Katowice

Det är en stad i Polen som jag inte hade hört talas om för en vecka sedan. Anders hade inte hört talas om det för ett par månader sedan. Han skulle boka en överraskningsresa till Krakow till mig men när han hade ordnat med barnvakt och allt var klart så hade priserna för både flyg och hotell fördubblats till Krakow så Anders började kolla andra städer nära Auschwitz, för hela poängen var ju att vi skulle åka dit. Han hittade i alla fall Katowice och det visade sig att hans pappa varit där för 40 år sedan. 

Och vilken stad då! Trots att jag varit sjuk hela helgen så var resan sååå lyckad. Lagom storlek på staden för en weekend. Mat, dryck och shopping var väldigt billigt (utom dom kända affärerna som Zara exempelvis). Världens uteliv, till och med på söndagen var bargatan full! Och nästan inga turister. Enkelt att ta sig runt till fots och det var rent och vackert överallt. 

Vi bodde på ett hotell som heter Q hotell som låg mitt i stan, fast det inte märkes av då man inte hörde utelivet till oss. Lyxigt och nybyggt hotell men svindyr frukost. Skulle man äta på hotellet så kostade frukosten 150 kr/person och dag. Åt man en rejäl frukost ute på en restaurang så kostade det kanske 50 kr/person istället.

Alltså ett tips från mig! Upptäck Polen. Nära och billigt :) Förra året var vi Gdansk och det var också en väldigt fin stad men tror faktiskt att Katowice är min favorit ändå. Funkar både som en kärleksweekend, partyresmål och familjesemester! Och torget var så mysigt på kvällarna för då kom det typ 20 foodtrucks och stod i en ring och så var hela stan upplyst, det var livemusik och folk satt och åt lite överallt. Supermysigt :) 

(null)


Auschwitz - Those who do not remember the past are condemned to repeat it

Det har stått på min bucketlist dom senaste typ 10 åren att få besöka Auschwitz och idag var det äntligen dags! Det var så mycket känslor på en och samma gång. Det var sorg, ångest, rädsla och ilska om vart annat. Fullt med folk och ingen log, alla gick sammanbitna och försökte smälta allt vi fick se och höra. Smälta att det här var äkta historier om äkta människor. 

Dom minimala ståcellerna där 4 pers fick stå samtidigt hela nätterna. Svältcellerna åt dom som dömdes till att svälta ihjäl. Håret. Skorna. Bilderna. Barnen. Stängslen. Hur dom fick sova. Gaskamrarna. Och där dom sedan kremerades till aska efter sin död. 

Visste ni att tyskarna hade 50 olika koncentrationsläger under kriget? Femtio stycken. Och bara på birkenau, som var den största av dom, kunde det finnas 90 000 människor i fångenskap på en och samma gång. Förstår ni omfattningen av detta? Och nu gör Trump samma sak. Och SD pratar om att dom vill göra samma sak och låsa in dom som är "otrogna" mot Sverige. Hur kan detta få hända så få år efter vad judarna, romerna, de handikappade, psykiskt sjuka, kriminella och homosexuella gick igenom? Har inte världen lärt sig någonting?

(null)


Och samtidigt slogs jag av hur vackert det var.  Höga tegelbyggnader, höga gröna träd, maffiga stängsel, grönt gräs och stora åkrar. Om man bortser från alla människor som lidit och mördats på exakt den plats där vi gick så var det vackert. 

Men mest ångest. För nu när jag har varit där så är bilden av dom små barnen på väg mot gaskammaren lite mer verklig. 

En dag tar vi med våra egna barn dit. Vi ska visa dom. Lära dom. Dom ska få se historien när dom är tillräckligt gamla för att förstå. Jag hoppas bara att världen inte upprepat samma hemska misstag innan dess. 

