Livet

Nej nu jäklar ska ni få höra. Ebbas första vecka i början av augusti så hann hon gå 1 dag på förskolan innan hon var sjuk och fick vara hemma resten av veckan. Det är alltså 3 veckor sedan. 

Ebba smittade mig och jag var sjukare än sjukast och höll typ på att avlida innan jag fick en antibiotikakur till slut. Det var 1 vecka sedan jag blev frisk ungefär. 

I söndags fick Ebba plötsligt feber och var hemma måndag och tisdag från förskolan. 

Igår kväll var jag sjukligt trött men tänkte att det var för att jag jobbat 2 nätter. Inatt låg jag typ medvetslös och jag som brukar vakna nån gång per natt och springa och kissa och kolla klockan har som sagt varit medvetslös. Jag skulle till gymmet kl 8 imorse men bestämde mig för att gå hem och sova efter dagislämningen och ta gymmet efter lunch istället. Somnar i soffan och vaknar när klockan ringer med ont i halsen och lungorna samt hosta. 

Livet. 

Hur valde jag?

Kul att en del av er velat dela med er av hur ni tänker inför valet! Jag tycker att det är väldigt intressant för det är ju så att olika saker är olika viktigt för folk. Fortsätt gärna berätta hur ni kommer rösta, det går att vara anonym. 

Jag var och röstade igår faktiskt då jag jobbar nästa helg. Och jag röstade på sossarna, som jag faktiskt alltid röstat på. Jag är väldigt nöjd med deras arbete dom här 4 åren! Inget parti är perfekt såklart men jag tycker att dom har uppfyllt allt jag tycker är viktigt. 

Jag jämför mycket med hur mitt arbete inom vården var när moderaterna styrde och hur det varit när sossarna styrt. När moderaterna styrde så fanns det aldrig pengar inom LSS som jag arbetar inom. Det hände att jag fick jobba helt ensam med 5 brukare som behövde hjälp med allt. Matbudgeten för brukarna var pinsamt liten. 8000 kr i månaden skulle vi hålla oss till för 8 vuxna och då var det för frukost, lunch och middag 7 dagar i veckan. Helt galet! När sossarna kom tillbaka så talades det inte längre om någon matbudget och plötsligt fick vi tillräckligt med personal igen. 

Min mamma fick även en stroke när moderaterna styrde och efter 6 veckor - samma vecka som hon precis fått komma hem från sjukhus, så ringde försäkringskassan och konstaterade att det var dags för mamma att börja jobba. Hon var då fortfarande för svag för att hålla ett glas eller äta med höger hand och hon kunde inte skriva. Mamma arbetade inom äldreomsorgen. 

Ändå var jag faktiskt i centrum och pratade lite med bl.a moderaterna härom dagen och dom berättade om fler poliser, väktare och kortare köer inom sjukvården med sänkt skatt. Men när jag frågade varifrån dom skulle få dom pengarna så ville dom inte svara. Efter 20 minuters tjat fick jag ur dom att det är dom som får socbidrag och sjukpenning från fk som blir lidande och personligen betalar jag hellre 150 kr mer i skatt varje månad och vet att dom som är sjuka får vara sjuka. Min livskvalité påverkas inte alls om jag får 150 kr mer i plånboken varje månad, däremot påverkas min livskvalité om vi går på knäna på jobbet pga personalbrist och att vi inte får beordra in personal. Eller om min dotter inte har personal och bra mat på förskolan. Eller om något händer någon i min familj men den tvingas tillbaka till arbetet alldeles för snabbt med risk för sitt eget liv. 
Jag frågade även moderaterna om hur dom skulle jobba för ökad jämställdhet och där hade dom inget att säga, däremot har dom punkter som skulle minska jämställdheten i sitt program. 

Nu vet jag att det finns fler partier än bara moderaterna och sossarna men jag har snöat in mig mer på att läsa mer om dom samt SD då det är dom största partierna. Och moderaterna och sossarna kan jag enkelt ställa emot varandra då båda styrt i Sverige under mitt vuxna liv ☺️

Nu ska ni få veta vad jag tycker att sossarna gjort bra för er som också är intresserade av hur andra tänker kring valet! 
- Ökat barnbidraget med 200 kr
- ökat studiebidraget med 200 kr
- gratis receptbelagda mediciner för barn
- billigare glasögon till barn
- avgiftsfri kollektivtrafik för skolelever på sommarloven
(Viktigt för att barn ska slippa lida för föräldrars eventuella dåliga ekonomi)

- samtyckeslagen
- höjt studiemedel för högskolestudenter
- avgiftsfri tandvård upp till 23 år
- dubblat tandvårdsbidrag för unga upp till 29 år
- lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år
- 200 miljoner mer per år på elevhälsan
- 250 miljoner mer per år till barn- och ungdomsvården
- 10 000 fler sommarjobb
- 50 miljoner till kvinnojourer efter #metoo
- 50 miljoner för bättre sex och samlevnadsundervisning i skolan efter #metoo
- infört barnkonventionen som svensk lag


Det där är dom punkter som jag tycker är viktigast. Sen har dom gjort massa mer också!
Sådär, jag är inte så pjoskig med vad jag röstar på och ser ingen anledning att hålla det hemligt :) Nu har ni fått er en titt in i min hjärna. 
 

