Att vara tjock är ohälsosamt

Då:
Jag vägde 52 kg och hade magrutor. Jag ville gå ner 3-4 kg till, jag var aldrig nöjd. Jag tränade 6-8 pass varje vecka. Jag var ute och festade mycket, sådär som man gör när man är ung. 1-2 kvällar varje vecka med fylla. Jag åt lite när jag kände för det och hann, ibland kunde jag ta mitt första mål mat kl. 17. Jag jobbade alldeles för mycket och sov alldeles för lite. 

Jag åt mediciner för min bipolära sjukdom. Jag åt lugnande när panikångesten kom som en smäll på käften (vilket var ofta). När jag hade mina maniska perioder så var jag vaken flera dygn i streck tills jag tog insomningstabletter för att däcka. Jag gick i olika sorters terapi för att jag mådde så dåligt inombords. Jag höll på med olika former av självskada för att dämpa ångesten. Jag grät mycket och hatade ofta mig själv. 

Men jag vägde 52 kg och var enligt samhällets normer jävligt snygg så jag ifrågasattes inte. Ja, förutom rent elaka kommentarer som "jag skulle aldrig vilja se ut som dig" från människor som bara ville vara elaka. Men aldrig att någon sa att jag var ohälsosam, jag var ju smal och med rutor på magen. 

Men vad var egentligen hälsosamt i mig då?

(null)


Nu:
Jag bär på 20 kg övervikt. Jag går 10 000-13 000 steg varje dag, minst. Jag cyklar. Jag gymmar när jag orkar och vill. När kroppen säger ifrån så vilar jag. 
Jag äter endast mediciner för min sköldkörtel. Allt lugnande, stämningsutjämnande, antidepressiva och insomningstabletter har jag slutat med för många år sedan. Dom ligger nu längst in i medicinskåpet och ruttnar bort. Jag dricker små mängder alkohol 1-2 gånger i månaden. Jag är full typ 2 gånger per år. Jag dricker skitmycket vatten, går alltid omkring med ett vattenglas och äter mat på regelbundna tider. Ibland är jag sugen på choklad och då äter jag det. Ibland vill jag bara ha Avocado och då äter jag det. 

Jag är lycklig. Jag skrattar mycket. Jag värderar min sömn och lyssnar på kroppen. Jag busar, älskar, ler, lever! Jag lever min stora dröm - varje dag. Tänk att vakna varje morgon och inte vilja ändra någonting i sitt liv, den turen har jag just nu. 

Så säg mig, vad är det som är så ohälsosamt i mig nu? 

(null)


Älskar

Ebba har fått en skitstor enhörningsballong idag. 

Anders (muttrar):  Den där jävla ballongen...
Ebba: Nej, säg inte jävla! Säg den där fina ballongen! 
Anders: Okej, den där fina ballongen är överallt. 
Ebba: Det är för att jag flyttar den överallt. 

Hahah, alltså fasen som jag älskar den här åldern! Hon kan få mig att slita mitt hår ibland men hon är också den roligaste människan jag känner. 

Lunginflammation

Ja, jag har tydligen lyckats åka på en lunginflammation. Fattar inte ens hur det gick till. Började känna mig risig i måndags och igår, onsdag kunde jag plötsligt knappt stå på benen. Jag har på riktigt aldrig varit såhär sjuk i hela mitt liv. Jag förstår att folk än idag kan dö av lunginflammation! 

Inatt fick Anders gräva fram nå gamla citodon i medicinskåpet när jag grät i panik av smärtan för det gör fasen ont exakt överallt!! Huvudet, halsen, bihålorna, lungorna, musklerna i hela kroppen... och så feber på det. Så Anders grävde fram citodon och bäddade in mig i iskalla, blöta handdukar inatt för att någorlunda få ner tempen när jag grät och kokade om vartannat. 

Idag har jag mått sämre än igår och knappt varit på benen. Det var förskolans dag och Anders hade pratat med personalen om ifall Ebba får komma till centrum och vara med dom och sjunga fast hon är hemma sjuk, och det fick hon, så vi var i centrum i 30 minuter och tittade på dom och sedan dess har jag sovit hela dagen. Är verkligen helt väck och lite orolig för hur länge detta kommer hålla i sig... Kan endast skriva detta inlägg för att jag tryckte i mig en till citodon nu på kvällen, smärtan är verkligen outhärdlig 😣 Och inte nog med det så är har jag ingen röst heller! Haha min tur alltså. 

Nu ber jag bara för att jag ska överleva detta för just nu känns det inte alls som det. Fy fan alltså, jag har verkligen aldrig varit såhär sjuk förut. 

Liiiiivet

Alltså kom igen! Ebba fick ögoninflammation i fredags (som så fint förklarades som "flera barns ögon geggar pga pollen" av förskolepersonalen). Så ja, jag och Anders har varit rätt beredda på att själva också få ögoninflammation, men vad händer istället? 

Jag har åkt på nått jäkla halsfluss-ish. Har alltså inte varit hos läkaren än men är typ döende av halsont och kan ej svälja eller prata. Jag har jobbat inatt men bara kunnat sova i 2 timmar pga för ont i hals och huvud. Sen hosta på det. 