(null)


We were just kids when we fell in love

För ett år sedan vaknade jag klockan 4 på morgonen och insåg att jag några timmar senare skulle vara en gift kvinna och så kunde jag inte somna om. 
För ett år sedan satt jag på sängkanten och blev sminkad inför en av dom största dagarna i mitt liv. 
För ett år sedan åkte jag hummerlimousine för första gången. 
För ett år sedan stod jag utanför kyrkan och försökte höra sångerskans röst när hon sjöng "a moment like this" för att veta exakt när jag skulle gå in i kyrkan.
För ett år sedan stod vi inför våra nära och kära och lovade att älska varandra i nöd och lust, såsom vi redan älskat varandra i nöd och lust. 
För ett år sedan sjöng sångerskan låten "a better place", en låt som alltid varit tillägnad Anders. Alltid. 
För ett år sedan fick vi lyssna till sådana otroliga tal att jag slog rekord i mest lyckotårar i hela världen. Speciellt när Anders hållit sitt tal och jag totalt bröt ihop och sedan skulle hålla mitt tal till honom. Jag vet inte om någon av gästerna hörde vad jag sa. 
För ett år sedan dansade vi vår första dans som gifta till låten "perfect" och för en stund kändes det som att vi två var dom enda där. 

Idag är det våran allra första bröllopsdag och när jag tror att jag älskar den där mannen mer än mest så vaknar jag upp morgonen efter och älskar honom ännu mer. Han som ger mig sovmorgon jämt. Han som ler så fint. Han som inte kan hålla sig från att berätta överraskningar och hemligheter. Han som är så smart och kan så mycket, sådär så jag ibland får tala om för honom att jag faktiskt inte förstår vad han säger ens. Han som är en fantastisk pappa. Han som lär sig nya saker hela tiden för att få det här huset att rulla, han som inte längre har en tumme mitt i handen. Han med den snygga rumpan. Han som dödar alla spindlar. Han som låter mig sova sådär tätt tätt intill trots att det är 35 grader i sovrummet. Han som är så snäll. Han som köper blommor titt som tätt bara för att. Han som bara skrattar åt mig när jag ropar ut "pung-kittel" och dyker ner under vattnet. Han som är så lugn när lugnet har lämnat mig. 

Han som älskar. Som älskar mig och Ebba så högt att han skulle flytta berg för oss. 

Som jag älskar honom. Min andra halva. Min man. Min älskade. 


(null)


För mig är du perfekt. 

Trapp-renovering!

(null)

(null)


Ett ställe i huset som jag tyckt har sett såå tråkigt ut var trappen upp till övervåningen. Det är inget ställe man hänger på men vi går ju ändå här minst 2 gånger om dagen och det var bara mörkt och tråkigt så det har jag velat göra om! Mycket i vårt hus går i basfärgerna vitt, svart och grått så nu ville vi ha lite färg och förändring. Vi tänkte att vi experimenterar och så får det bli som det blir och vi är väldigt nöjda nu! Lite annorlunda dock så det faller nog inte alla i smaken 😄

Vi målade taket vitt vilket tog tid för det tog 4 strykningar innan det var bra. Väggarna gick från typ beige till vitt också för att ljusa upp ordentligt. Sen valde vi dekorplast till trappen för att piffa upp. Decorplast är suuuper för det går att ta bort när som utan att förstöra trappen (som t.ex tapet skulle gjort), det är dessutom enkelt att arbeta med och finns i massor av färger och mönster. Kan verkligen rekommendera decorplast om man bara vill piffa upp lite! Vi har ju decorplast i ljust trä i vårt sovrum på en bänkskiva också. 

Garderobsdörrarna högst upp ville vi också plasta och ha färg på. Vindsluckorna på sidorna om trappen har dock varit ett problem. Vi har pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra med dom och jag har frågat folk på alla sociala medier som jag har men vi valde till slut att ha samma mönster som på garderobsdörrarna. 

Nu har vi lite småpyssel kvar. Imorgon åker larmet och brandvarnaren upp på övervåningen igen. Vi ska åka och köpa knoppar till garderobsdörrarna (superfina vita rosor. Finns på Clas Ohlson men finns inte på lager att beställa hem just nu så imorgon ska vi leta i butik) samt måla smådelar på lister som är kvar, färgen tog slut mitt i mitt måleri 😄

Eftersom vi hade tak och väggfärg hemma redan så har detta hittills kostat oss ca 400 kr bara! Och vilken förvandling för dom pengarna! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Okej jag kunde inte hålla mig så fotade alltså detta kl 22.30 ikväll när vi blev klara med vindsluckorna, därav dåligt ljus. Sorry! 
Vad tycker ni? Faller det er i smaken? 
Har ni gjort något med decorplast? 



