Vuxna människor

När jag var yngre trodde jag att skitsnack hörde till den åldern. Skolåldern liksom, där hormoner sväller över och man kan avsky någon pga vilka skor den har eller att man anser att personen är snyggare eller populärare än en själv. 

Nu är jag vuxen och skitsnack är fortfarande en del av vardagen. Vuxna människor som är ute efter... ja vadå egentligen? Antingen förminska dig eller få sig själv i bättre dager. Och det värsta av allt? Fortfarande i vuxen ålder är det precis som när du var barn, du har två val. Antingen skiter du i skitsnacket och sväljer det men då vet du också att även andra sväljer det. Vilket dom tyvärr gör. 
Eller så sjunker du till samma låga nivå och kläcker allt skit du vet att personen själv håller på med? 

Fast saken är att personen kommer med lögner och du med sanning och du vet att du i detta fall inte kommer bli trodd. Jag vet inte, är det värt det? Jag vet bara att hjärtat säger att det inte är värt att sjunka till lågstadienivå, hjärtat säger att jag är bättre än så. Hjärtat säger "svälj det och gå vidare. Karma tar hand om det andra". Hjärnan säger istället "fuck off! Mig sprider du fan inte lögner om, nu kläcker jag alla jävla hemskheter du säger och skit du gör när andra inte ser."

Fast samtidigt är det väl bra om någon av oss faktiskt är vuxen. Även om jag är yngst. Nej, det blir visst inte bättre efter skolåldern. Vuxna är precis lika stora rövhål. Och här står jag och peppar tonåringarna i min närhet med "det blir bättre sen", fast sanningen är att skitsnack bara har möjlighet att göra större skada när du är vuxen. 



Dagens bästa

Efter en diskussion med ett par kollegor som berättade om dom positiva effekterna med att tänka eller säga det bästa som har hänt den dagen det sista man gör innan man ska sova så har jag infört det hemma. 

Varje kväll när vi pussar varandra godnatt så frågar jag Anders vad hans "dagens bästa" är och så berättar vi om våra. 

Efter en vecka slog det mig... Varje kväll när jag tänker på dagens bästa så har det något med Ebba att göra. Det är alltid Ebba. 

Det är hur hon tjöt av skratt när jag sprang och drog henne i pulka. Det är långa kramar när hon sagt att hon älskar mig. Det är när hon hårt kramade om mig och samtidigt bad Anders ta kort på oss två. Det är familjepussarna, när vi tre pussas samtidigt. Det är allt det där vardagliga som faktiskt händer varje dag. 

Och på kvällen när jag berättat om mitt dagens bästa så lägger sig ett leende på mina läppar och en lycka i bröstet. 

Tänk att den där lilla människan gör allt det där för mig. Trots att vi tjafsar, diskuterar och jag kan slita mitt hår av frustration ibland så är hon ändå alltid det bästa som hänt mig den dagen. Wow, vilken tur jag har. 

Jämställt hemma?

Okej alla som någon gång har diskuterat jämställdhet och är feminist på den punkten har väl någon gång hamnat i diskussion med nån som ba "men vadå ska min fru börja byta däck på bilen bara för det?" eller "min man kan inte laga mat!!"

Vi tar det där lite fort då. Nej, det är inte jämställdhet att kvinnor och män bara ska byta uppgifter rakt av. För om kvinnor plötsligt bara ska byta däck 2 gånger per år, klippa gräset 10 gånger och skotta 7 gånger så är det sjukt ojämställt det också! Nej männen måste inte tvätta, diska, laga mat, byta alla blöjor, städa, stryka och mangla hela tiden varje dag. Nejnejnej. 

Ett jämställt förhållande handlar om att båda (nu snackar jag i hetrotermer men samma gäller ju oavsett, men jag har bilden av att det är mest hetroförhållanden som är icke-jämställda) tar lika stort ansvar för hem, barn, planering, förhållande och emotionellt. Sen vem som gör vad är mindre viktigt. Däremot kan det inte vara jämställt om man ska behålla dom traditionella könsrollerna för män har fan inte mycket på deras lista över saker dom ska göra i så fall. Man kan inte jämföra att byta däck 2 gånger om året med att diska som behöver göras dagligen. 

Men kvinnan måste automatiskt inte kavla upp ärmarna och ge sig ut för att byta däck för att det ska vara jämställt. Se över fördelningen istället. Vad görs hos er och hur ofta ska det göras? Och sedan, vem gör det? Blir det rättvist i slutet av dagen? 

Hos oss är det Anders som byter däcken. Men det är även han som diskar, vattnar blommor, rensar blomrabatter och torkar barnrumpa. Precis som jag tvättar kläder, håller koll på Ebbas läkar/BVC/fotograf-tider och torkar barnrumpa. Men jag skottar snö och klipper gräs också. 