Ebba har inatt lyckats åka på världens hosta mitt i allt också. Sååå ögoninflammation och hosta. Och mitt i detta så vabbar Anders och jag försöker jobba vidare med dom små krafter jag har (jag förlorar förjävligt mycket pengar på att vabba så vi försöker undvika det. Vabbar jag 3 timmar så förlorar jag närmare 2000 kr liksom... därav jag jobbar fast jag är sjuk).  

Och även Anders har klagat på kliande ögon... och sa jag att jag fick en vagel i ögat? 

Livet. Alltså livet. 

Slut

Alltså när folk som inte har barn och bor i lägenhet säger att dom har massor att göra hemma i helgen... Jag förstår det inte. Eller alltså, jag har ju en gång i tiden både känt och sagt så, men idag kan jag inte förstå det. 

Vad har ni att göra? Städa? Haha

Igår kväll hade vi grannarna på middag efter jobb och förskola (hallå hur kul är det inte att vi börjat hänga med våra grannar! 😄)
Idag har vi hunnit med att ta sovmorgon, plocka undan, födelsedagsfika för min systerdotter (och hur sjukt är det inte att min systerdotter har fyllt 17 år!!), 3 timmars trädgårdsarbete, lekparkshäng, tvättat, middag, duscha barn, vika 3 säckar tvätt och natta barn. Och klockan är inte ens 19.30 än. 

Imorgon ska vi storhandla på Willys, till plantagen, till dollarstore, strö ut gräsfrön där jag gått med mossrivaren och SEN ska jag på bubbelhäng, escape room och middag med mina vänner! Som jag ser fram emot det! Lär vara full efter första glaset bubbel. 

Och hörni, detta är en lugnt hemmahelg. Vi har dessutom en dotter med ögoninflammation som behöver få ögonen tvättade en gång i kvarten typ. Ni vet när förskolepersonalen säger att dom andra ungarna med kladdiga ögon bara har pollenbesvär... 🙃🙄

Ja alltså. Folk utan barn som bor i lägenhet, vad gör ni när ni har fullt upp era lucky bastards? Vad jag minns så gick jag till gymmet och på krogen typ. 
Nu - ett sista ryck i tvättstugan och sen soffläge resten av kvällen. 

Sommar med barn

I vår kommun har förskolorna "stängt" i 5 veckor under sommaren. Det finns då en jourförskola som håller öppet men förhoppningen är ju att så många barn som möjligt ska vara lediga under dom veckorna. Och 5 veckor är mycket, jag köper det. Enligt min mening så skulle det inte vara mer än 3 jourveckor för det krånglar till det för småbarnsföräldrar att alltid behöva ansöka och få ledigt på samma veckor som dessutom är dom mest attraktiva veckorna att vara ledig på, samt att många föräldrar då får dela upp sina semestrar för att kunna hålla barnen hemma, vi har bl.a fått göra så nu under sommaren för att Ebba ska kunna vara ledig i 6 veckor.   

Men så hörde jag något helt jäkla galet... Det är rekord på antalet barn som ska gå i förskolan under jourveckorna på "vår" förskola. Och inte nog med det så är det även rekord på antal barn som inte alls ska vara lediga i sommar! Och förskolechefen har för första gången varit tvungen att begära arbetsgivarintyg på att båda föräldrarna ska arbeta för att så många fuskar och tar semester själva men lämnar barnen på förskolan! 

Jag är fan i chock. Vad är det för människor som själva tar semester medans små barn förväntas orka vecka ut och vecka in på förskolan? Vad är det för föräldrar som inte bryr sig om sina barns behov av vila och tid med sina föräldrar? Vad är det för föräldrar som inte gör sitt absolut yttersta för att vara lediga under jourveckorna med sina barn, när alla vet att jourveckorna innebär barn, förskolor och pedagoger som barnen inte känner till sedan innan. 

Alltså det är så många barn som är anmälda till jourförskola att dom inte ens får plats i den tilltänkta förskolan som ska agera jourförskola! 

Jag förstår att alla inte har möjlighet att vara lediga 5 veckor i sträck varje sommar. Jag förstår att det finns ensamstående, folk med riktigt tight ekonomi, föräldrar utan hjälp från närstående m.m, men jag kan INTE förstå att man inte är ledig alls under en sommar med sina barn! Det är för mig omöjligt. 

Jag hoppas att förskolan gör en orosanmälan på alla dessa föräldrar som inte kan lämna in ett arbetsgivarintyg på att dom ej fått någon semester i år (vilket är olagligt av arbetsgivaren). För vad är det för hem man har om man inte vill ha barnen där? Vad är man för slags förälder om man själv har semester och ligger hemma och softar en sommar medans ungarna får hänga på jourförskola? För mig säger det bara att det är en dysfunktionell familj när barnen har det bättre på jourförskola och då ska inte dom familjerna ha barn, tyvärr. Eller så behöver dom i alla fall avlastning i sitt föräldraskap, men då med hjälp av socialen och inte förskolan. 


Helt galet! Hur är det i förskolor där ni jobbar alternativt där era barn går? Har ni samma problem? 