När allting verkar ske av en anledning

Den 1 januari 2015 fick jag missfall. Vi var beräknade med en liten bebis 23e augusti det året och jag blev knäckt. Jag mådde så otroligt dåligt. Jag hade precis slutat blöda efter missfallet och gett upp på ett barn, bestämt mig för att börja med piller för att inte riskera samma sorg igen. Då, i januari 2015 så blev jag plötsligt gravid igen. Denna gången gick det bra. Vi fick Ebba, min allra största kärlek här i livet. Hon som jag inte skulle byta mot någon eller något annat. 

(null)



Plötsligt en dag förra sommaren så spontanköpte vi vårt drömhus. Ett hus som har allt vi någonsin önskat och lite till. Anders ville ha källare, jag ville ha bastu och stort kök eller matsal. Vi båda ville ha plats för gäster att sova över. Poolen, äppelträden, alla extra rum och det var bara en bonus för oss. Vi föll för och fick ett hus vi aldrig hade trott vi skulle ha råd med, men så plötsligt var det vårat utan att vi ens letat. Utan att vi ens varit på en ordentlig visning. Som om det var menat för just oss. 


I ungefär 6 års tid har jag velat jobba på psyk. Jag har varit timmis en sommar på BUP och älskade det men det är svårt att få en fast anställning inom psykiatrin utan att ha fått in en ordentlig fot där och när Anders skulle börja jobba heltid efter sin pappaledighet så fanns inte tiden för mig att arbeta extra längre. Sen så fick jag ett jobb inom missbruksvården, ett jobb där jag trivdes väldigt bra. Men så fick jag sparken, helt utan anledning och jag var helt knäckt. Jag trodde att jag skulle tillbaka till mitt gamla jobb och det knäckte mig ännu mer men så plötsligt fick jag ett nytt jobb på ett helt nytt ställe. Inom psykiatri! Det jag drömt om i så många år. Och det är tufft, otroligt tufft ibland men jag lär mig såå mycket och jag har väldigt kul längs vägen. Det har även lett till kortare väg till och från jobbet och på så sätt mer i plånboken och mer sömn då jag tillbringar mer tid hemma. 


Ja, kanske är det så att allting händer av en anledning även om man inte alltid ser anledningen just där och då. Jag är spänd på nästa äventyr som livet kommer ge mig. Undrar vad det blir? Men tills dess, tills dess njuter jag av lugnet i livet ✨


Att ta hand om kärleken

Jag och Anders är duktiga på att ordna barnvakt och hitta på saker bara han och jag. Och vi har turen att ha barnvakter i vår omgivning som vi kan använda oss utav. Och tur att Ebba gillar att vara med andra människor än oss också så vi inte behöver gå runt med ett gnagande dåligt samvete när vi är iväg. 

Enligt mig är det superviktigt att hitta på saker på tu man hand, speciellt när man fått barn ihop. Det är så otroligt lätt att hamna i föräldrafällan där man bara är en mamma och en pappa. Där man någonstans längs vägen slutat vara ett par. Det är något som skrämmer mig. Jag vill inte vakna upp om 5 år och inse att vi endast är föräldrar och att vi nånstans slutade vara ett älskande par. Ett par som hånglar upp varandra mot en husvägg eller mot diskbänken. Ett par som håller hand. Ett par som vill umgås med varandra - även utan barn. Jag vill inte bara åka på barnanpassade semestrar, jag vill inte bara äta på barnanpassade restauranger och gå och lägga mig "i tid". 

Det är så vanligt med föräldrar som inte vill lämna ifrån sig sina barn. Så vanligt med föräldrar som inte ens åker på en bröllopsresa, även om det så är en kort weekend, utan sina barn och alla är vi ju olika men det är för mig inte ett gott tecken. Är man i föräldrafällan då? Har man slutat vara ett par? För helt ärligt, det är underbart att åka på familjesemester allihopa men det är inte många sekunder av en sådan semester som man hinner njuta av varandra som par. 

