar efter den här kvinnan och talar bara om fjärilar i magen och hur fantastisk hon är. Fast hon bestämmer vad dom ska renovera hos henne samt dejtar andra. 


Nej, det är inte sevärt om ni undrar. 


Du vet att du är en småbarnsförälder när...

Vi körde en "lek" i en mammagrupp på facebook där jag är med. Man ska avsluta meningen "Du vet att du är en småbarnsförälder när..." och det man skriver måste stämma in på sig själv/sin familj. Jäkligt roligt att läsa folks bidrag så jag tänkte dela med mig av några, haha!
 
...när man ständigt måste se till att ha bananer hemma.
...när man går ut i köket, hittar ett paket bulgur utspritt över hela golvet och inte ens blir förvånad.
...kollegorna på jobbet numera sätter timern på kaffebryggaren efter om det är du eller din sambo som lämnar på dagis.
...när man sitter på möte och det enda man hör är jinglar från barnkanalen "dinosaurietååååg..."
...man står och gungar kundvagnen i kassakön trots att barnet inte är med.
...när man ser att en tröja är fläckig men den ändå luktar sköljmedel, då räknas den som ren.
...du kan typ alla barnsånger utantill men har ingen aning om vad som spelas på radion numera.
...du ser ett toalettbesök som egentid.
...lägger dig för att sova kl. 8 på kvällen.
...barnkanalen är på i flera timmar efter att barnet gått och lagt sig utan att du märker något.
...bajs är plötsligt något av det mest intressanta som finns.
...när man längtar till Bolibompas drakdansen (herregud ja! Vi står hela familjen och dansar!)
...när soffan är full med blomjord.
...när man inte fått sova sedan ungen föddes och har åldrats 5 år inom loppet av 1,5 år.
...när det är lyx att få bajsa ifred.
...när ditt barn pratar och det enda alla andra hör är "glurglablaglada" och ser frågande ut medans du utan tvekan översätter det till "hon vill ha mjölk och titta på tv".
 
 

-

Ojoj! Alla mina inlägg numera handlar om barn. Vad hände med party-Hanna? När mina vänner ber om skvaller så har jag inget, vad fasen hände med det? Herregud, vem är jag? Jag har nog blivit den där tråkiga småbarnsföräldern som bara torkar snor och inte hinner träffa vännerna för att man är för upptagen med att vabba eller byta blöjor.
 
Det är väl bara att acceptera. Jag lever min stora dröm nu, jag har allt jag någonsin önskat mig och med det följer en tråkigare Hanna, en Hanna som inte har samma tid med vänner och som inte längre har något annat skvaller att bjuda på förutom vilken konsistens det är på barnbajset idag. Hejåhå.
 

18 månaders kontroll

För ett par dagar sedan var vi på Ebbas 18 månaders kontroll. Hon klarade alla tester utan några som helst problem. Hon har alltid varit tidig med allt så det har aldrig varit en oro för oss om hon ska klara "testerna" eller inte. 

Däremot hade hon gått ner i vikt från januari när vi var på barnsjukhuset med henne så viktkurvan pekade neråt. Det beror förmodligen på att hon varit sjuk så mycket nu den senaste tiden men ändå rör på sig lika mycket som innan. Det blir i alla fall att tillsätta all mat med extra fett nu! 

Längdkurvan pekar rakt uppåt som vanligt. Hon har ju lite att ta av (med vikten) men hon är ju ingen knubbig bebis direkt så vi får jobba extra med vikten eftersom hon ändå fortsätter skjuta på höjden. 
Huvudet hade stannat i växten också, det har bara växt 0,5 cm sedan 12 månaders kontrollen så den kurvan pekar också nedåt... sköterskan sa att hon kanske bara har litet huvud men klart jag blir lite orolig i alla fall. 

Ebba skulle få sitt vaccin samtidigt men eftersom hon var hes så skickades hon raka vägen till vårdcentralen där det togs prover på henne som visade på halsfluss. Huuur är det möjligt?! Vi fick order om att undvika ställen med barn. Det blir ju lätt... speciellt med tanke på att flyga flygplan, dagis m.m eftersom hon inte fått vaccinet mot mässlingen. Mässlingen har börjat spridas i Stockholm, allt pga att vissa föräldrar väljer bort vaccin för sina barn. Finns det något mer korkat?