Jämställdhet handlar inte om att rakt av byta uppgifter. Jämställdhet är att ta lika stort ansvar, sen hur man delar upp det är till var och en att bestämma i sitt eget förhållande. 

Värdekollen

Hörni nu kommer jag med ett tips igen! 😄 

Jag fick veta att Länsförsäkringar har startat något som heter "värdekollen". Man får med jämna mellanrum sms med hur värdet på ens bostad har förändrats (jag valde att få sms var 3e månad). 

Jag anmälde mig på deras hemsida i Söndags kväll. I måndags ringde en trevlig mäklare och vi bokade in ett möte till igår, Tisdag. 
Igår var han hemma hos oss och gjorde en värdering (tog typ 30 min) och utifrån den värderingen kommer vi i fortsättningen få ett sms var 3e månad med hur värdet på vårt hus har förändrats. GRATIS! 👏🏻

Även om vi inte har några som helst planer på att någonsin flytta härifrån så känns det ändå bra att kunna få en "värdering" med jämna mellanrum och ha koll på sitt boende liksom. 
Om vi renoverar eller av andra orsaker vill ha en ny värdering hemma hos oss igen så sa dom även att det bara är att ringa, dom kommer gratis. Hur bra?! 

Varsågoda. 

Fråga

Av ren nyfikenhet på mitt inlägg om organdonation... Är ni donatorer? Har jag fått någon att anmäla sig som organdonator eller var ni det redan innan? Vad tycker ni? Det går att kommentera anonymt här om man vill det. 

Eller ja, en kollega har anmält sig som donator efter att vi pratat om det och det gjorde mig otroligt glad! 

Manshat

Jag hade nyligen börjat följa en kvinna på instagram. Feminist som hon skrev på sin sida. När jag tittade igenom hennes flöde så hittade jag en kommentar från henne där hon skrev typ "man ska inte ska investera känslomässigt på någon man överhuvudtaget". Jag skrev och frågade henne om jag förstått henne rätt i att enligt henne så borde jag alltså inte gå in känslomässigt i varken min man, mina bröder eller mina manliga vänner, enbart pga att dom är män. Och svaret var att ja, jag hade förstått henne rätt. Hon hatar män och tycker inte att någon kvinna ska ha med män att göra. Hon har flera gånger uppmuntrat heterokvinnor att istället börja dejta kvinnor. 

Alltså... Hur kan man uppmuntra heteropersoner att dejta någon av samma kön? För det är ju aldrig okej att säga till någon som är homosexuell att den borde dejta någon av motsatt kön. 

Och att hata män. Att hata män till den grad att man på ett stort, öppet forum uppmuntrar kvinnor och unga tjejer till att inte investera känslomässigt i sina familjemedlemmar ens. Hur kan man hata så mycket? 

Hur kan man kalla sig feminist när det faktiskt är renodlat manshat man håller på med. Feminism är inte manshat! 
Men att skriva att man hatar alla män. ALLA män, det är manshat. Att skriva att man inte ska ha med män att göra, det är manshat. 

Hur kan man tycka att det är okej att säga att man hatar alla män? För det är ju i inget annat avseende okej att säga att man hatar en hel grupp sådär. Man får inte säga att man hatar kvinnor. Att man hatar invandrare. Att man hatar barn. Att man hatar svenskar. Varför tycker man då att att det okej att öppet hata alla män? 

Jag hatar män i grupp för dom skrämmer mig. Jag hatar att möta män när jag är ute och går ensam. Jag hatar att stå ensam i en hiss med en okänd man. Jag hatar otrevliga och förminskande män. Jag hatar män som begår övergrepp. Män som slår, våldtar, köper sex. Dom männen hatar jag. 

Men jag hatar inte alla män. Det finns flera män som jag älskar. Min man, mina bröder, mina brorsöner som kommer att växa upp till män. Och min pappa uppe i himlen. Min snälla svärfar, mina kusiner... Jag har massor av män i min närhet som jag bryr mig om, som jag tänker på, som jag blir glad av att träffa och prata med. Jag har massor av män i min närhet som bryr sig om mig. 

Men denna kvinna kanske inte har det. Det kanske är ur det som det enorma manshatet vuxit. Det kanske inte har funnits någon närvarande pappa, bröder eller någon annan manlig förebild. Kanske har alla män i hennes närhet skadat  och svikit henne. 

För om det inte är så, så kan jag för mitt liv inte förstå hur man kan hata en hel grupp människor så mycket som hon gör. Och oavsett så kan jag för mitt liv inte förstå hur man på ett öppet forum kan hata och uppmana andra kvinnor att hata med henne. 

Jag tackade för hennes svar och slutade följa henne. 

Förmodligen det viktigaste jag någonsin skrivit

Jag har nog skrivit om detta förut, min erfarenhet av organdonation, men jag minns inte hur noggrant. 

