Genus

Jag hade ett samtal med en person om det här med att vara genusmedveten. Jag berättade att vi är väldigt medvetna hos oss och att Anders t.ex målat naglarna med nagellack när Ebba kommenterat att han var den enda utan nagellack i familjen. Så han målade dom. Han tog bort nagellacket sedan när hon sov men under den dagen så var Ebba så lycklig, hon tyckte att vi alla var så fina! Hon som jag diskuterade med sa att hennes man aldrig skulle måla naglarna, dom har förklarat för sina barn att män inte målar sina naglar. Denna mening kom ett par minuter efter att hon sagt att hon var genusmedveten och jag förstod att folk misstolkar det där med medvetenhet. Hon skrattade och förstod inte hur en man kan ta på sig nagellack och jämförde med att min man skulle börja använda kvinnokläder och ha klänning nästa gång vi går på dejt. 

Hon sa att är det inte fel att tvinga sina tjejer till att använda pojkkläder bara för att det är genus? Och jo, det är fel. 

Något som dock inte är fel är att inte tala med sina barn om vad som är "pojkigt" och "flickigt". Något som inte är fel är att öppna hela världen för sina barn, att inte sätta värderingar i vad den väljer att leka med eller vad barnet vill ha för kläder på sig. 

Något som inte är fel är att en flicka använder slips och skjorta tillsammans med kjol för att hon tycker att det är fint. Något som inte är fel är att hon har prinsesskrona och smycken för att HON vill det. Något som inte är fel är att en flicka har en spindelmannentröja som sin favorittröja för att den är cool. Något som inte är fel är att börja kalla sina döttrar för coola och inte bara fina. Och att kalla sina söner för fina och inte bara coola. 

Det är inte fel att erbjuda sin son att använda klänning. Om han vill det så låt honom göra det. Vill han inte så behöver han inte. Det handlar om att när du frågar om du ska måla barnens naglar så riktar du frågan till alla barnen, även den där 7 åriga pojken som är med och sen ger du barnen exakt samma komplimanger för deras fina naglar. 

Det handlar inte om att tvinga. Det handlar om att erbjuda allt och inte ge barnen vidriga värderingar om vad dom borde tycka om utifrån vilket kön dom har. 

Ebba ska ha sitt allra första luciatåg på förskolan och vi tittade tillsammans på hur lucia, tärna, tomte, stjärngosse och pepparkaksgubbe kan se ut utan värdering utifrån att hon är flicka. När jag visade stjärngossen så sken hon upp. Hon vill ha en strut på huvudet! Och stjärngosse blir hon! Självklart ska hon få ha strut på huvudet. 

Så nej vi tvingar inte. Vi visar och erbjuder och låter henne välja själv. Om det så är överrösa sig själv med smycken och "måla läpparna", eller om det är att vara stjärngosse. Det är inte vårt val att göra. 

Och nej, du är inte genusmedveten för att din dotter får leka med bilar när du samtidigt säger åt dina barn att pojkar inte får måla naglarna. 

(null)


Nu är det väl ändå dags för er att skaffa fler barn?

...en fråga som jag ofta får. I perioder har jag fått den frågan varje dag. Anders får också den frågan ofta. Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jag brukar le lite lätt och säga "jo vi hoppas ju på det men det är inte upp till oss att bara bestämma oss för att skaffa en till". Ibland ler jag bara och säger "Näe inte än" när jag verkligen inte orkar svara på den frågan en gång till. För sanningen är att jo, vi försöker. Och vi har försökt ett tag. 

Innan vi fick Ebba så blev jag oplanerat gravid 2 gånger inom loppet av typ 5 månader (slutade i missfall och ett utomkvedshavandeskap). Vi behövde liksom inte ens försöka. Ebba var 3e graviditeten på 6 månader. Oplanerad hon också. 

"Är det inte dags för er att skaffa en till nu?"
"Jag tycker att det är dags för Ebba att få ett syskon nu"
"När ska ni skaffa en till då?"
"Varför har inte ni skaffat en till än?"
"Är det en till på gång snart?"
"Nu är det väl ändå dags!"

Och den värsta av dom alla, "vänta inte för länge. Man vill att dom har nytta av varandra så skaffa tvåan nu så är dom ändå inte såå långt ifrån varandra i ålder."
Det skiljer 17 år mellan mig och min syster och vi har skitstor nytta av varandra, träffas ofta och pratar om det mesta med varandra. Just sayin. 

 Men vad ska jag svara på det? 
Fråga istället "vill ni ha fler barn?" eller kanske "har ni några planer på ett syskon till Ebba?"
Dom frågorna är okej. Dom är lätta för där kan jag bara ärligt svara ja. Ja vi vill ha fler. Ja vi har planer på ett syskon. Men jag behöver inte stå och redogöra för varför vi inte redan har ett till barn. Eller varför jag inte är gravid för det vet jag inte. Vi KAN INTE göra mer än vad vi gör. Det går inte. Det är inte upp till oss. Och jag är förbannat trött på tjatet. 

Snälla nån, vi har varit fullt upptagna med annat! Vi har planerat bröllop, gift oss, flyttat, rest massor, renoverat, jag har bytt jobb, Anders driver ett företag... vi har haft annat roligt att göra än avla fram barn på beställning av andra människor. 

 Pressen. Som om det är fel på oss för att barn nummer 2 dröjer. Både jag och Anders mår bra, vi är lugna inför detta, i alla fall tills tjatet börjar. Då går mina stressnivåer upp direkt.  Jag vill inte känna mig misslyckad och ledsen när mensen kommer. Jag vill inte känna ett måste till sex eller att Anders ska känna ett måste bara för att det vankas ägglossning. Jag vill njuta varje gång, ha kul, älska, bara njuta av varandra. Jag vill inte att den ena ska knacka den andra stackaren som redan halvt sover på axeln och påminna om att vi minsann måste få till det nu trots trötthet, trots sjukt barn, trots jobbstress, trots svamp i underlivet, trots att ingen av oss egentligen vill. Jag vill inte planera in sexet och pressa in det i den där 5 minuters luckan vi har då vi är ensamma, innan nån av oss måste stressa iväg till jobbet. Vad är det som gör att andra människor tycker sig ha rätten att avgöra när vi borde vara redo för fler barn? För bara 1 år sedan var vi inte alls redo och det är våra liv, vi som ska anpassa oss och alltså endast vi som ska bestämma. Ingen annan. 

