Minnen från tonåren

Kom att tänka på detta då jag, syrran och min brorsas tjej asgarvade åt den här historien för några dagar sedan. 

Okej tänk er att jag är 16-17 år gammal. Det har varit nån släktfest och hemma hos min brorsa så sover min kusin med hans fru och deras barn. Eftersom jag ska lämna festen tidigt så passar min brorsa på att pracka på mig att åka hem till dom och passa deras dotter samt min kusins barn. Okej säger jag, snäll som jag är. 

Sen tänker ni er att barnen går och lägger sig och jag lägger mig på soffan och kollar på film. Klockan är väl kanske 23 och jag drar igång tv1000. Sen somnar jag... Nästa sak som händer är att jag flyger upp i panik när jag hör dörren öppnas. Min brorsa, hans tjej, min kusin och kusinens fru kommer in och jag möter dom i hallen. Där står jag och pratar om hur bra det gått och att barnen sover m.m. Har sett att kusinen har kollat mot tvn och gått därifrån och när jag vänder blicken mot tvn så är det full on action. Jag har somnat till min film och tv1000 har startat porr under tiden! Jag trodde jag skulle dö. Barnvakten som tittar på porr när ungarna sover liksom. 

Minns det fortfarande. Skrattar fortfarande åt det tillsammans med familjen. Hoppas innerligt att kusinen och hans fru glömt bort det för längesen. 

Skincity och beauty by Spanowsky

Jag har gjort ett hudtest på Skincity och fick ett par dagar senare ett mail med rekommenderade produkter. Jag har haft jätteproblem med mitt ansikte. T-zonen är jättefet och glansig medans resten är torrt och stramar. Jag vill smörja in mig med mjukgörande men då blir T-zonen extra fet och krämen smälter när jag blir varm... ja ni förstår problemet. Har dock aldrig haft problem med finnar eller pormaskar. 

Jag har tänkt boka en ansiktsbehandling med hudanalys hos Beauty by Spanowsky (finns i Stockholm! Stort tips!) men eftersom jag är extremt duktig på att skjuta på såna saker så har jag nu beställt hem några av produkterna som Skincity tipsade mig om. Jag valde 4 produkter som jag kände blir bra mot mitt ansikte. Och jag som aldrig brytt mig om mitt ansikte eller hudvård för fem öre höll på att smälla av när jag såg slutsumman i kassan haha. MEN jag har tänkt i så många år att jag måste börja bry mig om mitt ansikte mer så nu kom väl ålderskrisen eller något i samband med min födelsedag. Köpte till och med en antirynkkräm till ögonen! Haha

Och nej, Anders får inte veta slutsumman 😉 Ett tillägg är dock att när man gör hudtestet på Skincity så får man välja vilken prisklass man vill ha produkter i. Jag valde mellanprisklassen och skickade även in en bild på mitt ansikte så testet känns tillförlitligt. Gå in och testa! Det är gratis och man behöver inte beställa produkter om man inte vill. 



Katowice

Det är en stad i Polen som jag inte hade hört talas om för en vecka sedan. Anders hade inte hört talas om det för ett par månader sedan. Han skulle boka en överraskningsresa till Krakow till mig men när han hade ordnat med barnvakt och allt var klart så hade priserna för både flyg och hotell fördubblats till Krakow så Anders började kolla andra städer nära Auschwitz, för hela poängen var ju att vi skulle åka dit. Han hittade i alla fall Katowice och det visade sig att hans pappa varit där för 40 år sedan. 

Och vilken stad då! Trots att jag varit sjuk hela helgen så var resan sååå lyckad. Lagom storlek på staden för en weekend. Mat, dryck och shopping var väldigt billigt (utom dom kända affärerna som Zara exempelvis). Världens uteliv, till och med på söndagen var bargatan full! Och nästan inga turister. Enkelt att ta sig runt till fots och det var rent och vackert överallt. 

Vi bodde på ett hotell som heter Q hotell som låg mitt i stan, fast det inte märkes av då man inte hörde utelivet till oss. Lyxigt och nybyggt hotell men svindyr frukost. Skulle man äta på hotellet så kostade frukosten 150 kr/person och dag. Åt man en rejäl frukost ute på en restaurang så kostade det kanske 50 kr/person istället.