Glömde fråga!

Apropå valet. Ska ni rösta? Vill ni tala om vad och varför ni röstar på dom? Jag är nyfiken på hur andra tänker :) 

Val

Jag sitter på jobbet. Sviiintrött då jag fick jobba över i 3 timmar igår morse så det blev ett 14 timmars nattpass för mig. Inatt unnar jag mig faktiskt att ta det lite lugnt, jag gör inte många knop och så får det faktiskt vara ibland. Och just nu tycker jag att jag förtjänar det. Blir lite tråkigare men är man helt slut så är man. Längtar enormt mycket hem till sängen! 

Jag ska förmodligen gå och rösta på torsdag. Jag har bestämt mig för vilket parti så det är väl bara att ta tag i det. Jag mår faktiskt dåligt över det här valet. Över samhället och hur korkade, hatiska och ignoranta människor är. Jag skiter annars i hur folk röstar då alla lever olika liv och prioriterar olika saker och det är inte mitt jobb att bestämma över någon annans röst, precis som ingen annan kan bestämma över hur jag vill att Sverige ska se ut. Men jag kan för mitt liv inte förstå folk som ska rösta på SD. Jag kan inte det. Jag blir ledsen över att man avskyr människor med en annan hudfärg så pass mycket att man vill rasera ett helt samhälle för att bli av med dom. Att man är beredd att ge upp jämställdhet, jämlikhet... att man är beredd att backa tiden 100 år bakåt. Det skrämmer mig och jag blir på riktigt ledsen. Jag vill säga upp kontakten med alla som röstar på SD, för uppenbarligen finns det ju ingen respekt för mig som kvinna då. Och vill jag ha såna i min närhet? Såna som tycker att Anders är mer värd än vad jag och Ebba är för att han är en vit, svensk man. 

Jag vet inte... jag vill inte att det här valet ska komma. På riktigt alltså, jag mår dåligt över vilka idioter som vandrar runt i vårat samhälle. Över att det finns människor som är så privilegiade men som ändå av någon anledning bär på så mycket hat. Hat mot andra människor som inte gjort dom någonting. Hat mot homosexuella. Mot kvinnor. Mot icke-svenskar. Mot transpersoner. Och jag tycker att det är tragiskt att vuxna människor inte kan läsa på bättre än så. 

Min åsikt är som sagt att rösta på vad fan som helst utom SD. Jag ger blanka fan i vilket annat parti som du vill se styra Sverige, bara det inte är SD. 

Ditt jobb som äkta vän

Det känns som att alla som får barn förlorar vänner, jag har i alla fall hört det till höger och vänster. I vissa fall kanske det kan vara att man som förälder isolerar sig och plötsligt har man inte träffat sina vänner på 3 år och dom har gått vidare med deras liv. 
I andra fall är det vännerna som inte kan acceptera att livet förändras med barn. 

Jag förlorade en vän som jag trodde jag var nära med när jag blev gravid. Hon berättade i efterhand att hon inte fixade att jag fick leva det liv hon egentligen ville ha. Och ibland saknar jag henne samtidigt som det faktiskt mest är hennes förlust, hon hade både kunnat ha mig kvar som vän men även fått två andra fantastiska människor med mig.  
Även Anders förlorade en vän när han blev pappa. Ingen av oss vet egentligen varför men jag har mina egna teorier till vad som hände. 
Oavsett så är det tragisk i båda fallen. Varken jag eller Anders har isolerat oss. Vi har absolut inte tid att träffa våra vänner på samma sätt men det är väl vad vänskap handlar om, att var man än är i livet och varesig man ses eller inte just då så ska man vara där för varandra. Eller? 

Jag vet inte om det är så att vissa inte kan acceptera att vännen förändras och får andra prioriteringar när den får barn. Är det nån sorts svartsjuka gentemot barnet? Är det svårt att acceptera att en 3e person numera ska hänga med på aktiviteterna? Vill man helt enkelt inte dela sin vän, inte ens med vännens eget barn?

Jag fortsätter höra samma saker från nyblivna föräldrar. Vänner försvinner. Vänner blir småsinta. Vänner slutar höra av sig. Vänner vill inte ha med barnet när man ses. Vänner slutar bjuda med en på saker. Så mycket olika situationer som uppstår och jag förstår det inte. Jag gör verkligen inte det och kanske beror det på att jag själv har barn nu. 

Om jag ska träffa en vän som har barn så är det för mig självklart att det barnet också ska följa med. Precis som det för mig är självklart att ta med Ebba om jag själv känner för det när jag ska träffa mina vänner. Det är självklart att man inte kan hitta på saker varje helg med en kompis som har barn. Och självklart att den kompisen kanske inte alltid vill eller kan supa och vara bakis dagen efter när man ska ta hand om sitt barn. 

