Vigseln

Bättre sent än aldrig med mina inlägg 😉 Lever fortfarande på lyckoruset från bröllopet och festen. Fy fasen så lyckat allt blev! Alla dansade till stängning, även dom som i vanliga fall aldrig dansar! Själv blev jag bjuden på allt för många tequila, hade svårt att tacka nej och blev körd med golfbil till hotellrummet vid 01 😄 Men fram tills dess hade jag en av dom roligaste kvällarna i mitt liv. 


Men nu kör vi lite om vigseln! 
Jag och Anders hade inte sett varandra innan kyrkan. Han stod framme vid altaret och väntade medans mina bröder följde mig fram. Före oss, vid klockringningen gick dock Sarah (min tärna) och Ebba fram tillsammans. Sen sjöng en av våra vänner a moment like this - Leona Lewis och när första refrängen började så dök jag och mina bröder upp i dörröppningen. 

Jag tror att nervositeten hade släppt då. Jag minns inte att jag skulle varit full av fjärilar då längre utan jag kände mig mer fokuserad och njöt av att se alla som var där. Anders syster fångade Anders blick när han såg mig, lägger in en bild på det för den var underbar! Anders hade tydligen vankat fram och tillbaka i gången innan, han kunde inte titta på någon utan gick bara fram och tillbaka. Han har berättat att det var dom längsta minutrarna i hans liv. 

Ebba sprang lite fritt i kyrkan under vigseln (hellre det än att sitta i bänken och skrika) så på alla bilder är hon med och utforskar allt runt omkring 😄 Vår vän Lina sjöng även a better place - Rachel Platten under ceremonin. Den låten är verkligen vi. Den är Anders för mig. Jag hörde den för första gången på jobbet för flera månader sen och satt hela låten med ett fånigt leende på läpparna och tänkte på Anders så den var ett givet val att ha med. 

Jag minns allt från vigseln, dock inte av talen vid middagen vilket är tråkigt. Jag minns en del av alla tal men inte hela talen. Det var så emotionellt. Vid Anders tal bröt jag ihop totalt. Han hade bl.a fixat så Lina sjöng kärleksvisan - Sarah Dawn Finer för mig, så känslosamt! Jag som skulle hålla mitt tal efter Anders kunde knappt få fram ett ord. 

Det var verkligen bästa dagen i mitt liv! Allt klaffade. Ingen stress, ingen irritation utan allt bara flöt på och blev exakt som vi önskat oss. Jag är så otroligt tacksam över det minnet! Det kommer verkligen vara för resten av livet. 


Hår och smink by.shilan (instagram)
Foto av pgphoto



Bröllopsdagen: morgonen

Jag kom i säng alldeles för sent kvällen innan, jag la mig strax innan midnatt och sov som en stock fram till 4. Då vaknade jag kissnödig och då kom pirret i hela kroppen! Då insåg jag att jag innan dagens slut är gift och varje gång jag slumrade till drömde jag mardrömmar om allt som kunde gå fel. Sen vaknade Ebba 06.15 och ville in till våran säng, hon var dock inte beredd på att Rebecka skulle ligga där så hon blev livrädd och efter det var det ingen som somnade om haha.  Mina 3 närmaste vänner var det som sov över natten innan. 


8.30 kom Shilan som fixade mitt hår och smink och sen fick jag tillbringa flera timmar sittandes för att bli snygg 😄 Mina vänner passade Ebba under tiden och jag var så nervös så jag höll på att spy. Fick knappt i mig någon frukost och åt ingen lunch, det pirrade i hela mig. Jag hade fjärilar från halsen och ner i magen. 
Sen på med klänningen... min fantastiska klänning. Jag kände mig så vacker i hår, smink och kläderna. Shilan passade på att ta massa fina bilder på mig också! Lägger in några här ☺️ by.shilan på instagram, besök henne! Och bor ni i Stockholm och behöver vara extra fina på fest så boka in henne! Hon är inte bara grym på det hon gör utan hon är otroligt snäll och omtänksam. Och tålmodig med småbarnsföräldrar som ibland måste springa ifrån mitt i för att fixa med annat haha. 



Blommorna

Jag hade vita kallor (mina favoriter) och vita rosor i min bukett samt band i guld som satt fast med pärlor. Superfin bukett! 

Ebba hade också en egen blombukett som var en minivariant av min. Så himla söt! 

Och vem fångade buketten om inte min tärna! Haha, hon som aldrig vill gifta sig. 