 Skönt dock att heshet har varit det enda tecknet, Ebba har inte haft någon feber eller varit sjuk och slö annars. Nu har hon i alla fall fått vara hemma sedan i onsdags men på måndag kan hon gå till dagis igen, då har hon slutat smitta. Vet dock inte om dagis ger penicillin? Hon ska ju ha det 3 gånger om dagen i 10 dagar nu. Annars får vi se hur vi löser det. 

Våran lilla skrutta ❤️ Ständigt drabbad av en massa dagisbaciller men ändå så pigg, klok och busig. Hon kan alla kroppsdelar nu, kan skillnad på snippa och snopp, bygger med klossar, ritar, hämtar saker i köket och lagar mat och matar sina dockor och nallar, springer, hoppar i vattenpölar m.m. Galet var fort tiden har gått! Märks dock att hon blir fruktansvärt rastlös av att vara hemma, nu pillar hon på exakt allt hon inte får och jag blir smått tokig till och från. Helgen består dock av extrajobb för mig så jag lämnar över det rastlösa barnet till Anders istället haha. Jag har tagit på mig en hel del extra pass nu i mars samt har bytt till mig så jag jobbar hela påsken för att fylla på med bröllopspengar nu innan jag går på långsemester (åtta veckors ledighet i sommar, det ni! 😁)


"Har dom alltid gjort så så kommer inte någon sketen artikel få dom att ändra sitt sätt"

Det sprids en massa olika artiklar på facebook som folk skrivit om föräldrar som tar ut semesterdagar men ändå lämnar ungarna på förskolan eller som åker och handlar m.m innan dom hämtar barnen och då använder förskolan som barnvakter. Och jag är så jäkla trött på dom där artiklarna som bara är till för att skuldbelägga föräldrar och även om jag delvis håller med så tror jag faktiskt inte att några sketna artiklar kommer att få dessa föräldrar att ändra sitt sätt. Har dom alltid gjort så så kommer inte en artikel i Aftonbladet få dom att ändra sig.
 
Dessa artiklar skuldbelägger alla föräldrar som har barnen på förskolan fast dom själva inte är på jobbet utan att ta hänsyn till att alla inte jobbar 8-17 Måndag till Fredag. Jag köper grejen att om man arbetar 5 dagar i veckan och ungarna är på förskolan 10-12 timmar per dag så ska man inte ha dom där när man själv är ledig, då ska man lägga sin lediga tid på att faktiskt träffa och umgås med sina barn. Det håller jag med om. Jag håller också med om att man inte låter barnen ha långa dagar på förskolan när man är hemma ledig. Barn förtjänar och behöver tid med sina föräldrar och nej, förskolan är inte barnpassning för skojs skull.
 
Men vad händer med dom familjer där en eller båda inte har vanliga måndag - fredag jobb med vanliga arbetstider? Vi kan ta oss som exempel, jag arbetar vakna nätter och behöver sova på dagen innan ett nattpass för att orka, jag behöver även sova efter mitt nattpass. Detta betyder att jag alltid är hemma och "ledig" när Ebba är på förskolan. Däremot har jag ju/ska jag arbeta på natten när hon är hemma och sover.
 
En vecka jobbar jag 5 nätter (här arbetar jag helg också), en vecka arbetar jag 2 nätter och den tredje veckan är jag ledig hela veckan. Detta innebär att om Ebba bara skulle gå på förskolan efter att jag jobbat natt så skulle hon gå ca 6 dagar i månaden (då har jag räknat bort helgerna jag jobbar). Är det schysst mot ett barn då? Är det ett bra arrangemang att jag har henne hemma alla andra 14 dagar som dom andra barnen går där? Gör det inget att hon missar deras projekt, utflykter och chansen att lära känna och känna sig trygg med alla andra barn och pedagoger där? För vi ska ju inte utnyttja dom som barnvakter, eller hur? Så självklart ska våran dotter gå max 2 dagar i veckan på förskolan. Och då har jag inte ens räknat med vab. Vi räknar med att hon av dom 6 dagarna i månaden är sjuk hälften av dagarna, då skulle hon alltså gå 3 dagar i månaden på förskolan. Vad tycker ni om det om ni ska se på det ur barnets perspektiv?
 