Det känns som att folk som själva inte har barn inte förstår. Det spelar liksom ingen roll hur mycket du har suttit barnvakt, hur många småkusiner/syskonbarn/småsyskon du har eller om du har en fancy examen i något som har med barn att göra - har du inte egna barn så förstår du inte. Du förstår inte kärleken till den där lilla människan. Du förstår inte att man VILL umgås med och ta med sitt barn till ställen. Du förstår inte att man kan vara trött och förbannad och svära över sitt barn men egentligen menar man inte ett ord av vad man säger för imorgon, eller kanske om bara en timme så är allt glömt och du tittar på ditt barn med ett stort leende igen och det känns som om hjärtat ska spricka av kärlek. 
Du förstår inte att det ibland tar 3 minuter och ibland 3 timmar att natta ett barn. Eller att barnet ibland sitter fint och äter med bestick och tackar för maten för att nästa gång äta med händerna, kasta mat och gråta hysteriskt för att den fick vanligt vatten istället för bubbelvatten i glaset - det handlar inte om uppfostran eller hur barnet är i sin personlighet, det handlar om att det är ett barn. På dom punkterna är alla barn likadana och det spelar ingen roll vad du har för relation till andras barn för du kan inte såna här saker förrän du tar hand om ett barn själv dygnet runt 365 dagar per år. Därför ska du heller inte sitta och dra egna slutsatser utifrån olika situationer där du bara är med en kort stund. 

Som vän behöver man finnas där. Man behöver finnas där medans magen växer, man mår skit och det enda man pratar om är barn. Man behöver finnas där genom matkastning, utbrott på restauranger, stora kramar och kaotiska nattningar. Man behöver finnas där som vän utan att döma. Utan att dra egna slutsatser om hur vardagen är. Om hur barnet är. 

Min bästa vän Sarah är värd guld. Jag brukar prata om henne när skitvänner som inte förstår kommer på tal. 
Jag har ringt Sarah och fulgråtit och gett henne panik när jag inte fått fram ett ord på flera minuter - bara för att sedan få ut att det blivit två streck på graviditetstestet. I slutet av graviditeten så var jag ständigt så arg och bitter att jag nästan skrek i telefon varje gång vi pratade, och hon tog det. Jag fick skälla av mig om hur ont det gjorde och hur trött jag var och det var okej. 
Sarah vet att prata i telefon inte längre kommer på frågan, tyvärr. Vi kommunicerar genom sms för allt annat är lönlöst om man inte vill bli störd 18 miljoner gånger mitt i samtalet. Sarah frågar ALLTID hur Ebba mår, hur det går på förskolan m.m. Jag vet att Ebba alltid är välkommen att följa med på mina och sarahs dejter och Sarah anpassar sig själv också genom att automatiskt föreslå barnvänliga platser att ses på. Hon kommer på barnkalas, köper presenter, gör sitt bästa för att ställa upp som barnvakt mitt i sitt eget hektiska liv och hon vet att om vi träffas och jag kokar av ilska och skäller om "den där jäkla ungen som vägrar att somna på kvällarna nu och jag blir fan tokig och vad är problemet" så vet hon att det är min känsla just nu. För tillfället. Hon förstår att jag behöver få ur mig detta nu men att sen är det bra. Jag behöver aldrig skämmas eller dölja mina känslor inför Sarah för oavsett vad så bekräftar hon mig nästan alltid när vi ses genom att säga vilket bra jobb vi gör med Ebba eller något annat som påminner mig om vilken kickass mamma jag faktiskt är. Alla föräldrar behöver en Sarah. 

Men alla föräldrar har inte sådana vänner. Dom flesta föräldrar förlorar istället vänner. Hur galet är inte det? Hur svårt ska det vara att älska och acceptera sin väns nya liv och sin väns barn? För så är det ju faktiskt att livet går vidare för oss allihopa. Man byter jobb, börjar plugga, skaffar sambo, får barn, flyttar, separerar, skaffar fler ungar, städar och bara existerar i detta ekorrhjul vi kallar livet. Och när man kommer upp i en viss ålder så är det bara att acceptera att ens vänner kommer ha andra viktigare prioriteringar nu i resten av deras liv. Och ditt jobb som äkta vän är att älska dom förändringarna. För en gångs skull, lägg dig själv åt sidan. När frågade du senast din vän om hur barnen mår? Hur vännen mår? Hur familjelivet är? Vad barnen tycker om nu för tiden? När föreslog du senast till din vän som har barn att ni kan ta nästa dejt på lekland eller i lekparken? 

Black mirror

Vill ni ha ett serietips? 
Jag och Anders har börjat kolla på black mirror. Avsnitten hänger inte alls ihop och handlar om helt olika saker. Alla avsnitt är om framtiden och mycket om hur samhället kan se ut med teknologin längre fram och vad det kan göra med oss människor. 

