Framsteg

Matsalsgolvet i nya huset slipades och oljades för några dagar sedan och ser nu helt nytt ut! Vi hade hål på vissa ställen i golvet men dom syns inte alls nu. Vi blev riktigt nöjda! 


Anders har även tapetserat och målat matsalen och vardagsrummet så det är så jäkla fint där! På fredag går äntligen flyttlasset men vi har hunnit fixa mycket redan nu innan. Ebbas rum är färdigt med ny säng m.m. Förrådet är ommöblerat, köksskåpen fylls sakta men säkert på, nya möblerna är ihopbyggda... det är så kul att se alla framsteg. Jag längtar verkligen till helgen nu! Tänk att om 1 vecka så bor vi nån annanstans. Galet! 



Löneökning

Nu ska ju jag byta jobb (bara 2 pass kvar!) men jag tänkte snabbt dra lite om löneökningen jag fick för en månad sedan. En löneökning som är normal inom vården. Kan väl säga som så att min brorsa som arbetar inom ett mansdominerat yrke fick typ 2000 spänn i ökning "bara för att" för ett par månader sedan när han klev in hos chefen och frågade. 


Men i alla fall. Min lön skulle jag skriva om. I kuvertet som låg i min låda stod det 500 kr. Men det är ju räknat på 100% och jag arbetar inte 100% så för skojs skull räknade jag ut min löneökning med mina 78 % och skatt. Ca 117 kr. 

117 kr i månaden i löne"ökning" efter 6 år på samma ställe. Det är fan som att bli pissad på. 


Kvinna med bipolär sjukdom

Jag börjar faktiskt tröttna på min diagnos. Den är överallt, verkligen överallt. I mina papper från förlossningen "patienten har bipolär sjukdom". I mina journaler från nu när jag gått hos läkare pga mina magsmärtor "kvinna med bipolär sjukdom uppger att hon under en längre tid haft smärtor i buken". Mitt försäkringsbolag "vi vill ha papper från din läkare innan vi kan höja din livförsäkring". Journalerna från gynakuten när jag fick missfall för några år sedan "kvinna med bipolär sjukdom..."


Alltså vad fan! Vad har min sjukdom att göra med att jag har ont i magen? Eller med min förlossning att göra? Låt mig vara jag! Hanna! "Kvinna 27 år gammal". Låt mig vara hon bara. 

Jag blir ledsen när jag läser dom orden i mina journaler om och om igen, jag känner mig misstrodd. Typ som att bara för att jag lever med psykiskt ohälsa så kanske jag hittar på att jag har ont nånstans/att något hänt mig. Det spelar ingen roll att jag mår bra, att jag mått bra och varit stabil i flera år, jag kommer alltid vara stämplad som hon med bipolär sjukdom. Precis som om jag skulle smitta och det står som en varning för andra läkare att läsa. 

Min diagnos är något jag sett som bra, den har lärt mig otroligt mycket, den har sänkt mig och den har höjt mig och lärt mig att jag är stark, sjukt stark som lever med och vinner över detta. Min diagnos har gett mig en öppenhet gentemot andra människor, speciellt personer med olika former av diagnoser. Min diagnos har sprängt mina fördomar, flera gånger om. Den har tagit mig dit där jag är idag. Jag är kompis med min diagnos idag, vi hänger ihop hon och jag och jag gör mitt yttersta för att behålla övertaget i vår relation. 

Men nu är jag trött. Trött på diagnoser. Trött på onödig info i journaler. Trött på att försäkringsbolag undrar om jag vill teckna livförsäkring för att jag tänker ta livet av mig. Trött på att vara stämplad. Förut brukade jag säga sådär som man oftast gör "jag är bipolär", fram tills jag började plugga psykiatri och min lärare tog upp just det. Varför säger man att man ÄR bipolär, schitzofren m.m. Jag är väl för fan inte bipolär, jag HAR bipolär sjukdom! Man går ju inte runt och säger att någon är cancer. Att någon är diabetes, att någon är artros. Men när det handlar om psykisk ohälsa så är man tydligen sin sjukdom. Jag är tydligen min diagnos. När jag läser olika papper om mig så är jag först och främst inte Hanna, kvinna, stark, frisk, mamma, dotter, syster, fru, arbetare, husägare... jag är min diagnos. Alltid. Och nu är jag trött på den, jag säger upp kontakten med den. 

