Sketna samhälle

(null)

Ebba har börjat kommentera om folk är tjocka. Hon säger även att hon själv är tjock, att kompisar på förskolan säger det till henne. 

Härom morgonen så körde jag henne till förskolan när hon plötsligt säger "jag är nästan som en pojke nu". När jag frågade vad hon menade fick jag till svar att pojkar har såna byxor som hon har. Vanliga jeans. Det har någon sagt till henne. Och med sorg i hjärtat försökte jag förklara för henne att flickor kan ha alla kläder och pojkar kan ha alla kläder. Det finns inga pojk och flickkläder. Tror ni att den är lätt att förklara för en 3 åring vars kompisar säger annat? 

Hon är 3 år. Hon har nyss fyllt 3 år och andra barn fyller henne med samhällets dynga om hur man borde vara. Smal - för annars är du inget värd (och kom igen, Ebba har inte ett uns av för mycket babyhull och även om hon hade det ska andra bara vara tysta). Ha rosa klänningar för du är tjej. 

Hon är 3 år och vi kämpar med att pedagogiskt förklara för henne att man inte får säga att andra är tjocka. Och att det är okej att vara tjock! Det är inte fel, fult eller något man ska bli retad för. 

Hon är 3 år och vi som alltid låtit henne ha alla sorters kläder och färger kämpar i motvind. Vi som låter henne leka med vad hon vill och själv bestämma vilken sportaktivitet hon vill gå på kämpar stenhårt i motvind. Och det som äcklar mig mest är att det kommer från andra vuxna. Från andra föräldrar. Det är dom som pratar om andras utseende inför sina barn. Det är dom som kommer med skit om att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat. 

Innan Ebbas födelsedag så önskade hon sig en skjorta och slips. Hon ville vara fin som pappa (hennes egna ord) och det gör mig ledsen att veta att den dagen hon har dom kläderna på någon annans kalas, eller kanske på förskolan, kan bli den sista gången. För kanske fäller tillräckligt många kommentarer om det för att hon, 3 år ska känna att hon är fel. För att hon ska känna att hon inte alls är fin och passar in som sin pappa. Det gör mig skitledsen! Hon ska ju vara hon. Hon ska ju få ha vilka kläder hon vill. Hon ska ju alltid få höra att hon är fin. 

Hon hade önskat sig fler slipsar i present. Hon fick inga fler. Däremot fick hon typ 4 klänningar (absolut inte henne emot. Hon ääääälskar klänningar och har helst på sig det dygnet runt) men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur ironiskt det ändå är att hennes garderob svämmar över av klänningar, men det hänger en ynka slips på en galge. 

Det gör mig ledsen och förbannad hur det här samhället ska stoppa småbarn i boxar och forma dom efter nå sketna normer som inte har någon vettig bakgrund eller orsak till att finnas. Låt mitt barn vara för fan! Håll inte på och gegga till och förstör henne. Och håll för faan inte på med att ge henne kroppskomplex redan nu! 


Stoppa ner i en burk

Anders och Ebba är hos farmor och farfar på landet. Jag är hemma. Igår kväll ringde dom så vi kunde FaceTimea och säga godnatt innan Ebba skulle sova. Vi pratade en kortis innan hon sprang iväg på viktigare saker (lek) och jag pratade en stund med Anders. 

Innan vi la på ropar jag i telefonen "jag älskar dig Ebba" och i bakgrunden hör jag ett "jag älskar dig också" och om jag hade kunnat ta den känslan jag kände precis då och stoppat ner i en burk och sparat. Och om jag när som helst hade kunnat ta fram den känslan ur burken, ja då hade jag varit varm i hjärtat och lycklig för evigt. 

Ebbas sovrum

Anders har trots vab lyckats fixa i ordning Ebbas sovrum den här veckan! Vi köpte tapeterna för typ ett år sedan och så har dom blivit liggande medans vi fixat med annat först men nu så! 
Är dock lister kvar som ska sättas men dom tar Anders senare i veckan och jag hade inte tålamod att vänta med att visa 😄

Före:
Ganska kalt och tråkigt. Inte så mycket barnrum över det hela. 
(null)

(null)

(null)



Efter:

(null)

(null)

(null)

Sååå fint! Vi har sovrummen på övervåningen och på mellanvåningen har Ebba ett lekrum, därav inga leksaker i sovrummet. På väggen som inte visas på bild är det inbyggda, vita garderober längs hela väggen. När listerna är satta så kommer det bli helt perfekt! ☺️
Tips: Sängen är från Ikea och det går att dra ut den till dubbelsäng. Klockrent för er som har barn eller gästrum! Perfekt när man har gäster över. 