Kanske blir det bara vi tre och då får det vara så. Vi har fått ett alldeles perfekt barn och det är vad många andra bara kan drömma om. Barn är inte en självklarhet men vi har turen att ha fått Ebba. Då lägger vi extra krut på henne istället, precis som vi gör nu. Vi satsar allt på henne. Jag skulle vilja påstå att det är få 3 åringar som får den uppmärksamheten och möjligheten till aktiviteter med sina föräldrar, som Ebba får med oss. Även om hon saknar ett syskon just nu så går det ingen nöd på henne. Även om hon är den som tjatar mest så går det ju faktiskt ingen nöd på henne. Det är än så länge ingen annan som pockar på uppmärksamheten förutom hon, hon får vårt allt och det borde ju folk tycka är super! 

Men snälla, snälla, ställ inga fler bebisfrågor. Vi försöker och vi kan inte göra mer. Och sanningen är väl ändå att livet med ETT barn är väldigt skönt, dessutom när barnet är så stort att hon klarar mycket själv numera, så låt oss njuta av det. Vi njuter nämligen för fullt av våran familj. Vi är nöjda och lyckliga. Resten kommer när det är meningen. "What’s meant to be will be", ni vet?

(null)

Och visst fasen är hon helt perfekt ✨


Hanna tipsar

Nu kommer ett nytt tips från mig! Jag har ju börjat tipsa om grejer här lite titt som tätt, skillnaden mot dom flesta andra är väl att jag ALDRIG är sponsrad så man vet att jag inte får ett öre för att skriva mina tips 😄 Däremot så tänker jag att om jag hittar något fantastiskt så är det väl super om andra också får ta del av det fantastiska. 


(null)


Har ni torr hårbotten? Kliar det och ser ut som mjäll? 

När jag var och fixade håret hos Beauty by Spanowsky så frågade jag henne vad jag ska göra åt min torra hårbotten. Jag har frågat frisörer förut men bara fått tips om schampon som dom säljer, aldrig om ett faktiskt fungerande tips. Sofie tipsade om den här oljan (nej hon säljer inte den på salongen!).  Man tar på i hårbotten 10 minuter innan man går och duschar. I duschen sköljs det bort som vanligt och håret blir inte fett efteråt! 

Jag provade för första gången i måndags. Holy Moses alltså när jag vaknade på tisdagen... hela håret var fullt av stora, vita "mjäll"-flagor ni vet? Jag fick stå med en luskam och kamma bort dom värsta innan jag skulle på utbildning. Såg hemskt ut! 
Så på kvällen gjorde jag om behandlingen eftersom jag förstod att det är allt det torra som släpper. På tisdagen så gjorde vi så att Anders gojsade in oljan i min hårbotten, lät den verka någon minut och sen "kliade" han på dom värsta delarna med luskam. Sen duschade jag och tvättade håret som vanligt och sedan dess har jag inte haft några torra flagor eller "mjäll"-flis i håret! Det kliar fortfarande ibland men inget lossnar när jag kliar, vilket det gjort i ett år. 

I ett år har jag haft såhär torr hårbotten och det var löst på 2 dagar! Helt sjukt. Jag ska såklart fortsätta med oljan kanske en kväll i veckan, i alla fall under vintern som är den värsta "torr" årstiden för mig överhuvudtaget. Jag har som sagt bett andra frisörer om råd, jag har haft olivolja i håret (som sedan får håret att vara fettigt i flera dagar!) och jag har till och med bytt till ett svindyrt schampo och balsammärke men inget har hjälpt förrän nu. 

Köpte min olja på Lyko men den finns nog lite överallt. Svindyr är den också men värd pengarna om man störs av torr hårbotten/kli. Är inte sponsrad. Varsågoda! 

Herrejesus

Har ni läst inlägget om att jag inte är på topp? Och så trillar man in på ett sånt här inlägg. Kan ju förklara en del... om man tror på sånt vill säga. 

(null)


Tror ni på sådant? Jag tycker iaf att energierna i universum kan rätta till sig nu. 

Förövrigt så ligger jag i skrivandets stund på en bår och får järn i dropp. Nu håller vi tummarna för att detta funkar! Herrejesus vad dom fyllt mitt blod med svart sörja. 

Beauty by Spanowsky

En av mina vänner har hyrt en liten salong i ett år men nu, från och med denna vecka så öppnar hon en helt egen salong! I lördags var jag där på öppningsevent och det är såå fint. Sofie är frisör och hud- och spaterapeut så man kan göra allt möjligt hos henne (kolla bokadirekt. Alla hennes behandlingar finns där). Jag längtar tills måndag när hon äntligen ska fixa mitt hår! Det var några månader sedan jag var hos frisören. 

Så tips från mig! Boka tid hos Sofie, hon kommer ta väl hand om er. Går också bra att köpa presentkort, perfekt inför julen 😉
Hälsa från mig! 

(null)


Och ännu ett tips från mig, Sofie säljer produkter från bl.a Balmain och jag äääälskar speciellt deras spraybalsam. Jag använder den på mig och Ebba varje morgon, så bra och doftar riktigt gott! Och doften sitter ofta i hela dagen dessutom. Är rätt sugen på att testa fler av deras produkter, men vetefasen om jag skulle använda så mycket mer i håret. Har deras silkspray också som också doftar sååå gott men blir inte av att jag använder den så ofta. Får fundera lite mer på det. Bra priser är det på Balmains produkter också! 