En rätt sjuk serie och vissa avsnitt är jättedåliga medans andra är jättebra. Kolla upp det om ni är serietorskar som vi! Man får lite att tänka på... 
PS. Första avsnittet är heeeelt sjukt! Både jag och Anders satt bara och gapade ett tag och visste inte vad vi skulle säga  😉

Måndag

Det är måndag. Jag har precis varit sjuk i typ 11 dagar utan en lugn stund. Jag har proppat mig full av piller och rest, fixat med vardagen och allt det där andra som man gör. I helgen har jag varit sjukskriven från jobbet och sovit väldigt mycket men att vara sjuk när man är förälder är ju inte som att vara sjuk innan man fick barn. Det spelar ingen roll om du inte har någon röst eller hur dåligt du än mår, du måste ändå kliva upp ur sängen, prata och serva den där lilla miniversionen av dig själv. Det spelar ingen roll att hennes pappa är hemma för ligger du i sängen för länge pockar det dåliga samvetet på och familjen står snart och knackar bakom dörren och frågar när du ska kliva upp. 

Men nu är det måndag. Jag har lämnat på förskolan och tvättat en maskin. Nu ligger jag i sängen, vaken men jag ligger mest och blundar. Jag njuter av ljudet av städaren som dammsuger på nedervåningen. Systerdottern ville hämta Ebba från förskolan idag så jag kan ligga här tills dom kommer hem, har inga måsten. En underbar måndag innan vardagen pockar på igen. Sen är det middag som ska lagas, barn ska duschas och nattas och handlingslista skrivas för morgondagen. Imorgon ska Ebba vara hemma från förskolan och hon och jag ska iväg på roligheter. Onsdag-fredag är det jobb och i helgen kommer hela Anders företag och sover över hos oss och vi ska ha kräftskiva. Inte en lugn stund alltså. Det gör dom här timmarna som jag får ligga här i sängen och bara blunda lite extra värdefulla. 

Om ett par timmar är det vardag igen. 

Minnen från tonåren

Kom att tänka på detta då jag, syrran och min brorsas tjej asgarvade åt den här historien för några dagar sedan. 

Okej tänk er att jag är 16-17 år gammal. Det har varit nån släktfest och hemma hos min brorsa så sover min kusin med hans fru och deras barn. Eftersom jag ska lämna festen tidigt så passar min brorsa på att pracka på mig att åka hem till dom och passa deras dotter samt min kusins barn. Okej säger jag, snäll som jag är. 

Sen tänker ni er att barnen går och lägger sig och jag lägger mig på soffan och kollar på film. Klockan är väl kanske 23 och jag drar igång tv1000. Sen somnar jag... Nästa sak som händer är att jag flyger upp i panik när jag hör dörren öppnas. Min brorsa, hans tjej, min kusin och kusinens fru kommer in och jag möter dom i hallen. Där står jag och pratar om hur bra det gått och att barnen sover m.m. Har sett att kusinen har kollat mot tvn och gått därifrån och när jag vänder blicken mot tvn så är det full on action. Jag har somnat till min film och tv1000 har startat porr under tiden! Jag trodde jag skulle dö. Barnvakten som tittar på porr när ungarna sover liksom. 

Minns det fortfarande. Skrattar fortfarande åt det tillsammans med familjen. Hoppas innerligt att kusinen och hans fru glömt bort det för längesen. 

Skincity och beauty by Spanowsky

Jag har gjort ett hudtest på Skincity och fick ett par dagar senare ett mail med rekommenderade produkter. Jag har haft jätteproblem med mitt ansikte. T-zonen är jättefet och glansig medans resten är torrt och stramar. Jag vill smörja in mig med mjukgörande men då blir T-zonen extra fet och krämen smälter när jag blir varm... ja ni förstår problemet. Har dock aldrig haft problem med finnar eller pormaskar. 

Jag har tänkt boka en ansiktsbehandling med hudanalys hos Beauty by Spanowsky (finns i Stockholm! Stort tips!) men eftersom jag är extremt duktig på att skjuta på såna saker så har jag nu beställt hem några av produkterna som Skincity tipsade mig om. Jag valde 4 produkter som jag kände blir bra mot mitt ansikte. Och jag som aldrig brytt mig om mitt ansikte eller hudvård för fem öre höll på att smälla av när jag såg slutsumman i kassan haha. MEN jag har tänkt i så många år att jag måste börja bry mig om mitt ansikte mer så nu kom väl ålderskrisen eller något i samband med min födelsedag. Köpte till och med en antirynkkräm till ögonen! Haha

Och nej, Anders får inte veta slutsumman 😉 Ett tillägg är dock att när man gör hudtestet på Skincity så får man välja vilken prisklass man vill ha produkter i. Jag valde mellanprisklassen och skickade även in en bild på mitt ansikte så testet känns tillförlitligt. Gå in och testa! Det är gratis och man behöver inte beställa produkter om man inte vill. 



