Imorgon!

Imorgon åker vi och på onsdag landar vi iiiii Kenya! Så jäkla coolt, som vi ser fram emot det! Bara få slänga på sig enkla kläder, värme, sol, känna sig lite fräsch och samla energi. Tid bara vi två (men hallå, tänk om vi upptäcker att vi inte har någonting att prata om?! 😮), ta dagen som den kommer, vara uppe sent om vi vill, dricka drinkar mitt på dagen om vi vill, ta en siesta. Hångla (och herregud, tänk att kunna ligga med varandra mitt på dagen 😱). Ska bli så underbart! 



Jag har förträngt att Ebba inte ska med, har inte kunnat tänka på det, däremot märks det att hon tänker massor på att vi ska iväg. Hon har nästan dagligen pratat om att hon vill åka med pappa, att jag får stanna hemma med henne eller att vi alla 3 ska åka tillsammans. Hon köper inte riktigt att hon ska vara hemma tillsammans med farmor och farfar. Jag får lite extra ångest över det för jag tror faktiskt att hon kommer bli jätteledsen när vi åker och även vara ledsen när vi är borta så länge. Det har aldrig varit några problem med att lämna henne hos barnvakt men det har ju varit i typ max 3 dygn tidigare och då har hon kastat sig i våra famnar när vi hämtat henne (dock skiter hon fullständigt i att vi åker). Nu blir det 10 dagar! Tänk om hon gråter varje dag? Eller om internet inte funkar där så vi inte kan FaceTimea? Eller om hon tror att vi bara lämnat henne och skiter i henne? Tänk om hon inte saknar oss alls? Tänk om hon vägrar ha med oss att göra när vi kommer hem? Tänk om nånting händer henne och vi inte är här? Så otroligt många tänk om som jag undvikit att tänka på för annars gråter jag. Nu måste jag ju dock ta tag i det så det är med glädje men ändå lite smärta i hjärtat som jag kommer åka imorgon. 


Lite pepp tack? Är vi hemska föräldrar?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0