Bällstavägen 64 i Bromma, Stockholm hörni! Lägg det på minnet! 

(null)


Sketna samhälle

(null)

Ebba har börjat kommentera om folk är tjocka. Hon säger även att hon själv är tjock, att kompisar på förskolan säger det till henne. 

Härom morgonen så körde jag henne till förskolan när hon plötsligt säger "jag är nästan som en pojke nu". När jag frågade vad hon menade fick jag till svar att pojkar har såna byxor som hon har. Vanliga jeans. Det har någon sagt till henne. Och med sorg i hjärtat försökte jag förklara för henne att flickor kan ha alla kläder och pojkar kan ha alla kläder. Det finns inga pojk och flickkläder. Tror ni att den är lätt att förklara för en 3 åring vars kompisar säger annat? 

Hon är 3 år. Hon har nyss fyllt 3 år och andra barn fyller henne med samhällets dynga om hur man borde vara. Smal - för annars är du inget värd (och kom igen, Ebba har inte ett uns av för mycket babyhull och även om hon hade det ska andra bara vara tysta). Ha rosa klänningar för du är tjej. 

Hon är 3 år och vi kämpar med att pedagogiskt förklara för henne att man inte får säga att andra är tjocka. Och att det är okej att vara tjock! Det är inte fel, fult eller något man ska bli retad för. 

Hon är 3 år och vi som alltid låtit henne ha alla sorters kläder och färger kämpar i motvind. Vi som låter henne leka med vad hon vill och själv bestämma vilken sportaktivitet hon vill gå på kämpar stenhårt i motvind. Och det som äcklar mig mest är att det kommer från andra vuxna. Från andra föräldrar. Det är dom som pratar om andras utseende inför sina barn. Det är dom som kommer med skit om att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat. 

Innan Ebbas födelsedag så önskade hon sig en skjorta och slips. Hon ville vara fin som pappa (hennes egna ord) och det gör mig ledsen att veta att den dagen hon har dom kläderna på någon annans kalas, eller kanske på förskolan, kan bli den sista gången. För kanske fäller tillräckligt många kommentarer om det för att hon, 3 år ska känna att hon är fel. För att hon ska känna att hon inte alls är fin och passar in som sin pappa. Det gör mig skitledsen! Hon ska ju vara hon. Hon ska ju få ha vilka kläder hon vill. Hon ska ju alltid få höra att hon är fin. 

Hon hade önskat sig fler slipsar i present. Hon fick inga fler. Däremot fick hon typ 4 klänningar (absolut inte henne emot. Hon ääääälskar klänningar och har helst på sig det dygnet runt) men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur ironiskt det ändå är att hennes garderob svämmar över av klänningar, men det hänger en ynka slips på en galge. 

Det gör mig ledsen och förbannad hur det här samhället ska stoppa småbarn i boxar och forma dom efter nå sketna normer som inte har någon vettig bakgrund eller orsak till att finnas. Låt mitt barn vara för fan! Håll inte på och gegga till och förstör henne. Och håll för faan inte på med att ge henne kroppskomplex redan nu! 


Ebbas sovrum

Anders har trots vab lyckats fixa i ordning Ebbas sovrum den här veckan! Vi köpte tapeterna för typ ett år sedan och så har dom blivit liggande medans vi fixat med annat först men nu så! 
Är dock lister kvar som ska sättas men dom tar Anders senare i veckan och jag hade inte tålamod att vänta med att visa 😄

Före:
Ganska kalt och tråkigt. Inte så mycket barnrum över det hela. 
(null)

(null)

(null)



Efter:

(null)

(null)

(null)

Sååå fint! Vi har sovrummen på övervåningen och på mellanvåningen har Ebba ett lekrum, därav inga leksaker i sovrummet. På väggen som inte visas på bild är det inbyggda, vita garderober längs hela väggen. När listerna är satta så kommer det bli helt perfekt! ☺️
Tips: Sängen är från Ikea och det går att dra ut den till dubbelsäng. Klockrent för er som har barn eller gästrum! Perfekt när man har gäster över. 

Nu så är vi faktiskt klara med allt smårenoverande! Sedan vi flyttade hit för 11 månader sedan har vi fixat matsalen, vardagsrummet, vårt sovrum, trappen till övervåningen och nu Ebbas sovrum. Vi har möblerat och fixat ena gästrummet också så det är som en liten lägenhet nästan. Bara att spara pengar till dom större grejerna som badrummet på mellanplanet, hallen och köket nu då.  Hallen får vi se om vi gör om, beror på om det går att bygga ut badrummet som vi vill, i så fall måste vi nämligen stor-renovera hallen också. Men först - spara massa pengar 😄 Jag hoppas verkligen att vi har råd med badrummet nu år 2019, det behövs verkligen! 


16 oktober 2015

Idag fyller hon år. Tjejen i mitt liv. Min allra största kärlek här i livet. Hon som ingen någonsin kan mäta sig med. Det vackraste jag någonsin sett. Hon fyller 3 år idag. 

Tiden går så fort att det är svårt att hänga med. Några på hennes kalas i helgen sa att det känns som att Ebba alltid funnits samtidigt som det känns som om hon nyss föddes och precis så är det. Livet innan henne är ett blurr, det finns inte längre, samtidigt som jag ju nyss fick henne. Och tänka sig hur kärleken till ens barn fungerar för när jag första gången såg henne så visste jag att jag aldrig skulle kunna leva utan henne. Jag visste redan då att hon för alltid kommer vara det viktigaste. 