Nu så är vi faktiskt klara med allt smårenoverande! Sedan vi flyttade hit för 11 månader sedan har vi fixat matsalen, vardagsrummet, vårt sovrum, trappen till övervåningen och nu Ebbas sovrum. Vi har möblerat och fixat ena gästrummet också så det är som en liten lägenhet nästan. Bara att spara pengar till dom större grejerna som badrummet på mellanplanet, hallen och köket nu då.  Hallen får vi se om vi gör om, beror på om det går att bygga ut badrummet som vi vill, i så fall måste vi nämligen stor-renovera hallen också. Men först - spara massa pengar 😄 Jag hoppas verkligen att vi har råd med badrummet nu år 2019, det behövs verkligen! 


16 oktober 2015

Idag fyller hon år. Tjejen i mitt liv. Min allra största kärlek här i livet. Hon som ingen någonsin kan mäta sig med. Det vackraste jag någonsin sett. Hon fyller 3 år idag. 

Tiden går så fort att det är svårt att hänga med. Några på hennes kalas i helgen sa att det känns som att Ebba alltid funnits samtidigt som det känns som om hon nyss föddes och precis så är det. Livet innan henne är ett blurr, det finns inte längre, samtidigt som jag ju nyss fick henne. Och tänka sig hur kärleken till ens barn fungerar för när jag första gången såg henne så visste jag att jag aldrig skulle kunna leva utan henne. Jag visste redan då att hon för alltid kommer vara det viktigaste. 

Nu sitter jag på jobbet och hon ligger hemma med feber och sover bredvid sin pappa. I fredags hade jag henne hemma och hon och jag tog en mysdag tillsammans då jag kände att hon skulle behöva det inför den fullspäckade helgen. Och fullspäckad var den! Dans på morgonen och sedan kalas på Leos lekland på lördagen. Ebba fick ha sitt allra första kompis-kalas och som hon älskade det! Hela helgen har hon pratat om alla kompisar som var där och sjöng för henne. Söndagen bestod av kalas för familjen. Vi var väl 18 pers om jag räknade rätt... Och då endast dom närmsta haha. Jodå, vi är ett gäng! Tur vi bor stort 😄 Jag reagerade strax innan kalaset på hur trött och gnällig Ebba var men tänkte att det var trötthet från dagen innan. Hann precis säga "bara hon inte håller på att bli sjuk" till Anders som sa att Neej det är bara sviterna från gårdagen och så slutar det med att första gästerna hade inte ens hunnit börja gå förrän hon hade somnat. Hon hade ett par roliga timmar i alla fall med paketöppning och lek och det var väl huvudsaken. Efter kalaset tog vi tempen som låg på 39,5 och det har den stadigt legat på sedan dess. Halsen är röd och med vita fläckar så vi misstänker halsfluss. Anders ska till läkaren med henne direkt nu på morgonen så får vi väl se. Men kul för henne att få tillbringa sin 3 årsdag hos doktorn! Haha. Men som sagt, hon hade en fantastisk helg i alla fall och den här veckan får istället bestå av vila, vila, vila ❤️

(null)

(null)


Älskade barn, vad hade mitt liv varit utan dig? Vad hade jag gjort om inte du hade kommit in i mitt liv och behövt mig, älskat mig, räddat mig? Fina, perfekta Ebba, du är det bästa jag har! Jag älskar dig. Må du få leva ett långt och lyckligt liv skruttisen, jag kommer vara här och älska dig genom varje steg du tar ❤️

(null)

(null)

(null)



Att låtsas genom livet

Ni som har barn, tycker ni också att det är rätt läskigt? 

För låt mig vara ärlig, jag har egentligen ingen aning om vad jag håller på med. För snart 3 år sedan så kom det ut en bebis ur mig och dom på sjukhuset sa att jag fick ta med henne hem. Inombords hade jag panik. Vad skulle jag göra med henne liksom? 

3 år har gått och jag har matat, bytt blöjor, lärt henne saker som enligt mig är viktiga, försökt klä efter väder, tröstat, hoppas att jag nattar på rätt sätt och försökt hålla tålamodet i schakt. Egentligen är jag bara livrädd för att göra jättefel och förstöra den här lilla, perfekta människan. 

Man ska prata på ett visst sätt, lära ut vissa saker, tänka på kroppsspråket, hålla humöret på en bra nivå även när man håller på att bli galen och man får inte ge bort barnet fast man ibland vill. Och vad är egentligen rätt när barnet vägrar sova och klockan är långt efter läggdags? Och så älskar man. Jag älskar så det gör ont ibland. Jag älskar så det går lyckorus genom min kropp när jag tittar på henne. Jag älskar så mycket att jag är rädd, rädd för allt som kan gå fel. Jag älskar så mycket att jag vill, jag måste göra detta bra. Jag måste göra henne bra. Stark. Smart. Glad. Lycklig. Omtänksam. Snäll. 

Men jag har ingen aning om vad jag håller på med egentligen. Och facit får jag ju inte förrän hon är vuxen och kan se tillbaka och faktiskt säga om jag gjort ett bra eller ett dåligt jobb som förälder. Och har jag gjort ett dåligt jobb så är det ju bra jäkla sent att komma på det då liksom! 

