Kroppshets

Hon och jag pratade om det här med kroppar. Jag lever min dröm. Jag har en man som jag är superkär i och som är kär i mig. Vi har ett perfekt, friskt barn. Vårt drömhus (som inte alls är självklart med tanke på priserna i Stockholm). Jag har ett fast arbete där jag verkligen trivs. Ett jobb där jag får nytta av min utbildning, ett jobb där jag skrattar och har kul med mina kollegor. 
Även om kroppen inte mår helt bra så är jag ändå hyfsat frisk. Ekonomin går runt. Vi semestrar. Både jag och Anders har bra kontakt med bådas familjer. 
Jag lever min dröm och inte nog med det så är jag även lycklig, jag mår bra. 

Hon lever sin dröm. Hon har en man som stöttar henne till 100% medans hon just nu uppfyller en av sina stora drömmar. Och hon kommer bli stor, det känner jag på mig och jag hejar på henne till tusen! Dom bor vackert och livet flyter på som det ska. 

Vi har en del gemensamt men det vi pratade om just då var vikten. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu och med tanke på min sjukdom så vet jag faktiskt inte var detta kommer sluta. Det är för mig omöjligt att svara på. 
Hon har heller aldrig vägt så mycket som hon gör nu. Men ingen av oss har heller varit så lyckliga som vi är nu. Så harmoniska och känner att livet har fallit på plats för oss båda. Varför låter vi det förstöras av elaka tankar om vår vikt? Varför spelar vikten så stor roll? 

Jag vet ju att om jag släppte alla elaka och osäkra tankar om min vikt och mitt utseende, tankar som enbart handlar om vad andra ska tycka och inte tycka om mig - så hade jag mått ännu bättre. Dom elaka tankarna är faktiskt det enda som bromsar mig just nu, i övrigt finns det ingen negativitet i mitt liv. Samma för min vän. Jag ser på henne och ser någon som är supervacker inifrån och ut, en rolig, fartfylld kvinna. En som gör alla runt omkring glada med att bara vara hon. Det hon ser är att kläderna, enligt henne, numera sitter illa. Det hon ser är siffran på vågen. 

Varför låter vi oss påverkas av vikten på detta sätt? Kroppshets på SVT1 är mitt nya program. Jag ska mata i mig Mias kloka ord om det så är det sista jag gör. Jag växte upp med en mamma som ständigt klagade på sin vikt och hur ful hon var pga sin vikt, för mig var hon ju bara världens finaste mamma och jag ville aldrig att hon skulle gå ner i vikt, jag ville att hon skulle må bra och känna sig vacker.
Jag vill inte att min dotter ska växa upp med att höra mig säga samma ord om mig själv. För hur ska jag då lära henne att älska sig själv fullt ut oavsett utseende och vikt? 


Sluta med mjölkprodukter

Eftersom min kropp har kapsejsat totalt så har jag insett att jag måste göra något radikalt. Läkarna varken kan eller vill hjälpa mig. Jag äter laktosfritt sedan några månader tillbaka så det är inte problemet. 

Ett par veckor varje månad tillbringar jag med att kräkas, ha världens magkramper, jag sväller upp som en ballong och ser höggravid ut och mår extremt illa. Trött blir jag också. Såhär ser halva mitt liv ut just nu och det tar knäcken på mig. Om 2 veckor har jag nästa läkartid. Jag har bytt läkare flera gånger och även bytt vårdcentral och fortfarande finns det ingen som är intresserad av vad det kan vara för fel. 

Nu ska jag i alla fall prova att köra på helt mjölkfri kost så gott det går. Vi kör ju ganska mycket mjölkfritt redan då Ebba är mjölkproteinintollerant men nu blir det att dra i en extra växel för mig också. Inte nog med det så tror jag att jag kommer få köra glutenfritt också men jag väntar ett tag med det... jag blir rätt ledsen över hur mitt liv ska begränsas och hur lite vården bryr sig om mitt mående. Efter min senaste attack i söndags kväll som jag fortfarande inte hämtat mig från så sa Anders att han ska följa med på nästa läkarbesök och även han sätta press på läkaren. Han är ju den som ser hur jag lider, trots att han egentligen inte har en aning om vilket smärta det faktiskt är och hur handikappande det är att må såhär och samtidigt orka rodda med hus, barn och jobb.

