Med risk för krig

Har ni fått den där broschyren om vad man ska göra vid krig och katastrofer? Vi har inte fått dom än men jag vet ju att dom är på väg och jag är rädd. Jag skrev för några dagar sedan om mina katastroftankar och krig är ett av dom. Jag har i flera år, ja egentligen sedan jag fick veta att jag skulle bli mamma, varit rädd för krig. För hur skyddar jag mitt barn från något sådant? Vad skulle vi göra om det utbröt krig? Familjer skulle splittras, vart skulle mina syskon ta vägen med deras familjer? Vart skulle Anders föräldrar och syster ta vägen? Hur skulle vi få tag i mat? Skulle vi kunna skydda Ebba? Tänk om vi skulle splittras? Vårt hem, vad skulle hända med det, skulle det plundras och förstöras? Det är ju våran frizon. Vart skulle vi ta vägen? Och våra vänner, kommer vi någonsin att träffa dom igen?
 
Jag är jätterädd. Verkligen jätterädd, för krig är en sak som jag inte kan påverka. Det är något jag inte kan skydda min familj emot. Jag kan inte ens tänka mig hur det är att inte kunna sova säkert. Att inte vara säker. Att inte veta att mitt barn är säkert.
 
Jag är inte religiös men jag skulle nog kunna bli det nu för jag mår dåligt på riktigt. Jag är rädd på riktigt. Det här är något jag inte kan kontrollera och för att vara ärliga, staten vet något som vi "vanliga dödliga" inte vet. Så har det ju alltid varit. Så kommer det alltid vara. Vi är invaggade i nån form av falsk säkerhet medans andra räddar vårt älskade Sverige från det ena med det andra.
 
Jag vet inte... Vad tror ni? Är ni rädda?
Jag vet i alla fall en sak, att när broschyren väl dimper ner i brevlådan så ska jag och Anders sätta oss ner och göra upp en plan. En krisplan. Eller i alla fall prata om en eventuell kris. Det här är ångest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0