Idag går Ebba 4-5 dagar i veckan på förskolan (här är inte vab inräknat. Och hon har varit mer sjuk än frisk sedan hon började där). Jag hämtar alltid henne senast kl. 15, även när jag har jobbat natt och sover på dagen. När jag är ledig eller ska jobba natt så lämnar jag henne till kl. 9 och hämtar 14 eller 15. På fredagar är hon ledig med mig om det inte är en fredag i samband med jobb. Är hon i minsta lilla dåligt skick så stannar hon hemma med mig, vi chansar inte och lämnar henne ändå. Vad tycker ni om detta? Är det verkligen så hemskt och fel av oss? Är jag en dålig mamma som fixar fransarna, fikar med vänner, sover eller tvättar medans min dotter är på förskolan?
 
Jag tycker att den hemska bilden av förskolor behöver tvättas bort. Det är inte ett hemskt ställe där man tvingas lämna sina barn till folk som hatar sina jobb och ungarna och inte har tid att byta blöjor på dom. Ebba får god hemlagad mat där, det är fruktstund, sång, dans och lek varje dag. Dom går på pedagogiska utflykter där dom lär ungarna grejer samtidigt. Dom experimenterar och tar in snö och sand och leker med det inomhus med barnen och jag personligen skulle aaaaldrig ta in snö eller sand och låta Ebba experimentera med det inomhus. Dom målar ute i snö, dom lär barnen att vänta på sin tur. Dom är ute och leker i alla väder! Jag vet inte hur andra föräldrar gör men jag personligen går inte ut i ösregn bara för att Ebba ska få hoppa i vattenpölar oavsett hur kul hon än tycker att det är. Och så allt det där andra. Vad är det som är så hemskt med det? Självklart vet jag att det inte är perfekt ute i förskolorna men folk lyfter ju aldrig dom positiva sakerna också. Personalen förtjänar cred för sitt arbete!
 
Ja, det har gjort otroligt ont i hjärtat dom gånger Ebba gråtit när jag lämnat henne och jag har känt mig som världens sämsta mamma men nånstans vet jag ju att det som skrivs i dom där artiklarna är delvis ren bullshit som är till för att skuldbelägga alla föräldrar av folk som lever i en värld där alla har normala 8-17 jobb och tar semester varannan Fredag för att få vara hemma utan sina ungar. Typ. Och det är hårt att göra det, det är elakt mot föräldrar för dom flesta av oss gör vårt bästa. Även dom som arbetar 8-17. Kanske är det en pappa som mår dåligt och håller på att gå in i väggen som tar en semesterdag för att han behöver vila ut?  Det finns alltid rötägg och kommer tyvärr alltid att finnas, men dom flesta av oss gör endast det vi i hjärtat tror är bäst för våra barn. Och för just vårat barn är det bäst att få ha kontinuiteten i att gå till förskolan mer än 1-2 dagar i veckan. Det är vad vi i våra hjärtan tror.

Ger upp

Okej, imorse gav jag upp. Jag satte tillbaka ena sidan på spjälsängen igen. Dom senaste kvällarna har nattningen tagit sån tid! Ebba är ju sån att hon vägrar sova om vi är i samma rum så för att få henne att somna så måste man säga natti natti och gå ut. Bara det att nu har hon velat att nån av oss ligger bredvid henne hela tiden = hon kan inte somna. Det har blivit en ond cirkel och går vi ut ur rummet så kliver hon ur sängen och antingen lägger sig på golvet och sover eller sätter sig och leker. Igår tog nattningen 1,5 timme och Anders var inte hemma så jag fick ta fighten helt själv, då gav jag upp så nu sitter sidan där igen. Lunch-nattningen tog ungefär 5 minuter idag. Hallelujah jag behöver inte sälja barnet! 



Ebbas rum

För en vecka sedan tog vi bort ena sidan på Ebbas säng. Jag trodde på riktigt att vi inte skulle kunna göra det förrän när hon är typ 15 år för att hon skulle vägra sova när hon har fri tillgång till alla leksaker i rummet men det har faktiskt gått bra! Första kvällen var inte rolig, vi fick springa upp flera gånger och lägga tillbaka henne i sängen innan hon somnade men redan andra kvällen somnade hon i sängen utan att kliva upp en enda gång!  För några dagar sedan blev hon dock krasslig (igen!) så hon har gråtit massor vid varje läggning sedan dess. Vi har dock provat allt, mellan oss, på golvet i hennes rum och vi ligger bredvid, på golvet i vårat rum m.m men hon gråter oavsett. Hopps verkligen attt det vänder snart! Hon vill dock inte ha oss i rummet utan vinkar iväg oss och ligger sedan i sin ensamhet och gråter, inte så roligt... 😕