Mina allra bästa dagar är när jag, Ebba och Anders är tillsammans. Inget slår det. Absolut ingenting! MEN jag älskar att vara ensam med Anders också. Att gå och hålla varandra i handen utan att behöva passa någon annan. Att sitta och äta tillsammans utan att behöva tjata på att en tredje person ska sitta fint och äta upp sin mat också. Att lägga oss när VI vill. Att kliva upp när VI vill. Att dricka alkohol utan hänsyn till barn. Att ha sex oavsett tid på dygnet. Att ha vuxna konversationer, eller att ha barnsliga konversationer med en vuxen. Jag älskar det. Jag älskar att vara med Anders, bara han och jag och jag hoppas att vi alltid fortsätter ordna barnvakt och bara ta hand om oss. 

(null)


Man kan tycka vad man vill om det och många säger "barnen är små under en så kort tid så då ska man vara med dom". Jag säger istället att det absolut bästa och finaste vi kan göra för våran dotter är att ta hand om vår kärlek och göra allt vi kan för att vi ska hålla ihop för alltid. Vi ska göra allt för att vi ska fortsätta inte bara älska varandra utan även vara kära i varandra. Jag vill hålla hand och hångla med Anders mot diskbänken om 20 år också, precis lika kär som jag är idag. Och man måste kämpa för kärlek. Man måste underhålla kärleken om den inte ska dö ut. 

Anders är ju min stora kärlek och det är precis lika viktigt för mig att ta hand om kärleken och honom som det är att ta hand om Ebba. När hon är med så har vi fullt fokus på henne så det är inte mer än rätt att jag och Anders ska få lägga fullt fokus på varandra med jämna mellanrum också. 


Hur gör ni andra som har småbarn? Hittar ni på saker tillsammans utan barnen? Hur är ert förhållande? 


Semester!

Ebba gick på semester för en vecka sedan redan (fördelen med att jobba nätter som jag gör är att jag inte jobbar så ofta. Ebba har alltså haft semester en hel vecka utan att varken jag eller Anders haft det och ändå har jag varit ledig med henne 😄). Anders gick på semester i fredags och igår morse var det min tur. Äntliiigen 4 veckor ledigt tillsammans med dom hära! ❤️ Jag bryr mig inte så mycket om semestern i övrigt, det som jag ser fram emot är ledighet med familjen, att tillbringa tid tillsammans bara vi men även att jag och Anders har lite smågrejer planerade på tu man hand. Igår firade vi in semestern genom att ta bussen några hållplatser bort och äta en god middag tillsammans.  På vägen hem skedde en incident som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg. Jag har nog aldrig skrikit så högt i hela mitt liv och jag har nog aldrig varit så rädd heller...

(null)



Egentligen avslutade jag med att ha ett helvete min sista natt på jobbet. Som jag önskar ibland att jag inte hade tystnadsplikt så jag kunde skriva av mig om jobbdelen av mitt liv också. Men som tur är så har jag fantastiska kollegor som är lätta att ventilera med efter tuffa arbetspass. Ett helvete var det i alla fall så jag skuttade hem därifrån och kände sådan lättnad över att ha några veckors ledighet! :) 


Vad ska ni göra på semestern? När har ni semester? 

Tips!

Bjuder er på ett supertips nu! Matt läppglans som sitter som berget (jag har annat genomskinligt läppglans över, därav att mina läppar glänser). Jag har använt dom här i några månader och kan ta på läppglans på morgonen och sen under hela dagen kan jag använda läppsyl över, jag kan pussas, äta, dricka, prata, slicka mig om läpparna och DUSCHA utan att det släpper! Det enda som hjälper är typ att gnugga med våtservetter och sen duscha för att det ska lossna haha. Behöver aldrig ta med och fylla på under dagen om jag ska iväg. 

Har för mig att dom kostar 129 kr styck (finns i massa färger), märket är Maybelline superstay och jag köpte mina på kicks. Så fort jag får tillfälle ska jag fylla på med fler färger, älskar detta läppglans! 

(null)


Älskade unge!

Jag tycker att jag bara upprepar samma sak om och om igen, hon har blivit så stoooor! Helt otroligt vad hon växer och utvecklas. Hon pratar så vi förstår allt, hon är otroligt klok... hon är fantastisk! Nu har hon blivit så stor att hon vuxit ifrån pottan så numera går hon endast på toaletten och klättrar upp med hjälp av en pall. Hon torkar sig sedan själv och tar hjälp av samma pall för att tvätta händerna efteråt - helt utan hjälp av oss! 