Uppdatering NDT

Jag mår bra! Riktigt bra faktiskt! Och nånting som är så påtagligt är när medicinen börjar gå ur kroppen, för om jag missar att ta tablett nr 2 när jag ska så får jag dålig syn direkt! Hur sjukt är inte det och vilket bevis för hur mycket kroppen behöver detta? Räcker liksom med att jag går 2 timmar över tiden så visar det sig i ögonen direkt. Och det hände faktiskt senast igår. Jag hade missat tablett nr 2 i utsatt tid, kom på det när synen blev sämre men då stod jag och lagade middag så jag kunde inte ta den då (får ej tas i samband med mat) så jag fick vänta ytterligare en timme innan jag kunde ta den och vad hände? Jag kraschade totalt! Somnade som en stock på soffan trots fotboll på hög nivå, Ebba som drog i mig och Anders som pratade. Tog dock tabletten och en dusch och sen var jag människa igen.  Hyfsat. 

Hudutslagen har minskat och dom på händerna syns nästan inte. Ingen utmattningskänsla. Magen mår bra. Smärtan och svullnaden i vaderna och fötterna är också borta. Inte lika dåligt immunförsvar. 

Jag mår dock sämre efter att jag jobbat ett par nätter, då börjar utslagen klia m.m så jag måste komma på nått sätt att få i mig medicinen på exakt samma sätt som på dagen tror jag, så nu ska jag testa att ta en halv tablett 3 ggr om dagen istället för en hel och en halv 2 ggr om dagen. Får se hur det blir då, idag är första dagen. 

Nu är jag taggad för att gå på provtagning och få veta mina värden! 😄 Men får vänta en månad till ungefär. 

Dock så har jag svårt med tablett nr 2 som ska tas nånstans mellan kl 13-16 ungefär (beroende på när första har tagits). Men vissa dagar är jag iväg vid den tiden. Kan inte lägga tabletten i nån liten dosett då den inte får utsättas för fukt eller ljus. Så när jag väl missar en tablett så är det alltid den och när jag är på vift. Blir lättare sen när jag beställt fler burkar i och för sig för då kan jag ju använda en gammal burk att ha med mig i fickan kanske. 

Dejthelg

Anders föräldrar frågade för ett tag sedan om dom fick ha Ebba en helg och såååklart! Så i fredags tog jag och Ebba tåget in till stan och jag lämnade av henne hos farmor och farfar. Ebba var sjukt glad och hade tjatat hela morgonen om att vi skulle åka. 

(null)

Sen började min och Anders dejthelg med en kryssning med Birka. Första gången jag åkte den båten och den är verkligen fin! Kommer bli fler gånger 😄

(null)


Otroligt mysigt att åka bara vi två! 

På lördagen så checkade vi in på hotell inne i stan och fixade i ordning oss innan det var dags för Swedish house mafia på Tele2! För bara några dagar sedan fick Anders vip-biljetter genom jobbet helt gratis så vi åt supergod mat, drack drinkar och hängde uppe på VIP-en. Även under konserten valde vi att stå kvar uppe, så skönt att ha nära till en bar utan kö samt till massa fräscha toaletter utan kö. 

(null)

(null)


Jag tyckte att konserten var sådär. Jag var på deras avslutningskonsert och den tyckte jag var bättre faktiskt. Men coolt att ha varit där och få se! 

Vi hade pratat om att eventuellt dra ut efteråt men då var vi så trötta så vi åkte tillbaka hotellet. Halv 2 var vi i säng! Det blev en väldigt mysig helg och vi kände att vi fick en massa energi trots att vi gjorde massor. Men på lördagen kom saknaden efter Ebba så det var skönt att hämta hem henne igår och hon hade haft världens bästa helg med bl.a dockteater, restaurangbesök och så har hon fått en sparkcykel som hon så länge velat ha! Hon sa när vi kom hem att hon hade velat stanna kvar hos farmor och farfar lite till och jag är inte förvånad 😄

Idag är vi tillbaka i vardagen. Ebba på förskolan, Anders på jobbet och jag har sovit hela dagen inför nattpass på jobbet. Snark! Men redan från Torsdag väntar nya roligheter som jag ser fram emot! 


Livet med mens

Hade ägglossning i veckan vilket innebar magont och onda bröst. Nu fortsätter dom onda brösten att jobba på fram till mensen om 2 veckor, sedan jobbar dom i ytterligare ungefär 5-7 dagar tills jag slutat blöda innan dom lugnar sig och tar en vilopaus till nästa ägglossning. 

Alltså på riktigt, vem som än skapade människan kan ju inte ha menat allvar med att kvinnor ska ha det såhär?! Måste ju ha blivit något misstag, typ en bugg. Och att det skulle bli värre efter att man fött barn också, vad fan är det för påhitt? Borde man inte belönas med typ "grattis, du slipper nu mensvärk i resten av ditt liv pga att du tog all menssmärta och lite till under förlossningen". Näe istället går man från att innan barn blöda i 3 dagar och klara sig utan skydd nattetid och endast minitamponger på dagen och lite chokladsug... till mensvärk under ägglossning, veckan innan mens OCH under mensveckan. Svullna och onda bröst i 3 veckors tid OCH en jäkla fors av mens i 7 (!!) dagar som gör att du funderar på att bosätta dig på toastolen resten av veckan och bara låta det flöda fritt! Jag vill ha ett samtal med den som kom på detta påhitt. 