Mitt strumpeband fångades av en av mina bästa vänners sambo och hon däremot väntar spänt på ett frieri... 😉



Nu är det gjort!

Vi är gifta! Men helt slut så ett riktigt bröllopsinlägg med bilder och detaljer får vänta ett par dagar :) 


Jag kom dock på att jag skulle lägga upp inlägg som skulle kommit upp under kvällen igår men när jag satt och skulle skriva ihop dom och tidsinställa så hängde sig appen så jag fick bara upp ett inlägg om Ebbas kläder så tänkte att jag visar upp Anders kläder lite nu i alla fall. 

Anders hade en kostym i 3 delar och dom är skräddarsydda från cratch så han har fått bestämma allt ifrån längd på benen till vilken knapp han vill ha. Det kostar men helt klart värt det för såna här tillfällen och speciellt eftersom män ju kan använda samma kläder mer än vad vi kvinnor gör. 

Kolla det coola innertyget på kavajen! Västen hade likadant. På insidan av kavajen finns dessutom vårat bröllopsdatum broderat ☺️



Ebbas klänning

Jag funderade ju över att ställa tidsinställda inlägg idag för att ni skulle kunna få en liten inblick i hur vårt bröllop ser ut och bestämde mig för ett par dagar för att göra det :)


Först ut är Ebbas klänning som hennes farmor har sytt. Den är verkligen helt fantastisk och går lite i temat guld som vi har! 😉



Halsbandet

Äntligen har jag fått halsbandet som är gjort på mammas och pappas ringar! Måste dock vänta på min vigselring till nästa vecka, den är inte riktigt klar än 😫 Men han lovade att den skulle vara klar innan bröllopet i alla fall och det hoppas jag verkligen haha. 


Älskar förresten halsbandet! Är superfint men det är svårt att fånga på bild tycker jag. Syrran ska få ett exakt likadant, hoppas hon också tycker om det 😊



Semestern

Nu äntligen känns det som semester! Och som att vi njuter av den också. Vi har varit på stranden, på Kolmården med en natt på hotell i Norrköping. Vi har varit i Riga och vi kommer åka en sväng till landet också nu innan bröllopet. Känns otroligt skönt faktiskt att vara klar med alla bröllopsdetaljer så att vi bara har kunnat njuta nu! Jag hade inte alls tyckt att det var roligt om vi stressade oss igenom semestern och allt vi gjorde bara handlade om bröllopet. Självklart är det vad som pågår mest i skallen nu men vi njuter ändå som familj och ser till att även Ebba får känna av att hon har semester. 


Vi (läs; jag) har checkat av med vår DJ, fotograf, toastmadame m.m och alla verkar vara på banan :) skönt! 

Kolmården då... Ebba älskade det! Hon fick åka karuseller för första gången och tyckte att det var skitkul, till och med när det snurrade rätt så fort. Hon var jätteduktig och gick massor, stod fint i kö m.m. Hon har verkligen blivit så stor! Jag blir ständigt imponerad och stolt över henne. Det är endast när hon är trött som det blir tjafs, annars så lyssnar hon och vet hur man gör och hur man beter sig i olika sammanhang ☺️ Min stolthet! 
Men vet ni vad jag ska göra när hon börjat förskolan igen? Vila! Hahah det är då min "semester" börjar, när jag börjar jobba igen. Semestra med barn är inte som att semestra utan barn kan man väl säga. Även om barnet sköter sig haha. 



Möhippa

Jag fick min möhippa! Fast med mina vänner behövde jag inte vara speciellt orolig 😄 I onsdags gick jag/vi hemma och väntade på Anders kompis, Jonas. Han skulle komma och hänga med Ebba medans jag och Anders skulle fixa med förrådet. Plötsligt plingade det på dörren om och om igen och då förstod jag att det var något skumt på gång haha. 