Sådetså. 



Ibland så

Enda sedan Ebba föddes har jag känt att något är fel i min kropp. Jag har inte kunnat sätta fingret på det men nånting är inte bra. I 1,5 år har jag sagt att det är sköldkörteln men läkare har inte lyssnat. Min övervikt på 25 kg som jag åkte på efter graviditeten har skyllts på hormoner och att "kroppen förändras" efter en graviditet. Och ja, absolut förändras den men jag känner ingen annan som efter 2 år fortfarande har varenda ett av sina 25 gravidkilon kvar. Ingen. Jag har tränat, jag har ätit med sunt förnuft, jag har svullat, jag har ätit lchf, Viktväktarna och måltidsdrycker. Inget har funka. Men hormoner säger läkarna. 


Detta år har varit jobbigt, jag har haft mycket magsmärtor, kräkts och varit sängliggandes till och från. 

Dom senaste månaderna har dessutom varit hemska vad gäller min trötthet. Jag har varit väldigt trött och slutkörd länge men nu har det gått över styr. Jag sover 12-15 timmar per dygn. När jag lämnat Ebba på förskolan så åker jag hem och lägger mig och sedan sover jag fram tills hon ska hämtas i princip, trots att jag sovit ostört hela natten. Nu när Anders har varit bortrest så har jag gått och lagt mig tillsammans med Ebba varje kväll kl 19. Sen har jag sovit tills klockan ringt vid 7, då har jag fått tvinga mig själv att kliva upp. Det är hemskt! Hemskt att känna sig som en tråkig mamma som bara är trött hela tiden, en som inte orkar leka och busa som pappa. En som hela dagarna tänker på när hon kan gå och lägga sig igen. Det har gått så långt att jag tackat nej till planer mitt på dagen för att jag behövt sova... Så illa är det nu. 

Hela tiden har jag sagt sköldkörteln. Jag har alla tecken på att det är underfunktion i sköldkörteln. Ingen har lyssnat. Förrän förra veckan! Jag bokade ännu en tid på vc och fick en fantastisk läkare! Jag gick dit, hon frågade vad jag ville, jag sa att jag vill kolla glutenintolerans, laktos, en gastroskopi  samt sköldkörteln och hon fixade allt åt mig på en gång! Igår fick jag ett brev att jag skulle infinna mig på vc idag. Jag gick dit och gissa vad? UNDERFUNKTION I SKÖLDKÖRTELN. 

Nej men titta där, det berättade jag för dom för bara 1,5 år sedan. Men patienten har aldrig rätt, det är ju hormoner såklart. 

Men nu så, äntligen! Jag har börjat med mediciner från och med idag, nya prover om 3 veckor för att kolla dosen och om den är okej så är det nytt läkarbesök i Januari. Kanske ordnar det sig äntligen för mig. Kanske kan jag orka träffa mina vänner igen, kanske kan jag orka busa med Ebba, kanske kan jag orka vara vaken en hel dag för första gången på veckor. Kanske, kanske kan jag till och med gå ner i vikt. Kanske. Kanske förändrar detta mitt liv. 
På måndag ska jag på gastroskopi och kanske, eller kanske inte, kommer dom fram till något mer. Vi får se. 



Inte alla män, men alla kvinnor

Har ni sett hashtagen me too? Det skrivs ju av kvinnor överallt på sociala medier för att visa hur utbrett sexuella utnyttjanden och trakasserier är. Jag tror ju att alla kvinnor varit med om det, klappar på rumpan, våldtäkt, bli tagen på brösten, sexistiska skämt, frågor om vad man hade för kläder på sig om man berättar om övergrepp m.m. 


