När man kraschar

Lagom till midsommar så kraschade jag. Jag som i vanliga fall sover alldeles för mycket pga sköldkörteln som gör mig trött hade knappt sovit på en vecka. Panikångesten som sällan kommer på besök numera hade greppet om mig varje dag helt plötsligt. Jag hade ont. Ont i själen. Det är väl det bästa sättet att försöka förklara en smärta som sitter på insidan, en smärta du egentligen inte har någon anledning att känna eftersom livet är bra. Ditt liv har ju behandlat dig väldigt bra i ett par år nu. Men det är ju just det som är psykisk ohälsa, du blir aldrig av med den. Den ligger där i bakgrunden och hugger dig när du minst anar det varesig det finns en anledning till det eller inte. 

Efter att ha gråtit konstant i ett dygn, blivit hemskickad från jobbet, funderat på om livet är värt att leva, ringt psyk med tårarna rinnandes för att få något utskrivet som får mig att sova så har jag nu varit hemma i några dagar från jobbet. Jag har haft fokus på sömnen, det är den som är viktigast just nu. Jag måste sova för att orka leva och jag kan inte ha panikångest hela nätterna för att jag ska kunna somna. 


Förstå mig rätt nu. Jag vet att livet är värt att leva, jag har en familj som förmodligen inte skulle klara sig utan mig, det är jag som är den här familjens planerare, organisatör och vandrande almanacka. Men det är just när ångesten är som värst som jag hinner tänka dom tankarna, så har det alltid varit. Sen så kommer dom där ögonblicken som när vi sitter i bilen tillsammans och en låt går igång som jag och Anders lyssnade mycket på när vi var nykära vår första sommar ihop (men nog fan är vi fortfarande nykära även om vardagen vissa dagar kommer emellan), och jag tittar i backspegeln, ser Anders i ögonen och han ler och tittar tillbaka på mig, och så tittar jag på Ebba som också sjunger med trots att det förmodligen är första gången hon hör den låten och hon ler stort och tittar på sin pappa. Och jag vet att jag aldrig frivilligt kommer lämna dom här människorna. 


Och så fortsätter dom vardagliga ögonblicken av perfektion när jag och Ebba är på Willys och handlar och hon är glad. Hon berättar om sin dag och hjälper mig att plocka varor. Hon är så duktig och lycklig att jag låter henne plocka vissa varor som vi inte ens behöver, bara för att fortsätta se henne le. Jag brukar inte göra så men just nu kunde jag inte låta bli. Hon berättar för mig hur vi ska gömma oss och skrämma pappa när han kommer hem från jobbet. Hon önskar pannkakor till middag imorgon. Hon är förväntansfull för att hon har blivit lovad glass idag och frågar mig om vi kan äta den ute på altanen. Hennes kläder är smutsiga efter dagen på förskolan, håret som jag aldrig får sätta upp i toffs sticker ut lite hur som helst under kepsen, hon ler och är helt jäkla perfekt. Hon vet inte om det men just där och då fyller hon hålen i min just nu trasiga själ med kärlek och lagar mig. Sakta men säkert lagar hon mig med sitt leende. För den här gången också, precis som hon har lagat mig även förut. 


Jag har inte gråtit på 2 dagar och jag tänker att jag ska till jobbet imorgon. Jag sover fortfarande sådär om nätterna men jag sover i alla fall. Det är bättre nu. 


Det som är osynligt för alla andra medan man själv kämpar för att inte gå under ibland



"Hej! Mitt namn är Hypotyreos och jag är en osynlig autoimmun sjukdom som angriper sköldkörteln. Jag har valt dig för livet! Andra omkring dig kan inte se eller höra mig, men DIN kropp kommer alltid att känna av mig. Jag kan angripa dig var och hur jag vill, jag kan ge dig våldsamma smärtor eller, om jag är på gott humör, bara ge dig värk överallt.

Kommer du ihåg när du och din energi sprang runt och hade det roligt? Jag tog energin från dig och gav dig utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag kan ta från dig god sömn och istället ge dig "hjärndimma" och svårigheter med koncentrationen. Jag kan göra så att det enda du vill är att sova, eller ta sömnen ifrån dig och ge dig sömnlöshet. Jag kan få dig att skaka, att frysa, att svettas. Jag kan få dig till att svälla upp i händer, fötter, ansikte och ögon. 