Vi åkte iväg med bil, på med ögonbindel, musik och skratt. Sen fortsatte det med olika uppdrag, 5-kamp, spa och typ världens godaste middag! Vi åt tapas och jag måste kolla vart stället låg för dit ska jag igen :)

Hade superkul och det är lite tråkigt att det är enda möhippan jag kommer ha 😄 Kom hem rätt tidigt men däckade direkt och sov som en tok. Har bombat alla sociala medier med bilder så bjuder bara på några få här då 😄



Jappjapp

Skriv inläggstext 


Gårdagen på förskolan

Igår eftermiddag när jag hämtade Ebba så fanns det bara 2 ordinarie på plats samt vikarier annars och wooow vad det märktes. Jag förstår kaoset och blev inte alls sur över det eller så eftersom det var första gången jag såg att det varit totalt kaos där. Men det var verkligen galet! Hallen full av barn varav mer än hälften låg på golvet och gallskrek. Jag och en pappa fick springa runt i 10 minuter för att hitta kläder, filtar och annat som skulle med hem, inget låg där det skulle. Det är som sagt första gången men det räckte för att jag skulle bli säker på att Ebba aldrig ska gå på sommarförskola. Någonsin haha.  Stackars dom barn som måste och dom föräldrar som måste jobba (och vem vet, en dag kanske vi själva står där trots att jag nu säger aldrig. Det räcker ju faktiskt med att bara bli nekad semester under rätt veckor) 


All cred för tålamodet sa jag till en av dom fasta medans jag tog Ebba i handen, öppnade dörren, gick ut och njöt av tystnaden efter att ha lyssnat på gallskrik i 10 minuter. 

På torsdag är det Ebbas sista dag innan hon går på 6 veckors semester (nästa vecka börjar sommarförskolan när barngrupper från dom olika förskolorna slås ihop). Jag och Anders jobbar på fredag, sen går jag också på semester, så Ebba firar sin första semesterdag genom att sova hos och tillbringa en heldag hos sin moster och favoritkusinerna! Tror att hon kommer vara typ världens lyckligaste barn på fredag! 

Bjuder på en bild från midsommar. Min älskade, älskade familj. Vad var jag innan jag fick er två? 


Foodoholic

Vi var och testade bröllopsmenyn igår och wow säger jag bara! Jag var helt säker på att det skulle vara något vi ville byta ut men allt som vi valt var fantastiskt och vi gick därifrån mätta och nöjda. Efterrätten består till viss del av blommor som går att äta. Jag åt alltså blommor igår. En speciell upplevelse men gott :) Och trots att vi redan hade valt en tårta så fick vi ändå smaka på alla 4 alternativ och det slutade med att vi valde den tårtan som vi tidigare hade ratat! 


Blir bara mer och mer imponerad av lejondals slott och kan rekommendera alla att ha sina bröllopsfester där! Vår bröllopsplanerare satt med hela tiden (kan man kalla honom det? Han är vår kontakt på slottet och ser till att allt blir som vi vill ha det), all personal kom och hälsade på oss och vi satt i ett privat rum och åt middagen, samma rum där tårtan kommer skäras upp sen. 
Jag och Anders var lite oense om vi skulle ha rött eller vitt vin till huvudrätten och då kom deras vinspecialist ut, kollade menyn och tog fram ett perfekt vitt vin som vi båda tyckte var gott. 
Dom frågar tydligt om några ska ha specialkost och när vi sa att en av gästerna är gravid så skulle dom dubbelkolla att hon kan äta allt och annars skulle dom anpassa en egen meny till henne. Hur fantastiska är dom inte?! Bröllopsplaneraren säger hela tiden att dom löser allt, vi ska bara dyka upp och njuta och ha kul. Kanske därför vi faktiskt är så avslappnade. 

Vi känner ett annat par som gifter sig i sommar och dom verkar ha jättemycket att göra och känner världens stress nu i slutet och verkar inte riktigt hinna njuta så jag och Anders undrar om vi har missat något jätteviktigt eftersom vi är så lugna och känner att allt är klart förutom några småsaker som inte behöver vara klart förrän några dagar innan bröllopet. 



Hummer

Nu är min drömbil bokad inför bröllopet! Säg wow, säg bara wow! Vad ska grannarna tänka när den rullar in på gatan haha. Längtar bara mer och mer hela tiden nu (längtar alltså till bröllopet, inte bara bilen haha). 




2 månader till drömmen

Idag, idag är det exakt 2 månader till vår stora dag!
Tiden bara rusar iväg...
 
 

Träffat prästen

Idag har vi varit och träffat prästen. Vi diskuterade igenom hur vi ville ha det, valde psalmer och så övade vi på hela processen. När vi stod och gav varandra "löftena" så blev det plötsligt verkligt att vi om ca 2 månader gör det på riktigt och det kändes så bra! Anders höll min hand hårt med tårar i ögonen. Åh vad jag längtar! 


Prästen kändes bra, lugn och trevlig :) Jag är bara rädd att han missat något i anteckningarna och så blir det något fel. 