Men återigen, sängen! Jag tror fan det går. Jag tror vi kan ha den kvar såhär. Nästan ett mirakel! Eller så har hon bara blivit stor. Vi har dock fortfarande sovrumsdörren stängd pga trappan, vi har ingen grind på övervåningen. Vi ska fixa nånting där uppe och sen ha hennes rumsdörr öppen så hon kan komma in till oss när hon vaknat. Hela veckan har hon passat på att smyga upp på morgonen och knäpptyst satt sig och lekt i rummet för att vi inte ska kliva upp och störa, haha! Och hon är inte direkt det tysta barnet annars. 



Att leva ihop med Anders

Jag åkte till jobbet igår vid 19 tiden, då stod kvällens lasagne och svalnade. Idag kl 7.30 kom jag hem. Lasagnen står tydligen fortfarande och svalnar 12 timmar senare. Men han har fått på plasten i alla fall! Och fixat disken men på något jäkla vänster missat den stora formen med mat...

Och dääär åker dagens lunch för oss båda två, 1 matlåda åt oss, Ebbas middag och ett par matlådor till Ebba rakt ner i soporna. 

Great. 

 


Det där med äktenskapsförord

Äktenskapsförord har aldrig funnits på kartan för mig och Anders. Alla pengar, huset, bilen m.m är våra och skulle vi skiljas så ska allt delas på hälften. Så är det bara. Och när det kommer till ärvda saker så litar vi helt enkelt på att den ena inte skulle jävlas med den andra och begära något som den andra har ärvt. Jag har tyckt att äktenskapsförord har varit lite kallt. Vem vill börja ett äktenskap med att planera för vem som ska ha vad vid en eventuell skilsmässa? Jag har alltid tolkat det som att man inte tror på äktenskapet eller kärleken. 


Och så kom vi att tänka på vår situation. Jag är delägare till hus och mark i Finland. Rätt mycket mark. Och skulle vi skiljas skulle Anders ha rätt till halva min del och jag skulle få köpa ut honom om han begärde det. Det får inte hända. Så länge vi är gifta är allt mitt hans men är det något jag inte delar med mig av vid en eventuell skilsmässa så är det huset och marken, mitt arv. 

Anders är delägare i ett företag. Och så länge vi är gifta är allt hans även mitt. Jag bryr mig inte om företaget speciellt mycket, det där är hans grej och jag stöttar honom. Men all eventuell utdelning av pengar kommer automatiskt gå till vår gemensamma hushållskassa. Det finns det ingen tvekan om. Men skulle vi mot all förmodan skilja oss så ska jag självklart inte kunna lägga beslag på hans företag. Det är ju hans, precis som Finland är mitt. Sen blir det ju annat om någon av oss skulle gå bort och det diskuterar vi fortfarande. Ska vi ärva varandra precis som vi gör med allt annat eller ska det gå till Ebba och så skriver vi varandra som förvaltare till det fram tills hon fyller 18 om något skulle hända oss innan det? Frågan är ju vad vi skulle vilja i den sitsen och så vet vi samtidigt inte hur Ebba är i vuxen ålder. Hon kanske är skötsam och skulle förvalta allt på ett fantastiskt sätt. Eller så skulle hon ta ut pengarna och supa bort dom. Who knows? 

Så äktenskapsförord ska skrivas på dom två sakerna. Vi som alltid varit emot äktenskapsförord är nu helt överens om att det är något vi måste ha för att skydda oss själva. Och det känns så självklart samtidigt som det känns konstigt. Nu gör vi ju just det jag absolut är emot, vi gör planer för en eventuell skilsmässa (även om vi absolut inte tror att det kommer ske, då skulle vi inte gifta oss). 


Vad anser ni om äktenskapsförord? 
Är det okej att skriva det om pengar och saker? Och/eller är det okej att skriva det om mark och företag? Eller är det bara idiotiskt och snålt? Tell me. 


What if I told you it was all meant to be?