Så var med och förändra! Var med och visa alla, speciellt alla män att det faktiskt gäller alla kvinnor! 
#metoo 



Hemma

Måste bara berätta om i lördags när vi varit i nya huset. Det var Ebbas 3e gång hon var där och vi har ju pratat mycket om att vi ska bo i ett nytt hus och hon ska få nytt rum m.m för att förbereda henne lite. I lördags när vi skulle åka hem från det huset så vände Ebba vid bilen, gick upp för trappan till huset och försökte öppna dörren. När jag frågade vad hon gjorde så sa hon "Ebba hemma". Det är till och med hemma för henne. Så skönt för det är henne jag oroat mig för och hur hon skulle ta ett annat hus men hon har ju praktiskt taget redan flyttat in! 




Nya huset. Igen.

I fredags fick vi äntligen nycklarna till nya huset! Det var en underbar känsla att kliva in där och veta att det är vårt nu. Det känns verkligen som hemma för oss alla! 


Efter Ebbas kalas i lördags tog vi med alla gäster och åkte ut och tittade på huset. Jag tror att alla gillade det. Det bästa var att när vi gått igenom källaren och mellanplanet så sa vi "ska vi gå till övervåningen då" och flera ba "va?! Finns det en till våning?" Hahah. Och så var det ett par stycken som faktiskt gick vilse i huset. Helt sjukt. Vilse! Haha. Sååå stort är det inte 😄 Men ja, det är många rum. Och otroligt mycket förvaring! Köket är litet, precis som vårt som vi har idag, men i det nya har vi sjukt mycket mer förvaring. Samma med garderober, överallt och massor. Perfekt! Det är ju det som är problemet i nya hus, det finns ingen förvaring planerad. 

På torsdag sätter Anders och hans pappa igång och fixar med tapeter och målar, tror det blir perfekt! Vi har redan kört dit 2 små lass med grejer, tänkte att det är lika bra att börja med småsaker så får flyttfirman ta det största. 

ÄNTLIGEN! 
Kommer visa före och efter bilder sen. Såklart! ☺️



2 år!

Tänk att hon fyller 2 år idag! I 2 år har hon gett oss så otroligt mycket kärlek och lycka. 




Tillbaka till vardagen

Jag sa ju upp mig från vardagen i förra veckan, slutade planera middagar, jag drack nyponsoppa till middag och Anders fick ta vad han hittade i frysen, jag slutade tvätta och gjorde absolut inget annat vettigt än lämnade och hämtade på förskolan. Och jag behövde det! I helgen skötte Anders allt, jag jobbade och jag tror att han fattade att jag behövde en paus. Men nu så, nu är jag tillbaka! Jag orkar handla, jag orkar tvätta, jag orkar planera kalas och allt det där andra som måste göras. 


Jag tror att dom flesta ibland skulle behöva en paus. Några dagar, kanske en vecka när man skiter i hur det ser ut hemma, när barnet får äta pannkakor till middag två dagar i rad bara för att det är det som finns färdigt. När hon får en extra bulle bara för att man inte har lust att tänka på mängden socker just då. När tvätthögen får växa, när det får vara leksaker och grejer precis överallt. Jag tror att fler skulle behöva ta sig den pausen ibland. Det är inte bara jobbet som tar energi och som man behöver helg och semester ifrån. Vardagen tar också energi, matlagningen och disken tar också energi. Att stimulera och leka med ett barn tar energi! 

Men nu så, nu orkar jag laga mat igen. Nu har vi rena kläder igen. Jag jobbar sakta men jag gör det i alla fall. Det känns bra. 



Julen är här...

Nej det är den inte. Men snart så! Så jag tänkte publicera en liten jullista för er som är intresserade.
 
 
Är det ett nöje att slå in julklapparna eller är det rena mardrömmen?
Ett nöje
 
Adventsljusstake VS julstjärna?
Ljusstake såklart.
 
Vad dricker du helst till julmaten?
Julmust. Jag tar varje ursäkt jag kan komma på för att få dricka julmust.
 
Har du en äkta gran eller kör du på plastgranen?
Äkta! Det kommer aldrig komma in en plastgran i mitt hem, då är jag hellre utan helt och hållet.
 