Alltså ett tips från mig! Upptäck Polen. Nära och billigt :) Förra året var vi Gdansk och det var också en väldigt fin stad men tror faktiskt att Katowice är min favorit ändå. Funkar både som en kärleksweekend, partyresmål och familjesemester! Och torget var så mysigt på kvällarna för då kom det typ 20 foodtrucks och stod i en ring och så var hela stan upplyst, det var livemusik och folk satt och åt lite överallt. Supermysigt :) 

(null)


Avdelningen saker jag avskyr

Ni vet när man säger eller skriver till någon att den är vacker/fin/snygg/whatever och får "men duuu då" till svar. Alltså kom igen era töntar. Om jag skriver att du är vacker så menar jag verkligen det. Att då få "du då!" till svar får inte mig att ta åt mig för fem öre, jag blir snarare irriterad. Säg tack istället och om du tycker att jag är snygg så kan du säga det till mig vid ett annat tillfälle. 

Nej det är varken fint, gulligt eller verkar som att du menar det du säger. Jäkla fjortisfasoner. 

Auschwitz - Those who do not remember the past are condemned to repeat it

Det har stått på min bucketlist dom senaste typ 10 åren att få besöka Auschwitz och idag var det äntligen dags! Det var så mycket känslor på en och samma gång. Det var sorg, ångest, rädsla och ilska om vart annat. Fullt med folk och ingen log, alla gick sammanbitna och försökte smälta allt vi fick se och höra. Smälta att det här var äkta historier om äkta människor. 

Dom minimala ståcellerna där 4 pers fick stå samtidigt hela nätterna. Svältcellerna åt dom som dömdes till att svälta ihjäl. Håret. Skorna. Bilderna. Barnen. Stängslen. Hur dom fick sova. Gaskamrarna. Och där dom sedan kremerades till aska efter sin död. 

Visste ni att tyskarna hade 50 olika koncentrationsläger under kriget? Femtio stycken. Och bara på birkenau, som var den största av dom, kunde det finnas 90 000 människor i fångenskap på en och samma gång. Förstår ni omfattningen av detta? Och nu gör Trump samma sak. Och SD pratar om att dom vill göra samma sak och låsa in dom som är "otrogna" mot Sverige. Hur kan detta få hända så få år efter vad judarna, romerna, de handikappade, psykiskt sjuka, kriminella och homosexuella gick igenom? Har inte världen lärt sig någonting?

(null)


Och samtidigt slogs jag av hur vackert det var.  Höga tegelbyggnader, höga gröna träd, maffiga stängsel, grönt gräs och stora åkrar. Om man bortser från alla människor som lidit och mördats på exakt den plats där vi gick så var det vackert. 

Men mest ångest. För nu när jag har varit där så är bilden av dom små barnen på väg mot gaskammaren lite mer verklig. 

En dag tar vi med våra egna barn dit. Vi ska visa dom. Lära dom. Dom ska få se historien när dom är tillräckligt gamla för att förstå. Jag hoppas bara att världen inte upprepat samma hemska misstag innan dess. 

(null)


Sjuka klubben

Såå Ebba har varit sjuk men ska till föris imorgon. Nu är även jag sjuk. Typ döende. Med en 2 åring hemma som inte längre är sjuk. Ikväll ska jag på vinkväll och imorgon tar jag och Anders flyget till min överraskning! Han har sedan i söndags gett mig rebusar som jag har inkluderat mina instaföljare i och till slut knäckte vi den tillsammans och jag fick veta att jag ska till Polen och Auschwitz! Som jag drömt om i typ 10 års tid sedan jag hade äran att träffa en överlevare därifrån.  För ett par timmar sedan fick jag veta att vi åker imorgon! Så glad och taggad men samtidigt såå sjuk. Ska försöka vila så mycket som möjligt och äta massa vitaminer. Imorgon när jag lämnat på föris ska jag nog lägga mig och sova ett par timmar till och försöka vara trevligt resesällskap. 

Sjukt dålig tajming att bli smittad av Ebba nu men men, med lite vitaminer och tur mår jag bättre i helgen :) 

Föräldrar utan barn?

Älskar folk utan barn som helt seriöst säger saker som "mitt barn kommer aldrig bråka och skrika i affären", "mitt barn kommer aldrig få utbrott på restaurang", "mitt barn kommer aldrig gå ut på krogen som 18 åring för allt handlar om vilka värderingar man ger sina barn"....

Wow! Jag applåderar er för vilka fantastiska föräldrar ni tror er bli. Verkligen. Och grattis till dömandet av andra föräldrar när ni inte vet nånting om just det, föräldraskap. Jag är imponerad. 