Min förlovningsring är i guld med 10 små diamanter och 3 större diamanter. Min vigselring ska självklart matcha förlovningsringen så tanken är att vigselringen ska vara i guld med massa smådiamanter, precis som dom små i förlovningsringen. Jag tror att dom kan bli jättefina bredvid varandra! 


När mamma dog så tyckte min ena brorsa att jag skulle få mammas förlovningsring samt både mammas och pappas vigselringar för att kunna smälta ner till mig själv (han har också tappat hoppet om att något mer av oss syskon förutom jag kommer gifta sig). Jättefint av honom/dom att ge mig ringarna! Och det kommer kännas väldigt fint och som en ära att bära även mammas och pappas kärlek på mitt finger. 

Idag ska vi på möte med en som antagligen i så fall blir den som gör min ring och jag är så spänd! Tänk om summan kommer sluta på alldeles för mycket? Tänk om ringen inte blir som jag tänkt mig? 

Vi har faktiskt inte ens budgeterat min ring, det är nog det enda vi inte räknat med så jag vet inte ens vad vårat maxpris är. Den får väl kosta lite mer än förlovningsringen men inte allt för många tusenlappar mer då jag tycker att förlovningsringen var dyr nog. Den kostar ungefär 13 000 kr om jag minns rätt (vi hade inte gemensam ekonomi då så det var enbart Anders pengar som rök haha!), så allt för mycket mer får inte vigselringen kosta. 

Med guldet som blir över skulle jag vilja göra ett hjärta som går att sätta i halsband och en del kommer kanske användas som betalning. Vi får se, jag kanske sparar resten :) 

Håll tummarna! Det är väldigt viktigt för mig att få bära mammas och pappas ringar runt mitt finger! 



Där drömmar blir till

Vi har byråer i sovrummet som jag försöker få till på ett snyggt sätt. För några dagar sedan ställde vi upp 3 vägghyllor på varandra där och tanken är att vi ska ha små prydnadssaker där men än så länge har vi bara hittat en ros i guld här hemma som passar in haha. För att bryta av lite och ge lite färg har jag satt fast presentpapper i guld bakom ena hyllan. Vi ska känna på det i några dagar så får vi se om det får bli kvar så eller om vi ställer det så som det var innan. Lägger upp bild på både före och efter så får ni se vad jag menar. Jag  är mycket för små detaljer vilket kanske märks. 


Jag gillar vårat sovrum! Tycker det känns lite lyxigt + att vi har iskallt i sovrummet då vi stängt av elementet, alltid har dörren stängd och ofta sover med fönstret öppet. Men vi har världens varmaste täcke och det är så skönt med den kontrasten, speciellt eftersom vi delar täcke och alltid håller om varandra när vi sover så det blir alldeles för varmt annars. 

Här kommer lite bilder :) 



Sovrummet

Äntligen har ramarna till dom nya planscherna kommit! Som jag väntat, det har tagit över 10 dagar fast det stod 1-3 på beställningen. 


Älskar dom nya planscherna! Vi ska dock känna lite på dom i några dagar, antingen fortsätter vi ha dom såhär eller så köper vi en större ram och har en till tavla lite bakom dom här (utan att dölja trycket såklart). Vad tycker ni?

Kommer ett till inlägg om sovrummet under morgondagen också eftersom alla bilder inte får plats i samma inlägg. 



Ramar från framia.se
Plansch med varg från thefashionroom.se
Plansch med fjäder från desenio.se


Öppet brev till mitt 16 åriga jag

Hej Hanna!
 
Du är 16 år fyllda och har nyss fått din första pojkvän någonsin. Det känns stort men alla säger att det snart kommer ta slut, ni är ju unga så du ska inte slösa för mycket tid på kärlek, fokusera på något bättre. Du kommer inte att lyssna på dom och ni kommer vara tillsammans i flera år, ni kommer dela en del fantastiska saker tillsammans men även en del hemska. Du kommer vara upp över öronen förälskad och du kommer att avsky honom. Låt det vara så, du kommer att lära dig mycket och du kommer aldrig att ångra honom.
Hanna, livet känns svårt nu och trots att det kommer kännas svårt några år till så ber jag dig att se ljuset i tunneln och vänta inte så länge med att söka hjälp. Det hinner bli riktigt illa annars, du kommer hamna på botten där du till slut inte ser något ljus om du inte söker hjälp redan nu. Berätta för folk, berätta hur du mår. Jag vet att du inte kommer att göra det trots att du borde.
 