Den 9 Juli 2015 stod jag och fixade mig i ordning. Jag och min brors sambo skulle på bio och jag såg fram emot det. Plötsligt fick jag ett samtal från min syster, mamma låg på sjukhus. Anders hämtade mig och vi åkte till sjukhuset. I bilen pratade vi om hur sur mamma skulle bli för att vi alla rusade dit. Hon skulle tycka att vi kom i onödan och vi skulle krama henne och säga att klart vi kommer. Jag visste att mina syskon också var på väg, men jag trodde inte att det var allvarligt. 

Jag och Anders var först på plats. In på akuten och försöka hitta henne. Hon hade inte haft leg på sig när ambulans hämtat henne och utan legitimation blev hon "kvinna okänd" trots att hennes särbo var med och kunde intyga vem hon var. I receptionen hade dom dock koll på hennes olycka och frågade "är det kvinnan som xxx" och på så sätt lotsades jag vidare till rätt avdelning. Där väntade min stora mardröm. 

Jag minns små fragment från när jag kom in i rummet. Jag minns chocken när hon inte var vaken och pratade. Jag minns hur hon såg ut när hon låg uppkopplad med slangar överallt och monitorer som pep. Jag minns att jag bröt ihop totalt. Jag minns att folk höll upp mig i mina armar för att jag inte skulle ramla ihop när benen vek sig. Jag minns att jag tog armarna om min stora, höggravida mage. Jag minns att jag plötsligt hade en stol under mig.

(null)

 

Ungefär 14 timmar senare var vi fortfarande kvar på sjukhuset. Några släktingar hade kommit dit och vi hade då och då korta samtal med läkaren som kom med uppdateringar. Min mamma hade fått en hjärnblödning och hjärnan var död innan hon ens hann slå i marken. Hennes kropp levde, hjärtat slog men hon var inte längre där och då kom frågan från läkaren "ni behöver fundera på organdonation, vad tycker ni om det?"

Just där och då var vi alla i chock. Vi har våra egna åsikter om organdonation men vi ville ju göra som mamma ville, inte vad vi tyckte. Och mitt i sorgen... Mitt i när våra liv föll samman på det där sjukhuset så hade ingen av oss fyra någon som helst aning om vad mamma tyckte om organdonation. Medans vi funderade så började dom ta prover på mamma. Blodprov på blodprov, hur många som helst och vi förstod att om vi bestämde oss för organdonation så skulle det gå fort och dom skulle vara förberedda. 

Vid nästa samtal sa läkaren att dom hittat mamma i donationsregistret så vi behövde inte ta något beslut åt henne. Några av hennes organ donerades bort den morgonen, morgonen den 10 Juli. Några timmar senare var jag tillbaka på sjukhuset och såg min vackra mamma igen, denna gången kall och blå. Död på riktigt. 

Ungefär 2 månader senare ringde min telefon. Det var en sköterska från samma sjukhus. Hon ringde för att tala om att några av mammas organ gått till 2 kvinnor i 50-60 års åldern. Operationerna och läkningen hade gått bra och dom två kvinnorna hade fått sina liv tillbaka. Sköterskan berättade hur otroligt tacksamma kvinnorna och deras familjer var gentemot mamma och oss. Det var ett glatt samtal. 2 familjer slapp känna det vi kände när marken under oss slogs i spillror. 

Ytterligare några veckor efter det, när chocken hade lagt sig. När jag själv blivit mamma, så kom jag på det en dag. Plötsligt mindes jag hur jag och mamma suttit och pratat om organdonation och jag hade berättat att jag hade anmält mig som donator. Där och då hade min mamma bett mig om hjälp med att anmäla henne och vi hade gjort det tillsammans. JAG HADE ANMÄLT HENNE SOM ORGANDONATOR! Men på sjukhuset hade jag ingen aning. På sjukhuset var jag för chockad, ledsen och trasig inombords för att minnas en sådan sak. Och det gjorde mig ännu mer säker på hur viktigt det är för alla att själva gå in och anmäla sig, för i den sorgen kan man inte lägga det beslutet på sina nära och kära. 

Vill man inte donera bort sina organ så kan man fylla i även det. Vill man bara donera bort vissa organ så kan man bestämma även det själv. Allt detta gör ni snabbt och enkelt på socialstyrelsens hemsida. Googla! 

För att mina nära och kära aldrig ska behöva fundera på om jag vill eller inte vill donera bort mina organ. För att om jag eller någon av mina nära någonsin skulle behöva ett organ så hoppas jag för allt i världen att den möjligheten till räddning ska ges. För att om jag eller mina nära någon gång behöver en blodtransfusion. Om vi någonsin står så nära döden men har en möjlighet att få överleva. 