Katowice

Det är en stad i Polen som jag inte hade hört talas om för en vecka sedan. Anders hade inte hört talas om det för ett par månader sedan. Han skulle boka en överraskningsresa till Krakow till mig men när han hade ordnat med barnvakt och allt var klart så hade priserna för både flyg och hotell fördubblats till Krakow så Anders började kolla andra städer nära Auschwitz, för hela poängen var ju att vi skulle åka dit. Han hittade i alla fall Katowice och det visade sig att hans pappa varit där för 40 år sedan. 

Och vilken stad då! Trots att jag varit sjuk hela helgen så var resan sååå lyckad. Lagom storlek på staden för en weekend. Mat, dryck och shopping var väldigt billigt (utom dom kända affärerna som Zara exempelvis). Världens uteliv, till och med på söndagen var bargatan full! Och nästan inga turister. Enkelt att ta sig runt till fots och det var rent och vackert överallt. 

Vi bodde på ett hotell som heter Q hotell som låg mitt i stan, fast det inte märkes av då man inte hörde utelivet till oss. Lyxigt och nybyggt hotell men svindyr frukost. Skulle man äta på hotellet så kostade frukosten 150 kr/person och dag. Åt man en rejäl frukost ute på en restaurang så kostade det kanske 50 kr/person istället.

Alltså ett tips från mig! Upptäck Polen. Nära och billigt :) Förra året var vi Gdansk och det var också en väldigt fin stad men tror faktiskt att Katowice är min favorit ändå. Funkar både som en kärleksweekend, partyresmål och familjesemester! Och torget var så mysigt på kvällarna för då kom det typ 20 foodtrucks och stod i en ring och så var hela stan upplyst, det var livemusik och folk satt och åt lite överallt. Supermysigt :) 

(null)


Avdelningen saker jag avskyr

Ni vet när man säger eller skriver till någon att den är vacker/fin/snygg/whatever och får "men duuu då" till svar. Alltså kom igen era töntar. Om jag skriver att du är vacker så menar jag verkligen det. Att då få "du då!" till svar får inte mig att ta åt mig för fem öre, jag blir snarare irriterad. Säg tack istället och om du tycker att jag är snygg så kan du säga det till mig vid ett annat tillfälle. 

Nej det är varken fint, gulligt eller verkar som att du menar det du säger. Jäkla fjortisfasoner. 

Auschwitz - Those who do not remember the past are condemned to repeat it

Det har stått på min bucketlist dom senaste typ 10 åren att få besöka Auschwitz och idag var det äntligen dags! Det var så mycket känslor på en och samma gång. Det var sorg, ångest, rädsla och ilska om vart annat. Fullt med folk och ingen log, alla gick sammanbitna och försökte smälta allt vi fick se och höra. Smälta att det här var äkta historier om äkta människor. 

Dom minimala ståcellerna där 4 pers fick stå samtidigt hela nätterna. Svältcellerna åt dom som dömdes till att svälta ihjäl. Håret. Skorna. Bilderna. Barnen. Stängslen. Hur dom fick sova. Gaskamrarna. Och där dom sedan kremerades till aska efter sin död. 

Visste ni att tyskarna hade 50 olika koncentrationsläger under kriget? Femtio stycken. Och bara på birkenau, som var den största av dom, kunde det finnas 90 000 människor i fångenskap på en och samma gång. Förstår ni omfattningen av detta? Och nu gör Trump samma sak. Och SD pratar om att dom vill göra samma sak och låsa in dom som är "otrogna" mot Sverige. Hur kan detta få hända så få år efter vad judarna, romerna, de handikappade, psykiskt sjuka, kriminella och homosexuella gick igenom? Har inte världen lärt sig någonting?

(null)


Och samtidigt slogs jag av hur vackert det var.  Höga tegelbyggnader, höga gröna träd, maffiga stängsel, grönt gräs och stora åkrar. Om man bortser från alla människor som lidit och mördats på exakt den plats där vi gick så var det vackert. 

Men mest ångest. För nu när jag har varit där så är bilden av dom små barnen på väg mot gaskammaren lite mer verklig. 

En dag tar vi med våra egna barn dit. Vi ska visa dom. Lära dom. Dom ska få se historien när dom är tillräckligt gamla för att förstå. Jag hoppas bara att världen inte upprepat samma hemska misstag innan dess. 

(null)


Sjuka klubben

Såå Ebba har varit sjuk men ska till föris imorgon. Nu är även jag sjuk. Typ döende. Med en 2 åring hemma som inte längre är sjuk. Ikväll ska jag på vinkväll och imorgon tar jag och Anders flyget till min överraskning! Han har sedan i söndags gett mig rebusar som jag har inkluderat mina instaföljare i och till slut knäckte vi den tillsammans och jag fick veta att jag ska till Polen och Auschwitz! Som jag drömt om i typ 10 års tid sedan jag hade äran att träffa en överlevare därifrån.  För ett par timmar sedan fick jag veta att vi åker imorgon! Så glad och taggad men samtidigt såå sjuk. Ska försöka vila så mycket som möjligt och äta massa vitaminer. Imorgon när jag lämnat på föris ska jag nog lägga mig och sova ett par timmar till och försöka vara trevligt resesällskap. 