Innan jag fick barn så var jag världens bästa mamma dygnet runt! Jag var grym. Jag skulle aldrig höja rösten. Aldrig svara på ett opedagogiskt sätt. Mitt barn skulle aldrig lägga sig ner på golvet i mataffären och skrika. Jag skulle alltid ha ork till att leka. Mitt barn skulle aldrig få sitta med plattan och alltid enbart få äta närodlat, nyttigt och ekologiskt. Jag skulle aldrig få slut på tålamod och jag skulle alltid enbart möta henne med ett leende. Hon skulle alltid städa undan efter sig själv och tacka för maten. 

Sen fick jag barn. Hon är bara 2 år men jag har många gånger haft slut på energi och gett henne plattan när hon föreslår att vi ska leka kull. Jag har höjt rösten och svurit bakom hennes rygg. Hon har fått utbrott på restauranger och affärer. Jag har blivit så förbannad på henne att jag smällt igen dörren och gått hemifrån (självklart inte lämnat henne ensam). Hon har skrikit hela vägen hem från förskolan i vagnen. Jag har svarat helt opedagogiska saker. 

Trots att det finns andra som säger säger att hon är det mest väluppfostrade barn dom mött och att vi gör vårt bästa för just det, att uppfostra henne väl så vet jag redan efter 2 år bättre än att tro att jag kan forma henne till en perfekt människa. Det är lätt för mig att tänka nu att hon aldrig kommer skolka eller dricka alkohol före 18 års ålder och det är också vad jag ska försöka lära henne. Men sen vet jag också att hon är en egen person och när hon kommer in i tonåren så kommer hon inte alltid att lyssna på och göra som jag säger. Hon kommer inte vara den där perfekta bilden jag har i mitt eget huvud - hon kommer vara en helt vanlig människa som också gör misstag. En helt vanlig tonåring som inte alltid lyssnar på sin mamma och pappa. 

Ebba är bara 2 år men jag vet bättre än att tro att jag kan bestämma hur hon ska bli som människa och vad hon ska göra. Herregud, jag kan inte ens styra henne nu, hur ska jag kunna styra henne när hon är 18 år och myndig? 

Absolut kan man ha tankar på vad som är viktigt för en att föra över till sina barn men att sitta och döma andra föräldrar innan man ens satt sig i samma båt, då är man fel ute. För ditt framtida barns skull också, för hur bra förälder blir du egentligen om du förväntar dig att ditt barn aldrig kommer göra misstag eller något som du är emot i dina värderingar? 

Att dela upp i hemmet

Jag har ju skrivit förut lite om hur vi delar upp saker här hemma just för att jag tycker att det funkar så bra. Vi är rätt så jämställda och inte alls könsfördelande vilket jag tycker är skönt. Jag skulle inte alls vilja förpassas till köket pga mitt kön och så tycker jag att det är viktigt för Ebba att se att vi inte fördelar någonting hemma utefter vilket kön någon har, utan snarare efter vad man är duktig på eller vad man tycker är kul istället. Och såklart roligare för oss också!

Eftersom jag jobbar deltid och nätter vilket gör att jag alltid är hemma dagtid så är det oftast jag som sköter handling men vi planerar maten tillsammans. Jag tar även emot städaren när han kommer samt tar alla Ebbas BVC och läkartider (om jag inte har jobbat, då vabbar Anders och tar sådant). 

Anders vabbar oftast eftersom vi resonerar som så att eftersom jag snittar typ 2 nätter i veckan så är det också viktigt att jag då är på jobbet så det inte blir för stora glapp mellan mina arbetspass. Jag vabbar enbart om Anders har något jätteviktigt möte eller om han har vabbat extremt mycket den senaste tiden, då avlastar jag lite. Han har ju också ett viktigt jobb eftersom han är chef. 

Matlagning delar vi på men disken sköter Anders. Gräsklippning och målning sköter oftast jag medans Anders skruvar och bygger. Vi båda planterar blommor (fast Anders tycker det är roligast) men Anders rensar alltid rabatterna. Vi båda dammsuger poolen och jag ser oftast till att ta värdena och fylla på klor medans Anders tömmer filtrena. 

Han städar sin bil, jag städar min bil. Anders byter däck medans jag är den i familjen som planerar och organiserar. Ska vi åka iväg så packar jag Ebbas grejer för då vet jag att inget glöms bort. 