Mansbebis, att vara eller icke vara...

Läser på ett konto på instagram som handlar om mansbebisar och ja, det finns det ju gott om men ibland känns det som att det mest fiskas efter hat. Det är inlägg och kommentarer som faktiskt inte är mansbebisrelaterat utan kan bara vara ett annat sätt att lösa saker på eller olika sätt att tänka. Eller bara någon som är förbannat trött på sin partner av olika skäl och fastnar i det negativa, sådär som det är vanligt att göra. För rent krasst, det går att hitta "mansbebissymtom" hos alla människor. Även kvinnor. Men frågan är ju hur helheten är snarare än en enskild händelse. Vad tar mannen för ansvar i helhet i både hem, familjelivet och relationen?

För Anders skulle ju i ett upprört ögonblick kunna säga "min fru är så jävla lat! Hon har varit hemma hela dagen och när jag kommer hem så är diskhon full av disk som hon förväntar sig att jag ska ta." Utan att nämna att vi har den fördelningen att han alltid tar disken och att jag när han kommer hem oftast redan har lagat middag och dukat så låter jag som en riktig jäkla latmask. Och om jag vore en man, så skulle man kunna beskylla mig för att vara en mansbebis. 

Han skulle även kunna säga "jag blir så trött på att även när Hanna vet att det är tomt i diskmaskinen så ställer hon ner sitt glas i diskhon trots att hon vet att det stör mig." För så är det ju faktiskt, men eftersom jag aldrig behöver lägga en tanke på något som har med disk att göra så slår det inte ens mig att kolla om det är tomt i maskinen och ställa in mitt glas. 

Han skulle även kunna lägga till "och dom senaste veckorna är det jag som fått ta storstädningen själv!" Utan att lägga till att jag tagit all småstädning som är varje dag under den perioden. 

Och jag skulle kunna säga "jag har tvättat 3 maskiner idag och vikt i ordning 2 säckar med ren tvätt men Anders kläder ligger kvar på matsalsbordet. Han har fortfarande inte tagit bort dom!" Utan att nämna att han sedan han kom hem för 2 timmar sedan har ätit middag, lekt med vår dotter, nattat och fixat disken innan han till slut satte sig på soffan en stund. 

Jag skulle även kunna säga "idag har jag lämnat på förskola, hämtat från förskola, handlat, lagat middag, dukat och duschat barn och Anders har inte gjort någonting!" Utan att nämna att just den dagen har han jobbat medans jag har varit ledig. Och när han är ledig och jag jobbar så är det han som sköter allt det där. 

Precis som någon kan lägga upp en bild på ett vinglas på instagram och skriva "slappar med ett glas vin medan mannen nattar barnen" utan att nämna att det är första gången på 3 månader som mannen faktiskt nattar och att det krävdes tjafs och suckar för att han skulle göra det denna gång och nu sitter hon egentligen i soffan med en klump i magen för att hon vet att det kommer vara irriterad och dålig stämning när mannen är klar med nattningen. 

Eller som någon kan lägga upp en bild på 10 röda rosor och skriva "fick av älsklingen idag ❤️" utan att nämna att det är en muta efter käftsmällen man fick ta emot kvällen innan och att han ännu en gång lovar att det var sista gången han slog. 


Det är inte alltid som det ser ut utåt. Alla mansbebiskommentarer kanske faktiskt inte är om just riktiga mansbebisar, i vissa fall kanske det är en dålig relation bakom kommentaren. Och alla som ser ut att leva i kärleksfulla relationer på instagram kanske inte gör det. Det är något jag försöker påminna mina tonårs-syskonbarn om, ingens liv är perfekt. Hon som kallar sig influencer och lever drömmen utåt sett tillsammans med man och 2 barn har också sina problem. Dom har också svackor. Hon gråter också. Livet är tufft även för henne ibland. 

Finns ju t.ex hon som kuggar på tentor men skriver på sociala medier att hon klarat dom. Eller hon som skriver om hur mycket hon älskar sina barn när alla i närheten vet att prioriteringarna är någon helt annanstans och barnen egentligen far illa. Eller paret som på sociala medier ständigt hyllar varandra men skriker på varandra och gör slut med jämna mellanrum bakom stängda dörrar. Eller hon som skriver om hur älskad hon känner sig av sin man men vi vid sidan om vet att sanningen är en helt annan, han försummar egentligen hela sin familj. Eller hon som gnäller om sitt ex som tydligen varit ett ärkesvin, när exet gjort allt för henne under alla år och hon varit det riktiga rövhålet som snyltat, utnyttjat och skrikit. 

Varesig det är positivt eller negativt som skrivs så gäller det att alltid komma ihåg att vi inte vet vad som händer bakom skärmen. Därför väljer jag att ta allt med en nypa salt, även om såklart även jag ibland påverkas till att tro att sociala medier visar någon sorts sanning om folks liv. 


(null)


Saker vi måste sluta med nu på en gång

Läste precis på instagram "Vad snäll mannen är som tar bebisen på nätterna när han är ledig nu när vi försöker sluta amma."

Och detta läser jag allt för ofta! Sånt här och "min man hjälper till med städningen hemma." Okej, nu ska jag skriva ner några påminnelser. 