Och för dom där två kvinnorna som fick leva vidare när mamma dog. För deras familjer som slapp gå igenom den sorgen vi alltid kommer att känna. Därför har jag anmält mig till donationsregistret. Därför är jag blodgivare. Därför finns jag med i Tobiasregistret. 



Anders jäkla tur

Kommer ni ihåg inlägget om att Anders delade glass med Ebba när hon var magsjuk? 
Han blev ändå inte magsjuk!! Han sov bredvid henne i hennes säng i 2 nätter och delade glass och han klarade sig. Vad fasen är oddsen på det liksom?! 

Och jag kanske vågar skriva det nu, men jag klarade mig också. Nu är det bara hoppas att magsjukan inte kommer tillbaka. Det var 2 år sedan hon hade det sist och det får gärna dröja minst 2 år innan nästa vända. 

Men ändå imponerande att en 3 åring som inte kräkts på 2 år själv sa till "jag behöver kräkas" och sen höll händerna för munnen och kräktes i sina egna händer medans Anders bar henne till toaletten för att hon inte ville att det skulle hamna på golvet. Sedan stod hon och kräktes ner i toan. Alltså snälla, ganska imponerande va?! 

Skillnader

En man dödar sina 2 barn på barnens mammas födelsedag för att hämnas för att hon gått vidare och träffat någon ny efter att dom separerat. Sedan tar mannen livet av sig själv strax innan polis dyker upp. 

Kommentarsfält i sociala medier fylls av kommentarer om att det är synd om honom. Att tänk om han bara fått hjälp mot sin psykiska ohälsa. Stackaren. 
Hans ex är en hemsk ragata som blivit tillsammans med en afghansk man. 


Ett 6 månaders barn i barnvagn kidnappas och är borta i 2 timmar. Barnet hittas tillslut på en parkering utanför en affär, barnet mår bra och har lämnats där för att kunna hittas av någon. 

Kommentarsfält fylls med avsky. Avsky mot kvinnan som misstänks ha tagit barnet. Avsky för att hon är drogmissbrukare och har psykisk ohälsa. Hon är sjuk i huvudet och borde spärras in för alltid. 

Kommentarsfält fylls med avsky gentemot mamman till barnet, för hur fan kan man lämna sin bebis ute själv? Som om den mamman inte redan mår tillräckligt dåligt. Som om den mamman inte ångrar sig och har lärt sig en läxa den hårda vägen redan som det är.  

Kvinnorna får så mycket skit kastat på sig. Kvinnorna hatas och borde spärras in fast det handlar om ett fall av separation, ett fall av psykisk ohälsa och ett fall av... ja något som många föräldrar gör. 

Mannen som skjutit sina 2 barn. Dödat. Haft ihjäl sina barn för att hämnas på deras mamma. Han som varit medveten om precis vad han gör när han dessutom planerat ut att göra det på exets födelsedag. Han som inte bara tagit ifrån 2 barn deras rätt att leva, utan även förstört så många andra liv längs vägen. För hur ska folk i deras närhet någonsin kunna gå vidare från en sådan händelse? 
Men han är man och led av psykisk ohälsa. Honom är det synd om. 

Apropå skillnader mellan män och kvinnor. När man öppnat ögonen för dom så är det så otroligt tydligt. Och tragiskt. Så otroligt tragiskt. Och jag hoppas att alla kvinnor får den absolut bästa hjälp dom kan få. 

Magsjuka

Ebba är magsjuk. Jag och Anders är inte det (än!). Plötsligt ser jag Anders dela isglass med Ebba... Dela. Alltså han äter på samma glass som hon har haft i munnen. 

Kan ju säga att det inte blir något åka av för hans del i alla fall. Jäklar vilket avstånd jag kommer hålla i några dagar framöver. 

Hur är man en bra feminist?

Jag hamnade i en diskussion om feminism och om man får "fixa till" sitt utseende med att t.ex raka sig och fixa naglarna när man kallar sig feminist. För tydligen kan man inte fixa i ordning sig för sin egen skull, utan det måste vara för någon annan, en man. Enligt vissa i alla fall. 

Jag är feminist. För mig är feminism att kämpa för jämställdhet och vilja bli av med machokulturen vi lever i idag. För att män ska få gråta öppet utan att skämmas. För att kvinnor inte ska vara rädda när dom går ute. För att den farligaste platsen för kvinnor inte ska vara i deras eget hem. För att män ska tillbringa lika mycket tid med sina barn som kvinnor gör. För att kvinnodominerade yrken inte ska ha sämre lön än mansdominerade yrken. För att kvinnor inte ska tjäna mindre än män för samma arbete. För att kvinnor inte ska dalta med sina män och serva dom i hemmet. För att män inte ska komma undan med att trakassera, misshandla och trycka ner kvinnor. 