Finns det fler föräldrar som känner/har känt som jag? Är ni vilse ibland eller är ni säkra på att ni vet vad ni håller på med? Ibland känner jag bara att jag håller henne vid liv och hoppas att jag gör rätt och hon blir normal. Jag sätter regler men hur vet man om det är för mycket regler? Eller om man är för slapp och uppfostrar ett monster? Tar dom skada av att få sitta med plattan ibland? Går hon för mycket på förskolan? Har hon bra kompisar? Är jag snäll? Ger vi tillräckligt bra mat? Äter hon för mycket socker? Gör vi jättefel när hon vägrar sova på kvällen? Äh jag vetefan. Jag freestylar och ber till gudarna att jag gör rätt. För nackdelen med att träffa/ha träffat folk inom psykiatrin och missbruksvården är att man sett hur det gått för människorna med skitföräldrar... 

(null)


Pappas flicka

Jag försöker övertala Ebba att hon och jag ska åka på en liten resa tillsammans. Jag berättar allt vi kan göra ihop och ser framför mig ett par mysiga dagar bara hon och jag utan vardag, bara med en massa lek och bus. 

Hennes kommentar? "Nej. Jag vill ha med pappa!"

Hon har då alltid varit pappas flicka... Helst ska Anders natta henne varje kväll också men vet ni vad hon säger när jag ska få natta henne? "Mamma har bättre naglar", för att hon vill bli kliad på ryggen 🙄

Sånt där humbug?

Jag var på healing för några veckor sedan. Jag hade blivit rekommenderad att gå till den där kvinnan och hon som rekommenderat henne följde också med, lite som stöd och lite som antecknare. 

Jag tror ju på sånt där men har svårt att lita på människorna bakom det. Hur vet man vilka som är på riktigt och vilka som luras? Därför var det viktigt att gå efter rekommendation. 

Det var rätt mycket som var häftigt i det hela. Bl.a så ville jag från början komma i kontakt med den där kvinnan av en helt annan anledning men under vägens gång började jag tänka att jag själv nog behövde healing och ville prova. Samtidigt ringer hon till min vän och säger "kan vi boka in healing för Hanna? Hon behöver det", och då hade jag inte ens berättat för vännen att jag själv också kände otroligt starkt för healingen. 

Hon får budskap samtidigt som hon går igenom kroppen. Mycket av det hon sa stämde verkligen. En sak som hon sa skulle ske inom 6 månader har redan skett... Hon sa att man dagen efter kan ha influensasymtom (var helt säker på att det var skitsnack!) men dagen efter vaknade jag med muskelvärk, feberkänsla och nästäppa. Jag tänkte att det var en ren tillfällighet då jag känt mig lite småkrasslig tidigare den veckan - bara det att dagen efter det när jag vaknade så var det helt borta... Saker som jag endast hade berättat för Anders om förändringar jag ville göra, det talade hon om för mig också och bekräftade att jag var på rätt väg i mina tankar. Saker hon omöjligt kunde veta. 

Häftigt oavsett. Jag ska tillbaka om några veckor igen, dels för att det finns mycket att rensa i mig både fysiskt men även psykiskt men också för att jag hoppas på en speciell grej. Jag behåller den grejen helt och hållet för mig själv ett tag till men healingen ska bli ännu ett sätt för mig att ta hand om mig själv på ibland. Få hjälp att bara slappna av och flyta iväg en stund. 

Tror ni på healing? 
(Förresten, märks att jag är nattarbetare va när 8 av 10 inlägg kommer upp mitt i natten? Haha. Ibland tidsinställer jag dom så dom ska komma upp på dagen men numera struntar jag oftast i det.) 

Tänk att...

Tänk att trots att det är år 2018 så behöver en vuxen kvinna ta med sig sin man när hon ska till läkaren för att dom hoppas att då, då kanske hon äntligen blir lyssnad på. Med en man vid sin sida. 

Och tänk att år 2018 så går en vuxen kvinna till läkaren för att hennes situation är ohållbar. 3 år av sinnessjuk trötthet och 2 år av magkramper, yrsel, kallsvettningar och eviga kräkningar blir bara värre och värre. I 2 år har hennes man fått plocka upp henne, ibland halvt avtuppad från toalettgolv när hon inte kunnat gå själv. I 2 år har hon gått till läkare, hon har bett snällt, varit arg, gråtit, känt sig maktlös och pytteliten. I 2 års tid med samma symtom som bara eskalerar mer och mer och nu håller på att ta över hennes liv totalt. 

Tänk att hon, 28 åriga kvinnan ibland inte orkar lämna sin dotter på förskolan pga smärtor. Att hon ibland får ringa sin man så att han får sluta jobbet tidigare och hämta på förskolan - pga hennes magsmärtor och yrsel. Tänk att hon varje gång hon äter ute är livrädd för att kollapsa och inte hinna hem innan. Tänk att hon legat på toagolvet på jobbet nattetid och gråtit, för svag för att ta sig hem. För svag för att arbeta. 

Tänk att hon är 28 år men känner sig som 78. Tänk att hon ofta gråter och känner sig totalt maktlös och värdelös över sin egen situation. 