Hon är som en fisk i vattnet i poolen och simmar runt helt utan hjälp (självklart med armpuffar på!), nu är hon hemma sjuk och allt hon tjatar om är att få bada och när vi säger att hon får göra det när hon mår bättre så får vi till svar "jag är frisk nu". Haha hon har lärt sig. 

Hon väljer sina kläder själv och... ja hon är bara så stor och klok. Älskade älskade barn, vad jag är glad att just du kom till mig. Trots att jag sörjt missfall tidigare så kan jag från dagen jag träffade dig för första gången säga att jag inte hade velat ha någon annan. Du var menad för oss. 

(null)


Oldies

Vi har varit i Finland i helgen. Min kusin gifte sig så jag och Anders var där. Ebba fick tillbringa helgen hemma hos sin moster. Vi åkte fredag kväll och kom hem måndag morgon och det var en lugn helg - inte speciellt mycket alkohol (på bröllopet dracks det ju en del men ingen fylla liksom) och vi har sovit hyfsat bra med timmar trots att det blivit lite mindre än vanligt såklart. Men vi är sååå trötta! Helt jäkla slutkörda har både jag och Anders varit sedan vi kom hem. Ebba har i och för sig också varit rätt slutkörd efter att ha hängt med kusinerna hela helgen... 

Men när vart vi såhär gamla? En kväll av festande och så är vi förstörda i flera dagar efteråt. Herregud alltså... jag fick lite ångest över dom fester vi har planerade i sommar om det ska bli såhär efter varje gång haha. 

(null)


Då för 4 år sedan

Jag var nyopererad och helt väck. Jag hade ont, jag mådde illa och var hög på smärtstillande. Vi gick upp för trappan i porten hos mig. Anders hade länge tjatat om att vi skulle bli tillsammans och jag hade inte alls velat, jag var inte intresserad av något förhållande, jag tyckte att vi kunde fortsätta träffas utan att sätta nån etikett på oss men det ville Anders (såklart, jag är ju underbar! Haha). Men där i trappan så fick jag ur mig "ville du bli tillsammans eller?" Och när Anders svarade "va? Ja det vill jag" så sa jag enkelt att då är vi väl tillsammans då, sen gick jag in och la mig i sängen. Sjukt oromantiskt. 2 dagar senare fick jag träffa svärisarna också för första gången. 

Det var 4 år sedan. Bara fyra år. Hur galet är inte det?! Anders är alltså fortfarande inte mitt längsta förhållande och ändå står vi där vi står idag. Vi bor i vårt andra gemensamma hus, vi har en fantastisk dotter ihop och vi är gifta. Jäklar vad vi har gått fort fram känner jag när jag tänker efter. Men ändå känns det så jäkla rätt. Så bra. Så tryggt. Så enkelt. Det känns som att det alltid varit vi och jag minns knappt livet innan honom. Det har bara varit så självklart att det är han. 

Fyra år, inte mer än så. Allt har gått galet fort men allt känns galet rätt också. Här står vi nu, kära och fortfarande sams genom småbarnsåren. 


(null)

Det var berättelsen om den 16 maj 2014. 


Tragiskt

Snubblar över en tråd i en Facebookgrupp full av kvinnor. Det är en kvinna som skriver något i stil med att hon pratat med två killar som säger att killar föredrar naturliga tjejer och hon ifrågasätter därför i inlägget varför tjejer lägger massa pengar på naglar, fransar, läppar och annat när killarna ändå vill ha det naturligt. 

En tragisk tråd enligt mig. Här är det alltså en ung kvinna som ifrågasätter andra kvinnors utseendeval utifrån vad hon har hört att män vill ha. Män. När blev deras åsikter viktiga i kvinnors utseende? Jag blev glad över hur många av kommentarerna kom från tjejer som skrev att dom skiter i vad män tycker - dom gör det dom tycker är fint med sitt utseende. Men ändå, alla tjejer som inte tänker så då? För uppenbarligen finns det ju dom som anser att dom ska fixa sig på det sätt som behagar mannen. 