För att män ska ses som lika bra föräldrar till sina barn som kvinnor är. För att kvinnor och män ska få göra och se ut exakt som dom själva vill utan att få höra om hur dom borde vara. För att det ska ses som självklart att män är föräldralediga och vabbar. För att ingen flicka ska få höra "han slår dig för att han tycker om dig".  Allt det där och mycket mer är feminsm för mig. 

Vad feminism inte är är att skamma andra kvinnor för att dom väljer att sminka sig. Det är inte att skamma andra och påstå att dom inte alls ser ut på ett visst sätt för sin egen skull utan för att göra män nöjda. 

Hade Anders fått bestämma så hade jag inte fixat mina naglar. Jag hade heller inte fixat mina fransar eller köpt dyra krämer som jag tycker är bra mot min hud, för han tycker att allt det där är onödigt. Jag däremot tycker inte det, jag tycker om att känna mig fin och fixade naglar är fint enligt mig. Jag känner mig fin i smink men har varken ork eller lust att sminka mig varje dag, därför fixar jag fransarna. Och vissa dagar vill jag bara se förjävlig ut för jag inte orkar annat och då gör jag det! Oavsett är det ingen man som bestämmer hur jag ska se ut. Jag förstår inte vad det har med feminism att göra? Det är inte så att jag anser att alla andra kvinnor också ska se ut som jag gör. 

Och rakning. Kan vi snacka hår eller? Jag skrev att jag rakar mina armhålor och mitt kön för att jag tycker att det känns ofräscht med hår, speciellt mellan benen, med tanke på alla olika kroppsvätskor som passerar där. Alltså JAG KÄNNER MIG ofräsch. Jag tycker inte att det är ofräscht med hår, oavsett kroppsdel, men jag måste väl få välja att inte vara hårig på vissa ställen? Och armhålorna vill jag raka bara, jag trivs bäst så. Alltså JAG. Det är aldrig någon som sagt att jag borde raka mig (snarare tvärtom) och jag har faktiskt ingen aning om vad min man anser om kroppshår. 

Och så kommer "varför rakar inte män sig då?" Okej, jag vet inte vad just du har träffat för män men jag kan säga så mycket som att majoriteten av killarna jag har träffat har rakat både bröst, armhålor och kön. Och nej, Anders kanske inte fixar fransarna, däremot gör han annat som t.ex att fixa håret varje dag. Jag fixar istället aldrig håret och jag ser ingen skillnad i att fixa fransar eller hår, båda är ju ett sätt att ta hand om sitt utseende. 

Då är inte det rätt sorts feminism. Då är jag tydligen ett dåligt föredöme för unga tjejer. Då säger jag att något så naturligt som hår är ofräscht. Då borde jag raka även mitt huvud (?!?). 

Alltså jag vet inte ens vad jag ska säga. Enligt mig är den enda som är en dålig feminist någon som faktiskt skammar kvinnor för deras utseende. Någon som får kvinnor att känna att det fan inte är värt att säga att man är feminist för att man möter kritik över sitt liv och sitt utseende då. Det är för mig den enda sortens dåliga feminist. 

Vad är felet i att bry sig om sitt utseende? Jag gör massor för mig själv som inte syns i mitt utseende som ändå får mig att må bra men det diskuteras inte för att det spelar ingen roll. Det är bara mitt utseende som spelar roll i den frågan tydligen. Och att andra talar om för mig hur jag borde se ut och tycka är så fel. Fel, fel, fel! 

JAG bestämmer över mitt liv, mina val och mitt utseende. JAG och endast jag. DET är feminism. 

Vad tycker du? Kan man vara feminist och raka sina armhålor på samma gång? Är det okej att "fixa till" sitt utseende för sig själv eller gör alla kvinnor till sig för män enbart? 

-

- Jag har aldrig nyårslöften. Jag tror inte på nyårslöften och bestämde mig för många år sedan för att bara lägga ner sånt. Jag har mål med året, en tydlig bild av hur jag vill att det ska bli, men inga löften om förändring eller sådant.

- Jag är besatt av våran ekonomi. Jag kollar våra konton minst en gång om dagen, ibland upp till 3-4 gånger. Jag vill ha stenkoll. Förut hade jag hand om alla våra räkningar pga det kontrollbehovet men nu har Anders tagit över den uppgiften. 

- Det ENDA jag saknar med livet innan barn är att få vara sjuk på riktigt. Ni vet sådär så man ligger i sängen hela dagarna och sover eller plöjer serier och går som längst till toaletten. Nu är det förskolelämningar, hämtningar, lek, matlagning och dåligt samvete hur dåligt man än mår. Utöver det finns det faktiskt inte en enda grej jag saknar, jag lider fasen inte ens av den där sömnbristen som är så populär att snacka om bland föräldrar. 