Tänk att hennes man år 2018 måste följa med till läkaren, i hopp om att någon då ska lyssna på hennes situation. 

Och tänk att det enda läkaren gör är att kommentera hennes vikt och skicka henne vidare till en dietist. 

28 år gammal är hon, gråter när hon sätter sig i bilen och hoppas att hon inte bär på något livshotande. Önskar att hon en dag snart ska få vara smärtfri. 


Lugn

Jag vet inte sist jag hade tid att ligga på soffan och bara ta det lugnt. Jag har jobbat, fixat och inte haft en ledig, planlös dag på flera veckor (dessutom var Ebba hemma i 10 dagar i streck precis pga hennes astma) så idag passade jag på innan en fullspäckad vecka fortsätter. Jag lämnade på föris och åkte hem och la mig på soffan och har bara hållit mig till tv och små tupplurar. Det behövdes då jag som sagt haft fullt upp och magen dessutom kapsejsade i söndags så igår kämpade jag mig genom en planeringsdag med jobbet med världens smärta i magen. 

Nu har jag precis gjort mig en grön smoothie, det första jag äter idag. Jag dricker nästan bara smoothies nu för tiden då jag är rädd att börja kräkas om jag äter. Jag äter mat till middag men that's it i princip 🙁

(null)


Nu ska jag fortsätta med min lugna dag. Ska dricka min smoothie och njuta typ 45 minuter till, sen ska jag fixa med lite tvätt, hämta Ebba från förskolan och hämta ut paket. 

Sen är lugnet förbi! Haha 

Kroppshets

Hon och jag pratade om det här med kroppar. Jag lever min dröm. Jag har en man som jag är superkär i och som är kär i mig. Vi har ett perfekt, friskt barn. Vårt drömhus (som inte alls är självklart med tanke på priserna i Stockholm). Jag har ett fast arbete där jag verkligen trivs. Ett jobb där jag får nytta av min utbildning, ett jobb där jag skrattar och har kul med mina kollegor. 
Även om kroppen inte mår helt bra så är jag ändå hyfsat frisk. Ekonomin går runt. Vi semestrar. Både jag och Anders har bra kontakt med bådas familjer. 
Jag lever min dröm och inte nog med det så är jag även lycklig, jag mår bra. 

Hon lever sin dröm. Hon har en man som stöttar henne till 100% medans hon just nu uppfyller en av sina stora drömmar. Och hon kommer bli stor, det känner jag på mig och jag hejar på henne till tusen! Dom bor vackert och livet flyter på som det ska. 

Vi har en del gemensamt men det vi pratade om just då var vikten. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu och med tanke på min sjukdom så vet jag faktiskt inte var detta kommer sluta. Det är för mig omöjligt att svara på. 
Hon har heller aldrig vägt så mycket som hon gör nu. Men ingen av oss har heller varit så lyckliga som vi är nu. Så harmoniska och känner att livet har fallit på plats för oss båda. Varför låter vi det förstöras av elaka tankar om vår vikt? Varför spelar vikten så stor roll? 

Jag vet ju att om jag släppte alla elaka och osäkra tankar om min vikt och mitt utseende, tankar som enbart handlar om vad andra ska tycka och inte tycka om mig - så hade jag mått ännu bättre. Dom elaka tankarna är faktiskt det enda som bromsar mig just nu, i övrigt finns det ingen negativitet i mitt liv. Samma för min vän. Jag ser på henne och ser någon som är supervacker inifrån och ut, en rolig, fartfylld kvinna. En som gör alla runt omkring glada med att bara vara hon. Det hon ser är att kläderna, enligt henne, numera sitter illa. Det hon ser är siffran på vågen. 

Varför låter vi oss påverkas av vikten på detta sätt? Kroppshets på SVT1 är mitt nya program. Jag ska mata i mig Mias kloka ord om det så är det sista jag gör. Jag växte upp med en mamma som ständigt klagade på sin vikt och hur ful hon var pga sin vikt, för mig var hon ju bara världens finaste mamma och jag ville aldrig att hon skulle gå ner i vikt, jag ville att hon skulle må bra och känna sig vacker.
Jag vill inte att min dotter ska växa upp med att höra mig säga samma ord om mig själv. För hur ska jag då lära henne att älska sig själv fullt ut oavsett utseende och vikt? 


Sluta med mjölkprodukter

Eftersom min kropp har kapsejsat totalt så har jag insett att jag måste göra något radikalt. Läkarna varken kan eller vill hjälpa mig. Jag äter laktosfritt sedan några månader tillbaka så det är inte problemet. 

Ett par veckor varje månad tillbringar jag med att kräkas, ha världens magkramper, jag sväller upp som en ballong och ser höggravid ut och mår extremt illa. Trött blir jag också. Såhär ser halva mitt liv ut just nu och det tar knäcken på mig. Om 2 veckor har jag nästa läkartid. Jag har bytt läkare flera gånger och även bytt vårdcentral och fortfarande finns det ingen som är intresserad av vad det kan vara för fel. 