1. Nej han är inte SNÄLL! Det är hans uppgift som pappa att ta hand om sitt barn oavsett tid på dygnet. Det är en självklarhet att han ska göra det, speciellt när du nu ska sluta amma, förväxla inte det med snällhet. Hur ofta säger män "min fru är så snäll som klev upp med bebisen inatt" speciellt om det är typ första gången någonsin det sker?

2. Sluta hylla män för självklara saker. Mitt bästa tips är att alltid tänka "skulle detta hända om det var ombytta roller?" Alltså skulle en man skriva detta om sin fru som tog EN natt på typ 3 månader? Nej, never, aldrig någonsin. Då är det inte rimligt att hylla mannen heller. 

3. Kan vi sluta säga att män hjälper till vad dom än gör? Han hjälper inte till med städningen hemma. Han hjälper inte till med blöjbyten/nattning/matning. Han hjälper inte till med tvätten. För om du säger att han hjälper till så menar du alltså att allt det där egentligen är ditt jobb, eller? Man kan säga att man hjälps åt, men inte att den ena hjälper till när det är bådas hem/barn man pratar om. Än en gång, låter det rimligt med orden "min fru brukar hjälpa till med dammsugningen"? Nej. Aldrig hört dom orden yttras någonsin. 


Kan vi alla bara sluta normalisera mansbebisbeteenden? För det är vad man gör med dessa kommentarer. Det är vad man gör när man hyllar män till skyarna för att dom gör något som kvinnor gjort i alla tider. Det är inte duktigt av din man att byta blöjor eller kliva upp på natten. Det ska vara en fucking självklarhet! Han SKA kliva upp, det är hans uppgift som förälder. Annars är han ju inte mer än en känd spermadonator? 

Eller? Kan vi vara överens om detta? Är det inte naturligt att säga det om ombytta roller så är det inte okej, varesig det handlar om att hylla någon som tröstar en bebis på natten för första gången eller om det handlar om att någon inte borde klä sig så utmanande. 

Uppdatering om hypotyreosen

Har inte tänkt att jag har så mycket att uppdatera om. Jag äter 1,5 tablett armour thyroid (NDT) per dag. Mina utslag är tillbaka på halsen och ena handen och jag har känt mig rätt seg i skallen hela helgen. Och så plötsligt slog det mig... Jag har inte sovit dagtid på över 2 veckor. Inte en enda gång. Innan sov jag dagtid varenda dag. Alltså varje dag! För orkade helt enkelt inte hålla mig vaken en hel dag trots att jag sovit hela natten (för er som inte vet, jag arbetar deltid och endast nätter så därför har jag möjlighet att sova dagtid både när jag jobbar och är ledig)

Det är väl ändå framsteg att trots att jag varit lite trött i några dagar så orkar jag vara vaken och aktivera mig hela dagarna! Kan ju vara därför jag varit lite seg också? Den känslan är svår att beskriva för någon som är frisk och oftast känner så, men alltså wow! Jag har orkat vara vaken dagtid i över 2 veckor. Den ni!

OCH! Jag har haft Ebba ledig från förskolan ganska mycket dom senaste veckorna, tror inte att hon har gått en hel vecka på över en månad för äntligen orkar jag ha henne ledig med mig eftersom jag inte längre måste sova bort hela dagarna! 

Ebba

Sååå för ett par dagar sedan berättade Ebba för oss att hon klivit upp på natten och gått på toaletten, då hade det råkat komma lite kiss i trosan på toan så hon hade själv gått ner och lagt trosorna i tvätthögen som ska ner till källaren, sedan hade hon gått upp till sitt rum och tagit på sig nya trosor och gått och lagt sig igen. Allt medan jag och Anders sov. Alltså hallå när blev hon såhär stor?! NÄR?

Och i förra veckan så var vi i en stor lokal där Ebba var ca 10 meter ifrån oss och lekte. Vi såg henne hela tiden och när brandlarmet av misstag drog igång så satte hon händerna för öronen, stod kvar några sekund och sedan satte hon fart mot ytterdörren. Jag har pratat mycket om brandsäkerhet med henne och att om brandlarmet går och det brinner så ska hon ta sig ut och springa till grannen och att hon inte ska vänta på mig och Anders i det fallet, utan hon ska bara ta sig ut. Skönt ändå att se att hon kom ihåg dom orden när brandlarmet väl gick även om det inte var någon fara! 
Jag har varit med om en liten brand där jag var ensam hemma och sov på soffan. Vi var nyinflyttade och hade inte hunnit sätta upp nån brandvarnare men plötsligt vaknade jag av att det tjöt och jag hann precis släcka branden. Det som tjöt kan ha varit den tidigare ägaren som glömt en brandvarnare ovanpå kylen. Eller så var det min skyddsängel som visste att det inte var min tur än. Hade branden hunnit sprida sig bara lite till så hade jag inte kunnat ta mig ut ur lägenheten och detta var på 5e våningen. Behöver jag ens säga att vi har gott om brandvarnare och brandsläckare i vårt hem idag? 😬

Igår var Ebba med oss i trädgården hela dagen också, hon sågade stubbar, kastade mossa m.m. Fasen så smidigt det är med barn när dom blir lite större. Hon är ändå bara 3 år men ändå så sköter hon så mycket själv. Alltså jag är helt kär den där ungen ❤️

Påsken

Vi har varit iväg och firat påsk på landet med Anders syster och hans föräldrar. Vi hade över 20 grader och sol varje dag, så skönt! Äntligen! Ebba sa imorse på vägen till förskolan "det är sååå skönt att det äntligen är sommar, mamma." Och jag håller med. 
Näe men påsken gick ut på att mysa och äta massor. Jag slarvade dock med medicinerna då jag kom ur rutiner och glömde nån dos här och nån sen dos där så jag var rätt seg i helgen och hade sämre syn i söndags när vi kom hem. Vad fort det går utför alltså! 