- Anders enda dåliga sida enligt mig är hans konflikträdsla. Det roliga är att det ofta är hans konflikträdsla som leder till konflikter i slutändan 😉 Där är vi totalt olika! Jag är rak och kan upplevas som hård. Han är konflikträdd och man får dra ut grejer ur honom. 

- Det som gör mig mest irriterad och frustrerad för tillfället är hur vi inte kommit längre med jämställdhet här i Sverige. Jag kan bli tokig på alla "åååh har Anders varit pappaledig? Vad underbaaar han är! 😍" 
Jag längtar tills dagen han får kommentarer om hur underbar JAG är för att jag har varit mammaledig och vilken tur han har (som om det någonsin skulle hända). 

- Jag är superinne på feminsm nu och har varit sedan Ebba föddes egentligen. Jag har alltid varit feminist och kallat mig det men nu har det blivit mer att saker upprör mig på ett annat sätt. Jag vill kämpa! Och det har att göra med att jag inte vill att min dotter ska växa upp i ett ojämställt samhälle där män avbryter henne, slår henne, där hon måste jobba hårdare för att synas hälften så mycket som en man och där hon förväntas serva män. Aldrig att jag går med på något sånt! 

- Anders går alltid upp med Ebba på mornarna när han är ledig. Han vet att jag gillar och behöver sömn mer än honom och därför får jag sova. Älskar det! 

19 år sedan

Igår var det 19 år sedan jag såg min pappa vid liv senast. 19 år sedan jag pratade med honom. 19 år sedan jag inte kramade honom när han åkte till jobbet för att jag var upptagen med att leka med en kompis. 

Idag är det 19 år sedan jag hälsade på min pappa på bårhuset. 19 år sedan jag försökte värma hans kalla hand i min varma. 

Det känns som att jag samlar åren på hög nu. Det tar inte slut, det fylls bara på med fler och jag kan inte få tillbaka honom och få ett slut på sorgen. Inom mig har jag en jävla massa högar med sorg att släpa på för både mamma och pappa. Det blir en jävla massa saknad. 


Nytt beroende

Hallå spelar ni hayday (mobilspel)? 
En av mina vänner har spelat det i några år och jag tyckte hon var sååå töntig. Och så i förra veckan hade jag inget att göra en natt på jobbet och jag spelade slut på ett annat spel jag hade så jag sökte runt lite och såg hayday. Tänkte att jag kan väl testa... ooooch nu är jag fast 🙄

Efter att Anders sett mig spela i 1,5 dygn så laddade han också ner ooooooch vad tror ni? Han är fast. Även Ebba har fått eget hayday på en platta (för att hon också vill spela ibland men vi inte vill att hon ska fiffla i våra spel 😂). 

Så spelar ni hayday? Om inte så ladda ner och bli beroende 😬 Och glöm inte att skicka vad ni heter där så lägger jag till er som vänner! 

Mitt 2018

För ett år sedan önskade jag mig ett 2018 i resans tecken. Och det blev det hörni! 

I februari var vi i Kenya på en fantastisk bröllopsresa. Vi solade, badade, drack drinkar, shoppade, åkte på safari och såg vilda, helt magiska djur och jag överkom en av mina största rädslor - vatten och fisk, genom att dyka i 30 minuter på 12 meters djup bland fiskstim och stora sköldpaddor! Det var verkligen en wow-resa. 


(null)

(null)


I april åkte jag, min syster och 5 av mina syskonbarn (alla i tonåren) till London! Resan började inte så bra när vi upptäckte kackerlackor och vägglöss i lägenheten och stod ute på gatan utan boende vid midnatt första kvällen. MEN när boendedelen ordnat sig så blev det en regnig men väldigt rolig resa. Vi shoppade, promenerade runt i hela stan och spanade in sevärdheter. Vi bestämde redan då att vi ska göra en resa per år ihop, vi 7 tjejer ❤️ 

I maj var vi i Finland på bröllop. Min kusin fick äntligen sin drömprins och jag hoppas att dom lever lyckliga i alla sina dar! Det var en mysig resa och väldigt kul att träffa släkt jag inte sett på länge. 

I juli var vi i Estland, Tallinn. Tyvärr förstördes resan en del av att Ebba var totalt rabiat varje kväll och skrek flera timmar i sträck pga övertrött. Utöver det så var det dock en bra resa! Vi hade superfint väder och tog en natt på hotell också så vi hann med att promenera runt i stan i lugn och ro och njuta (och nästan avlida i värmen). 

I augusti överraskade Anders mig med en resa till Katowice! Jag fick reda på att vi skulle åka dagen innan bara, haha. Det var en bröllopspresent på vår första bröllopsdag/födelsedagspresent till mig. Verkligen en mysig och fin liten stad och jag fick uppleva ännu en av mina drömmar - att besöka auschwitz! (Sedan jag träffade Anders för snart 5 år sedan har han alltså uppfyllt ALLA mina stora drömmar. Rätt bra jobbat!) Det var hårt och hjärtskärande, samtidigt som det var nyttigt och vackert. 