Nu ska jag i alla fall prova att köra på helt mjölkfri kost så gott det går. Vi kör ju ganska mycket mjölkfritt redan då Ebba är mjölkproteinintollerant men nu blir det att dra i en extra växel för mig också. Inte nog med det så tror jag att jag kommer få köra glutenfritt också men jag väntar ett tag med det... jag blir rätt ledsen över hur mitt liv ska begränsas och hur lite vården bryr sig om mitt mående. Efter min senaste attack i söndags kväll som jag fortfarande inte hämtat mig från så sa Anders att han ska följa med på nästa läkarbesök och även han sätta press på läkaren. Han är ju den som ser hur jag lider, trots att han egentligen inte har en aning om vilket smärta det faktiskt är och hur handikappande det är att må såhär och samtidigt orka rodda med hus, barn och jobb.

Men i alla fall! Jag brukar dricka en pro pud på jobbet på natten (vill inte äta nattetid men det är lite väl mycket att gå 13 timmar utan att få något i magen) men nu testar jag att byta ut det mot denna men alltså... nej... ingen favorit direkt 🙄

(null)


 Har ni något annat förslag? Helst inte frukt heller då jag inte vill tugga på något nattetid utan helst bara dricka det. Usch det här är så svårt! Vad ska jag göra när mensen kommer liksom, det kan ju inte vara så att jag ska klara mig utan min marabou?! 😭

Osteopat, har någon av er testat på det? Kan det hjälpa? 


Jag saknar

Ebba har ju barnvakt titt som tätt. Vi har väldigt sociala liv vilket gör att det händer grejer runt oss titt som tätt och vi är ofta iväg och gör saker där det inte passar sig att barn är med. Vi har nog barnvakt i någon form nästan varje månad (ibland bara ett par timmar och ibland ett par dygn) och är bortskämda med det, det vet jag. Men något jag saknar är folk som ber om att få ha Ebba. 

Förutom att mina systerdöttrar då och då frågar om inte Ebba kan komma till dom eller om dom får hämta från dagis så finns det ingen annan som gör det. Det har aldrig hänt att någon i vår närhet hört av sig och sagt "vill Ebba hänga med mig på lekland på söndag" eller "kan inte Ebba sova hos oss ett par nätter nu i september. Vi saknar henne". Det händer aldrig. Och det är så jävla tråkigt. För jag inser ju att skulle det inte vara så att vi faktiskt bad om barnvakt så skulle vi aldrig ha möjlighet att umgås på tu man hand. Och även om vi är duktiga på att be om barnvakt så är det ju alltid vi som ska iväg på något då. Det händer ju aldrig att jag och Anders bara kan ha en dag och kväll för oss själva på hemmaplan. Ändå säger alla som någonsin suttit minsta lilla barnvakt till henne att hon är så enkel att ha och göra med. 

Jag vet inte... som sagt, vi har turen att ha folk som gärna ställer upp när vi frågar. Det tråkiga är ju bara att man alltid känner sig till besvär då. Vi har alltid liiite dåligt samvete när vi ordnat barnvakt och det hade vi inte behövt om det var någon som frivilligt frågat oss någon gång. En gång om året eller vad som helst liksom, bara vi slipper vara dom som alltid måste fråga och ha det där dåliga samvetet. Vad handlar det om? Vill dom inte? 

Hur har ni andra barnfamiljer det? 


Sjuka barn och arg mamma

Något jag kan bli så arg på är dom där föräldrarna som lämnar sina sjuka ungar på dagis. Och trots att jag inte har kontakt med speciellt många av dom andra föräldrarna så ser man ju ändå vilka barn som alltid är där, året om, varje dag, oavsett om snoret är tjockt, grönt och rinner ner för hakan. Oavsett om dom ser hängiga ut. Ändå är samma barn där varje dag. Och jag vet ju att personalen står maktlösa, dom kan inte göra något. Dom kan inte tvinga en förälder att stanna hemma med sitt barn. Och jag vet att andra föräldrar lägger märke till exakt samma barn. 

Och det leder till att vi andra föräldrar, vi som stannar hemma med våra sjuka barn. Vi som håller stenhårt på 48 timmars regeln vid magsjuka. Vi som håller på en feberfri dag m.m, vi är ju dom som istället får vara hemma hela tiden med våra sjuka barn. Och så får jag ständiga kommentarer som "oj vad mycket Ebba är sjuk". Ja, eller snarare oj vad oansvariga dom andra som inte vabbar är, för det är deras ungar som smittar mitt barn. Det är pga dom som vi har vabbat 3 gånger på 5 veckor. Det är pga dom som jag ständigt är sjuk också. 

Ebba har dessutom astma så när hon blir sjuk så kan hon få enorma problem med sin astma och trots att hon blivit frisk annars så händer det ofta att vi får hålla henne hemma extra dagar pga astman. Det är det inga andra föräldrar som tar hänsyn till när dom lämnar sina sjuka barn på förskolan. 