Snaaaaart!!!



I don't shine if you don't shine

Alltså hon är ju världens finaste. Världens absolut finaste människa ❤️ vackra, omtänksamma, kloka lilla barn, jag är så tacksam att du är min! 




När solen tittar fram

Eeh... jag tog alltså en 5 km promenad igår och såg ut såhär efteråt... Har fortfarande inte vant mig vid att pigmentet förändrats efter graviditeten, innan var jag ju bara kritvit året om. Om jag var utomlands och solade med sololja så hade jag tur om jag fick en liten bikinirand. Nu kan jag inte ens titta åt sololja. 






The demons are not just in my head

Jag har en del folk i min närhet och i min bekantskapskrets som tycker att det är okej att kommentera andras vikt. Jag har flera gånger fått kommentarer som "Du är gravid va?" eller "Oj vad du har gått upp i vikt". Hur kan man tycka att det är okej att säga sånt till andra? Vad har andra att göra med vad jag väger? Det är väl helt och hållet min ensak. Dom vet ju inte anledningen till att jag är överviktig nu, kanske trivs jag med det, kanske orkar jag inte ta tag i det, kanske äter jag mediciner som påverkar vikten, kanske har jag försökt men det händer inget, kanske mår jag skitbra i denna vikt, kanske mår jag skitdåligt. Andra har ingen aning och andra har inte med det att göra. Så hur kan man sitta och kommentera andras vikt och tycka att det är okej?
 
Jag mår inte alls bra i denna vikt. Jag har i flera omgångar verkligen kämpat, tränat och ätit rätt för att gå ner men det går bara inte. Nu har jag ännu inte kommit igång ordentligt med träningen pga att Ebba varit hemma sjuk så mycket, däremot äter jag bra mat och ligger på ett ständigt kaloriunderskott. Ändå händer det inte mycket förutom att den värsta svullnaden lagt sig vilket är skönt i alla fall. Oavsett så skäms jag för mitt utseende. Jag har ogärna tighta kläder och använder alltid koftor som döljer min kropp. Jag tycker att det är jobbigt att det syns i ansiktet och över låren att jag är tjock. Jag ser mig själv dagligen, både naken och påklädd och jag försöker acceptera mitt nya utseende. Jag jobbar verkligen på att se mig själv med nya ögon och börja tycka att jag är vacker i min nya mammakropp men så kommer dom där kommentarerna och förstör. Och jag vet liksom inte ens vad jag ska säga längre, vad vill dom ha för svar? Tack? Bra att du påpekade det för jag visste inte om det? Jag vet? Okej? Jag vet och det är fult? Oj ja jag ska genast ta tag i min vikt eftersom den stör dig? Jag ber om ursäkt? 
 
Exakt vad vill dom att jag ska svara? Vad vill dom ha sagt med sina kommentarer? Tror dom att dom är snälla och gör mig en tjänst eller tycker dom bara att det är okej att klanka ner på andras utseenden?
 
"Hanna du har blivit tjock."
"Du är gravid va?"
"Du har blivit lite rund."
"Gör du något för att gå ner i vikt?"
"Ni liknar varandra sedan du gått upp i vikt, X är ju också väldigt rund."
"Akta dig, annars kanske du inte får på dig bröllopsklänningen. Hur tight sitter den på dig egentligen?" (När jag satt och åt)
 
 
Varför? 
 
 

Dagens

Fullspäckad dag idag! Jag har kört runt som en galning. 

8.30 släppa in städaren. 
9.00 Ebba till dagis. Efter det skulle jag åkt iväg direkt men morgonplanerna ställdes in så jag åkte hem och tog en frukost-smoothie innan det var dags att åka igen. 
Först till Barkarby till en bröllopsbutik där för att prova skor då jag vet sen innan att dom har otroligt sköna skor. Föll för ett par skor som var svindyra så jag ville vänta lite innan jag köpte dom och kolla i butiken där jag skulle hämta klänningen. 
Åker in till stan för att hämta klänningen. Provar den, passar fortfarande. Hittar inga sköna skor där så jag går över till skräddaren och lämnar in klänningen. 
Gärnet tillbaka till Barkarby och köpa skorna. Sen gärnet tillbaka till stan (vi snackar alltså mitt i stan. Avskyr att köra där). In till skräddaren, av med alla kläder, på med skorna och sedan nålas. 
Tar det slut där? Nej. Jag åker därifrån till Jakan för att kolla om det finns någon nageltid, det fanns inte. Då var jag så slut och hungrig så jag stannade i Jakan och åt och handlade lite snabbt. Sen gärnet till dagis. 