Vi båda skriver handlingslistor. Jag tvättar, hänger och viker. Anders stryker. Han dödar alla spindlar medans jag plockar döda fåglar från altanen. Jag ser till att det finns extrakläder på förskolan och håller koll på föräldramöten. Anders är ledig när förskolan är stängd. Jag dammsuger dagligen när städaren inte är på plats medans Anders är den som rensar avlopp och skurar badrum om det behövs mellan gångerna. Jag säger till när det är dags att byta sängkläder och handdukar (för att jag inte vill vänta tills Anders tycker att det är dags att byta) men vi turas om att byta dom. Jag ser till att Anders kommer. Han ser till att jag kommer 😉😄

Ebba bestämmer vem som ska hjälpa henne i duschen och vem som ska natta henne och för tillfället är det alltid Anders när han är hemma. När Ebba hade blöjor så delade vi på bytena och den som hittade bajset bytte också den blöjan. Anders går i princip alltid upp på morgonen med Ebba medans jag får sovmorgon (utom när hon ska till förskolan). Jag lämnar alltid på förskolan utom när jag är på jobbet och jag hämtar alltid. Jag går på alla utvecklingssamtal och Anders går på hälften. Vi turas om att gå på föräldramötena. Jag ser till att Ebbas mediciner finns på Apoteket och ringer läkare när vi behöver nya recept. 

Vi båda plockar och gör fint men Anders är mest pedantisk. Anders tjänar mest men vi har delad ekonomi och gör aldrig skillnad på pengar. Jag får fortfarande en del försäkringspengar efter mamma och dom går raka vägen till gemensamma konton. Vill jag köpa något dyrt så kollar jag av med Anders. Vill han köpa något dyrt så okejar han med mig. Vi båda gör vad vi vill med våra pengar och kan resa på varsitt håll men vi tar ansvar för att ekonomin går ihop. Vi båda shoppar vad vi vill utan att fråga den andre. Båda betalar räkningarna, Anders har hand om vissa och jag har hand om andra. 

Anders ser till att all teknik funkar och fixar det som inte funkar. Han räknar ut all matte men jag talar om hur man deklarerar. Ibland kör han bilen när vi alla ska iväg, men oftast kör jag. Han tankar sin bil, jag tankar min bil. Jag är den som skickar sms för att påminna honom om saker. 


Ja... ungefär så ser det ut hos oss. Mycket delar vi på medans andra saker bara har blivit "enskilda uppgifter". Och om det är någon som undrar, ja vi har haft samma uppdelning även när en av oss var föräldraledig. Vi anser att det är MINST lika krävande (om inte mer krävande) att vara hemma med barn så man ska inte behöva ta extra ansvar i hushållet då. 

Vad tycker ni? Hur gör ni? :) 

Låga krav

Jag frågade Ebba vad som varit det allra bästa med semestern och efter en stunds tänkande svarade hon "all glass". 

Är det inte konstigt egentligen hur vi har gjort allt för att hitta roliga saker åt Ebba på semestrarna. Hur vi åker och leker med andra barn, badar, åker på lekland, lekplatser, kryssningsbåtar och jagar varandra här hemma i vilda lekar, allt för att ge henne den perfekta sommaren. Den perfekta semestern. En sommar hon ändå inte kommer att minnas men det är ju så, vi vill ge henne det bästa nu. Hon förtjänar ju det bästa varje dag. Varesig hon minns det eller inte om ett halvår. 

Och det som betytt mest, satt lyckliga spår i henne. Det som varit roligast, det har varit att hon fått äta massa glass. Fasen så häftigt att dom små människorna kan behöva så lite för en alldeles perfekt semester. 




We were just kids when we fell in love

För ett år sedan vaknade jag klockan 4 på morgonen och insåg att jag några timmar senare skulle vara en gift kvinna och så kunde jag inte somna om. 
För ett år sedan satt jag på sängkanten och blev sminkad inför en av dom största dagarna i mitt liv. 
För ett år sedan åkte jag hummerlimousine för första gången. 
För ett år sedan stod jag utanför kyrkan och försökte höra sångerskans röst när hon sjöng "a moment like this" för att veta exakt när jag skulle gå in i kyrkan.
För ett år sedan stod vi inför våra nära och kära och lovade att älska varandra i nöd och lust, såsom vi redan älskat varandra i nöd och lust. 
För ett år sedan sjöng sångerskan låten "a better place", en låt som alltid varit tillägnad Anders. Alltid. 
För ett år sedan fick vi lyssna till sådana otroliga tal att jag slog rekord i mest lyckotårar i hela världen. Speciellt när Anders hållit sitt tal och jag totalt bröt ihop och sedan skulle hålla mitt tal till honom. Jag vet inte om någon av gästerna hörde vad jag sa. 
För ett år sedan dansade vi vår första dans som gifta till låten "perfect" och för en stund kändes det som att vi två var dom enda där. 