Nu sitter jag på jobbet och hon ligger hemma med feber och sover bredvid sin pappa. I fredags hade jag henne hemma och hon och jag tog en mysdag tillsammans då jag kände att hon skulle behöva det inför den fullspäckade helgen. Och fullspäckad var den! Dans på morgonen och sedan kalas på Leos lekland på lördagen. Ebba fick ha sitt allra första kompis-kalas och som hon älskade det! Hela helgen har hon pratat om alla kompisar som var där och sjöng för henne. Söndagen bestod av kalas för familjen. Vi var väl 18 pers om jag räknade rätt... Och då endast dom närmsta haha. Jodå, vi är ett gäng! Tur vi bor stort 😄 Jag reagerade strax innan kalaset på hur trött och gnällig Ebba var men tänkte att det var trötthet från dagen innan. Hann precis säga "bara hon inte håller på att bli sjuk" till Anders som sa att Neej det är bara sviterna från gårdagen och så slutar det med att första gästerna hade inte ens hunnit börja gå förrän hon hade somnat. Hon hade ett par roliga timmar i alla fall med paketöppning och lek och det var väl huvudsaken. Efter kalaset tog vi tempen som låg på 39,5 och det har den stadigt legat på sedan dess. Halsen är röd och med vita fläckar så vi misstänker halsfluss. Anders ska till läkaren med henne direkt nu på morgonen så får vi väl se. Men kul för henne att få tillbringa sin 3 årsdag hos doktorn! Haha. Men som sagt, hon hade en fantastisk helg i alla fall och den här veckan får istället bestå av vila, vila, vila ❤️

(null)

(null)


Älskade barn, vad hade mitt liv varit utan dig? Vad hade jag gjort om inte du hade kommit in i mitt liv och behövt mig, älskat mig, räddat mig? Fina, perfekta Ebba, du är det bästa jag har! Jag älskar dig. Må du få leva ett långt och lyckligt liv skruttisen, jag kommer vara här och älska dig genom varje steg du tar ❤️

(null)

(null)

(null)



Att låtsas genom livet

Ni som har barn, tycker ni också att det är rätt läskigt? 

För låt mig vara ärlig, jag har egentligen ingen aning om vad jag håller på med. För snart 3 år sedan så kom det ut en bebis ur mig och dom på sjukhuset sa att jag fick ta med henne hem. Inombords hade jag panik. Vad skulle jag göra med henne liksom? 

3 år har gått och jag har matat, bytt blöjor, lärt henne saker som enligt mig är viktiga, försökt klä efter väder, tröstat, hoppas att jag nattar på rätt sätt och försökt hålla tålamodet i schakt. Egentligen är jag bara livrädd för att göra jättefel och förstöra den här lilla, perfekta människan. 

Man ska prata på ett visst sätt, lära ut vissa saker, tänka på kroppsspråket, hålla humöret på en bra nivå även när man håller på att bli galen och man får inte ge bort barnet fast man ibland vill. Och vad är egentligen rätt när barnet vägrar sova och klockan är långt efter läggdags? Och så älskar man. Jag älskar så det gör ont ibland. Jag älskar så det går lyckorus genom min kropp när jag tittar på henne. Jag älskar så mycket att jag är rädd, rädd för allt som kan gå fel. Jag älskar så mycket att jag vill, jag måste göra detta bra. Jag måste göra henne bra. Stark. Smart. Glad. Lycklig. Omtänksam. Snäll. 

Men jag har ingen aning om vad jag håller på med egentligen. Och facit får jag ju inte förrän hon är vuxen och kan se tillbaka och faktiskt säga om jag gjort ett bra eller ett dåligt jobb som förälder. Och har jag gjort ett dåligt jobb så är det ju bra jäkla sent att komma på det då liksom! 

Finns det fler föräldrar som känner/har känt som jag? Är ni vilse ibland eller är ni säkra på att ni vet vad ni håller på med? Ibland känner jag bara att jag håller henne vid liv och hoppas att jag gör rätt och hon blir normal. Jag sätter regler men hur vet man om det är för mycket regler? Eller om man är för slapp och uppfostrar ett monster? Tar dom skada av att få sitta med plattan ibland? Går hon för mycket på förskolan? Har hon bra kompisar? Är jag snäll? Ger vi tillräckligt bra mat? Äter hon för mycket socker? Gör vi jättefel när hon vägrar sova på kvällen? Äh jag vetefan. Jag freestylar och ber till gudarna att jag gör rätt. För nackdelen med att träffa/ha träffat folk inom psykiatrin och missbruksvården är att man sett hur det gått för människorna med skitföräldrar... 

(null)


Lugn

Jag vet inte sist jag hade tid att ligga på soffan och bara ta det lugnt. Jag har jobbat, fixat och inte haft en ledig, planlös dag på flera veckor (dessutom var Ebba hemma i 10 dagar i streck precis pga hennes astma) så idag passade jag på innan en fullspäckad vecka fortsätter. Jag lämnade på föris och åkte hem och la mig på soffan och har bara hållit mig till tv och små tupplurar. Det behövdes då jag som sagt haft fullt upp och magen dessutom kapsejsade i söndags så igår kämpade jag mig genom en planeringsdag med jobbet med världens smärta i magen. 

Nu har jag precis gjort mig en grön smoothie, det första jag äter idag. Jag dricker nästan bara smoothies nu för tiden då jag är rädd att börja kräkas om jag äter. Jag äter mat till middag men that's it i princip 🙁

(null)


Nu ska jag fortsätta med min lugna dag. Ska dricka min smoothie och njuta typ 45 minuter till, sen ska jag fixa med lite tvätt, hämta Ebba från förskolan och hämta ut paket. 

Sen är lugnet förbi! Haha 

Sjuka barn och arg mamma

Något jag kan bli så arg på är dom där föräldrarna som lämnar sina sjuka ungar på dagis. Och trots att jag inte har kontakt med speciellt många av dom andra föräldrarna så ser man ju ändå vilka barn som alltid är där, året om, varje dag, oavsett om snoret är tjockt, grönt och rinner ner för hakan. Oavsett om dom ser hängiga ut. Ändå är samma barn där varje dag. Och jag vet ju att personalen står maktlösa, dom kan inte göra något. Dom kan inte tvinga en förälder att stanna hemma med sitt barn. Och jag vet att andra föräldrar lägger märke till exakt samma barn. 

