Svårmor och svårfar?

Är det inte så folk som inte kommer överens med sina svärisar brukar säga? Rätt roliga ord ändå trots att dom inte stämmer in hos mig. 


Jag tänkte skriva lite om just mina svärisar. Dom är verkligen fantastiska! Jag har aldrig haft någon speciellt bra kontakt eller relation till svärföräldrar förut förrän jag träffade Anders. Dom tog mig till sig från början och visade att dom bryr sig och att dom ville lära känna mig. Jag har inga problem med att umgås med dom utan Anders utan tycker bara att det är kul att träffa dom. Jätteviktigt tycker jag nu när jag och Anders har barn ihop och ska gifta oss! Ja och jag kanske ska tillägga att även Anders syster är fantastisk...  

Sedan mamma dog så känns det som att dom har tagit mig till sig ännu mer. Dom har nästan blivit som extraföräldrar som överraskade på min födelsedag, ringer och frågar hur det är m.m. Svärfar erbjöd sig att föra mig fram till altaret till och med och dom var med vid mammas begravning och sa fina ord till henne då trots att dom bara träffat henne ett par-tre gånger. Dom pratar till och med om mamma ibland vilket jag uppskattar. Det värsta är när folk inte vill eller blir obekväma när jag pratar om mamma. Jag tycker att det är respektlöst, för oavsett så är hon min mamma och jag kommer alltid bära med mig och älska henne. 

Jag har verkligen tur med mina svärisar, dom är absolut inga svårisar och jag är riktigt glad över att ha en bra relation med dom. Både för min, Ebbas och Anders skull. Dom är ju så otroligt viktiga i våra liv och kommer alltid vara det.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0