Dåliga föräldrar? Eller?

Jag var på föräldramöte på förskolan. Vi pusslar lite för att det ska funka så Anders får komma hem tidigare från jobbet och så för att en av oss ska kunna gå iväg på föräldramötena men det är en självklarhet för oss, är det inte kris och katastrof så kommer vi. Det är ju stället där vår dotter tillbringar flera timmar i veckan, klart vi engagerar oss och går dom få gånger dom ordnar möten. 


Och som vanligt när jag satt där så förundrandes jag över hur få föräldrar som pallrat sig dit. Det går för tillfället 31 barn på Ebbas avdelning (till hösten ska dom bara vara 16 barn!! Jag är sååå glad!!), man kan ju tänka sig att vissa föräldrar är helt ensamstående och kanske har svårt att fixa barnvakt, nån kanske ligger hemma sjuk i magsjuka med hela familjen, någon kommer verkligen inte ifrån jobbet. 31 barn på en avdelning borde enligt mig innebära i alla fall 25 föräldrar på ett föräldramöte. Eller? Då har man räknat bort dom som verkligen inte kan just den dagen. Gissa hur många vi var? Har du gissat nu?


5. Vi var 5 föräldrar på plats. Hur galet är inte det? Nu förstår jag vad min egen mamma menade när jag var yngre och hon klagade på att det alltid bara var samma skara föräldrar som dök upp på föräldramötena. 5 av 31! Det är pinsamt! Pinsamt hur föräldrar kan vara så jäkla ointresserade av en verksamhet där deras barn tillbringar så mycket tid. Pinsamt och respektlöst. Respektlöst mot personalen som står där en tisdagkväll när dom hellre skulle vilja vara hemma med sina familjer, men ändå står dom där för att berätta och visa verksamheten och deras arbete för oss föräldrar. Vi som borde vara så jäkla intresserade av hur dom arbetar och varför. Och så dyker 5 föräldrar upp. Jag blir fan arg! Vad är viktigare än ditt barn och vad som pågår i ditt barns liv? 


En av punkterna var som vanligt vikten av att klä sitt barn rätt för årstiden. Kan säga så pass att dom tittade på oss föräldrar som var på plats och sa att dom kan hoppa över den punkten för det är inget problem för någon av oss. Jag är inte ens förvånad. 
Innan Ebba började på förskolan och jag tvingas tillbringa en del tid på förskolan och se andra barn så hade jag aldrig förstått varför en punkt på ett föräldramöte ska vara att tala om för föräldrar hur man ska klä sitt barn. Sånt vet man väl? Man känner väl när man går ut vilken typ av kläder som är lämpligt. Men nej, vissa människor gör inte det. Det finns fortfarande barn på förskolan som går i vinteroverall och vinterskor på sig! Detta medans andra barn springer i solen med keps och en tunn vårjacka. Man ser hur personalen försökt underlätta för det stackars barnet i vinterkläder genom att strunta i mössa och ha overallen öppen, men kom igen. Vad är det för fel på föräldrarna?! 


I helgen var vi på tivoli. En varm, men lite blåsig vårdag. Jag såg en annan familj där pappan gick i kortärmat och mamman gick i öppna ballerinaskor och kofta på sig. Sådär som man gör när det är varmt ute. Deras son hade tjock vinteroverall och vinterskor på sig. Hur är det rimligt? Vad är det för fel när man själv går i kortärmat för att det är så varmt men inte går i samma tankar kring sitt barn?


Jag tycker att detta är dåliga föräldrar. Helt ärligt så tycker jag det. Om du är så ointresserad av hur ditt barn har det på förskolan och vad dom gör att du aldrig bryr dig om att dyka upp på ett föräldramöte så är du en dålig förälder. Det är pinsamt! 
Om du fullständigt skiter i och låter ditt barn gå olämpligt klädd och må dåligt så är du en dålig förälder! Kanske handlar det om ekonomi för vissa. Jag förstår att alla inte har råd med olika sorters overaller för olika väder och hej och hå MEN då finns det alternativ. Köp begagnat, be om att få ärva av andra, kör hellre lager på lager då med "vanliga" kläder om du tycker att det är lite för kyligt för bara tröja och byxor ute, ta då på 2 tröjor istället när barnet ska ut! Förstår ni vad jag menar? 


Det finns så mycket dåliga föräldrar där ute. Det finns så många sätt att göra ett dåligt jobb som förälder också i och för sig. Och jag sitter inte här och påstår att jag är perfekt nu, för jag har mina brister som förälder jag också, dock handlar ingen av dom bristerna om att jag försummar mitt barn. Det måste ju finnas gränser. Folk som verkar bry sig såhär otroligt lite om sina barn och hur deras dagar är, hur är dom då hemma? Hur är dom bakom hemmets stängda dörrar? 


Pinsamt hörni. Skaffar man barn så ingår vissa saker. Man måste vara med på att ge sig in i hela karusellen med regelbundna måltider, blöjbyten, bråk, föräldramöten, utvecklingssamtal, vab, snor m.m och är man inte beredd på allt det där. Är man inte beredd att engagera sig tillräckligt för att gå på 1-2 föräldramöten per år - då kanske du inte ska skaffa barn. Fan vissa verkar tro att det bara är att skaffa barn, ta på dom fina kläder, sätta en rosett i håret och ta en massa bilder till instagram och alla följare där och där stannar föräldraskapets plikter. Tänk om. Gå på föräldramötena, ge ditt barn ordentlig mat och ordentliga kläder, överös ditt barn med kärlek och uppmärksamhet och sen, sen kan du sätta rosetter i håret och lägga in fina bilder på instagram. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0