Hanna det kommer att ta slut med din första kärlek till slut och du kommer klara dig bra utan honom. Du kommer börja jobba och du kommer att utbilda dig vidare, sjukt va?! Du kommer faktiskt att bli vuxen, det där som känns så himla långt bort. Du kommer att bli kär igen. Du kommer att få ditt hjärta krossat och även du kommer att krossa hjärtan. När du får ditt hjärta krossat så gräv inte ner dig, leta inte efter felen i dig. Res dig istället upp och gå vidare för i slutändan kommer du inse att ingen av dom var värda det. Och när det är dags för dig att krossa hjärtan så gör det varsamt, glöm inte deras känslor, var snäll. Jag vet att du har svårt att kontrollera dig emellanåt och det kommer du tids nog att äta mediciner för och då kommer du må mycket bättre, du kommer vara snällare både mot dig och mot andra. Men tills dess, försök att vara varsam.
 
Ha kul! Res mer, umgås med dina vänner. Du behöver inte bara jobba stenhårt och sedan festa varje ledig helg. Lägg pengarna på att se världen istället, du kommer ångra det annars. Du kommer ångra det där sabbatsåret du inte tog efter gymnasiet när du ville ut och resa och jobba någon helt annanstans på jorden. Drömmen du gav upp för kärleken. Du kommer ångra den där sommaren när du tänkte stanna kvar i Turkiet en längre tid men du istället kom hem efter 1 vecka, ännu en gång pga kärleken.
 
Ta aldrig någonting förgivet. Speciellt inte människor. Prata med dina nära ofta, säg dom där små orden för att visa att du är rädd om dom som t.ex "kör försiktigt". Och när livet kommer med käftsmällar så kom ihåg att du överlever det. Du är stark! En av dom absolut starkaste människorna jag någonsin har träffat, men du vet inte om det själv, speciellt inte än.
 
Du tycker att du är tjock och du har komplex för hela din kropp. Jag vill bara tala om för dig att du inte alls är tjock. Du är faktiskt ganska så smal och dina bröst ser inte alls onormala ut. Du behöver inte skämmas.
 
Om några år kommer du få höra att du har en sjukdom som gör att du kanske aldrig kan få barn naturlig väg. Du kommer känna dig värdelös och inte som en riktig kvinna och du kommer även få höra orden "Var glad att jag inte lämnar dig". Till den 19 åriga Hanna skulle jag bara vilja säga att du kommer att bli gravid. Du kommer att få i alla fall ett perfekt barn och när du är 26 år så kommer du gå på ett läkarbesök där det visar sig att sjukdomen har dragit sig tillbaka, du kommer få höra att du visst kan få barn. Du kommer inte behöva oroa dig för ifall du kan få fler eller om du bara hade tur den där ena gången.
 
Hanna, livet kommer inte alltid att behandla dig bra. Människor kommer inte alltid att behandla dig bra och du själv kommer inte alltid att behandla dig själv bra. Det är den hårda sanningen. Du kommer befinna dig på den absoluta botten mer än 1 gång och det kommer vara hårda kamper tillbaka. Du kommer även finna lycka omkring dig. Du kommer träffa en ny tjej och hon kommer bli din bästa vän. Om 10 år kommer du inte ha många vänner omkring dig men dom du har omkring dig kommer du uppskatta så förbannat mycket och även om det kan gå ett tag utan att ni ses eller pratar så vet du alltid att dom där speciella vännerna alltid finns där. Du kommer träffa kärlekar och du kommer att släppa kärlekar. Du kommer ha alldeles för korta klänningar, dansa alldeles för sexigt och dricka alldeles för mycket alkohol. Och du kommer göra detta alldeles för ofta under några år. Men du kommer ha kul under dom åren! Se bara till att ta det försiktigt för det är inte alltid du och dina vänner tänker er för.
 