Ja, jag kan göra dig deprimerad och ängslig och även ge dig andra psykiska problem! Jag kan få ditt hår att ramla av, bli torrt och sprött, ge dig finnar och torr hy- det finns nämligen inga begränsningar för mig. Jag kan få dig att gå upp i vikt, oavsett vad, hur mycket eller hur lite du äter. Och hur mycket du än tränar ser jag till så att du behåller alla dina extrakilon. Jag är inte diskriminerande! 

Några av mina autoimmuna sjukdomsvänner är ofta med mig och ser till så att du får än mer att hantera. Om du har planerat något eller sett fram mot något, så kan jag ta det ifrån dig då du inte tog hänsyn till mig. Jag valde dig av olika orsaker; viruset du aldrig blev av med, olyckan du var med om, den psykiska stressen du var utsatt för under en lång period. Du kan även ha en familjehistoria med mig. Oavsett orsak: Jag har kommit för att stanna!!

Jag vet att du kommer att gå till läkare för att bli av med mig och det får mig att skratta högt! Prova du gärna det! Det kommer till att bli många läkarbesök hos olika läkare innan du kanske hittar en som kanske kan hjälpa dig effektivt. Du kommer att få fel medicinering; smärtlindrande medel, sömnpiller, energipiller, antidepressiva mediciner...

Det är så många andra sätt jag kan göra dig sjuk och miserabel på och listan är hur lång som helst: Högt kolesterol, problem med gallan, sus i öronen, högt blodtryck, lågt blodsocker, hjärtproblem- och allt kommer troligen från mig! Tand- och tandköttsproblem? Problem med magen? Blödningar? Jag sa ju att listan var lång, mycket längre än vad som jag nämner här och det får du lära dig att leva med!

De kommer att berätta för dig att om du bara lever sunt; Äter en bra kost, sover tillräckligt, tränar lagom och tänker positivt- så kan du bli av med mig. Av sjukvården kommer du att bli undersökt, stucken och inte bli tagen på allvar när du försöker förklara hur du mår p.g.a. mig- men ingen vill lyssna och tro på dig. De kommer kanske att vilja skicka dig till en psykiatriker istället, då dom misstänker att problemet sitter i ditt huvud.  
Du kommer att få höra från din familj, dina vänner och från ditt arbete- att det är bara att ta dig samman och sluta känna efter för mycket hur du mår. Allt detta medan du själv sakta går under, medan du förlorar din personlighet, din självkänsla och din identitet."

Att unna varandra saker

Jag och Anders är bra på att unna varandra att hitta på saker på egna håll. Vi har aldrig hindrat varandra från något och vi båda fixar och trixar med att ta ledigt från jobb eller sluta tidigare eller så för att vara med Ebba om den andra ska iväg på roligheter. 


Men... MEN! Den här veckan har Anders grejer 5 dagar! Och dom andra 2 dagarna jobbar han så det är inte så att han är ledig med oss då. Jag har tagit ledigt 2 nätter och imorgon kommer jag gå på ett nattpass utan att sova något innan - för att Anders skulle få komma iväg på roligheter. Och vad hände i torsdags då? Jo då kommer det fram att han ska på fotboll på måndag! Alltså pååååå riktigt. Vi unnar varandra saker på egen hand och eftersom Anders ofta har AW's med jobbet och kunder och så, så blir det oftast han som är iväg på kvällarna men 5 dagar på en vecka! Är det okej att bli sur då eller? 
Fine, det var aw - gå på den då. 
Oj svensexa också - ja men självklart ska han gå på sin väns svensexa! Men fotboll på det också?! Skärp dig för fan. Nu är jag inte ens glad för hans skull. Det är sällan jag tänker elaka tankar om honom men just nu tycker jag faktiskt att han är ett rövhål. Och det rövhålet får stanna hemma varenda kväll i 6 månader framöver! 


Eller?! Vad säger ni? 

Det finns en kvinna

Det finns en kvinna jag stöter på ibland. Vi bor i samma förort och har gemensamma bekanta vilket gör att vi brukar hälsa. Ibland byter vi några ord med varandra men inte mer än så. Jag känner inte henne, ändå vet jag så mycket om vad som pågått i hennes liv kanske till  och med bakom hennes rygg. Förmodligen bakom hennes rygg. 