Idag är det våran allra första bröllopsdag och när jag tror att jag älskar den där mannen mer än mest så vaknar jag upp morgonen efter och älskar honom ännu mer. Han som ger mig sovmorgon jämt. Han som ler så fint. Han som inte kan hålla sig från att berätta överraskningar och hemligheter. Han som är så smart och kan så mycket, sådär så jag ibland får tala om för honom att jag faktiskt inte förstår vad han säger ens. Han som är en fantastisk pappa. Han som lär sig nya saker hela tiden för att få det här huset att rulla, han som inte längre har en tumme mitt i handen. Han med den snygga rumpan. Han som dödar alla spindlar. Han som låter mig sova sådär tätt tätt intill trots att det är 35 grader i sovrummet. Han som är så snäll. Han som köper blommor titt som tätt bara för att. Han som bara skrattar åt mig när jag ropar ut "pung-kittel" och dyker ner under vattnet. Han som är så lugn när lugnet har lämnat mig. 

Han som älskar. Som älskar mig och Ebba så högt att han skulle flytta berg för oss. 

Som jag älskar honom. Min andra halva. Min man. Min älskade. 


(null)


För mig är du perfekt. 

Svar på frågor

Det dök ju faktiskt in några frågor, kul! 😊
Här kommer dom.

Trivs du bra med din utbildning eller har du tänkt utbilda dig vidare? 
- Både och! Jag är ju undersköterska och så har jag gått en 2 åring psykiatriutbildning efter det. Just nu jobbar jag med exakt det jag vill och av den anledningen har jag ingen anledning att plugga vidare. 
Men det finns en del av mig som ändå gillar tanken på att plugga och lära mig något mer, något nytt. Jag vet dock inte vad det skulle vara eftersom jag har mitt (för tillfället i alla fall) drömjobb så en eventuell vidareutbildning får vänta :) 

Är du lycklig?
- Jag är väldigt lycklig! Jag har i perioder det svårt med min ångest och så men jag lever min stora dröm och skänker varje dag en tanke av tacksamhet för det. Jag är så lycklig som jag kan bli!

Favorit klädesplagg?
- Kul att klädesplagg blev kk först Hahah (skriver på telefonen). Just nu klänning! Speciellt en stooor, färgglad och formlös afrikansk klänning som jag köpte i Kenya. Så skön 😄 Annars så älskar jag strumpor. 

Favoritmat?
- Den är svår... Men får nog svara sushi på den. 

Favoritmat som Anders lagar?
- Oj, ännu svårare! Haha. Älskar hans röror, han gör grym hummus och tzatsiki t.ex. Korvstroganoffen är också väldigt god. 

Ebbas favoritmat?
- Går i perioder men det brukar varva mellan pannkakor, blodpudding och hamburgare (hemmagjorda helst). 

Hur mycket pengar lägger du på skönhet varje månad? 
- Runt en tusenlapp i "fasta" kostnader. 600 kr för fransar var 3e vecka och 400 kr för naglar ungefär en gång i månaden. Smink köper jag sällan. När jag går till frisören så kostar det 2000-2500 kr men det gör jag 2 gånger per år. 

Vem drar störst lass hemma?
- Till vardags är det jag. Anders jobbar långa dagar medans jag jobbar 80% så jag sköter det mesta på vardagarna (utom disken och en del av matlagningen). På helger och övriga dagar som vi båda är lediga så är det rätt så 50/50 skulle jag nog säga. Anders gör saker med Ebba mer än vad jag gör när vi är lediga eftersom han inte får samma tid med henne till vardags så dom åker ofta iväg på grejer själva medans jag stannar hemma och fixar.
Jag kan skriva ett mer utförligt inlägg nån dag om vår "uppdelning" om ni vill? Tror fasen att vi har det mest jämställda förhållande av alla jag någonsin träffat typ haha. Vad tror ni om det? 