Jag har opererat brösten och Anders var emot den operationen. Men jag var tydlig med att han kan hålla sina åsikter för sig själv, jag gjorde detta för mig och enbart mig! 
Jag fixar fransar för att slippa sminka mig och naglar för att slippa måla dom så ofta hemma själv. JAG känner mig vacker och kvinnlig i fina naglar! Jag har lite fillers i läpparna för MIN skull. Anders var emot det också och jag är inte ute efter att behaga någon annan man än honom heller men jag ville prova då min överläpp är så mycket mindre än underläppen men jag valde att göra det naturligt då jag inte tycker att jätteläppar är speciellt fint. Även ögonbrynen är fixade - just för att slippa sminka mig för det ger mig lite guldkant på vardagen att känna mig hyfsat fräsch fast jag är osminkad. 

När vi är helt klara med barn så kommer jag fixa brösten igen. Det är fan min rättighet! Det är min rättighet som människa och kvinna att göra vad fasen jag vill med mitt utseende. Det är min rättighet att få känna mig snygg! Att få se ut och klä mig som JAG vill och mår bra av. Och så kommer det folk och dömer mig utifrån vad män "vill ha"! Jag skiter väl i det! Jag vill självklart att min man ska tycka att jag är snygg men jag skulle aldrig varken göra ett ingrepp för hans skull eller låta bli att göra något jag verkligen ville för hans skull. Det är ju min kropp och min frihet att göra vad jag vill eller inte vill med den. 

Om jag har någon läsare som vill förändra sitt utseende för någon annans skull - gör det inte. Lär dig älska dig själv för det är du och enbart du som ska leva med dig själv dag ut och dag in i resten av ditt liv. Ingen man - vare sig det är någon du redan har i ditt liv eller någon du önskar att träffa ska få förändra dig. Det är så man tappar bort sig själv. 

(null)


6 anledningar

6 anledningar att älska min man.
 
1. När min mage kaosar ur totalt och jag kaskadkräks rakt ut på golvet så ställer han sig och städar utan att jag ens behöver be honom. Och helt ärligt, jag hade inte gjort det för honom. Jag hade lämnat rummet och aldrig mer gått in där. Jag hade eventuellt tagit ut skilsmässa samtidigt.
 
2. Han har gett mig allt jag någonsin drömt om.
 
3. Han sköter disken. Jämt.
 
4. Han är en fantastisk pappa. Han och Ebba har börjat gå till simhallen tillsammans och är där typ 1 gång i veckan och jag älskar det! Det är deras grej liksom, jag följer aldrig med. Han är så engagerad i henne på alla sätt och vis. Jag valde helt rätt pappa åt mitt barn ♥
 
5. När min mamma dog och jag sjönk i sorgen så visste han precis vad han skulle göra för att underlätta för mig. Han ställde inga krav, han förväntade sig ingenting av mig och han drog ett stort lass i att hjälpa till att tömma mammas lägenhet m.m. Han skötte saker jag aldrig skulle ha förväntat mig av honom men han gjorde det för att underlätta för mig och mina syskon. Jag ska aldrig glömma hur han ställde upp för mig. Självklart skulle han göra det - vi var ju tillsammans och skulle ha barn ihop, men han ställde upp extra mycket, han var min luft och mina ben ett tag när jag inte orkade själv. Och jag tror inte att många andra skulle göra det han gjorde för oss.
 
6. När Ebba säger att hon vill att jag och Anders ska komma och hämta henne tillsammans från förskolan, att hon blir glad då, så gör han sitt yttersta för att faktiskt komma och överraska med att hämta henne ibland. Och som hon blir lycklig! (I vanliga fall hämtar jag i princip jämt då Anders i normala fall kommer hem runt 18 tiden.)
 
 
 

Det där med svartsjuka

Nu ska ni få höra skvaller, haha! Mitt ex hörde av sig och vill ses. Och nej, inte som kompisar. Tilläggas bör att jag är rätt så säker på att han fortfarande är tillsammans med kvinnan som han idag har barn med... Det vore inte första gången han hör av sig till mig samtidigt som han har flickvän. 
Jag har två tankar kring det. 
1. Är det jag som är sjukt fantastisk och svår att komma över? 
2. Var han ett otroget svin även mot mig bakom min rygg? 


