Alltså män..

Eller kanske inte alla män men Anders i alla fall... Ibland kan jag bli tokig på dom där småsakerna! Typ som att Anders aldrig tömt brevlådan på eget initiativ förutom några få gånger när han väntat på paket och till och med då brukar han oftast fråga mig om han fått någon avi/paket. Jag tror att han tror att brevbäraren levererar posten direkt till vårt köksbord faktiskt.

 
Och härom dagen så skulle han städa Ebbas lekrum. Ett helvete ja, för det är ett ständigt kaos i det där rummet, men oavsett måste vi ju plocka undan ibland i alla fall. Jag har i alla fall en hyfsat ordning i lådorna där inne, alla träleksaker i en låda, lego i en, ritgrejer i en, plast i egen... ja ni fattar. Dagen efter hans "städning" så ropar Ebba på mig och undrar vart alla hennes köksleksaker är (som självklart alltid ska ligga i köket...), jag öppnar en av leksakslådorna och får en halv panikattack, stänger den igen och lämnar rummet. Man kan väl säga att det ser städat ut men letar man efter något speciellt så kan man få leta ett bra jävla tag. 

Och jag har ju skrivit förut att tvätten är min uppgift och disken är Anders uppgift. Bara det att han väldigt ofta missar stekpannorna vilket innebär att jag då måste diska stekpannorna innan jag kan börja laga mat (oftast jag som lagar mat eftersom jag är hemma på dagarna). Jag sa dock till för en vecka sedan att jag funderar på att tvätta allt utom kalsonger. Jag tror att budskapet gick fram för den senaste veckan har vi haft rena stekpannor. 

Och är han den enda pappan som får panik av att ta med sitt barn nånstans? Alltså missförstå nu inte allt för mycket, han umgås massor med Ebba, är en fantastisk pappa och blablabla men jag t.ex tar med mig Ebba när jag träffar mina vänner ungefär lika ofta som jag inte tar med henne. Klart hon också ska få hänga med ut och äta på restaurang m.m. Jag brukar även fråga om hon vill följa med till affären eller så om jag ska iväg även om Anders är hemma. 
Anders då? Han träffar aldrig sina vänner om inte jag är hemma med Ebba, tanken slår nog inte ens honom att han kan ta med henne. Samma med att åka till affären eller så, han blir sjukt stressad av att handla tillsammans med Ebba trots att hon är en dröm att ha med sig. Oftast när vi handlar så går hon själv, hon hjälper till att plocka varor m.m. Hon är 2 år och har väl fått typ 4 utbrott i affären totalt. Inte alls illa om man frågar mig. Men han blir stressad av bara tanken på att hon skulle kunna få ett utbrott. Vad är grejen liksom, vi har ju ett sjukt väluppfostrat barn?!? Och nej, inte bara enligt mig hon är väluppfostrad. Hört det från flera håll. 

Märks det att jag har en dålig vecka? Kanske lite. Om det inte var för att jag hade barn och min monstervecka på jobbet så hade jag flyttat ner i källaren i min ensamhet och vägrat komma upp. Jag hade levt på godis, gråtit dag ut och dag in och kissat i en hink. 


Men jag kan ju avsluta med något positivt! Ebba blev så glad när hon märkte att Anders hade städat hennes lekrum så när han dagen efter kom hem från jobbet så bad hon honom att följa med till lekrummet, visade att det var städat och sen kastade hon sig i hans famn och gav honom en jättekram och sa "tack tack pappa". Skitgulligt. Man kan väl säga att jag tjatat på henne om städningen i ett par veckor. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0