Fler frågor? Bara att ställa i så fall :) 

Frågor

Hallå jag har ju en del läsare men väldigt få kommentarer 😄 Har ni inga frågor till mig? Om vad som helst? Jobb, hem, ekonomi, barn, uppfostran, kärlek, sex, vänner, kläder eller vad fasen som helst. Undrar ni något? Vore ett lite roligare inlägg att skriva :) 



Tråkigt

Jag har fått lite tråkiga "nyheter", om man nu kan kalla det för nyheter... även fast jag vet att allt händer av en anledning så känns det ändå tråkigt innan man vet vad den anledningen är. 

Jag ska ta mig en dag eller två att låta mig själv vara lite nere och ledsen, sen rycker jag upp mig och ser framåt. Det är tråkigt men ingen katastrof får jag tänka. Mina nära och kära lever och mår bra och det är ju faktiskt det allra viktigaste. Det andra löser sig. 

Men nu ska jag tillåta mig att ha lite ont i hjärtat en stund. 

Trapp-renovering!

(null)

(null)


Ett ställe i huset som jag tyckt har sett såå tråkigt ut var trappen upp till övervåningen. Det är inget ställe man hänger på men vi går ju ändå här minst 2 gånger om dagen och det var bara mörkt och tråkigt så det har jag velat göra om! Mycket i vårt hus går i basfärgerna vitt, svart och grått så nu ville vi ha lite färg och förändring. Vi tänkte att vi experimenterar och så får det bli som det blir och vi är väldigt nöjda nu! Lite annorlunda dock så det faller nog inte alla i smaken 😄

Vi målade taket vitt vilket tog tid för det tog 4 strykningar innan det var bra. Väggarna gick från typ beige till vitt också för att ljusa upp ordentligt. Sen valde vi dekorplast till trappen för att piffa upp. Decorplast är suuuper för det går att ta bort när som utan att förstöra trappen (som t.ex tapet skulle gjort), det är dessutom enkelt att arbeta med och finns i massor av färger och mönster. Kan verkligen rekommendera decorplast om man bara vill piffa upp lite! Vi har ju decorplast i ljust trä i vårt sovrum på en bänkskiva också. 

Garderobsdörrarna högst upp ville vi också plasta och ha färg på. Vindsluckorna på sidorna om trappen har dock varit ett problem. Vi har pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra med dom och jag har frågat folk på alla sociala medier som jag har men vi valde till slut att ha samma mönster som på garderobsdörrarna. 

Nu har vi lite småpyssel kvar. Imorgon åker larmet och brandvarnaren upp på övervåningen igen. Vi ska åka och köpa knoppar till garderobsdörrarna (superfina vita rosor. Finns på Clas Ohlson men finns inte på lager att beställa hem just nu så imorgon ska vi leta i butik) samt måla smådelar på lister som är kvar, färgen tog slut mitt i mitt måleri 😄

Eftersom vi hade tak och väggfärg hemma redan så har detta hittills kostat oss ca 400 kr bara! Och vilken förvandling för dom pengarna! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Okej jag kunde inte hålla mig så fotade alltså detta kl 22.30 ikväll när vi blev klara med vindsluckorna, därav dåligt ljus. Sorry! 
Vad tycker ni? Faller det er i smaken? 
Har ni gjort något med decorplast? 



Barn och ekonomi

Vi ska åka och hämta en säng till Ebba som hon ska ha på landet och så håller vi på och diskuterar om vi alla + sängen får plats i samma bil om jag och Ebba följer med när den hämtas (våra gamla grannar som säljer den så jag vill också gärna heja på dom). 

Ebbas förslag blir "Jag tycker att vi åker och köper en större bil först". 

Vi måste eventuellt diskutera det här med pengars värde lite mer med henne känner jag...

Att sova ensam

Alltså haaatar att sova utan Anders. Det går liksom inte. Jag kan inte sova om jag inte får krama på honom först och sedan ligga tätt intill, han får mig att känna mig trygg. Jag tyckte att det var läskigt att sova ensam när jag bodde i en liten etta och nu bor jag i ett 3 våningshus liksom! Visserligen larmat från topp till tå (eh såklart, skulle aldrig våga tillbringa en natt här annars) och med överfallslarm vid sängen men ändå. Jag var svintrött vid 21 tiden på kvällen, ändå ligger jag här i sängen nu, klockan är 2 på natten och ögonen går i kors men lika vaken är jag för det. Fasen så skönt det är att ha en kväll för sig själv ibland men natten är inte lika rolig 😫
Jag vill ha hem min familj nu. 