Men i alla fall! Jag brukar dricka en pro pud på jobbet på natten (vill inte äta nattetid men det är lite väl mycket att gå 13 timmar utan att få något i magen) men nu testar jag att byta ut det mot denna men alltså... nej... ingen favorit direkt 🙄

(null)


 Har ni något annat förslag? Helst inte frukt heller då jag inte vill tugga på något nattetid utan helst bara dricka det. Usch det här är så svårt! Vad ska jag göra när mensen kommer liksom, det kan ju inte vara så att jag ska klara mig utan min marabou?! 😭

Osteopat, har någon av er testat på det? Kan det hjälpa? 


Jag saknar

Ebba har ju barnvakt titt som tätt. Vi har väldigt sociala liv vilket gör att det händer grejer runt oss titt som tätt och vi är ofta iväg och gör saker där det inte passar sig att barn är med. Vi har nog barnvakt i någon form nästan varje månad (ibland bara ett par timmar och ibland ett par dygn) och är bortskämda med det, det vet jag. Men något jag saknar är folk som ber om att få ha Ebba. 

Förutom att mina systerdöttrar då och då frågar om inte Ebba kan komma till dom eller om dom får hämta från dagis så finns det ingen annan som gör det. Det har aldrig hänt att någon i vår närhet hört av sig och sagt "vill Ebba hänga med mig på lekland på söndag" eller "kan inte Ebba sova hos oss ett par nätter nu i september. Vi saknar henne". Det händer aldrig. Och det är så jävla tråkigt. För jag inser ju att skulle det inte vara så att vi faktiskt bad om barnvakt så skulle vi aldrig ha möjlighet att umgås på tu man hand. Och även om vi är duktiga på att be om barnvakt så är det ju alltid vi som ska iväg på något då. Det händer ju aldrig att jag och Anders bara kan ha en dag och kväll för oss själva på hemmaplan. Ändå säger alla som någonsin suttit minsta lilla barnvakt till henne att hon är så enkel att ha och göra med. 

Jag vet inte... som sagt, vi har turen att ha folk som gärna ställer upp när vi frågar. Det tråkiga är ju bara att man alltid känner sig till besvär då. Vi har alltid liiite dåligt samvete när vi ordnat barnvakt och det hade vi inte behövt om det var någon som frivilligt frågat oss någon gång. En gång om året eller vad som helst liksom, bara vi slipper vara dom som alltid måste fråga och ha det där dåliga samvetet. Vad handlar det om? Vill dom inte? 

Hur har ni andra barnfamiljer det? 


Sjuka barn och arg mamma

Något jag kan bli så arg på är dom där föräldrarna som lämnar sina sjuka ungar på dagis. Och trots att jag inte har kontakt med speciellt många av dom andra föräldrarna så ser man ju ändå vilka barn som alltid är där, året om, varje dag, oavsett om snoret är tjockt, grönt och rinner ner för hakan. Oavsett om dom ser hängiga ut. Ändå är samma barn där varje dag. Och jag vet ju att personalen står maktlösa, dom kan inte göra något. Dom kan inte tvinga en förälder att stanna hemma med sitt barn. Och jag vet att andra föräldrar lägger märke till exakt samma barn. 

Och det leder till att vi andra föräldrar, vi som stannar hemma med våra sjuka barn. Vi som håller stenhårt på 48 timmars regeln vid magsjuka. Vi som håller på en feberfri dag m.m, vi är ju dom som istället får vara hemma hela tiden med våra sjuka barn. Och så får jag ständiga kommentarer som "oj vad mycket Ebba är sjuk". Ja, eller snarare oj vad oansvariga dom andra som inte vabbar är, för det är deras ungar som smittar mitt barn. Det är pga dom som vi har vabbat 3 gånger på 5 veckor. Det är pga dom som jag ständigt är sjuk också. 

Ebba har dessutom astma så när hon blir sjuk så kan hon få enorma problem med sin astma och trots att hon blivit frisk annars så händer det ofta att vi får hålla henne hemma extra dagar pga astman. Det är det inga andra föräldrar som tar hänsyn till när dom lämnar sina sjuka barn på förskolan. 

Jag pratade med en bekant vars dotter fick diabetes när hon var i förskoleåldern. En magsjuka på henne betydde inläggning på sjukhus - varje gång. Det tänker inte föräldrarna på som inte följer 48 timmars regeln för att "jag har ett viktigt möte" eller "hon har tråkigt hemma" eller kanske "hon är ju inte sjuk och det är tråkigt för henne att vara hemma pga att syskonet är magsjukt". Precis, och så finns det en annan tjej på den förskolan som blir inlagd på sjukhus för det. 