I söndags var vi på en fin herrgård och åt påsklunch innan vi åkte hemåt och direkt hemma så var det rakt in i kaklet. Anders städade badrummet och jag dammsög och så plockade vi lite. Igår var vi ute i trädgården heeeela dagen. Jag körde mossrivare för första gången och var helt exalterad över hur lätt det gick (haha, livet som husägare och snart 30 åring...). Anders rensade rabatter och sen drog han upp två stubbar vi haft på tomten och så åkte vi och storhandlade mat och köpte blommor, hallonbuskar och björnbärsbuskar som jag planterade. Sen kom mina bröder över och grillade med oss så när vi väl satte oss i sofffan på kvällen så var vi heeelt slut! Kollade ändå 2 avsnitt av The act. Har ni sett den? Kolla dokumentären Mommy dead and dearest först och se sedan the act, om ni inte sett dom redan. Helt sjukt och jag förstår inte att dottern blev dömd för mordet. 
Jag är helt fast i serien, Anders gillar den dock inte så mycket eftersom man redan vet slutet. Se den! 

Vardag idag alltså. Ebba är på förskolan, jag ska iväg och fixa fransar och Anders jobbar. Imorgon möte på jobbet och föräldramöte på förskolan. Jag vill ha ledigt med min familj igen, det är det bästa jag vet! 

Älskar mina vänner alltså

Sååå en vän var på Globen och träffar av en slump på typ alla killar hon någonsin haft sex med, samt att ett par killar hon snackat med på tinder skulle dyka upp på samma konsert. Hon skriver på snapchat till en av sina vänner "Bryter fan ihop. Kvällens konsert verkar vara någon form av samling för alla mina jävla ligg någonsin, plus alla mina potientiella friare. Ska jag dela ut namnlappar till alla och starta en stödgrupp? VAD HÄNDER SNÄLLA HJÄLP MIG!"

Hon skickar det till en vän och lägger ner sin telefon. Reagerar lite senare under kvällen på att vännen inte svarat och går in och tittar. Inser då att hon av misstag lagt upp det så att ALLA som följer henne ser detta, även en del gamla ligg och nya potentiella friare. Samt killen hon senast dejtade och som hon fortfarande har en crush på. Nån minut går och plötsligt stöter hon även på hennes crush på samma konsert. 

Älskar såna här historier. Själv har man ju absolut inget smaskigt skvaller att bjuda på någonsin längre. 


Det här med barn

Dom är 4 män på Anders jobb. 3 av dom har småbarn och nummer 4 har andra arbetsuppgifter och kan inte täcka upp för dom andra 3. 

Alla 3 har plötsligt sjuka barn exakt samtidigt och behöver vabba. Aaah livet! 👏🏻
(Jag fick ta våran vab thankyouverymuch)

Sån där blogglista

När vaknade du idag? 
Kl. 06.50 ringde klockan. 

Dagens bästa?
Handledning med jobbet. Det ger så otroligt mycket! Och min brorsas sambo och barn kom över en sväng, det var kul att träffa dom. 

Dagens sämsta?
Mina förkylningsblåsor i munnen gör förbannat ont. Jag är rätt ledsen på en person som sårat mig, det ligger och gnager i bakhuvudet. 

Dagens humör:
Piggare än vad jag någonsin varit tidigare (började dagen med 2 värktabletter innehållandes koffein samt höjningen av ndt har gjort sitt haha), glad men med en släng av huvudvärk. 

Dagens klädsel:
Svarta jeans och stickad grå tröja. 

Dagens vill ha:
Vårväder

3 saker du aldrig skulle blogga om?
Detaljer ur mitt och Anders sexliv. 
Namn på personer jag skriver känsliga detaljer om, t.ex som i inlägget om andra sköldkörtelsjuka. 
Om jag och Anders skulle bråka så skulle jag inte skriva om det. När jag skriver att vi är "skitosams" t.ex så är det alltid skämtsamt skrivet. 

Om jag var tvungen att endast äta en sak varje dag i resten av mitt liv så skulle jag välja:
Kladdkaka från affären tror jag. Eller typ Avocado. 

Om jag var tvungen att dricka endast en sak i resten av mitt liv skulle jag välja:
Vatten. Älskar vatten. 

Med en miljon kronor skulle jag:
Lägga 500 000 på huslånet. Sedan skulle jag renovera badrummet och spara resten. Ebba skulle få en slant in på sitt sparkonto också. 

Med tio miljoner skulle jag:
Renovera badrum, kök och hall samt bjuda våra familjer på en gemensam resa. Och betala av huslånet först av allt såklart. 