Och det leder till att vi andra föräldrar, vi som stannar hemma med våra sjuka barn. Vi som håller stenhårt på 48 timmars regeln vid magsjuka. Vi som håller på en feberfri dag m.m, vi är ju dom som istället får vara hemma hela tiden med våra sjuka barn. Och så får jag ständiga kommentarer som "oj vad mycket Ebba är sjuk". Ja, eller snarare oj vad oansvariga dom andra som inte vabbar är, för det är deras ungar som smittar mitt barn. Det är pga dom som vi har vabbat 3 gånger på 5 veckor. Det är pga dom som jag ständigt är sjuk också. 

Ebba har dessutom astma så när hon blir sjuk så kan hon få enorma problem med sin astma och trots att hon blivit frisk annars så händer det ofta att vi får hålla henne hemma extra dagar pga astman. Det är det inga andra föräldrar som tar hänsyn till när dom lämnar sina sjuka barn på förskolan. 

Jag pratade med en bekant vars dotter fick diabetes när hon var i förskoleåldern. En magsjuka på henne betydde inläggning på sjukhus - varje gång. Det tänker inte föräldrarna på som inte följer 48 timmars regeln för att "jag har ett viktigt möte" eller "hon har tråkigt hemma" eller kanske "hon är ju inte sjuk och det är tråkigt för henne att vara hemma pga att syskonet är magsjukt". Precis, och så finns det en annan tjej på den förskolan som blir inlagd på sjukhus för det. 

Jag förstår inte hur det kan vara ett problem! Jag förstår inte hur man kan vilja lämna ifrån sig sitt sjuka barn som behöver sina föräldrar mest av allt då! Jag brukar tänka att jag hoppas att dom familjerna har en otroligt anstängd ekonomi och faktiskt inte har råd att vabba. Jag brukar tänka att jag hoppas att dom bor i en liten hyreslägenhet, en tvåa med 2 barn och sliter rövarna av sig för att kunna ge barnen mat på bordet och att om dom vabbar så svälter ungarna. Det är den enda okej ursäkt jag kan komma på. För egentligen finns det inga ursäkter i världen när vi har ett system att staten betalar oss föräldrar för att stanna hemma med våra sjuka barn. Vi får alltså pengar för att mysa med det viktigaste vi har, ändå verkar det vara för svårt för folk. Vi har även ett system i Sverige där andra anhöriga som mor/farföräldrar får vabba om det krisar för föräldrarna - för låt oss vara ärliga, ibland kommer den där vabben vid sjukt dåliga tillfällen när båda har svinviktiga saker på jobbet och då är det grymt att även andra familjemedlemmar kan hjälpa till. Ändå verkar det vara svårt för vissa. 

Och pga att vissa föräldrar har så jäkla svårt att utnyttja det fantastiska system som vi i Sverige har där du kan vabba hur mycket som helst utan att bli ifrågasatt (eh tro mig, jag har många gånger väntat på att bli uppringd av försäkringskassan och ifrågasatt för att det måste ses som omöjligt att vabba för ett febrigt barn 3 olika gånger på en månad men nej, dom ringer inte), så tvingas vi andra föräldrar, vi som vägrar utsätta våra sjuka barn för en förskolemiljö och vägrar utsätta dom andra barnen för smittor, vi får istället vabba hela jävla tiden. Konstant. Jämt. Det är 3 år sedan jag och Anders fick ut hela löner senast, sedan dess har vi varit föräldralediga eller under ständigt vabbande. På riktigt alltså, jag vet inte ens vad min lön är på om jag jobbar en hel månad utan varesig sjukt barn eller vara sjuk själv. Och ändå är det oftast Anders som vabbar. Är inte det rätt sjukt att vi är hemma så mycket att jag inte vet vad varken jag eller Anders egentligen tjänar? 


(null)


Skincity

Jag har ju skrivit både här och även lagt upp på instagram att jag beställt produkter från Skincity samt gjort deras hudtest först. Ni var ett par stycken som ville veta fortsättningen och om jag är nöjd så jag tänkte skriva om det nu ☺️

Jag har till och med för första gången någonsin mailat ett företag (alltså Skincity) och frågat om ett samarbete då jag är så nöjd att jag hade velat ge ut nån form av rabattkod till er MEN är man ingen storbloggare så är det inte så intressant för företag... Detta är alltså exakt vad jag tycker och inget samarbete! 

(null)

Jag började med att göra ett hudtest på Skincity.se där jag svarade på en del frågor. Ett par dagar senare fick jag ett mail med vad deras hudterapeuter rekommenderar åt mig. Jag fick 8-10 produkter som dom rekommenderade men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrig kommer använda 10 olika produkter i mitt ansikte, jag skulle tröttna på ett par dagar, dessutom är det svindyrt. Jag valde ut dom här 4 produkterna som jag kände passade mitt behov. 
1. En rengöring som jag använder i duschen. 
2. En ögonkräm med anti-aging effekt samt ska minska mörka ringar. 
3. En dagkräm med solskyddsfaktor 30 som ska minska glansighet. 
4. En kräm jag smörjer in ansiktet med en gång i veckan ungefär, som en ansiktsmask som man lämnar kvar. 

Min favorit av dom här är dagkrämen! Mitt hudproblem var att jag är väldigt fet i t-zonen men torr i övrigt vilket ledde till att jag är otroligt glansig i ansiktet. Nu kommenterar faktiskt andra i min närhet också att jag är mindre glansig och mer "fin" och pigg i ansiktet!  Det är kul att höra för jag själv ser en otrolig skillnad från dagar jag använder krämen och dagar jag inte använder den. 

(null)

Dom här bilderna är tagna med bara några minuters mellanrum. Innan jag smorde in mig en morgon - ett par minuter efter att jag smörjt in mig med både ögonkrämen och dagkrämen. 