Semester

Jag har ungefär världens bästa semester den här sommaren. Vi har inte rest längre än till Tallinn men det behövs inte när man har fantastiskt väder, husvagn, båt och pool. Och bara att få vakna upp med och få umgås hela dagarna tillsammans med Anders och Ebba är helt underbart! Guld värt faktiskt och det allra bästa med semestern. Vi har redan bestämt att vi ska vara lediga tillsammans kring jul och nyår. Annars så brukar ju vi båda jobba under mellandagarna och förra året jobbade jag ju på nyår också (julafton tar jag alltid ledigt). 

Men tidigare idag så lämnade jag husvagnslivet som vi levt den här veckan och åkte hem. Anders och Ebba är kvar i husvagnen och bor där inatt tillsammans med min brorsa som kommit med 2 av hans barn. Jag har målat väggarna i trappen så nu är det i princip färdigt (lite kvar som jag inte når). Imorgon när Anders kommer hem så fixar vi det allra sista, sen ska jag visa bilder! Vilken förvandling! I alla fall helt underbart att ha en kväll för mig själv. Ingen middag, ingen nattning, inga måsten. Jag har tagit en lååång dusch, fixat lite gott och legat i soffan och kollat på tv. Underbart! 


När allting verkar ske av en anledning

Den 1 januari 2015 fick jag missfall. Vi var beräknade med en liten bebis 23e augusti det året och jag blev knäckt. Jag mådde så otroligt dåligt. Jag hade precis slutat blöda efter missfallet och gett upp på ett barn, bestämt mig för att börja med piller för att inte riskera samma sorg igen. Då, i januari 2015 så blev jag plötsligt gravid igen. Denna gången gick det bra. Vi fick Ebba, min allra största kärlek här i livet. Hon som jag inte skulle byta mot någon eller något annat. 

(null)



Plötsligt en dag förra sommaren så spontanköpte vi vårt drömhus. Ett hus som har allt vi någonsin önskat och lite till. Anders ville ha källare, jag ville ha bastu och stort kök eller matsal. Vi båda ville ha plats för gäster att sova över. Poolen, äppelträden, alla extra rum och det var bara en bonus för oss. Vi föll för och fick ett hus vi aldrig hade trott vi skulle ha råd med, men så plötsligt var det vårat utan att vi ens letat. Utan att vi ens varit på en ordentlig visning. Som om det var menat för just oss. 


I ungefär 6 års tid har jag velat jobba på psyk. Jag har varit timmis en sommar på BUP och älskade det men det är svårt att få en fast anställning inom psykiatrin utan att ha fått in en ordentlig fot där och när Anders skulle börja jobba heltid efter sin pappaledighet så fanns inte tiden för mig att arbeta extra längre. Sen så fick jag ett jobb inom missbruksvården, ett jobb där jag trivdes väldigt bra. Men så fick jag sparken, helt utan anledning och jag var helt knäckt. Jag trodde att jag skulle tillbaka till mitt gamla jobb och det knäckte mig ännu mer men så plötsligt fick jag ett nytt jobb på ett helt nytt ställe. Inom psykiatri! Det jag drömt om i så många år. Och det är tufft, otroligt tufft ibland men jag lär mig såå mycket och jag har väldigt kul längs vägen. Det har även lett till kortare väg till och från jobbet och på så sätt mer i plånboken och mer sömn då jag tillbringar mer tid hemma. 


Ja, kanske är det så att allting händer av en anledning även om man inte alltid ser anledningen just där och då. Jag är spänd på nästa äventyr som livet kommer ge mig. Undrar vad det blir? Men tills dess, tills dess njuter jag av lugnet i livet ✨


Apropå semester utan barn

...så är vi nu på semester MED barn. Ebba har dessutom fått vara vaken senare än vanligt vilket gör henne trött (och rätt så odräglig) dagtid. Självklart har hon då fått sova även dagtid men somnar då senare på kvällen... ja ni fattar den onda spiralen. Lägg till 40 graders värme på det och föräldrar som är rätt slutkörda. 


Ikväll härjade hon i sängen i 1,5 timme tills klockan var 23 innan hon somnade. Hon som egentligen var helt slut och borde ha däckat totalt direkt. Det innebär att jag och Anders fått noll med tid tillsammans att prata, mysa, kramas eller få somna i tid! Precis som igår, för ja ni vet, gårdagen var precis likadan. 