Sjukt dålig tajming att bli smittad av Ebba nu men men, med lite vitaminer och tur mår jag bättre i helgen :) 

Föräldrar utan barn?

Älskar folk utan barn som helt seriöst säger saker som "mitt barn kommer aldrig bråka och skrika i affären", "mitt barn kommer aldrig få utbrott på restaurang", "mitt barn kommer aldrig gå ut på krogen som 18 åring för allt handlar om vilka värderingar man ger sina barn"....

Wow! Jag applåderar er för vilka fantastiska föräldrar ni tror er bli. Verkligen. Och grattis till dömandet av andra föräldrar när ni inte vet nånting om just det, föräldraskap. Jag är imponerad. 

Innan jag fick barn så var jag världens bästa mamma dygnet runt! Jag var grym. Jag skulle aldrig höja rösten. Aldrig svara på ett opedagogiskt sätt. Mitt barn skulle aldrig lägga sig ner på golvet i mataffären och skrika. Jag skulle alltid ha ork till att leka. Mitt barn skulle aldrig få sitta med plattan och alltid enbart få äta närodlat, nyttigt och ekologiskt. Jag skulle aldrig få slut på tålamod och jag skulle alltid enbart möta henne med ett leende. Hon skulle alltid städa undan efter sig själv och tacka för maten. 

Sen fick jag barn. Hon är bara 2 år men jag har många gånger haft slut på energi och gett henne plattan när hon föreslår att vi ska leka kull. Jag har höjt rösten och svurit bakom hennes rygg. Hon har fått utbrott på restauranger och affärer. Jag har blivit så förbannad på henne att jag smällt igen dörren och gått hemifrån (självklart inte lämnat henne ensam). Hon har skrikit hela vägen hem från förskolan i vagnen. Jag har svarat helt opedagogiska saker. 

Trots att det finns andra som säger säger att hon är det mest väluppfostrade barn dom mött och att vi gör vårt bästa för just det, att uppfostra henne väl så vet jag redan efter 2 år bättre än att tro att jag kan forma henne till en perfekt människa. Det är lätt för mig att tänka nu att hon aldrig kommer skolka eller dricka alkohol före 18 års ålder och det är också vad jag ska försöka lära henne. Men sen vet jag också att hon är en egen person och när hon kommer in i tonåren så kommer hon inte alltid att lyssna på och göra som jag säger. Hon kommer inte vara den där perfekta bilden jag har i mitt eget huvud - hon kommer vara en helt vanlig människa som också gör misstag. En helt vanlig tonåring som inte alltid lyssnar på sin mamma och pappa. 

Ebba är bara 2 år men jag vet bättre än att tro att jag kan bestämma hur hon ska bli som människa och vad hon ska göra. Herregud, jag kan inte ens styra henne nu, hur ska jag kunna styra henne när hon är 18 år och myndig? 

Absolut kan man ha tankar på vad som är viktigt för en att föra över till sina barn men att sitta och döma andra föräldrar innan man ens satt sig i samma båt, då är man fel ute. För ditt framtida barns skull också, för hur bra förälder blir du egentligen om du förväntar dig att ditt barn aldrig kommer göra misstag eller något som du är emot i dina värderingar? 

Att dela upp i hemmet

Jag har ju skrivit förut lite om hur vi delar upp saker här hemma just för att jag tycker att det funkar så bra. Vi är rätt så jämställda och inte alls könsfördelande vilket jag tycker är skönt. Jag skulle inte alls vilja förpassas till köket pga mitt kön och så tycker jag att det är viktigt för Ebba att se att vi inte fördelar någonting hemma utefter vilket kön någon har, utan snarare efter vad man är duktig på eller vad man tycker är kul istället. Och såklart roligare för oss också!

Eftersom jag jobbar deltid och nätter vilket gör att jag alltid är hemma dagtid så är det oftast jag som sköter handling men vi planerar maten tillsammans. Jag tar även emot städaren när han kommer samt tar alla Ebbas BVC och läkartider (om jag inte har jobbat, då vabbar Anders och tar sådant). 

Anders vabbar oftast eftersom vi resonerar som så att eftersom jag snittar typ 2 nätter i veckan så är det också viktigt att jag då är på jobbet så det inte blir för stora glapp mellan mina arbetspass. Jag vabbar enbart om Anders har något jätteviktigt möte eller om han har vabbat extremt mycket den senaste tiden, då avlastar jag lite. Han har ju också ett viktigt jobb eftersom han är chef. 

Matlagning delar vi på men disken sköter Anders. Gräsklippning och målning sköter oftast jag medans Anders skruvar och bygger. Vi båda planterar blommor (fast Anders tycker det är roligast) men Anders rensar alltid rabatterna. Vi båda dammsuger poolen och jag ser oftast till att ta värdena och fylla på klor medans Anders tömmer filtrena. 