Welcome to the show, welcome to my life

Sedan jag började skriva öppet om min hypotyreos och Balderklinikken så kommer fler och fler fram till mig och berättar och skriver till mig om deras mående. Kvinnor som också lider av hypotyreos och antingen endast fått levaxin att leva på eller inga mediciner alls med orden "dina provsvar är bra" trots att dom uppenbarligen inte är det. 

Det är kollegor, andra föräldrar på förskolan, bekanta, främlingar på nätet... det är så sjukt hur många drabbade vi är som inte blir hjälpta! Jag säger samma sak till alla, åk till Balder och få tillbaka ditt liv. Jag känner en som redan bokat en tid dit och det gör mig glad! Jag hoppas att hon får samma bemötande och möjlighet till annan medicin som jag. Alla som inte mår bra borde få det. Det ÄR inte friskt att sova bort hela dagar! Det ÄR inte friskt att känna sig utmattad utan att faktiskt vara utmattad! Det ÄR inte friskt att tappa allt sitt hår och att ständigt bli allergisk mot nya grejer! Och det ÄR inte okej att vi inte blir hjälpta! 

Stå på er. Se till att kräva hjälp, eller betala hjälp utomlands. Nu är det vår tur att känna oss friska! 

Uppdatering Balderklinikken och mitt mående

Idag hade jag mitt "återbesök" med läkaren så i helgen har jag verkligen känt efter och analyserat hur jag faktiskt mår idag jämfört med för 4 veckor sedan. 

Ni kommer ihåg listan med mina symtom? 
(null)

Symtom som finns kvar:
Hårda och slöa hjärtslag (stod dock ej med på listan. Glömde skriva till det innan läkarbesöket.)

Trötthet, dock inte alls lika illa som innan.

Hudutslag. 

Vikten står still, känner mig dock mindre uppsvälld. 

Tappar hår. 


Symtom som blivit bättre eller försvunnit:
Utmattningskänsla. För 4 veckor sedan var jag ungefär en millisekund från att sjukskriva mig för utmattning. Idag känner jag inte av någon utmattning längre. 

Synrubbningar har jag haft EN gång sedan jag fick nya mediciner, tidigare hade jag det flera gånger i veckan. 

Jag behöver inte längre utesluta gluten. Och även om jag fortfarande känner av laktos så har jag ändå kunnat äta produkter med laktos i utan att få ont i magen, jag har endast svullnat upp över magen. 

Magen har inte funkat såhär normalt på 4 år. Jag har inte ätit laxerande sedan besöket på Balder. 

Jag skriver till tröttheten på denna lista även fast den finns på kvarvarande symtom också då den är bättre ändå. Jag är mer lättväckt (att jobba natt i helgen med huset fullt av barn gick inte lika smidigt som förut när jag kunde sovit mig igenom ett krig haha). Och jag vaknar oftast pigg. 

Muskeltröttheten har jag inte reagerat på på dessa veckor i alla fall. Dock har jag inte varit på gymmet, det blir denna veckas projekt att ta tag i gymmandet igen. Jag har dock orkat lyfta Ebba varje dag, vilket jag inte orkade innan. 

Tidigare har jag varit tvungen att ha stödstrumpor på nätterna på jobbet. Har jag nån gång missat det så har jag varit så svullen och haft ont i fötterna dagen efter att jag haft svårt att gå pga smärtan. Nu har jag precis jobbat 3 nätter i rad, jag har inte haft stödstrumpor på mig en enda natt och jag har inte alls ont i fötterna idag och har inte haft på hela helgen. 


Vilken förändring ändå på 4 veckor och på en låg dos medicin va?! Jag är fantastiskt nöjd i alla fall!

Under läkarbesöket kom vi fram till att jag ska prova sluta med levaxin helt då hudutslag är en biverkning på levaxin så vi ska utesluta att det är det jag reagerar på. Istället ska jag gå upp i dos i mina Armour och utvärdera själv hur jag mår och om jag behöver öka mer eller inför levaxin igen eller inte. 
Jag fick veta att jag behöver tillskott på selen, B12, B-komplex samt D-vitamin så det ska jag pallra mig iväg och köpa idag. Jag fick även veta att jag har bra värden i kortisol, jod, dygnsblodsocker, magnesium, kolesterol m.m. Speciellt blodsockret och kolesterolet var skönt att höra eftersom det är mer allvarliga grejer. 

Så nu ska jag testa på att utesluta levaxinet från och med imorgon. Då kommer jag inte äta något syntetiskt, utan endast naturligt sköldkörtelhormon, det ska bli intressant! 

Och egentligen det bästa med telefonsamtalet... det var när Hanne sa "när du mår bra så väntar du i 6-8 veckor och sen går du och tar prover och så kollar vi vad du står på för värden då. För dom enda provsvaren jag är intresserad av är dom du har när du mår bra."

Aldrig, aldrig har en läkare ens undrat hur jag mår! Dom har alltid gått på provsvar och sen har dom sagt till mig hur jag mår utifrån vad dom tycker om mina provsvar och när jag påpekat att jag inte mår bra har dom sagt att jag är deprimerad. Tänk att jag idag har en läkare som totalt skiter i provsvaren, utan först och främst går på hur jag mår! Den känslan och bekräftelsen hörni, ni anar inte ens hur glad jag blev efter alla år jag kämpat med att försöka få en läkare att lyssna. Idag är jag lycklig. Idag mår jag faktiskt ganska bra. 