Men det var inte honom jag egentligen skulle skriva om. Det jag skulle komma till var Anders och svartsjuka. Skulle nått av Anders ex höra av sig på det sättet så skulle jag nog bli väldigt svartsjuk trots att jag i vanliga fall sällan blir svartsjuk (kom igen, jag släpade med Anders till strippklubb och satt bredvid och skrattade när han fick sitt livs första och enda lapdance och såg livrädd ut haha). Men ändå, ett ex som ville ses och ligga med honom skulle nog påverka mig, det tror jag. Han är ju min liksom. 


Anders däremot - han brydde sig inte alls. Jag läste ju upp vad exet skrivit och Anders ryckte bara på axlarna. När jag frågade om det inte ens finns ett uns av svartsjuka så sa han "nej jag litar ju på dig så det finns ju inget hot". Och visst det kan jag köpa men KOM IGEN!! Enligt mig är liiiite svartsjuka i ett förhållande sunt. Det visar på att man är rädd att förlora sin partner - och det kan man ju vara trots att man litar fullt ut på sin partner. Eller? Jag tycker att det är jättekonstigt att Anders inte reagerade alls. 

Vad säger ni? Ska man vara lite svartsjuk? Eller ska man vara totalt icke-svartsjuk som Anders? Det är svårt att tro att han var jättesvartsjuk i början av vårat förhållande och att vi bråkade mycket om det haha. 

(null)


Best secret

Jag har ett nytt beroende som heter Best secret. En shoppingsida som säljer märkeskläder, skor, heminredning, assecoarer m.m med väääldigt bra rabatter! Jag äger inga märkeskläder sedan innan för jag bryr mig liksom inte om märken. MEN NU! Nu ni, jag handlar märkeskläder till H&M priser och ibland även billigare än så. Hur bra?! Eller ja, inte jättebra för jag shoppar plötsligt massor 🙄 Haha! 

Best secret alltså, dom har allt till damer, herrar och barn! Men man måste få en inbjudan av någon för att få bli medlem så jag tänkte kolla med er om någon av er vill ha en inbjudan? ☺️ Skriv en kommentar med din mail så skickar jag en inbjudan! Jag kommer självklart inte publicera din mail bland kommentarerna. 

(null)


Sovrummet

Trots att jag känt mig döende i helgen så har vi fått upp tavlor och lister i sovrummet så nu är det klart! 👏🏻 Blev så mysigt! Gardinerna mörkade av sovrummet ganska mycket dock men det behövs nog nu inför sommaren för att jag ska kunna somna på morgonen när jag kommer hem från jobbet, vi har mörkläggningsgardiner i fönstrena men dom är ändå inte helt 100. Jag blev så taggad på dom här "smårenoveringarna" som inte kostar så mycket. Vi har köket och ett av badrummen  som är dyra så dom får vänta i ett par år men som sovrummet nu - för 2000 kr så har vi ett helt nytt rum! Wow! Nästa projekt blir trappan upp till övervåningen och jag planerar för fullt 😉 Det kommer nog dock ta lite tid då jag börjar jobba på fredag igen. 

Slänger in ett par före bilder först på världens tråkigaste sovrum! 

(null)

(null)


Och här kommer efter! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Alltså hur mysigt?! ☺️
Kuddfodralen är bröllopspresenter. På en stor bänkskiva som vi har ovanför klädskåp i sovrummet så har jag lagt decorplast. Innan var den vit och fläckig. Det är första gången jag använt decorplast men definitivt inte sista, så snyggt, billigt och enkelt! 
Och det syns inte på just dom här bilderna men under sängen har vi köpt 2 stora mattor och lagt till en skitstor matta. Blev sån skillnad och skönt att sätta fötterna på när man vaknar. 


Annars var London fint!

Trots att det var 5 dagar av regn haha! Bjuder på lite bilder.

(null)


(null)


Nu ska jag dela något viktigt!

Läs detta snälla ni för det är exakt såhär det är. På pricken såhär, varenda dag, varenda minut i livet. En ständig bergochdalbana som du inte kan kliva av. Precis såhär är det. Meningen som berör mig allra mest är "I don't always feel sad, sometimes I don't feel anything at all. It may seem like I'm giving up but this is when I am fighting the hardest, just to stay alive." Där kan ni kanske hitta ett uns av förståelse för psykisk ohälsa. Kanske. 