Varje gång jag ser henne ute på gatan får jag lite ångest. Jag tänker på kvinnan som tidigare har varit min kollega och som då vitt och brett berättade vad hon och den här kvinnans man brukade göra bakom kvinnans rygg. Saker dom gjorde i garaget när kvinnan var hemma i lägenheten tillsammans med deras barn och väntade. Jag tänker på att den här mannen på arbetstid kom och plockade upp min kollega och hur dom begick tjänstefel båda två och att det var vad som slutligen gjorde så hon fick sparken. Jag tänker på detaljer om den här kvinnans sexliv med sin sambo som älskarinnan har berättat om. Och jag äcklas. 


Varje gång jag ser henne och ler mot henne så vill jag bara kräkas ur mig allt jag vet. Det var värre förut när vi båda gick till öppna förskolan och sågs där titt som tätt, det var tortyr att sitta i samma rum och vara trevlig och veta allt detta medans dom nu fått sitt andra barn tillsammans. 


Det är försent att berätta något nu, det vet jag. Jag hoppas att hon vet allt och att hon valt att förlåta honom för då är det inget som längre skett bakom hennes rygg. Då vet hon. Samtidigt så skulle jag vilja veta i en sådan situation. Jag skulle inte vilja gå till öppna förskolan, Ica eller lekparken och möta andra som visste att Anders var otrogen mot mig bakom min rygg. Eller i alla fall hade varit förut under flera år - utan att säga något till mig. Vilken äckelkänsla att man skulle gå runt och tro att man var lyckliga familjen medans allt bara är en stor lögn. Samtidigt så är det heller inget man skulle vilja få uppkört i ansiktet om man varit den som fått veta men valt att förlåta och gå vidare. 


Jag hoppas att hon vet och jag tänker på henne ibland även när jag inte möter henne ute och jag undrar om hon vet. Jag undrar om hon är lycklig. Och jag undrar om han fortfarande tar med andra till hans garage och har sex med dom innan han åker hem till sin familj och ljuger dom rätt och rått upp i ansiktet. 

När

...torktumlaren plötsligt stendör vid fel tidpunkt. När pengarna hellre läggs på roligheter under sommaren eller på alla små byggprojekt i nya huset. När vi inser att vi helt enkelt får leva utan torktumlare fram till hösten då annat behöver prioriteras nu, trots att det suger då man insett hur sjukt mycket en torktumlare underlättar i en barnfamilj när tvätthögen aldrig verkar minska. 


Och när svärisarna plötsligt kommer och berättar att vi får våra födelsedagspresenter lite tidigare (speciellt Anders som fyller i November) och att vi får pengar till en ny torktumlare så att vi kan köpa en ny nu på en gång. Den ni! Hallelujah på den känslan! Och stort tack till svärisarna. Man vet att man är vuxen när pengar till en torktumlare är det bästa man kunde fått... 🙄


Saker få vet om mig

  • Att jag utöver min bipolära diagnos även har flera andra diagnoser också. Bl.a posttraumatisk stressyndrom, pga övergrepp och misshandel i min barndom/tidiga tonår. Jag är dock sjukt duktig på att dölja mina diagnoser så det är ingen annan som märker av dom. 

  • Jag är utbildad undersköterska inom akutsjukvård men har även en 2 årig utbildning till specialistundersköterska inom psykiatri utöver det. 

  • Jag känner mig nu redo och vill gärna ha fler barn. Det är första gången sedan Ebbas förlossning som jag gör det pga hur hemsk förlossningen var. Nu längtar jag efter en graviditet. 

  • Jag är uppväxt med djur och har alltid haft djur fram tills för ca 6 år sedan. Nu vill jag aldrig ha djur igen (förutom eventuellt höns men Anders säger att då flyttar han haha). 

  • Jag tycker att män i åldern 50 år och uppåt är obehagliga och känner mig otrygg i äldre mäns närhet. Förutom vissa undantag såklart. 

  • På nätterna när jag arbetar så brukar jag lyssna på poddar, rita och titta på dokumentärer på svtplay. Ja utöver att arbeta då. 

  • Jag dricker inte kaffe och väldigt sällan te. Vid fika dricker jag allra helst vatten och detta blir svärfar galen på för han tycker att det är så fel att inte fika med kaffe eller te haha! 

  • Jag har 3 syskon och 9 syskonbarn. 

  • Jag är rädd för spöken. Alltså jätterädd. 

  • Jag avskyr att gå till lekparken. Det är bland det tråkigaste jag vet och typ det värsta med att vara förälder enligt mig. Är hellre vaken med sjukt barn en hel natt än att tillbringa ett par timmar i lekparken. På riktigt. 



Någon som är nyfiken på mig? Bara att ställa en fråga i kommentarerna i så fall :) 



RSS 2.0