Feminismen har gått för långt!

Jag bodde under några år, som liten, ihop med en pedofil. Han misshandlade dessutom mig både fysiskt och psykiskt och när jag var 12 år så sa han att han skulle fortsätta misshandla mig tills jag hade sex med honom. Han var i 60 års åldern. 

Vi bråkade och jag vände mig om i hallen. Plötsligt känner jag den - sparken i ryggen och jag flyger framåt och ner på golvet. 

En för mig främmande kille sitter en bit ifrån mig och säger något till mig. Jag hör inte vad han säger så jag går dit och böjer mig ner. Han stoppar då in sin hand i min klänning och tar på mitt bröst. Vi var på en offentlig plats. 

Jag gick upp för trapporna i skolan. Jag hade mjukisar på mig och kände plötsligt hur dom drogs ner. Bakom mig gick 2 killar. Jag hade inte mjukisar i skolan efter det. 

Jag var på krogen. Min dåvarande killkompis drar in mig på toaletten och trycker in mig längst bort mot väggen. Trots att jag säger nej och försöker putta bort honom så kör han upp sina fingrar i mig. Jag kommer loss när han måste släppa mig för att knäppa upp sina byxor. 

Jag och en tjejkompis var inne i stan och gick bredvid varandra och pratade. Plötsligt cyklar en man förbi och stannar och börjar kalla oss för horor och jävla fittor. 

Jag och en tjejkompis hängde med två killar hemma hos mig. Jag skulle visa ena killen runt och för att komma till balkongen var man tvungen att gå igenom mitt sovrum. Han puttade då ner mig på sängen och la sin tunga kropp över mig. Jag försökte putta bort honom men han ville inte ta ett nej. Till slut fick jag bort honom. Han fortsatte ringa mig i flera år trots att jag aldrig svarade. 

Jag var på en första dejt. Vi hade ätit middag, varit på bio och tagit en promenad i Gamla stan. Det hade varit kul, en bra dejt. Tills vi satt på tåget hem. Hans station kommer och han vägrar kliva av trots att jag flera gånger säger att han inte får följa med mig hem. Han satt kvar bredvid mig, la armen hårt om mig och höll fast mig och tog på mitt bröst. Han sa att jag borde sluta träna bröst, dom blir små då. Och så sa han att han ska följa mig hem. Jag var livrädd. Jag tjatade alla stationer hem till mig om att han skulle kliva av, han klev inte av förrän där jag bor. Jag sprang hela vägen hem, livrädd.

Jag stod i baren på en krog och väntade på att få beställa. Plötsligt känner jag en hand på min rumpa och vänder mig om. Bakom mig står 3 killar och skrattar. Jag frågar vem det var och dom fortsätter skratta mig rakt i ansiktet. När jag vänder mig bort igen så känner jag handen på rumpan igen. Ännu en gång skrattar dom och pekar på varandra när jag vänder mig om. När tredje handen på rumpan kommer så vänder jag mig mot dom, knyter min näve och slår en av dom rakt i ansiktet. Jag blir då kallad störd jävla hora.  

En tog sin hand om min hals och tryckte upp mig mot väggen. 

En knuffade in mig i väggen med huvudet först. Jag kräktes efteråt. 

En kastade ner mig på golvet och började sparka mig upprepade gånger för att jag flyttat hans schampoflaska i duschen. 

En lyfte sin knutna näve mot mitt ansikte men hejdade sig precis innan han skulle slå. 

En skyllde helt och hållet på mig när han gjorde slut. När sanningen var att han träffat en annan. 

Jag har jobbat på ett ställe där min närmsta chef pratade med alla mina manliga kollegor, men aldrig med mig. Sen gav han mig sparken för att någon av mina manliga kollegor spridit ett rykte om att jag var gravid. 

Jag har blivit kallad störd, hora, slampa, idiot, sjuk i huvudet. Jag har fått höra att jag är värdelös och allt dåligt är mitt fel. Och mycket, mycket mer. 

Jag har trott att jag ska dö. Och jag har även velat dö pga vad andra utsatt mig för. 

Jag har blivit slagen, puttad, sparkad. Av män. 

Aldrig har en kvinna gjort illa mig. Aldrig. Men jag har otaliga historier med män som gjort mig illa. 

Ändå har feminismen gått för långt. Kvinnor dör varje dag pga mäns våld. Kvinnor far illa hela, hela tiden. 1 av 5 barn blir utsatta för sexuella övergrepp, främst av män. 

Det är inte bara vissa typer av män som misshandlar, våldtar och mördar. Det är inte vissa typer av kvinnor som blir utsatta. Det är vem som helst. Vem som helst. 

Jag är en helt vanlig 28 årig småbarnsmamma. Jag är gift, jobbar med ett helt vanligt jobb. Har gått i skola som vem som helst. Jag växte upp i en villa i en medelinkomstfamilj. Jag är helt vanlig. Och ändå är alla dom här historierna bara en bråkdel av mitt 28 åriga liv som kvinna. 

Det här händer alla. 

RSS 2.0