(null)

Dom här produkterna hängde med utan extra kostnad. Lilla krämen är samma som min ögonkräm. Och lilla flaskan är en rengöring som man tar på en pad och sedan drar i ansiktet. Det behöver inte sköljas bort. Den ska jag absolut beställa nästa gång och nedan ska jag visa en bild på varför. Den är grym! 
Jag sminkar mig typ aldrig och jag duschar och tvättar ansiktet varje kväll - ändå kan jag få loss sjukt mycket skit från ansiktet när jag tar med denna efter en dusch! 

(null)
 
Rätt äckligt va?! 😂 Mitt ansikte som inte haft smink på typ 4 veckor liksom! 

Efter ungefär en vecka med produkterna så blev jag jättefinnig kring näsan och fick även min allra första pormask 😄 men eftersom jag förut hört att det är skit som trycks ut från huden när man använder bra produkter så fortsatte jag som vanligt och efter några dagar försvann finnarna. 

Som sagt, gör hudtestet gratis på deras hemsida i första hand ☺️ Alla har olika hudtyper och det är inte säkert att du får samma rekommendationer som jag fick (jag valde prisklass mellan i testet). Men nu har ni i alla fall fått en genomgång över vad jag i dagsläget använder och tips på vad som är värt att beställa om ni har samma hudtyp som jag. I julklapp tänkte jag faktiskt önska mig deras nattkräm som jag blev rekommenderad. Dagkrämen har liiiite foundation i sig så den vill jag inte använda nattetid också. 

Vad säger ni? Har ni/ska ni göra hudtestet? 😊

Katowice

Det är en stad i Polen som jag inte hade hört talas om för en vecka sedan. Anders hade inte hört talas om det för ett par månader sedan. Han skulle boka en överraskningsresa till Krakow till mig men när han hade ordnat med barnvakt och allt var klart så hade priserna för både flyg och hotell fördubblats till Krakow så Anders började kolla andra städer nära Auschwitz, för hela poängen var ju att vi skulle åka dit. Han hittade i alla fall Katowice och det visade sig att hans pappa varit där för 40 år sedan. 

Och vilken stad då! Trots att jag varit sjuk hela helgen så var resan sååå lyckad. Lagom storlek på staden för en weekend. Mat, dryck och shopping var väldigt billigt (utom dom kända affärerna som Zara exempelvis). Världens uteliv, till och med på söndagen var bargatan full! Och nästan inga turister. Enkelt att ta sig runt till fots och det var rent och vackert överallt. 

Vi bodde på ett hotell som heter Q hotell som låg mitt i stan, fast det inte märkes av då man inte hörde utelivet till oss. Lyxigt och nybyggt hotell men svindyr frukost. Skulle man äta på hotellet så kostade frukosten 150 kr/person och dag. Åt man en rejäl frukost ute på en restaurang så kostade det kanske 50 kr/person istället.

Alltså ett tips från mig! Upptäck Polen. Nära och billigt :) Förra året var vi Gdansk och det var också en väldigt fin stad men tror faktiskt att Katowice är min favorit ändå. Funkar både som en kärleksweekend, partyresmål och familjesemester! Och torget var så mysigt på kvällarna för då kom det typ 20 foodtrucks och stod i en ring och så var hela stan upplyst, det var livemusik och folk satt och åt lite överallt. Supermysigt :) 

(null)


Auschwitz - Those who do not remember the past are condemned to repeat it

Det har stått på min bucketlist dom senaste typ 10 åren att få besöka Auschwitz och idag var det äntligen dags! Det var så mycket känslor på en och samma gång. Det var sorg, ångest, rädsla och ilska om vart annat. Fullt med folk och ingen log, alla gick sammanbitna och försökte smälta allt vi fick se och höra. Smälta att det här var äkta historier om äkta människor. 

Dom minimala ståcellerna där 4 pers fick stå samtidigt hela nätterna. Svältcellerna åt dom som dömdes till att svälta ihjäl. Håret. Skorna. Bilderna. Barnen. Stängslen. Hur dom fick sova. Gaskamrarna. Och där dom sedan kremerades till aska efter sin död. 

Visste ni att tyskarna hade 50 olika koncentrationsläger under kriget? Femtio stycken. Och bara på birkenau, som var den största av dom, kunde det finnas 90 000 människor i fångenskap på en och samma gång. Förstår ni omfattningen av detta? Och nu gör Trump samma sak. Och SD pratar om att dom vill göra samma sak och låsa in dom som är "otrogna" mot Sverige. Hur kan detta få hända så få år efter vad judarna, romerna, de handikappade, psykiskt sjuka, kriminella och homosexuella gick igenom? Har inte världen lärt sig någonting?

(null)


Och samtidigt slogs jag av hur vackert det var.  Höga tegelbyggnader, höga gröna träd, maffiga stängsel, grönt gräs och stora åkrar. Om man bortser från alla människor som lidit och mördats på exakt den plats där vi gick så var det vackert. 

Men mest ångest. För nu när jag har varit där så är bilden av dom små barnen på väg mot gaskammaren lite mer verklig. 

En dag tar vi med våra egna barn dit. Vi ska visa dom. Lära dom. Dom ska få se historien när dom är tillräckligt gamla för att förstå. Jag hoppas bara att världen inte upprepat samma hemska misstag innan dess. 

(null)


We were just kids when we fell in love

För ett år sedan vaknade jag klockan 4 på morgonen och insåg att jag några timmar senare skulle vara en gift kvinna och så kunde jag inte somna om. 
För ett år sedan satt jag på sängkanten och blev sminkad inför en av dom största dagarna i mitt liv. 
För ett år sedan åkte jag hummerlimousine för första gången. 
För ett år sedan stod jag utanför kyrkan och försökte höra sångerskans röst när hon sjöng "a moment like this" för att veta exakt när jag skulle gå in i kyrkan.
För ett år sedan stod vi inför våra nära och kära och lovade att älska varandra i nöd och lust, såsom vi redan älskat varandra i nöd och lust. 
För ett år sedan sjöng sångerskan låten "a better place", en låt som alltid varit tillägnad Anders. Alltid. 
För ett år sedan fick vi lyssna till sådana otroliga tal att jag slog rekord i mest lyckotårar i hela världen. Speciellt när Anders hållit sitt tal och jag totalt bröt ihop och sedan skulle hålla mitt tal till honom. Jag vet inte om någon av gästerna hörde vad jag sa. 
För ett år sedan dansade vi vår första dans som gifta till låten "perfect" och för en stund kändes det som att vi två var dom enda där. 