Helt slut nu. Jag kommer somna tidigt ikväll. Och förresten så var skorna ångestdyra. När jag stod hos skräddaren och såg mig själv i spegeln så insåg jag att mina kläder är nästan en hel månadslön. Galet! MEN vi gifter oss bara en gång så det är okej. Typ. 

Ja och så det pinsamma ögonblicket när både skräddaren och hans fru (båda strax under 100 år) säger att jag har snygga bröst. Alltså... vad säger man då? Tack? Eller? 



Jag känner henne bäst

Jag är så besviken och irriterad på allt. På vården, på Anders, på alla. Ebba har ju haft feber till och från i några veckor nu och från början har jag sagt att något är fel men ingen har lyssnat. Jag var på akuten med henne för ett par veckor sen och där konstaterade dom bara förstoppning och uttorkning utan att ta några som helst prover på henne. Redan på kvällen när vi kom hem så var febern tillbaka och jag kände fortfarande på mig att något mer var fel. Imorse när vi inte fick ner febern under 40 grader så bestämde jag att vi åker in på en gång trots att Anders protesterade för  att hon ju fick vaccin i torsdags och febern kunde bero på det. 


Väl inne är hon helt sänkt och gråter mest hela tiden, tempen visar 39,1 och hon har uppenbarligen ont och jag sa att dom får göra ett crp denna gång (även kallat sänkan. Ett inflammationsprov). Det visar 80... i vanliga fall ska den ligga på under 5. Det säger väl allt? Ett kissprov och en lungröntgen senare konstaterar dom lunginflammation och eventuell urinvägsinfektion (vi får svar på onsdag). 

Jag har skrivit om det förut men VARFÖR lyssnar man inte mer på mammor?! När något är fel på Ebba så känns det i hela min kropp, det finns ingen tvekan, jag bara vet! Jag har haft rätt om urinvägsinfektioner, halsfluss och nu lunginflammation. 

Jag känner henne bäst av alla i hela världen, utan tvekan. Jag har burit henne i min kropp hennes första 9 månader, min kropp känner henne. Och när något är fel så känns det i hela mig så varför är det aldrig någon som frågar mammor vad deras magkänsla säger? Varför är det ingen som frågat mig? Och när jag sagt vad jag tror så har man inte lyssnat. Jag känner ju henne bäst, jag vet, mammor vet. Lyssna på oss. 

Nu gör det ont i mammahjärtat också, inte bara i mammakroppen. 



Mitt team

Det här är mitt team. Tillsammans med dom här kan jag övervinna allt.

Tillsammans med dom här mår jag som bäst, detta är mina stora kärlekar.

Jag och Anders har egentligen inte varit tillsammans i speciellt många år, men ändå känns det som evigheter. På ett positivt sätt! Det känns som att det alltid varit han och jag, som att vi verkligen hör ihop och livet innan honom är numera bara ett overkligt blurr. Det är med Anders jag hör hemma. Jag känner mig fortfarande nykär, det pirrar liksom lite extra i kroppen när jag tänker på honom och hela jag blir varm av kärlek när han tar min hand. Vi hör ihop bara, så enkelt är det. Det är han eller ingen.

Ebba min Ebba... Jag har älskat henne varenda minut från strecket på graviditetstestet. Första gången jag såg henne så tyckte jag verkligen att hon var vackrast i hela världen och det är hon fortfarande. Hon är en glädjespridare som får oss att skratta varje dag. Hon är så hjälpsam, omtänksam och uppmärksam. Hon gör

(oftast)

det vi ber henne om och så applåderar vi tillsammans. Hon är... det finns inte ord nog att beskriva vad hon är för mig. Hon är den mest fantastiska människa jag någonsin mött och jag har äran att få tillbringa varje dag tillsammans med henne. Hon är mitt liv, mina andetag tar jag för henne och mitt hjärta slår för henne.

Dom är mitt team. Vi mot världen. Det känns som att våran kärlek är störst i hela världen och jag har svårt att ta in att fler känner såhär för sina familjer. För sina partners. Tänk vilken tur dom har! Tänk vilken tur jag har. Jag är väldigt lyckligt lottad för att det blev just Anders och Ebba och jag tror att det var meningen att det skulle bli vi. Utan dom, inget jag. 

Vi ♥


RSS 2.0