Om 10 år kommer du att se tillbaka på ditt liv med andra ögon. Du har tagit dig igenom flera helveten, du har ett gott hjärta som du kommer att behålla genom alla dessa år. Du kommer att gå ut skolan med bra betyg och få ett par utbildningar på köpet. Och en dag, om tillräckligt många år för att det ska kännas som en evighet just nu så kommer du att träffa en man. Han kommer heta Anders (Japp, svensk! Sjukt otippat!) Anders kommer att vara fantastisk så var snäll mot honom, även i början innan du lär dig lita på honom. Du kommer att inse efter ett tag att han är den rätte. Du och Anders kommer få minst 1 barn ihop, en flicka. Hon kommer vara alldeles perfekt, hon kommer vara det vackraste du någonsin har sett och bara tanken på att hon är hälften dig och hälften Anders kommer att göra dig tårögd. Du kommer att få ditt efterlängtade barn helt på naturlig väg, du behöver inte oroa dig. Så passa på att ha kul fram tills du träffar den där Anders. Var snällare mot dig själv och folk som är snälla mot dig, det är taskigt att krossa hjärtan med flit.
 
Och Hanna, du kommer att få utstå mycket skit för att du är kvinna. Du kommer vara med om det ena med det andra pga ditt kön och jag kan faktiskt inte skydda dig mot det, jag kan inte ens skydda mig själv mot det. Men jag vill att du ska veta att den äldre du inte accepterar skiten, den äldre du säger ifrån. Och när den äldre du kommer med åsikter och förslag så är det ingen som kommer våga titta nedlåtande på dig och säga "men lilla gumman.."
 
Kram från den 26 åriga du ♥
 
PS. Du tror att du kommer vara oskuld för alltid, lugn nu! Du kommer ha massor av sex så du kan sluta oroa dig.

Tre

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen:

♣ New York

♣ Dom första dygnen tillsammans med Ebba

♣ Min allra första kyss

Tre saker jag uppskattar:

♣ Min familj

♣ Mitt jobb

♣ Min styrka

Tre saker som jag vill ha:

♣ Mer pengar

♣ Mitt drömbröllop

♣ Större hus

Tre saker jag älskar att göra:

♣ Umgås som familj tillsammans med Anders och Ebba

♣ Äta onyttigheter

♣ Sova

Tre ord som beskriver mig:

♣ Bestämd

♣ Ärlig

♣ Omtänksam

Tre saker jag vill bli bättre på:

♣ Sjunga (för det är jag tydligen värdelös på enligt alla andra)

♣ Inte skjuta upp saker

♣ Ha sex när suget faller på istället för att tänka på allt annat "viktigt" som måste göras först/istället

Tre saker jag inte kan vara utan:

♣ Ebba

♣ Läppsyl

♣ Miniderm hudkräm

Tre drömmar jag hoppas blir verkliga:

♣ Ett perfekt bröllop med Anders

♣ Fler friska, perfekta barn

♣ Större hus

 

 


Gdansk baby!

Jag och Anders är så jäkla duktiga med pengar. Vi sparar och sparar. Vi har alltid haft en bra buffert, bilen är ständigt i nyskick (minsta lilla repa fixad), Ebba har allt och lite till och hemmet är fullt med grejer och allt är nytt och fint. Det är där vi lägger pengarna, spar, hem, barn och bil. Vi är så jäkla duktiga att det börjar kännas lite tråkigt nästan. Dom senaste månaderna har bestått av att spara pengar till bröllopet och nu är det bröllopsresan (när vi åker beror på när vi sparat ihop en redig summa då vi vägrar tömma våra konton helt för såna nöjen. Ännu en gång, det är ordning på oss). Vi har varit iväg på små nöjesgrejer men vi har inte rest något sedan vi var i Thailand för 2 år sedan, förutom några kryssningar och en roadtrip i Sverige.
 
Dom senaste månaderna har jag känt att jag vill bort en kortis. Jag vill komma hemifrån tillsammans med Anders och Ebba. Ha några dagar utan jobb, disk och andra måsten. Bara en massa familjemys och se och uppleva nya saker. För några dagar sedan kom jag hem från jobbet och sa åt Anders att jag bestämt mig för att vi åker på en weekend och han höll med så vi började kolla resor på en gång och nu har vi bokat Fredag - Måndag i Gdansk om några veckor (helt ärligt så hade jag inte ens hört talas om stället innan). Äntligen. Anders syster och hennes pojkvän följer också med så vi blir ett litet gäng :)
 
Vi har bestämt oss för att resa mer. Det kan bli nån liten weekend per år, kanske en billig resa nån gång och så några större resor då och då, ibland med barn, ibland utan. Nu har vi Gdansk för hela familjen och sedan förhoppningsvis en bröllopsresa i höst utan barn. Nästa år åker vi till Marocko ett par veckor om jag inte är typ jättegravid då... (Och där avslöjade jag våra efter-bröllopsresan-planer haha!) Absolut ska man vara duktig med pengar och det är viktigt att spara och ha en ordentlig buffert SPECIELLT när man har barn, hus och bil, men vi får inte glömma att leva också. Vi är duktiga på att hitta på roligheter på hemmaplan och unna oss saker både tillsammans och på varsitt håll men vi måste bli bättre på att unna oss lyxiga saker som resor. Och även om Ebba inte förstår något och inte kommer minnas denna resa om ett par månader så vill jag ändå att hon ska få uppleva nya länder och nya kulturer redan nu.
 
