Att vara tjock

Jag och Anders hamnade i ett samtal om det här med att vara tjock. Jag är tjock. Jag är tjock och jag tycker att det är skitjobbigt, dels för att jag vet vad vissa människor tänker om tjockisar och dels för att jag inte tycker att jag förtjänar detta. För det är jobbigt att vara tjock. Skitjobbigt. Det är tungt, det är osmidigt, svårt att hitta kläder, svettigt och gör ont. 


När jag var gravid med dottern så kapsejsade min sköldkörtel. Det tog 1 år av tjat innan jag ens fick en läkare att gå med på att ta enkla blodprover på mig och när dom togs så visade det sig att jag hade underfunktion i sköldkörteln. Det gjorde mig så trött att jag sov bort alla mina lediga dagar. Och det gjorde mig tjock utan möjlighet att gå ner i vikt. Jag har provat alla möjliga sätt att gå ner i vikt, jag har provat olika dieter, jag har provat sunt förnuft, jag har fått nog och svullat i mat, jag har tränat stenhårt, jag har promenerat och tränat litegrann och jag har inte tränat alls. Jag har provat allt och oavsett vad jag än gör så pekar vågen uppåt. Jag har fetma och det är skitjobbigt. Jag skäms. 


Vi kom in på det här med mat. Jag äter bra. Det är vanlig husmanskost liksom. Ibland blir det en pizza men det är sällan. Ibland blir det några bitar choklad men oftast blir det grönsaker med dipp. Jag dricker läsk ungefär 1 gång i månaden skulle jag tro och då är det 1 glas när jag är ute och äter, aldrig en hel flaska. Hemma har vi aldrig läsk, hemma dricker jag enbart vatten. När jag vill lyxa till det köper jag vatten med smak. Det enda egentligen onyttiga jag äter det är yoghurt och Musli till frukost och det var det vi kom in på. Standardkommentaren blir då "men yoghurt är onyttigt. Ät gröt istället. Eller kvarg eller keso typ". Alltid äckliga alternativ också. Och varför är det så? Varför är det så att tjockisar ska förpassas in i att bara äta grönsaker och keso. Äter du yoghurt till frukost så får du skylla dig själv för att du är fet. Det spelar ingen roll vad du äter eller inte äter annars, det spelar ingen roll hur mycket du rör på dig eller tränar - är du tjock så är du förpassad till att enbart äta smalmat. Hade jag varit smal hade ingen reagerat på att jag brukar äta yoghurt ibland. 


Det här tjockisfacket jag ofrivilligt hamnat i gör mig så jäkla ledsen. Det här facket där även om folk inte säger något om jag en dag äter onyttigt eller om jag hungrigt lassar på en till stor portion, så ser jag blickarna. Jag ser vad folk tänker. Facket där jag automatiskt ses som någon som inte tar hand om sig själv eller någon som bara sitter på soffan och äter chips. Om ni bara visste hur många gånger jag fått förklara för läkare hur mina matvanor är och hur mycket jag rör på mig och jag ser ju på dom att dom inte tror mig. 


Det här tjockisfacket som man placerar folk i är så orättvist. Det är elakt. Jag skäms över min kropp pga att det är vad samhället säger åt mig att göra. Det är redan tufft som det är att vara tjock. Helt plötligt får jag handskas med att inte orka lika mycket som förut, plötsligt så lackar svetten för minsta lilla, knäna gör ont på mornarna och låren fylls av röda värmeutslag som kliar. På det ska jag leva med dömande miner för att jag äter yoghurt och inte keso till frukost också. Vi tjockisar ska inte njuta av livet alls. Vi ska bara ha fokus på att bli smala, vi ska bara träna och äta sallad hela tiden. Och råkar någon se en tjockis äta en bulle, då kan ni vara säkra på att den tjockisen baaara äter bullar hela dagarna långa. Eller? 


Kanske är det så att det finns tjockisar som faktiskt lever nyttigare och bättre än vad många smala människor gör. Kanske finns det tjockisar som är just tjockisar högst ofrivilligt och faktiskt inte har någon lust med kommentarer om hur tjock man är eller vilken diet som är bra om man vill gå ner i vikt (för man vet att det inte funkar i alla fall). Kanske finns det fler tjockisar som jag som kämpar som as för att lära sig att tycka om sin kropp för att man börjar inse att det nog är såhär man kommer att se ut om man inte går vägen via en kirurg. Och det finns tjockisar som inte vill operera sig, som bara vill att alla steg på stegräknaren och alla pass på gymmet ska börja visa sig även på kroppen. Och så finns det tjockisar som idag lever i en tjockiskropp men lever mycket nyttigare än vad dom gjorde när dom levde i en mycket mindre, smalare och smidigare smaliskropp. 

Eller så säger samhället att tjockisar är ohälsosamma, en börda och får skylla sig själva. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0