Han städar sin bil, jag städar min bil. Anders byter däck medans jag är den i familjen som planerar och organiserar. Ska vi åka iväg så packar jag Ebbas grejer för då vet jag att inget glöms bort. 

Vi båda skriver handlingslistor. Jag tvättar, hänger och viker. Anders stryker. Han dödar alla spindlar medans jag plockar döda fåglar från altanen. Jag ser till att det finns extrakläder på förskolan och håller koll på föräldramöten. Anders är ledig när förskolan är stängd. Jag dammsuger dagligen när städaren inte är på plats medans Anders är den som rensar avlopp och skurar badrum om det behövs mellan gångerna. Jag säger till när det är dags att byta sängkläder och handdukar (för att jag inte vill vänta tills Anders tycker att det är dags att byta) men vi turas om att byta dom. Jag ser till att Anders kommer. Han ser till att jag kommer 😉😄

Ebba bestämmer vem som ska hjälpa henne i duschen och vem som ska natta henne och för tillfället är det alltid Anders när han är hemma. När Ebba hade blöjor så delade vi på bytena och den som hittade bajset bytte också den blöjan. Anders går i princip alltid upp på morgonen med Ebba medans jag får sovmorgon (utom när hon ska till förskolan). Jag lämnar alltid på förskolan utom när jag är på jobbet och jag hämtar alltid. Jag går på alla utvecklingssamtal och Anders går på hälften. Vi turas om att gå på föräldramötena. Jag ser till att Ebbas mediciner finns på Apoteket och ringer läkare när vi behöver nya recept. 

Vi båda plockar och gör fint men Anders är mest pedantisk. Anders tjänar mest men vi har delad ekonomi och gör aldrig skillnad på pengar. Jag får fortfarande en del försäkringspengar efter mamma och dom går raka vägen till gemensamma konton. Vill jag köpa något dyrt så kollar jag av med Anders. Vill han köpa något dyrt så okejar han med mig. Vi båda gör vad vi vill med våra pengar och kan resa på varsitt håll men vi tar ansvar för att ekonomin går ihop. Vi båda shoppar vad vi vill utan att fråga den andre. Båda betalar räkningarna, Anders har hand om vissa och jag har hand om andra. 

Anders ser till att all teknik funkar och fixar det som inte funkar. Han räknar ut all matte men jag talar om hur man deklarerar. Ibland kör han bilen när vi alla ska iväg, men oftast kör jag. Han tankar sin bil, jag tankar min bil. Jag är den som skickar sms för att påminna honom om saker. 


Ja... ungefär så ser det ut hos oss. Mycket delar vi på medans andra saker bara har blivit "enskilda uppgifter". Och om det är någon som undrar, ja vi har haft samma uppdelning även när en av oss var föräldraledig. Vi anser att det är MINST lika krävande (om inte mer krävande) att vara hemma med barn så man ska inte behöva ta extra ansvar i hushållet då. 

Vad tycker ni? Hur gör ni? :) 

Låga krav

Jag frågade Ebba vad som varit det allra bästa med semestern och efter en stunds tänkande svarade hon "all glass". 

Är det inte konstigt egentligen hur vi har gjort allt för att hitta roliga saker åt Ebba på semestrarna. Hur vi åker och leker med andra barn, badar, åker på lekland, lekplatser, kryssningsbåtar och jagar varandra här hemma i vilda lekar, allt för att ge henne den perfekta sommaren. Den perfekta semestern. En sommar hon ändå inte kommer att minnas men det är ju så, vi vill ge henne det bästa nu. Hon förtjänar ju det bästa varje dag. Varesig hon minns det eller inte om ett halvår. 

Och det som betytt mest, satt lyckliga spår i henne. Det som varit roligast, det har varit att hon fått äta massa glass. Fasen så häftigt att dom små människorna kan behöva så lite för en alldeles perfekt semester. 




We were just kids when we fell in love

För ett år sedan vaknade jag klockan 4 på morgonen och insåg att jag några timmar senare skulle vara en gift kvinna och så kunde jag inte somna om. 
För ett år sedan satt jag på sängkanten och blev sminkad inför en av dom största dagarna i mitt liv. 
För ett år sedan åkte jag hummerlimousine för första gången. 
För ett år sedan stod jag utanför kyrkan och försökte höra sångerskans röst när hon sjöng "a moment like this" för att veta exakt när jag skulle gå in i kyrkan.
För ett år sedan stod vi inför våra nära och kära och lovade att älska varandra i nöd och lust, såsom vi redan älskat varandra i nöd och lust. 
För ett år sedan sjöng sångerskan låten "a better place", en låt som alltid varit tillägnad Anders. Alltid. 
För ett år sedan fick vi lyssna till sådana otroliga tal att jag slog rekord i mest lyckotårar i hela världen. Speciellt när Anders hållit sitt tal och jag totalt bröt ihop och sedan skulle hålla mitt tal till honom. Jag vet inte om någon av gästerna hörde vad jag sa. 
För ett år sedan dansade vi vår första dans som gifta till låten "perfect" och för en stund kändes det som att vi två var dom enda där. 