Idag är det våran allra första bröllopsdag och när jag tror att jag älskar den där mannen mer än mest så vaknar jag upp morgonen efter och älskar honom ännu mer. Han som ger mig sovmorgon jämt. Han som ler så fint. Han som inte kan hålla sig från att berätta överraskningar och hemligheter. Han som är så smart och kan så mycket, sådär så jag ibland får tala om för honom att jag faktiskt inte förstår vad han säger ens. Han som är en fantastisk pappa. Han som lär sig nya saker hela tiden för att få det här huset att rulla, han som inte längre har en tumme mitt i handen. Han med den snygga rumpan. Han som dödar alla spindlar. Han som låter mig sova sådär tätt tätt intill trots att det är 35 grader i sovrummet. Han som är så snäll. Han som köper blommor titt som tätt bara för att. Han som bara skrattar åt mig när jag ropar ut "pung-kittel" och dyker ner under vattnet. Han som är så lugn när lugnet har lämnat mig. 

Han som älskar. Som älskar mig och Ebba så högt att han skulle flytta berg för oss. 

Som jag älskar honom. Min andra halva. Min man. Min älskade. 


(null)


För mig är du perfekt. 

Trapp-renovering!

(null)

(null)


Ett ställe i huset som jag tyckt har sett såå tråkigt ut var trappen upp till övervåningen. Det är inget ställe man hänger på men vi går ju ändå här minst 2 gånger om dagen och det var bara mörkt och tråkigt så det har jag velat göra om! Mycket i vårt hus går i basfärgerna vitt, svart och grått så nu ville vi ha lite färg och förändring. Vi tänkte att vi experimenterar och så får det bli som det blir och vi är väldigt nöjda nu! Lite annorlunda dock så det faller nog inte alla i smaken 😄

Vi målade taket vitt vilket tog tid för det tog 4 strykningar innan det var bra. Väggarna gick från typ beige till vitt också för att ljusa upp ordentligt. Sen valde vi dekorplast till trappen för att piffa upp. Decorplast är suuuper för det går att ta bort när som utan att förstöra trappen (som t.ex tapet skulle gjort), det är dessutom enkelt att arbeta med och finns i massor av färger och mönster. Kan verkligen rekommendera decorplast om man bara vill piffa upp lite! Vi har ju decorplast i ljust trä i vårt sovrum på en bänkskiva också. 

Garderobsdörrarna högst upp ville vi också plasta och ha färg på. Vindsluckorna på sidorna om trappen har dock varit ett problem. Vi har pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra med dom och jag har frågat folk på alla sociala medier som jag har men vi valde till slut att ha samma mönster som på garderobsdörrarna. 

Nu har vi lite småpyssel kvar. Imorgon åker larmet och brandvarnaren upp på övervåningen igen. Vi ska åka och köpa knoppar till garderobsdörrarna (superfina vita rosor. Finns på Clas Ohlson men finns inte på lager att beställa hem just nu så imorgon ska vi leta i butik) samt måla smådelar på lister som är kvar, färgen tog slut mitt i mitt måleri 😄

Eftersom vi hade tak och väggfärg hemma redan så har detta hittills kostat oss ca 400 kr bara! Och vilken förvandling för dom pengarna! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Okej jag kunde inte hålla mig så fotade alltså detta kl 22.30 ikväll när vi blev klara med vindsluckorna, därav dåligt ljus. Sorry! 
Vad tycker ni? Faller det er i smaken? 
Har ni gjort något med decorplast? 



När allting verkar ske av en anledning

Den 1 januari 2015 fick jag missfall. Vi var beräknade med en liten bebis 23e augusti det året och jag blev knäckt. Jag mådde så otroligt dåligt. Jag hade precis slutat blöda efter missfallet och gett upp på ett barn, bestämt mig för att börja med piller för att inte riskera samma sorg igen. Då, i januari 2015 så blev jag plötsligt gravid igen. Denna gången gick det bra. Vi fick Ebba, min allra största kärlek här i livet. Hon som jag inte skulle byta mot någon eller något annat. 

(null)



Plötsligt en dag förra sommaren så spontanköpte vi vårt drömhus. Ett hus som har allt vi någonsin önskat och lite till. Anders ville ha källare, jag ville ha bastu och stort kök eller matsal. Vi båda ville ha plats för gäster att sova över. Poolen, äppelträden, alla extra rum och det var bara en bonus för oss. Vi föll för och fick ett hus vi aldrig hade trott vi skulle ha råd med, men så plötsligt var det vårat utan att vi ens letat. Utan att vi ens varit på en ordentlig visning. Som om det var menat för just oss. 


I ungefär 6 års tid har jag velat jobba på psyk. Jag har varit timmis en sommar på BUP och älskade det men det är svårt att få en fast anställning inom psykiatrin utan att ha fått in en ordentlig fot där och när Anders skulle börja jobba heltid efter sin pappaledighet så fanns inte tiden för mig att arbeta extra längre. Sen så fick jag ett jobb inom missbruksvården, ett jobb där jag trivdes väldigt bra. Men så fick jag sparken, helt utan anledning och jag var helt knäckt. Jag trodde att jag skulle tillbaka till mitt gamla jobb och det knäckte mig ännu mer men så plötsligt fick jag ett nytt jobb på ett helt nytt ställe. Inom psykiatri! Det jag drömt om i så många år. Och det är tufft, otroligt tufft ibland men jag lär mig såå mycket och jag har väldigt kul längs vägen. Det har även lett till kortare väg till och från jobbet och på så sätt mer i plånboken och mer sömn då jag tillbringar mer tid hemma. 