Jag förstår inte hur det kan vara ett problem! Jag förstår inte hur man kan vilja lämna ifrån sig sitt sjuka barn som behöver sina föräldrar mest av allt då! Jag brukar tänka att jag hoppas att dom familjerna har en otroligt anstängd ekonomi och faktiskt inte har råd att vabba. Jag brukar tänka att jag hoppas att dom bor i en liten hyreslägenhet, en tvåa med 2 barn och sliter rövarna av sig för att kunna ge barnen mat på bordet och att om dom vabbar så svälter ungarna. Det är den enda okej ursäkt jag kan komma på. För egentligen finns det inga ursäkter i världen när vi har ett system att staten betalar oss föräldrar för att stanna hemma med våra sjuka barn. Vi får alltså pengar för att mysa med det viktigaste vi har, ändå verkar det vara för svårt för folk. Vi har även ett system i Sverige där andra anhöriga som mor/farföräldrar får vabba om det krisar för föräldrarna - för låt oss vara ärliga, ibland kommer den där vabben vid sjukt dåliga tillfällen när båda har svinviktiga saker på jobbet och då är det grymt att även andra familjemedlemmar kan hjälpa till. Ändå verkar det vara svårt för vissa. 

Och pga att vissa föräldrar har så jäkla svårt att utnyttja det fantastiska system som vi i Sverige har där du kan vabba hur mycket som helst utan att bli ifrågasatt (eh tro mig, jag har många gånger väntat på att bli uppringd av försäkringskassan och ifrågasatt för att det måste ses som omöjligt att vabba för ett febrigt barn 3 olika gånger på en månad men nej, dom ringer inte), så tvingas vi andra föräldrar, vi som vägrar utsätta våra sjuka barn för en förskolemiljö och vägrar utsätta dom andra barnen för smittor, vi får istället vabba hela jävla tiden. Konstant. Jämt. Det är 3 år sedan jag och Anders fick ut hela löner senast, sedan dess har vi varit föräldralediga eller under ständigt vabbande. På riktigt alltså, jag vet inte ens vad min lön är på om jag jobbar en hel månad utan varesig sjukt barn eller vara sjuk själv. Och ändå är det oftast Anders som vabbar. Är inte det rätt sjukt att vi är hemma så mycket att jag inte vet vad varken jag eller Anders egentligen tjänar? 


(null)


Rädd

Jag är rädd för hur mitt Sverige kommer se ut på måndag morgon. På riktigt. Jag har haft sådan ångest inför detta val och nyss när jag var inne och läste på Magdalena Graafs blogg där dom flesta skrev att dom röstade på SD så blev tyngden i hjärtat lite tyngre. 

Jag tror att "topp 3" kommer bli 
S
SD
i den ordningen. Och i min kommun blir jag tyvärr inte förvånad om SD skulle vinna. 

Vad tror ni? 
Och till er som skrev hur ni tänkt rösta - tack, det är väldigt intressant! :) 

När telefonförsäljare ringer

"Hej jag heter X och undrar om ni har några privatlån?"

- Nej. Vi har huslån och that's it, inget annat. 

"Va? Inga blancolån eller något?"

- Inga billån, blancolån, kreditkort eller något annat. Endast ett huslån. Vill vi ha något så sparar vi till det.

"Eeh Aa det är ju bra. Men... skulle ni vilja ta ett privatlån då?"

- Eh nej som sagt, vill vi ha något så sparar vi först och köper sen. Vi är inte intresserade av att ta några lån! Till skillnad mot dom andra ni ringer så sköter vi vår ekonomi. 


Alltså... Är det inte sjukt att man bli uppringd idag och erbjuden ett lån hur som helst? Inte konstigt att folk hamnar i ekonomiska fällor när telefonförsäljarna till och med tycker att det är konstigt att man INTE är intresserad av ett lån. Det är galet att det tas så lätt på pengar och lån. 

När kroppen kaikar ur

Med jämna mellanrum får jag världens kräk-attacker. Det kan komma när som helst och var som helst. Helt plötsligt mår jag bara skitilla och kräks rakt ut. Får samtidigt sjukt ont i magen och den sväller upp så jag ser höggravid ut. I söndags var det dags för en sån här najs mag- och kräkattack igen och svullnaden och smärtan sitter fortfarande i, söndag och måndag var jag sängliggandes i princip. Illamåendet också trots att jag inte spyr längre, men det är bra nära ibland. Jag tror att detta beror på min sköldkörtelsjukdom för innan jag började med mediciner mot sköldkörteln så hade jag såna här attacker väldigt ofta och förra året var jag ofta sjukskriven från jobbet och var till och med en vända på akuten. Jag har gjort ultraljud av buken, koloskopi och gastroskopi men läkarna kan inte förklara vad som är fel. Men sedan jag började med levaxin mot sköldkörteln (jag äter dock för låg dos) så har attackerna minskat till kanske en gång i månaden. 