Idag är det våran allra första bröllopsdag och när jag tror att jag älskar den där mannen mer än mest så vaknar jag upp morgonen efter och älskar honom ännu mer. Han som ger mig sovmorgon jämt. Han som ler så fint. Han som inte kan hålla sig från att berätta överraskningar och hemligheter. Han som är så smart och kan så mycket, sådär så jag ibland får tala om för honom att jag faktiskt inte förstår vad han säger ens. Han som är en fantastisk pappa. Han som lär sig nya saker hela tiden för att få det här huset att rulla, han som inte längre har en tumme mitt i handen. Han med den snygga rumpan. Han som dödar alla spindlar. Han som låter mig sova sådär tätt tätt intill trots att det är 35 grader i sovrummet. Han som är så snäll. Han som köper blommor titt som tätt bara för att. Han som bara skrattar åt mig när jag ropar ut "pung-kittel" och dyker ner under vattnet. Han som är så lugn när lugnet har lämnat mig. 

Han som älskar. Som älskar mig och Ebba så högt att han skulle flytta berg för oss. 

Som jag älskar honom. Min andra halva. Min man. Min älskade. 


(null)


För mig är du perfekt. 

Svar på frågor

Det dök ju faktiskt in några frågor, kul! 😊
Här kommer dom.

Trivs du bra med din utbildning eller har du tänkt utbilda dig vidare? 
- Både och! Jag är ju undersköterska och så har jag gått en 2 åring psykiatriutbildning efter det. Just nu jobbar jag med exakt det jag vill och av den anledningen har jag ingen anledning att plugga vidare. 
Men det finns en del av mig som ändå gillar tanken på att plugga och lära mig något mer, något nytt. Jag vet dock inte vad det skulle vara eftersom jag har mitt (för tillfället i alla fall) drömjobb så en eventuell vidareutbildning får vänta :) 

Är du lycklig?
- Jag är väldigt lycklig! Jag har i perioder det svårt med min ångest och så men jag lever min stora dröm och skänker varje dag en tanke av tacksamhet för det. Jag är så lycklig som jag kan bli!

Favorit klädesplagg?
- Kul att klädesplagg blev kk först Hahah (skriver på telefonen). Just nu klänning! Speciellt en stooor, färgglad och formlös afrikansk klänning som jag köpte i Kenya. Så skön 😄 Annars så älskar jag strumpor. 

Favoritmat?
- Den är svår... Men får nog svara sushi på den. 

Favoritmat som Anders lagar?
- Oj, ännu svårare! Haha. Älskar hans röror, han gör grym hummus och tzatsiki t.ex. Korvstroganoffen är också väldigt god. 

Ebbas favoritmat?
- Går i perioder men det brukar varva mellan pannkakor, blodpudding och hamburgare (hemmagjorda helst). 

Hur mycket pengar lägger du på skönhet varje månad? 
- Runt en tusenlapp i "fasta" kostnader. 600 kr för fransar var 3e vecka och 400 kr för naglar ungefär en gång i månaden. Smink köper jag sällan. När jag går till frisören så kostar det 2000-2500 kr men det gör jag 2 gånger per år. 

Vem drar störst lass hemma?
- Till vardags är det jag. Anders jobbar långa dagar medans jag jobbar 80% så jag sköter det mesta på vardagarna (utom disken och en del av matlagningen). På helger och övriga dagar som vi båda är lediga så är det rätt så 50/50 skulle jag nog säga. Anders gör saker med Ebba mer än vad jag gör när vi är lediga eftersom han inte får samma tid med henne till vardags så dom åker ofta iväg på grejer själva medans jag stannar hemma och fixar.
Jag kan skriva ett mer utförligt inlägg nån dag om vår "uppdelning" om ni vill? Tror fasen att vi har det mest jämställda förhållande av alla jag någonsin träffat typ haha. Vad tror ni om det? 


Fler frågor? Bara att ställa i så fall :) 

Frågor

Hallå jag har ju en del läsare men väldigt få kommentarer 😄 Har ni inga frågor till mig? Om vad som helst? Jobb, hem, ekonomi, barn, uppfostran, kärlek, sex, vänner, kläder eller vad fasen som helst. Undrar ni något? Vore ett lite roligare inlägg att skriva :) 



Tråkigt

Jag har fått lite tråkiga "nyheter", om man nu kan kalla det för nyheter... även fast jag vet att allt händer av en anledning så känns det ändå tråkigt innan man vet vad den anledningen är. 

Jag ska ta mig en dag eller två att låta mig själv vara lite nere och ledsen, sen rycker jag upp mig och ser framåt. Det är tråkigt men ingen katastrof får jag tänka. Mina nära och kära lever och mår bra och det är ju faktiskt det allra viktigaste. Det andra löser sig. 

Men nu ska jag tillåta mig att ha lite ont i hjärtat en stund. 

RSS 2.0