Drömjulklappen i år?
Eeeh... Typ nya, fina sängkläder kanske haha. Vad fan, jag är vuxen, vad har man då att önska liksom?! Bästa julklappen för mig är att vi firar med mina syskon och att jag inte ska jobba.
 
Vad får absolut INTE hända på julafton?
Bråk
 
En jultradition som du vill slopa?
Alkoholen. Det stör mig att ens säga att den är en jultradition i Sverige. Slopa alkoholen helt på julbordet!
 
Vilken/vilka doft/er påminner dig om julen?
Finska piroger och gran
 
Du får välja två temafärger att inreda julen med, vilka färger blir det?
Guld och rött
 
Marabou- chokladhus VS pepparkakshus? 
Marabou. Alltid marabou.
 
Var ska du fira jul i år?
Det blir faktiskt hemma hos oss i nya huset! Detta år firar vi med mina syskon så jag ser extra mycket fram emot det.
 
Det bästa med julen är...?
Att familjen samlas, man umgås, spelar spel, äter, hjälps åt och bara myser och är glada hela tiden!
 
 

Älskade, lyckliga barn!

Ebba fick ett kök i förtidig födelsedagspresent i söndags och det är så kul att se! Hon står vid det där köket varje chans hon får och lagar mat. Jag och Anders äter väl ungefär 128 låtsasmåltider om dagen. Anders får mycket blodpudding och äppelmos och jag får alltid pannkaka (både min och Ebbas favoriträtt). Det är så kul också för både igår morse och imorse så blev hon så glad när vi kom ner för trappan och hon såg köket. Hon verkligen skiner upp och det är som om hon glömt bort att hon har fått det 😄 Imorse klädde hon på sig i rekordfart  (hon klär på och av sig själv), struntade i tv och mjölk och stod och lekte med köket fram tills det var dags att åka till förskolan. 


På lördag ska vi ha kalas och då ska hon få lite matgrejer till köket av ett par av kalasgästerna. Jag tror att det blir väldigt uppskattat! 

Det är ett Ikeakök. Jag tycker att dom ser bäst ut i utförande men skittråkiga i färg då det bara är trä så jag spraymålade översta skivan i vitt och alla smådetaljer i guld. Dom i guld vart inte perfekta men oavsett kommer köket att slitas så jag struntade i att göra om allt. Det blev väldigt fint i alla fall! Längtar tills hon ska få ett helt eget lekrum där vi kan samla allt! 



En sån där lista

När går du upp?
Kl. 7 när jag ska lämna på förskolan. På helgerna när Anders är hemma så får jag oftast sovmorgon till ca 10. Annars kliver jag upp när Ebba säger att det är dags att kliva upp (ca 8.30).
 
Vad är det första du gör varje morgon?
Tar på mig strumpor
 
Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
Oj det är inte många minuter... 10 minuter kanske om ens det.
 
Är frukost viktig?
Den är viktigare efter att jag fick barn. När jag var gravid så fick jag ju in vanan att äta frukost varje morgon så jag gör oftast det nu också. Men det är ingen katastrof för mig att hoppa över den heller.
 
Vad äter du till frukost?
Oj... Kvarg, musli och banan eller bananpannkakor, eller weetabix som är mitt nya beroende. Nu när jag haft magsår har det blivit många mornar då jag bara har druckit ett stort glas nyponsoppa.
 
Är du morgontrött?
Åhja!
 
Vad har du för alarm?
2 olika. En snäll och en skitjobbig som gör mig lika rädd och irriterad varje gång.
 
Hur ser en perfekt morgon ut?
Anders har klivit upp med Ebba och jag vaknar av mig själv vid 9.30. Ligger och flipprar på mobilen i lugn och ro när Anders och Ebba kommer upp och så ligger vi och busar i sängen en stund.
 
Vad är det bästa med morgonen?
Att alla ser sådär mysigt förstörda ut. Det är liksom okej att lukta skit ur munnen, se ut som ett skatbo i håret och knalla runt naken. Någon skulle kunna komma på besök utan att du skulle behöva skämmas över ditt fuckface.
 