(null)


I september åkte vi på min årliga födelsedagskryssning vilket också var väldigt kul! Det är sååå kul att mina vänner uppskattar den traditionen så mycket att dom redan nu pratar om nästa års resa, trots att kryssningarna har förändrats väldigt mycket. Från att typ alla var singlar och söp och spydde till att nästan alla har sina partners med sig och festar bra mer städat 😄

Vi har även semestrat här hemma i Sverige samt njutit till fullo denna varma sommar av vår pool! Som vi älskar den! Och Ebba lärde sig simma innan sin 3 års dag. Vem hade kunnat tro det?! 

Jag har även börjat på ett nytt jobb inom psykiatrin där jag trivs super. Nya kollegor (och även gamla kollegor som hittat dit), nya arbetsuppgifter och nya människor. Jag har utvecklats så mycket det här året och njuter av det trots att det även varit otroligt tufft i perioder. Men jag tänker att dom tuffa perioderna enbart stärker mig, både personligt men även yrkesmässigt. 

Så ja, verkligen resans år. Precis som jag önskade! Men även renoveringens år. Vi har fixat i ordning vårt sovrum, Ebbas sovrum, vardagsrum, matsal och trappen upp till övervåningen. Samtidigt som vi har inrett och köpt möbler till våra 2 gästrum. Hur har vi ens hunnit med allt? 

Detta år har varit både upp och ner men till stora delar fantastiskt. Jag har gråtit och känt mig uppgiven men även känt mig så lyckligt lottad, älskad och tacksam under det här året.

För 2019 önskar jag att jag själv, min familj och mina nära och kära får vara friska, leva och må bra. Jag önskar ett lyckligt år, ett pengasparandets år och ett friskt år. Och kanske, kanske en graviditet någon gång under året?  

Jag önskar också något betydligt tråkigare. Jag tänker mycket på en man som vi känner som är sjuk i cancer. Jag hoppas att han snart får sin vila, jag hoppas att han får frid och jag hoppas att hans stora kärlek lär sig leva med sorgen och känner lycka igen. 


Gott nytt år! ❤️



Jul, jul, strålande jul

Nu är julen över och den blev precis sådär som det ska vara, lugn och ro i myskläder tillsammans med familj. I år firade vi på landet med Anders familj och kom hem idag och här sitter jag nu på jobbet. Egentligen skulle jag jobba både jul och nyår men tog föräldraledigt, bestämde mig dock för att jobba nu i mellandagarna vilket jag ångrar nu. Hade hellre varit hemma och myst 😊 Men det gäller bara ett par nätter, sen är jag föräldraledig i över 1 vecka, så det blir så bra så. 

(null)



Jag har i alla fall ätit massor av god julmat och mumsat i godis och fika. Jag bestämde mig för att skippa dietistens order just vid jul och det har gått förvånansvärt bra! Hade ont i magen på natten mot juldagen samt på juldagen, men inte så ont som jag brukar ha. Och äntliiiigen fick jag dricka massa julmust också, som jag längtat!

Och självklart kom tomten på besök också! Ebba var så hjälpsam och delade ut paket trots att hon tyckte att han var lite läskig 😄

(null)

(null)


Dom första dagarna var det -15 grader ute så då stannade vi bara inne och tog det lugnt. På juldagen var det dock lite mildare så vi tog med Ebba ut till en pulkabacke. Kolla den utsikten! 

(null)

(null)


Nu ska vi ladda för nyårsafton. Kan man ha mjukisar på sig på nyår? Funderar starkt på det, har ingen som helst lust att klä upp mig. Vill bara ta det lugnt och slappna av. Vi ska fira även nyår tillsammans med Anders föräldrar, syster och systers pojkvän. Det ska bli kul! Jag är lite besviken över att Anders ska jobba nästa vecka dock... det känns inte jättekul. Först var vår plan att vi skulle ha hela nästa vecka med lite familjetid, men Anders blev tvungen att jobba. Så tråkigt! Jag har frågat Ebba om hon vill gå och se Pippi på dom sju haven på cirkus med mig men hon sa nej 🙄 Hon är pappas flicka och säger nej till allt jag frågar om vi två ska göra utan Anders, sen säger hon "vi kan gå allihopa, pappa också". Jäkla unge haha! Så jag vet faktiskt inte vad jag och Ebba ska hitta på nästa vecka, jag vill dock inte sitta hemma hela veckan så får väl se. Förslag någon? 



God jul!