På det har jag mensvärk som inte bara känns som om livmodern försöker gräva sig ut, utan värken har även satt sig i ryggslutet. 

Aaah underbart. Och här sitter jag på jobbet också. Ingen lust att sjukskriva mig igen efter vab och nyss varit sjuk några pass, dessutom har vi vikariebrist så man vill inte sätta kollegorna i skiten hur som helst. Just ja, just nu har jag fan inte råd att vara sjuk heller. Aja, ett lugnt arbetspass i alla fall, alltid något! 

Livet ibland alltså... 

Skincity

Jag har ju skrivit både här och även lagt upp på instagram att jag beställt produkter från Skincity samt gjort deras hudtest först. Ni var ett par stycken som ville veta fortsättningen och om jag är nöjd så jag tänkte skriva om det nu ☺️

Jag har till och med för första gången någonsin mailat ett företag (alltså Skincity) och frågat om ett samarbete då jag är så nöjd att jag hade velat ge ut nån form av rabattkod till er MEN är man ingen storbloggare så är det inte så intressant för företag... Detta är alltså exakt vad jag tycker och inget samarbete! 

(null)

Jag började med att göra ett hudtest på Skincity.se där jag svarade på en del frågor. Ett par dagar senare fick jag ett mail med vad deras hudterapeuter rekommenderar åt mig. Jag fick 8-10 produkter som dom rekommenderade men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrig kommer använda 10 olika produkter i mitt ansikte, jag skulle tröttna på ett par dagar, dessutom är det svindyrt. Jag valde ut dom här 4 produkterna som jag kände passade mitt behov. 
1. En rengöring som jag använder i duschen. 
2. En ögonkräm med anti-aging effekt samt ska minska mörka ringar. 
3. En dagkräm med solskyddsfaktor 30 som ska minska glansighet. 
4. En kräm jag smörjer in ansiktet med en gång i veckan ungefär, som en ansiktsmask som man lämnar kvar. 

Min favorit av dom här är dagkrämen! Mitt hudproblem var att jag är väldigt fet i t-zonen men torr i övrigt vilket ledde till att jag är otroligt glansig i ansiktet. Nu kommenterar faktiskt andra i min närhet också att jag är mindre glansig och mer "fin" och pigg i ansiktet!  Det är kul att höra för jag själv ser en otrolig skillnad från dagar jag använder krämen och dagar jag inte använder den. 

(null)

Dom här bilderna är tagna med bara några minuters mellanrum. Innan jag smorde in mig en morgon - ett par minuter efter att jag smörjt in mig med både ögonkrämen och dagkrämen. 

(null)

Dom här produkterna hängde med utan extra kostnad. Lilla krämen är samma som min ögonkräm. Och lilla flaskan är en rengöring som man tar på en pad och sedan drar i ansiktet. Det behöver inte sköljas bort. Den ska jag absolut beställa nästa gång och nedan ska jag visa en bild på varför. Den är grym! 
Jag sminkar mig typ aldrig och jag duschar och tvättar ansiktet varje kväll - ändå kan jag få loss sjukt mycket skit från ansiktet när jag tar med denna efter en dusch! 

(null)
 
Rätt äckligt va?! 😂 Mitt ansikte som inte haft smink på typ 4 veckor liksom! 

Efter ungefär en vecka med produkterna så blev jag jättefinnig kring näsan och fick även min allra första pormask 😄 men eftersom jag förut hört att det är skit som trycks ut från huden när man använder bra produkter så fortsatte jag som vanligt och efter några dagar försvann finnarna. 

Som sagt, gör hudtestet gratis på deras hemsida i första hand ☺️ Alla har olika hudtyper och det är inte säkert att du får samma rekommendationer som jag fick (jag valde prisklass mellan i testet). Men nu har ni i alla fall fått en genomgång över vad jag i dagsläget använder och tips på vad som är värt att beställa om ni har samma hudtyp som jag. I julklapp tänkte jag faktiskt önska mig deras nattkräm som jag blev rekommenderad. Dagkrämen har liiiite foundation i sig så den vill jag inte använda nattetid också. 

Vad säger ni? Har ni/ska ni göra hudtestet? 😊

RSS 2.0