Jag pratade med en bekant vars dotter fick diabetes när hon var i förskoleåldern. En magsjuka på henne betydde inläggning på sjukhus - varje gång. Det tänker inte föräldrarna på som inte följer 48 timmars regeln för att "jag har ett viktigt möte" eller "hon har tråkigt hemma" eller kanske "hon är ju inte sjuk och det är tråkigt för henne att vara hemma pga att syskonet är magsjukt". Precis, och så finns det en annan tjej på den förskolan som blir inlagd på sjukhus för det. 

Jag förstår inte hur det kan vara ett problem! Jag förstår inte hur man kan vilja lämna ifrån sig sitt sjuka barn som behöver sina föräldrar mest av allt då! Jag brukar tänka att jag hoppas att dom familjerna har en otroligt anstängd ekonomi och faktiskt inte har råd att vabba. Jag brukar tänka att jag hoppas att dom bor i en liten hyreslägenhet, en tvåa med 2 barn och sliter rövarna av sig för att kunna ge barnen mat på bordet och att om dom vabbar så svälter ungarna. Det är den enda okej ursäkt jag kan komma på. För egentligen finns det inga ursäkter i världen när vi har ett system att staten betalar oss föräldrar för att stanna hemma med våra sjuka barn. Vi får alltså pengar för att mysa med det viktigaste vi har, ändå verkar det vara för svårt för folk. Vi har även ett system i Sverige där andra anhöriga som mor/farföräldrar får vabba om det krisar för föräldrarna - för låt oss vara ärliga, ibland kommer den där vabben vid sjukt dåliga tillfällen när båda har svinviktiga saker på jobbet och då är det grymt att även andra familjemedlemmar kan hjälpa till. Ändå verkar det vara svårt för vissa. 

Och pga att vissa föräldrar har så jäkla svårt att utnyttja det fantastiska system som vi i Sverige har där du kan vabba hur mycket som helst utan att bli ifrågasatt (eh tro mig, jag har många gånger väntat på att bli uppringd av försäkringskassan och ifrågasatt för att det måste ses som omöjligt att vabba för ett febrigt barn 3 olika gånger på en månad men nej, dom ringer inte), så tvingas vi andra föräldrar, vi som vägrar utsätta våra sjuka barn för en förskolemiljö och vägrar utsätta dom andra barnen för smittor, vi får istället vabba hela jävla tiden. Konstant. Jämt. Det är 3 år sedan jag och Anders fick ut hela löner senast, sedan dess har vi varit föräldralediga eller under ständigt vabbande. På riktigt alltså, jag vet inte ens vad min lön är på om jag jobbar en hel månad utan varesig sjukt barn eller vara sjuk själv. Och ändå är det oftast Anders som vabbar. Är inte det rätt sjukt att vi är hemma så mycket att jag inte vet vad varken jag eller Anders egentligen tjänar? 


(null)


Rädd

Jag är rädd för hur mitt Sverige kommer se ut på måndag morgon. På riktigt. Jag har haft sådan ångest inför detta val och nyss när jag var inne och läste på Magdalena Graafs blogg där dom flesta skrev att dom röstade på SD så blev tyngden i hjärtat lite tyngre. 

Jag tror att "topp 3" kommer bli 
S
SD
i den ordningen. Och i min kommun blir jag tyvärr inte förvånad om SD skulle vinna. 

Vad tror ni? 
Och till er som skrev hur ni tänkt rösta - tack, det är väldigt intressant! :) 

När telefonförsäljare ringer

"Hej jag heter X och undrar om ni har några privatlån?"

- Nej. Vi har huslån och that's it, inget annat. 

"Va? Inga blancolån eller något?"

- Inga billån, blancolån, kreditkort eller något annat. Endast ett huslån. Vill vi ha något så sparar vi till det.

"Eeh Aa det är ju bra. Men... skulle ni vilja ta ett privatlån då?"

- Eh nej som sagt, vill vi ha något så sparar vi först och köper sen. Vi är inte intresserade av att ta några lån! Till skillnad mot dom andra ni ringer så sköter vi vår ekonomi. 


Alltså... Är det inte sjukt att man bli uppringd idag och erbjuden ett lån hur som helst? Inte konstigt att folk hamnar i ekonomiska fällor när telefonförsäljarna till och med tycker att det är konstigt att man INTE är intresserad av ett lån. Det är galet att det tas så lätt på pengar och lån. 

När kroppen kaikar ur

Med jämna mellanrum får jag världens kräk-attacker. Det kan komma när som helst och var som helst. Helt plötsligt mår jag bara skitilla och kräks rakt ut. Får samtidigt sjukt ont i magen och den sväller upp så jag ser höggravid ut. I söndags var det dags för en sån här najs mag- och kräkattack igen och svullnaden och smärtan sitter fortfarande i, söndag och måndag var jag sängliggandes i princip. Illamåendet också trots att jag inte spyr längre, men det är bra nära ibland. Jag tror att detta beror på min sköldkörtelsjukdom för innan jag började med mediciner mot sköldkörteln så hade jag såna här attacker väldigt ofta och förra året var jag ofta sjukskriven från jobbet och var till och med en vända på akuten. Jag har gjort ultraljud av buken, koloskopi och gastroskopi men läkarna kan inte förklara vad som är fel. Men sedan jag började med levaxin mot sköldkörteln (jag äter dock för låg dos) så har attackerna minskat till kanske en gång i månaden. 