Men okej, åter till att semestra tillsammans med sina barn. Tror ni att jag och Anders har haft ett enda vuxet samtal med varandra sedan vi lämnade hemmet för ett par dagar sedan? 
Tror ni att vi haft många mysiga stunder då vi bara pussats och hållit om varandra? 
Vet ni hur många gånger vi fått lämna matbordet på restaurangerna för att en minimänniska just då måste bajsa eller kissa? Vet ni hur många gånger den minimänniskan sedan har ångrat sig angående sina behov när vi väl avbrutit måltiden och kommit fram till toaletterna? 


Men det är kul att resa med barn. Skitkul. Verkligen. Jag saknar Anders (han ligger alltså bredvid mig just nu)!
Skitungen som jag var nära att rea ut på blocket ikväll får inget extra namnam imorgon efter hennes beteende ikväll! Men ja, imorgon är en ny dag och då kommer jag radera den där blocketannonsen jag skrivit klart i mitt huvud och om det blir en bra dag så kommer jag tycka att det är såååå mysigt att resa tillsammans hela familjen. Men just nu suger det röv. 

Att ta hand om kärleken

Jag och Anders är duktiga på att ordna barnvakt och hitta på saker bara han och jag. Och vi har turen att ha barnvakter i vår omgivning som vi kan använda oss utav. Och tur att Ebba gillar att vara med andra människor än oss också så vi inte behöver gå runt med ett gnagande dåligt samvete när vi är iväg. 

Enligt mig är det superviktigt att hitta på saker på tu man hand, speciellt när man fått barn ihop. Det är så otroligt lätt att hamna i föräldrafällan där man bara är en mamma och en pappa. Där man någonstans längs vägen slutat vara ett par. Det är något som skrämmer mig. Jag vill inte vakna upp om 5 år och inse att vi endast är föräldrar och att vi nånstans slutade vara ett älskande par. Ett par som hånglar upp varandra mot en husvägg eller mot diskbänken. Ett par som håller hand. Ett par som vill umgås med varandra - även utan barn. Jag vill inte bara åka på barnanpassade semestrar, jag vill inte bara äta på barnanpassade restauranger och gå och lägga mig "i tid". 

Det är så vanligt med föräldrar som inte vill lämna ifrån sig sina barn. Så vanligt med föräldrar som inte ens åker på en bröllopsresa, även om det så är en kort weekend, utan sina barn och alla är vi ju olika men det är för mig inte ett gott tecken. Är man i föräldrafällan då? Har man slutat vara ett par? För helt ärligt, det är underbart att åka på familjesemester allihopa men det är inte många sekunder av en sådan semester som man hinner njuta av varandra som par. 

Mina allra bästa dagar är när jag, Ebba och Anders är tillsammans. Inget slår det. Absolut ingenting! MEN jag älskar att vara ensam med Anders också. Att gå och hålla varandra i handen utan att behöva passa någon annan. Att sitta och äta tillsammans utan att behöva tjata på att en tredje person ska sitta fint och äta upp sin mat också. Att lägga oss när VI vill. Att kliva upp när VI vill. Att dricka alkohol utan hänsyn till barn. Att ha sex oavsett tid på dygnet. Att ha vuxna konversationer, eller att ha barnsliga konversationer med en vuxen. Jag älskar det. Jag älskar att vara med Anders, bara han och jag och jag hoppas att vi alltid fortsätter ordna barnvakt och bara ta hand om oss. 

(null)


Man kan tycka vad man vill om det och många säger "barnen är små under en så kort tid så då ska man vara med dom". Jag säger istället att det absolut bästa och finaste vi kan göra för våran dotter är att ta hand om vår kärlek och göra allt vi kan för att vi ska hålla ihop för alltid. Vi ska göra allt för att vi ska fortsätta inte bara älska varandra utan även vara kära i varandra. Jag vill hålla hand och hångla med Anders mot diskbänken om 20 år också, precis lika kär som jag är idag. Och man måste kämpa för kärlek. Man måste underhålla kärleken om den inte ska dö ut. 

Anders är ju min stora kärlek och det är precis lika viktigt för mig att ta hand om kärleken och honom som det är att ta hand om Ebba. När hon är med så har vi fullt fokus på henne så det är inte mer än rätt att jag och Anders ska få lägga fullt fokus på varandra med jämna mellanrum också. 


Hur gör ni andra som har småbarn? Hittar ni på saker tillsammans utan barnen? Hur är ert förhållande? 


RSS 2.0