(null)


Exhale the bullshit. Eller?

Dom senaste 2 åren har allt bara gått jättebra för mig. Livet har varit sådär underbart ni vet? Jag har haft mitt fantastiska barn, jag har gift mig med min stora kärlek. Jag har flyttat till mitt drömhus, fått ett nytt jobb som jag verkligen trivs sååå bra på. Jag har rest. Jag har haft allt jag någonsin drömt om, precis som om mamma och pappa i himlen förstod att det är vad jag behövde. Men nånstans vet jag ju att den världen nån gång kommer att rasa. Jag kommer inte alltid ha det såhär bra, saker och ting kommer inte alltid att gå min väg. Det vet jag. Men jag har försökt att inte tänka på det. 

Nu kanske det rasar. Efter dagens möte känns det som att det börjar krackelera och sakta gå sönder. Kanske är det nu min tur vänder. Kanske blir det här året inte så fantastiskt ändå. Jag vet inte. Oavsett är jag idag väldigt ledsen och besviken. Skitsnack som kan ge konsekvenser som jag inte tror andra tänkt på. 

Jag vet inte. Kanske blir det bra. Kanske inte. Oavsett så ger jag mig själv den här kvällen till att gråta. Idag tog jag åt mig av skitsnacket. Idag tog jag åt mig av att ha blivit illa behandlad. Idag är jag ledsen. Idag. Till nästa gång har jag släppt det, till nästa gång ska jag vara mig själv igen. Men idag tog det faktiskt, idag tog det hårt. 

(null)


Att resa utan barn

Jag hade ordentlig ångest innan resan och kunde inte ens tänka på att Ebba skulle stanna hemma för då började jag gråta, så jag hade skjutit det ifrån mig. Men när vi väl kom iväg så gick det jättebra! Jag saknade ju henne och tänkte jättemycket på henne och det blev mycket "det här hade Ebba gillat" och "vad tror du Ebba hade sagt om det här" men det blev inte jobbigt. Första dagen som var jobbig det var när vi varit där i 1 vecka och bara hade 3 dagar kvar, det var som att huvudet omedvetet räknade ner och ju närmare vi kom hemresan desto mer lät jag saknaden komma åt mig.
 
För Ebba gick det jättebra här hemma med hennes farmor och farfar! Det var någon dag precis i början som hon vägrade prata i telefon med oss och hade sagt att hon var arg för att vi hade åkt utan henne men sedan gick det bra. Hon grät efter oss nån natt när hon drömt en mardröm men inte i övrigt. Väldigt skönt faktiskt! Men hon hade ju kul med sitt här. När vi kom hem märktes det dock hur mycket hon saknat oss, hon satt fastklistrad, speciellt vid mig, dom första 3 dagarna och sa även vid ett par tillfällen "mamma inte åka iväg nu. Mamma stanna hemma här med Ebba". Väldigt mysigt måste jag säga!
 
Alla småbarnsföräldrar borde göra såna här resor utan barn faktiskt. Vilken energi jag kom hem med! Jag har så mycket mer tålamod nu, jag VILL leka med henne nu, det är inte bara för att hon vill. Det gör ingenting att hon är hemma sjuk, det är snarare rätt mysigt att få lite extratid ensam med henne. Nu i efterhand kan jag faktiskt säga att jag behövde den här resan mer än vad jag själv trodde. Vila, sol och tid ensam med sin partner gör så mycket mer än vad man tror. Herregud vad nykär jag kände mig igen! Jag klängde på Anders mest hela tiden, speciellt i poolen, han fick aldrig vara ifred där haha. Jag blev som ett barn, jag lekte, hängde på Anders, dök, gjorde kullerbyttor m.m, jag blev busig på ett helt annat sätt än vad jag är hemma i vardagen med alla måsten och allt jag håller koll på.
 
Så gör er själva och förhållandet en tjänst och åk iväg lite utan barn ibland. Barnen tar inte skada av att vara hos barnvakt, det är nog mer jobbigt för oss föräldrar än vad det är för barnen.
 
 

RSS 2.0