På det har jag mensvärk som inte bara känns som om livmodern försöker gräva sig ut, utan värken har även satt sig i ryggslutet. 

Aaah underbart. Och här sitter jag på jobbet också. Ingen lust att sjukskriva mig igen efter vab och nyss varit sjuk några pass, dessutom har vi vikariebrist så man vill inte sätta kollegorna i skiten hur som helst. Just ja, just nu har jag fan inte råd att vara sjuk heller. Aja, ett lugnt arbetspass i alla fall, alltid något! 

Livet ibland alltså... 

Skincity

Jag har ju skrivit både här och även lagt upp på instagram att jag beställt produkter från Skincity samt gjort deras hudtest först. Ni var ett par stycken som ville veta fortsättningen och om jag är nöjd så jag tänkte skriva om det nu ☺️

Jag har till och med för första gången någonsin mailat ett företag (alltså Skincity) och frågat om ett samarbete då jag är så nöjd att jag hade velat ge ut nån form av rabattkod till er MEN är man ingen storbloggare så är det inte så intressant för företag... Detta är alltså exakt vad jag tycker och inget samarbete! 

(null)

Jag började med att göra ett hudtest på Skincity.se där jag svarade på en del frågor. Ett par dagar senare fick jag ett mail med vad deras hudterapeuter rekommenderar åt mig. Jag fick 8-10 produkter som dom rekommenderade men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrig kommer använda 10 olika produkter i mitt ansikte, jag skulle tröttna på ett par dagar, dessutom är det svindyrt. Jag valde ut dom här 4 produkterna som jag kände passade mitt behov. 
1. En rengöring som jag använder i duschen. 
2. En ögonkräm med anti-aging effekt samt ska minska mörka ringar. 
3. En dagkräm med solskyddsfaktor 30 som ska minska glansighet. 
4. En kräm jag smörjer in ansiktet med en gång i veckan ungefär, som en ansiktsmask som man lämnar kvar. 

Min favorit av dom här är dagkrämen! Mitt hudproblem var att jag är väldigt fet i t-zonen men torr i övrigt vilket ledde till att jag är otroligt glansig i ansiktet. Nu kommenterar faktiskt andra i min närhet också att jag är mindre glansig och mer "fin" och pigg i ansiktet!  Det är kul att höra för jag själv ser en otrolig skillnad från dagar jag använder krämen och dagar jag inte använder den. 

(null)

Dom här bilderna är tagna med bara några minuters mellanrum. Innan jag smorde in mig en morgon - ett par minuter efter att jag smörjt in mig med både ögonkrämen och dagkrämen. 

(null)

Dom här produkterna hängde med utan extra kostnad. Lilla krämen är samma som min ögonkräm. Och lilla flaskan är en rengöring som man tar på en pad och sedan drar i ansiktet. Det behöver inte sköljas bort. Den ska jag absolut beställa nästa gång och nedan ska jag visa en bild på varför. Den är grym! 
Jag sminkar mig typ aldrig och jag duschar och tvättar ansiktet varje kväll - ändå kan jag få loss sjukt mycket skit från ansiktet när jag tar med denna efter en dusch! 

(null)
 
Rätt äckligt va?! 😂 Mitt ansikte som inte haft smink på typ 4 veckor liksom! 

Efter ungefär en vecka med produkterna så blev jag jättefinnig kring näsan och fick även min allra första pormask 😄 men eftersom jag förut hört att det är skit som trycks ut från huden när man använder bra produkter så fortsatte jag som vanligt och efter några dagar försvann finnarna. 

Som sagt, gör hudtestet gratis på deras hemsida i första hand ☺️ Alla har olika hudtyper och det är inte säkert att du får samma rekommendationer som jag fick (jag valde prisklass mellan i testet). Men nu har ni i alla fall fått en genomgång över vad jag i dagsläget använder och tips på vad som är värt att beställa om ni har samma hudtyp som jag. I julklapp tänkte jag faktiskt önska mig deras nattkräm som jag blev rekommenderad. Dagkrämen har liiiite foundation i sig så den vill jag inte använda nattetid också. 

Vad säger ni? Har ni/ska ni göra hudtestet? 😊

Livet

Nej nu jäklar ska ni få höra. Ebbas första vecka i början av augusti så hann hon gå 1 dag på förskolan innan hon var sjuk och fick vara hemma resten av veckan. Det är alltså 3 veckor sedan. 

Ebba smittade mig och jag var sjukare än sjukast och höll typ på att avlida innan jag fick en antibiotikakur till slut. Det var 1 vecka sedan jag blev frisk ungefär. 

I söndags fick Ebba plötsligt feber och var hemma måndag och tisdag från förskolan. 