Skärpning på oss, nu ska vi leva ännu mer!
(Detta fånga dagen crap jag kommit på helt plötsligt kan ha att göra med att vi för tillfället går igenom ett litet cancer-scare med undersökningar som inte visat något men där jag väntar på fler undersökningar innan jag riktigt vågar andas ut till 100%)
 

Kan man säga wow igen?

Ebba har gått på förskolan i ganska prick 1 månad nu. Idag är vi inne på 4e vabbningen. Rätt duktigt jobbat tycker jag! (Sen är inte vi föräldrarna som skickar henne risig till förskolan bara för att vi "måste" till jobbet heller i och för sig). 


Ännu en gång blir det Anders som tar vabbningen. Denna gång för att även han är risig. Men mitt jobb kan inte direkt klaga på min frånvaro, jag har hittills bara vabbat ett möte på 3 timmar, haha! 
Detta är också fördelen med mitt schema, att hon kan vara hemma så fort vi märker att hon inte är helt 100. Pik till dom som gnäller över att hon är på förskolan vissa dagar trots att jag är ledig mycket ;)




När man kommer på att man inte är nummer 1 i alla fall

Det där med att Ebba grät när jag lämnade av henne på förskolan och kände mig så hemsk över det... imorse kom Anders underfund med varför hon grät. För att jag tar ifrån henne nappen och snutten (dom är alltid ute när jag lämnar av henne kl 9) och lägger dom på hennes hylla. Hon grät imorse också men så fort Anders gav tillbaka nappen och snutten så var hon nöjd, gick in på avdelningen och sa inte ens hejdå till Anders. 


Jorå sååå att... mamma och pappa kan man vara utan en hel dag men att lägga snutten på hyllan och låta den ligga där till vilan, det går inte! 

Idag efter förskolan var jag bara tvungen att tvätta den där jäkla snutten. Först hade vi dragkamp om den, sen gallskrek hon i 30 minuter i sträck medans den låg i tvättmaskinen. Jag ringde Anders på FaceTime för jag tänkte att det skulle distrahera henne men det enda hon gjorde var att gråta och prata med honom om den där filten. Hela FaceTimeandet satt hon och pekade mot badrumsdörren. 


Mvh jätteälskad och behövd av min dotter 


-

Ebba var hemma sjuk hela förra veckan och i måndags gick lämningen bra men igår och idag har precis det jag varit rädd för hänt. Hon har blivit helt förstörd och gråtit efter mig. Jag hoppas att det beror på att hon inte varit där så mycket och att det släpper redan tills imorgon när Anders ska lämna igen. 


Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Hon är så glad när hon ser förskolan, ögonen gnistrar och det är bara en massa "wow, titta, oj". Sen kommer vi dit och hon inser att jag ska gå. Jag kramar henne, talar om att jag hämtar henne efter mellisen, att jag älskar henne och vinkar medans hon är helt förkrossad. Jag går därifrån med ont i hjärtat och hör länge hur hon gråter där på gården. Och jag kan inget göra. Jag kan inte vända tillbaka och krama om henne. Jag kan inte ångra mig när vi är där och gå hem med henne igen. Jag kan inte behålla henne hemma för alltid. 

Man känner sig som världens sämsta förälder när man bara går därifrån. När man inte kramar om och tröstar. Jag ber verkligen för att det bara är dom här 2 dagarna, jag ber verkligen för att det i fortsättningen går bra och att hon är sådär jätteglad som hon var i början. Jag hoppas verkligen att hon håller sig frisk ett tag så att hon faktiskt får vänja sig vid att vara där samtidigt som det vore skönt att få vabba för att ha en anledning att inte lämna henne där och höra hennes gråt när jag går... 


RSS 2.0