Nånstans slutade jag bry mig

Jag har alltid haft kroppskomplex. Alltid. Till och med när jag vägde 50 kg och hade rutor på magen, men då var det låren som jag skämdes för minsann för celluliterna blev jag ju ändå inte av med helt.  Och det har inte blivit bättre dom senaste åren när jag vägt mer och kroppen förändrats totalt. I perioder har jag mått riktigt dåligt över  mitt utseende och till och med tyckt synd om Anders som måste vara gift med nån som ser ut som mig. Sjukt va? 

För några månader sedan började jag följa lite kroppspositiva människor på instagram. Och det är då inte folk som säger "man ska vara tjock för det är det enda som är fint" utan det är folk, både tjocka och smala som inte skäms för det som inte anses vara perfekt hos dom oavsett om det gäller extra fett, ärr efter kejsarsnitt eller celluliter. Dom visar upp det och visar att alla är okej. Jag har mått bättre av det, blivit lite mer pepp på att sluta plåga mig själv med olika dieter. Blivit mer pepp på att älska den nya kroppen som nu tillhör mig, för den funkar ju rätt bra i övrigt liksom. 

Så var vi där i simhallen jag och Ebba. Det var hennes allra första simskolelektion och vi satt ombytta och redo och väntade. Jag satt hukad framåt och pratade med Ebba, sådär så kroppen ser riktigt oskön ut med mag-korvarna som kläms ihop, brösten pressade mot knäna och celluliterna helt synliga och jag insåg efter en stund att jag inte brydde mig. Inga tankar om "vad ska dom andra föräldrarna tänka om mig", "jag borde skämmas" eller något annat elakt. Jag gav faktiskt för första gången i mitt liv blanka fan i vad någon annan tänkte eller inte tänkte om mig. Jag var bara där tillsammans med mitt barn, min stora stolthet som ska lära sig simma ännu bättre. Jag skiter väl i alla andra. 

Coolt ändå. Då slog det också mig att jag för första gången i mitt liv har stått helt naken och duschat i en offentlig dusch. Efter lektionen gick vi in i duschen igen. Jag klädde av mig och helt naken ställer jag mig på huk och tvättar av Ebba. Fläsket kläms ännu en gång ihop, duscharna fulla av mammor och barn som kan se, brösten hänger en våning ner men jag brydde mig inte då heller. Inte ett dugg. 

Coolt. Alla coola kvinnor jag följer, dom gör faktiskt något speciellt för mig, bara genom att inte skämmas över sig själva. Tack. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0