Hur går du klädd på morgonen?
I bara strumpor (ibland trosor också) om det är varmt. Om jag fryser så har jag morgonrock och strumpor. Dom där strumporna är viktiga.
 
 
Jag älskar... min familj. Alltså hela min familj med syskon, syskonbarn och rubbet.
Jag saknar... mina föräldrar.
Jag önskar... att mitt magont försvinner för alltid.
Jag brukar... sitta på toaletten jättelänga bara för att det är skönt. Jag kan kissa och sedan sitta kvar i en kvart bara för att.
Jag behöver... gå ner i vikt.
Jag fick... panik när jag tyckte att mina läppar såg jättesnea ut igår kväll.
Jag blir glad... när jag får en kram.
Jag mår bäst... tillsammans med min familj.
Jag längtar... till min och Anders bröllopsresa.

Gräsänka

Visst heter det så när mannen är bortrest? Snart åker Anders till London och ska vara där i några dagar vilket betyder att jag blir ensam hemma med aaaallt. Okej det är egentligen inte jobbigt men jag är lat och dessutom är det tråkigt att vara hemma utan Anders. Men det är bara att hoppas på att jag och Ebba är friska och på gott humör så ska det nog gå smärtfritt, haha! Önskar mest att jag kunde spara 1 veckas disk till Anders och slippa göra det själv men då skulle han väl begära skilsmässa eller nått. Det värsta med när Anders åker iväg är ju att jag måste sköta disken. Ja och sova själv, jag kan inte sova utan honom så jag brukar skeda överfallslarmet på nätterna och vara snabb med att hämta in Ebba till mig om hon vaknar till under natten.
 
Herrejösses, varför gick jag ens med på att han får åka? När vi har flyttat till nya huset är det slutrest för hans del, jag kommer aldrig sova ensam i det enorma huset! Jag däremot, jag ska börja resa mer från och med nästa år.
 
Ingen av mina vänner som behöver nånstans att sova? Vi har ett gästrum och jag är snäll.

Dagens tips

Haha jag har börjat tipsa om så mycket så detta kanske ska bli en återkommande rubrik 😄


Idag ska jag tipsa om oboybullar! Skitenkelt och snabbt att göra samt en skön kontrast till dom annars vanliga kanelbullarna man äter. Ebba ville ha färgglada bullar så vi gjorde hälften med strössel och hälften med pärlsocker. Dom ska serveras på Ebbas kalas på lördag! 



Det här med män

Så för ett par veckor sedan skickade Anders sms om att han hade adressändrat. Skitbra tänkte jag. Papprena kom hem, han öppnade och läste dom och sedan dess har dom legat på köksbordet. Jag har inte tittat på papprena för jag har tänkt att han vet vad som ska göras med dom så han får ta hand om dom. 


Igår tröttnade jag på att dom låg där och plockade upp dom. Det första jag ser är att han glömt att adressändra för en av oss i våran lilla familj. Vi är alltså 3 personer och han har glömt 1 och han har inte vid något tillfälle reagerat på att det bara står 2 namn på pappret. 

Sååå... han missade alltså Ebba. "Jag trodde inte att det behövdes, hon får ju ingen post". Eh jo, det händer att hon får post bara det att det alltid är JAG som öppnar den. Och oavsett lär ju hennes folkbokföringsadress behöva vara med hennes föräldrar. Eller? Men okej, vi betalar dubbelt då för en dubbel adressändring. 

Jag älskar Anders, det gör jag verkligen. Men vissa saker borde jag lärt mig att det bara är bättre om jag får göra det. 


Viktigt tips

Hallå har ni ätit Weetabix nån gång? Jag åt det jämt när jag var liten och har precis upptäckt det igen. Jag är beroende! 


Kom igen, prova! Weetabix, häll på mjölk och tänk på att dom drar åt sig rätt mycket och sen på med äppelmos! Och ingen billig äppelmos utan det ska vara Felix, den är godast. Sååå gott! Prova. Ebba älskar det också och skulle gärna äta det till middag också. Anders kommentar när han fick smaka var "det är inte lika äckligt som det ser ut". Alltså väl godkänd! 



RSS 2.0