Ja, kanske är det så att allting händer av en anledning även om man inte alltid ser anledningen just där och då. Jag är spänd på nästa äventyr som livet kommer ge mig. Undrar vad det blir? Men tills dess, tills dess njuter jag av lugnet i livet ✨


Att ta hand om kärleken

Jag och Anders är duktiga på att ordna barnvakt och hitta på saker bara han och jag. Och vi har turen att ha barnvakter i vår omgivning som vi kan använda oss utav. Och tur att Ebba gillar att vara med andra människor än oss också så vi inte behöver gå runt med ett gnagande dåligt samvete när vi är iväg. 

Enligt mig är det superviktigt att hitta på saker på tu man hand, speciellt när man fått barn ihop. Det är så otroligt lätt att hamna i föräldrafällan där man bara är en mamma och en pappa. Där man någonstans längs vägen slutat vara ett par. Det är något som skrämmer mig. Jag vill inte vakna upp om 5 år och inse att vi endast är föräldrar och att vi nånstans slutade vara ett älskande par. Ett par som hånglar upp varandra mot en husvägg eller mot diskbänken. Ett par som håller hand. Ett par som vill umgås med varandra - även utan barn. Jag vill inte bara åka på barnanpassade semestrar, jag vill inte bara äta på barnanpassade restauranger och gå och lägga mig "i tid". 

Det är så vanligt med föräldrar som inte vill lämna ifrån sig sina barn. Så vanligt med föräldrar som inte ens åker på en bröllopsresa, även om det så är en kort weekend, utan sina barn och alla är vi ju olika men det är för mig inte ett gott tecken. Är man i föräldrafällan då? Har man slutat vara ett par? För helt ärligt, det är underbart att åka på familjesemester allihopa men det är inte många sekunder av en sådan semester som man hinner njuta av varandra som par. 

Mina allra bästa dagar är när jag, Ebba och Anders är tillsammans. Inget slår det. Absolut ingenting! MEN jag älskar att vara ensam med Anders också. Att gå och hålla varandra i handen utan att behöva passa någon annan. Att sitta och äta tillsammans utan att behöva tjata på att en tredje person ska sitta fint och äta upp sin mat också. Att lägga oss när VI vill. Att kliva upp när VI vill. Att dricka alkohol utan hänsyn till barn. Att ha sex oavsett tid på dygnet. Att ha vuxna konversationer, eller att ha barnsliga konversationer med en vuxen. Jag älskar det. Jag älskar att vara med Anders, bara han och jag och jag hoppas att vi alltid fortsätter ordna barnvakt och bara ta hand om oss. 

(null)


Man kan tycka vad man vill om det och många säger "barnen är små under en så kort tid så då ska man vara med dom". Jag säger istället att det absolut bästa och finaste vi kan göra för våran dotter är att ta hand om vår kärlek och göra allt vi kan för att vi ska hålla ihop för alltid. Vi ska göra allt för att vi ska fortsätta inte bara älska varandra utan även vara kära i varandra. Jag vill hålla hand och hångla med Anders mot diskbänken om 20 år också, precis lika kär som jag är idag. Och man måste kämpa för kärlek. Man måste underhålla kärleken om den inte ska dö ut. 

Anders är ju min stora kärlek och det är precis lika viktigt för mig att ta hand om kärleken och honom som det är att ta hand om Ebba. När hon är med så har vi fullt fokus på henne så det är inte mer än rätt att jag och Anders ska få lägga fullt fokus på varandra med jämna mellanrum också. 


Hur gör ni andra som har småbarn? Hittar ni på saker tillsammans utan barnen? Hur är ert förhållande? 


Semester!

Ebba gick på semester för en vecka sedan redan (fördelen med att jobba nätter som jag gör är att jag inte jobbar så ofta. Ebba har alltså haft semester en hel vecka utan att varken jag eller Anders haft det och ändå har jag varit ledig med henne 😄). Anders gick på semester i fredags och igår morse var det min tur. Äntliiigen 4 veckor ledigt tillsammans med dom hära! ❤️ Jag bryr mig inte så mycket om semestern i övrigt, det som jag ser fram emot är ledighet med familjen, att tillbringa tid tillsammans bara vi men även att jag och Anders har lite smågrejer planerade på tu man hand. Igår firade vi in semestern genom att ta bussen några hållplatser bort och äta en god middag tillsammans.  På vägen hem skedde en incident som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg. Jag har nog aldrig skrikit så högt i hela mitt liv och jag har nog aldrig varit så rädd heller...

(null)



Egentligen avslutade jag med att ha ett helvete min sista natt på jobbet. Som jag önskar ibland att jag inte hade tystnadsplikt så jag kunde skriva av mig om jobbdelen av mitt liv också. Men som tur är så har jag fantastiska kollegor som är lätta att ventilera med efter tuffa arbetspass. Ett helvete var det i alla fall så jag skuttade hem därifrån och kände sådan lättnad över att ha några veckors ledighet! :) 


Vad ska ni göra på semestern? När har ni semester? 

Tips!

Bjuder er på ett supertips nu! Matt läppglans som sitter som berget (jag har annat genomskinligt läppglans över, därav att mina läppar glänser). Jag har använt dom här i några månader och kan ta på läppglans på morgonen och sen under hela dagen kan jag använda läppsyl över, jag kan pussas, äta, dricka, prata, slicka mig om läpparna och DUSCHA utan att det släpper! Det enda som hjälper är typ att gnugga med våtservetter och sen duscha för att det ska lossna haha. Behöver aldrig ta med och fylla på under dagen om jag ska iväg. 

Har för mig att dom kostar 129 kr styck (finns i massa färger), märket är Maybelline superstay och jag köpte mina på kicks. Så fort jag får tillfälle ska jag fylla på med fler färger, älskar detta läppglans! 

(null)


RSS 2.0