Jag tänkte bara hoppa in här lite snabbt och önska er alla en riktigt god jul! Jag hoppas att alla som firar med barn tar det väldigt lugnt med alkoholen och kommer ihåg att detta är barnens högtid, barnen ska få känna enbart lycka och trygghet denna fina dag. Ska dom ha ont i magen så ska det vara pga för mycket sötsaker, inte oro och rädsla. 

Jag hoppas ni får en mysig dag med nära och kära och massor av mat och kärlek ❤️
God jul! 

Hon

Det är snart dags för min tredje jul utan mamma. Tredje julen utan henne vid middagsbordet. Tredje julen utan att hon sitter i tomtens knä och skrattar och skojar. Tredje julen utan hennes mat. Tredje julen utan hennes kram. Tredje julen utan hennes skratt. Tredje julen utan henne. 

Julen närmar sig med stormsteg och för varje dag blir saknaden större och större, jag som inte ens trodde den kunde bli det. Jag tänker på henne hela tiden och saknar så det gör ont i hjärtat. 

Just nu vet jag inte ens om jag kommer kunna hålla ihop mig själv då. Och samtidigt vet jag att detta bara är början. Början på resten av hela mitt liv med jular utan henne. 

Jag saknar henne. Allt med henne. 

Varför kvinnor är bättre än män

När jag var gravid så pluggade jag 50% och jobbade nästan 100% samtidigt. Jag födde barn efter att ha varit vaken i typ 5 dygn. Med ett crp (alltså sänkan. Ska ligga under 5 när man är frisk) på 300 så gick jag fortfarande hemma utan att ha sökt läkarvård, jag ammade, satt uppe med bebis på nätterna och skötte hem och barn. 

Jag missade inte en dag i skolan trots att jag var gravid och födde barn. Jag födde barn i 4,5 dygn, låg inlagd på sjukhus i totalt 7 dygn efter det, köpte båt och hade visning på lägenheten - men jag var i skolbänken i tid trots det. Jag blödde i typ 6 veckor i streck efter förlossningen. Mitt kön sprack. 

Vi kvinnor blir nedtryckta, misshandlade, dumförklarade, våldtagna och förminskade men går ändå igenom livet med huvudet i behåll. Vi tar generellt sett störst ansvar för hem och barn samtidigt som vi arbetar heltid. 

Jag sover allt emellan 1,5 till 5 timmar på dygn mellan mina jobbpass. Ändå går jag till jobbet, gör det jag ska, är vaken hela nätterna, räddar liv. Sedan hämtar jag på förskolan, går till simskolan, lagar middag, bokar ny termin på dansen och allt detta medans jag själv är sjuk, har mens och bär på dåligt samvete för att jag inte kan gå till gymmet. 

Jag går till och från jobbet i mörkret. Ser mig alltid om, är alltid lite orolig att något ska hända, att jag ska bli misshandlad, rånad och våldtagen. Ser alltid till att ha pepparsprayen nära till hands. 

Jag är rädd när jag är ensam hemma. Rädd för inbrott. Rädd att någon ska skada mig eller min familj. Rädd. 

Jag får ständigt höra att jag borde skaffa fler barn. Frågor om min kropp. Kommentarer om min vikt. Kommentarer om mitt utseende. 


Alltså jag vet inte vad ni tycker men själv skulle jag vilja prova om det finns någon man som faktiskt skulle klara en månad i mitt liv. I en kvinnas liv. Och då jobbar jag ändå bara deltid samt har en hyfsat jämställd man. 
Är det bara jag som på riktigt tror att en man skulle gå under av att leva som kvinna i en månad? Alltså kom igen, tänk bara på mensvärken. Och vill vi verkligen knäcka dom så kastar vi in barnafödande i leken Hahah. 
Jag tror att vi hade knäckt min man vid nattjobb med för lite sömn och mens på det, det hade nog räckt. Vad hade knäckt din man? 😄

Att leva ihop med Anders

Okej så Anders åker iväg på en liten tripp och berättar kvällen innan att han tankat och satt sin bil på laddning så jag inte behöver tänka på sådant när jag och Ebba ska ta bilen nånstans. Han har även fyllt på spolarvätska. Skitbra och jag är nöjd och glad! 

Morgonen efter har Anders åkt och jag ska ta hans bil. Och HITTAR INGEN NYCKEL! Då har han fixat i ordning bilen åt mig men tagit med sig bilnycklarna på resan!! Vem gör ens så?
Kan ju säga att det flög en del svordomar ur mig just då. 

Och ja, jag har en egen bil som jag kan köra men när möjligheten finns så föredrar jag Anders bil av många orsaker som t.ex bättre bilbarnstol som går att vinkla så Ebba kan sova, värme som sätts igång via en app i telefonen, större och känns säkrare, mer "lull-lull", bekvämare och roligare att köra än min bil samt billigare att köra då den går på el. Så bajs på Anders. Hoppas han äter för mycket julmat och får ont i magen! 

RSS 2.0