Sketna samhälle

(null)

Ebba har börjat kommentera om folk är tjocka. Hon säger även att hon själv är tjock, att kompisar på förskolan säger det till henne. 

Härom morgonen så körde jag henne till förskolan när hon plötsligt säger "jag är nästan som en pojke nu". När jag frågade vad hon menade fick jag till svar att pojkar har såna byxor som hon har. Vanliga jeans. Det har någon sagt till henne. Och med sorg i hjärtat försökte jag förklara för henne att flickor kan ha alla kläder och pojkar kan ha alla kläder. Det finns inga pojk och flickkläder. Tror ni att den är lätt att förklara för en 3 åring vars kompisar säger annat? 

Hon är 3 år. Hon har nyss fyllt 3 år och andra barn fyller henne med samhällets dynga om hur man borde vara. Smal - för annars är du inget värd (och kom igen, Ebba har inte ett uns av för mycket babyhull och även om hon hade det ska andra bara vara tysta). Ha rosa klänningar för du är tjej. 

Hon är 3 år och vi kämpar med att pedagogiskt förklara för henne att man inte får säga att andra är tjocka. Och att det är okej att vara tjock! Det är inte fel, fult eller något man ska bli retad för. 

Hon är 3 år och vi som alltid låtit henne ha alla sorters kläder och färger kämpar i motvind. Vi som låter henne leka med vad hon vill och själv bestämma vilken sportaktivitet hon vill gå på kämpar stenhårt i motvind. Och det som äcklar mig mest är att det kommer från andra vuxna. Från andra föräldrar. Det är dom som pratar om andras utseende inför sina barn. Det är dom som kommer med skit om att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat. 

Innan Ebbas födelsedag så önskade hon sig en skjorta och slips. Hon ville vara fin som pappa (hennes egna ord) och det gör mig ledsen att veta att den dagen hon har dom kläderna på någon annans kalas, eller kanske på förskolan, kan bli den sista gången. För kanske fäller tillräckligt många kommentarer om det för att hon, 3 år ska känna att hon är fel. För att hon ska känna att hon inte alls är fin och passar in som sin pappa. Det gör mig skitledsen! Hon ska ju vara hon. Hon ska ju få ha vilka kläder hon vill. Hon ska ju alltid få höra att hon är fin. 

Hon hade önskat sig fler slipsar i present. Hon fick inga fler. Däremot fick hon typ 4 klänningar (absolut inte henne emot. Hon ääääälskar klänningar och har helst på sig det dygnet runt) men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur ironiskt det ändå är att hennes garderob svämmar över av klänningar, men det hänger en ynka slips på en galge. 

Det gör mig ledsen och förbannad hur det här samhället ska stoppa småbarn i boxar och forma dom efter nå sketna normer som inte har någon vettig bakgrund eller orsak till att finnas. Låt mitt barn vara för fan! Håll inte på och gegga till och förstör henne. Och håll för faan inte på med att ge henne kroppskomplex redan nu! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0