Igår kväll var jag sjukligt trött men tänkte att det var för att jag jobbat 2 nätter. Inatt låg jag typ medvetslös och jag som brukar vakna nån gång per natt och springa och kissa och kolla klockan har som sagt varit medvetslös. Jag skulle till gymmet kl 8 imorse men bestämde mig för att gå hem och sova efter dagislämningen och ta gymmet efter lunch istället. Somnar i soffan och vaknar när klockan ringer med ont i halsen och lungorna samt hosta. 

Livet. 

Hur valde jag?

Kul att en del av er velat dela med er av hur ni tänker inför valet! Jag tycker att det är väldigt intressant för det är ju så att olika saker är olika viktigt för folk. Fortsätt gärna berätta hur ni kommer rösta, det går att vara anonym. 

Jag var och röstade igår faktiskt då jag jobbar nästa helg. Och jag röstade på sossarna, som jag faktiskt alltid röstat på. Jag är väldigt nöjd med deras arbete dom här 4 åren! Inget parti är perfekt såklart men jag tycker att dom har uppfyllt allt jag tycker är viktigt. 

Jag jämför mycket med hur mitt arbete inom vården var när moderaterna styrde och hur det varit när sossarna styrt. När moderaterna styrde så fanns det aldrig pengar inom LSS som jag arbetar inom. Det hände att jag fick jobba helt ensam med 5 brukare som behövde hjälp med allt. Matbudgeten för brukarna var pinsamt liten. 8000 kr i månaden skulle vi hålla oss till för 8 vuxna och då var det för frukost, lunch och middag 7 dagar i veckan. Helt galet! När sossarna kom tillbaka så talades det inte längre om någon matbudget och plötsligt fick vi tillräckligt med personal igen. 

Min mamma fick även en stroke när moderaterna styrde och efter 6 veckor - samma vecka som hon precis fått komma hem från sjukhus, så ringde försäkringskassan och konstaterade att det var dags för mamma att börja jobba. Hon var då fortfarande för svag för att hålla ett glas eller äta med höger hand och hon kunde inte skriva. Mamma arbetade inom äldreomsorgen. 

Ändå var jag faktiskt i centrum och pratade lite med bl.a moderaterna härom dagen och dom berättade om fler poliser, väktare och kortare köer inom sjukvården med sänkt skatt. Men när jag frågade varifrån dom skulle få dom pengarna så ville dom inte svara. Efter 20 minuters tjat fick jag ur dom att det är dom som får socbidrag och sjukpenning från fk som blir lidande och personligen betalar jag hellre 150 kr mer i skatt varje månad och vet att dom som är sjuka får vara sjuka. Min livskvalité påverkas inte alls om jag får 150 kr mer i plånboken varje månad, däremot påverkas min livskvalité om vi går på knäna på jobbet pga personalbrist och att vi inte får beordra in personal. Eller om min dotter inte har personal och bra mat på förskolan. Eller om något händer någon i min familj men den tvingas tillbaka till arbetet alldeles för snabbt med risk för sitt eget liv. 
Jag frågade även moderaterna om hur dom skulle jobba för ökad jämställdhet och där hade dom inget att säga, däremot har dom punkter som skulle minska jämställdheten i sitt program. 

Nu vet jag att det finns fler partier än bara moderaterna och sossarna men jag har snöat in mig mer på att läsa mer om dom samt SD då det är dom största partierna. Och moderaterna och sossarna kan jag enkelt ställa emot varandra då båda styrt i Sverige under mitt vuxna liv ☺️

Nu ska ni få veta vad jag tycker att sossarna gjort bra för er som också är intresserade av hur andra tänker kring valet! 
- Ökat barnbidraget med 200 kr
- ökat studiebidraget med 200 kr
- gratis receptbelagda mediciner för barn
- billigare glasögon till barn
- avgiftsfri kollektivtrafik för skolelever på sommarloven
(Viktigt för att barn ska slippa lida för föräldrars eventuella dåliga ekonomi)

- samtyckeslagen
- höjt studiemedel för högskolestudenter
- avgiftsfri tandvård upp till 23 år
- dubblat tandvårdsbidrag för unga upp till 29 år
- lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år
- 200 miljoner mer per år på elevhälsan
- 250 miljoner mer per år till barn- och ungdomsvården
- 10 000 fler sommarjobb
- 50 miljoner till kvinnojourer efter #metoo
- 50 miljoner för bättre sex och samlevnadsundervisning i skolan efter #metoo
- infört barnkonventionen som svensk lag


Det där är dom punkter som jag tycker är viktigast. Sen har dom gjort massa mer också!
Sådär, jag är inte så pjoskig med vad jag röstar på och ser ingen anledning att hålla det hemligt :) Nu har ni fått er en titt in i min hjärna. 
 

Glömde fråga!

Apropå valet. Ska ni rösta? Vill ni tala om vad och varför ni röstar på dom? Jag är nyfiken på hur andra tänker :) 

RSS 2.0