Paus

Jag är rätt nere nu. Det här med jobbet var en riktig smäll på käften och jag har varit ordentligt nedstämd sedan dess. Jag känner mig så sviken av folk jag tyckt om och litat på. Jag märker direkt på mig själv att orken inte finns där ens till dom mest simpla vardagliga grejer, jag tappar orden mitt i meningarna och minns inte vad jag pratade om m.m. Jag behöver en paus. Idag har Anders åkt till simhallen med Ebba och lagat maten och skött allt markarbete medans jag tagit en dag för mig själv här på hemmaplan. Jag har lyssnat på poddar och påbörjat målningen av vårat sovrum (äntligen!) och vilken energi det gav! Att göra något vettigt men ändå få vara i min ensamhet, det var precis vad jag behövde.  Jag har nämligen inte orkat röra ett finger här hemma på en vecka, kan säga att tvättstugan som är mitt område är i hyfsat kaos och vilken dag som helst tar mina rena strumpor och underkläder slut... ooops. 


Imorgon - bio med en vän! På onsdag åker jag och Ebba till landet och stannar där ett par dagar. Jag hoppas att det ska hjälpa lite, här hemma blir jag lätt sittandes och nog för att det är ungefär så mycket jag orkar just nu men det är inte schysst mot Ebba, hon behöver komma iväg och hitta på lite roligt nu när hon börjat må bättre. 


Tänk att ett jobb kan sänka en såhär. Att bli illa behandlad och känna sig lurad kan ta ifrån en all glädje man egentligen går och bär på. Hur rent skitsnack kan dränera en på all energi man har. Jag tror inte att folk tänker så långt när man börjar snacka skit och sprida elaka rykten om andra, kanske gör man det för att själv må bättre. Kanske gör man det för att man inte gillar den personen. Kanske gör man det för att man känner sig överlägsen den personen. Eller kanske känner man sig underlägsen helt enkelt. Jag vet inte... jag kommer aldrig få veta varför jag plötsligt från ingenstans blev såhär illa behandlad. Oavsett måste jag snart släppa det för det är inte värt det. Frågan är bara om jag kommer upp ur den här gropen om jag lyckas släppa det, eller kommer jag vara kvar här ändå? Kvar här i gropen och bara titta upp mot allt som tidigare gjorde mig så glad, varje dag. Därav att jag påbörjade sovrumsprojektet nu, när Ebba börjar på dagis på måndag så behöver jag något som håller mig sysselsatt, annars blir jag liggandes i sängen. Det vet jag. Men det är fan inte värt det. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0